G – Sida 20 – Skrivbanken

Mina skolår

Jag började i skolan 1994 och tyckte att det var roligt i skolan.

I 1:an, 2:an och 3:an var jag mest lugn och jobbade bra. jag satt tyst på
lektionerna. jag låg alltid bra till på planeringen som våran lärare hade
gett oss. jag låg bland dom bästa i klassen och jag hade många kompisar.

När jag började i 4:an så fick vi en ny lärare och allt började gå dåligt.
Han var seg och han kunde börja förklara en sak, men aldrig komma till
förklaringen. Vi var tvugna att planera allt arbete själva och det var jag
dålig på. Från att ha varit bäst i klassen sjönk jag till dom sämsta. jag
lärde mig knappt något. Men tyckte fortfarande att skolan var rolig.

I 5:an fick vi samma lärare, men nya klasser, 4-5:or. På rasterna spelade
vi ofta fottboll och 4:orna tyckte att vi fuskade och spela oschysst. När
det ringde in så hade 4:orna sagt till lärarna och vi fick all skit och dom
skällde på oss.
ny sida
En dag när det ringde in kom min lillasyster till mig och sa att en kille
hade retat och bråkat med henne. Det hade hållit på länge, men lärarna
gjorde inget, så nu tänckte jag att jag fick ta hand om det. När jag skulle
gå och säga till killen så kom min lärare och sa att jag var tvugnen att gå
in till klassrumet. jag sa att jag kommer strax och att jag skulle fixa en
sak. Då blev han arg och drog in mig i klassrumet. Då blev jag arg och
började skälla på honom för att dom inte hade gjort något för att hjälpa
min syster. Han blev tyst och jag gick ut från klassrumet.

I 6:an var det lite bättre, men jag var fortfarande dålig i ämnena och jag
blev inte bättre. jag slutade skolan och jag var glad att slippa den.

När jag började 7:an var jag tvugnen att byta skola. jag började i en klass
där jag bara kände en person.
I början av 7:an var man lite rädd att man skulle gå fel och vad andra
skulle tycka om mig, men efter någon månad var allt bra. Man hade fått nya
kompisar och lärde sig vart alla klassrum ligger.
jag hade kompisar både i klassen och utanför. jag blev ovän med en kompis
från min förra skola och jag fick många emot mig. jag började hata skolan.
Mina kompisar från en annan klass hjälpte mig inte när jag behövde det. Men
tur var att jag hade kusiner i 8:an och 9:an som hjälpte mig. Under sista
terminen i 7:an struntade jag i vad alla sa om mig. jag orkade inte bry mig
mer.

I 8:an var jag fortfarande ovän med många i skolan, men jag lärde känna
många 7:or och blev kompis med några. Många sa att 8:an var den tråkigaste
och segaste året, men det tyckte inte jag. jag tyckte att det var roligt.
Men jag blev ovän med en klasskompis. jag frågade henne bara en sak så blev
hon sur.

I 9:an var det roligt. Fast mycket prov. jag fick nog av alla som snackade
skit om mig och jag gjorde en sak som fick dom flesta att hålla tyst.
Och just nu har jag vänner som oftast alltid ställer upp.
så har alla mina skolår varit.

MELLANSTADIET!
MINA SKOLÅR!
Den skola jag gick på i låg och mellan stadiet hette Arlandaskolan. När jag
(vi) gick på mellanstadiet hade vi nog ganska roligt, iallafall på
rasterna. Då brukade vi spela fotboll, basket, King och brottas m.m.
Närmare jul brukade vi ha en friluf-|sdag i skolan. Då brukade vi göra
pyssel ex marsipangrisar, julgerjor och spela innebandy. Vi var indelade i
grupper och jag tror att vi hade någon sjettklassare som ledare. På
torsdagarna hade vi som åkte buss slöjd, det var nog ganska roligt. När vi
hade träslöjd så hade vi ibland färgkrig. Då målade vi varann i ansiktet
men jag tror inte slöjdläraren tyckte det var lika roligt som vi. Men när
han märkte det var det bara att gå ut och tvätta sig och börja om på nytt
(skojade bara). Dom som hade slöjd på tisdagar fick sluta tio i två på
torsdagar och vi som hade slöjd på torsdagar fick sluta tio i två på
tisdagar. I femman hade vi som nu nationella prov och det gick väl sådär
bra. Det går väl hundra gånger bättre i skolan nu än vad det gjorde på
Arlanda. Det var ju tur att det gick dåligt på Arlanda och inte här. Då
hade jag legat risigt till nu kanske.

