G – Sida 19 – Skrivbanken

Mina skolår
När jag började 1an så satt man ju där med sina kompisar och lyssnade på
tjat från en gammal tant.
Skolan var ganska kul ibörjan, men sen, när man hadde varigt med ett tag,
så visste man att det ända kul som fanns var rasterna.
För på rasterna kunde man ju leka roliga lekar och spela bandy m.m.
Det var väldigt många i 3an som bråkade med oss i 1an.
Dom hotade, bråkade och retades.
Tillexempel när jag blev hotad att slå en annan etta.
Jag tänkte inte göra det, tänkte bara gå imot henne och springa därifrån.
För då hadde ju jag försprång på treorna.
Aja, nog om detta år och över till 2an istället. I 2an var det bättre, för
då var man ju inte minst i klassen och det fanns ju heller inga elaka 3or
kvar.
Allt var ungefär som i 1an fast bättre.
Det ända som var nytt var att vi hadde fått nya elever och förlorat
gammla.
Finns inte så mycket mer att säga om 2an.
3an var det bästa året någonsin.
Bra saker i 3an:
1. Man var kung i klassen.
2. Lågstadiet var snart över.
3. Jag var kär
O.K. Nu skiter vi i 3an och går över till dom sketna åren istället, 4an-
6an.
Då hadde man ju fått några nya och förlorat några gammla intressen, så var
det med klasskamraterna också.
Fast mellan 3an och 4an hade man ju lagt på sig lite vikt ”sur min”.
Så 4an-6an var förjävliga år.
Jag blev bara mobbad hela tiden.
Tillslut i 6an så bytte jag skola från Örnen till Kolleberg. Om ni undrar
varför så var de bara för att jag blev hårt nerslagen i 6an, 2st höll fast
mig och 1 stog och sparkade och slog på mig.
Tillslut kom 1 lärare och stoppade dem.
Jag hadde en så stor fläskläpp så att jag knapt vågade gå till skolsyster,
fick hålla handen framför munnen på vägen dit.
Över till Kolleberg.
Där blev jag först kompis med en som heter Tom, han visade mig runt i
skolan.
Några veckor senare blev jag väldigt bra kompis med en som heter Jonas.
Han var en av dom konstigaste typerna jag någonsin träffat. När jag och
Jonas spelade bandy, så slängde han klubban på bollen istället för att
hämmta den, och det tog ju bara längre tid.
Nu i högstadiet har jag varigt väldigt dum. Jag har skolkat väldigt mycket,
fast nu i andra terminen på 9an har jag försökt att skärpa mig..
Jag försöker så gott jag kan, men det är svårt nu när man är van vid att
bara vara hemma.
Det är en grej jag inte fattar.
Jag fick 5st G fast jag knapt hadde varit här på första terminen av 9an.
Jag har inte så bra betyg i svenska.
så jag hoppas att ni värkligen sätter bra betyg på detta

Mina skolår
Första skoldagen började, det var något specielt.
Nya kompisar, ny lärare och att få gå på skolan som jag så länge velat på
gå.
Att bara få gå på skolan var något fantastiskt för mig.
Under det första året i skolan hade jag nästan bara kul.
Allt vi gjorde i skolan var roligt, rasterna var roliga, till och med
läxorna var det lite glädje i.
Det var ett fantastiskt år, men tiden gick och skolan kändes mindre rolig.
Tvåan och trean hackade sig fram.
Ena dagen var det jätte kul, andra dagen skit tråkig, (om man får säga
så.)
Jag ville inte gå till skolan längre, jag avskydde den.
Det var en pinna att gå upp varje morgon och veta att man skulle tillbaka
till skolan.
Jag kämpade mig genom lågstadiet och började på mellanstadiet.
Vi bytte klassrum, fick nya lärare och nya klasskompisar.
Det var kul att lära känna mina nya kompisar och veta hur dom hade haft det
när dom gick på lågstadiet.
Jag var inte helt ensam om att det hade varit ganska tråkigt.
I fyran och femman gick det ganska bra och vi hade det kul tillsammans och
vi lärde oss nya saker.
Sen började vi sexan.
Vi var äldst på skolan och man skulle vara så cool som möjligt.
Man skulle hata skolan och allt där till.
Man skulle tycka illa om lärarna och slarva med skolarbetet.
Jag sa nog ett antal gånger att jag hatade skolan, men innerst inne tyckte
jag ganska bra om skolan.
Jag spelade tuff inför mina kompisar.

Sen kom den dagen som jag faktiskt fruktade lite för, jag skulle börja
sjuan.
Jag hade med mig en kompis som jag kände ganska bra och några andra från
samma skola men resten var helt nytt.
Människor från alla möjliga ställen som skulle börja i min klass.
Jag började på en ny skola som var helt okänd och det kändes lite osäkert
och nervöst att gå till skolan, men jag hade inget att oroa mig för.
Sjuan gick otroligt fort och ändå han jag lära känna alla nya kompisar och
lärare.
Det kändes bra i den nya klassen, och den nya skolan var inte så farlig som
jag trodde att den skulle vara.
Åttan gick fort den också men den var lite tuffare än sjuan.
I mitten av terminen fick vi nya lärare.
Just då var det ganska jobbigt att byta lärare men nu i efterhand känns det
nästan som om det var bra att vi fick byta lärare.
Varför det känns så kan jag inte svara på, men det känns bra, riktigt bra.
Nian har gått bra den också och det har varit ett kul år.
Jag har kommit alla så otroligt nära på domma tre åren.
Då menar jag inte bara alla klasskompisarna utan lärare också.
Det ska bli väldigt svårt att lämna alla gamla kompisar och lärare och
börja på en ny skola ännu en gång.
För mig kommer det att bli en jobbig skolavslu-|tning för att jag gillar
alla så väldigt mycket. Mina ögon kommer inte att vara torra, det kan jag
lova.

