Betyg på uppsatsen: G

Att byta skola/Att byta klass

Det första intrycket jag fick när jag hör den här meningen. Är när jag
själv skulle byta klass, från sexan upp till sjuan. Jag var mycket nervös
in-för flytten, för man visste att man skulle bli minst på skolan igen. Jag
hade ju det så bra på Norrgårdsskolan. Varför skulle vi flytta där-ifrån?
osäker på om frågetecknet är av skribenten eller tillagt av läraren Man
gick runt och grubblade på vad som skulle hända. Skulle jag bli spolad i
toaletten? se föregående vinkelparentes Eller skulle de bara låta mig
vara? se föregående vinkelparentes Man mådde mycket dåligt hela
sommaren. Jag sov dåligt, och tänkte på det hela tiden.

När första skoldagen kom var jag jätte-nervös. Jag hade fått gå på toa
flera gånger innan jag gav mig iväg.
När jag hade anlänt till skolan, som också heter vinghed skolan, stog jag
bara en stund och kollade upp på den ståtliga skolan, och jag sa till mig
själv osäker på skiljetecken här Detta kanske inte blir så farligt iaf.

Vi hade samling i aulan 830 på morgonen. Alla nya sjunde-klassare var där.
Ungdomar från norrgården, karl sparre och skolan nere på vanja. Alla var
där. Det kändes lite skrämande men också mycket kul. Jag satte mig vid mina
kompisar från ishockey|laget, vi skrattade och hade det skoj, enda fram
till att gerda började prata. ”gerda var våran rektor på skolan.
Hon hälsade oss välkomna. Hon pratade om de nya kraven de ställer på en
osv. Hela talet tog ungefär en halvtimme. Tillslut Sa hon att det var dacks
att möta våra nya klasskompisar, osäker på om kommatecknet är tillagt av
lärare så vi traskade med vår nya klassföreståndare Sofi Tenngren upp till
ett av klassrummen.

Det var stort och trevligt. Alla hälsade på varandra. Vi nämde vad vi hette
och så var det inget mer med det. Sofi började prata, allt kändes helt
underbart. Man hade ju redan många kompisar från klubblaget i ishockeyn. så
till en början umgicks man med dem. Men efter hand, ju längre dagen gick,
började man umgås med annat folk också. Och äntligen fick man den känslan
av att vi hade blivit en riktig klass. Klockan hade blivit två och det var
dacks att gå hem. Jag längtade redan till nästa dag, och hoppades att
skoldagarna aldrig skulle ta slut.

Nu när jag har gott på skolan i några år känns det fortfarande roligt. Jag
har inte blivit spolad i toaletten, och tur är väll det. Så det enda råd
jag kan säja till de som kommer upp är att. Ta det lungt det är jättekul!

Mina skolår

Nu sitter man här sista terminen på sista året i grundskolan. Man har
börjat med nationela proven. Man har sökt till gymnasiet men ändå känns det
som det är mycket kvar. Men om man tänker efter så har man gått i skolan
sen man var 7 år och det är en lång tid med läxor och prov.

Jag kommer ihåg hur det va att börja skolan det var kul men ändå läskigt
för jag börja i en 1-2:a så vi fick gå i samma klass som dom som redan hade
gått ett år men det var rätt okej faktist