MINA SKOLÅR PÅ HÖGSTADIET!
De roligaste åren på Björktorp har nog varit 8:an och 9:an. När man gick i
8:an var det inga nationella prov att se fram imot på vårterminen. Men det
är det nu. Men det var nog inte så farligt ändå som jag trodde, inte än
iallafall. Jag tycker det har varit roligt att gå på högstadiet. Det är
mera fritt här än på Arlanda ex att här får man vara inne på rasterna, man
får ha på sig skorna det fick man inte på Arlanda. Det kanske inte är så
roligt för dom som städar, men än då. I Januari varje år har vi en
frilufsdag då vi antingen får åka med till högfjället eller göra någon
aktivitet här i skolan som ex bada, trampolin eller så får dom som åker
buss vara hemma, men man måste vara aktiv hemma också i minst 3-4 timmar.
Sen har vi nog inte så mycket frilufsdagar. Men ganska många lov-|dagar.
Jag tycker det nästan är lika mycket prov i 8:an som i 9:an. Jag har fått
bra lärare och det är ju en fördel. Jag tycker det är en ganska bra skola
trots allt. Man kanske var mer med sina klasskam-|rater på Arland och det
var ju bra. Att gå sista året på Björktorp känns väl ganska bra. Det skall
bli roligt och spännande att börja på gymnasiet och träffa gammla och nya
kompissar och börja på en ny skola. För min del blir det nog
rindlergymnasiet i storgårda. Jag hoppas att jag kommer in på Barn-| och
Fritid (BF). För mig är det ju bra att gå i storgårda eftersom jag har
några släktingar där. Då menar jag inte sådana som har barn. Jag tycker
nian har varit rolig, det är bara det att tiden går så fort. Nackdelen med
att börja gymnasiet är att man blir så gammal. Ibland går tiden för fort.
Jag tycker inte det var så längesedan man gick i förskolan. Då var man ju 6
år alltså 10år sedan.
Nu kommer jag nog tyvärr inte på något mera att skriva för denna gången men
det får räcka.

Snipp Snapp Snut så var denna berättelse slut.

Datum! Den 7februari 2003
Av: Susanna Lind 9d

Att byta skola/Att byta klass

Nu ska jag berätta om när jag bytit skola!
Då kan vi börja när jag gick i tvåan. När jag gick i tvåan var jag en blyg
och tillbakadragen tjej, jag hade inte så många kompisar då. Mellan tvåan
och trean skulle hela min klass flytta ner till en annan skola, det fanns
också tre till tvåår.
Så alla tvåår skulle bli en hel trea. Jag tyckte det skulle bli spännande
men när jag började trean så var det sämre än vad jag föreställde mig, jag
fick inte så många nya kompisar och de jag fick lämnade mig när de började
lära känna mig.
På en eftermiddag varje vecka efter skolan så åkte jag till stallet och där
hade jag många kompisar och jag var inte så blyg och tillbakadragen. Jag
åkte allt oftare till stallet föd där hade jag mina kompisar. I skolan
kämpade jag, men allt var svårt. När vi började med att få provn det var i
6:an – 7:an så fick jag mest IG, jag hade ingen kompis som stöttade mid
deräkt.
När jag började 6:an så flyttade det upp en annan 6:a till min skola. Där
hittade jag tre st jag gillade så dem var jag med. Men så en dag sa de till
mig att inte alltid följa efter dem, de tyckte det var jobbigt, men vem
skulle jag annars va med? Så då gick jag mer själv igen. Skälvklart så blev
jag ledsen att de sa så och undrade vad det var för fel på mig. Jag hade ju
inte gjort dem något, jag ville bara ha några att vara med. Men iallafall
hade jag några att vara med ibland. Ungefär mitten av sjuan så sökte mamma
ett arbete för hon ville vara annstäld, inte ha eget som hon hade. Efter
ett evigt sökande hittade hon ett i Rydberga. Jag frågade vart Rydberga låg
för jag hade inte hört talats om det innan, hon visade var det låg på en
karta.
Hon åkte iallafall på en intervju där och fick det jobbet.
Då var vi tvugna att hitta en bordstad i närheten så vi letade i Rydberga,
Skogljunga, skara eller i ryding trakten skulle den ligga. Mamma började
att pendla mellan Skogsjö där vi bodde och Rydberga det tog 1 timme. När
hon kom hem var hon tvungen att köra mig till stallet det var förlångt att
cykla dit det tog nämligen 15 min att åka dit med bil. Vi letade och letade
bordstad det var väldigt svårt att hitta en. Men vi hittade en i Rydberga
så vi bestämde oss att flytta dit på sommarlovet mellan 7:an och 8:an. Vi
flyttade dit den 1 augusti och började i skolan i Rydberga 15 augusti.
Jag var väldigt nervös för att börja där, och jag hoppades att få kompisar
för jag hade knappt inga kompisar i Skogsjö.
När vi hade flyttat dit så träffade jag några som var lika gammal som jag
var. Så de hjälpte mig första dagen i den nya skolan alltså björktorp, jag
visste inte vart jag skulle ta vägen men jag fick reda på att vi skulle
sammlas i gympasalen. Efter det gick jag till klassrummet jag skulle vara
i, jag började i 8D. Den dagen var jätte nervöst. Efter någon vecka så
träffade jag en kompis hon kom och satte sig brevid mig en gång i matsalen
då började vi prata och skratta. Sedan efter någon ytterligare vecka så
träffade jag några 8C.
Jag blev så bra kompis med dem att jag ville byta klass till deras. Jag
bytte till deras klass efter första terminen i 8:an.
Så nu har jag fortsatt att gå i den klassen.
Nu går jag i 9C och ska snart byta skola igen denna gången blir det en
gymnasieskola.

