Att byta skola/klass
Kinna är 16 år och går i 9:an på en skola där det ofta är bråk och tjafs.
Kinna har alltid haft det jobbigt hemma med en alkoholiserad mamma,
bortgången pappa och en storebror som blev ihjälskjuten för ungefär ett år
sedan.
När först hennes pappa dog i cancer och sedan när hennes bror blev skjuten,
blev det för mycket för henne, hon försökte ta livet av sig flera gånger.
Hon hade alltid varit omtyckt av kompisar och människor runt omkring, men
hon började dra sig undan dem och verkligheten mer och mer.
Hon pratade bara om hon blev tilltalad.
Annars fanns hon inte, ingen varken såg eller märkte henne längre. Ingen
såg att hon mådde dåligt, ingen såg hennes misslyckade självmordsförsök på
handlederna, hon var bara luft.
Skolan gick sämre och sämre, betygen dalade.
Hon blev kallad till möte på rektorsexpedition med sin mentor Patrik och
skolans rektor, hennes mamma var också tillkallad till mötet, men hon var
för full för att ens ta sig dit. När rektorn frågade var hennes mamma var,
svarade Kinna att hon jobbade, hon skämdes för att berätta att hennes mamma
låg hemma i soffan med säkert en hel vodka flaska som hon bälgt i sig.
Medan rektorn pratade om hennes betyg som bara gick neråt och hur förändrad
hon hade blivit det senaste året.
Ingen av dem frågade varför hon blivit så förändrad, och ingen av dom
frågade hur hon mådde.
Men i och för sig, vem skulle bry sig om henne?
Hon var ensamast i världen.
Kinna satt ofta vid sin pappa och brors grav.
– Jag kommer snart också att ligga här med er, snart. säger hon högt
Sedan kommer tårarna, – Jag saknar er så himla mycket, hur kunde ni göra
såhär mot mig?!
Hon slog knytnävarna i marken, hårdare och hårdare och ju hårdare hon slog,
desto högre grät hon. Hjärtat blödde, hon orkade inte mer!
Plötsligt stod det någon framför henne, det var prästen.
Han tog hennes händer och hjälper henne upp, han tar henne i sin famn och
håller om henne. Hon hammar händerna mot hans bröst och låter känslorna
flöda ut.
Han tar med henne till pastorsexpeditionen, hon berättar allt för honom.
Hon låter hela hennes liv passera revy.
Två veckor senare är det klart, hon ska flytta trettiofem mil från orten
där hon växt upp och bott framtill nu.
Så fort hon fick reda på att hon skulle flytta gick det en lyckokänsla
genom henne, skulle livet börja nu?
Hennes nya fosterfamilj var helt underbara. Familjen bestod av föräldrarna
Lena och Pär och deras två barn Natalie 17 år och Gustav 9 år. De alla fyra
tog emot henne med öppen famn. Hon fick ett eget rum som var målat i blått,
sängen var en vit himmelsäng.
Bredvid sängen stod ett vitt litet nattduksbord och på stod en blå lampa.
I rummet stod också en byrå, en garderob och en tv-bänk med tv och video.
När hon synat klart rummet, satte hon sig på sängen och brast ut i gråt.
Natalie gick just förbi sin ”lillasysters” rum och hörde snyftningar
inifrån.
– Hur är det? Frågade hon när hon gick in i rummet, varför gråter du?
Kinna tittade upp och makade sig sedan åt sidan så att Natalie kunde sätta
sig.
– Det är bara det att, allt är så fint här och ni är så snälla mot mig,
allihop.
Mitt liv har bara varit fyllt med hat, sorg och besvikelse.
När min pappa dog och min bror blev skjuten av en full gubbe, rasade hela
mitt liv.
Kinna berättade allt för Natalie den kvällen. De kom varandra närmare och
närmare för varje timme som gick.
Två dagar senare skulle Kinna börja i sin nya skola.
Natalie gick i samma skola, så Kinna kände sig trygg. Men hon var ändå
nervös, benen skakade och hjärtat dunkade hårt.
Det ringde in och Natalie var tvungen att gå på lektion, hon var ensam nu.
Kinna Persson stod ensam i korridoren utanför klassrummet, där hennes nya
kompisar satt.
Hon knackade, någon ropade kom in.
Hon tryckte sakta ner dörrhandtaget och klev in. Klasskamraterna stirrade
nyfiket på henne.
Kinna var så nervös att hon höll på att svimma, tiden stannade.
– Det här är alltså vår nya elev, Kinna Persson sa läraren och ledde henne
till ett bord.
Runt bordet satt 5 tjejer.
De frågade en massa saker, vart hon bott tidigare, och varför hon hade
flyttat.
Hon berättade precis som det var.
De 6 tjejerna blev vänner och hängde ihop i vått och torrt.
En fredagskväll när familjen satt i vardagsrummet och åt, fick Kinna en
överraskning.
– Kinna, vad skulle du säga om vi skulle säga att vi skulle vilja att du
skulle bli vår dotter, det är du ju redan på ett sätt i och för sig, men vi
skulle gärna vilja adoptera dig.