På den tiden hade vi en lärare som hette Carina. Hon var ganska snäll men
också sträng. I trean fick vi en ny lärare som hette Nisse han var jätte
snäll men älskade historia så våra historia prov var jätte svåra. Sen så
hände det som alltid händer mig i sexan så hade dom som vi hade gått med
hela våran skoltid slutat alltså dom som var 1 år äldre och Nisse ville
byta klass och efter som dom inte hade någon lärare åt oss så fick vi en
vikarie Gunilla den elakaste person jag nånsin möt hon lyssnade aldrig på
oss och så gnällde hon bara. Efter en termin så hade dom hittat en lärare
åt oss. Maria hon var nog den bästa lärare jag någonsin haft förutom Siv
som vi hade på lekis. Ja maria var speciel hon brydde sig om alla hon hade
dom roligaste lektionerna. Henne saknar jag mest från mellan stadiet. Men
sen hände det läskigaste. Man skulle börja på hög stadiet man gick ifrån
att vara störst till att vara minst igen. Jag hade valt musik klass och
hamnade i världens bästa klass. Men som jag alltid råkar ut för så slutade
en jätte bra kompis i våran klass och jag saknar henne fortfarande. Lärarna
på högstadiet var strängare än dom på mellanstadiet men efter ett tag så
vänger man sig. De hemskaste med högstadiet är att man får mer press på
sig. I 8:an fick man sitt första betyg det var jobbit. Plötsligt så fick
man betyg på hur duktig man var. I början av 9: an var man tvungen att
tänka på vad man skulle välja för linje på gymnasiet man skulle alltså
välja sin framtid. Nu sitter man här och tänker på allt roligt och tråkigt
som har hänt under dom här 9 åren allt har inte varit en dans på rosor men
allt har inte heller vart ett (ursäkta uttrycket) helvete. Nu vet jag inte
längre vad jag ska skriva är inte precis en författare men skulle bara
vilja säga. Att gå i skolan är inte så hemskt. Fast efter 9 år i skolan är
man ganska skol trött.
Hoppas bara att jag inte kommer att mina klass kompisar allt för mycket
efter 9: an. Så nu var denna berättelse slut och hoppas jag snart kan gå ut
här ifrån och slippa tänka på skolan mer

Hej Ministern.

Det är rätt så bra på Åboskolan. Det är bara några få saker som man bör
rätta till:
Nedskräpningsskydd/övervakning, som kameror eller några personer som håller
ordning i korridorerna på rasterna, skulle vara bra. Det är väldigt mycket
nedskräpning överallt. Sedan finns det även några datorer som brukar
krångla. Det är förstås de mer klåfingriga eleverna som orsakar problemen.
Ett exempel är en dator i ljusgården som verkar ha blivit av med både
Windows och kommandofilerna till DOS. Annars tycker jag att det är bra att
det finns så många datorer i Biblioteket, och att de fungerar. Ibland på
lunchtid på speciella dagar, t.ex. då en klass är ledig från en lektion, så
brukar det bli överfullt i matsalen. Jag tror inte att det går att ändra
det, utan jag bara påpekar. Jag vågar inte säga något om skolmaten, så jag
låter det vara. Bildsalen är stor och ljus, och man trivs där.
Gymnastiksalen är bättre nu än innan, och omklädningsrummen ligger bra.
Lektionerna och lektionstiderna kan jag inte finna något fel på. Den extra
terminen med musik i nian är toppen, låt det vara så!
FRIStiden brukar inte alltid användas till att arbeta på, men är ändå bra
att ha när det blir kort om tid för ett speciellt arbete. Lärarna skulle
kunna påminna eleverna om vad de bör eller borde arbeta med.

De nya bänkarna i klassrummen är väldigt bra. De gamla bänkarna skulle inte
ge samma känsla av sekretess eller personlighet av platserna, och därför är
det mycket lugnare i klassrummen tack vare de nya. Det finns ingen dator i
mitt klassrum. Den togs bort för att man använde den på fel sätt. Det är
inte bra med datorer i klassrum, det blir mindre gjort pga. dem. Det är
bättre att ha datorer på öppna eller översiktbara platser, som ljusgården,
Oasen och biblioteket, med mera.

Tja, nu vet jag inte riktigt om det finns någonting mer som jag kan komma
på, så jag slutar skriva nu.

Vänliga hälsningar

Att byta skola.

Gud vad tråkigt jag hade…
Jag satt i denna lilla Saaben och väntade på att flyttkartongerna skulle
bli inpackade i släpet. Jag vet inte vad jag längtade efter, vi skulle
flytta men jag vet knappt vart. Växjö heter det och det ligger i småland
och folket där pratar konstig, det var det ända jag visste.

Boom, hördes bakom bilen. Det var Bosse, morsans pojkvän som lyckats tappa
en kartong precis framför släpet. Bosse var en trevlig person, tyckte jag,
han var inte som alla andra morsan hade haft.
– Diana, ropade Bosse.
– Jag kommer, svarade jag.
Jag klev ur Saaben och snabbade mig bort mot Bosse. Han hade fått kartongen
på foten, så jag hjälpte honom bort med den. – Det var sista lådan Dina, nu
kan vi åka, sa han. Vi satte oss i bilen och åkte, stad efter stad
passerade vi. Jag somnade redan i Östersund. Jag vaknade mycket senare av
att vi bromsade och stannade. Vi stannade tydligen utanför huset vi skulle
bo i. Ett litet sött vitt hus. Bosse började såklart bära in kartonger,
medan jag och mamma lagade mat. Efter maten somnade vi allihopa. Det var en
dag kvar till skola började. Jag vet inte va den hette, men den låg jätte
nära huset. Närmare än vad skolan i Luleå låg. Det var en väldigt pampig
skola mycket finare än vad skolan i Luleå var.

