Betyg på uppsatsen: G

Mina skolår

Jag kommer ihåg när jag skulle börja 1:an på Fältdalsskolan. Skolan var
precis nyrenoverad så det var ganska fin. Men jag gilla inte den skolan.
Det var regler på allt. Man fick inte göra någonting nästan. Vi hade en
brändbollsturnering varje år på skolan som jag aldrig lyckades vinna. Vi
hade faktist en dator på skolan. Men lärarna visste inte hur den funka. Så
den bara stod där och samla dam. Vi hade också en utedag varanan vecka då
vi var i skogen och herja. Man kom inte hem en ända gång och var ren. Och
varenda gång det var skolavslutning för sommarlovet så var det lika tråkiga
sånger och dans fattar inte hur morsan och Farsan orka kolla på dom. Sen
var det dags att flytta till baggestadsskolan från 4-6. När jag börja där
så fyllde skolan 30år den skolan var mycket bättre. vi hade mera datorer
och bättre lärare. Fast lärarna visste inte hur man använde datorerna men
det visste Ja Ja bl. a. När jag börja 6:an så blev Jag och några till typ
lite halv värstingar som nu typ. vi hade mycket roligare på baggestad. Det
var ständigt en sport kamp mellan våran parallelklass i tex pings, fotboll,
Handboll och brändboll vi van ungifär 50% I Sexan så körde vi en brändbolls
match mot lärarna. Jag var med i laget. Vi vann mot dom. Sen var det flytt
till den beryktade Nydalsskolan och klassen 7C som senare blir 8C och 9C.
Det är den bästa klassen jag någonsin haft. I 7:an så var vi väldigt
stökiga precis som nu i 7:an så åkte vi till kisa och hade något läger det
var pra. Såv inte en blund på hela natten. Vi hade Martin som
träslöjds|lärare i 7:an men han sluta. tror det var för att vi var så
jobbiga men vet inte säkert. vi har haft gansk många dåliga lärare som tex
Laila och några till. Men den värsta av dom alla var ju Rosita. Jag tror
inte att någon gilla henne ingen i våran klass ialla fall Det blev inte
mycket gjort på hennes så kallade lextioner. Men nu har vi Mats Karlsson i
Engelska och han är skitbra. Snart så är det slut på högstadiet och vi får
se hur det går det blir nog bra om jag jobbar på.

Att byta skola
Min förra skola hette Carl von Linnes skolan. Där gick jag i 2 år, 3 och 4.
Dem 2 andra första skolåren gick jag i en Spansk skola. Den Spanska skolan
var inget bra. Jag hade en lärare som misshandlade mig. Läraren fick
sparken så hela klassen blev tvungen att byta skola för att vi hade ingen
Spansk lärare. Hela klassen bytte till en vanlig skola, inte Spansk. Men
alla hamna på olika skoler. Jag hamna i Carl von Linnes skolan. Och det var
inte kul. Min lärare var inte snäll och jag hade inga vänner. Det var 2
svåra år.
När jag skulle börja i femman blev min mamma och pappa tvungna att flytta
till Peru p g a mina bröder. De skulle börja i skolan där borta i Peru. Och
min ma|mma kunde inte vara kvar i Sverige utan dem. Så hela familjen flytta
till Peru. Där började jag i en skola som hette Iquitos Prat Marañón men
den kalla|des för skola ett. Varför den kallades för skola ett vet jag
inte.
Men där fick jag gå om fyran så att jag kunde lära mig bättre Spanska. Där
var det värre en Sverige. Fast jag hade många vänner och alla kände mig.
Men problemet var inte det. Det var att jag hatade skoluniformen och
läxorna som de gav mig var jätte svåra.
Vi bodde i Peru 3 år. Efter 3 år så flyttade hela familjen tillbaks till
Sverige för att det började bli jobbig. Vi hade inte så mycket pengar kvar
från det som min mamma och pappa hade sparat. Och det var jätte svårt att
skaffa sig ett jobb. Så vi flyttade tillbaks till Sverige.
Här i Sverige började jag på en skola som heter Hässleskogskolan. Och där
går jag nu. Där fick jag också gå om. I Hässleskogskolan har jag gått från
7-9. Där har det inte varit så lätt heller men det är bara mitt fel. Om jag
bara hade lyssnat från början på lärarna så skulle allt vara bra just nu.
Jag ångrar det jätte mycket nu. Fast jag kämpar endå och ja försöker göra
mitt bästa. Jag hoppas att det går bra.