SLUT

Att byta skola

Positivt eller ej

Att byta skola, det innebär så mycket mer än att bara byta skolnamn, t.ex
från Björktorpskolan till Kunskapskolan. Det innebär faktiskt en hel rad
förändringar, ialla fall för mig. Jag har bytt skola mer än en gång under
min korta livstid. Men den första gången var nog värst.

Jag hade ett så kallat fantastiskt liv innan denna förändringen, eller?…
Jag tyckte iallafall det. Jag hade precis början förskolan, träffat
kompisar som jag trodde att jag skulle växa upp med och dela mitt liv med.
Men gissa om jag hade fel? Plötligt kom KRIGET (hatet). Men det kom så
plötsligt att jag inte änns märkte det. Men jag var ju bara ett barn, jag
kanske inte borde ha märkt det alls? Jag menar föräldrarna kommer ju inte
bara fram till sitt barn och säger:
– Nu så är det krig.
Förresten så visste jag inte änns vad krig var för nått, eller hur hemskt
och allvarligt det egentligen var.
Men hur visste jag egentligen att kriget hade startat? Ja, det brukar jag
själv oftas tänka på. Jag tror att allt började med skolan. Min klass var
inte längre en hel klass. Dom hade delat in oss i ”grupper” kroaterna,
serberna och bosnierna (muslimerna). Just då var jag mycket förvirrad, för
jag visste inte riktigt i viken grupp jag tillhörde. För jag var ju bara
ett barn, vad fan visste jag om religion. Jag ville helst bara leka med min
kompis Zorana, men hon tillhörde inte min ”religion”. Jag kommer ihåg att
jag kom hem den dagen från skolan alldeles gråtfärdig. Den dagen blev min
sista skoldag i Bosnien. Kriget förstörde allt.
ny sida
Så äntligen, 1993 den 4 mars steg jag och mina föräldrar av en flykting båt
uppe i Luleå. Det första jag märkte om Sverige var att det var mycket
kallare än i Bosnien, men det brydde jag mig inte om. För att nu så hade
jag hittat min frihet och snart så skulle jag börja skolan och ha ett så
kallat stabilt liv.
Så kom dagen när ringklockan för första gången ringde in för klass 1B,
gissa vem som först stod i ledet? Jag tror inte att jag någonsin hade varit
så lycklig i mitt liv som just i detta ögonblicket, men det varade inte
länge. När vi väl hade kommit in och skulle sätta oss så ville inte någon
sitta bedvid mig och på rasterna ville inte någon leka mig med. Men ibland
hände det att dom ville leka, t.ex ”polis och tjuv” men då ville inte jag
leka det. För att lekarna verkade för riktiga och våldsamma, för mig och
påminde om kriget. Efter sånna raster brukade dom ”mobba” mig mer.
Dagar, veckor, månader gick och jag började sakta men säkert förstå hur jag
skulle bette mig för att dom andra barnen skulle titta åt mitt håll.
ny sida
jag fick för det första sluta vara den person jag egentligen ville vara,
den personen som jag gillade att vara. Min ”Sanna” personlighet fick jag
helt enkelt bara kasta bort. För den var varesig välkommen eller
respekterad. Från början, kändes det ganska svårt. Det var svårt att spela,
låsats vara någon man inte är, men sedan kändes det hur normalt som helst.
Efter det flyttade jag till Ånge i Småland, där var det inga som helst
problem att skaffa vänner, allt man behövde göra var att spela någon
annan…
Det som fick mig att sluta spela, var när jag fick reda på att min bästa
kompis Sandra tog självmord. Hon hade som jag lärt sig att ”spela” teater
redan som ung, men när hon flyttade till Malmö hjälpte det inte att spela.
Hon hade det svår att blev inte respekterad och gjorde massa ”onödiga
saker”. Hon började dricka och använda droger redan vid tolv års ålder. Sen
kunnde hon inte klara av pressen så hon tog sitt eget liv. Efter det lovade
jag att alltid vara sann mot mig själv t.o.m i de värsta situasionerna.
För det finns ingen annan ”JAG” än den riktig JAG…
ny sida
Det jag menade med denna ”novell” var att berätta min historia. Lycklitvis
slutar den historien ganska bra jämfört med vissa andras, men den kanske
hade slutat dåligt om mina riktiga vänner och vissa av mina lärare hade
slutat bry sig.
Det jag vill säga är mest för elever, man ska inte ändra sig för andras
skull. Men också för lärare, ju mer lärare visar att dom bryr sig och visar
att dom har kontroll, desto mer känner eleverna sig säkra.
Vi behöver regler och diciplin för att mogna, men också någon att tro på
oss.