– Nu är det dags sa mamma.
– Jag kommer ska bara sminka mig, svarade jag. Något senare…
Så var vi i skolan och det kändes som att precis varenda en glodde på mig.
Jag har aldrig vart så här nervös tror jag. Det var en liten blond dam som
mötte upp oss i korridoren. – Hej, är det du som är Diana? frågade hon på
förfärlig småländska. – Ja, svarade jag jätte lågt. Vi gick bortåt,
tillslut kom vi till ett klassrum som såg väldigt stökigt ut, några
lyssnade på musik. Tjejerna skrev eller ritade några lappar.
– Kan ni vara tysta en stund, sa den blonda damen. Anna hette hon visst.
Efter en stund blev det tyst.
– Det här är Diana Olson, sa hon och pekade på mig.
– Jaha, sa en lång och bred kille. – Va gör hon här då? kom det från en
översminkad blondin med tuggummi i hela munnen.
– Jo ni förstår Diana har nyss flyttat hit och det är meningen att hon ska
gå i er klass.

Det blev tyst ett tag sedan blev det livat som från början. Anna visade mig
vart jag kunde sätta mig. Jag hamnade brevid en ursöt kille som hette
Niklas. Han hejade vänligt. Nu var det upprop. Alla var där förutom Dan, en
väldigt omtalad kille. Han var tydligen kriminell fast såg tydligen väldigt
bra ut. Efter uppropet skulle vi till sal 235, vart det nu låg. Jag stog
fundersamt och kollade mig omkring när någon knackade mig på axeln. –
Diana? Det var Niklas som knackade mig på axeln. – Ja, vart är det vi ska
vara?, kläckte jag ur mig. Niklas visade mig vägen. Det här var inte alls
som i Luleå, där kände nästan alla alla. Och skolan var mycket större och
personerna här pratade konstigt.

– Ja, 9f, då var det sista året för er här på skolan. Det kom bakifrån
klassrummet, det var en mörkhårig man i 35-års åldern. Anders hette han
tror jag. Han kollade konstigt på mig och frågade därefter om jag var ny i
klassen.
– Ja, svarade jag artigt och blev knall röd i ansiktet. Det hördes ett
skratt ifrån ett hörn i klassrummet, det var den där tuggummi|tuggande
blondinen igen.
Det slutade med att Anders sa åt henne och bad mig att inte bry mig om
henne. Allt kändes så konstig eftersom att i luleå kände jag alla redan ju.
Här kände jag inte en enda. Jag gick hem, mamma & Bosse frågade hur det var
och om jag fått några kompisar. Jag svarade snabbt, och sprang upp till den
stökiga övervåningen.

Det hade gått 3 månader nu. Jag hade fått kompisar och en pojkvän. Det var
jobbigt i början men nu känner jag mig populärare än hon
”tuggummiblondinen”.
Att byta skola är läskigt och väldigt jobbig i början. Men nu när jag
känner rätt många. Och skolan är mycket lättare än i Luleå för vi jobbar på
ett annat sätt, lärarna var hyggligare och det var ingen äcklig skolmat.
Inte för att jag skulle vilja byta skola igen men. Det gick väldigt bra,
bättre kunde det nästan inte bli.
Och ni undrar säkert vem pojken min är? Det är Niklas. Så oroa er inte, att
byta skola brukar gå bra.