G-

Att byta skola

Det var när jag skulle börja nian. Min pappa hade fått nytt jobb i Tranås
och ville flytta dit.
Vi bodde i Helsingborg, min mamma, min pappa, min storebror och jag. När
pappa och mamma talade om det blev jag ledsen, jag hade ju så himla bra
kompisar och allt gick ju bra i skolan, jag ville inte flytta.
Min bror, Anders, blev jätteglad, han gick andra året på gymnasiet och var
ganska utstött.

Mina vänner visste ingenting innan den 7 maj. När jag sa att jag skulle
flytta började de gråta och de bad mig att stanna, men vi alla 5 visste att
jag var tvungen att flytta.

Tiden gick, vi fick sommarlov och efter en tid kom den 20 juni, det var då
vi skulle flytta. Men jag ville inte komma till ett nytt ställe och behöva
skaffa nya vänner.

När vi väl flyttat klart till vårat nya hus var det bara en sak jag var
rädd för: att börja i min nya klass, utan att känna någon.

Jag visste att första dagen i skolan skulle komma och det gjorde den också;

På morgonen var jag så nervös att jag knappt fick på mig kläderna. Ingen
frukost fick jag i mig heller och när mamma körde fram bilen och ropade att
jag skulle komma blev jag tvungen att gå på toaletten och kräkas.
Andreas ville åka så snabbt som möjligt, men för honom var det annorlunda.

Hans situation kunde ju inte bli sämre. Efter att inte ha haft någon kompis
sen man gick i ettan var ju detta ett drömläge ; att få åka till ett nytt
ställe där ingen vet något om en kan man ju låtsas vara jättepopulär och få
jättmånga nya vänner.
Men för mig funkar det inte så, jag ville tillbaka till Helsingborg. Där
hade jag allt jag ville ha!

Första dagen blev inte som jag trott, eller jo, lite ialla fall. Som jag
trodde blev jag presenterad för hela klassen och sen fick jag sätta mig
brevid en tjej som hette Sofia. Hon var hur snäll som helst och visade mig
runt på skolan, den var definitivt inte lika stor som min gamla skola i
Helsingborg.
Sen fick jag träffa Sofias kompisar, en av dem hette Nils, han var söt.
Efter min första dag i skolan gick jag och Sofia till det ”stora” centrum
som finns här i Tranås.

På kvällen den dagen låg jag och tänkte på skolan, klassen och Sofia. Sofia
var min nya bästa vän och redan då kändes det som att jag hade känt henne i
all evighet.

Lärarna var också bra, de var snälla och trevliga. Först trodde jag att det
berodde på att jag var ny, men nu vet jag att det inte var så, lärarna i
Tranås är helt enkelt bra.
De i Helsingborg var också bra men på något sätt känns det som att jag inte
förlorade något på att flytta.

Innan jag flyttade trodde jag att mina betyg skulle försämras, men när
vinterlovet kom och vi fick våra betyg såg jag att jag till och med hade
höjt mig i fyra ämnen, trots att jag inte förändrats något sen jag gick i
Helsingborg.

Flytten som jag varit så rädd för visade sig bara förändra allt till det
bättre trots att det redan var väldigt bra innan.
Anders fick det också bättre, med alla nya kompisar mår han jättebra.

Att byta skola och klass

Sista veckan

Om en vecka börjar jag 7:an på helt ny och främmande skola.

