Betyg på uppsatsen: G

Min syn på skolan.

Hej, jag heter Mattias och är snart 16 år och hör till de som har trött-
|nat rätt så mycket på skolan.
Man börjar skolan klockan halv nio och slutar vid fyratiden. Sen har man
oftast läxor från minst två olika ämnen att göra när man kommer hem. När
man sen är klar med läxorna så brukar klockan vara vid halv sex. Håller du
då på med nån sport så hinner du inte göra mycket annat. Därför så vore det
bra om det var idrott flera dagar i veckan och längre än det är nu. Det
vore också bra om man fick välja nån speciell idrott som man vill hålla på
med. Sen när man har haft idrott och tagit ut sig så blir man hungrig och
äter mera än vanligt. Därför så borde man satsa mera pengar på skolmaten än
vad man gör idag. För nu så är den inget vidare och man vill gärna äta sig
mätt. Och om man är mätt så jobbar man också bättre på lektionerna. Allt
blir lättare då och man kan koncentrera sig bättre på ämnet. Så istället
för att ha en lektion på en timme så skulle det vara bra om den var på två
timmar och man hade en rast emellan. Det skulle vara bra för både lärare
och elever om de slapp växla mellan ämnen hela tiden. Då skulle man lära
sig mera och lärarna som oftast är stressade skulle kunna ta det lugnt och
hinna hjälpa alla ändå. Och några läxor skulle inte behövas eftersom
lektionen är längre och läxorna som man annars skulle fått ingår i
lektionen. Det finns många sådana viktiga förändringar man kan göra men en
av de kanske viktigaste är prao-tiden. De två veckorna i åttan och de två i
nian som man är ute och praoar är väldigt lärorika och borde förlängas med
minst en vecka till. För man får ju också känna på hur det är att vara ute
och jobba. Man skulle kunna skriva tusen såna här förändringar till men nu
är tiden slut. Men kanske är det så här 2000-talets skola kommer att funka.

Mina skolår Julian A
Jag kom ihåg första gången när jag och mamma gick till skolan. Jag höll
mamma i handen. Det kändes tryggare så. Nu nio år senare ska man börja på
gymnaset. Jag har nästan alltid haft roligt när jag har gått till skolan.
Det var i 4 och 5, jag hade som mest tråkigt. Vi var då 36 st i vår klass.
Jag tror faktist att jag inte lärde mig nånting under den tiden. Det märks
i alla ämnen

Jag kommer ihåg min första klass resa. Hela klassen skulle åka till
stadsparken Det var så spännande att åka till stadsparken. Mamma hade gjort
sin första massäck till mig. Den innehöll två mackor. Jag fick även med mig
fickpengar.
Jag tog två bett på mackan. Sen gick jag till kiosken och köpte upp
pengarna.

Mina första tre år i skolan lärde jag mig att läsa och att räkna. Det
kändes som om jag lärde mig nått nytt varje dag.

Det jag minns bäst ifrån 4, 5 och 6 är sista året. Det är då man ska ha
roligt. Det är sista året på den skolan och då ska man ha roligt. Dessutom
blev jag val till kamrat stödjare. Det var en ära för mig. Men tyvärr så
tog jag inte det riktigt på allvar. Jag blev inte den bästa kamratstödjare
som har funnits. I början av sexan så delades vi upp i två klasser. Mina
bästa kompisar komma i den andra klassen. Så jag träffade de lite mindre.
Men jag hittade ny kompisar som jag knappt kunde namnet på under mina
första fem år. Det bästa i sexan var när vi vann både fotboll och
innebandyturneringen.

När sexan närmade sig sitt slut så stog jag innför ett svårt val att välja
fotbollsklass eller en vanlig klass. Jag valde fotbollsklass. Det ångrar
jag inte idag. Det bästa i sjuan var när vi åkte och tittade Sverige
azerbanjan. Sverige vann med sex-noll.

