Betyg på uppsatsen: G

Mina Skolår

Jag var sex år gammal när började på lekis. Men det var ju mest lek och att
träfa kompisar visa av dom går jag fortfarande med tex Emil, Daniel,
Robban, Tim och Markus. Men sen att börja etan det var lite spänande att få
en riktig lärare och att få börja läsa, skriva och räkna. Räkna gick bra
för mig det lärde jag mig snapt, men inte att läsa och skriva, skriva
började jag väl också med i ettan men läsa började jag inte med för än i
tvåan. Vi fick faktis byta lärare efter etan för hon vi hade slutade. Men
det gjorde ingen ting för hon vi fick var mycket bättre än den gamla. Tvåan
gick jätte forte jag lärde mig att läsa då och allt var bra. Sän började
trean allt var rolig tills en dag då min bästa kompis Eliot sa att han
skulle flyta till Lindmark utanför uppsala. Det var inte rolig då vi
träfades två tre gånger i vekan minst. Efter halva tredje klass så flytade
han och det var väl inget mer med det jag hade lju ändå andra kompisar. Sen
när man skulle börja fyran så var det rolig att få börja på melan stadiet.
Man fick nya böker och börja forska mm. Och man fick som en ny täning igen
allt var nästan rolig igen. Det ända som var lite tråkig var att man var
mins igen alltså på melan stadiet. Men när jag började feman så var det
rolig igen för det började två nya i klassen Fredrik och Peter. Men jag
blev bättre kompis med Fredri. Vi blev också utbildade till Skolkamrater
men man blir inte det för än i sexan. Skolkamrater = på rasterna när man
går i sexan så ska man setil att det inte blir bråk på rasterna man kan
även för söka fiksa lekar. I början av sexan får vi prova i köket och på
dagiset det var lika rolig båda två. Lite senar på tärminen får vi åcka och
träfa Centrum skolans sexsor och Åbysödras sexsor. Första gången var vi på
Centrum skolan. Andra gången var på Åbysödra skola men det var presis inan
sommar lovet, men jag var skjuk den gången. Inan sjuan var det lite närvöst
med en nästa helt ny klass nya lärare och skola allt var nästan nyt. Men
jag kände redan ganska många. och det var sjuvan som nästan var det
roligate året hitils i skolan. Och åtan bara rulade på. Sen nu, nu siter
jag här och skriver om min skolgång. Den har varig jobbig, rolig och
spenande men överlag rolig.

Jonte Eriksson 9 A 8/3-03

Att byta skola/Att byta klass.

Vi gick sista terminen i sexan på Västgötaskolan.
Det var jag och min allra bästa kompis Sofie. Vi hade kännt varann sen vi
var fem år, vi gjorde allt tillsammans, vi hade till och med samma namn.
Men lärarna var tvugna att säga Sofie. B till mig och Sofie. M till henne,
men vi båda reagerade alltid.
Jag hade aldrig haft så kul med någon som jag hade med henne.
Sista terminen i sexan var vi bara fyra tjejer, men det var bara Sofie jag
kännt sen flera år tillbaka.
En dag i Mars ringde hon hem till mig och berättade att hon skulle till
Irland på semester, hon skulle vara borta i två veckor. Hon var både glad
och lessen.
Hon sa att hon inte ville åka utan mig men hon var sammtidigt glad för
våran favorit grupp Westlife var ifrån Irland. Men hon sa att hon lovade
att ringa.

Nu hade hon varit borta i en vecka, jag hade B-språk i Akalla skolan,
franska var det. Akalla skolan var den skolan vi hatade allra mest, så vi
båda hade sökt till Centrumskolan. Det var så tomt på lektionen utan henne.
Efter lektionen gick jag med dom andra tjejerna i sexan tillbaka till
Västgöta. När vi kommer fram så får alla utom jag gå in i klassrummet. Min
lärare Kristin sa att hon behövde prata med mig.
Vi gick ut och satte oss i ”grupprummet” och jag glömmer aldrig de orden
hon sa:
– Sofie. M. kommer inte tillbaka hon har flyttat till Irland, hennes mamma
har fått ett jobb som chef på ett hotell där.

Jag kunde inte säga något jag satt bara och stirrade, men sen kom dom
tårarna. Jag satt och grät.
Kristin sa åt mig att gå hem och vila. Jag trodde att mitt liv skulle vara
över, vi som skulle flytta till Frankrike tillsammans.
Jag gick hem men slutade aldrig att gråta.
På kvällen ringde telefonen det var Sofie, jag klarade inte av att prata
men jag försökte.
Hon berättade att hon inte visste någonting innan dom åkte, men att hon
kommer på Skolavslutningen.
Jag gick inte till skolan på en vecka, jag kännde mig helt död.

På skolavslutningen åkte jag till Arlanda för att möta henne.
Där gick hon med sina fyra syskon. Vi sprang imot varann och gjorde våran
klappramsa, som vi alltid gjorde när vi träffades.
Vi tog taxin till västgöta.
Jag visste att jag efter sommarlovet skulle få börja i Centrumskolan helt
ensam.
Sofie stannade hos mig i en månad medan hennes syskon bodde hos deras
morbror.

Nu går jag sista terminen i nian på Centrumskolan och har det jätte bra.
Jag har fått massa nya kompisar och det var inte alls så jobbigt att börja
en ny skola som jag trodde att det skulle vara.
Sofie och jag pratar i telefon två gånger i veckan och träffas tre månader
om året.