Jag kan inte fatta att jag redan ska börja högstadiet. Det värsta är att
den nya skolan är så stor. På mellanstadiet var vi tre klasser men nu helt
plötsligt blir vi 12 klasser. 4 sjuor, 4 åttor och 4 nior. Det mest
skrämmande är niorna, de är så stora.
På min förra skola var vi, som sagt, tre klasser. En fyra, en femma och en
sexa. Jag bor på landet så vi var bara mellan 7 och 15 elever i klasserna.

Det förekom ingen mobbning eller utfrysning. Det är så klart man blev osams
men man gick inte runt och pratade bakom ryggen på den personen då.
Alla elever var indelade i speciella grupper som jobbade för trivseln på
skolan. I grupperna fanns det både fyror, femmor och sexor. Det vill jag
inte ha nu. Jag skulle ju inte våga, prata med niorna!
Jag tyckte verkligen om skolan förut men jag tror inte att jag kommer att
tycka om den nu, det här året.

Skolstarten

– Malin, vänta på mig!
Det var min bästa kompis Emma som ropade. Vi hade gått i samma klass sen
ettan och alltid varit bästisar men nu skulle hon gå i A och jag i C.
– Hej Emma!
– Är du nervös? frågade hon.
– Skämtar du? Jag svimmar snart!
– Jag kan trösta dig med att jag med gör det. svarade hon.
Vi var 7 personer som stod och väntade på bussen och jag var den enda som
skulle börja i C. Från början var det en kille som också skulle börja i C,
men han flyttade till Stockholm.
Bussen kom exakt kl. 0700 och bussresan tog 45 min. 45 minuters ren pina
när jag plågade mig själv med det ena skräckscenariot efter det andra.
När jag kollade på mig själv i chaufförens backspegel var jag helt kritvit
i ansiktet. Jag är en person som brukar oroa mig för det mesta men nu var
det nått fruktansvärt. Jag trodde att jag skulle spy så nervös var jag. Om
inte bussen hade stannat då och då för att hämta upp fler passagerare så
hade jag nog gjort det.
Jag hörde de andra prata och skratta som genom en dimma. Gud, vad avundsjuk
jag var på dem. De verkade inte vara ett dugg nervösa. Tänk om man hade
haft nerver av stål.
Från busstationen var det 5 minu|ters gångväg upp till skolan. Vi 7 från
Gemla gick tillsammans upp. Först då märkte jag att de andra tjejerna hade
sminkat sig och bytt kläder på bussen. Så det var därför de hade skrattat
så mycket. Jag frågade Anna varför de inte hade sagt något till mig och hon
svarade att de inte tänkt på det. Vi hade varit bästisar i 6 år och hon
hade inte tänkt på mig.
Senare när jag tänker tillbaka så var det vid det tillfället, just det
tillfället, som våran vänskap slutade.
Jag bara gick ifrån henne och gick fram till killarna som gick några steg
före. När vi kom fram till skolan så skulle vi samlas i Aulan. Vi hade
varit och kollat på skolan en gång i våras så vi visste var Aulan låg. När
vi kom in såg vi att vi skulle sitta klassvis så jag sa hej då till
killarna och gick och satte mig vid C-skylten. Det var så förnedrande!
Ingen satte sig brevid mig och ingen pratade med mig. Alla verkade känna
varandra från förut. Jag ville bara försvinna ut i tomma luften.
Prick klockan 0800 började rektorn prata men ska jag vara ärlig hörde jag
ingenting av vad han sa. Jag satt och tänkte på hur jag skulle stå ut i 3
år om jag inte hade några kompisar.
Efter rektorns tal, som hade varat i hela 15 minuter, skulle alla lärare
presentera sig. Man tycker att lärare borde vara lite smartare. Hur kan de
tro att vi ska komma ihåg vad de heter när vi knappt kommer ihåg vad vi
själva heter?
Sen kom uppropet. Det jag hade fruktat mest för. När rektorn sa ens namn
skulle man ställa sig upp och säga Ja högt och tydligt. Natten innan hade
jag haft en mardröm om att när de ropade mitt namn så satt jag fastklistrad
på stolen så de skrev upp mig för skolk.
Men när de ropade upp mig så kunde jag ställa mig upp och jag sa, högt och
tydligt, Ja.
När jag satte mig ner igen hörde jag skratt från A: s platser. Jag tittade
dit och såg att Emma var omringad av en massa tjejer. Jag minns att jag
tänkte på om våran högstadietid skulle bli så här. Jag utan kompisar och
hon med massor av kompisar, men jag orkade inte bry mig.
Efter uppropet skulle vi följa med våra klassföreståndare till respektive
klass|rådssalar.
Jag gick själv och när vi kom in i klassrummet satte jag mig längst bak vid
fönstret.
Precis när läraren skulle börja prata så kom en tjej och en kille inrusande
i rummet.
– Förlåt att vi är sena, flämtade killen.
– Vi missade bussen, sa tjejen.
– Jag antar att ni är Johan och Susanna Karlsson, sa läraren, som hette
Britt-Marie.
– Ja, det är vi.
– Gå och sätt er då.
Johan var den sötaste killen jag sett! men jag antog att han skulle sätta
sig vid killarna som satt i and|ra änden av klassrummet.
– Är det ledigt här? frågade Johan.
– Ehh. ja det är det, svarade jag.
– Då sätter jag mig framför er, sa Susanna.
Britt-Marie delade ut scheman och viktiga papper som vi skulle ta med hem
till våra föräldrar. Under hela tiden hon pratade kunde jag känna Johans
doft och var tvungen att anstränga mig så att jag inte satt och glodde.
Efter ca en halvtimme fick vi rast och jag, Johan och Susanna best|ämde oss
för att gå ut och sätta oss i solen. När vi kom ut var den första jag såg
Emma med hennes nya gäng. De kom fram och började prata med Johan så jag
och Susanna gick och satte oss under ett träd.
– Titta, där kommer Johan. sa Susanna.
Jag vände mig och såg honom komma springandes.
– Vad har du gjort Emma egentligen? frågade han.
– Inget. Vadå då? svarade jag.
– Hon gör ingen annat än att snacka skit om dig. Fast jag sa att det inte
var nån ide att göra det till mig. För jag gillar dig i alla fall. När han
sa det visste jag att det skulle bli 3 bra högstadieår och jag log stort
mot Susanna och Johan och sa:
– TACK!