Av: Zajana 9A

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

2. Att byta skola/Att byta klass
Den nya skolan
Det är januari och Cindy har precis bytt skola och klass.
Hennes pappa fick ett erbjudande i jobbet, om att jobba i Borås för
dubbelt så mycket i lön, han fick inte missa det erbjudandet!
Cindy hade haft en jättebra klass med bra samman|hållning i Lund, där
hon bodde förut.
Men nu boddo hon här, i Borås.
Cindy hatade den klass hon gick i nu, hon hade blivit retad för sin
dialekt sen den första dan i skolan.
Det enda hon tyckte var kul nu var att åka skateboard
Hon hade hittat en ramp nära skolan hon gick i och där åkte hon på
eftermiddagarna.
Cindy hade skatat länge, så länge att hon inte kom ihåg när hon
började med det.
En dag när hon var jätte|arg för all mobbning i skolan sprang hon hem
och hämtade sin skateboard, och stack till rampen för att lungna ner sig.
Hon var ensam där i ungefär en halvtimme.
Då, utan att hon märkte något hade tre killar ur hennes klass kommit
dit och stod nu mållösa och bara tittade på henne.
Hon fick syn på dem och skrek åt dem:
”Va? Ska ni inte säga något riktigt elakt åt mig nu, va, säg något då?! Ni
har i alla fall sårat mig djupt idag!”
Det gick en lång stund och sedan började de att berömma henne för
alla trix hon gjorde.
Nästa dag i skolan betede sig alla killar lite underligt, de sa inget
dumt, mobbade henne inte, ingenting.
Efter skolan skatade hon som vanligt til rampen, men nu var hon inte
ensam där.
Det var många av de killar som mobbat henne som var där, plus många
fler. Hon tänkte:
”Nu är det kört, dom vill värklig|en se mig gråta!”
Så hon började skata däri|från.
Men killarna skrek åt henne att komma tillbaks och visa dem några
trix.
Hon blev förvånad, men gjorde som de sa.
De applåderade, busvisslade och skrek åt henne när hon gjorde en
massa trix som inte ens de skulle våga göra.
Den kvällen var hon väldigt nöjd med sig själv, och i skolan dagen
därpå behandlade alla killarna henne som en drottning, och ville bli hennes
kompis.
Tjejerna var så klart avund|sjuka och pratade fortfarande skit bakom
ryggen på henne, men hon försökte ignorera dem.
Men en dag fick hon nog av tissel tasslet som försigick, och hon
ställde sig plötsligt upp av ilska, och berättade allt hon kände.
Två tjejer som från början ville bli kompisar med Cindy, men sedan
fallit för grupptrycket, började applådera och sen reste sig en efter en
och började applådera.
Sen den dagen har hon alltid haft både tjej- och kill|kompisar.

Att byta skola/Att byta klass
Kapitel 1 – dagen innan
Den här dagen var underbar! solen lös klart och det var molnfritt. Varför
kunde det inte alltid vara så här, tänkte jag och log.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
klass 9a. Åsa satt ovanligen och läste en bok. Hon var alltid så himmla
snygg, idag har hon en blå topp och vita åt|sittande byxor i pastellfärg.
Hon var alltid sminkad till tusen och hade nästan jämt rött läppstift.
– OJ, vi börjar ju om en kvart, hojtade jag till Åsa. Hon svarade genast
”Redan ditt pucko”.
Jag sprang ut i korridoren, ner för trapporna och ut på gården. Där stod
hon, Elisabet med den röda tröjan jag gav henne i present och ett par
svarta byxor. Jag sa genast hej och gav henne en kyss.
Elisabet var nämligen min tjej sedan 7:an. Vi bråkade aldrig och var
jämt vänner. Hon låg till mig och sa ”Samuel, hur kommer du klara dig utan
oss?” Jag svarade ”Varför oroar du dig för? Kom nu så går vi in.”
När vi kom in i klassrummet var nästan alla där, vi satte oss och
väntade på att våran magister skulle komma. Så tillslut kom han.
Han har alltid kostym och nästan alltid en blå slipps. – Hej, sa han med en
hög och tråkig ton.
– Nå, Samuel, hur känns det att byta klass?
– Bra, svarade jag och log.
Hela den dagen gick underbart bra. På väg hem gick vi förbi Mojjen
(det var kiosken i staden jag bode). Eftersom året var 1989 så var det inte
så ovanligt med LP-skivor, så vi gick hem till mig och drog igång Yellow
submarin med Beatles. Hela 9a var hemma hos mig den kvällen.