Min syn på skolan

Hej du skolministern! Mitt namn är Anders och jag har lite förslag om hur
vi kan förrändra våra skoler lite grann så vi kan trivas. På min första
skola på brofält tyckte jag att det var lite bättre för jag var yngre och
ville ha någonting att göra på rasterna, ha kul på lektioner och få många
kompisar.
Så fall jag fick bestämma tycker jag att man ska bygga ut skolorna och
bygga till roliga aktiviteter på skolgården som t.ex fotbollsplaner,
klätterställ, bollar, bra kisare osäker på om kisare är rätt ord så att
dom mindre har kul och sammtidigt skaffa sig många kompisar. Det jag skrev
om nu passar bäst till dom som går i ettan upp till fyran. På lektionerna
så måste man ha kul för att vilja lära sig nått. Man kan b.la ha
mattetävlingar med kompisarna, gå ut mycket och lära dom om naturen, ja vad
som helst, se på filmer kan dom tycka om bara dom har roligt dom första
åren. Det var det jag tycker vi kan göra på lektioner och raster för
årskurs 1-4. Men från 4-6 kan man ändra lite granna. Då kan man börja byta
klasser, ändra stil på lektionerna men ska fortfarande ha kul på rasterna.
Man kan ha en liknande skolgård och så men man ska göra det lite svårare på
lektioner tycker jag. Jag såg på en rolig engelskfilm t.ex från fyran till
femman med lätt engelska. Sånt har jag lärt mig mycket av. Och börjat med
svårare mattetal och jag har klarat mig bra på det.
Men när jag börjat 7-9 har det inte varit alls bra tycker jag. Mycket
stress med läxor, prov m.m. Ingenting kan man göra på rasterna för man
måste betala pengar för att göra nått på rasterna. Fritidsgården är nästan
aldrig öppet så det kan man glömma. Vi har inte så bra tider och alldeles
för mycket läxor, prov m.m. Allt har blivit stressat. För att förbättra
allt tycker jag att fritidsgården ska vara öppet oftare. Man ska ta fram
soffor och goare sittplatser, mer bänkar, och på lektionerna så ska man få
ha mindre genomgångar och mer inlämningsuppgifter så att man kan få mer
stunder utan att sitta still och lyssna och skriva ner saker i en bok. Man
lär sig mindre av det och har bara tälit osäker på om ”tälit” är rätt
ord . Man kan lägga in mer praktik veckor, studie dagar och kortare
lektioner fall man ska fortsätta så här och mer idrottstimmar som kan var
lite längre. Som sagt, satsa på att göra roliga raster och roligare
lektioner än att sitta still och låta oss skriva ner saker från en tavla så
lär vi oss mer och får det trevligare. Annars är det som det ska.
Ha en fortsatt trevlig dag. Förlåt om jag störde
// Anders

Mina skolår

Min beretelse kommer att handla om min skolgång från ettan till nian.

Jag kommer att ta upp gånger då jag varit glad eller ledsen

Min första skoldag började med att pappa följde med mig. Jag skulle träffa
mina nya kompisar och min fröken.
Det var många nya ansikten den dagen men också en del jag kände igen. En
del var fån samma kyrka som jag, en del hade gått på samma förskola.
Min nya fröken hette Rosita, hon var en gammal tant på 50-60 år, hon
verkade vara snäll.
När vi kom hem den dagen så längtade jag till nesta dag. Att få gå till
skolan skelv.
Skolan satte igång, och man började känna sig inne. Men med tiden så
började våran fröken tycka att det gick för dåligt för mig och hon började
klaga på mig. Hon sa att jag inte läste bra och att jag skrev fult. Jag var
inte ensam om detta. Men det var inte bara det som retade mig, hon fjäskade
för tjejerna och gav altid dom förmån, så fort en tjej räkte upp handen så
fick hon svara direkt. Hon tryckte altid ner oss pojkar. Så fort vi gjorde
nått dumt så drog hon oss i örat eller nöp oss i kinden. Och såhär fort
satte det ända tills en dag i trean. Det var första veckan efter
somarlovet, vi kom gående mot matsalen. Vi gick förbi några som sa att
våran fröken hade svimmat. Först trodde vi inte på det men vi skyndade till
matsalen. Och vist hade hon svimmat. Sen den dagen har jag inte sett henne.
Vi fick en vikarie som visade sig vara hur snäll som hälst. Hon hette
Viktoria. Hon hjälpte mig med alt som jag hade missat dom tidigare åren. Vi
hade henne en termin. När vi skulle gå på jullov så grät jag i hennes famn.
Hon hade betytt så mycket för mig. Efter henne fick vi en lärare som hette
Eva, hon var en minst lika snäll lärare som Viktoria. Hon betydde också en
en del för mig, men inte lika stor som Viktoria. Viktoria var liksom land i
stormen.
Dom tre åren med Eva gick snabt. Och det började nerma sig sjuan. Det var
nånting stort som skulle börja. Våran klass skulle splittras. Jag kommer så
väl ihåg när Eva berettade vilka klasser det skulle bli. Jag fick med mig
en som jag hade valt. Den dagen gick jag hem med klumpen i halsen. Men
klassen blev bra i alla fall. Jag mins första dagen när vi samlades i
matsalen. Det var väldigt många nya ansikten! Efter en stund skulle våran
nya klass sammlas. Det var bara tjejer som var ifrån stan. Det kändes ju
roligt! Det var också många nya lärare. Vi skulle ha den omtalade munken,
som alla kallade honom. Alla sa att han var sträng och dum, men jag tycker
att det är en av dom bästa läraren vi har.

