G – Sida 16 – Skrivbanken

MIN SYN PÅ SKOLAN
Själv tycker jag att skolan är tråkig dom flesta sakerna e rätt gamla och
behöver fräshas upp. Det finns inte särskillt många aktiviteter heller.
Toalletterna på skolan ser för jävliga ut på dom flesta toalletterna finns
det ingen tvål och det blukar vara massa vatten på golvet och det brukar
inte finnas något toalletpapper heller men om det finns det så brukar det
oftast ligga på golvet. Det brukar också vara massa klotter på väggarna och
dom flesta speglarna brukar vara bortplockade och i bland finns det ingen
toalletsits heller. Så jag tycker att varje klass ska ha en eller två
toalletter var och alla i klassen ska ha en nyckel till toaletterna.

MINA SKOLÅR!

Det jag skall försöka mig på är att på några pa|pper skriva ner större
delen av mitt liv. Jag är säker på att det mesta kommer med, men det blir
ändå bli så mycket som kommer att fattas.
För mig känns det som att min skolgång i Smö|gen är den bästa skolgången
man kan ha. Skulle inte vilja byta den för allt i världen.

INLEDNING:

Jag vet att vissa människor tycker att vi som bor i Smögen verkligen
skryter om det, och vill få det att låta så speciellt. Jag vet att det är
så, men man kan inte hjälpa det. Men det är sant.

Och då menar jag ”sommar Smögen” med alla turister, sol, värme och
båtutflykter, utan det tysta, historiska och viktiga Smögen. Det är då det
är som bäst, och det är ifrån den tiden på året som jag minns alla mina
bästa stunder ifrån.

0:an MINA SKOLÅR!

Jag minns när jag började förskolan på Smögens skola. Jag kände ingen mer
än mina bästa kompisar Kevin & Martin. Vi bodde på samma gata och hade
blivit riktigt bra kompisar. Fast vi gjorde typiskt killsaker hela tiden.
Vi klättrade i bergen, i träd och vi cyklade race. Men det var kul!
Men jag minns i från förskolan att de flesta barnen i från min blivande
klass tittade undligt på mig och undrade vem jag var. Dom hade ju inte sett
mig förut. Jag hade nämligen gått hos dag-mamma istället för på dagiset.
En annan sak var det att jag pratade annor|lunda, en annan dialekt.
Dalsländska. Så jag måste ju förstå att dom undrade vad jag var för en.

Men jag lärde känna alla och trivdes redan då jätte bra med själva klassen,
kompisarna och lärarna.
För någon som inte sett Smögens skola så är det svårt att förstå vad jag
menar. Den är från 1800-talet någon gång och är ganska liten. Det är den
bästa skolan helt enkelt och jag önskar att även mina barn får växa upp i
den skolan och få samma underbara barndom som jag fått.

1:an
I alla fall så började jag snart ettan och fick byta klassrum. När vi hade
gått i förskolan så fick man, om man hade riktig tur få gå in till ettorna
i tystarummet och räkna matte. Men nu var det jag som var etta. Nu var
jag.större! Vi i klassen lärde känna varandra bättre och det blev mer skol
arbete än lek i klassrummet nu. Jag fick även ett fadderbarn från
förskolan. Maria Kristiansson, som var min dagmammas barn, så vi kände
varandra mycket bra.

Jag kommer inte ihåg så mycket händelser ifrån ettan, men jag kommer ihåg
små detaljer endast. Som de olika tavlorna med månaderna på, eller bilderna
med alla bokstäver över tavlan. Och själva doften i klassrummet. Den är så.
obeskrivlig. Det luktar precis samma nu, som det gjorde när jag var liten
och gick där. Bara doften gör så att man förflyttas bak till den tiden.

2:an
I tvåan så fick byta sida på skolan. Vi fick ett nytt klassrum igen. Men,
det nya klassrummet låg tyvärr precis brevid M2. Mellanstadie två. Och dom
var stora!! När man gick förbi dem så var man lite rädd, eller nej, det var
man inte heller, men man hade respekt och man såg upp till dem.

Tvåan var rolig. Man fick mer läxa, vilket var det bästa som fanns (?!!)
och man var självklart yttligare ett år äldre. Vi tjejer började dela in
oss i små grupper, som skulle leda till hundratals typiska tjejbråk. Jag
var med Sara Karlsson och Erika Berggren. Men det är ju uppenbart att man
bytte så fort det fanns tid för det. typiskt tjejer.

3:an
I trean så ökade intresset för killar enormt. Från att de var kompisar till
jobbiga parasiter till roliga killar.? Det började bildas par i klassen,
genom metoden:
– Får jag chans på dig?
Och även om man inte gillade killen så sade man:
– Ja, kan du väl.
Sen var man ihop. Jag och min första kille (man skäms ju nästan nu) Linus
frågade chans genom att lägga en lapp i min box. Vi blev ihop, och efter
det så började det att krylla av olika par, och rätt som det var så
upptäckte man att någon var ihop med två stycken!! Då blev man vaksam och
hade riktig koll på sin ”respektive”. (Skrattar nästan åt mig själv nu
alltså!!)

Men det mellan mig och Linus tog slut när jag inte ville gå och ställa mig
i kön när vi spelade ”King Out”. Jag var förvånad kommer jag ihåg, men det
var inget att vara ledsen för, det fanns ju fler!