Kapitel 2 – dagen har kommit
Jag visste inget om den nya klassen förutom att det var 9d i samma
skola och en idrottsklass.
Första lektionen var idrott och allt gick bra. Alla tog emot mig och
välkomnade mig hjärtligt. Vi spelade fotboll och vi hade skitkul. Vi fick
veta att om tre veckor skulle vi åka ner till Linköping och spela en
fotbollscup mot en skola där. Vi skulle spela tre 45×2 minuters matcher.
Resan nr med boende på hotell med middag tre nätter skulle kosta 550 kr per
person och alla tackade ja.
De tre veckorna fram till resan gick hur bra som helst. Det enda som
skilde sig var att vi hade tre idrottstimmar istället för en.
När dagen kom då vi skulle åka var alla spända inför matchen. Detta
var ibörjan på september och innebar mycket sol. Resan ner gick bra och
alla installera sig i sina rum på hotellet.
När vi spelade vår första match mot Karlsbyskolan vann de med 3-1. Vi
var ganska arga och besvikna på oss själva!
Men dagen efter slutade under|bart.! Vi vann med 3-2. Nu var vi med i
matchen igen! Vi ägnade hela kvällen med att träna.
Dagen efter började inte bra, efter bara tjugo minuter tog de
ledning, men det skulle inte dröja innan jag själv kvitterade. Sedan tio
min tog vi ledningen med två mot ett genom att våran ena spelare blev fälld
i deras straffområde. Den bollen tog Filip lätt hand om.
Första halvleken slutade 2-1 till oss. Andra halvleken började men
inte heller nu slutade det mållöst.
Vi vann med hela 5-2. Den kvällen firade vi ända in till midnatt.
Dagen efter åkte vi hem och de flesta sov på vägen hem.
Den terminen gick hur lätt som helst och när vi fick betygen på
avslutningen blev jag chockad! Jag hade höjt mig i 5 ämnen. Från ynka 3,4 i
snitt till 4,3. Jag mådde så himmla bra den julen! Jag träffade Elisabet
nästan varje dag och käkade korv vid Mojjen säkert tio gånger. Allt var
helt enkelt underbart.

Kapitel 3 – så här efter.
Nu sitter jag här 20 år efter och har egna barn två är tonåringar och en är
bara fyra. Jag har lärt dem att man ska idrotta mycket. och visst gör de
det. En spelar i AIK’s P99 i hockey och en i AIK’s P03 i fotboll. Folk
säger att mer idrott på schemat ger bättre betyg och visst är det så! Se
bara på mig. Självklart gillade jag min gamla klass 9a med alla fester och
alla kompisar. Träffade Elisabet varje dag, var vid Mojjen ofta. Men den
nya klassen var underbar. Jag älskade ju att idrotta! Jag spelade ju hockey
och fotboll själv i AIKs juniorlag. Snart ska väl tillochmed min minsta
stödja vårat favoritlag. Jag ångrar absolut inte en sekund att jag bytte
klass!

eleven har skrivit två versioner av uppsatsen

Kapitel 1
Den här dagen var en kanon dag, sol och klar blå himmel. Varför kan det
inte alltid vara så här, tänkte jag och drog ut på smilegroparna.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
9a. Åsa satt som vanligt och läste sin bok och Hans stod och skrev något på
ett papper. Åsa var jätte snygg i sin blåa topp och vita byxor. Hon var
alltid sminkad till tusen och bar nästan alltid tajta byxor.
OJ! vi börjar ju inte förens om en kvart hojtade jag till Hans. Han
svarade genast, redan ditt pucko. Jag sprang ut i korridoren ner genom
trappan ut genom dörren.
och där stod hon, Elisabet med den långa röda tröjan som jag gav henne och
med svarta byxor. Hon var jättesöt!
– Hej, sa jag och gav henne en kyss. Hon log och svarade ”Hej min
ängel, hur är det?” Jag svarade att allt var bra och vi gick tillbaka in i
klassrummet. Nu var nästan alla där och vi satte oss ner.
– Hallå alla, sa vår magister med en pigg men tråkig ton. Vår
magister har alltid kostym och hade jämt Elvis frisyr, sådär bakåtslickat
med en liten våg i pannan.