Dom tre högstadieåren har bara rullat på som i en nerförsbacke och jag ska
snart lämna dom.
Jag har valt fordorns programet och väntar nu på att få svar om jag kommer
in.
När man ser till baka så har det varit kämit, men jag har altid haft mina
föräldras stöd

Att byta skola / Att byta klass

En dag när jag kom hem från skolan, ropade pappa på mig. Han hade ett stort
leende på läpparna. Så glad hade jag inte sett honom på mycket länge! Jag
gick in i vardagsrummet och frågade varför han var så glad? Jag har fått
ett jobb i Göteborg skrek han! Då sprang jag upp till mitt rum och grätt.
Jag visste var detta skulle innebära, vi skulle vara tvungna att flytta.
Efter en stund kom pappa upp till mitt rum. Han satte sig på sängkanten.
Jag minns att han sa att allt kommer att bli bra. Han sa också att jag
kommer att få många nya kompisar. Nästa dag när jag gick till skolan tänkte
jag, pappa har nog rätt, jag kommer att få nya kompisar. När jag kom till
skolan, såg alla mina kompisar att jag var ledsen. Dom frågade mig varför?
Och jag berättade om flytten. Min bästa kompis Sara började gråtta. Jag
försökte trösta henne men jag själv började gråtta. Jag gick hem den dagen
för jag orkade inte vara kvar i skolan Det var bara en vecka kvar till
flytten. Jag hade börjat packa. Mamma och pappa var redan i Göteborg för de
skulle göra ordning vår nya lägenhet. Jag räknade dagarna, nu var det bara
en dag kvar. Den natten låg jag i min säng och tänkte. Mormor kom och
väckte mig och min lillebror. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg. När vi
var framme möte mamma och pappa oss vid flygplatsen. När vi fram till vårt
nya hem blev jag förvånad. Lägenheten var mycket större än vår förra
lägenhet. På måndag berättade mamma för oss att vi skulle börja skolan. Min
lille bror skulle börja 3:an och jag skulle börja 6:an. På måndag morgon
kom mamma och väckte oss. Jag tog på mig mina finaste kläder. Jag var
tvungen att gå själv, men mamma sa att jag skulle gå till rektorn. När jag
gick på skolgården känndes det som om alla tittade på mig. Rektorn var
väldigt trevilg. Hon följde med mig upp till mitt nya klass|rum. Vi
knackade på. Alla ropade kom in. Fröken såg snäll ut och det var hon också.
Fröken sa att jag skulle presentera mig och berätta lite om mig själv. Jag
sa tyst att jag hette Elin och att jag gillar att spela fotboll och att jag
kom från Helsingborg. På rasten var alla snälla mot mig. Det kom fram en
tjej som sa att hon också hette Elin. Som skulle bli min nya bästis. Nu har
jag gått här i 3 år och jag trivs jätte bra. Jag har fått många nya
kompisar. Jag ångrar inte flytten för alla har vat så snälla här både
lärare och kompisar. Skolan går jätte bra för mig, jag är nöjd med mina
betyg. Först va jag orolig över flytten men jag är glad att vi flyttade för
jag trivs så bra här. Många andra som byter skola och kommer till en ny
klass som jag kanske inte kommer har en som tur som mig. Jag håller
fortfarande kontakten med min gammla klass.