Familjen väntade förväntansfulla på henne. Hon nickade bara och en tår föll
på hennes kind.
– Ja. Jag vill bli adopterad av er, grät hon.
Lena tog henne i sin famn och kramade henne hårt. – Vi älskar dig, gumman,
sa hon och strök henne över håret.
– Och jag älskar er! Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv.
Dagar, veckor, månader och år gick.
Kinna var lycklig som aldrig förr. Skolan gick bara bättre och bättre, hon
hade många kompisar och folk som såg och lyssnade på henne.
Hon ville absolut inte tillbaka till sin gamla skola, dit tänkte hon aldrig
mer återvända.
Inte ens för ett besök.
Hennes liv lekte.
Men så kom en dag då livet vändes upp och ner. Två socialare kom till
skolan och vill prata med henne. De berättade att hennes biologiska mamma
låg för döden.
Hon hade drabbats av cancer liksom sin man.
– Hon vill så gärna träffa dig, sa en av dem.
– Men förstår ni inte att jag inte vill träffa henne, hon har förstört 16
år av mitt liv!
Dagen efter åkte hon tillbaka till minnena.
Hon tvekade utanför rummet, där hennes mamma låg.
Sedan öppnade hon beslutsamt dörren och gick in. Hennes mamma grät när hon
såg henne, sedan kom alla ”förlåt” och all ångest.
Kinna satt bara tyst och lyssnade. Ibland sa hon något enstaka ord, ibland
grät hon.
Hennes mamma dog i hennes armar.
En läkare kom och ledde ut flickan – som just fått alla svar hon grunnat på
i nästan 19 år.
Nu ville hon bara hem. Till paradiset.
Betyg på uppsatsen: G
Att byta skola/Att byta klass
Mina två första år gick jag skolan i Olsztyn, Polen. Det var ganska tufft
för man fick inte säga ett ord när läraren pratade, annars fick man ha
kvarsittning efter skolan. Man var tvungen att skriva med skrivstil också,
men det gick hyfsat bra.
En dag 1996 kom jag hem från skolan, och då sa min mamma att vi ska flytta
till Sverige. Jag, som inte kunde ett ord svenska, varför skulle vi flytta
dit för?
Mammans hela släkt bodde där så morsan ville flytta dit. När det var
skolavslutning, jag hade slutat tvåan, så fick jag mina betyg. Den sommaren
var det jobbigaste i hela mitt liv. Min mamma och pappa hade skilt sig och
jag var tvungen att säga farväl till min pappa. Jag kommer ihåg hur ledsen
jag var då, men det gick över ganska fort.
När vi kom fram till våran lägenhet så öppnade vi dörren och det var helt
kolsvart där inne. Plötsligt så hörde vi någon nysa i vardagsrummet. Sen
blev det tänt och hela min mammans släkt var där inne.
Vissa av de hade jag bara sett på kort, och jag orkade inte vara uppe
heller, jag var mest trött och deppig, så jag gick och lade mig. Sen till
höstterminen skulle jag börja trean i Svalsta. Det var en klass där alla
kom från olika länder, tyvärr så var det ingen som kom från Polen. Min
lärare berättade att de hade haft en polsktalande kille där. Han hade lärt
sig flytande svenska på 4 månader. Efter ett tag så flöt det på. Jag hade
fått många kompisar. Två stycken av de hade jag blivit jätte bra kompis
med. En som hette Christian, han kom från Chile och Oleg som kom från
Ukraina.
Efter ett par månader fick jag gå en dag i skolan i Nyköping. Först i
början var det ganska jobbigt men sedan gick det bra. Jag fick nya kompisar
i Nyköping också.
När skolan var slut hade jag lärt mig tala flytande svenska. På sommarlovet
började jag spela fotboll också, då fick jag ännu mera nya kompisar, och
det kändes bra. Efter sommaren fick jag börja fyran i Nyköping. Det året
gick väl ganska bra, kändes lite jobbigt att komma till en ny klass igen.
Men det femte året var därmed roligt, då åkte vi på klassresa också. Vi
åkte till Malmö, bodde på ett vandrarhem i centrala Malmö. Sen gick vi på
Tivoli också, det var roligt.
Sedan dess har jag gått här i Handelsskolan, och det känns bra. Nästa år
börjar man i gymnasiet och det verkar vara kul och sen är det spännande
också.
Att byta skola/Att byta klass
Malena, 14 år. Bor med sin pappa i Göteborg. Dom ska flytta till Stockholm
p.g.a att pappan fått ett bättre jobb så hon måste byta skola, vilket hon
inte vill. Hon trivs jättebra med sina vänner och pojkvännen Martin.
Klockan ringde. Den är 7 på morgonen.
– Gumman! Dags att gå upp nu, ropade pappa.
– Jag kommer! sa jag med en irriterad röst.
Han vet ju att jag jämt kommer så jag förstår inte varför han jämt måste
ropa. Jag åt frukost med pappa, borstade sedan tänderna.
– Jag åker nu. Hej då!
– Hej då!