Ifall man ska sammanfatta mina 9 år i skolan. Det har var roligt att gå i
skolan förutom 4 och 5. Jag har lärt mig många nya saker som jag kan tacka
skolan för.

Skolor på olika kontinenter!

Afrika

Första gången jag skulle byta skola var när jag var sex år. Då hade min
pappa fått jobb i Etiopien. Vi skulle åka till Afrika! Var min första
tanke. Jag tänkte alldrig på hur det skulle vara att lämna mina vänner.
Eller om jag alldrig skulle få se dom mer? Den enda tanken jag hade var att
jag skulle få komma till en ny kontinent.

Men när vi väl var frame i staden addisabeba så blev jag lite fundersam på
vad jag hade get mig in i. Ute på gatorna såg jag hjälplössa människor.
Folk gick som uppklämda mot bil rutan, för att vi skulle ge dom pengar. Jag
kunde se alla dessa sjukdomar framför mig. Det var fruktansvärt! Jag kunde
bara inte förstå hur landes regering inte gjort något för att hjälpa dessa
stackar människor.

Men väl framme vid huset där vi skulle bo började det i alla fall se lite
männskligt ut. Huset var rent och fint. Den natten kunde jag inte sova. Där
låg jag, i min varma säng och tänkte på hur det skulle vara i skolan.
Skulle jag få några kompisar

Nästa dag var det dags för mig att besöka min skola. När jag kom in på
skolgården såg jag en massa barn. Det tog inte lång tid inan jag hade
bekantat mig med dom. Dom berättade vad som fans att göra här. Vilka
aktiviteter som fans. Jag fick en fin relation med mina vänner. lärarna var
enormt snälla. Men vi var inte kvar så länge i detta land. Utan redan efter
fyra månader skulle vi åka hem till Sverige.

Men när vi kom hem till sverige åkte min pappa till det mäktiga arablandet
Saudiarabien.

Vi skulle också följa med honom med visum som vi behövde för att komma in i
landet skulle ta ett tag att fixa fram. Så jag, min syster och mamma åkte
till Ecuador som ligger i västra delarna av Sydamerika. Där skulle vi vänta
på att visumen skulle bli klart.

Sydamerika

Efer några veckor i Sydamerika så tyckte mina föräldrar att det var bäst
för mig att börja i skola där. Jag komihåg hur jag grät när jag sulle börja
i skolan. Ingen kude prata svenska jag kunde inte spanska så bra även, fast
min mamma pratar det med mig dagligen.

När jag kom in på skolan såg jag dessa stora elever som jag alldrig hade
sett förut. Jag skakade i hela kropen när jag gjorde entre i lektions
salen. Jag satt där på bänken och såg hur läraren lyfte linjalen för att
slå eleverna. Men lärarna var väldigt snälla mot mig. Dom förstog nog att
jag hade det svårt.

På rasterna stog barnen i kö för att höra när jag talade svenska. Dom hade
nog aldrig hört svenska förr. Det var nytt för dom. Precis som latin är för
mig.

Det var en lättnad när min pappa kom med nyheten att visumen var färdiga.
Men endå så tänkte jag., nej inte byta skola igen.

Asien
Planet hade landat! Jag steg ur jumbojettet. Jag såg bara sand och åter
sand. Men när vi senare lämnat flygplatsen såg jag hur enormt fint dom hade
gjord städerna. Det var marmor plattor på gatorna. Afärer med guld vid
varje gata. Det var precis som att komma till Aladins hemtrakter. Men en
sak tyckte jag var underlig. Hur kvinorna döljde deras kropar med svarta
skynken.
I den här värme tänkte jag. Det är nästan 45° grader i solen. Jag kunde
bara inte förstå. Men när jag kom till skolan som bara låg några hundra
meter ifrån huset. Såg det riktigt fint ut. Alla barnen var svenskar. Här
var det minssan inte svårt att hitta väner Här växte vänner och glädje
nästan som på träden Vi stanade här i två lyckliga år inan vi åkte tillbaka
till Sverige. Nu fem år senare skriver jag detta prov ur egen upplevelse.
Vi är här i livet för att uppleva lycka såväl som bedrövelse.
Allt är till för oss att dra lärdom av! Jag ser framåt att byta skola igen.