Mina skolår

Från det att jag var 5 och gick på lekis till det att jag var 11 och gick i
sexan gick jag i en skola som hette Skogsduvan. I den skolan kunde man bara
gå till sexan och det var tur det!
När jag gick i fyran hade jag jobbat upp mig ända till sexan. Kompisar hade
jag inte så många av i min klass, de flesta gick en eller två klasser över
mig. Så det blev ett ganska naturligt beslut att hoppa över femman och gå
direkt till sexan. I sexan hade jag alla mina kompisar. Vi var en väldigt
liten klass, vi var bara 12 stycken. Och av dessa 12 var bara 4 killar, men
ändå stod vi varandra så nära. Vi ordnade fester ihop, vi var på Gröna Lund
tillsammans. Och hela tiden hade vi så otroligt kul ihop, aldrig hade vi en
lugn stund! Sen kom den dagen då vi skulle splittras. Det var avslutningen
i sexan. Många av oss grät. Av alla oss var det bara 5 som skulle till
samma skola: Sandsbrohed. Sommarlovet gick snabbt förbi, jag hade varit
nervös hela sommaren! Jag hade hört så mycke om Sandsbrohed, både bra och
dåliga saker. Sen kom den dagen, första dagen i den nya skolan. Det visade
sig då att av oss 5 som skulle gå i Sandbrohed så skulle 4 av oss gå i
samma klass! Vi var så glada att vi hade varandra. Vi letade oss fram till
rätt klassrum. Där satt redan resten av klassen. Jag kunde känna hur jag
blev alldeles röd om kinderna. Hjärtat bultade värre än någonsin! Fröken
bad oss att komma in och sätta oss, så de gjorde vi. Alla andra stirrade på
oss som om vi kom från yttre rymden medans vi sakta gick och satte oss på
de utspridda lediga platserna. Leendet på vår nya lärare, Anita, försvann
plösligt. Hon blev stel och tittade ilsket på de andra i klassen ”Och det
här året ska det inte vara lika mycket strul som det var förra året! Är det
förstått?!” – Skrek hon högt och tydligt. Ingen svarade. Någon nickade till
lite, men det var fortfarande ingen som svarade.
Det blev tyst en kort stund och sedan började alla i hela klassen skratta.
Även jag. Anita himlade med ögonen. Jag förstod inte vad det var med henne!
Var hon bara en gammal surkärring eller hade hon någon annan erfarenhet av
klassen?
Ja, den frågan har jag i alla fall svar på nu i efterhand.
De första veckorna var lite stökiga, men jag tänkte att det nog skulle gå
över. Alla var vi ju lite spralliga så här efter lovet. Men detta stök bara
fortsatte att förvärras. Till slut var det så kaotiskt att rektorn samlade
in alla föräldrar till ett krismöte. Vad som sas där är för mig en gåta,
men vad jag i alla fall fick höra dagen efter var att de var några som hade
blivit randiga om baken.
Men ändå skedde ingen förändring. Vissa elever kastade ut stolar genom
fönstren och efter ett tag kastade de tillochmed ut andra elever. De var
helt ur kontroll! Jag kännde genast att jag ville bort. Mina föräldrar
talade med rektorn om att byta klass, men varken andra lärare eller elever
ville ha något att göra med någon från klass 7 D. Det var då jag bestämde
mig för att söka till Vasaberg.
Jag kom in! När jag berättade de för klassen blev jag utbuad och de skällde
på mig för att jag skulle till en ”rasseskola”. Jag brydde mig inte.
Sommarlovet kom och gick. Sedan var det dags igen! Ny skola, nya elever.
Hjärtat bultade värre än någonsin. Jag fick presentera mig högt inför
klassen. Den verkade bra, mycket bra. I alla fall i gämförelse med min
tidigare skola. De kommande dagarna studerade jag dom noga. De var mycket
trevliga och lät mig komma in i gänget direkt! Att söka hit var nog det
bästa vad jag gjort i mitt liv. Nu går jag sista terminen i nian och ska
snart börja på gymnasiet.
Och vem vet vad som kommer att hända då?

1. Mina skolår

När jag tänker tillbaka på tiden från dem första skolåren så gick jag i
Gösbäcksskolan. Jag kom ihåg första dan när det var upprop. Jag var jätte
nervös men inte så mycket rädd. Det kan nog bero på att förskolan var en
liten prövning innan själva ”skolan” startade. Jag kom ihåg att vi gick in
i klassrummet, som jag sedan skulle ha från årskurs 1-3. Vi elever bildade
olika små grupper vid oläsligt ord . Medans våra stolta föräldrar fick
oläsligt ord vid oläsligt ord och se glada ut för deras barn
äntligen skulle börja skolan. Det vi fick göra var att rita på ett papper
det första man kom och tänka på. I mitt fall blev det ungefär som ett berg
med tre stora stenar även och fråga mig inte varför den bilden jag fick i
huvudet kom nu till papperet. Efter att man ritat klart skulle man redovisa
vad man hade gjort. När det var min tur att berätta så förklarade jag vad
jag tänkt på när jag ritade bilden. Alla skrattade och tyckte att det var
kul och det tyckte jag med. Och detta gjorde att den jätte stora klumpen av
nervositet oläsligt ord funnits innan nu försvann och fram kom istället
en självsäker rolig Daniel. Första skoldan blev trots allt bra och det
verkade ju funka med att man bara har lite fantasi. En sak som jag sedan
frågade dan efter när det var riktig skoldag var en verkligen intressant
fråga då. Och det var att om det verkligen var sant att det fanns rast. Att
börja skolan var nu passé nu gick man i skolan och var stor tyckte man. Men
det var en sak som har orsakat problem hela låg och mellanstadiet i
princip. Det börjar med att vi sitter i klassrummet och mina lärare
berättar att vi ska till stan på en utflykt jag kom inte ihåg riktigt vart
i stan det var. Alla i klassen skrek ja!!!! och började peta på varann och
blev barnsliga som visst är helt naturligt. Jag blev också glad och tänkte
(ja va kul). Men då visste jag inte vad som skulle komma dom 4 närmsta
åren. Utflyktsdan kom och vi skulle till stan. Vi sätter oss på bussen och
far in mot min blivande värsta mardröm. Vi kommer in till fridhemsplan går
ner till perrongen och väntar ivrigt på tåget. Tåget kommer och alla går in
och sätter sig. Vi kommer fram till en station och går av nu är det ruskigt
nära. Vi går på perrongen och kommer fram till rulltrappor. Höga
rulltrappor och det säger stopp. Jag kan inte åka jag har fobi för
rulltrappor. Och jag kan inte åka det går bara inte skräcken för höjden är
för stor så detta betydde att en lärare var tvungen gå med mig och åka hiss
eller gå runt på nåt vis. Detta var ju ett jobbigt problem dem första åren
det blev ju bättre och bättre men det tog tid. Idag har jag inga problem
med höga rulltrappor. Fobin har jag klarat av och det kan jag nog känna mig
lite stolt för även fast om man tänker efter så är det egentligen inte så
farligt. Låg och mellan stadiet har för mig varit jätte bra inte minst
naturen som ligger runt omkring. Jag gick ju i Gösbäcksskolan innan jag kom
till oläsligt ord . När man gick i oläsligt ord så var dem största
eleverna läskigt stora och man själv var pytteliten. Det man tänkte var att
få bli lika stor som dem. Och oläsligt ord lika kom ju. I sexan fick
jag ett av mina största uppdrag jag någonsin gjort. Vi höll på med kampanj
angående barnarbete i Pakistan. Och det började med att vi gjorde planscher
med fakta och bilder och sedan var det tänkt att man skulle redovisa detta
i gympasalen för hela skolan. Men detta skulle bli ännu större. En tjej som
var från oläsliga ord såg det här och blev jätte intresserad. Så hon
ordnade en uppvisning i Hässelby centrum där vi i gruppen skulle få
framföra dikter vi hade gjort som handlade om barnarbete. Och självaste jag
skulle vara konferencier. Det var jätte stort. Det var rätt mycket folk och
det var nervöst men det gick jätte bra. Dem här dikterna trycktes sedan i
små böcker och kom ut sedan ialla skolor här i hässelby för två år sedan.
Inte nog med det där uppträdandet i Hässelby centrum få var vi också hos
komunfullmäktige, och framförde våra dikter. Och inte nog med det så var
det också oläsligt ord i radio. Det blev stora evenemang med detta och
jag var riktigt nöjd med vad vi gjorde och hur vi framförde det. Det man
kände och känner är stolthet och att ha gjort nåt bra. Men nu går jag ju
som sagt i 9: an i Gösbäcksskolan. Gymnasiet närmar sig och jag längtar
väldigt mycket till att få komma dit det känns som jag är bakom en tröskel
och vill komma förbi den och tröskeln i det här fallet är tiden. Men det
gäller ju att förvalta tiden bra med bra läxläsning och mycket fokusering
och koncentration på lektionerna. Jag har inte bra betyg nu men vill
verkligen höja dem. Det är ju inte så smart att börja jobba sista terminen
som det känns oläsligt ord som jag gör. Men jag ska kämpa för att få
upp betygen. Och gymnasiet tänkande har det ju vart mycket, om man kommer
in, hur det skulle vara att gå där, och att träffa nya människor som ska
bli jätte kul och bra för en själv. Jag tycker att min tre år här i
Gösbäcksskolan har vart bra inte jätte bra och inte jätte dåligt. Men jag
tycker att min sektion nummer två har haft dem bästa lärarna helt ärligt
det tycker jag faktiskt. Men jag har också fått bra kontakt och bra
kompisar under dem här tre åren. I början kom ju jag, Nicke, Magnus och
Pelle och kunde stötta varandra och det har vi gjort under dem här tre
åren. Och jag tycker det har gått riktigt fort det känns så. Men jag tycker
ändå att Gösbäcksskolan har vart en bra skola och den kommer jag att minnen
ifrån. Mina tre år är snart över här i gösbäcksskolan och det känns bra.
Hoppas bara det ska gå bra i framtiden för mig. Jag spelar ju ishockey på
sidan om och det har väl funkat rätt bra med kombinationen hocky-skola. Och
jag hoppas även det gör det i framtiden så jag kommer kämpa på.