Jag gick till mitt rum och började ta fram vilka kläder jag ska ha på mig.
Min favorit jeans och den coola röda tröjan tog jag fram sen sminkade jag
och satte upp håret.
– Fan vad snygg jag är idag!
Telefonen ringde. Det var Emilia.
– Jag kommer över till dig!
– Visst! Då får du hjälpa mig med vilka örhängen jag ska ha idag.
Antingen skulle jag ha dom röda eller dom indiska örhängen.
Dörren knackade. Det var Emilia som kom.
– Hej Lena! Du. jag måste vara få säga dig en sak.
Innan jag han säja ”Hej” och ”visst” så pladdra hon på.
– Du vet han den snygga killen som går i gymnasiet?
– David?!?!
– Ja
– Vad är det med han då?
– Han tycker att jag är snygg!
Betyder inte det något?
– Jo! Han måste ju gilla dig.
Om du ser honom idag så kan du gå och prata med honom.
– Vi får se. Jag vill helst att han går fram till mig.
– Nå! Vilka örhängen ska jag ha?
– Dom röda. Dom matchar med tröjan.
– SHIT! Klockan är 5 i 8! Vi börjar om 5 min.
Jag skyndade med att sätta på mig örhängen. Emilia speglade sig innan hon
sprang till hallen för att ta på sig skorna. Jag var redan klar. Vi sprang
till skolan så vi inte skulle komma försent.
När vi kom fram, kom Martin fram och pussade mig.
– Hej Gumman! sa Martin
– Hej! sa jag och pussade honom
– Lena! Vi måste gå in nu. Ni kan pussa hur mycket ni vill på rasten.
Vi sprang in och satte oss på våra platser.
Läraren sa till mig.
– Hur känns det? Sista dagen i skolan. Sen flyttar ju du till Stockholm.
– Sådär. Det ska bli kul och flytta men jag vill inte byta skola eller
klass. Jag trivs här med mina vänner.
– Ja, men dom kan ju komma upp till dig och hälsa på. Och så förväntar jag
mig att du kommer och hälsar på här i skolan.
– Det är klart att jag gör.
Klockan ringde. Det är rast. Jag och Emilia gick till skåpet.
– Där går han ju! viskade Emilia till mig.
Han är ju kompis med din kille.
– Dom är på väg hitåt. Nu har du din chans, sa jag
– Hej Martin!
– Hej Gumman!
Så pussade vi jättemycket.
– Det här är David, David, det här är Lena, min flickvän och Emilia, Lenas
kompis.
– Hej! sa David och skakade hand.
Emilia kollade in honom i smyg. Dom började prata och kom överens med
varann. Martin och jag pussade och kramade varann innan lektionerna
började.
– Ooh! Skrek jag. jag vill inte byta skola!
– Sista lektionen, sa Emilia
Jag kommer att sakna dig.
Vi jobbade som vanligt. Fast den här gången fick vi ha musik på ovanligt
säkert p.g.a att jag kommer att sluta här, tänkte jag. Klockan ringde.
Äntligen lunch. Det var pytt i panna. Efter lunchen kramade jag om mina
närmaste vänner och fick en stor bukett med röda rosor.
Jag fick tårar.
– Vad jag älskar er, sa jag.
Jag kommer verkligen att sakna er.
Martin följde med mig hem.
Han hjälpte mig att packa det sista jag hade kvar. När det var klart satte
vi oss i soffan och mysade medan vi kollade på TV. Klockan är 7 på kvällen.
Pappa kom hem. Vi började packa allt i lastbilen som han hade hyrt. Martin
hjälpte till. När allt var klart kramade jag om Martin. Pussade honom och
åkte sedan iväg mot Stockholm. På vägen dit fick jag en massa medelande i
mobilen från Martin, Emilia, Dominika, Markus och Cecilia. Klockan var 12
på natten när vi kom fram. Vi började packa in så allt var klart. Pappa
väckte mig klockan 9 och sa att vi måste börja fixa i ordning köket först
så vi kan äta frukost. Så vi städade och fixade hela helgen. På söndag
kväll var vi helt klara. Jag ringde Martin för att se hur han hade det. Han
sa att han saknat mig jättemycket och att han hade tänkt att komma hit
nästa helg. Klocka är 10 så jag gick till mitt rum för att sova men kunde
inte. Jag var för nervös inför morgondagen. Men lyckades tillslut somna.
Klockan ringde. Den var 7. Pappa ropade som vanligt på mig att jag skulle
stiga upp nu. Jag gick till köket med pyamasen på. Åt frukost med pappa.
– Hej då gumman! Ses ikväll.
– Hej då pappa!
Jag gick till mitt rum. Ställde mig framför garderoben för att välja kläder
jag ska ha. Det är varmt ute så jag tog på mig jeanskjol och ett vitt
linne. Borstade håret och hade lite styling milk så att det glänste. Hade
på mig dom indiska örhängen. När jag var 9 år bytte jag skola men då kände
jag inte alls att det pirrade i magen eller att jag var nervös som jag är
nu. Kanske var det för att jag var liten då. Jag bodde bara några kvartéer
bort så jag gick till skolan. När jag var framme var klockan 10 i 8. Alla
kollade konstigt på mig. Men log efteråt och sa hej. Jag hejade tillbaka
och gick in för att gå till lärarna. Dom visade mig runt och sedan fick jag
gå till min klass. När jag kom in blev alla tysta. Men 2 tjejer sa att jag
kunde sitta med dom. Så jag satte mig bredvid dom.