Hej!
Nu går jag mitt sista år i grund|skolan på Duvedskolan. Så jag tänkte
informera dig om vad jag har tyckt är bra och dåligt i skolan.
Det känns bättre att börja med det negativa för då blir brevet posetivt i
slutet.
Det som jag kan känna ibland är att skolan planerar lite dåligt speciellt
med prov. En vecka kan vi inte ha något prov o inlämningar men nästa kan vi
ha två prov och tre stora inlämningar.
Det känns lite tufft men vem har sagt att skolan ska vara lätt?
Sen tror jag också att miljön har stor betydelse för skolarbetet och
undervisningen. För om lokalerna är mörka och trista så blir det inte
roligt för lärarna att undervisa o speciellt inte för eleverna att lyssna.

Både lärare och elever mår bättre när det är friskt o ljust i skolan.
Något jag personligen är lite ledsen över ät att vi inte har mer idrott på
schemat, när man rör på sig klarnar hjärnan o kroppen mår bättre. En annan
sak som jag tycker är att vi ska få ha större inflytande på saker och ting
i skolan. Så lärare och elever bestämmer mer ihop.
T ex hur vi ska lägga upp proven den här terminen o om det är något
speciellt vi vill göra. Men jag tycker skolan har blivit bättre på den
punkten. Nu är jag klar med dom negativa sakerna, det var väl inte så
farligt?

Det som jag känner är så bra med skolan är att jag känner mig trygg. Om jag
har det jobbigt hemma eller är rädd för något så är det lika tryggt i
skolan. Varför det är så tror jag för att lärarna strålar ut värme och
uppskattning. Om något är svårt så är dom där o hjälper än. För att man ska
orka en hel dag så behöver man mat. I vår bamba är det inte alltid så god
mat men den är helt okey. Bättre en den flesta skolorna.
Ett minne som jag har är när jag för första gången och såg
lekplatsen. Den såg så rolig med massor av saker att göra. Mamma fick hålla
ett fast grepp om mig så jag inte skulle smutsa ner mig första skoldagen.
Det här var bara ett lite avbrott i mitt brev.

Nu efter 9 år i skolan så har jag några tips som jag tror skulle förbättra
skolan i allmänhet. Att man försöker att alltid hålla det rent och snyggt i
skolan.
Nytt matrial och ljusa lokaler. Att man struktuerar upp arbetet lite mer så
man har mer tid att förbereda sig på.
Något som jag tror skulle vara bra är att man har mer samman|beten och mer
diskutioner.

Men om jag ska göra en resumé av min skoltid så är jag mycket nöjd. Dom här
tre sista åren har varit dom tuffaste i mitt liv. Vi har många motgångar
men det tror jag bara har gjort mig till en starkare person. Så jag har
skolan att tack för mycket. Med detta avslutar slutar jag mitt brev.

MVH Cecilia Sander 9A på Duvedskolan.

ATT BYTA SKOLA!
Jag Kristine var 7 år och skulle börja ettan Höstterminen 1994.
Jag var nervös, men jag visste att jag skulle börja i samma klass som mina
2 barndomskompisar Bianca och Lina.
Skolan skulle börja 0810 i respektive hemklassrum.
Så jag började gå 0745 eftersom att skolvägen ungefär tog 20 minuter. Hela
skolan består av 3 hus.
F-huset som är från 1-3, H-huset som är från 4-6 och C-huset som är från 7-
9.
Jag skulle börja på Kullsjöskolan i Piteå.
För att komma till min skola var jag tvungen att gå förbi H-huset där dom
taskiga 6orna var.
Så jag gick en liten omväg runt huset.
När jag kom fram till min skola så sökte jag upp Bianca och Lina, efter att
jag tagit av mig yterkläderna.
Dom satt längst in i klassrummet och vinkade ått mig när jag kom. Jag satte
mig brevid dom och pratade lite.
Sen samlades vi när våran fråken Majvor Backlund kom in i klassrummet och
hälsade alla välkomna.
Sedan ropade hon upp oss var och en,
sen informerade hon oss om det följande läsåret.
Vi var 23 stycken i klassen.
11 tjejer och 12 killar.
Första året gick snabbt och bara efter 1 månad kände man alla i klassen.
I 3an började min låsas syster Lotte i min klass. Och det tyckte jag inte
om, för jag ville ju inte att hon skulle börja vara med alla mina kompisar.