Jag valde punkt: 2 och lite 3
Jag bodde i Ange när jag var liten på en lite väg som heter Orustvägen. Jag
bodde på 29:an och min bästa kompis då Niklas bodde 27:an. jag är 3 månader
äldre än honom. När vi skulle gå första dagen i skolan var vi 7 år. Vi åkte
till skolan med våra Mammor. Det var inte så pirrigt att börja skolan för
att man kände dom flesta i sin klass så man kände sig ganska trygg.
Skolåren gick inget speciellt hände. Jag hade börjat spela fotboll som dom
flesta. Jag va faktiskt bland dom bästa i mitt lag. Ungefär när jag gick i
3:an när jag var 9 år sluta jag med fotbollen jag tyckte träningarna var
tråkiga. Allt gick bra i skolan också men sen en dag på sommarlovet när jag
och Pappa var på landet så sa han att han och Mamma skulle skilljas. Först
trodde jag att han skoja men ju mer jag låg där och tänkte på det så
förstod jag med tiden att det var sant. Vi kom hem efter någon vecka eller
något så började vi göra i ordning allt för flytten. Vi gjorde i ordning
alla rum ,mitt rum mina systrar os.v. Jag hälsa på den här klassen innan
jag börja så jag fick se hur dom hade det.. Dagarna gick vi var runt och
kolla på en massa lägenheter som vi skulle bo i. Mamma och Pappa skulle ha
en egen lägenhet var men dom är fortfarande vänner. Så när vi hade fått i
ordning allt och flyttat så var det jag, Mamma och mina systrar Caroline
& fastän & är skrivet med ett o och ett streck inunder Carin som bodde
tillsamman men det var bara där temporärt tills Caroline & fastän & är
skrivet med ett o och ett streck inunder Carin hade en egen lägenhet. Dom
bodde där ett ganska bra tag, Men så en dag var det dags att gå min första
dag i skolan. Jag var väldigt nervös. När jag öppnade dörren till rummet
där man skulle hänga av sig jackorna var min puls uppe i 120 slag i
minuten. Jag gick in ingen brydde sig speciellt mycket, tror jag vissa bara
kolla på och undra vem jag var, och vissa kom fram och hälsa. Det vär väl
som i vuxenlivet man skaffa sig vänner och fiender, Men efter några dagar
hade jag flyttit in ganska bra. Jag hade börjat på innebandy i Lagosö FK
men dom flesta i min nya klass spela i FK Järnet då som var bättre. Dom i
min nya klass fråga om jag ville börja där men då kom Imir tillbaks från
Cypern som jag inte träffat än, han sa att det var över 2000 i kö, som
vänta på att få komma in i laget som jag för övrigt inte trodde på. Men han
sa att han kunde få mig före den där ”kön” jag hade ju mina ”kontakter”
(Imir). Men så småning om så börja jag i Järnet. Tiden gick jag hade hittat
en kompis där jag bodde nu också han heter Markus Costos. Det var igenom
honom jag fick kontakt med fotbollen igen. Så småning om hade jag börjat på
fotboll i Lagosö FK. Allt gick bra i skolan nu också det enda som var lite
knepigt va matten den hade jag det lite svårt med. Efter ett år med klassen
så var det inte så speciellt längre det var som om jag hade gått i den här
klassen jätte länge. Nu var det ett nytt år med klassen 6:an skulle börja.
Vissa hade blivit bråkigar för vissa hade det fått det svårare i skolan.
6:an var inte ett så speciellt år inget hände som förutom att vi var ute på
utflykter och sånt. Sen när vi börja 7:an då hade vi börjat högstadiet då
var vi värsta ”coolingarna”. Alla nior tyckte sjuorna var jobbiga och det
förstår jag i dag varför. Man går runt där och tror att man är störst bäst
och snyggast. Det var nya lärare och nya elever på så sätt att vi gick
tillsammans med 8:or och 9:or. Också fick man skåp ny också det var lite
häftigt. Men så började 8:an som alla sa skulle bli det jobbigaste året på
grund av att man skulle få sina första betyg. 8:an var ganska rolig för att
då var man näst äldst i skolan. Men det var ändå ganska många prov men det
gick ändå bra. Hela den här grejen med att byta klass och skola är inte så
stor som man tror. Det gick bättre för mig när jag bytte klass och skola
för att man kan börja om på nytt jag var nästan en lite bråkmakare på min
föra skola jag hade fått som en stämpel som sa att jag var en bråkmakare.
Jag fick i vissa fall skullden för något jag inte gjort. Så nu kunde jag
börja om som nu spelar jag fotboll och innebandy jag har bra kondition. Jag
tycker båda sporterna är roliga. Vem vet? Om jag hade gått kvar i
Lassisskolan hade jag kanske blivit en bråkmakare i högstadiet också, vem
vet? Men nu snart när jag ska börja gymnasiet ser jag mer fram emot det för
att det verkar så mycket annorlund man får göra andra saker det är liksom
inte samma tuggande. Jag har liksom fått en ny start på livet tack vare att
jag böt skola. Jag tror faktiskt att jag har haft roligare i den här skolan
än dom andra haft i min gamla klass som nu går i Västerängbyskolan.
SLUT!!!

