ATT BYTA SKOLA
Det var början på hösten år 2003, jag var recis på väg till min nya skola.
Jag var jättenervösa och jag tankte hela tiden på vad mina nya
klasskompisar skulle tycka om mig. Om jag var ful eller om jag hade fel
frisyr. Ju mer jag tänkte på detta, ju mer nervös blev jag.
Egentligen så visst jag inte vad jag skulle vara nervös för. Därför jag
hade varit där på besök tidigare men då hade jag bara träffat min klass
föreståndare. Jag hade aldrig sett mina klasskamrater men bara därför blev
jag än mer nervös.
När jag väl kom fram till skolan och stod framför entren så fick jag
magknip och kände bara för att gå därifrån. Det var exakt samma känsla som
att börja 1an. Samma osäkerhet, man visste ju inte vad som väntade en. Man
kände sig väldigt löjlig trots allt var man ju 15 år och skulle börja 9an.
Jag tog mod till mig och öppnade dörren och när man klev in så hörde man
endast en massa glada tjut. Jag försökte att se en lärare men såg inga, så
jag stod kvar där vid entrén i säkert 10 minuter innan den läraren som jag
träffat innan gick förbi. Jag följde med henne till klass|rummet och innan
vi gick in så kände jag att alla bara stirrade på mig. Jag stirrade
tillbaks och undrade vad de tänkte på. Kanske jag har fel kläder, fel
frisyr eller så ser jag bara dum ut.
Alla dessa tankar tänker jag på när vi går in i klassrummet.
Jag sätter mig på en bänk längst fram och mina klassföreståndare
presen|terar mig. Jag känner hur jag rodnar under tiden minda klasskamrater
presen|terar sig. Just i denna stund så önskar jag att jag vore osynlig
eller att jag bara kunde gå upp i rök.
På rasten sen så får jag en massa kon|stiga frågor.
Nu förstår man till slut hur en utlänning måste känna sig i ett nytt land.
Efter rasten så börjar man bli lite tryggare och man känner att man har
fått lite battre sjalvförtroende.
När jag går hem sen så känns allting mycket bättre och jag tror mitt sista
år i grund skolan kommer att bli det roligaste i mitt liv. Även om man inte
kan namnern på alla och man inte känner lärarna så kommer det att gå bra.
Alla andra i min omgivning tyckte att jag gjorde fel men jag vet nu i efter-
hand att jag gjorde rätt val.
Mina skolår
Jag är född här i Lund, när det var dags att byta skola flyttade vi till
Gotland. Där fick jag börja ien första klass där jag inte visste vem dom
var, Nästan alla som gick i min klass hade gått på dagis tillsammans. Men
som tur var hade vi fått en bra lärare som hette Anna, Anna kom också från
Skåne. Vårt klassrum såg inte ut som alla andras, dom andra klasserna gick
i en form av barracker men vi i vår klass gick i ett rätt så gammalt hus på
andra våningen, nu i efter hand så tycker jag att det var ett ganska
trevligt litet klassrum. När det började bli jul så kom det alltid snö så
vi kunde kasta snöbollar. Jag kommer ihåg att vi i ettan alltid var rädda
för dom i trean.
När vi sen började tvåan så hade man träffat fler kompisar och allt började
bli roligt.
Jag kommer ihåg att vi fick lära oss att knyta en roset för att vi inte
kunde knyta skorna själva. Sen när vi var treor så va alla rädda för oss
det var ganska kul när det fanns snö att kasta. Jag kommer ihåg att det var
populärt med hockey bilder så vi gick alltid och köpte ett packet efter
skolan.
När jag sen började fyran så var det dags att byta klassrum, skolområdet på
den skolan var ganska stort så vår klass blev flyttade till andra sidan av
skolan.
Vi blev satta i ett en plans hus med fyra klasser, där fanns även vår skol
syster som var väldigt snäll vad jag kommer ihåg Sen när vi började femman
så skulle vi byta klasskamrater, lärare och klassrum Vår nya lärare hade
inte jobbat på skolan innan, så hon var ny för oss, några av mina
klasskamrater var nya men det var också många som man visste vem dom var Nu
fick vi den sämsta byggnaden av dom alla en stor mörkgrön betong byggnad
med tre våningar. I denna byggnad skulle alla 5-6 klassare gå i. Men jag
gick bara till femman, för då skilde mina föreldrar sig, så jag och min
mamma flyttade till Lund där jag fick börja i en femmte klass på Ekeby
skolan. Tillsammans med min före dagis kompis Jonas.