Mitt klassbyte

Året var 1989 och jag var trött på min gamla klass. Jag heter Samuel och
går sista året på högstadiet. Man kan inte säga att jag var mobbad, för det
var jag inte!
Jag ville bara känna på något nytt, träffa nya kompisar och få ett
nytt umgänge. Visst skulle jag fortsätta vara kompis med alla andra.
Detta var ungefär två veckor efter att nian hade börjat. Jag
berättade för klassen att jag skulle börja i en ny klass och de första
reaktionerna blev ”Va, det är ju bara ett år kvar” och ”Hur ska du klara
dig utan oss?” Men det visste jag att jag skulle!
Jag kan ju berätta lite om mig själv. Jag heter Samuel och har nyss
fyllt 15, 3 juni 1974. Jag har brunt-grönt hår, låter kanske fantastisk men
så är det. Mina favoriter i musik är godingar som Beatles och Elvis
Presley. Jag har många kompisar och vi har mycket roligt med varandra. Jag
har också en tjej som heter Elisabet, hon är bara 14 än så länge men fyller
15 i augusti. Hon har långt blont hår och har en fin kropp.
Men när allt är så här bra, med kompisar och tjejer, varför byter man
då klass? Hur kommer det sig att man ville byta ut den klass man käner bäst
till en klass man knappt känner?
– Jaha du Samuel, idag är sista dagen med klass nio a. Hur känns det?
Jag svarade att det kändes bra och hela klassen log åt mig. ”Eftersom jag
bara ska byta till nio d betyder det inte att jag ska byta skola”, sa jag
med ett leende på läpparna.
Våran skola var uppdelad i tre stora byggnader. En byggnad med sjuor
till nior som gick i a-c, en byggnad med idrottsklasser d-f och en byggnad
med alla femmor till sjuor. Jag skulle alltså byta till byggnad B, med
idrottsklasser, och detta skulle ske imorron. Min första lektion var
idrott.
Hela den här dagen gick som på räls! Alla var glada för min skull,
vilket var skönt. Efter skolan gick vi till ”Mojjen”, (det var en liten
kiosk mitt i centrum) där åt alla korv och stod och pratade. Eftersom våran
by inte var stor så kunde de flesta varandra. Alltid var det någon man
hälsade på.
Alla var tvugna och gå hem eftersom de fått läxor upp till öronen.
Men jag slapp som tur var, så jag gick med hem till Elisabet och åt glass
med strössel. Vi satt i hennes soffa och lekte med hennes tre åriga brorsa
som vi hämtat på dagis. Grabben tyckte om mig, det märktes. Han kunde mitt
för och efternamn utantill och frågade alltid efter mig när Elisabet kom
hem. Det berättade Elisabet för mig en gång när vi var i skolan. Elisabets
brorsa hette Martin och hade diabetes. Därför blev han ofta sur när han
inte fick glass medans vi fick det. Men jag brukade bara säga till honom
att om man äter glass så kommer trojja trollet och äter upp en. Detta gick
han faktiskt på.
Klockan var redan sju och jag tackade för mig och sa hej då till
Elisabet och Martin.
Jag tog min tunna tröja och gick ut i den varma sommarkvällen. Nu
hade det börjat bli mörkare på kvällarna och värmen börja sakta men säkert
avta.
Den kvällen gick jag bara hem och la mig. Jag visste ju vad det
skulle bli för dag imorgon.