– Hej! Malena heter jag.
– Hej! Jag heter Lina.
– Och jag heter Emma
Så pratade vi om varandra och dom presenterade mig för hela klassen. Efter
skolan när jag kom hem tänkte jag att det var inte så farligt att börja i
en ny skola i en ny klass. Det var rätt så spännande. Kul också. Få nya
kompisar och sånt.
Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja ettan det var det roligaste jag visste
om. När jag var mindre tyckte jag om att gå i skolan men nu är det inte
roligt längre.
De första skolåren var de absolut roligaste men också de lättaste. Efter
jag slutade i lågstadiet var jag inte äldst längre. Det blev bara jobbigare
och jobbigare för varje år som gick i skolan visserligen hade jag ganska
många kompisar som var äldre än vad jag är, som tog hand om mig i skolan.
Det blev också mycket nytt i skolan t ex EA (eget arbete), mentor, nya
lärare och så fick vi egna skåp. Första skolåret i högstadiet var ändå
ganska lätt för jag i praktiskt taget lekte bort hela sexan och lite av
sjuan. När jag sen började åttan började allvaret på riktigt då fick vi
betyg! Jag kommer ihåg när vi fick våra första betyg då var alla nervösa
till och med jag var riktigt nervös första gången i hela mitt liv! Men det
vart en tryggande känsla när jag fick kuvertet i handen och öppnade det och
såg att jag hade bättre betyg än min bästa kompis hade.
Det var också i åttan man började med att festa ordentligt så man var ju
lite trött efter helgerna. Men det gick bra i skolan ändå. Ända tills min
bästa kompis flyttade till Eskilstuna då gick allting åt skogen. Det fanns
typ ingen man kunde sitta med på lektionerna och snacka med för alla mina
andra kompisar gick i den andra klassen.
Det var sommaren när vi slutade åttan som min bästa kompis flyttade. Men i
nian förändrades det ganska mycket i skolan nu var man inte A och B
klasserna längre man hade blandat klasserna lite grann så jag fick i alla
fall vara med några av mina kompisar.
Nu när jag tänker efter så kommer jag ihåg en sak till som förändrade mig
ganska mycket också det var en av mina favorit lärare slutande i våran
skola. Det var våran idrotts|lärare Sigge. Han var nog bland de roligaste
lärarna han kunde man skämta med, prata sport med honom och träna med. Den
idrottsläraren vi har idag han gnäller så himla mycket så jag blir lite
aggressiv. Han och jag har bråkat ganska mycket de senaste åren. Men jag
hade alltid min mentor Björn Berggren på min sida så man känner sig ganska
trygg ändå! Björn har fått hjälpa mig ganska mycket det här skolåret det
sista i nian. Han har fått hjälpa mig mycket i matte och att hålla mig
ifrån att slåss med Nicke idrottsläraren. Men i vintern 02 hände en till
tråkig sak Nisse fysikläraren slutade också så nu kommer jag aldrig få MVG
i fysik! I stället för Nisse fick vi Birgitta eller vad hon nu heter?! Men
jag hoppa det kommer gå bra ändå.
Till sommaren har jag sökt till Byggprogrammet i E-köping hoppas jag kommer
in. Jaha ja det har blivit en väldigt lång berättelse också ovanligt från
mig, men nu finns det inte så mycket mer att skriva.
Mina skolår
Jag går min sista termin i grunskolan. Snart är det över, sen börjar
verkligheten, men det lägger vi åt sidan nu för jag ska berätta om mina 9
skolår på Ale skola:
Jaa, vi får väl börja från första året, 1:an.
Jag var nog en blyg liten pojk som började i 1:a hösten ’94. Men efter ett
tag så fick jag ett par kompisar, dom flesta kände jag redan för länge
sedan men det fanns endel helt nya också.
Lärarna i lågstadiet var Lena holmberg, Elin Alm o Eleven skriver ”o”
med ett understreck sist och mest fasansfull var Gunnel Linch.
Lena hade vi alla åren, dom andra bara ett år, dom turades om. Lena var
inte heller min favorit hon kunnde inte tåla minsta lilla snack och jag
minns en gång när jag behövde hjälp med ett matte tal så gjorde jag det
stora misstaget att knacka på hennes axel (hon stod bortvänd och hjälpte
nå’n annan) efter att jag hade knackat en stund så blev hon helt tokig och
vände sig om och skrek:
Sluta upp med det där! ser du inte att jag är upptagen!!?
Och så hade vi Elin Alm, hon var värkligen snäll, hon lärde oss om asatro,
vilket jag tyckte var tråkigt men intressant nu. Vi gjorde även lerkrukor
med hennes hjälp.