Jag fick börja i Kurts klass min lärare hette så. Och där va nästan allting
nytt för mig förutom min gammla kompis Jonas.
ny sida
Gammla och gammla vi har alltid varit kompisar vi har ju hållt kontakten
och han har varit och hälsat på mig på Gotland några gånger.
Min nya lärare var himla rolig om man tänker efter, men det fanns nackdelar
att börja i den klassen för dom hade gjort saker i Svenskan och Matten som
vi inte hade gjort på Gotland.
Sen i sexan så fick vi ett nytt klassrum som ingen annan hade varit i som
var hur fint som helst. När jag sen började sjuan så fick jag och mina nya
kompisar en ny lärare som hette Jane
ny sida
vet inte riktigt hur namet stavas men i alla fall så var hon en mycket bra
lärare som alltid var glad och trevlig.
Sen i åttan fick vi en ny lärare bara för Jane skulle flytta och vår nya
lärare hette Elisabeth och hon var den sämsta läraren som jag har haft,
ingen tyckte om henne hon var alltid stressad. Som tur var fick hon barn
och slutade.
Och nu i nian är allting bra igen har vi en bra lärare och skolan tågar
framåt nu ska jag snart börja gymnasiet och jag har valt Samhälle Samhälle
på Latin skolan i Lund
Johan Andersson 9 A Ekeby skolan i Lund
Mina skolår
Hon satt nu på gatan. Utsparkad av sin familj. Hon satt helt stilla och
bara stirrade ut.
– Men lilla vän, borde inte du vara i skolan, sade en polis som hade
iaktagit henne en stund.
– Nej, sade hon sorgset, jag är snart 16 år och är utsparkad av min familj
och har för dåliga betyg i skolan, så att jag kunde komma in på ett
gymnasium.
Polisen vände sig om och tittade ner i marken. Nu fick Hon en känsla av att
polisen hade varit med om samma sak.
Hon började tänka tillbaka till skol tiden.
”Där stod Hon i vit klänning och en in bakad fläta i håret. Hon skulle
börja första klass.
– Alla elever och deras föräldrar kan komma in nu sade en gråhårig dam.
Hon vände sig om, hennes föräldrar var inte där. Alla gick in, glada och
med sina föräldrar.
Hennes första skol dag var rent för jävlig. Hennes lärare bara hackade på
henne, pojkarna i klassen mobbade henne. Där började hon tänka på att hon
ville dö. Det var inte många som tyckte om läraren (ursäkta språket) en
riktig satmara Gullveig Lundström. Läraren hade förstört Hennes år på
lågstadiet. Hon trodde att det skulle bli bättre på mellanstadiet. Delvis
blev det. Hon bytade både skola och lärare (här på ekedal), Ingemar
Johnsson. Han var sträng. Fasst det blev bara värre Pojkarna mobbade Henne
fortfarande. Nu började hon klä sig i svart, svart, svart svart.
ny sida
Läraren, som de var tvungna att kalla magistern, märkte att någonting var
fel, Hennes ljus i hennes ögon var borta och det var livslusten med. Men
när hon väl började på högstadiet då blev det bättre. Hon hamnade i 7b.
Alla var vän med alla, på något sätt. Hon blev glad över det. Hon började
få vänner. Men genom att Hennes första lärare hade förstört hennes liv, så
blev det inte bättre. Hennes betyg låg i botten i alla ämnen. Hon ville
bara dö, Hon hade skrivit en lista över varför Hon ville dö, 1 lågstadie
läraren hade förstört Hennes liv.
Valet till gymnasiet var enkelt. Allt Hon ville var att bli fotograf. Men
när svaren kom så hade hon inte kommit in på en ända skola som hon sökt
till, då märkte hennes föräldrar att Hon inte var lika lyckad som Hennes
tre år äldre syster. När de såg Hennes betyg så blev de så arga på Henne
att de slängde ut Henne. Och så hamnade hon på gatan.”
Om man byter ut Hon till mig så stämmer det allt utom att hon hamnade på
gatan.
Att byta skola
– Hahaha… Kolla in tjejen där borta, hon med tandställningen och dom
stora fula glas-|ögonen.