Egna reflektioner några av generell karaktär. Språket torftigt utan
imperf. böjn. o styckeindelning

Mina skolår
Nu är det sista terminen i nian. Om ungefär fyra månader är det
Sommarlov. osäker om det är en punkt eller inte eftersom trycksvartan är
svag Då ska man börja i en ny skola, i en ny klass med nya lärare. Jag har
alltid känt mig Väldigt trygg i skolan. Ända Sen ettan faktiskt. Jag minns
det så väl vi hade precis flyttat från Fingelsta till Rundelsövägen. 1994
Första skolåret. Jag hade gått i en annan skola i Fingelsta innan jag
började i Morganshall. Men bara i ungefär två veckor. Jag kommer inte ihåg
så mycket om klassen och skolan, men jag kommer ihåg att fröken hette
Majken och var väldigt sträng. Jag kommer också ihåg en pojke som hette
Jonny. Han var väldigt bra på matte och låg alltid först i matteboken. Jag
kommer också ihåg att jag tyckte han var sötast i klassen. Men sedan så
flyttade ju vi och då började jag i klass 1:B. Första dagen i den skolan
kommer jag ihåg som att det vore igår. Jag och mamma hade gått hela vägen
till skolan och jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätte långt till
skolan. Men när vi äntligen kom fram så var skolgården alldelles tom. och
mamma visste inte vilket klassrum vi skulle gå till. Men så kom det en
lärare och vi frågade henne om hon visste vart vi skulle. Det visste hon.
Hon pekade på klassrummet längst ut och berättade att det var Anna-Lenas
klassrum så vi gick dit. När vi kom in skakade jag och fröken hand (Mamma
gjorde det också) Klassrummet var fint tyckte jag. Det hängde teckningar på
väggarna och i taket hängde det små garnbollar som bildade en orm. Eleverna
satt i en ring mitt i klassrummet och fröken höll i en skylt som det stod
KAN på. Jag fick skriva mitt namn på tavlan. MARIANN skrev jag med Stora,
Krokiga bokstäver. Jag fick sätta mig med de andra i ringen. Anna-Lena sade
att alla skulle säga en mening med ordet Kan i. Anna-Lena sade ”Jag Kan
rida”. Det kommer jag ihåg för då stönade alla flickor och sade att de
ville säga det. Jag sa ”Jag Kan klappa en katt”. I ettan var jag lite med
alla. Men kanske mest med Erika och Daniella. I tvåan kom Lana. Hon var
jätte rolig. Hon kunde göra så roliga miner. Jag och Daniella skrattade
jätte mycket åt henne. Lana var också väldigt bra på engelska. Nu för inte
så länge sen så berättade hon att efter hennes Första Skoldag, så satt hon
och knöt sina skor och skulle just gå hem så kom Daniella och sa: Lana jag
tycker att du är mallig! Det tyckte jag lät så roligt. I trean så kommer
jag ihåg att i början av terminen hade vi en sång och dans vecka i skolan.
Då kom det pojkar och flickor till vår skola som kunde dansa och sjunga och
som höll på med sånt. Vi blev indelade i grupper. Jag Erika och en tjej som
heter Sanna kom i samma grupp. Vi var grupp 1 1:an är inringad (Sanna
har flyttat till Blekinge nu. Hon är jätte|snäll och älskar hästar. Hon
flyttade när vi skulle börja åttan tror jag). Ledarna för vår grupp var en
pojke som hette Peter och två flickor men jag kommer inte ihåg vad de
hette. Peter hade långt hår längre än till axlarna. Han var snäll och
rolig. Varje grupp fick göra en egen låt. Man fick en melodi så skulle man
hitta på en text så här lät vår: ”Vi gillar raster och vi gillar lov. Alla
vi går här i Rundelsöbruk”. Det var i trean som vi började i
Rundelsöbrukskolan. I tvåan så vart vi tvungna att flytta upp till Myran
och få i skolan där för att vårt klassrum i Morgan mögglade. Och sen i
trean så fick vi börja i Rundelsöbruk. Under den där musik|veckan så blev
jag, Erika och Sanna väldigt bra kompisar. Jag och Erika gick hem till
Sanna nästan varje dag efter skolan. Vi lekte med barbie nästan varje gång
vi var där. Sanna hade så mycket barbies och barbiesaker vi hade väldigt
roligt tillsammans. När vi började fyran fick vi en lärare som hette Rolf.
Han var dum. Han snusade och luktade svett. Han skrek alltid på oss och
ingen gillade honom. Så våra föräldrar skrev ett brev till rektorn. Och
Rolf slutade. Vi hade många vikarier efter honom. Jag kommer ihåg en som
hette Annica. Hon skulle göra lumpen sen. Innan varje rast fick vi göra
givakt eller manöver. Det var jätte kul. Annica hade kort hår och hon var
alltid snäll och skrek inte Som Rolf. Henne hade vi ungefär i två månader
kanske, jag kommer inte riktigt ihåg. I fyran så var alla tjejer i klassen
jätte kära i en kille i Femman Som hette Morgan. När han stod på skolgården
och vi hade lektion så slängde sig alla tjejer framför fönstret. I slutet
av fyran fick vi läraren vi skulle ha resten av mellanstadiet James. James
var lång och smal hade blåa ögon och alltid rutiga eller randiga skjortor.
Han var snäll och honom trivdes vi med. Annica hade börjat lumpen och
skickade brev till oss ibland. I fyran blev jag och Erika bästa kompisar.
Jag tror inte att någon fattar förutom hon och jag hur kul vi hade. Varje
dag efter skolan gick vi hem till mig eller henne och åt mellanmål. det var
under mellan målen vi hade som roligast. Vi skrattade jämt. Och högt också
så våra föräldrar blev galna. En gång mitt i vintern så skulle vi gå ut och
gå med min hund Nolte. Nolte var väldigt Stor, hårig och Svart (en
Newfoundland). Han drog oss nedför backen och det var jätte kul. När vi kom
ner mötte vi en gubbe med en liten hund mindre än hälften så stor som
Nolte. Så här sade han: ”Är det där en hanne”?
”Ja sa vi. ”Se upp det kan bli fight! Sade han. OO gud vad vi skrattade åt
det. Det var så himmla kul.
I början av femman så började Kim. L i vår klass. Alla tjejer tyckte han
var jätte snygg. (Jag med) men absolut inte längre! Jag kommer ihåg att
Jennie blev ihop med honom. Jennie, Lana och Göte var bästisar, och de
tuffaste i klassen. Jag och Erika var klassens fjollor. Men det brydde vi
oss inte om, vi hade så himla roligt. Vid den här tiden var jag bara med
Erika kanske med Daniella nån gång ibland, men det var inte ofta. I skolan
var jag duktigt på ”forskning” hette det det var roligt. Jag kommer ihåg
att jag forskade om Lövgrodor. I sexan började Charles, Anton, Jerome och
Maricka i vår klass. Alla tjejer blev jättekära i Charles. Maricka hade
jättefina naglar kommer jag ihåg. Men hon vägrade visa dem. Jag och Erika
blev väldigt bra kompisar med Maricka och det var kul. I sexan skildes mina
föräldrar och det var lite jobbigt. Men men. På rasterna lekte vi burken.
Vi hade väldigt bra sammanhållning i vår klass och det var kul. Jag kommer
ihåg Daniellas och Lanas fest från sexan. Då lekte vi Snurra flaskan (eller
hångel-leken) och jag fick min första kyss ett ritat hjärta runt ordet
kyss På skolavslutningen i sexan fick James en klocka av oss. Det var lite
sorgligt tyckte jag och lite skrämmande. Efter sommaren skulle jag börja på
Högstadiet. Första dagen i Sjuan kom jag och Erika försent det var jätte
pinsamt. Alla tittade på oss när vi kom in i Aulan. Efter rektorns tal
följde vi med Peter hyck in osäker på vad det står ”hyck in” till hans
klassrum. Upprop. Sen gick vi hem. Sjuan bara flög förbi. Men det var
mycket nytt. Vi hade fått egna skåp. Våran klass hade fått de gröna skåpen
i mitten. Jag tror att jag hade nr 272 brevid Maricka tror jag. Det var kul
att titta på alla killar i åttan och nian. Gud vad jag tyckte dem var
stora. I sjuan började jag även ta skolarbetet på större allvar. Det kändes
lite konstigt att inte ha en egen bänk, och inte bara ett klassrum och inte
bara en lärare. Det hade blivit ersatt av skåp flera lärare och fler
klassrum. Rasterna var även kortare. Men jag tyckte jag klarade det ganska
bra. Det var inte så farligt. I åttan började jag känna mig mer och mer
trygg i skolan. Jag blev jätte bra kompis med Lana, Göte, Daniella och
Jennie. Vi började vara med varandra på helgerna också och inte bara i
skolan. Sjuan och åttan bara flög förbi. Det gick verkligen jätte fort.
Läskigt fort! I åttan började jag plugga och kämpa för betygen. Det gav
resultat. Första terminen i åtan fyra Vg resten G. Jag var nöjd och glad.
Andra terminen åtta Vg resten G. Då var jag också nöjd. Sommarlovet åttan
till nian var bäst hitils. Jag var med mina kompisar nästan hela sommarn
och vi hade jätte roligt tillsammans.
I nian nu känner jag Stor press. Första terminen nu hade jag 11 Vg resten
G. 215 ”215” är inringat poäng. Jag vill läsa Samhälle Sam på Fria och
hoppas verkligen att jag kommer in. Jag ska försöka höja mig med 10 poäng.
Att byta skola käns som att lämna tryggheten men haft här. Det känns
skrämmande att man ska komma till en ny klass med nya lärare. Men samtidigt
roligt med lite förändring. Jag kommer sakna alla i den här klassen jätte
mycket. Väldigt många av dem har jag gått från ettan till nian med och det
kommer kännas jätte sorgligt att inte gå med dem längre. För min del Spelar
Skolans miljö inte den Största rollen utan jag tycker att klassen och
Skolans elever gör skolan. Miljön spelar ju roll men inte lika stor som
eleverna som går där giör. De här nio åren har varit jätte bra. Och jag är
väldigt nöjd med min grundskoletid. Nu ska jag njuta av den tid som är kvar
och invänta Sommarlovet. Sen ska jag börja på Fria och göra mitt bästa.