Hej Skolministern!

Jag går i årskurs 9 på hagalunds|skolan i Kalmar och enligt min mening
skulle jag kunna förändra den svenska skolan till det bättre genom min
gedigna erfarenhet. För att kunna genomföra mina grundliga förslag behövs
det tillskutas mer pengar till skolan derför att annars går det inte att
finansiera dem.
Dessa förslag ger Sverige möjligheten till utveckling genom att villkoren i
skolan förbättras och barnen/ungdomarna lär sig mer och det är viktigt för
det är unga som är Sveriges framtid.
Nu till förslagen.
Varje klass får innehålla högst 20 elever detta bidrar i stort sett till en
lugnare miljö i skolan och lättare till att lära. Inför obligatorisk idrott
varje dag i skolan, detta bidrar till att de elever som inte idrottar på
fritiden får en bättre kondition och orkar mer i skolan, på så sätt bidrar
man till bättre resultat i skolan.
Inför en skoluniform som klassen bestämmer själva tillsammans med någon
förälder på detta viset bidrar man enligt min mening till en bättre miljö
genom att man dömer eleven för hur han/hon är isället för vilka kläder man
har. Betygsystemet som åter-finns idag med tre tecken (G, VG, MVG) bör
enligt min mening utökas till fem tecken så att det finns tecken (betyg)
mellan G och VG och mellan VG och MVG. Vad nu dessa tecken ska heta har jag
ännu inte hunnit fundera ut men jag kan återkomma.
Enligt min mening är orättvisan stor för att om en elev exempel|vis har G+
och en annan G så kan det skilja väldigt mycket i kunskaper mellan dessa
elever och det syns sedan inte när betyget delas ut eftersom det bara står
G på båda eleverna. Jag skulle vilja tacka dig för du har läst igenom och
tagit del av mina funderingar. Är det några oklarheter kan du ringa mig på
numret här nedan.
högaktiga hälsningar
Erik
Tel: 073-1111111