Kapitel 2 – den nya klassen
Jag vaknar kl 7:30 som vanligt, men istället för att duscha och ta på mig
kläder tar jag på mig idrottskläderna direkt och joggar till skolan. Jag
börjar nämligen kl 8:00.
När jag kommer in i jympasalen välkomnar alla mig som om jag var en
kung. Detta kändes hur bra som helst och det blev bara bättre! För en gångs
skull tyckte jag det var dökul i skolan. Hela dagen flöt på, alla lärarna
var jätte trevliga och välkomnade mig. Lektionerna kändes korta fastän de
var uppmot en timme eller mer. När dagen var slut hade jag lärt mig känna
massor med nya kompisar. De var hur snälla och roliga som helst, nästan
roligare än den gammla klassen. Jo tusan, de var roligare.
Samma kväll träffades alla från 9a vid Mojjen och frågade mig alla
möjliga frågor som ”Var det många snygga tjejer” eller ”Hur många av
killarna var fjollor”. Jag svarade inga på båda frågorna för att inte göra
Elisabet besviken. Jag visste att hon inte tyckte om att snacka skit om
andra man inte kände.
Nästa dag var lika bra som den första. Ja tom hela veckan var bra. Då
och då uppstod det oklarheter i klassen, men det hör ju en klass till och
jag stod aldrig i centrum.
En dag i slutet av september skulle vi ha fotbolls tävling i tre
dagar mot de andra idrottsklasserna. Vi hade en tävling, alla skulle möta
varandra i en 45×2 minuters match och de två lagen som hade flest poäng
möttes i en final och de som sedan vann finalen skulle möta en annan skola
i final om första platsen.
Resan ner till Lin-k tre dagar inklusive middag två kvällar och
boende på två stjärnigt hotell två nätter kostade 150 kr var och var
självklart en tiopoängare. Inga föräldrar bara tre roliga idrottslärare var
med.
Våran klass vann såklart allt och imorgon var det den stora finalen
mot Karlsbyskola. Hela den kvällen firade vi i staden och käkade kvällsmat
på någon liten resturang som luktade gammal fisk. Men det var ingen som
brydde sig för alla hade haft en jätte rolig dag.
Dagen därpå började Karlsbyskolan med at ta ledning efter 20 minuter,
men det dröjde inte till att jag gjorde en kvittering. Sedan tre minuter
kom vårat andra mål. Kent i vårat lag blev fälld i straffområdet och Lukas
tog lätt hand om den.
Efter 45 min stod det alltså 2-1 till oss. Inte heller den andra
halvleken slutade mållös. Vi tog hem segern med hela 5-2.
Vilken fröjd det var den kvällen också. Alla dansade med varandra och vi
gick inte och la oss fören kl 02:15.
Dagen därpå satte vi oss i bussen redan halv 9. De flesta sov hela
resan tillbaka till Stockholm.

Kapitel 3 – Förändringen
När vi fick betygen på avslutningen blev jag helt chockad! Jag hade höjt
mig i 5 ämnen sedan 8:an. I 8:an hade jag endast 6 VG:n och resten G. Nu
hade jag höjt mig till 9 VG:n 2 MVG:n och resten G.
Jag ångrar inte en sekund att jag bytte klass! Så kul jag har haft
det med 9d har jag aldrig haft med a på 2 hela år.
Detta blev en stor förändring i mitt liv. Människor pratar hela tiden om
att ju mer idrott man har på schemat, desto bättre betyg får man. Och vist
är dt så! Se bara på vad mycket jag höjde mig.
Jag har även lärt mina barn att de ska idrotta mycket, och de gör
dem. Två av grabbarna lirar i AIK’s P99 i fotboll och en i AIK’s P97 i
hockey. Bara de håller igång är jag en mycket lycklig far!

Att byta skola!
veckar klockan ringer, det är Linas första dag i de nya skolan.
Lina slänger i sig frukosten och springer till skolan. Hon har varit och
tittat på skolan innan och vet villka som går i klassen.
På skolgården möter hon ett gäng flickor som fnissar och pekar på
henne. Det är några av hennes nya klasskamrater.
När hon väl sitter i klass|rummet, ber fröken henne komma fram och
berätta om sig själv.
– Jag heter Lina Karlsson och har nyss flyttat hit.
– Hej Lina, säger en tuff tjej vid namn Alicia.
Lina tittar på henne och skyndar till sin plats.
På rasten sitter Lina för sig själv, tills Alicia kommer fram till
henne.
Alicia börjar att berätta om sig själv. Lina blir jäte imponerad att Alicia
har varit med om så mycket.
– Hur var det i din förra klass?
Frågar Alicia.
– Jo, det var bra. hur så?
– Nej, jag bara undrade. Varför flyttade ni hit då?
– För att mamma fick ett jobb här.
– Hade du många vänner förut?
– Ja, jätte många, och lärarna var jätte snälla och bra.
Hur är det att gå här? har du många vänner?
– Lärarna verkar inte tycka om mig, och det är tråkit här. Nej, jag har
inga vänner. Men jag hoppas att du vill bli min vän. sa Alicia och log.
Lina och Alicia ska träffas efter skolan. De ska mötas utanför Linas hus
klockan 17:00.
klockan 17:00 står Alicia där, och Lina springer genast ut till
henne. De ska gå till ett fik och fika. De sitter där och tittar på folk
och njuter av sin bakelse och den kalla läsken.
När de ska gå ser de plötsligt hur Alex, den snyggaste killen på skolan,
komma mot dem. Han frågar om han får slå sig ned.
Lina och Alicia ler och nickar mot varandra. De båda undrar varför just han
skulle vilja sitta bredvid oss. Alla sitter helt tysta en stund, tills Alex
frågar vad de ska göra i helgen.
Alicia och Lina säger: ”inget särskilt.”
Då frågar han om de vill komma till honom på fest på lördag.
– Ja, tack gärna! säger de i mun på varandra.
– Ok, bra! måste nog gå nu, men vi ses på lördag.
Alicia och Lina ler mot varandra och de skiner som solar.
Men nu ska de gå hem och fixa i ordning kläder tills i morgon för då är det
lördag.
När de kommer till festen, är de massa äldre flickor och pojkar som
de inte känner igen. Men det gjorde inget.
Då kommer Alex fram till Alicia och bjuder henne på något i ett stort glas.
Hon kan ju inte tacka nej till honnom och tar en stor klunk, och följer med
Alex in i ett annat rum. Lina sitter ensam där hela kvällen och natten, men
Alicia kommer ju aldrig.
Lina gick in i det andra rummet där Alex hade tagit med Alicia i. och där
låg hon utan kläder och rörde sig inte. Lina drabbades av panik och slog in
112 på sin telefon.
En timme senare fördes Alicia bort i ambulansen.
Slut!