Mina skolår!
Jag har snart gått nio skolår, snart lämnar jag grundskolan och tar nya tag
på gymnasiet.
Jag kommer lite smått ihåg hur det var första skol dagen.
Det var upprop och alla satt förväntansfulla på sina bänkar och föräldrarna
stod bakom.
Våran fröken hade gjort namnskyltar på våra platser så att alla viste vad
de skulle sitta.
Direkt när jag satte mig vid bänken så såg jag att det var något fel med
min namn skylt, fröken hade skrivit mitt namn med ”k” istället för ”c”.
Jag sa det till min mamma som berättade det för fröken.
Solveig Johansson hette våran fröken, hon sa att hon skulle rätta till
felstavningen så fort som möjligt.
Dagen efter när våran riktiga skol dag började hade hon mycket riktigt
rättat till felstavningen och det stod nu Marcus med ”c”.
Då förstod jag att vi hade fått en bra och snäll fröken.
Det första skolåret i övrigt tyckte jag nog var väldigt spännande. Det
beror nog på att allt var så nytt och man fick nya kompisar och man lärde
sig en massa saker.
Jag kommer ihåg hur vi lärde oss alfabetet med hjälp av papper som det var
en bild på av något som började på en speciel bokstav.
På bokstaven A var det en apa, och på U var det en u-båt.
Så fick man ett papper med en bokstav, alla började självklart med A, och
så skulle man färglägga bilder.
Vi fick också lära oss vilka bokstäver som var vokaler och konsonanter med
hjälp av en trumma. Vokalerna betonades i mitten av trumman så att det lät
högt och tydligt, och konsonanterna på kanten.
Jag kommer också ihåg ”Anna-boken”.
Det var en bok med korta texter i, på 1 sida ungefär, och en bild på den
andra.
Nu ljög jag det var två böcker, en blå och en gul.
I den blåa var det hela stycken och färgglada bilder.
I den gula saknades vissa ord och bilderna var inte färgglada.
Våran fröken läste i den blå boken och sedan i den gula, sen sa hon vilka
ord som saknades och slog dem på trumman.
Sedan fick alla blunda och hon slog ett ord på trumman och petade någon på
axeln så fick den personen skriva ordet på tavlan.
Det är ungefär det jag kommer ihåg av det första skolåret, matten minns jag
inget av fast jag kommer ihåg att jag inte gillade idrott, konstigt
eftersom jag älskar det nu.

När vi började tvåan så var man stolt.
Då var man inte minst på skolan längre eftersom då kom det nya ettor som
inte viste så mycket om skolan och allt sådant.
Nu började man kanske tröttna på vissa saker också, och komma på vad man
tyckte var kull och vad som inte var kul.
Jag kommer ihåg att jag inte gillade matte så mycket. Idrotten var
fortfarande inte så kull men det var lite roligare.
Vi började så smått med engelska i tvåan, och det tycke jag var skoj.
Årskurs två var ganska likt åk ett annars.

Trean däremot var anorlunda, vi fick byta klassrum och hamnade på samma
skolgård som femorna. Nu höll vi på ordentligt med alla ämnen och man var
ibland lite trött på att gå till skolan, fast man var för det mesta glad.
Nu var man också redigt trött på ”Annaboken”.
Man var också lite stolt över att man var äldst på lågstadiet.
Nu gjorde vi också vår första lilla skolresa.
Vi åkte till gränna och visings ö.
Jag kommer inte ihåg så mycket av den men det var nog kul.
I slutet på trean fick vi reda på att vi skulle byta klasser till fyran, vi
fick välja ett par styckna som vi ville gå i samma klass med från de andra
klasserna.
I fyran var allt nytt, vi fick byta klassrum igen men framför allt så fick
vi en ny lärare och nya klasskamrater.
Man viste ju vilka alla va men man kände ju dem inte. Man hade ju med sig
någon av de gammla klasskamraterna förstås så man kände ju sig inte helt
utlämnad.
Våran nya lärare hette Pernilla Glanshammar Lang.
Hon var ganska bra, förutom att hon var sjuk hela tiden. Hon var också
socialdemokrat och var med i komunfullmäcktige och var borta mycket p.g.a
det.
Den nya klassen var mycket stökigare än den gammla.
Vad det berode på vet jag inte, kanske att många ville vara lite tuffa och
vara kaxiga mot lärarna.
Fast det var ju inte så alltid utan för det mesta var det en bra klass.

Femte skolåret är det jag kommer ihåg mist av det ända jag istortsätt
kommer ihåg av är att jag sköt sönder en ruta med en boll på en rast.
I slutet på femman fick vi reda på att vi skulle få en ny lärare i sexan.
Varför vet jag inte riktigt, men så blev det.