Min syn på skolan
Hej jag är en tjej som går sista terminen i nian.
Jag skulle vilja berätta om saker man kunde ändra på och saker som är bra.
Vi börjar med de man skulle kunna ändra på.
Jag skulle vilja förändra miljön i skolan för den är ju inte den bästa.
Luften skulle man också kunna göra nått åt, för om luften är dålig så blir
man bara trött och man årkar inte jobba.
Jag tycker också att man kan införa speciella klasser så att om man har
svårt i nått ämne så kan man byta ut en lektion i veckan för att hålla på
med det man har svårt med, eller att man gör mindre klasser så att det inte
blir så stökit på lektionerna.
Man kan kanske även förbättra maten och matsalarna.
För om man inte äter så får man ingen energi och då kan man inte
konsentrera sig och så är det för många elever.
Miljön i matsalarna är väl inte heller så bra, eftersom på vissa skolor
ligger korridoren precis utanför matsalarna och dom som äter kanske blir
störda av dom som springer i korridoren.
Så om man istället gör väggar runt matsalen så blir man inte störda av dom
andra eleverna.
Skolgården är ett stort problem på vissa skolor, det är verkligen nått man
skulle kunna ändra på. Förslag på vad man kan göra för att förbättra
skolgården är kanske att man kan sätta ut lite mer bänkar med bord som man
kan sitta vid och spela kort eller vad som helst.
Man kan ju göra det lite lite fint också man kan ju plantera blommor i
stora blommlådor som står på ben.
och det är bara lite man kan förbättra på skolgården.
Nåt jag skulle vela att det fanns var ett rum dit man skulle kunna gå på
rasterna för att koppla av lite så det inte är massa skrik och spring runt
en hela tiden, för vissa kan det vara jobbigt och är det jobbigt så
konsentrerar man sig inte lika bra som man annars gör osäker på om det är
742217 som dragit en pil i texten för att markera att gör ska vara innan
annars, eller om det är läraren som rättat .