Sist men inte minst hade vi Gunnel Linch. Hon tålde absolut ingenting, inte
minst fniss, då hörde man ett gällt skri:
Tyst i klassen!!!!
4:an, 5:an o Eleven skriver ”o” med ett understreck 6:an
Dessa tre år med mycket uppsatsskrivande hade vi bara en lärare, Per
Andersson. Han var mycket bra, tycker jag.
Dom åren fick vi lära oss skrivstil och engelska, det sistnämnda var mycket
kul.
Egentligen hade vi fler lärare. Vi hade idrott med Ronny Wikmark. Nu hade
vi inte idrotten med tjejerna utan nu var det bara killarna från vår klass
+ killarna från A. Vi hade bytt bokstav bakom siffran från A till B.
Jag hade alltid tyckt om att spela fotboll men nu hade jag slutat. Det var
väl för att jag hade dålig kondis. Plus att jag inte tyckte det var kul
längre. Men det tog inte länge tills jag hittade nå’t nytt att göra på
fritiden. Jag hade börjat spela innebandy och det var skitkul.
Innan vi skulle börja i högstadiet så fick vi skriva sex namn på en lapp,
(det var nämligen så att alla tre sexor skulle blandas upp till 3 st nya
7:or.
7:an, 8:an o Eleven skriver ”o” med ett understreck den sista
Sjuan var lite läskig, en massa stora typer fanns där jag som redan var
kort kände mig ännu kortare. Men det gick snart över jag växte lite och
fick nya kompisar men behöll ändå dom flesta gamla.
Plus att man fick en massa nya lärare, endel av dom var bra den andra delen
var inte bra. I varje klass finns 2-3 st mentorsgrupper med en mentor i
varje grupp. Jag plus några till fick Camilla Blomberg, hon är mycket bra.
Åttan var jobbigast av dom alla åren. Jag kan inte förstå varför.
Sen i sjuan fick man välja ett andra språ, tyska, spanska el franska. Jag
valde tyska, Därför att det låter kul och Tyskland är ett spännande land.
Att gå i 9:an har varit skitkul än så länge. Man är störst på skolan. Det
känns fantastiskt!
G+ Språkligt korrekt! – ibland fattas komma. Humoristiskt, kul att läsa,
fina reflektioner – Bristande stoff, vardagligt språk
Att byta skola/Att byta klass.
Min flytt från Järbo till Gävle.
Jag heter Andreas Månsson och går sista året här på Vale skola klass 9 a.
Jag har brun/orange hår, 175 cm lång och väger ca. 86 kilo. Gröna ögon och
för övrigt ganska vältränad. På fritiden tränar jag på gym två gånger i
veckan. Jag har också orange bälte i JuJutsu som jag tränar tre gånger i
veckan på Gävles JuJutsu klubb. Förra året var jag och några till ner på
vår första tävling i kamp som gick bra. Jag håller också sen åtta år
tillbaka på med tävlingsdans, rättare sagt bugg. För ett tag sen lämnade vi
in vår ansökan till gymnasiet där jag valde Hotell och restaurant. Jag vet
inte är om jag har kommit in eller inte. Den här berättelsen handlar om
mina två sista dagar här i Järbo och dom två första på förhoppningsvis HR i
Gävle. Nog om mej, nu börjar vi.
Det är torsdag och vanlig skoldag, fast så vanlig är den nog inte. Det är
nämligen dan före av||slutningen. Den stora dagen som innebär
traktor||vagnsåkning, avslutningsfest m.m. I dag fick vi våra avslutnings
tröjor och i kväll är det dags att göra iordning vagnarna. Men det
åter||står en dag av arbete kvar, eller arbete och arbete. Det blir nog
inte så mycket av den varan idag. Alla pratar om morgondagen, vad dom ska
göra, vad dom ska ha på sig under avslutningen och avslutningsfesten. Jag
själv ska nog ha ett par svarta slitna jeans och någon snygg T-shirt. Efter
matten där jag lyckade med några få tal var det dags för sångträning och
inmarsch i gympahallen. Efter det så var det dags för lunch och matrast då
vi för det mesta hänger inne på koppen som är våran kafeteria, eftersom det
är sista ”arbetsdagen” går vi bara till tio över ett. Sista timmen
tillbringade vi i gympahallen med ett sista genrep. Så var sista dagen i
skolan slut och alla åkte hem för att äta och byta om för att sedan åka
till en klasskompis som heter Andreas vars pappa heter Keny och är den som
ska köra traktorn i morgon. När alla var där började vi med att klä vagnen
med björkris, några fixade med ljudet medans andra målade skyltar och
fixade med maten som vi skulle äta hemma hos mig i Högbo. När vi var
färdiga med det for jag och pappa in till Gävle för att träna ju jutsu. Den
här gånger körde vi ett stenhårt fyspass där både jag, pappa och resten av
gruppen körde slut på oss, efter träningen var det åter uppladdning i
bastun.