Fast det var inte så undvikande eftersom att vi bode under samma tak.
När jag och Lotte började 4 så började också våran lille bror Maxim på
6års. Han trivdes inte alls. Han brukade komma gråtande in till mig för
att dom hade mobbat han för att han har orange-rött hår.
Men sen då i slutet av 4an flyttade vi till Eden. Och jag, Lotte och Maxim
började på Havsörnskolan.
Vi trivdes inte alls där, för alla var så trista och små snobbiga så vi
gick bara där ett halvår, sen flyttade vi tillbaka till Piteå på Fårön.
Så efter jullovet började vi på Långskataskolan.
Där trivdes jag väl så där.
Fast dom var så extremt snobbiga. Men Lotte verkade trivas jätte bra, och
Maxim med som började 1an.
Så på den skolan gick jag också bara ett halvår sen flyttade jag till pappa
i Eden och började på Lillegårdsskolan efter sommarlovet i 5an.
Jag var och hälsade på där med pappa och klassen verkade jätte bra.
Så 6an började jag där, och kom in i klassen på en gång. Alla var snälla
och jag blev omtyckt för att jag var mig själv och gillade alla.
När jag skulle börja 7an här på korpen,
så blandades vi om med en annan klass från byn.
Men jag hamnade i samma grupp som dom flesta jag hade valt att hamna med.
Och nu har jag bott i Eden i 4år och ska snart byta upp mig till 1gymnasiet
på Aspnässkolan.
Där jag ska gå Barn och Fritid. Att byta skola 3 gånger sådär som jag har
gjort har varit en erfarenhet och jag har fått inblick i hur det kan vara
på andra skolor också,
och inte bara sin egen.
Jag håller ju fortfarande kontakt med dom på Kullsjöskolan och jag brukar
vara där och hälsa på ibland under A-dagarna. Jag tycker det är kul att
komma till andra skolor och lära känna nytt folk, även om det kan vara lite
pirrigt ibland.
Efter bytet på Kullsjöskolan grinade jag och Lotte och några klasskamrater.
För vi ville ju inte alls byta skola.
Den klassen som jag går i nu har nog varit den bästa och Kullsjö på andra
plats. Men nu ångrar jag inte att jag flyttade ifrån Kullsjö. För om jag
inte hade gjort det hade jag ju aldrig träffat mina vänner som jag har nu.

Att lämna grundskolan känns härligt, fast på något sätt ändå tråkigt. Och
man funderar mycket.
det är oklart om texten tar slut här eller om det saknas en sida