Det sjätte skolåret hände mycket, det kom en ny lärare vi hade lucia tåg
och det blev en skolresa. Våran nya lärare hette Jessica Gålmark.
Hon var kanon bra och alla tyckte om henne. Fram mot lucia så skulle vi ha
lucia tåg för hela skolan och föräldrarna, det har alla sexor på
Åstorpskolan varje år.
Lucia tåget var väldigt lyckat. Det innehöll självklart Lucia, tärnor och
sjärngossar.
Det innehöll också pepparkaks gubbar, sockerbagare, tomtar, en ren och tre
möss.
Förutom att vi lussade för skolan och föräldrarna så lussade vi på
Kvarnbacka AB. Där var det stor publik, det var över tusen personer som
tittade på.
Fast vi såg bara ca sjuttio – åttio personer som stod nära oss.
Vårat Lucia tåg pratar de fortfarande om på Åstorpskolan, så bra var det.
Någon gång på vårterminen så åkte vi på skolresa till Bornholm.
Vi var där i 3 dagar och det var väldigt kul. Vi bodde på ett pensionat och
vi var ca sju-åtta personer i varje rum.
Vi hade fått välja innan vilka vi ville sova med. I sexan fick vi ju också
göra valet att söka till fotbollsklass på stadshagsskolan.
Det gjorde jag på en gång.
När jag fick reda på att jag kommit in blev jag jätte glad.

Sjude skolåret. Allt var nytt, det var en ny skola, nya lärare och väldigt
massa nya kompisar. Det var jätte kul att träffa de som kom från andra
skolor och de nya lärarna.
Nu hade man ju också en speciel lärare i varje ämne och det var lite
spännande. Men det roligaste var att gå i fotbollsklass och få ha fotboll
på skol tid.
Efterssom allt var så nytt och allt var kul så gick sjuan jätte fort.
Jag fick en helt annan personlighet, på mina utvecklingssamtal beskrevs jag
nu som pratig istället för lugn och tyst.

Sjuan gick fort och helt plötsligt gick man i åttan. Ett spännande år, då
skulle man ju få sina första betyg.
Nu kände man också alla väl och hittade med lätthet överallt.
För övrigt var åttan ganska likt sjuan.
Fast nytt var ju praon.
Det var kul, jag praoade på ett dagis i Åstorp.
Annars gick åttan också väldigt fort, och helt plötsligt gick man i nian.

Nu är vi niondeklassare.
Höst terminen i nian flög förbi och helt plötsligt började vi öva för Lucia
tåget.
Det var ju inte direkt som i sexan eftersom nu var vi ju många fler.
Men det gick jättebra den här gången med och kommer att vara en sådan sak
som man kommer att minnas när man blir stor.
Så började vårterminen, men den har inte gått lika fort eftersom nu vet man
att det här är sista terminen och snart börjar man på gymnasiet. Det känns
lite konstigt för då lämnar man en del kompisar och kanske alldrig träffar
dem igen. Min pappa berättade det för mig i år att en del som han gick
med i nian har han inte träffat sedan dess.
Men samtidigt är det spännande att börja gymnasiet och börja något nytt.
Nu sitter jag här och skriver och ska snart gå på lov.
Vad som kommer ske i framtiden vet jag inte, jag tar dag för dag.
Slut
Godkänd. Bra avslutning

1. Mina skolår
Det började med att Justin Filip Herngren föddes 7 februari 1987. Åren gick
och Justin växte upp. I slutet av augusti 1994 var jag 7 år gammal och det
var dags att börja skolan.
Jag tyckte att det skulle bli kul att börja i skolan. Jag började på
Hötorpsskolan där jag gått innan på lekis. Första dagen jag började var det
många barn och föräldrar där. I våran klass var vi 23 elever tror jag. Det
var mer flickor än pojkar om jag minns rätt. Det var spännande att börja
årskurs 1 i skolan. Man var nervös i början då man inte kunde något. När vi
började fick vi träffa nya elever som man fick lära känna.
Det första året lärde vi oss alfabetet, räkna, skriva och mycket mer. På
rasterna spelade vi nästan alltid bandy i våran bandyrink som skolan hade
fått när vi började skolan. Våran lärare var Emma-Lena Kaijser var
jättesnäll och lärde oss jättemycket.
När jag gick i ettan och på lågstadiet tyckte jag att matte var skitskoj.
Jag lärde mig massvis av grejer i matten. Nu när vi gick i ettan på
vårterminen så lärde vi oss att läsa och skriva ännu mer. I slutet på
vårterminen åkte vi på skolresa över en dag med de andra eleverna i skolan
till Visingsö och Gränna. De var jätte spännande och i Gränna började man
med att gå på ett tråkigt museum. Där tittade vi på tråkig konst tyckte
jag. Efter det åkte vi till glasblåsaren. När vi kom dit fick vi se hur de
blåste vasar och så fick någon elev prova på att blåsa. Vi fick också se
hur man tillverkade polkagrisar. Vi köpte också några polkagrisar. Det var
en jättefin dag med sol och vi tog färjan över till Visingsö där vi åt var
matsäck. Där efter tittade vi på någon kyrka och den klassiska borgen som
jag inte vet vad den heter. Sedan var den roliga dagen över och vi åkte
tillbaka med färjan så att vi kunde åka med bussen hem.

Efter ha haft ett bra sommarlov började jag tvåan och alla sa att jag var
klassens ordningsman. Jag höll ordning på allt sa de andra i klassen. I
tvåan fick vi lära oss skrivstil. Jag tyckte det var svårt i början men sen
blev det lättare och jag lärde mig skriva skrivstil.

I matten fortsatte jag att jobba på bra och var faktiskt än av de bättre i
klassen.
När jag gick i tvåan blev jag invald i matrådet av mina klasskompisar. Det
sköte jag bra och det var inga problem att vara med där.

I skolan blev det bättre och bättre, i svenskan gick det bra, matten,
idrotten och alla ämnen utan ett tyckte jag var roliga. Historia var det
tråkigaste ämnet i skolan. Tvåan gick bra och vi slutade där med tvåan.