– Hahaha… Ja, herre Gud hur kan man ens visa sig sådär. Det är ju pinsamt
sa som hon ser ut.
– Hahaha…..
– Riiing… Katrin rycker till, det var bara en dröm. Tack och lov tänker
hon. Sakta går hon mot toaletten. Hon känner att allt vänder sig i magen på
henne. Detta är första dag-|en på ett nytt helvete tänker hon. Idag ska
Katrin börja på en ny skola, 4:e gång-|en detta året. Det är en mardröm för
henne, hon har aldrig haft en endaste kompis, aldrig haft en pojkvän ens,
och detta är ändå hennes 9:e år i skolan. Katrin går in i köket för att äta
lite.
ny sida
Där står ju mamma och stryker, medans pappa gör frukost.
– Ska inte ni va på jobbet nu? frågar Katrin.
– Nä, men lilla gumman. Det är din första dag på den här skolan. Det är
klart att vi är hemma då och hjälper dig med allt, säger pappa.
– Ska vi följa med dig? frågar mamma.
Katrin vill igentligen att dom ska följa med, men vill inte att eleverna på
den nya skolan ska få ännu en chans att mobba henne.
– Nä, tack ändå, säger Katrin.
Nu är klockan 7.30, skolan börjar om 45min. Katrin springer upp och tar på
sig kläderna hon lagt fram dagen innan. Hon hade tänkt att ha sin egen stil
för en gång skull. Ett par stentvätt-|ade jeans med en rosa tröja till, som
text på den står det Eminem, hennes idol.
Nu är klockan 07.58, och pappa kallar på henne. Katrin springer nervöst ner
för trappan. Nu var det dags, det finns ingen återvändo för henne nu.
Dom går ut i bilen. Mamma står i fönstret och vinkar. Det är ganska varmt
idag och nästan ingen vind.
Fem över åtta är dom på skolan. Pappa önskar henne lycka till och ger henne
en stor kram.
Pappa kör iväg, och nu står hon själv som vanligt. Hon går in på skolans
område. Det är en mycket fin skola, den är glad på nåt sätt. Det är inte så
svårt att hitta dit hon ska för det skulle ligga precis vid basketplanen.
Katrin går en liten bit till, och då kommer hon till basketplanen. Där var
det massor med söta pojkar som spelade. Då kom det plötsligt en boll mot
henne. Hon fångar den, men ångrar sig snabbt efteråt. Killarna går mot
henne. Katrin är rädd att dom ska säga något dumt eller kanske slå henne,
men nä, inget sånt. Dom kommer bara fram helt normalt. Då frågar en jätte
söt kille om hon vill vara med.
Vill vara med?! , tänker hon. Hennes hjärta slår och slår.
– Klart ja vill vara med, säger hon lite nervöst.
– Wohoo… skriker alla killar. En brud som spelar.
Katrin känner en värme strömma igenom henne. Hon har nog aldrig varit så
här glad. Detta här känns rätt, nu har jag funnit min plats.
Under dom få minuter hon spelade kändes det som en hel evighet av lycka och
hon lärde känna alla. Alla ville veta allt om henne. Efter skolan följde
t.o.m den söta pojken med henne hem. Detta var den bästa dagen i hennes
liv.
Att byta skola/klass
Att byta skola respective klass är Väldigt jobbigt ibörjan.
En del känner man en del inte.
Man blir nervös.
Visst det är ju positivt att få nya kompisar, men man lämnar de gamla.
När jag slutade sexan för att börja sjuan, så splittrades hela klassen. På
sommarlovets första månad var okej, men när hösten närmade sig blev man
allt mer nervös, visst några från sexan skulle börja i samma klass men
ändå.
Tillslut kom den där fruktade höst dagen i augusti.
När man steg upp den där dagen kände man sig illamående och liten, men man
tänkte ändå att de skulle säkert inte vara så farligt, som att börja en
vanlig skoldag.
När man började gå till skolan kände man att för varje steg man gick, så
blev man mer nervös, och helt plötsligt stod man där utanför en av
ytterdörrarna. Elever från olika skolor stod och pratade.
Själv stod jag och såg upp på den skolan jag skulle gå på. Jag minns att
jag tänkte: här inne kommer jag att gå vilse.
Tillslut kom lärarna och föste in oss i ett klassrum.
Lärarna presenterade sig och bad oss berätta lite om oss själva. Det gjorde
allihop.