Min första skoldag

När jag lämnade Mellanstadiet så kände jag att: Vad skönt det äntligen ska
bli att lämna grundskolan. Jag saknade inte Vasaskolan så mycket eftersom
jag bara gick där en halv termin. Det jag längtade efter var att lämna
grundskolan och gå upp i 7an på Högstadiet. När jag kom till skolan för
första gången så var det pirrit. Det var när jag läste franska för då var
man tvungen att komma till love för att de på vasa hade inte några
språklärare mer än Sv, Eng.
När jag började på lovelund så kändes det som om jag inte passade in i
klassen jag var vald i. Men tiden gick och vi i klassen blev bra vänner vi
började göra sacker ihop tex spela basket, pingis och biljard. Allt var bra
tills vi började med prov och läxor. Det var då jag insåg att jag inte hade
lärt mig så mycket.
Den riktiga chocken kom julen i 7an då vi fick vara betygskreterier. Där
stod det att jag inte kommer att få något betyg i Sv. Jag blev häpen över
detta. Jag blev som förstelnad över det som stod i brevet. Vad har jag
gjort för att få det här har jag inte jobbat tillrekligt hårt.
Min mamma sade att vi skulle jobba på det och det gjorde vi. Senare in på
8an så blev mina betyg bättre. Jag hade lyckats fått vg i min franska. Men
inte i Sv. Senare kom det att jag inte kommer att få betyg i So. Det var då
jag bestämde mig för att jag måste jobba hårdare med läxor prov och ta hem
och göra så att det räkte till mitt So betyg. Det går inte att flumma runt
och inte göra någonting på lextionerna.
Det blev resultat julen i 8an så fick jag mitt betyg i Sv och So jag tyckte
att det var en lättnad för jag vill inte hamna på iv osäker på om iv är
rätt ord . Sedan i slutet av 8an så hände det igen. Att jag inte kanske
skulle få betyg i matten. Jag blev åter orolig att jag kanske inte skulle
jobba i fatt det. Men min mamma sa åter att vi jobbar på det och det gör vi
fortfarande varje dag efter skolan. Men jag hinner fortfarande att vara med
kompisar. Allt gick väl i 8an jag fick mitt betyg i matte men det var
svagt. När väl jag började i 9an så var det en känsla som slog mig jag är
störst på skolan.
Men det var ju alla i min klass också och alla andra nior. 9an började bra
inte så mycket läxor. Sedan så fick vi en ny lärare i Sv och Eng. Hon hette
Linda Sundin. Hon tyckte jag var den bästa lärare vi haft i Sv. Men hon var
lika bra som Linda Ashton i Engelska.
Linda Sundin var alltid lika villig att hjälpa mig om det var något jag
undrade över tex läxor och sont. Det jag inte tänkte på var att vi skulle
ha nationellt prov i nian. Men allt var bra 9an gick bra fram jag hade
ganska bra koll på vad jag hade i läxa. Jag hade fått många kompisar i
klassen ända sen vi gick i 7an. Vi hade ganska mycket prov och det
roligaste var att jag fick vg i bilogi och kemi. Proven gick bra faktist Så
har jag inte fått något ig på proven i 9an. Det var en lättnad för mig. Men
det var ganska mycket som hände i 9an.
En gång så hamnade jag i bråk med Jonte. Det var inte roligt men han gjorde
mig upprörd när han snakade skit om mina föralldrar. Men nu är vi bra
kompisar det har inte hänt något mer bråk mellan oss. Men som sagt det som
börjar bra slutar altid med något dåligt. Jag förlorade mitt vg i franskan.
Det var mycket dåligt av mig att jag inte kunde ha jobbat hårdare för att
håla mitt vg kvar i franska. Jag tyckte att det var roligt franska för att
jag tyckte att jag var duktig i det eftersom att jag hade vg i det. Men nu
är inte franska roligt häller något mer. Men det som jag blev allra ledssen
för när jag fick veta en kväll då jag hade roligt att min mamma hade
cancer. Jag blev nästan gråt fardig over detta besked som hon hade sagt
till mig. Först trodde jag att hon skulle dö men sedan så sa hon att det
var inte så allvarligt men vist kan man dö av den. Jag mådde jätte dåligt
över det här efter som jag inte vill att hon ska dö men ibland har jag
tänkt såna tankar. Men det är hennes fotjänst som har gjort att jag har de
betyg jag har. För några dagar sen så opererade hon sig det var nog två
veckor sedan jag vet inte sakert men det gick bra. Hon låg på skukhuset
över natten men när hon kom hem så var allt bra igen bortsätt från att hon
inte kunde göra så mycket. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt
prov och det går bra. Jag vet att det kommer gå bra i framtiden för mig.
Jag har valt Sammhall till gymnasiet och om det går som det ska så kommer
jag att få gå i arboga på Lidbäck.
Och till Julen så kommer mina betyg att se hyfsade ut. Men jag är lite
orolig för nationella proven i mattematik och engelska. Men huvudsaken för
mig är att Lena mår bra så att jag inte behöver tänka på det något mera.
För vem annars ska hjälpa mig med mina laxor.