Efter sommaren började vi sista året på Hötorpsskolan och vi var äldst på
skolan. Jag började terminen med att bli invald i elevrådet och där blev
jag ordförande. I trean började vi med engelska. Det var inte lätt men jag
lärde mig färgerna i början och litet lätta ord på engelska. Engelska var
svårt och jag hade det inte så lätt.

Terminen gick fort och vi åkte i slutet av trean till Astrid Lindgrens
värld. När vi var där så var det fint väder. Vi hade det jätte kul och
avslutade trean på bästa sätt för nu var några tvungna att slållas för vi
skulle delas upp i två klasser till fyran.
Efter tre underbara år i Hötorpsskolan började jag i fyran på
Kastellskolan.
Vi var en jätte stor klass och det var nu nya barn som kom från Kastell.
Det var spännande att komma i en klass där det var många som hade olika
nationaliteter. I början av fyran var det stökigt i klassen. Det var många
som bråkade men, det blev bättre. Våra lärare var ju jätte bra och deras
namn var Kasper och Lena Jörgensson. Den tredje var Paulina Bergkvist.

Nu blev det längre skoldagar. Jag tyckte att vi fick mycket läxor. Jag var
trött när jag kom hem efter skolan. Men fyran gick faktiskt bra. Första
året på Kastell kändes helt okej.

När vi började femman så åkte vi på lägerskola i Tryserum och det minns jag
riktigt bra. Vi paddlade kanot. Det var skoj men en dag stod vi vid
strandkanten och Kasper Filipsson trillade ur och blev blöt. Alla skrattade
för jag var med i kanoten men, jag trillade inte i.

Efter lägerskolan började vi med tråkiga nationella prov som man har i
femman och det var inte så lätt.
Engelskan var de svåraste eftersom jag inte var så bra på engelska.
Jag klarade proven tror jag för vi har aldrig fått veta resultaten på
proven.
Femman gick också bra och sedan var det en skön sommar som väntade.

Efter sommaren började jag årkurs 6 och vi var äldst på skolan. När vi
började sexan började det en ny elev i klassen som var stökig och fick
mycket skäll. Jag vill inte uppge hans namn för det är inte snällt att
göra.
En dag fick vi ha en stor utredning av vad som hänt och han fick mycket
skäll. Alla i klassen fick säga vad han gjort och efter det blev det
lugnare i klassen.

När vi började jobba om länder som tillhörde ämnet geografi och det var det
roligaste som jag visste. Jag fick ett av mina favorit lämder som var
Italien och jag jobbade på som en galning. När vi sen läste upp det inför
hela klassens.
– Det var ett av dom bästa arbeten jag hört, av alla de som man lyssnade på
sa läraren
– Han sa att jag visste vad jag jobbade om och jag fick mycket beröm.
– Jag svarade med att säga att Italien är ett av mina favorit länder och
att jag var intresserad av Italien.
– Jag håller på Milano i fotboll och kunde mycket om Italien.
– Han sa att det var ett jättebra arbetet sa läraren och tackade mig.

Terminen gick fort och vi slutade sexan på ett skönt sätt. Nu skulle vi
skillas igen till årkurs 7. Det gick bra och lärarna önskade oss lycka till
på högstadiet.

Efter sommarlovet började jag årkurs 7 och en ny skola. Jag var lite nervös
i början när man hälsade på alla lärare.
Första dagen gick bra och mina lärare i klassens var bra. Deras namn är
Lena Kullgren och Finn Johansson. Sjuan gick bra för jag jobbade på bra och
det var inga betyg som gällde nu.

I na och matte hade vi Hans Forsberg och han var en bra lärare som jobbade
fram till vinterterminen i årskurs 8. I idrott har vi Linda och hon var
mycket bra idrottslärare. I SO hade vi HG som bara snackade men han var
rolig men, tyvärr slutade han efter sjuan. I engelska hade vi Elenor, hon
var jättebra.

Efter sommaren började jag åttan och nu gick jag när i en så kallad ”clown”
period. Jag fick en ny snäll lärare istället för Lena Kullgren. Hennes namn
var Marika Mårtensson som är en bra lärare. I åttan fungerade inget och vi
skulle få våra första betyg. Jag fick skäll på utvecklingssamtalet för att
jag var slö och det var inte kul. När jag fick mitt första betyg var jag
nervös för att jag kanske skulle få något som inte var godkänt.
Jag fick inget IG i betyg men, jag var inte så nöjd med betyget i matte där
jag bara fick ett G.

Men efter vinterterminen fick jag en trevlig Na och Matte lärare som jag
tänkte att hon kunde ge mig ett VG i matte. Hennes namn var Carolin
Lundström och nu var det andra bullar i åttan. Jag jobbade på bra och fick
ett bra betyg nu och var glad.

Efter sommaren började vi 9:an och var äldst på skolan. Det kändes bra och
den terminen gick i rasande fart. Betyget var bra tyckte jag.
Nu är jag inne på min sista termin i grundskolan och det känns bra att veta
det.
Nu sitter jag här i klassrummet och skriver min uppsats som jag hoppas blir
bra och att hela terminen går bra. Nu vill jag också att skidresan blir
bra.
Så var min hostoria om mina skolår slut och jag hoppas att den här
uppsatsen blir bra. Jag hoppas också att gymnasiet blir kul.