Nervösiteten försvann tillslut, jag lärde mig känna alla mer och mer.
Så nu går jag här i 9:an med samma personer.
Men sorglig nog kommer vi splittras igen.
Alla börjar på sina skolor och olika linjer.
Visst denna klass kan vara jobbig men jag kommer att sakna dem allihop.
När 9:an är slut börjar väl nervösiteten igen, att genom gå samma känsla
som i sjuan. Fast egentligen ska man inte var nervös, allt kommer säkert gå
bra i alla fall.
Men det är ändå så många tankar kring allt.
Vad kommer att hända???
Varför måste vi sluta nu??
Men nu för tiden vet jag att allt kommer att gå bra.
SLUT
Mina skolår
Hej!
Min skolgång har varit ganska dålig tycker jag eftersom jag har fått byta
lärare flera gånger varje år. Och så har klasserna splittrats nästan varje
år. Det kan ju ha en fördel också såklart då man får nya vänner men när man
går i en klass som man gillar så är det ju inte kul om de splittrar den.
Fast jag tror ändå att jag har haft rätt mycket tur på ett sätt också. Jag
har nog aldrig haft någon väldigt dålig lärare förrän nu i nian. Med ordet
”dålig” menar jag alltså att läraren kanske inte är bra på att lära ut till
elever, eller inte kan handskas med barn/ungdomar eller på något sätt
kränker, eller utsätter en elev för något som egentligen borde
polisanmälas. Men alla rektorer bryr sig inte om eleverna fullt, och långt
ifrån alla lärare gör det.
Det är jätteviktigt att en lärare gärna tar emot en elev för att prata om
han/hon behöver det och många av mina lärare har inte gjort det. De ”har
inte tid”. En bra lärare bryr sig om hur eleverna mår och måste kunna ändra
på sig om det verkligen behövs. Har man inte en lärare man trivs med så kan
betygen bli väldigt låga, även om man försöker förstå allt och är
uppmärksam på lektionerna. Och det påverkar elevens framtid, vilket leder
till att den personen kan få svårt att få ett bra jobb. Lärare ska inte
bara ”slängas in” i en klass, jag tycker man ska vara noga med vem man
anställer, även om man har ont om lärare på en skola!
Det är ”starka” tankar som du skriver om – och viktiga. Ditt språk är
lätt att förstå och den språkliga kvalitéen är bra. G
Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.
Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.
Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.
Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta
Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.
Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.
G
Här står jag!
Jag har precis gått ut sjuan. Det första jag sa när föräldrar frågade mig
om sjuan och Säter. (Sa jag) – ”det är lungt” eller jag ” Jag är inte
närvös”.
Närvös det vad närvöiteten som väcktes mer och mer när alla prata om
bytet.
Dem frågorna man ställde sig ofta. ”Vad kommer att hända” och ”Vad kommer
alla äldre elever göra med mig” Men medans man tänkte på sina frågor växte
närvösiteten mer och mer.
Efter ett par veckor fick jag diarre.
Då förstod jag att det kan bli värre, det förstod min mormor och morfar
också så dom köpte ett par inlines till mig och det hjälpte väldigt
mycket.
Jag åkte som en stålle. Min nervösitet försvan när jag åkte på mina
inlines.
Men när jag tog av mig dem komm nervösiteten tillbaka fort som satan.
En grej jag märkte vad att jag tappade vikt som fan. Detta märkte jag i
mitten av lovet.
Jag vägde 65 innan lovet vägde jag nästan 90.
– HELVETE!
Skrek jag när jag såg på vågen. Men jag fortsatte att åka inlines och sket
löst.
Men det släppte när jag komm på att jag hade en kusin på skolan.
Men den dagen komm jag börja sjuan och mycket riktigt mina tankar gick inte
i uppfyllelse.
Det började med att dem äldre hackade lite på mig, men sedan började jag
vara mer med min med min kusin på skol tid och då slutade hachningen på
mig.
Jag fick respekt!
En kort sammanfatning: Utan mina inlines hade jag skitit ihjäl mig. Utan
min kusin hade jag skaffat respekt själv.
”lovet melan sexan och sjuan”
Min syn på skolan
Hej! Jag heter Bobby och jag går i en skola som heter Hobyskolan. Den
ligger i Borås.
Jag tycker vi på våran skola behöver mer personal och absolut fler lärare.