Mina skolår
Jag kommer knappt ihåg hur det var att börja ettan, nervöst vet jag i alla
fall att det var. Vi i byn kände ju redan alla så det var väl inte det som
var nervöst, utan att träffa nya lärare och det som man oroade sig mest för
var läxorna. Men ettan var ju inte så värst jobbigt som man trott, lärarna
var snälla och allt ornade sig. Maten på byskolan var oftast god.
Vi hade samma lärinna tills trean.
Hon hette Sabina Andersson och alla hade olika uppfattning om henne som
lärare en del tyckte inte alls om hon men själv tyckte jag att hon var
hyffsad. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden, mellan ettan o
trean det som jag mest kommer ihåg var när vi började 4:an. En ny
lärarinna, nya matteböcker, nya bänkar och allt annat. Men någonting som vi
alldrig blev av med var vårat klassrum, i och för sig så var det stort och
bra, men i alla år så har man ju velat vara på övervåningen, men det skulle
vi aldrig få. Lärarinnan hette Katarina ”Kattis” Backlund, de flesta
upplevde henne som en bra och snäll lärare, henne skulle vi dras med i 3
år.
I 4:an började man på riktigt märka av läxorna och då började även proven.
Sedan så flöt det på jag har alltid haft ganska lätt för mig i skolan och
Nationella-proven gick bara bra knappt några fel, och oftast bra på övriga
prov. Någonting som jag inte glömmer i första tagen var när det var
bandycup varje år, jag fick vara med när jag gick i fyran, men då förlorade
vi allt, men när vi gick i femman o i sexan så vann vi bägge åren. En final
gick till straffar, där jag gjorde mål. I ettan och sexan var man ute på
varje rast, vi spelade bandy, hoppade hop|prep, hittade på lekar och mycket
mer. Jag minns när jag slutade sexan vissa fick tårar i ögonen men jag
tyckte att det skulle bli ganska kul med en ny skola. Sommarlovet var slut
och sjuan skulle börja, man var nog dubbelt så nervös när man började
sjuan, allting var nytt, precis allt. En lärare i varje ämne, massor av
olika klassrum, uppvärmd mat (tacka vet jag byskolans mat). Vi har nog
aldrig haft mer läxor än i sjuan precis varje vecka cirka 3 läxor. Men
sjuan är ju lite av en repetition av sexan så det är ju inte det svåraste
högstadie|året. åttan hade man ju hört av alla vuxn skulle bli ett svårare
år men det flöt väl på ganska bra. Det var i alla fall mycket nytt inom det
flesta ämnena i varje fall i matten. I åttan fick vi ju betygen, vilket jag
tyckte var spännande, jag fick väl de betyg som jag trodde jag skulle få.
Men åttan var ändå inte så svår och nu sitter jag här och skriver de
Nationella proven i nian hittills har det gått bra. Har behållt muna betyg
och har sökt in på en gymnasielinje nämligen teknik|programmet som jag
troligtvis kommer in på. Jag längtar då dit iaf för jag är less på
grundskolan och det ska bli kul att komma till en ny skola och en ny klass
återigen.