Skriven av Justin Herngren

– Sluta nu navid. Vi var ju överens om detta!
Navid ignorerar sin mors röst och stirrar missnöjt mot sin spegelbild. Han
ser samma Indiska pojke som innan dock lite äldre (hela 16 år) med
halvlångt svart hår.
Varför ska detta hända nu? Allt var ju så bra.
Han suckar och ser sig omkring, En ny lägenhet, ett nytt rum, nya
människor.
Det var det som en flytt innebar. Navid kunde inte förstå varför de vart
tvungna att flytta, det var så orättvist.
Han suckar igen. Det var ett fint rum han hade fått, större än hans gamla,
med utsikt mot en fotbollsplan. Men vad gör det, hanhade ju inga kompisar
att spela med. Det var en helt ny stad, ett helt nytt landskap. Hur hade
hans föräldrar tänkt? Kunde det inte räckt med att flytta till andra delen
av skåne? Var de tvungna att fytta äna hit till Öland?
Plötsligt knackar det på dörren.
– Får jag komma in? hörs en späd liten röst.
– Ja visst, kom in!
Han reser sig och går bort mot fönstret. Fåglarna flyger fritt mot den
klarblå himlen. Vår, hans favoritårstid. Eller iallafall vanligtvis.
– Varför sitter du här inne och surar, undrar hans 8 åriga syster Pamina,
följ med ut och spela fotboll, det är jättefint väder.
– nä jag orkar inte, svarar han surmulet.
– Okay, säger Pamina och stänger den ljusbruna trä dörren efter sig.
– Faan, tänker han och sparkar till den stora flytt kartongen på golvet. Om
hans pappa inte köpt Tobakshörnan i Borgholm skulle de nog stannat kvar.
Navid vet att det komer vara svårt att ta sig in i det Svenska samhället.
Hans föräldrar är från Indien men själv är han Svensk. Han är född och
uppvuxen här.
– Navid, ropar hans mama från köket. Kom hit en stund är du snäll!
– Va är det undrar navid, när han ser sin mama.
– Här säger hon kort och sträcker fram 500 kr, gå och köp någonting som du
kan ha på dig i skolan imorgon.
– Tack muttrar navid och traskar iväg.

– Vakna, Vakna!!
Båda navids systrar, Pamina & Anjali hoppar upp och ner i hans säng.
– Ja, jag är vaken nu, gå!!
I dag ska han börja på borgholmsskolan.
Efter ungefär en time är han på väg. Han vet var skolan ligger och går
snabbt. Idag har nytt hopp väckts inuti honom. Väl frame känner han hur
hans ben blir allt svagare.
Det är en stor vit skola med en stor skolgård.
Han skyndar sig in i skolan. Han ska till sal 304.
Navid upptäcker en skylt med salsnumrerna på. Utan för sal 304 känner han
hur paniken slår sina klor runt honom. Han hejdar sig från att springa
iväg.
– Knack knack.
Dörren öppnas han ser ett runt leende ansikte, det är Annsofie hans
lärarinna. Hon är en stor medelålders kvinna.
– Välkommen till klass 9D säger hon och visar in honom i klassrummet.
Under tiden som hon presenterar honom blickar han ut över klassen. Han ser
att det finns många tjejer. Längst bort i högra hörnet sitter två killar
med rakade huvuden, svarta jackor och svarta kängor. Plötsligt höjer en
utav dem handen och pekar finger åt navid. Den andra drar sitt finger
hotfullt över halsen.
– Du kan sitta jämte Filip, säger Annsofie och väcker navid till liv.
Klassen börjar återigen att arbeta och man hör fnissninga lite här och där.

– Hej, säger den blonda pojken bredvid honom, Jag heter Filip.
– Hej, Navid, säger navid och känner sig bättre till mods.
När lektionen är slut har han glömt de hotfulla gesterna och allt känns bra
igen.

På lunchen sitter han med Filips gäng. Det är Jenny, en pigg, glad tjej med
rött hår och fräknar, Jessica med blont kort hår och tokiga ideer (som
filip presenterat henne). Sedan är det Justin, som är en fotbolls tokig
person som ”vet allt”.
Trots att maten inte faller Navid i smaken äter han sin ärtsoppa. Han
slevar i sig utan att tänka, han är glad över att dagen gått så bra, 4 nya
kompisar på en dag. Visst har en del frågat massa konstiga saker som Har du
en ko hemma?. Men det har bara varit kul. Plötsligt känner han hur någon
tar ett hårt tag i hans huvud och skakar det.
– Duktig blatte, ät upp nu. Heil Hitler!!
Navid vrider sig och ser upp mot ett hånleende ansikte. Det är samma pojkar
som pekat finger åt honom. Fast nu är det tre st till med. Två tjejer och
en kille. Alla stirrar på honom och skrattar åt honom när de två rakade
killarna doppar honom i ärtsoppan.
– Sluta, säger Justin bestämt.
– Ha, jävla tönt säger en utav tjejerna.
– Vad är det som händer här, en utav lärarna har kommit fram till bordet.
Han ser på navid som torkar bort ärtsoppa från ansiktet.
– Kom med här säger han och tar de båda pojkarna runt nacken, vi ska gå
till rektorn.
När de går försvinner resten av gänget. Filip och Justin berättar att de
var så kallade nynazister och att de två rakade killarna hette Lukas och
Max. De andra hette Klara, Karro och Kristoffer.
Senare på dagen får navid veta att Lukas och Max inte kommer tillbaks till
skolan mer. Det som hänt med honom var droppen.
De var även anmälda för grov misshandel utav 3 personer, stöld och
skadegörelse.
Med relativt lätta steg tar Filip och navid sällskap hem.
– Ska du me och spela fotboll vid 6, undrar Filip.
– Visst, kom och hämta mig då.
Den sista biten går Navid själv.
Vilken underlig dag, tänker han och ler för sig själv.