Min syn på skolan!
Brevet till skolministern.
Hejsan!
Jag tycker det är ganska mycket som är bra i våran skola men den är också
jobbig, slitsam och ganska tråkig.
Det finns ingenting att göra på rasterna, och det kan ju bli rätt tråkigt i
längden att bara sitta och titta. Jag tycker man borde fixa mer kortlekar,
spel eller andra aktiviteter på rasterna. Alla borde skriva och säga vad
dom vill ha för aktiviteter. Lektionerna är väl ganska så bra, men dom är
ganska långa. Det är långa dagar och mycket prov.
Det är härligt med långa raster ibland, fast det inte finns någonting att
göra. Men det är bra att få frisk luft. Klassrummen r instängda och det är
verkligen dåligt med luft. Maten i skolan är rätt okej, men man tycker ju
inte om all mat förståss. Det är väldigt mycke mobbning på våran skola,
och det gör mig så förbannad. Jag tycker vi ska försöka ändra på
mobbningen. Jag tycker att en skola ska ha mycket mer aktiviteter och saker
att göra på rasterna, så att man trivs och har roligt samtidigt.
Skolan ska vara välgjord och se bra och trevlig ut. Det ska vara bra luft
och mindre håltimmar. Jag tycker att skolan ska sitta ihop på nått sätt så
man slipper frysa om man ska och äta tillexempel. Bara som en gång eller
nått.
Jag vill att skolan ska vara ren och fin. Den ska vara välstädad så att det
slipper se äckligt ut.
En sak tycker jag är väldigt bra, det är lärarna och hur dom sätter betyg.
Jag tycker det är bra lärare och lärorika lektioner.
Mina betyg är jag ganska nöjda med men ska kämpa så jag får bättre betyg i
Svenska, Matte, Engelska och Musik.
Det var allt jag kunde komma på för tillfälligt. Jag tycker om skolan för
den är lärorik och det är viktigt att man får en bra utbildning. Jag kommer
sakna alla lärare nå enormt mycket.
MVH Jossan

Mina skolår
Jag minns när jag började första klass. Det var pirrigt i magen och alla
satt tysta och stilla vid sina bänkar. Vår nya fröken stog frame vid svarta
tavlan och skrev sitt namn med en gul krita.
Några dagar efter vi börjat var vi i full gång med att räkna i våra nya
matteböcker och vi fick måla i våra roliga böcker. Tiden gick fort på
lågstadiet och när det var dags för skolavslutningen hade flickorna på sig
klänningar och pojkarna hade byxor och skjorta. Alla gick iväg till kyrkan
för att sjunga sommarvisor, och efter det fick vi gå till skolans matsal
och äta tårta och få en lapp av fröken.
I tvåan och trean fick vi arbeta med den andra klassen ibland.
Så forsatte det till mellanstadiet.
Vi fick lära oss gångertabellen och vi fick sjunga och läsa. Det bästa med
mellanstadiet var mattantens nybakade bröd.
Man blev mallig när man började femman, för då vart man störst på skolan
och trodde att man bestämde över allt och alla. När man kom upp till
årskurs sex blev man minst på skolan, bland alla sjuor, åttor och nior. Då
tyckte man att allt blev fel och konstigt, för vi fick inte gå i kyrkan på
skulavslutningarna.
I årskurs sex fick man börja med nya ämnen, men det var ungefär som att gå
på mellanstadiet.
Sen när man började årskurs sju var det ingen lek längre. Våran klass
splittrades och vi hamnade i helt nya klasser.
Vi fick många prov och vi fick gå långa dagar.
När vi kom upp i årskurs åtta blev det allt jobbigare. Den tiden var inte
att leka med. Sena dagar, prov jätteofta, korta raster. Man hann inte med
mycket annat, för vi hade läxa nästan varje dag.
Och nu nian. Kul och välja till gymnasiet. Man får också mycket prov. Det
känns bra att få lämna denna skola snart och få börja på en ny skola, med
nya vänner och roligare ämnen.