Det var i stort sätt det som hela tre:an gick ut på. Men innan sommarlovet
så skulle vi välja vilket mellan|stadie vi skulle välja. (Eftersom att det
i en årskurs kunde vara 12 stycken, så slog man ihop två 4-5-6:or. M1 och
M2.)
M1 hade ryktet.nej, det var mer fakta faktiskt, att vara den otroligt
diciplinerade och duktiga klassen.
M2 var mer den tuffa och lite mer slappa klassen. Här gick också dom roliga
människorna. Vilken tror du att jag ville gå i? M2 såklart. Men mamma fick
in mig i M1. Jag grät och vägrade. Men M1 blev det.

Steget från att gå i trean och flyttas till M1:s fyra var enormt. Det var
väldigt likt sjuan om jag tänker efter riktigt. Kartor, landskap, ständer,
länder och alla möjliga konstiga saker som jag inte hade en aning om. Och
den ”fantastiskt, underbara” (ironi kallas det jag gjorde nu) läraren Berit
Sjögren, gjorde ju knappast något för att underlätta för oss. Vi gjorde
alla landskap och skulle kunna deras städer, älvar, sjöar, berg, dalar och
viktiga industri grejer och historik om landskapet, och gud vet vad. Den
läraren. förlåt. Berit fick mig att känna mig så liten och obetydlig. Jag
blev jätte rädd för henne och jag tycker synd om de sta|ckars små barn som
får ha henne idag, och jobba i det ”vanliga” tempot. Det var hemskt.

4:an
I fyran började jag må dåligt över att jag var så dålig på saker. Jag
vågade inte fråga Berit något, eftersom att allt jag ville var att hon
skulle vara glad och tycka att jag var duktig. Hon tryckte faktiskt ner
mig. Men jag har faktiskt henne och hennes ”vanliga” tempo att tacka min
engelska för. Tack.

Sen blev det ju mer tjej fight. Jag var väldigt pop|ulär och var den som
”ledde” allt. Och tro mig, det var det inte jag som såg till. Jag krävde
inte att alla skulle tycka om mig och göra som mig, det bara var så. Och
det fick jag skit för. Jag skulle gå ner från min pedestal och se till att
de andra fick plats också. Jag mår illa bara av att skriva om det.

5:an
Femman fortsatte likadant. Samma lärare och samma tjaffs. I slutet av
femman fick vi reda på att vi skulle få gå sista året i Smögen tillsammans.
Skolan skulle byggas ut, och klasserna skulle ändras. det skulle bli en 5-
6:a. Vi var jätte glada att vi skulle få sista året ihop vi 87:or från M1
och M2. Vi skulle få en ny lärare också. Lena Ronnevik, som är en utav de
bästa lärarna jag haft.

I början av sexan så var vi och gick runt Smögens ön. Och när vi var ut mot
havet så stannade vi allihopa och sa att detta året ska bli det roligaste
året i skolan någonsin. Och nu i efterhand så kan jag säga att det var det
också.

Men iallafall, vi fick ju en ny lärare som var så långt bort från Berit man
kan komma, vilket var tur för mig. Jag blev lite av hennes favorit, och på
något sätt så behövde jag nästan det, efter hur jag minskat som människa
när jag var hos Berit. Lena och jag blev bra vänner, och jag känner
fortfarande stor värme till henne när vi ses.

6:an
Sexan är också det året jag lärt mig väldigt mycket, eftersom att jag
aldrig vågade ifrågasätta Berit eller så. Med Lena var det en helt annan
sak. Hon lärde mig mycket.

Tiden gick medan vi skrattade, pratade, var i skolan och hade det roligaste
året någonsin och snart började det lida emot sitt slut.

Vi hade s.k ”Sex-träffar” (nu skäms jag igen.) där vi ifrån sexan var hemma
hos någon och hade jätte kul. Såg på film, pratade och fjantade oss. Jag
längtar faktiskt tillbaka nu när jag är tvungen att tänka på det så
genomgående.

Vi hade fortfarande indelade tjejgrupper, konstigt egentligen eftersom att
vi var åtta tjejer och alla hade ju någon gång varit bästis med någon av
dem. Ta mig och Lollo som exempel. Vi har varit till och från när det
gäller det här med kompisar. Det kanske är för att vi är lika målmedvetna
och starka i oss själva. Men i slutet på Smögens tiden så var det inte så
bra mellan oss.

Nu skulle det ju bestämmas vart vi skulle gå efter sexan. Min ena bästis
Maria Sjögren valde en internationell skola i Göteborg och Erika Berggren
som var min andra bästis valde Sjöskolan. Då ville jag gå med Sara Karlsson
och de fyra killarna i klassen. Men gissa vem som kommer då? ERIK
WESTERLUND!

Han kom och informerade om musikklasserna på Norrvikskolan som dom skulle
starta. Alla verkade jätte entusiastiska till det. Jag berättade lite om
det för mamma och hon blev hel såld:
– Klart att du skall göra intagningsprovet och gå i musikklass.
Jag vägrade! Ingen annan skulle ju det och jag ville verkligen gå med Sara
och killarna i från Smögen.