ord inflikade med pilar och streck skrivs kursiverade

Skoltiden bereder ungdommar för framtiden. Iallafall är det så skolverket
och liknande ser den. Jag har alltid sett den som något mycket mer än så.
Jag tycker också att skoltiden alltid innebart ett stor ansvar gentimot
vårat land och hela vår värld. Det är vi människors plikt att för den
större utvecklingen frammåt och skapa förändringar. Allt detta utarbetas
med våran kunskap. Kanske också visdom men utan lärdommen skulle vi
definitivt inte ha möjlighet att leva så bra som vi gör idag.
Lärdom från skolan och livet i sig…

Jag minns mycket väl min första dag som elev. Byggdnaderna kändes stora och
skrämmande. jämfört med det lilla dagiset jag kom ifrån. Det sprang myror
för fullt i magen då jag klev in i det färgglada klassrummet. Men
nervositeten släppte snabbt då jag upptäckte att alla faktiskt var lika
blyga som jag själv. Till slut släppte spänningen och alla kunde vara sig
själva. Vi fick berätta vilka vi var en och en. Vips, så var snacket igång.
Och vi klickade verkligen.. Man skulle kunna säga att klassen skaffade sig
en gemenskap redan första dagen. Och den kom att hålla i flera år..

När man började skolan redan som sex-|åring tog man dock inte själva
utbildningen på allvar. Då handlade det hela mer om att just skaffa
kompisar, leka lekar och liknande. Men mellan allt det så lärde man sig
faktiskt en hel del som man fått nytta av på senare år. Sådana saker som
nästan omedvetet går in i hjärnan och stannar. På det stora hela så ser jag
faktiskt skoltiden (låg- och mellanstadiet) uppdelade i stadier. På
lågstadiet lägger man ner den mesta energin på att bilda sig ett välskapat,
socialt liv medan man på högstadiet inser allvaret och ger sig in i
pluggandet. Det betyder att man har med sig lite av varje i bagaget då man
börjar gymnasiet. En anledning till att man hårdpluggar just på högstadiet
är naturligtvis betygen!
De sätter press på eleverna, visar vad de kan förbättra från termin till
termin och berättar samtidigt att deras nästa stora steg frammåt i livet
faktiskt blir vad de själva gör det till. Inga privilegier utan enbart
kunskap.
Destu mer välutbildad man är destu fler alternativ får man i exempelvis val
av gymnasium. Det vuxna livet ger mer fakta och raka puckar.
Man får mer eget ansvar..
Det gör att man ibland kan längta tillbaks till lågstadiet då man tog på
allt mycket lättare. Ingen press fanns och allt verkade bekymmerfritt. Man
hade knappt några prov och fick den tid som behövdes till att lära. Men
visst är det spännande att känna hur livet går frammåt. Jag som många andra
känner mig nu redo för nya utmaningar och prövningar.
Precis som när jag började högstadiet. Spänningen var olidlig men tids nog
finner man sin plats och kan köra sitt race. Jag hoppas med hjälp av den
gångna och kommande skoltiden kunna åstakomma något bra i framtiden. Något
som kan göra våran värld ännu bättre och trivsammare..
Det är iallafall vad jag kämpar för och strävar efter!
//Anna-Maria

Mina skolår
Mitt första skolår började hösten 1993, när jag och min års kull var de
första som gick 6-årsverksamhet i Glastorps Skola.
Jag minns inte så mycket av dem åren men jag minns att mina fritids ledare
resp. lärare hette Monika och Ulf/Uffe. Uffe minns jag extra bra pga. att
vi fyllde år samma dag, den 17 april och för att han alltid var på gott
humör.
Sedan när jag började första klass så fick jag en lärarinna som hette
Kristin men kallades för Kicki. Hon hade brunt hår och stora bruna ögon,
hon var snäll.
Emellan ettan och trean blev jag utsatt för mobbning. Den var grundad på
att jag hade mest tjejkompisar och brukade vara med dem på raster och
fritiden. Min bästa tjejkompis hette Helena Samuelsson och hon går i 9B
idag. Jag hade även killkompisar och bland dem var nog Johannes Karlsson
min bästa, han går i 9D idag och vi är fortfarande bra vänner. Jag har
många bra minnen men de skulle bli för mycket att skriva.
Emellan trean och fyran bytte jag skola till Nya Vattendals skola som den
hette då. Jag bytte dels pga mobbningen och sen skulle vi få en hemsk
lärare.
I den nya skolan fick jag Erkki och Tone som nya lärare. Dem hade ett rykte
att vara skolans värsta lärare men i själva verket var dem snälla.
Jag fick även en ny klass när jag bytte skola och då fick jag massor av nya
vänner. Min bästa blev nog Zakarias Olshammar och Jeremias Green. Jag mötte
även Andrea Enarsson igen. Jag hade gått i samma klass som henne fram till
tvåan då hon bytte skola.
Vi gjorde flera resor med klassen från Nya Vattendal, bla. till Åland och
till Fjällen.
Sedan kom jag till Aron Lindgrens år 2000 och då fick man en ny klass
igen. Den nya klassen verkade vara bra och de har den ju varit fram tills
idag i alla fall. Man fick även många nya lärare som var bra här i skolan.
En sak som jag är lite negativ till är de många mentors byterna. Om man
slår upp ordet mentor i en ord bok står de ”Lärare, förebild” och de får
inte jag de till när man hoppar av hela tiden.
Man har även många fina minnen ifrån den är klassen men de skulle bli för
mycket att skriva.
Tack vare att jag har gått i 3 skolor med olika klasser så har jag kunnat
få ihop flera vänner i varje nia i Aron lindgrens och Oasskolan.
Förändringar
Jag tycker inte finns något att förändra här i skolan. Ungdomar lär sig att
klara av saker hur dåliga förhållanden de än är. Man måste ju gå i skolan
och då gör man de, iallafall jag gör de.
Hur man än ändrar på skolan kommer det alltid finnas folk som gillar de och
folk som hatar de.
Slutsats
Jag har snart gått 10 år av mitt liv i skolan och de är fortfarande många
år kvar. Jag tror på de att en människa lär sig saker hela livet.
Jag har tänkt att gå en NV. linje i de stundande gymnasie valet.
Sen efter de första året har jag tänkt att söka in på en skola i Västerås
där man får en fullgod pilotutbildning, samt 6 månaders praktik i USA.
Denna utbildning i Västerås är på 3.5 år. Efter utbildningen får vi se om
jag kommer tillbaka Europa eller om jag ska stanna kvar i USA och jobba.
Rolig och bra uppsats. Tänk på särskrivning och nytt stycke. Bra
tankar!