Mina skolår

Första klass

Det började nån gång i Augusti 1994. Ulla vår lärarinna kallade fram oss en
i taget till katedern. Vi fick berätta lite om oss själva, var vi bodde,
vad vi hette och (så vidare.) Sen när alla hade presenterat sig så fick vi
en bänk lite kritor, pennor, sudd, böcker och lite annat smått och gott.

Efter rasten så kom vaktmästaren och ställde in bänkarna åt oss. Och sen
lekte vi lekar resten av dagen. Resten av veckan så blev vi ”presenterade”
för våra böcker och ämnen. Redan före vi började så förstod jag att
gymnastik/idrott skulle bli mitt favorit ämne. Terminen flöt på och vi blev
mer och mer hemmastadda med själva skolgången.

I början av September så var det som vanligt på våra raster, brottning och
det gick till så att, osäker på om det ska vara kommatecken eller punkt
Alla ställde sig i en ring med mig och Jonas Dahlén i mitten. Det blev ofta
jämna tillställningar där ute på gräset för jag var liten och relativt
smal. Jonte däremot var lite längre men också lite smalare. Den femtonde
September var jag extra laddad, efter att klassen hade sjungit ja må han
leva för mig. Den dagen vann jag alla matcherna och fick en massa fina
presenter, det är nog en av de bästa födelsedagarna hitills.

Tiden gick och sen kom höst låvet och då åkte jag och min familj till
Mormor i Kristianstad. Sen kom Jul låvet då åkte jag pulka och firade jul.
Julen har vi alltid firat hemma hos oss för vi har det största huset.
Vilket jag själv tycker är mycket skönt, inte behöver sätta sig i en kall
bil och åka hem, brrrrr. På nyåret så sköt vi raketer och åt god mat.

Sen kom Januari och allt var som vanligt nån läxa i veckan, nån som
skadades i snöbollskrig och några som fick kvarsittning. Nu hade
vaktmästaren spolat isen så nu åkte man skridskor också.

Fredag och dags för roliga timmen, det var inte många ettor som var med och
uppträdde men idag så var vi några som skulle vara med. Vi skulle göra
fångarna på fortet, jag var en av dvärgarna. Vi hade övat mycket själv hade
jag övat mycket på, den karakteristiska löpar stilen och det speciella
sättet att visa antalet nycklar laget hade. Det blev en succé och vi fick
mycket applåder, det var mycket kul och det pratades mycket om hur mycket
jag hade sprungit som dvärgen.
Vi var inne i maj och på rasterna spelade vi landhockey men det blev mer
och mer fotboll. Jag hade kommit till slutsatsen att mina starkaste ämnen
var idrott och matte.

Den sista veckan så var vi mest på utflykter eller lekte lekar. Men så kom
då den dagen som vi alla väntat på, avslutningsdagen. Vi gick till kyrkan
sjöng avslutnings psalmerna, rektorn höll tal sen fick vi åka hem. Jag var
glad, det hade varit kul att gå i skolan men sommar lovet slog allt.

När jag bytte skola
Jag har själv bytt skola två gånger. Den första gången var när jag slutade
sexan och skulle börja sjuan. Då var det kul och intressant att börja på en
ny skola. När jag slutade sexan fick man välja 5-6 stycken elever från
klasserna i sexan på skolan som man ville gå ihop med på högstadiet. Jag
valde min kusin och ett par gammla kompisar som jag har varit rätt så bra
kompisar med.
Det var min klassföreståndare och klassföreståndaren i paralellklassen som
delade upp klasserna i sex klasser efter valen. Jag kom i samma klass som
min kusin och de där killarna. När vi fick reda på hur vi var indelade fick
vi också reda på att vi skulle få träffa resten i de nya klasserna. Jag
kände ganska många i min nya klass, för att jag har spelat i samma bandylag
som en del killar som jag kom i samma klass med, det verkade vara en bra
klass. När vi skulle börja högstadiet var det skönt för att jag och min
kusin bodde grannar. Vi bodde grannar ute på landet, så vi fick ta bussen
tillsammans till skolan. När vi började på den skolan gick jag och mina
kompisar i ett stort gäng, alla var kompisar med varandra, men efter
ungefär halva terminen så blev mina kompisar allt taskigare mot mig, de
brydde sig inte så mycket om mig, men jag tror att de tyckte de var coola
för att de kände de ”coola” niorna på skolan. De var inte så jätte taskiga
men ändå, vi var bra kompisar när vi var mindre. När jag hade slutat sjuan
så flyttade vi från Nyköping till Sölvesborg.
Varför vi flyttade från Nyköping var för att mamma hade sökt till saab i
Trelleborg och fick jobbet. Min mamma hade läst på högskolan i Växjö i
några år. När hon gick ut högskolan sa mamma och pappa att om mamma får
jobb lite längre bort så flyttar vi, och det gjorde vi. Pappa fick också
jobb i Sölvesborg. Men varför flyttade vi till Sölvesborg och inte
Trelleborg. Jo, för att jag och min lillebror spelade hockey och Sölvesborg
hade bättre lag än Trelleborg. Vi flyttade hit på sommarlovet så när skolan
drog igång började jag på Furunässkolan. Jag kände igen två i min klass
från hockeyn. Jag lärde känna klassen snabbt. I början var det lite pinsamt
men det gick över. Jag lärde känna gubbarna i hockeylaget fort också och
deras kompisar. Först när vi flyttade hit kändes det rätt ensamt. Men nu
känns det BRA!
SLUT
”obalans”, styckindelning temform, onödiga många ord