Så kom den nedrans (så får man väl skriva iallafall?) dagen då jag skulle
göra intagningsprovet. Och till min förvåning så var Maria ifrån min klass
i Smögen där, och Sara som inte hade spelat piano på över ett halv år.
undra hur det skulle gå för henne? Sen var Lollo av alla människor där
också. Tänk om vi skulle komma i samma klass. Vi hatade ju i stort sett
varandra. Nej, här skall jag ALDRIG gå.

På intagningsprovet så ville jag ju visa att jag ju visa för dom tre
töntarna bakom bänkarna att jag absolut INTE ville komma in. Jag spelade,
klappade lite händer, sjöng ”Blinka lilla stjärna där” och sjöng någon
töntig tåg låt som den unga killen med gitarren spelade. – Gud, var töntiga
dom är!! tänkte jag.
Sen gjordes det ett annat prov då det satt ca 15 stycken sökande i ett rum
och lyssnade på en (tönt) låt, för att höra vilka instrument som kom in.
Och alla var verkligen riktiga mesar. Jag ska INTE gå här!!

Efteråt när vi åkte hem från intagningsprovet så visste jag faktiskt redan
att jag skulle komma in. Jag visste också att Johanna, Britt och Ljosja
från Suzokaja skulle söka också, och Louise Bergdal från tyska gruppen i
Capellagårdsskolan. Men ändå, jag ska inte gå där.

Dagarna i Smögens skola, började ta slut och vi var i Gränna och på
Visingsö på klassresan. Vi hade så kul. Köpte ca 14 polkagrisar per person,
och cyklade runt Visingsö. När vi stannade till vid den västra sidan (tror
jag) av ön så sa vi till varandra att detta hade varit det bästa året
någonsin, och att vi var tvungna att hålla kontakten och att vi skulle vara
varandras vänner förevigt.

Så en dag kom brevet med JA eller NEJ på. Skulle jag börja i den här
töntiga musikklassen? – #/?*!!!!Nej!!!!F%n!
Jag grät i evigheter! Jag var dömt till att dö!?

Jag sa ”hej då” till Smögen och ”hej” till Norrvik. Fiol tjejerna hade
också kommit in. Louise också. Jag fick vara med dem. Resten av klassen
gick ju inte ens att prata med.

7:an
Så fortsatte sjuan. Jag pratade inte med de andra i klassen i onödan. Elin
Wangel var tuff nu. Jag hade en blandning av bimbo och punk stil. (Vilket
var raka motsattsen emot vad jag varit i Smögen, tyckte mamma.) Jag lärde
känna snygga, äldre killar och fick mig en egen. (Idiot.)

8:an
I åttan hade jag förändrats. Jag var inte längre den tykna och otrevliga
tjejen längre, utan ”töntarna” i klassen hade fått ner mig på jorden. (Tack
till er!) I åttan fick vi betygen och jag var jätte nervös innan jag fick
dem. Men dom var väl dugliga.

Åttan var inte så rolig faktiskt. I sådana fall var sjuan roligare.

9:an
Och nu går jag i ”töntklassen” 9j! (9a.) Jag har tyckt om Norrvik tiden
också, men den är så annorlunda ijämfört med Smögen. Det går inte att
jämföra över huvud taget. Det bästa som Norrvikskolan gett mig var Polen
resan. Det är faktiskt något jag är Norrvikskolan evigt tacksam. Jag lärde
mig så mycket, fick se så mycket och blev känslomässigt. . våldtagen. Det
var obeskrivligt hemskt i vissa lägen. Man visste ju inget när man kom dit
egentligen. Jag fick veta saker som jag absolut inte hade en aning om. Att
människan kunde komma på tanken!!? Den resan har gett mig ett mål för
livet, och det är att jobba med fred och rättvisa i någon form.

Sen så har Norrvikskolan gett mig ett större föreberedande perspektiv. Att
gå från liten (mellanstadie)skola till en stor (gymnasie)skola är ju inte
smart. Norrvikskolan är ett mellanstopp som förbereder en inför de stora
skolorna och universiteten.

Sen har jag och tacka den underbara klassen som jag hamnade i. Dom har lärt
mig mycket inom social kompetens. De är alla sååå olika, men jag har lärt
mig att vara med varenda en. Jag är glad att mamma tvingade mig till den
töntiga klassen ändå.

Det var min lilla krönika om mina skolår, och eftersom att man glömmer
mycket och inte får plats med allt så känner jag mig ändå väldigt nöjd.

Tack för mig!
Elin Wangel
9a.