1. Min första skoldag
Jag sitter i trappan påklädd och väntar på att mamma och pappa ska bli
färdiga.
Nu är jag sex år och ska gå min första skoldag. Det känns lite nervöst i
magen, men ändå ska det bli väldigt roligt. Man kommer att få träffa nya
kompisar som så småningom kanske blir mina bästisar.
Nu är vi nästan framme vid skolan. Under hela vägen har mamma och
pappa frågat samma saker hela tiden.
– Ska det inte bli roligt att börja skolan och träffa nya vänner. Alla
dessa frågot gjorde mig bara mer och mer nervösare inför skolan.
När vi kom in i skolan så såg jag jätte mång barn i min ålder och upp
till tonåren.
Inne i klassrummet satt mina nya klasskamrater ner.
Läraren skulle precis börja upp|ropet.
När hon ropade upp mitt namn, räckte jag upp handen och sade:
– Ja, det är jag.
Läraren ropade upp min adress, telefon|nummer och personnummer och frågade
om allting stämde.
Efter uppropet fick vi böcker som vi sedan plastade in snyggt och
pryligt. Efter det att vi hade slagit om böckerna och det, så stannad jag,
mamma och pappa och pratade med de andra föräldrarna och barnen.
Efter en timme gick min familj och Anders familj, en i min klass, på
ett café som låg runt hörnet. Där satt våra föräldrar och pratade, medans
jag och Anders satt och åt kakor och bullar.
Anders och jag började inte att prata förrän jag spillde ut mitt glas
med saft över bordet. Det var efter det vi började prata om allting. Vilket
dagis gick du på? Hur var det där? Vad är din favorit|mat? Film? Allt
pratade vi om.
Vi hade verkligen roligt den dagen.
När vi skulle gå från cafét så kom jag på att jag hade glömt min keps
i klassrummet, som jag hade fått av min pappa innan jag skulle börja
skolan. Den får bara inte vara borta tänkte jag.
Jag sade till mamma och pappa att jag bara skulle till parken, men istället
gick jag till skolan.
När jag steg in i skolan mötte jag min lärare. Jag frågade om hon
hade sätt min keps. Hon bad mig att följa med in till klassrummet, och när
hon öppnade dörren såg jag min keps ligga på bordet. Fröken frågade om jag
tyckte att det var roligt att ha börjat skolan, jag svarade i en låg ton
– Ja, det tycker jag, det är väldigt roligt att träffa nya kompisar och
sånt.
Fröken och jag satt och pratade rätt så länge faktiskt. Efter ett tag var
jag inte lika blyg. Utan jag började även ställa frågor jag också.
När vi hade pratat färdigt och skulle säga adjö, sade fröken att vi
ses imorgon, och jag sade med en låg röst:
– Det hoppas jag verkligen att vi gör, jag längtar redan efter min andra
skoldag, och så skrattade jag lite.
När jag kom hem frågade mamma varför jag var så glad, jag svarde
snabbt;
– Mamma, det här är den bästa dagen i mitt liv, och så kramade jag henne.
Den natten var den bästa i mitt liv.

1, Mina skolår.
Kvällen innan min fösta dag i skolan var jag jätte nervös. När jag skulle
sova satt mamma på sängkanten och pratade med mig. Jag trodde att man var
tvungen att stå upp varje gång man skulle prata. Men hon förklarade att det
inte alls var så. Tillslut somnade jag och kvällen blev till morgon och det
var dags för min första skoldag. Vi bodde inte så långt ifrån skolan så
jag, mamma, min kompis Anna och hennes mamma cyklade till skolan. Vi skulle
inte gå i samma klass hon skulle gå i F och jag i B. När vi kom in i
klassrummet pressenter-|ade våran fröken sig, hon hette Annika. Den dagen
var väldigt kort. Jag tyckte det var väldigt roligt i skolan, inte alls så
farligt som jag hade trott. Nästa dag skulle vi få träffa tvåorna och
treorna. De skulle bli våra faddrar. På fredagarna hade vi alltid klassråd.
Då fick man under veckan stoppa i lappar i en låda om man ville berömma
eller klaga på någon eller något.
Ettan var ett väldigt roligt skolår och jag minns det väldigt väl.

När jag började tvåan fick jag ett fadderbarn. Jag fick också veta att
Annika, våran lärare skulle sluta. Vi skulle få en ny som hette Hanna.