När jag kom hem så gick jag till kojs nästan på en gång, men jag somnade
inte då utan låg och tänkte på morgondagen med allt det roliga som kommer
att hända. Jag tänkte på alla sånger, och åkandet på traktorvagnen, jag
tänkte på hur det ska bli att börja på HR programet och. Så slog det mig
plötsligt, vad händer om jag inte kommer in på HR, på vilket program hamnar
jag då och vad händer med alla kompisarna. I morgon är det kanske sista
gången jag träffar några av dom, vad händer på gymnasiet får jag några nya
kompisar eller? Det är tur att jag känner Ted som går på tredje året i HR.
Att sluta nian är kanske inte så roligt som alla säger. Ju mer jag tänkte
desto tröttare blev jag och till slut somnade jag.
Fredag morgon. Jag fixade med min utklädnad som ska föreställa en gammal
tomat. Jag har röda kläder som är fullproppade med kuddar och en grön
mössa. Mamma undrar hur jag hade tänkt att komma ut ur bil dörren och det
kan jag säga, det undrade jag också. Efter en jobbig ”resa” med bil till
skolan var jag äntligen där och det var dags för kortknäppning. Vi slutade
tolv den dagen för att vi skulle hinna hem och byta om innan själva
avslutningen. I grå kostym vit skjorta, svart slips och svarta lackskor var
jag redo för avslutningen som flöt på bra utan några missöden. När den var
över var det dags för den årliga suckningen, sen var det bara att kasta av
sig kostymen och hoppa i Jeans och avslutningströjorna. Så när det entligen
var dags kom vagnarna med våran, 9as största vagn längst fram. Nu
åter||stod bara en grej, betygen och visst gick det bra för alla, Andreas
Månsson ropade mentorn. Jag öppnade försiktigt kuveret och där stod slut
poängen: 250p och jaa! Jag lyckades med att komma in på HR. Nu var det bara
att hoppa in i vagnen och ha roligt. Avslutnings||festen flöt på bra och
jag träffade en gammal kompis från gäv och vad som hände mellan henne och
mig tar vi en annan gång. Nu är det sommarlov och jag ska bara slappa.
Skolstart. Nu måste jag kliva upp ännu tidigare för att hinna med bussen in
till gäv. När vi närmade oss Vägbro ringde jag till Ted som fix möta mig
vid antren. När jag klev av bussen stod han där med Patrik en annan kompis
som går HIT stod också där. Alla Nybörjarna träffades i aulan för att
lyssna på ett välkomsttal av rektorn. Sedan gick jag och Ted ner till
Franzen som är en restaurant där HR eleverna håller till. När vi kom dit
drog Ted plus fem till in mig på toan och lindande in mig totalt i
toapapper. Detta var för mig inte så farligt. Jag hade kunnat fått en värre
nollning. Första dagen på gymnasiet fick vi hämta ut kläder och så fick vi
gå en rundtur på Franzen. Efter den var det lunch och sist men inte minst
fick vi våra första böcker. Efter skolan gick jag, Ted och Patric ner till
gymmet för att träna. Efter det gick jag ut till bussen för att åka hem.
Väl hemma gick jag i säng på en gång efter att ha ätit middag.
Andra dagen i skolan började vi med en massa prat om hur alla olika
maskiner i köket fungerade och till sist så fick vi laga vår första
maträtt, Äppelplättar med kanel och socker. Efter lunchen var det dags för
en timme matte. När den timmen var slut gick jag och min klass till en
timme med serveringsteori. Näst sista timmen tittade vi på tredje års
eleverna som städade, diskade m.m i köken. Den sista timmen hade jag
specialidrott, Jujutsu med våran tränare Daniel. Sedan var det dusch och
bastu inna pappa hämtade mig.
Nu när jag skriver detta går jag tredje året på gymnasiet och jag tänker
tillbaka på åren som gått och jag har verkligen hunit med mycket. Jag har
t.ex. varit på praktik i Frankrike och jag har sen ett år tillbaka ett fast
helgjobb på en restaurant i Hofors som heter StadsHotellet. Jag är nöjd med
mitt val och hoppas kunna sticka utom lands om ett år ungefär.
G- Ledigt & vardagligt språk, bra berättande, men formar en typ av ”prao-
uppsats”. Inga jämförelser före & efter bytet av skola, mer skriven som en
dagbok, många frågor förblir osvarade, inget konkret om hur det var på
första skolan – jämfört med gymnasiet? Blandar tempus, missar stor bokstav
ibland
Mina Skolår
Nu ska jag berätta om hur jag har uppleft Mina Skolår, Hur jag har
utveklats och mina minnen av skolan.
Nu är man sjuår, stor nog för att lära sig själv att ta små ansvar. För nu
börjar man lekis. Det är mycket spännande och roligt, för att man hittar
nya kompisar som man ska leva hela skollivet ut. Där är det inte så Mkt
skola. Där leker man mest hela tiden. Men nu börjar allvaret, det är här
man ska lära sig grunderna för livet. Ja, nu är vi framme vid första klass,
klassen som jag allrig ville börja för att jag har alltid vart ett blygt
barn. Tänk dig att du går första klass. Du är minnst på hela skolan, du
hittar inte änns till bamba. Själv så har jag inte så mycket minne av mina
första skolår.