Det började i första klass och jag kände inte som andra. De flesta tyckte
det skulle bli roligt att börja skolan men jag tyckte tvärt imot, men i dag
är jag glad att jag har gått alla dessa åren

Jag började i en stor skola som var helt nybyggd från branden som brände
ner allt, så vi hade en väldig tur. När vi satt där den första riktiga
lektionen försökte man komma ihåg allas namn från namnlekarna och det var
ganska lätt för jag kände redan halva klassen från lekis. Jag kollade bakåt
och såg den blyga tjejen men jag brydde mig inte så mycket. Det gick tre år
med väldigt läta läxor och bra kompisar och nu skulle vi flytta till den
andra delen av skolan där de stora eleverna gick. Jag tyckte det var lite
ruggit för att det var så stökit och så var det en elev som gick i sexan
som hade misshandlat en liten kille som gick i fyran för att han hade en
grön mössa med ett paraply på. Jag kommer ihåg den så väl för att den var
så ful. Nu när jag började i fyran var jag rädd för att få en speciell
lärare som min syster hade haft, Ingrid Malm hette hon och var jätte stläng
och ful för den delen. Det böljade med att vi fick ett stort arbete redan
första månaden. Vi skulle skriva om våran fritid på minst 2 A4 papper. Jag
skrev som det var att jag och min bästis Daniel brukade vara i skogen och
leka när jag bodde hos min mamma varannan vecka och hoss min pappa spelade
jag bara dator, men Ingrid sa att om det skulle betygsättas skulle jag fått
IG och jag blev så arg att jag skolkade från lektionerna i en hel vecka.
Jag tyckte att en vecka var en lång tid på den tiden, men jag skulle inte
gjort så för jag träffade min nya fiende Pelle. Han hette Per-Erik men han
hatade det namnet och Kallade sig för Pelle. Jag tyckte ändå att det var
lite roligt att ha en fiende som Pelle för jag retade honom för Per-Erik
hela tiden.

I sexan så insåg jag att den blyga tjejen som hette Sara inte mådde så bra
för att hon hade ingen att vara med så jag och Daniel började ta kontakt
med henne och vi blev bästisar med en gång.

När vi skulle börja i sjuan så bytte man klass men man fick ta med sig tre
kompisar men jag valde bara två, Sara och Daniel. Vi hamnade i En klass som
var så tråkig, men det fanns en tjej som hette Malena, hon var grym men var
lite fjortis. Malena sa att hon hade en syster som var häxa och jag blev
nyfiken. Jag sökte på trolldom på internet och blev intresserad och började
spå med Tarot kort. Jag och Malena kom på det att vi kunde starta en
skoltidning och pratade om det med våran klassföreståndare Bertil. Han var
en grym gubbe och tyckte det var en bra ide.

Året gick och vi började åttan. Vi hade fortfarande våran skoltidning och
jag och Malena hade blivit ihop. Efter halva året så kom jag på en bra ide
att jag och mina tre kompisar kunde skapa ”Fem”, Fem står för de fem
hörnerna i ett pentagram, och dom tyckte det var en bra ide, men vi var
bara fyra och vi behövde en till, så vi satte en annons i tidningen för
skolan som jag tyckte var smart. Det kom några men inte så många och jag
valde Victoria, hon var en konstig mystisk tjej med rätt känsla för det och
jag och mina kompisar tyckte hon passade perfekt. Vi i ”Fem” hade möte en
gång i veckan i Skogen där vi hade gjort ett stort pentagram på marken och
vi hade våra så kallade ”Pentagram kvällar”, det var riktigt mysit tyckte
jag. ”Fem” blev ganska kända i skolan och fler ville vara med men det fick
dem inte. Vi hade våra möten och skolan gick bra.

Vi började i nian och fick nationella prov som jag tyckte inte var så
jobbiga och sluta med att jag skrev detta om mina minnen och vad jag tyckte
om min skolgång.

Jag började i åk 1 för 9 år sen, (1994).
Då tyckte jag det var spännande det var nåt speciellt som hände, för redan
första dan i ettan så fick jag gå ner till rektorns. Jag fick bytta klass i
6årsgruppen från d till e för jag fick inte vara i samma klass som Filip
Karlsson! För vi var för stökiga vi hittade på mycket bus, vi tog isönder
saker och vi stängde av strömmen och vi tog saker!
Vi var redigt olydiga. Jag harr goda minnen från Backskolan som jag gick på
då!
i 5:an fick vi höra att c och d klasserna var dom stökigaste som lärarna på
back hade vatt med om.
När jag började 6:an började jag skolka!
I början kom jag bara försent till alla lekstioner men sen var jag kanske 5
till 10 min på lekstionerna och under tiden var jag och hittade på
jävelskap tills mina kompisar fick rast så hittade vi på ännu mer.
Jag tog tillochmed nycklar till alla klassrum jag brukade smyga in i
klassrummen som det inte var nån i och ändra om och lägga häft|stift på
lärarnas stolar och det var kul!
Jag brukade ta telefonerna i klassrummen och ringa till olicka klasser och
även till rektorn, och så sa man t.ex att Dennis i klass 5c har fått
dampanfall ni måste komma upp och hämta han!
Sen sprang vi till då 5c klassrum och såg när rektorn kom upp och gick in
men sen efter en stund kom rektorn ut och började jaga oss! Sen fick jag
anpassad studiegång och fick sitta nere i ett rum hos rektorn!
Men det hjälpte inte för då hoppade jag bara ut genom fönstret!
Jag brukade gå till Klockarskogskolan och prata med kompisar!
När jag började 7:an så skötte jag mej i en eller två veckor sen började
det lika dant som det var på back.
Jag kom till skolan sent och jag sket i lekstionerna!
Jag fick börja på Prästängen då gick det bra men sen i 8 började jag skolka
igen jag fick börja jobba istället för att gå i skolan!
Det gick med bra ett tag men jag ville inte jobba för jag ville gå i skolan
och jag lovade att sköta mej!
Men det gick likadant med det sen började jag jobba 3 dagar i veckan och
gick i skolan 2 dagar! det gick med bra ett tag!
Sen fick jag inte gå kvar på Prästängen så började jag på Ågatan istället
det gick me rätt bra i början nu måste jag ha en assistent me mej som
kommer och hämtar mej på morgonen och är med mej i skolan så jag kommer upp
på lekstion!
Jag läser matte svenska och engelska! men jag är väldigt trött på skolan!
Men jag har ju inte mycket kvar nu och det ska jag väll klara Och hadde jag
vetat att det skulle bli så här så hadde jag nog sköt mej!