Mina skolår!

Jag tängte skriva om mina skolår, fast jag minns inte så mycket av 1:an
till 6:an. Jag minns att jag inte alls ville börja skolan (karlberg), jag
ville vara kvar i lekskolan, men när jag väl började så var det inte några
problen alls. Jag fick snabbt kompisar, några kände jag redan från
lekskolan.
Det gick ett par år av dagligt flum och det var dags att börja 6:an. Då
insåg jag att det var mitt sista år på Karlberg. Jag skulle bli ”fadder” åt
en etta, fast jag var sjuk den dagen som vi skulle träffa dom så jag hade
ingen aning om att fanns.
Efter halva terminen tyckte någon i komunen att Karlberg skulle se ut lite
mer i barnnivå. Då satte dom upp stora ankor med förkläden, snickarmössor
och annat konstigt. Då kändes det som vi gick i lekskolan igen. Våran klass
hade många (dåliga) åsikter om dom, men våran lärare kunde inte förstå
varför. Fast det var inte bara våran klass som inte tyckte om dom, det
märktes kan jag lova! Efter någon månad hade ankan utanför matsalen fått
jättefint skägg, och snickar-ankan hade fått könshår. Fast allt klotter är
borta nu i alla fall.
Jag börjar sjuan. Jag var extremt rädd för alla stora nior, fast jag märkte
att dom inte alls är farliga. På min första engelskalektion blev jag
skrämd. Jag trodde att det var matte, men följde mina kompisar. Eftersom
jag varken hade haft matte eller engelska förut i högstadiet så visste väl
inte jag vart skulle gå! När ”matteläraren” börjar prata på engelska så
trodde jag att hela högstadiet skulle gå åt skogen. När min gode vän
Svensson sade till mig att det var engelska inte matte så blev jag lugn
igen.
Mitt ballanssinne är inte på topp (det kan vara bra att veta när jag
berättar detta). På idrotten så hade vi lektion tillsammans med en
”sportfåne”-klass som skrattade och gjorde narr av den som gjorde fel. Och
jag gjorde mest fel av alla. Under den tiden mådde jag riktigt dåligt, jag
började ”glömma kläderna” hela tiden och idrottsläraren blev sur på mig.
Sedan började jag åttan och hatade hela skolan på grund av
idrottslektionerna. Då skolkade jag på varenda idrottslektion. I slutet av
åttan så var jag ”sjuk” varenda tisdag, onsdag och torsdag, (hade idrott på
tisdag och torsdag). I nian slutade idrottsläraren och skolan anställde en
ny. Denna lärare var mycket mer förstående och hjälpte mig. Nu kom jag
varenda dag till skolan och allt kändes mycket bättre. Jag spelade mest
pingis så jag fick inte godkänt. I sista terminen så fick jag special-
idrott. Jag behövde bara cykla, gå eller styrketräna för att få godkänt,
plus att jag skulle göra uppgifter i teoretisk idrott.
Nu är grundskolan snart slut och ska snart börja gymnasiet, jag kommer att
sakna strömsnäs.