Nu ska vi hoppa ett litet stepp i tiden, för att det händer inte något
speciellt under dom första åren. Så nu är vi redan i femman.
Kanon femman som man kallade det då. Jag tyckte att femman stod för sit
namn ”kanon femman”. Det året utveklades jag Mkt. Då satt vi också med det
hära, jag sitter och skriver nu ”Nationella Prov”. Då tyckte jag att det
var kul att göra prov.
6:an Ja, nu är det sissta året på mellanstadiet, Det är nu man förbereder
sig att börja Högstadiet. Så här förberede vi oss, mera läxor, Längre
dagar, längre lextioner och mindre rasster. Dom sa att Högstadiet var tufft
så att vi var tvungna att höjja en nivå till och det gjorde vi. Men alla
tyckte att det vart för lite raster så då var skolan inte så roligt nå
mera.
Det var skolavslutning i 6:an vi fick sjunga Nationalsången inför hela
skolan och fick en liten Rös ros. Nu var sommarlovet över Jag stod ensam
vid busshållsplatsen, Jag såg bussen vid horisonten. Det stog Relmasten på
bussen jag vart osäker så jag frågade busschafören om bussen gick till
Sammansskolan.
– Nej, men om du byter buss vid Jökeln sa chafören.
Jag nickade och gick in. Det pirrade i hela kroppen nästan så att man inte
kunde sitta still. Buss bytet vid Jökeln gick som smort.
Nu var sanningens ögonblick inne jag stog utanför dörren till min nya
skola. Nej, Jag vill inte tänkte Jag. Men alla gick in, så jag hängde på
dom. Jag har klassrummet längst bort i korridoren på övervåningen. Men
ensak var bra: jag kände nästan alla i min klass, för nästan alla var
hockey spelare. Vi fick Rolf Rensjö som lärare en jätte bra lärare verkade
han vara, men Jag visste inget om honnom det var er rengissning.
7:an var ett lätt och rolig år. Jag tyckte att det var överdrivet i 6:an om
Högstadiet, så dom skrämde upp oss i onödan. Jag tyckte att 6:an var
svårare än 7:an på nått vis.
Jaa, nu är vi redan i 8:an. Men nu kommer betygen som jag inte har vart
speciellt nöjd över. Friluftsdagen detta år var den roligaste jag någonsin
haft. Jag åkte till Björkliden och åkte skidor ”slalom” det var en riktigt
fartfylld resa. (Det kan jag rekomendera till slalom och snowboard
intreserade.)
9:an har jag alltid fruktat, hoff hoff det år av många själ. Sissta året i
grundskolan det skråmmer mig fatiskt lite. För undra hur det är på
Gymnasiet? har jag valt rätt linie? vill jag bli det när jag blir vuxen?
Hur ser min framtid ut om jag inte vill bli det då? Ja, du ser det Finns
hur många frågor som hällst som Ingen kan svara på.
Men, jag hoppas att min framtid ska se ljus ut. Att jag får det Jobbet Jag
vill ha.
Med vänlig hälsning och elevens namn
IG-G?
Mina skolår
Vi hade just flyttat från Finland hit till Umeå när jag skulle börja lekis.
Jag kommer ihåg att det var väldigt spännande att börja lekis, och att få
nya kamrater. Det gick bra för mig, ändå jag pratade Finska men jag lärde
mig fort att prata svenska. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden.
Det är en liten Detalj som jag kommer ihåg väldigt bra. det var att utanför
lekis så fanns det en gungställning med endast två gungor. Till de försökte
vi alltid komma först till på morgonen, men det var Mikael Roosblad som
oftast satt där först.
1,2 och 3 var nästan likadana. När jag skulle börja 1:an så kommer jag ihåg
att det var så mycket mer spännande, än att börja lekis. Jag vet inte
varför kanske För att när man börjar lekis så börjar man egentligen inte
skolan men när man början 1:an så börjar man skolan ”på riktigt”.
Årskurs 1 och 2 så hade vi en ganska speciell lärare. Hon spelade väldigt
ofta gitarr, t.ex. ”Broder Jakob, sover du?” på alla möjliga språk. Det var
ganska kul ändå att lära sig att sjunga, en liten fördel.
3,4 och halva 5:an så hade vi en lärare som hette Agneta. Hon var ganska
jobbig. För alltid när det hade hänt en liten grej, att någon retat någon
annan el. liknande. Då skulle hela klassen sitta i en ring och prata om vad
som hade hänt. Det hände ganska ofta att någon gjorde någonting. Så då blev
vi sittande i den där ringen väldigt ofta. Jag vet inte om det blev så
mycket bättre av att sitta i en ring och snacka.
Halva 5:an och hela 6:an var de roligaste åren på mellanstadiet. Då hade
man lärt att känna alla i hela klassen helt bra. I 5:an brukade vi köra
snöbollskrig mot 6:orna. Det var väldigt kul men vi var också enormt fega
för gick oftast alla mot en 6:a. Den här sista perioden av mellan|stadiet
så fick vi en ny lärare igen som hette Birgitta Almgren. Hon var den bästa
läraren jag hade på suoviisaariskolan. Hon var enormt snäll och bra på att
lära ut till elever.