Av: Johannes Westman
klass: 9E

Hej! Tomas Östros, jag funderar och har alltid funderat på är hur ni
politiker kan ge oss så dåliga stolar och bänkar, mitt förslag är att ge
oss vadderade stolar som är högre än dom som vi har nu. Bänkarna tycker jag
borde bli bredare och också lite högre. Anledningen till att vi behöver
dessa saker är för att vi skolungdomar sitter på tortyr redskap, dessa
stolar är hårda o obekväma och man får ont i ryggen och bänkarna är lite
för låga, tycker jag personligen. Så jag frågar dig skolminister, vad ska
du göra åt detta?
Ni politiker lovar och lovar men det är som jag säga ”mycket snack, men
lite verksta”. Jag och många tiotusentals elever Sverige runt tycker, ge
oss nya stolar och nya bänkar. Det finns ju också positiva saker med skolan
också, man får ju träffa kompisar pojkvänner/flickvänner och andra
människor. Jag vet inte om det här finns överallt i Sverige men vi på min
högstadieskola har ett så kallat ”elev fik” där man kan köpa godis för
billigt pris även kaffe, läsk och fika bröd som eleverna själva bakar, det
är bara årkurs 9 som håller i det och vi 9:or tjänar på det också, för
varje såld bulle/kaka så går det in pengar till klassen så att man kan
hitta på roliga saker vid senare tillfälle. Våran skola har dålig ekonomi
och behöver pengar så dom har inte råd med t.ex att ge oss nog många
pennor, sudd och skrivhäften så det är också ett minus. Tänkbara
förbättringar i skolan skulle nog vara lite fler tavlor men det går inte
för då kommer nån parvel och vandaliserar den. Man kan ju t.ex måla
väggarna på alla skolor så att det blir lite trevligare i alla fall. Jag
tycker men det kanske inte går men ni politiker borde ge oss såna här
stiftpennor, jag har sett att det är många som har dom och att de tycker
att de vanliga pennorna är bara dynga. Nog om det.
Mitt förslag till 2000-talets skola är nya stolar, nya bänkar, att varje
elev ska förses med en handdator för vi är ju i dataåldern så varför inte.
Att man kan fixa vikarier över en webbkamera? Själv skulle jag inte ha
något emot handdator med en webb|kamera. Fördelen med handdator är ju att
du kan ha tållgång till internet, göra läxor på datorn och skickar det via
e-mail. Nackdelen med handdator är att den kommer att kosta, det kommer att
kosta skolorna flera miljoner kronor för att förse elever med handdator.
2000-talets skola ska inte ha trappor utan rulltrappor, större klassrum och
mer praktiska ämnen i skolan för att det blir allt fler som söker till dem
och dom behövs. Snickare behövs för att bygga hus, elektriker för att dra
el – så att allt funkar. Jag och 4 st till i min klass är en av dom som
kommer att söka till mer praktiska ämnen, vi hade tänkt gå elprogrammet.
Det verkar vara en väldigt intressant program så vi får se om man kommer in
eller inte men kan ju hoppas på det bästa. 2000-talets skola ska inte
behöva ha böcker från 1979-1981, för det är så gamla böcker vi använder i
skolan.
Och så är det denna keps fråga. Ska man få ha keps/mössa på sig inne i
klassrummen. Varför inte? Att ha keps på sig kan väl inte störa någon så
himla mycket egentligen. Så jag frågar hur ni politiker hur ni tänker
åtgärda detta? Varför ska man inte få ha keps/mössa inne i klassrummen,
tänk efter.
Nu går vi över till nåt helt annat.
Vi får allt mer och mer böcker, men vi har inte tillräckligt stora skåp för
alla grejor. Skåpen ska bli bredare men kan bli lite högre också, det är
bara för att utjämna det hela. Skolans förtjänster är nog bara när man får
pennor, sudd och skrivhäften. Vi på Harpskolan, Eden får högst 2
pennor/termin och ett sudd/termin. Om jag ska vara riktigt ärlig så är
detta förjävligt, skolan ska ha råd att ge oss pennor och sudd i alla fall.
Vad tycker du som är skolminister, är det här ett vanligt fall inom
skolorna. Det är inte bara jag som klagar utan det är tiotusentals till som
kanske klagar på detta. Skolan behöver nya saker som jag har sagt tidigare
och dessutom kanske man borde föryngra lärarkåren, för det är nya tider och
man behöver yngre folk som har lärt sig lite nyare och andra saker.

Mina skolår
Jag var nervös, Väldigt nervös. Jag hade nästan ont i magen.
Och sova? det var jag inte änns i närheten av att kunna den sissta natten
innan den första skoldagen i mitt liv. Jag klev upp före tuppen den
morgonen för snart 10 år sedan.

Jag bad min mamma följa mej till skolan för att jag var rädd. Rädd för att
det inte fanns någon jag kände eller att fröken kanske var en sur gammal
tant?
Jag var iallafall rädd även om jag inte visste riktigt varför.

fast nästan med detsamma när vi kom till skolan försvann rädslan. Därför
att jag såg att de barn som skulle gå i samma klass som mig. De var ju mina
polare från dagis och fröken verkade snäll hon också.

Dagarna gick och jag trivdes väldigt bra i min skola. Rasterna var det
roligaste som fanns tyckte jag för att då fick man spela hockey. Jag
älskade att spela hockey. Det gör jag fortfarande.
De första åren i min skola gick väldigt fort och nu var det dags att börja
mellanstadiet.
Jag var nervös nu också fast denna gång kanske inte lika mycket eftersom
jag visste vilken klass jag skulle gå i och jag trivdes fint i denna klass.