Nåt som man kunde införa en timme i veckan är avslappning, det hade vi på
min förra skola jag gick på och det var väldigt skönt och man kunde
konsentrera sig bättre efter åt.
Vägar till skolor kunde också förbättras på vissa ställen, som exempel på
hur det var innan jag gick på den skola jag går på nu kan jag berätta att
när mina systrar gick på den här skolan så fick dom gå på vägen för det
fanns ingen cykelväg och det var ju inte så bra specielt på vintern.
Så vägar är nått man kan diskutera.
Man skulle kunna införa i alla skolor lite mer aktiviteter eller att alla
skolor i samma kommun träffas en eller två gånger per år, en gång på våren
och en gång på hösten. På den skolan jag går på så skulle man kunna ha
cafeterian öppen lite längre eller att man öppnar den lite tidigare.
Ifall att man inte har ätit i skolan, för då kan man köpa en frukt eller en
mixmax t.ex så att man blir lite mätt i alla fall.
Vad gäller lektionerna i t.ex. slöjd skulle man kunna göra lite längre.
Det var sånt man kunde ändra.

Sånna saker jag tycker är bra med den skolan jag går på nu är lärarna dom
skulle jag inte vilja ändra på.
Rasterna är också bra dom är det nu iallafall förut hade vi så korta raster
att man kände sig stressad, men nu är det bra.
Det är även bra att vi har ett bibliotek det skulle jag inte heller vilja
ändra på.
Det är bra att vi har så pass många datorer som vi har också.

2000-talets skola skulle i allafall jag att den skulle ha bra miljö, bra
luft, bra lärare och det skulle inte vara massa dumma komentarer elever
mellan och det skulle inte vara nå mobbing.
Mindre klasser

Vänliga hälsningar från 742217

G

Nu sitter jag här vid min bänk och har Nationella provet i Svenska. Det
märks och Känns att det här är sista året. Pressen är stor. Prov varje
vecka, Stressiga tider. Nu är det allvar. När jag sitter här vid min bänk
och tänker tillbaka till förr i tiden, när jag började ettan. Jag var
Klassens bråkstake, Kunna aldrig vara tyst eller sitta stilla vid min
plats. Men jag var också den första i Klassen som Kunna alfabetet och läsa.
Det var pappa som hade lärt mej i en tidig ålder. Jag minns så väl första
dagen i skolan. Jag var ute på Skolgården och lekte som alla andra barn. En
flicka vid namn Maria kom fram till mej och fråga vad jag hette. Jag
svarade aldrig på frågan, jag knuffade henne baklänges, så hon föll ner i
leran. Så snäll var jag första dagen. Tiden gick och jag blev inte bättre
med tiden, jag skrek och pratade på lektionerna, bråkade med dom andra
barnen, gjorde dom okonsentrerade på lektionerna. Så vad skolan beslutade
var att jag skulle få special|undervisning, vilket jag fick en kort tid där
efter. Den första tiden var inte rolig kan jag säga. Läraren jag fick var
gammalmodig och sträng.
Där var det ingen idé att oläsligt ord upp sej. Specialundervisningen
hade jag till jag började 3:an. Då placerades jag i min gamla klass igen.
Och det var inte det lättaste kan jag lova.
Eftersom att jag hade varit så elak och bråkig mot klasskompisarna förut
när jag hade börjat ettan så hämnades dom på mej nu.
Alla fryste ut mej. snackade bakom min rygg, och sa sårande ord till mej.
Det var inte alls roligt. Så jag satt oftast tyst vid min bänk och arbetade
på snällt. Jag hade en kunskap som andra barn i den åldern oftast inte
hade. Jag kunde redan gångertabellen flytande och lite engelska kunde jag
också. Så här hade jag det varje dag. Det hände en dag i fyran när vi
skulle på friluftsdag. Vi skulle till en skog, som låg ganska nära skolan.
Vi skulle gå tre och tre i varje grupp. Alla hade valt grupperna, så jag
blev utanför, som vanligt.
Men läraren satte in mej i en tjejgrupp med klassens stöddigaste tjejer.
Dom som var elakaste mot mej. Dom gick och viskade saker till varandra hela
vägen till skogen. Väl borta vid skogen så band dom fast mej i ett träd och
lät mej sitta kvar i några timmar, när mörkret sakta tog över ljuset så
anlände lärarna och mina föräldrar. Efter den händelsen så tål inte jag att
någon håller fast mej. När jag gick ut fyran och skulle börja femman så
hade det börjat en ny i vår klass. Det var en pojk som kallades Jesper. Nu
såg jag en chans till en kompis för första gången.