I slutet på vårterminen i 6:an så åkte hela våran klass på en klass|resa
till Finland, vi var där i en vecka. Vi till Vasa och var där i två dar.
Första dagen så åkte vi båt halva dan och shoppade den andra halvan. Andra
dan så åkte på massa museum och liknande. Tredje dan så åkte vi buss till
Lappo. Vi skulle sova i en liten by som heter Lappokiila och där sov vi i
stugor. När vi kom dit så var det nästan kväll, så vi såg oss omkring sedan
så gick vi och sov. Fjärde dagen så for vi till Lappajärvi, en väldigt känd
Fjord som fjället går rakt ner på bägge sidor. Där inne fiskade vi och
Andreas fick tre jätte|stora sejar. Femte dagen for vi hem. Det är mina
minnen från Suoviisaari|skolan.
Det var en väldigt bra skola tycker jag. Jag tror det är bra att gå i små
skolor när man är liten.
G-
Min syn på skolan
Hej skolministern!
Det jag tycker är bra i min skola är att det finns bra lärare och att det
finns ganska bra rasthallar som man kan vila sig i mellan lektionerna. Det
bästa är TV:en och alla mjuka soffor. Sedan tycker jag att vårat fik
”BULLEN” är bra men det hade kunnat vara bättre, en förbättring hade varit
att de hade kunnat sälja godis.
Det finns nog inte så mycket som är dåligt i min skola förutom att vi har
för långa raster. Om vi hade haft kortare raster så hade vi fått sluta
tidigare och det tycker jag är bra. Men jag tror inte att man kan ha
kortare raster i våran skola för att då hinner inte lärarna ha någon rast.
Men alla tycker inte att man ska ha kortare raster. Vissa tycker att man
ska ha längre men då får man bara sluta senare. Det som också är lite
dåligt i våran skola är att det är ganska mycket damm på skåpen och i
gymna|stikhallen, men på golven är det rent. Men alla elever ska hjälpa
till att hålla skolan skräpfri, men alla gör nog inte det.
Det jag tycker man kan förbättra i min skola är att man hade kunnat ha SA-
tid varje dag, sammanlagt sex timmar i veckan. Då kan man välja att ha två
extra idrottstimmar utöver de obligatoriska idrottslektionerna. Resten av
timmarna får man välja svenska, matematik, slöjd eller andra ämnen där man
behöver stärka sig lite. Det är nog det enda som man borde förbättra
Så här tycker jag att 2000-talets skola ska se ut, fast det finns ju alltid
småförbättringar man kan göra.
Hoppas det blev till någon hjälp om du ska förändra skolan.
Med vänliga hälsningar: Elevens namn, klass, skola och ort
G
Att byta skola
Jag står i mat-kön och jag är nästan framme när jag får en ihopviket papper
i nacken. Jag kollar bak och där står dom, det coola-|gänget, som de kallar
sig. Alla på skolan hade respekt för dom även lärarna. Jag tog min mat och
gick och satte mig vid ett bord, och efter några minuter kom mina kompisar
och satte sig ner, det är lelle och viktor. Jag slår en blick mot coola
gänget och dom kollar tillbaka, men plötsligt reser sig två av dom sju som
är med i gänget och kommer hit.
Varför kollade du på oss? sa Sivert, Jag tänkte snabbt för att komma på
nått bra men av ren rädsla sa jag att jag inte kollade. Då sa Sivert att
jag ska få se när jag kommer ut från matan. Ok tänkte jag, jag gick och
slängde min bricka och gick ut för att se vad han ville, när jag närmade
mig utgången blev jag rädd, men jag fortsatte mot utgången. När jag kom ut
stod gänget där och de tog tag i mina armar och började känna igenom mig
efter värdesaker. De tog min mobil och mina tjugo kronor. Jag gick hem
direkt efter skolan och berätta vad som hade hänt och nästa dag hade min
mor ringt till rektorn och vi skulle snacka med han. Vi snackade ett tag
och vikom fram till att det enda man kunde göra var att byta skola och det
fick jag göra med. En väcka senare började jag på en ny skola nere i stan
jag fick ta busen dit, jag skulle börja i 6a och skulle va i sal sju. Och
vi började och det va en kul klass.
ny sida
Det ringde ut för rast och jag märkte direkt att där var fyra olika gäng,
två tjej gäng och två kill gäng. där var de coola killarna och där var dom
som var mobbade, för att inte bli mobbad själv tog jag coola gänget att va
med på rasterna. Och nu va det jag själv som mobbade dom som var svagare,
men sen i sjuan så kom de andra i min klass till den skolan som jag gick på
för att där fanns inte mer än till klass sex på min första skola. jag hade
mitt gäng och de hade sitt, men vi var fler så dom vågade inte göra nått
mot mig. Istället blev vi kompisar och bilda ett stort gäng som hjälpte dom
som var mobbade istället för att mobba dom.
magert
g-