Fast jag visste också vilken lärare vi skulle få. Hon hette Emma och jag
hade hört att hon var sur och gnällig hela tiden precis som en häxa.
Men efter de första dagarna tyckte jag hon var snäll. Fast jag tyckte även
att Emma blev surare och surare för varje dag.

Sen tyckte hon en massa dumma saker ibland också. Jag kan ta ett exempel
från min mellanstadie tid.
Det var att jag och min kompis olle tyckte om slöjd väldigt mycket.
Så en dag ungefär i mitten av sexan gick vi till slöjden för tidigt alltså
istället för att ha rast jobbade vi.
Emma blev då jätte sur och ville ge oss kvarsittning för att vi kom för
tidigt till en lektion. Det tyckte jag var väldigt konstigt.

Nåja, dagarna fortsatte att gå och nu var det dags för min sissta
skolavslutning på Ängenskolan. Känslorna var blandade, Jag tyckte det var
trisst att lämna min första skola som jag trivts så bra med.
Men samtidigt skulle det bli kul och spännande att börja på en större skola
inne i stan.

Sommaren gick fort och nu var den här, dagen då Jag skulle börja i en ny
skola. Jag var lika nervös som då jag skulle börja 1:an. Och nästan allt
var likadant förutom att mamma inte skulle följa denna gång.

Jag trivdes väldigt bra på denna skola också fast en sak som jag kände att
Jag saknade var hockeyn på rasterna.
Här gick alla bara omkring inne i skolan eller satt och lyssnade på musik
och spelade kort i elevrummet.
fast så småningom lärde jag mej också att tycka om det.

På denna skola är jag än idag.
Och just nu sitter jag och tänker på alla mina skolår och jag kan inte säga
mycket annat än att dom varit väldigt Bra.

Kommentar: I högt tempo beskriver du din skoltid i svepande drag. Rolig
iakttagelse av rastverksamheten på Aspen jämfört med Ängen. Språket är
okompli|cerat och variationen av meningarna är liten.
GODKÄNT!/Johan

Mina skolår

Jag måste nog börja redan när jag gick på lekis.
Där har jag mäst minnen av när jag var liten. Min fursta dag när jag kom
dit så fanns det två ingongar att gå igenom, en som var till höger och den
andra som var till vänster.
Äftersom jag var så ivrig tog jag den närmsta ingongen som var till höger.
Jag stog och slet i dörren men den ville inte öppna sig. Då sa min mamma
till mig att det var soprums dörren jag stod och slet i.
Sen tog jag den vänstra och gick in.
Där fick jag träffa mycket folk (Barn).
Sen äfter några månader så fick vi en pappers bit som var utformad som våra
fötter med två snören på sidorna. Vi skulle lära oss att knytta våra
skosnören själlva. Skälvklart tyckte jag att det här var piss och pest, men
vem skulle inte göra det.
Sen äffter en kvart blev jag så läss att jag slängde den i soperna och
påstod att jag kunde knytta skorna. Det här var dom här ögon blicken som
jag mäst kommer ihåg.
Av årskurs ett till tre kommer jag inte ihåg så mycket förutom att vi hade
en lärare som heter Elisabeth Wirén och hon tvingade oss att göra monga
föräldra visningar.
Av årskurs fyra till sex kommer jag inte iheller ihåg så mycket av.
men under den tiden hade vi en lärare som heter Hanna Sundström och hon var
en riktig ”sat marra”.
När man behövde hjälp med matten så kom hon och satte sig på bordet med
berna ikors och smekte sina lår.
Det var hämskt….
Man har fortfarande traumatiska minnen där ifrån. Sen när man väl kom till
sjuan så tyckte man att man var tuff och frän men när man träffade några
nior i koridorerna då prässade man sig mot väggen, då var man inte lika
kaxig något mer.
Här fanns det snygga tjäjer som man kollade på och inte bara på
ansikterna.
Det var rena rama paradiset..
Nu hade vi skellvklart fått nya lärare och hår på pubiset.
Andreas Sima = en mycket skämtsam kille för det alltid glad och brukar ha
tendensen att komma sent.
Malin Sandkvist = En kort liten person, har bott och plugat i England.
Men nog om lärarna nu går vi i nian, nu är vi störst och behöver inte väja
i koridorerna. Nu behöver man bara gå i mitten.