Jag och Jesper blev kompisar efter ett tag och det hade jag fått kämpa hårt
för. Vi bråkade ofta, men blev vänner fort igen. Jesper hade varit den
töntiga, tysta killen i sin förra klass, men i den här klassen blev han
poppis mycket fort. Hans pappa ägde en circus och hans mamma jobbade på
circusen, och alla tyckte att Jesper var så spännande pågrund av det. Tiden
gick och vi alla skulle börja sexan på en annan skola, vilket var spännande
och skrämande på samma gång. Det fanns tre allternativ vad som kunna hända
då: Det första var att allt blev värre och hela den skolan blev imot mej.
Det andra var att ingen la märke till mej, det sista att jag faktiskt kunna
få nya vänner. Men det sista som var troligt var att få vänner. Sommarlovet
gick välldigt fort, och jag satt oftast hemma från morgon till kväll. Jag
umgicks inte med Jesper så ofta som jag hade vela. Han var ute med sin
familj och Circusen. Så jag satt hemma och gjorde ingetting. Dagen vi börja
sexan så gick jag till skolan minns jag, och det var en annan tjej som
också gick samma väg. Hon frågade mej vilken skola jag gick på och jag
svarade henne, det visades att hon också gick på samma skola och även samma
klass. Vi gick och pratade hela vägen till skolan.
Det visades att vi hade samma intressen och humor. När jag mötte skolgården
så såg jag mina gamla klasskamrater. Det högg till i magen på mej, vår
gamla klass hade då delats upp i tre nya klasser, vilket var välldigt
skönt. Då kanske jag äntligen skulle slippa lovisa anna och Susanna. Men
sån tur kunde väll inte jag ha. Nej Nej.
Alla tre gick i den nya klassen. Jesper kom aldrig till den nya klassen
vilket jag är ledsen över. Men den nya tjejen som jag hade tagit sällskap
med börja iallafall i klassen. Hon hette Jenny. Jag satt brevid henne i
klassrummet. Och det visades sej att Jenny var en välldigt populär tjej på
skolan. Så nu vela lovisa, anna och Susanna bli kompis med mej igen, men
det kunde dom glömma. Jag fick fler och fler kompisar, och snart blev våran
”liga” populärast på hela skolan och alla vela vara med oss. Jag förs
alldrig någon utanför, för jag vet hur det känns. Dom enda människorna jag
känner riktigt mycket hat till är dom tre tjejerna som förstörde hela
lågstadietiden och en del av mellanstadiet. Man måste kunna förlåta, visst
jag var inte så snäll själv i ettan, men jag ändra mej och försökte, men då
vände sej klassen imot mej istället. Jag önskar jag kunde ändra på tiden
som varit, men det går ju inte. Nu är Lovisa, anna och Susanna skolans
töntar och jag den ”populära”.
Så ge aldrig upp hoppet, det hade jag gjort för länge sedan, men jag hade
fel, jag lyckades finna riktiga kompisar. En dag i sjuan fick jag ett
oväntat samtal. Det var Jesper som ringde. Jag minns att jag var jätte
förvånad, vi pratade länge och det visades att dom sålt Circusen och skulle
flytta hit i gen. Jag tyckte det var jätte spännande att få återförenas med
han igen. Han kom en vecka senare. Jag blev alldeles häpen!
Han var totalförändrad, mycket snyggare och inte alls så barnslig, han var
helt enkelt Läcker. Dagen efter så var det Disco på skolan och då blev vi
ihop. Det var första gången imitt liv jag hade pojkvän och jag var så
lycklig. Men jag visste inte hur man gjorde när man har kille, jag hade
aldrig pussat någon eller kramat. Men det löste sej ganska snart. Nu sitter
jag här slutet av nian och har nationella prov och har hela framtiden
framför mej. Och jag är fortfarande tillsammans med världens bästa kille.
Jag undrar hur det gick med Lovisa, anna och Susanna, dom bytte skola i
åttan för att dom blev mobbade. Jag var aldrig på dom, jag sjönk inte så
långt. Jag hade vela att dom skulle se mej nu, när jag sitter vid min bänk
och gör prov. Visa att jag klarar mej bra i skolan trots deras mobbing.
Bevisa att jag är stark. Men dom var troligen inte så starka, inte enns
tillsammans, jag var ensam i mot en hel klass. Jag mot resten av världen.
Nu sitter jag här med bra betyg, kille och en massa kompisar. Livet är inte
lätt, men av motgångar blir man starkare iallafall för mej. Nu är jag jätte
rädd om mina kompisar och min kille, vill inte förlora någon av dom. Men
vad kommer hända efter skolan? Jag hoppas att jag får hålla på med dans och
teater. Det är min framtidsdröm, sedan vill jag flytta ifrån den här hålan
och skaffa familj. Jag har min special lärare att tacka igentligen, hon som
”uppfostrade” mej i tre år. Jag vet inte hur jag hade varit utan hennes
special hjälp. Jag som kände fruktan imot henne. Jag ska tacka henne en
vacker dag, troligen när jag går ut nian.
Så min skolgång har inte varit den roligaste och lättaste precis.
Sen har jag Jesper och Jenny att tacka en massa för också.

Tack

Mina skolår

Jag går sista året på Lingonblomsskolan. Har gått här ända sen jag började
ettan, så det är ju ett tag nu. Jag går med en klass på 23 elever, 9 tjejer
och 14 killar. Killarna är för det mesta bråkiga och högljuda. Men det
spelar ingen roll. Man har blivit van vid dom eftersom man har gått
tillsammans med dom flesta i snart nio år.
Tjejerna som är väl mest lugna dom, men kan vara lika bråkiga och högljuda
som killarna brukar vara.

Jag kommer ihåg i fyran när det var en kille i min klass som fråga chans på
mig. (Som man då sa när man var liten). Jag ville nog inte bli tillsammans
med han men jag blev det ändå. Blev nog det för att två kompisar tjata på
mig att jag skulle säga, ja. Som jag slutligen gjorde. Det var en rolig
tid. Fast det höll ju inte så länge mellan oss, ett par veckor bara.

Sen har vi ju ett roligt minne ifrån femman då det började en ny tjej i
våran klass. Det hade ju också börjat nya elever hela tiden i våran klass
men efter ungefär en månad så flytta dom igen. Men den här tjejen stanna.
Hon är kvar i klassen än och det är jag jätte glad för. Blev jätte bra
kompis med henne och är det än. Det är nog en av mina bästa kompisar som
jag har i klassen. Hennes namn är Monica, är väl inte det finaste men hon
är den snällaste.

Jag har jätte många roliga minnen från skolan, fast det också finns
tråkiga.
Ett tråkigt minne är en sak som hände i sjuan. Det var ju så att jag bröt
armen i skolan. Inte för att jag vet hur jag kunde göra det. Det var så att
jag och några kompisar sprang runt och jagade varandra när jag plötsligt
ramla och landa på något konstigt sätt. Det gjorde jätte ont och på
sjukhuset visade det sig att jag hade brutit den. Det var inte roligt men
jag hade ganska så kul med gipset ändå. Kompisarna skrev ju roliga saker på
gipset som jag nu har sparat. En sak som Leya har skrivit på gipset är:
”Min lilla plommonstjärt, bli bra i din lilla purolöks arm”. Vilken fantasi
och humor alla hade. Det finns ju såklart fler tråkiga minnen än bara när
jag bröt armen men dom är inte nå roliga att berätta om. Så vi tar dom
roliga och bra minnena istället.
Ett till roligt minne som jag kom på nu va ju när vi gjorde eld-ballonger,
eller vad jag ska kalla dom.
Det var så att vi tog silkespapper och gjorde en kvadrat, med inget
innehåll och öppet på sidorna. Det skulle vi sedan ha som en ballong genom
att ha ett ljus i en av ändarna. Alla i klassen hade gjort såna, som vi
sedan skulle prova. Dom skulle såklart prova min, Mariettes, Daniels och
Brittas först. Vi hade gjort en tillsammans med det gick inte så bra när vi
skulle prova den eftersom att det var första gången man hade gjort det här,
och skulle prova våran först så gick ju allt skit. Våran brann upp, medans
alla andras kom iväg upp i luften. Vi blev ju besvikna men vi skrattade
också mycket. Balo hade ju brunit upp. Vi hade döpt den till Balo. Det är i
alla fall vad jag kommer ihåg. Jag kommer inte just på så många fler
minnen, fast det finns hundra. Så det här får väl räcka.

Snart börjar jag gymnasiet också. Jag längtar tills jag byter skola. Det
ska bli spännande att få byta miljö, träffa nya elever och få nya lärare.
Men det ska också bli tråkigt. Att lämna allt som man har så många minnen
ifrån, alla lärarna som man nu känner och så lämnar man ju kompisar som
kanske ska flytta och gå gymnasie någon annanstans. Dom kommer man ju
säkert inte att hålla kontakten med och inte träffa igen. Men så är det och
man får väl ta och lära känna nya människor som man får som kompisar.

Omdöme; Mycket talspråk och bra episoder i en salig blanding, Skrev du
en krönika för skoltidningen?