Att byta skola!
I tisdags fick jag reda på att jag och min familj måste flytta till
Italien, min pappa hade fått jobb där på IKEA. Jag blev först glad, men
efter några minuter blev jag ledsen.
”Vad ska jag göra med mina kompisar” tänkte jag.
”Jag kan ju inte ta dom med mig precis”.
– Mamma, jag vill inte flytta! skrek jag.
– Inte jag heller, men vi måste, för pappas skull! sa mamma.
– Men mina kompisar då?
– Du skaffar dig nya snart, brev finns alltid!

Efter några dagar var det dags.
Säga ”hej då” till alla kompisarna, och killarna förstås, speciellt till
Olle.
Olle och jag har varit tillsammans i två hela år, sedan jag var 14 år. Vi
är jätte kära hur ska jag kunna lämna honom?
Jag har inte ens talat om för honom att jag ska flytta men idag måste jag,
vi åker i morgon bitti.

Klockan är åtta och jag är på väg till skolan. Jag möter Ida på vägen och
har följe med henne sista biten innan vi kommer till skolan, sen svänger
jag av till högstadiet och hon till Gymnasiet. Jag hade berättat för henne
om flytten och hon blev jätte ledsen hon sa att hon ville följa med, men
jag tog det på skämt.

Jag ställde mig utanför skolam och tände en ciggarett, då plötsligt kom det
någon bakom mig och höll mig för ögonen.
– Gissa vem?
– OLLE!!! skrek jag högt.
jag tappade ciggaretten i snön.
– F*N!! det var min sista! sa jag
– Jag har ett helt packe så det är lungt. Här.
– Tack! sa jag ledset.
– Vad är det med dig? frågade Olle.
– Jag ska flytta och jag vill inte, inte flytta ifrån dig.
– Varför ska du det? frågade Olle undrande.
– Pappa har fått ett jobb i Italien! sa jag.
– ITALIEN? skrek Olle.
– Ja, så jag måste flytta här i från och jag vill inte det, inte från dig
och skolan och mina goa kompisar, men jag har väl inget val.
– När åker du då? snyftade han.
– Imorgon bitti! sa jag.
– Jaha, men hur blir det imellan oss då da? undrade han.
– Är det inte bäst att bara vara kompisar tills jag kommer tillbaka hit
till Sverige? om jag gör det, sa jag tyst!
– Jo men…
Nu ringde klockan in till lektion.
Jag grät hela dagen och hela natten innan vi skulle åka.
Hur ska det bli med skola och kompisar nere i Italien och språket?
När jag tängte på det storbölade jag.
Men jag får ge det en chans.

Morgonen därpå:

– Italien nästa! skrek mamma i hallen.
– Jag är klar! sa jag
– Ja med! skrek pappa
– Då kör vi!

Efter tre timmars bilfärd sa jag:
– Mamma?
– Ja vad är det gumman? frågade mamma tyst
– När är vi framme?
– Om en halvtimme kommer vi till Milano.

När vi kom fram ställde jag mig utanför huset som vi skulle bo i.
Jag höll på att tappa hakan, så fint som det var, och stort, det trodde jag
aldrig.

– Vilken skola ska jag gå i? frågade jag försiktigt.
– Milanoskolan, den ligger bara 100 meter ifrån huset, man kan se den
härifrån, därnere är den! hon pekade ner mot staden.
Jag gick ner och kollade på den.
Plötsligt kom det fram en tjej till mig och började prata Italienska med
mig. Och jag fattade ingenting av det hon sa.
– I’m from Sweden! förklarade jag.
– Okey where are you going in school? frågade flickan som hette Ariel.
– Hear in this school! school! sa jag.
– Allright, me to. I’m going in 9th grade! förklarade Ariel.
– Oh me to, I hope were going in the same class, sa jag.

Jag gick hemåt.
– Mamma, jag träffade en tjej som hette Ariel hon var supersnäll, jag ska
gå i samma klass som henne.
– Vad bra! sa mamma.

Efter två veckor i skolan ringde Olle till min mobil, han sa att han
saknade mig och att han ville komma och hälsa på i sommar.
Och det gjorde han.
Han var här i 2 månader med mig.
Vi badade och solade.
Vi gick ut och åt och var på disco.

Vi blev tillsammans igen och jag flyttade hem igen.

Jag och mamma köpte ett litet hus i min förra stad i Sverige. Men jag
trivdes bra i Italien och skulle inte ha emot om vi skulle flytta dit igen
när jag blev äldre.
Men jag har lärt mig en sak, att man inte ska ha förutfattade meningar om
saker man inte vet något om.