Att byta skola/Att byta klass

När jag var fem år gammal flytade jag från svergie, jag hadde just gåt ur
förskolan när vi flyttade till england. Jag mins inte myket av den tiden i
både skolan och byn som vi hadde flyttat till, jag va nemeligen bara fem
när vi hadde flyttat dit. Jag kommer ihåg att i skolan satt jag längst bak
i klass rummet på det högra bordet på den vänstra sidan, Lärarinnan som jag
hadde va veldigt snäll men eleverna där kommer jag inte ihåg någoting ifrån
bortset från enn. Det va en liten och tjock unge, han va lite och jock men
han va större en dem flesta eleverna på den skolan även större än mig.
Varje rast så tilbringade han tiden med att springa runt och sno andras mat
boxar och äta maten som låg i den, man va nämligen tvungen att ta med sig
något att äta skälv varje dag men det gjorde inte hann. En dag när han håll
på att jag mig för att sno maten, efter en lång spring-tur på skolgården så
fälde hann tilslut krokben på mig så att jag fög omkull och fick ett sår i
pannan som va ca. 1½ till 2 cm lång, och det kommer jag altid att minnas
eftersom jag har ett ärr kvar av det i pannan.
Efter ett halvår där så flyttade vi vidare till en annan by med namnet
Shire. Det här va andra halvåret från 1 an. lärarinan som jag fick va på
borgan snäll men efter ett tag så framstälde det sig att hon va en riktig
Häxa, dem andra lärarna som gobade i grund skolan (grundskolan va från 1an
till 4 och högstadiet va från 5-10an) dem va inte heller så snällare, men
jag fick den värstaste av dem alla. Hon va som en mardröm, sofort man skrev
fel så så börgade hon skrika en alt va hon årkade i ens öra, och man fick
inte börga gråta för då fick man kvarsitning eller i mellanåt tilokmed en
smäll på kinden. Man fick inte slå tillbaks för att det va förbjudet för
barnen att slå lärarna, men det va laglit för lärarna att slå barnen. Jag
kommer ihåg en kille som en gång slog tillbaks efter att läraren hadde
slagit honnom, då vart han utkastad ur skolan och han hamnade i ett barn
hemm. I dagens läge skulle jag ha slagit tillbaks, jag skulle ha skitit i
om jag hadde flygit ur skolan.
I Grund skolan så hade man samma lärare och klassrum hela tiden, jag va den
enda som fick byta klass tre gånger i väckan och det va på religions
timmen, dem ville inte ha med mig för attj ag var ütlänning därför fick jag
gå till en annan klas gämt när den andra hadde religion.
Jag kommer inte ihåg klass kamraterna så väl men en kommer jag väl ihåg,
han va halv|lång, kort och blånt hår och hadde blåa ögon. Han satt brevid
mig i klassen, ytterlig såg han helt normal ut men innom sig så är han
störd. En dag när han satt brevid mig på vanstra sidan när vi hadde matte,
så hugg han mig bara med sin bläck penna rakt på lång fingret, jag började
skrika för att det gjorde ont som fan och det blödde och därför fick jag en
prick, och han som satt brevid mig fick kvarsitning. När jag komm up till
högstadiet, så vart alt myket bätre. Jag fick en ny lärare som va väldigt
snäll, man behövde inte att sitta i samma instängda klassrum hela tiden och
så vidare. Jag hadde gått ut 6 an när vi flyttade tillbaks till svergie
igen, det som va bätre med det va att man inte behöver ta med sig någon mat
till skolan, den längsta rasten är ca. 1 timma och inte bara 15 min., jag
har fått flera bra vänner och skolkamrater (som är normala i huvudet) och
en jätte bra lärare.