Då behöver man som elev inte vänta lika länge på hjälp. Vi behöver personal
som går runt i korridorerna och tittar så det inte är bråk eller blir det
eller någonting annat. Man som elev skulle känna sig tryggare. Jag tycker
vi skulle ha rulltrappor istället för vanliga trappor för när man har gått
upp för alla trappor så orkar man inte mer och man vill bara lägga sig ner.
Du kanske tycker att det är bra att gå upp för alla trappor för man får
bättre kondition. Visst det tycker jag med men man blir så trött att man
inte orkar hänga med på lektionerna vilket inte är bra.
På rasterna får vi inte vara i våran gymnastiksal vilket är synd för man
får bättre kondition av att röra sig och enligt texthäftet på sidan 8 får
man bättre betyg. På sidan 8 så handlar det om en skola som har en så
kallad SA-tid. SA-tid är självständigt arbete varje dag, sammanlagt 6
timmar i veckan. Man som elev kan välja att ha två extra idrottstimmar
utöver de obligatoriska idrotts|lektionerna. Man kan välja bland olika
sporter som t.ex. fotboll, ishockey, handboll m.m.
Vi på skolan har IPS vilket nästan är likadant som SA-tid fast vi har de
bara tre gånger i veckan och sammanlagt tre timmar i veckan. Vi kan bara
välja att ha en gång i veckan idrott. Vi har inte som dom bara en idrott
utan olika sporter och lekar. Jag skulle vilja ha IPS varje dag och så
skulle man kunna välja idrott på varje IPS pass.
Hej då!
Att byta skola/Att byta klass
När jag var 11 år och gick i femman på Linghems|skolan i Linghem, Så klart!
Fick jag veta att min familj skulle flytta. Mamma och pappa var trötta på
att köra mig till Linköping för att träna jämt. Vi skulle flytta på
vårterminen direkt när sportlovet började.
På Linghemsskolan kände alla varandra och i klassrummen så hade vi bänkar
och fick veta vad och hur vi skulle jobba och med vad. På höstterminen så
började jag att hälsa på Malmbergsskolan och enheten Yxi i Linköping. De
hade flextid mellan 7:30-8.30 man slutade efter att man kom. Alltså mellan
14.30-15.30. Man hade en egen planering som planerades på måndag morrgon
och den skulle vara klar på fredag förmiddag. Det var mer fritt på
Malmbergsskolan (Yxi) än det var i Linghem. Det som var mest konstigt på
Yxi var att man gick 1-3or i en klass och 4-6:or i den andra. Det visade
sig att jag kände 6-8 personer på Yxi så att då blev jag ju genast tryggare
och säkrare. Så att vi bestämde att varje onsdag så skulle jag åka dit och
vara hela dagen, men ju mer terminen gick så blev jag mer än
Malmbergsskolan Svårt att se vad det står sista meningen på grund av
suddig kopia . Det blev också så att jag var mer i Linköping än förrut. Men
sen när höstterminen slutade så slutade jag på Linghemsskolan fast jag
bodde i Linghem. Men på jullovet så var jag med minn gamla klasskompisar
och vänner jag känt hela livet för att få på så sätt och vis ta farväl.
Sedan när vårterminen på femman började så gick jag helt plötsligt i
Linköping på Malmbergsskolan och enheten Yxi med nya klasskamrater och
vänner fast jag bodde i Linghem. Det var lite eller hyfsat ovant att få ta
ett så stort ansvar för sitt arbete redan i femman. Så det gick väl rätt
okey för att vara inte helt men nästan ovan med det sättet att arbeta. När
skolan var slut så gick jag oftast till Bussstationen för att åka buss med
min mamma som gick på hovstaskolan för att hon läste på komvux. Det blev
för det mesta att vi åkte tillsammans till vårt Linghem. Så var det dags
att flytta på sportlovet i februari till Linköping och Odensgatan 12. Det
tog någon dagar att flytta men under tiden så var jag med min klasskompis
och nye granne Anders. När skolan började igen så blev det att jag fick
många kompisar i klassen som jag också var med efter skoltid t ex: Anders,
Patrick, Sten, Henrik och Henrik. Jag blev mer och mer van att ha flextid
och att ta eget ansvar för mitt egna arbete. Men det som var best var att
vi inte hade några lexor eftersom vi gick lite längre än alla andra.