8 år senare.
Jag och Olle flyttar till Italien och bildar familj. Vi flyttade in i det
hus jag bodde i när jag var 16 år.

SLUT

Mina skolår.
Första dagen jag började i 6-årsgruppen var jag nervös.
Jag hade fått min moster som lärare. Det var roligt den dagen, jag glömde
bort att jag var nervös. Vi var många i klassen.
Hur många kommer jag inte ihåg.
Vi hade roligt på rasterna och på lektionerna. På rasterna lekte vi.
Året gick snabbt. Så var det sommarlov. Sen var det dax för årskurs 1.
Då var jag också nervös. För vi hade ny lärare. Det var roligt att lära sig
att läsa, skriva och räkna.
Men senare på året började jag tröttna på läsningen och min lärare tyckte
jag mindre om.
På rasterna lekte vi pussleken. Ibland på rasterna hände det att att några
killar började bråka, men det löste sig senare.
Det hände ju också att vi tjejer började bråka.
Slutet av ettan flyttade en elev från vår klass. Hon flyttade till
Hallsberg. Vi fick hennes adress. Men jag tappade bort den.
Vi hade ändå ingen bra kompis relation. När vi började tvåan var det lite
fler grejor vi lärde oss. Det var roligt att lära sig nya grejor. Men det
var nästan samma som i ettan. Innan jullovet gick vi luciatåg och det var
Camilla som blev lucia.
När jag gick i trean fick vi lära oss gånger tabellen, engelska och så
började vi med träslöjd och textilslöjd.
Vi hade ett jul spel, Nicke spelade tomtefar och Camilla spelade tomtemor
och vi andra spelade tomtenissar. Vi spelade upp detta för föräldrarna och
lågstadiet. Det var skoj.
När vi slutade trean tänkte jag var skönt att slippa läraren.
Jag tyckte aldrig.
Det blev spännande att börja i fyran. Nya lärare och nya elever ska börja i
vår klass.
Det var en tjej från Monaco som började i vår klass. Hon hette Gabriela.
Hon kunde inte svenska. Men hon förstod lite vad vi sa.
Vi hoppade mycket hopprep och twist på rasterna.
På våren flyttade en tjej från vår klass till Malmö. Hon hette Denise. Vi
vann bästa fyran i skåne i simning. Vi fick 5000kr.
I femman hade vi ett jul spel.
Jag spelade mamma och Martina spelade pappa. Vi var en hel familj, men jag
kommer inte ihåg vilka spelade vad. Men jag gick in på fel ställe, så dom
andra som satt där på scenen sa till mej att jag skulle gå tillbaka. Då sa
jag att det kan jag inte. Till sist gick jag tillbaka. Det var lite
pinsamt.
Vi vann en klassresa till Köpenhamn att gå på Tivoli.
I sexan fick vi välja om vi ville läsa tyska eller franska. Jag valde
tyska. Det var roligt i början att läsa tyska. Innan höstlovet fick vi reda
på att Gabriela skulle flytta tillbaka. Alla tjejerna i klassen grät jätte
mycket.
Efter jul fick vi reda på att Denise skulle komma tillbaka.
Klassen var inte så glad.
Vi åkte på en klassresa till Köpenhamn.
Innan sommarlovet i sexan skulle vi skriva vilka vi skulle vilja ha med oss
om vi skulle hamna i en annan klass. Jag var jätte nervös att jag skulle
komma i andra klassen. Jag ville inte byta klass.
På sommarlovet fick jag reda på att jag ska vara kvar i min gamla klass.
Det var sex stycken från vår klass som gick över till den andra klassen, 3
killar och 3 tjejer som gick över. I sjuan var det många nya ämnen. Det jag
tyckte var roligt var kemi.
Skåp där man skulle ha sina grejor i. Det var inte som när man gick i
mellanstadiet eller i lågstadiet.
Men det var skoj.
Vi fick många nya lärare.
Friluftsdag. Jag och Elin vi åkte till Backåsen för att åka skidor.
När vi började åttan hade vi fått två nya elever och Denise flyttade
tillbaka till Malmö.
Massor av prov inte roligt.
Nu var det bara ett år kvar.
Det var mycket som hände.
Vi åkte till Göteborg, det var skoj.
Bråket är löst. Mordbrand vet jag inget om. Nationella proven som är snart
klara. Proven halvägs färdiga. Gymnasium är valt, hoppas nu att jag kommer
in.
Så ska man snart till Staffanstorp, det ser jag fram i mot.
Jag har gått på samma skola snart i 10 år och jag är trött på denna skolan.
Det ska bli gott att byta skola.
Det har varit 10 roliga år på enna skolan det har hänt mycket och man har
lärt sig mycket.

talspråk tex dax, grejor, styckeindelning, särskrivning, tappar struktur
i slutet. G+

Mina Skolår

Jag har nu gått snart 9år i grundskolan. Det har varit 9 spännande,
jobbiga, lärorika och roliga år.
Jag kommer mista många roliga och trevliga klasskamrater och nu nästan
börja ett nytt liv i gymnasiet. När man ser tillbaka på klaserna och
skolorna man gått i ser man hur roligt det igentligen har varit.