THE END

Du har verkligen haft en tuff skolgång. Du kunde ha fördjupat dig på
några ställen. En hel del stavfel. Du borde på ett tydligare sätt ha
jämfört högstadiet En-Sv.

Att byta skola/Att byta klass

Under mina 16 år på Jorden har jag gått i tre olika skolor. Jag har byt
klass två gånger. Dom tre första åren + dagis och lekis, gick jag i
Norrgården.
Norrgården var en bra skola då och den är nog lika bra nu, om inte bättre.
Dom tre första åren på Norrgårde var bägge roliga och tråkiga. Det roliga
var att det fanns så många kompisar att va med och man behövde aldrig gå
ensam. Om man inte spelade kula så fanns det alltid något att göra.
Det tråkiga var att jag var bråkig och stökig och jag hade svårt för att
lära mig saker t ex, att räkna matte, läsa, skriva m.m.

Anledningen till att jag hade svårt för det var att jag har Damp, det syns
inte nu. Damp är en sjukdom som gör att jag har det svårare för att lära
mig saker. Jag har också svårt för att sitta still. Jag kommer inte ihåg så
mycket ifrån mellan|stadiet. Det jag kommer ihåg var att jag hade svårt för
att lära mig saker. Det värsta som hände under min skol tid på Norrgården
var att jag blev kallad för särskolebarn.
Det var inte så roligt att höra. I trean så flyttade min mamma, jag och
mina syskon till verkstadsg.

Eftersom att Karl sparre skolan var närmare än Norrgården så fick jag byta
skola. Det var en utav anledni|ngarna till att jag byte skola. Den andra
var att det gick så dåligt i skolan. Jag utveklades inte.

Så när treans termin var slut så byte jag skola till Karl sparre. Det var
nog det bästa som kunde hända mig då. På Karl sparre gick det genast
bättre. Jag blev bättre på att läsa och skriva.

Jag blev mycket bättre i allt och jag nya kompis. Det var jätte kul att
börja där fast att jag var nervös. Jag fick ett bättre självförtroende och
jag tyckte att det var roligare att gå till skolan. Efter tre år på
Karlsparre så var det dags att byta skola. Jag kom i klass 7a och fick
Vivianne Olofsson som klassföreståndare i Ljunghedsskolan. Efter att ha
gått i Ljunghed i tre år nu har jag kommit fram till att det är mycket
roligare här men mycket jobbigare än i låg och mellan stadiumet. Man måste
ta mer ansvar och man får betyg. om man sabbar till det i högstadiet så kan
det gå illa resten av livet och man kommer att ångra sig i resten av livet.
Så nu ska jag försöka att skärpa mig den sista termi|nen som nia.

Det är ingen flytt på texen och den hänger inte ihop.