Det här är vad jag har och bjuda på mit liv.

/Viktor Hammar

Inskannad version

Min syn på skolan

Jag liksom många andra upp|lever att skolan kan kännas som tråkig och så
vidare.

Men det finns också bra saker med skolan och det är t.ex. att träffa och
lära känna kompisar och även att lära sig nya saker.
Ingenting kan ju heller aldrig bli för bra! Men en sak som jag tycker
eller rättare sagt var bättre förut var betygssystemet 1-5.

Det betygssystem som vi har nu G, VG och MVG kan jag som elev rätt ofta
känna vara orättvist, speciellt på senare tid.

Jag var en sån elev i 8:an som hade betyget VG på allt jag gjorde före jul
men på senare tid haft betyget MVG i en hel del av ämnena och i betyget
fått VG, då jag har kännt att jag åtminstone var värd en eller två MVG.

Därför tycker jag att vi ska gå tillbaka till betygsskalan 1-5 för att dem
som i mitt fall är värda en 4, för att en 4 i betyget känns bättre än ett
VG.

Skillnaden mellan G och VG och VG och Mvg känns väldigt stora men i
betygsskalan 1-5 känns det som om 1 = G
2 = G+
3 = VG
4 = VG+
5 = MVG

Jag tror att elever skulle känna det mer rättvist om man har fler
betygsskalor.

En sån här sak är svår att förklara men jag hoppas ni förstår vad jag
menar.

En annan sak är idrottstimmarna. Forskare har ju kommit fram till att man
både mår bättre och kan tänka bättre ju mer man är fysiskt aktiv.

Och då är min fråga varför bara 100minuter i veckan när det finns mer tid
och när alla tycker det är roligt med idrott?

Jag som skriver det här spelar både hockey och fotboll, men då brukar jag
tänka på dem här i min klass som antingen bor långt bort så att föräldrarna
inte orkar skjutsa dem men också dem som inte har råd men tycker att t.ex.
fotboll är en rolig sport och skulle vilja börja.

Hur bra mår dem med att röra på sig 100 minuter i veckan?

Och så finns det även dem som jag som skulle vilja ha extra idrottstimmar
på t.ex. elevensval så man kan träna på det som man är mindre bra på.

Mitt förslag är alltså att ha mer idrottstimmar i veckan och ha möjlighet
att förbättra sig på skoltid i den idrott man håller på med utanför skolan,
på vissa skolor är det redan så men det borde finnas på alla skolor.

Nått som jag ska berömma just våran skola för, men som även finns på andra
skolor är nått vi kallar för SOL (självorgani|serat lärande) som vi har
varje onsdag från 0930-1125.

SOL är alltså den tid man får ansvara för själv d.v.s. lärar|lösa
lektioner.

Vi började med det här i år och jag tycker att det är det bästa med skolan,
just för att om man har varit sjuk eller har svårt för skolan eller något
liknande kan man ta igen det på den här tiden, men man kan ju även fördjupa
sig inom något.

Jag tycker att alla ska ha den förmånen någongång i veckan, även om man
inte får använda timmarna till idrottstimmar som på våran skola.

Om man ska sammanfatta mina förslag för en bättre skola så är det:
Ändra betygssystemet
Mer idrottstimmar
Införa självorganiserade lektioner minst en dag i veckan.

Sen finns det ju mycket mera man kan ta upp men dem här punkterna tycker
jag man borde lägga ner tid på och förbättra!