Min första dag i skolan minns jag rätt så bra. Mamma och jag stog i hallen
påväg att gå. Väskan var packad och klar, sedan gick vi. Sedan satt jag
där, på stolen vid bänken i klassrummet. Jag kännde mig mycket liten
jämfört med 3:orna men ändå ganska stor inom mig. Jag befan mig nu på en
helt ny plats i en helt annan miljö. Nu var jag plötsligt minst, året innan
hade det varit jag som var störst på dagiset. Dagarna gick och jag blev mer
van med skolan och allt des innehåll.
Snart fick jag kompisar som senare skulle följa med mig upp i klasserna.

första året gick bra, men jobbigt tyckte jag. Jag ville bara sluta skolan
och vara hemma tills jag blev vuxen och började jobba. Men ändå förstod jag
varför jag var här och att det nog var bra i slutändan.

När jag började 3:an så blev allt mycket lättare, jag var duktig i skolan
och jag hade värkligen gjort skolan roligare. Nu var jag störst i skolan
och förväntningarna på nästa år blev allt större.

Så kom dagen då mellanstadiet väntade. Ny skola ny miljö och ännu mera
pluggande. Jag var nu minns igen fast denna gång hade jag mina kompisar med
mig. Det som skrämde mig mäst inför detta år var läxorna. Min kompis
sysster sa till mig att man fick läxor varje dag och mycket mindre raster.
Vi fick en magister detta år, mycket sträng och butter. Men han var ändå
mycket snäll och lyssnade på det man hade att säja. Detta skolår blev
mycket kompliserat. Våran magister blev mycket sjuk och vi fick vikarier
hit och dit. Detta ledde till att jag och min bästa kompisars mammor beslöt
sig för att vi borde byta skola. Och så blev det. Årskurs 5 osäker på om
det ska vara 5 började jag i en annan skola. Åren gick och vi blev allt
äldre. Själv blev jag allt mera studiemotiverad.

I högstadiets början så blev det en stor shock för mig. Läxor, arbeten och
prov, allt blev betyderligt svårare. Tankarna kring gymnasiet och betygen
blev allt större. Men jag pluggade på i normal takt och allt såg ut att gå
bra. Resten av högstadiet gick bra och nu sitter jag här i 9: an; betygen
är klara iallafall nästan, gymnasievalet klart. Tankarna och förväntninarna
kring gymnasiet är stora och nu är det bara att plugga vidare och vänta.

Att byta skola

Det var sommarlovet mellan 6 och 7. Jag hade gått alla mina 6 skolår på
Klarbärskolan. På Klarbärskolan gick alla mina kompisar. Alla kännde alla
och man behövde inte vara rädd för någon. Men på Klarbärskolan gick man
bara till 6:an, och jag skulle börja ju börja 7:an. När man börjar 7 an får
man byta skola till en skola som heter Norrströmskolan. På Norrströmskolan
gick man när alla skulle köra till jobbet. Mina föreldrar kunnde inte
häller köra mig till skolan. Min mamma började Kl. 6 och pappa ägde en
bilaffär som inte öppnade för än vid 11. Tiden gick bara fortare hur mer
man tänkte på det. Det var nu bara 1 dag kvar till jag skulle börja skolan.

På kvällen kunnde jag inte sommna. Jag läste Kalle Anka tidning efter Kalle
Anka tidning. När jag vaknade nästa morgon lös solen in igenom mitt
fönster. Jag ner till köket och började äta frukost. När jag ätit klart,
klädde jag på mig mina kläder och gick till busshållsplatsen där jag skulle
möta Jonas och Pelle. De stog redan där och när jag kommit dit kom bussen.
Alla tre var lika nervösa. På halva vägen hoppade en stor kille på bussen,
han gick i 9: an. Han stog och pratade med chafören länge och tillsist
frågade han mig om han fick låna 8kr. Det fick han. När han betalat satte
han sig med oss Han frågade om vi var nervösa och vi svarade:

– Ja.

Då berätade han att alla historier om fontäner och toaletter var bara ljug.
Ingen hade nån gång blivit ikastad i fontänen.
Alla 3 blev lugna, och när vi hoppade av bussen var vi inte ens rädda. När
vi hade slutat och var på väg hem sa var vi helt lungna. Inget hade hänt
och inget skulle hända. Jag hade varit så rädd så länge för ingenting.