Att byta skola/Att byta klass

– Sara ordet är ditt.
Det var Saras fröken. Sara är 14 år och går i sjuan. De har en lektion där
de ska redovisa ett arbete. Arbetet handlar om sig själv när man var liten.
Sara är nervös för att stå inför klassen. Hon har ju bara kännt dem i några
månader. Klassen består av åtta tjejer och tolv killar. Killarna är
idrotts|killar och tror därför att de är best. Tjejerna håller sig för sig
själva. I klassrummet sitter killarna vid fönstret och tjejerna på andra
sidan. Det är bara Johanna som sitter med killarna ibland, och det är
nästan bara hon som pratar med dem. Visst pratar Sara också ibland, men
bara ifall någon frågar henne något. Hon går fram till tavlan och börjar
prata med darrig röst, och ganska snabbt. När hon är klar går hon och
sätter sig. Hon tittar bort mot sin kompis Sofia, för att se så hon inte
gjorde bort sig totalt.

– Det var bra Sara, sa fröken snällt och fortsatte

– Ja eftersom detta var den sista som redovisade så kan ni få sluta lite
tidigare. Hej då.
Linda skulle ha följt med Sofia hem idag, men hon skulle rida När hon
cyklade hem kom hon ifatt sin kompis Elin.
– Hejsan hur är läget? Frågade Elin med en konstig min.
– Nja, sådär. Jag gjorde bort mig inför min klass idag, sa Sara
– Hmmm. Jaha, så kan det vara ibland. Vill du följa med hem till mig och
titta på film? Jag har lånat av min kusin.
– Ja det kan jag nog, bara jag får låna din telefon.

Hemma hos Elin gick de direkt ut i köket och tog var sin macka. Sen gick de
in på Elins rum och började titta på filmen Filmen hanlade om vampyrer och
vålnader och sådant ingenting för Sara igenteligen men tittade på den i
alla fall. Efter filmen gick det ut i köket igen för att fika. Sara satte
sig och tittade på när Elin höll på att tramsa omkring, som hon alltid
gjorde. Tillslut hade hon kunnat blanda en ordentlig saft, och lagt upp
kakor fint på en bricka. När de satt där och knaprade på sina kakor började
Sara och prata.
– Jag fattar inte vad det är för pinsamt med att stå framför klassen och
prata. Jag har ju kännt dem i ganska många månader. Det är bara för att vi
har bytt skola och kasskamrater. I femman och sexan kunde jag stå där
framme hur lätt som helst. Då var det jag och Sofia som ”bestämmde”. Nu är
det idrottskillarna. På idrotten får man inga passningar. Det fick man jämt
i sexan. Förut kunde man tramsa omkring utan att ha någon press på sig. Men
nu måste man ligga i och göra bra saker för att inte riskera att få IG. Nu
tar man åt sig när killarna skämtar. Ryckterna nu är mycket värre än i
sexan. Ett exempel, kommer du ihåg den killen som går i åttan. En tjej i
hans klass hade sagt att han gillade en tjej i sexan. Det var ju inte sant
fick man reda på sedan. Men oj, vad de retade honom. För när man går i
åttan får man inte gilla en tjej i sexan. Men när man gick i sexan så var
det helt okej att gilla någon i fyran. Visst är det sjukt?
– Ja så kände jag det också i sjuan men nu är det bättre. Killarna hade
mognat under lovet. I sexan var jag ju mobbad men det blev jag inte här
uppe i åttan, svarde. osäker på om svarde är rätt ord

Resten av terminen var som vanligt. Killarna satt vid fönstret och tjejerna
på andra sidan. Sara satt ofta och tänkte på vad hon och Elin hade pratat
om, och om det någonsin skulle kunna bli som i femman och sexan.

Tiden gick och snart blev det Lov. Efter sommarlovet gick allt mycket
bättre. På idrotten blev det mer passningar till tjejerna. I klassrummet
var det inte bara killarna som satt vid fönstret, utan tjejerna flyttade
närmare och närmare. Nu kunde de prata och skratta tillsammans. Nu kännde
Sara att det kanske fanns en chans, att få det lika bra som i femman och
sexan.