I trean var man äldst på skolan, men det var inte så speciellt. Efter
ungefär en termin samlades alla i ringen. Det kändes precis som när Annika
sa att hon skulle sluta. Det var kanske inte så konstigt, för Hanna skulle
precis samma sak. Hon skulle sluta och vi skulle få en fröken som hette
Gunvor. Alla blev ju såklart ledsna men vi kunde ju inte göra något åt
det.
När det var slut på det året kändes det faktiskt lite sorgligt att lämna
den skolan. Det kändes ganska tryggt där. Man kände alla lärare och så, men
det skulle ändå bli roligt att börja på en ny skola.

Dagen innan jag skulle börja fyran hade jag inte alls samma känsla som när
jag skulle börja ettan. Det är klart att det var pirrigt att börja på en ny
skola men inte alls lika mycket. Våran fröken hette Ann-Sofie. Vi hade
också en fröken som hette Sofia, men vi hade bara henne i NO och Matte. Det
var ett ganska roligt år. Man fick mycket nya kompisar och nya ämnen. Fyran
gick ganska snabbt och det blev sommarlov.

I femman fick vi en ny fröken istället för Sofia, jag kommer faktiskt inte
ihåg vad hon hette. Första dagen åkte vi på skolresa till Sparreholm. Vi
bodde i små stugor och badade och paddlade kanot. En dag skulle vi ut på
hajk. Då paddlade vi dit vi skulle vara. Vi fick göra maten själva. Den var
verkligen jätte äcklig. När vi hade ätit fick vi lära oss hur man sätter
upp ett vindskydd. På kvällen grillade vi korv och satt och sjöng. Vi fick
sova i indiantält, under vindskydd eller under bar himmel. Jag sov i
indiantält. Nästa dag paddlade vi tillbaka till stugorna och åkte hem. Det
var en ganska lyckad resa. Resten utav femman var ganska långtråkig. Det
hände inte så mycket, samma gamla ämnen.

I sexan var man äldst på skolan, men det var som i trean inget speciellt
med det. Nu var det inte alls långt kvar till högstadiet. Det började
faktiskt bli nervöst.

När jag skulle börja sjuan hade jag faktiskt den där ”att börja ettan
känslan”. Jag var väldigt nervös, men det gick ganska bra även om niorna
försökte ”fällas” i korridoren. I matsalen var det hemskt. Jag var så rädd
för att tappa brickan och att alla skulle börja applådera. Men jag hade den
turen att jag aldrig gjorde det. Det var väldigt svårt att hitta till
lektionssalarna. Man kände nästan alla som skulle börja i klassen. Det var
ganska tråkigt.
ny sida
Det hade varit roligare om det hade kommit lite nya. Det var också ganska
mycket nya ämnen. Sjuan gick fruktansvärt fort. Jag tror att det berodde på
att man bytte klassrum mycket. På låg och mellanstadiet satt man mest i
samma klassrum.

Första dagen i åttan var ju absout inget att vara nervös för. Det var ju
samma skola, samma lärare, samma kompisar, allt var sig likt. I åttan fick
vi praoa två gånger. En gång praoade jag på Stenbäcksskolan, där jag gick
på lågstadiet. Dom flesta gamla lärarna var kvar, det var bara några nya.
Det var roligt att komma tillbaka och se hur dom hade det. Åttan gick lika
snabbt som sjuan.

Nu i nian är allt sig likt. Det är faktiskt ganska skönt att vara äldst.
Ingen att göra bort sig för. Nu har vi fått praoa en gång. Jag tycker det
är bra att vi får komma ut och se hur det är i arbetslivet. Nu har vi
precis valt till gymnasiet. Det ska faktiskt bli skönt att lämna
grundskolan nu.

1. Mina skolår
Nu är det snart dags all lämna sitt liv som barn och gå in i vuxna kläder.
Men minns du din första skoladag. Inte märkvärdig alls. Man gick till
skolan och lekte för det mesta, eller lärde sig räkna sen gick man hem. Det
enda som var lite läskigt var dom ”stora” treorna, men dom vågade bara vara
uppkäftiga. Så lekte sig livet genom lågstadiet i tre år. I trean hotade
fröken oss med att vi inte kom till mellanstadiet om vi inte gjorde läxan.

Och till fyran kom man det var inte så hårt som fröken hade sagt i trean.
Det var ju bara lite rättstavning och engelska glosor. Men man klarade sig
inte helt utan problem i ett helt år. När vintern kom så hade femmor och
fyror krig emmot dom stora sexorna. Men så for sexorna kom sprang alla
ifrån fotbollsplanen, men jag var lång|sammast och blev sist kvar. Ni kan
ju gissa vad som hände med mig. Fast jag blev ju inte mulad av sexorna i
två år, för ibland var det disco. Disco var det roligaste som fanns. Man
kunde dansa med en tjej tre gånger irad utan att säga ett ord, sen var man
ihop. Det måste vart det roligaste med hela mellanstadiet.

Sen kom högstadiet det har nog varit mest bekymmersamt, med alla uppkäftiga
elever i puberteten. Men värst av allt måste varit i början av sjunde
klass. Jag satt i korridoren med mina kompisar, när plötsligt det kommer
två lömska nior. Den ena sprang till och höllfast mig medan den andra hade
dragit upp en blå stinkande spritpenna ur fickan. När dom var klara släppte
dom mig och jag gick till toaletten för att skölja bort det. När jag
tittade mig i spegeln stog jag där blå i ansiktet och med Hitler|mustach.
Det var det mest pinsamma ögonblick jag varit med om.

Så jag tror ni förstår att det känns skönt att sluta grundskolan nu. För nu
är det början till ditt vuxna liv och du håller själv i tyglarna.