Att byta skola

Att byta skola eller klass kan leda till många olika orsaker. Tex om ens
föräldrar får ett nytt arbete i en annan stad, får man flytta tillsammans
med sin familj och byta skola och börja i en ny klass. Man kanske inte
känner sig trygg i klassen, man blir utfryst eller mobbad då får man lov
att byta klass. Jag själv bytte klass i årskurs 7 för att jag inte kom med
dom kamrater jag fick önska mig att komma med i samma klass när man skulle
börja högstadiet.
Jag hade tänkt skriva om när jag flyttade till mitt hemland Jugoslavien.
Jag gick årskurs 1 och 2 på en skola som hette Fredriksdalsskolan. Eftersom
jag är trilling fick jag gå i samma klass som mina två bröder. Vi trivdes
inte på skolan och det var vårt problem. Mina föräldrar bestämde sig för
att vi skulle flytta till Jugoslavien tillsammans med min mormor och
morfar.
Att byta klass och få nya kamrater och lärare var verkligen spännande och
något nytt för oss. Att flytta till ett okänt land och få uppleva en annan
kultur och miljö var svårt. När vi väl flyttade dit kunde vi inte tala,
läsa eller stava till serbiska. Min mormor och morfar fick anställa vår nya
lärare för att hjälpa oss där hemma med språket för att vi skulle komma
igång i skolan. Jag kommer ihåg min första skoldag precis som om det vore
igår. Där stog vi som ett ”frågetecken” i skolgården och tittade på alla
barnen som lekte, sparkade boll. När dom väl upptäckte oss ”främlingar”
började de viska, peka och fnissa.
Jag kände hur hjärtat bulltrade snabbare och snabbare. Jag kände mig osäker
och kanske rädd. Men ändå ganska trygg eftersom jag visste att jag hade med
mig mina bröder. Korridoren var lång och mörk. På högra sidan fanns det
pojk toalett och på vänstra för flickor. Väggarna var av tegelsten och
täckta av bilder, dikter som duktiga elever hade gjort. Vi fick stå inför
vår nya klass medans lärarinnan presente|rade oss. Hon berättade att vi var
från ett annat land, Sverige, att vi inte kunde språket så bra m.m. Vi blev
varmt välkomna av våra nya kamrater. Vårt klassrum var litet och man satt
två och två. Bänkarna var av trä och de hade lock som man öppnade och hade
sina skolsaker i. De var smutsiga, sönderklottr|ade och fullt med gamla
tuggumin. Framför eleverna hade läraren sin egna bänk och bakom henne fanns
det en stor grön krittavla. När eleverna fick ordet under lektionerna eller
när de skulle redovisa nån dikt eller läxan var de tvungna att räcka upp
handen och sedan ställa sig upp. Kunde man inte sin läxa fick man stå upp
och skämas medan läraren skällde ut en. I den Jugoslaviska skolan är allt
mycket strängare. Lärarna fick slå sina elever om de hade varit olydiga
eller om de inte kunnat talet framför tavlan. Det var hemskt och en stor
skillnad från de svenska skolorna.
Lunchen gällde bara för vissa elever. Man fick välja om man ville äta.
Varje vecka gick det en tid åt att läraren skrev ner de elever som ville
äta i skolan och sedan fick man lämna in sina pengar till läraren. På
rasterna var alla tvungna att vara utomhus. På skolgården fanns det varje
dag äldre människor som gick runt och sålde godis, mackor och pankakor. När
det gällde betyg var det tufft. Man får sina första betyg i årskurs 1. Hade
man fler än tre ickegodkänt fick man gå om klassen. Betygen var 1-5. Fick
man en 1: a var det lika som ickegodkänt i de svenska skolorna. En 3: a var
som godkänt och en 4: a som välgodkänt och en 5: a som mycket väl|godkänt.
När man fick tillbaka sina betyg fick man diplom och en liten röd bok där
ens betyg var satta.
Vissa elever som var duktiga och hade ett högt betyg i matematik fick vara
med och tävla mot andra elever från andra städer. Efter två år kom våra
föräldrar och hämtade hem oss. Varje sommar hälsar vi på i Jugoslavien. Jag
har kvar vänner för livet där och massa med roliga minnen. Nu går jag i
årskus 9 och om en termin så få jag vara med om att byta skola igen. Nu är
det gymnasiet som väntar på mig.

av: Sarah S.

Mina första skolår

Min första skoldag var Jag nervös. Jag skulle börja förberedelseklassen. Då
gick Jag i Västmanaskolan. Jag fick åka taxi dit med Josefin och Eric.
I förberedelseklassen fick Jag lära mig svenska.
Det kändes ganska roligt och spännande att börja skolan. Jag kände alla
klasskamerater från förskolan.
På rasterna spelade Jag fotboll med Hafi.

Sen när började ettan fick Jag gå i en ny skola. Det var Alsebäcksskolan.
När Jag kom in i klassrumet var Jag Jätte nervös och röd i ansiktet.
Jag kände ingen där.
Men efter ett tag blev Jag vän med Bengt.
Bengt är Storebror till Jonas Alner.
Jag fick sitt vid ett bord bara med killar.
När Jag började trean så började en ny kille i våran klass. Han hette
Sebastian.
I början kände han sig lite utanför.
Jag blev kompis med honom. När Jag gick i trean kände Jag att Jag kunde
språket bättre och det blev bara roligare och roligare att gå i skolan.
I slutet av skolan fick vi reda på att man skulle bygga en ny skola.
Den skulle byggas i ängsbacken.

Jag började fyran och då fick vi gå på en helt ny skola.
Det var roligt på rasterna, man hade mycket att göra. Ibland lekte man i
skogen och på skolgården.

När Jag började sexan så fick man välja B-språk.
Jag hade alltid velat kunna Franska, så Jag valde franska. I början av
sexan åkte vi på en klassresa till Värmland.
Vi bilade upp dit och det tog 5-6 timmar. Alla var trötta.
Jag bode i ett hus med Jonas, Erik, Tomas och Robert. Vi trivdes bra där
uppe och det fanns massor av aktiviteter.
Jag spelade mini-golf och det var skoj.

7:an kändes roligt att börja i. Man fick många kompisar, fast man var blyg
i början. Skolan känndes Jättestor med massor av labyrinter.