Byta klas
Jag har gåt i skolan i snart 9 år och har hitils byt klas 2 gånger. När jag
börgade skolan gick jag i 1C. Det var jätte kul, alla lekte med alla, vi
spela Fotboll på rasterna gungade gungor lekte jage och massa andra roliga
saker. Men ju mer åren gick desto mer grupper blev det. Dom rika och snygga
tjejerna i en grup och så jag i min grupp. Jag var väl inte lika snygg som
dom andra var tror jag. Det var Först i 5:an som jag sa till lärarna vad
jag kände. Jag kände mig utFryst. Jag har många minen kvar Från deta. Dom
brukade spela baskiet på gården, jag blev Förbanad och skrek på dom För jag
var den enda som inte Fick vara med. Dom gav mig då bolen och sa att jag
Fick ha den och planen den här rasten och dom den andra rasten. Sen gjick
alla iväg. Så där stod jag i rengnet, ensam med en baskiet korg och bol och
spela För mig själv. Fröken tog up det och För klasen, men inte va det väl
någon som bryde sig om det. På gympan börgade killarna kalla mig tjokis och
då sprang jag in i omklädnings rumen och grät. Jag bad lärarna om att byta
klass men dom tyckte inte det. För att dom jobbade just För att Få ett slut
på mobingen. Det var Först när jag drog med mig mina Föräldrar till skolan
som jag Fick byta klass. Efter sommar låvet Fick jag börga i 6B. Jag Fick
en massa nya kompisar som hade Fotboll som intrese. Jag hade börgat spela
Fot boll då. Det var de roligaste läsår jag hadr haFt hitills.
Nästa år börgade vi i högstadiet och det kändes både bra och lite pirigt.
Jag hade då Fåt med mig 4 av mina bästa kompisar i samma klas som jag. Från
klas 2-5 hade jag inget själv Förtroende alls men med tack av 6B byggde jag
up det helt och hållet och var därFör inte så jätte pirig av att börga i
klas 7d.

719310 har skrivit om varje ämne. Ämnet ”Byta klas” har bedömts av
läraren

1 Kommunikativ kvalitet
Förmedlar händelser, men även känslor och engagemang. Fokuserar på sina
tidiga skolår, och den utfrysning som ledde till att hon bytte klass inför
6:an.
2 Uppslag och tankeflöden inte säker på om tankeflöden är det rätta
ordet
Utvecklar bakgrunden till klassbytet väl. Trovärdig – självbiografisk, ej i
novellform. Konkreta exempel, på hur tillvaron såg ut före klassbytet fr.
a. Den egna tankegången framgår.

3 Sammanhang och disposition

Kronologiskt sammanhang. Tydligt fokus på ämnet, början/slut passar till
ämnet.

4 Språk

Ordval med viss variation, ganska omväxlande mb. Strävan e. personlig stil.
Lite talspråkigt.

5 Skrivregler

Mkt stavfel (dyslektiker trol. – ej utredd). En del inkorrekt
avslutande/påbörjande meningar (viss formell osäkerhet). Många
särskriningar. Ingen styckemarkering.

Sammanfattning

Kort, men lättläst text, trots alla stavfel (som ändå drar ned betyget).
Når utan problem G-kriterierna (utom för stavn) och även en del VG-
kriterier. Har missuppfattat hela provdelen och skrivit om varje ämne
(därför rätt kort text?) Sa att hon ville att denna text (”Byta klas”)
skulle bedömas.
Betyg: G

Hög stadiet

Jag har nu nästan gåt 3 år i den här skolan och snart är det slut. Nu är
det dax att välga lingge till gymnasit och det känns skönt men endå litte
sorgset. På den här skolan har det hänt så mycket som man komer att minas
resten av livet, tex Första dan.
Jag och dom 4 andra kompisarna som jag hade Fått med mig Från melan stadiet
skulle mötas vid biblioteket. När vi stod där kom det Fram andra tjejer som
också skulle börga i vår klas, och det verkade ganska trevliga. Det kändes
typiskt att börga skolan den dan, Det var blå himel och inte ett endaste
måln syntes solen sken Fasten klockan bara var 8. Jag tror det var ca 16º
ute. Det var Fult med Folk på gården många var glada och piriga För den nya
skolan. Sedan ropade läraren up i mikro|Fon vart vi skulle stå någonstans,
där stod vår klas Föreståndare som tog med oss till vårt nya klas rum.
Särskilt nyt var det väl inte eFtersom min pappa hade haFt deta som sit
hemklas rum när han var i min ålder. Vi satte oss på bänkarna och börga
prata lite. Minuten senare presenterade sig läran För oss och vi För henne.
Vi Fick ett par paper och sedan gick vi hem Inte viste jag då vad som
skulle hända på skolan.
Första läsåret var inte bra alls, Folk var tykna och det blev oFta bråk och
jag orkade inte pluga särskilt mycket. Andra läsåret var så där, jag
börgade bara umgås med en person och hon Fick mig att inse att det var
viktigt att pluga så jag samlade väl ihop 180p tror jag. Och så har vi deta
året, mycket plugande, Fler väner och så har man skaFat pojk vänn Det har
varit ett livat liv på skolan med bra och dåliga minen och jag kommer nog
låta mina barn gå på den här skolan, om jag Får några

Utbildning
Jag är ”tröt” på alla latta klas kamrater som bara klagar på lärarna så
Fort dom gör Fel eller Få sänkt betyg. Dom påstar att lärarna Förstör deras
betyg, men om dom kanske skulle börga komma i tid till lektinerna och ha
med sig matrial kanske det skulle gå bätre. Men det har För dom ingen
betydelse, inte heller om att dom pratar på lektionerna eller är så kalade
sjuka när det är prov, inte ens då är det deras Fel att deras betyg blir
sänkta utan det är läraren som har not imot oss, säger kläskamerat|erna,
som jag har pratat med.
Jag är tack sam För skolan, utan den skule jag inte veta hur man stavar,
räknar med + – och x, jad skulle inte Förståt hur mäniskan, Fotosyntesen
rymden m.m, hur den skulle Fungerat. Jag hade troligen haFt sämre kondition
eFtersom jag inte hade rört på mig lika mycket och antagligen käkat Fel
mat. Hade det inte varit För skolan skulle jag väll aldrig ha Fått ståt på
skidor. Skolan är ett bra ställe där man utveklas och lär sig sammarbeta
med andra personer. Jag tror nog även att jag hade börgat röka om det inte
hade varit För skolan. Viserligen Finns det några nakdekar med skolan tex
skolmaten, Mer grönsaker och något annat köt i kötFärslimpan, den smakar
katt mat.
Om nu skolan vill att vi ska va Förbereda oss För Fram tiden tycker jag att
vi borde praua mera, För det har jag lärt mig ganska mycket på. Här lär jag
mig om industrin hur den Funkar och sånt och en hel del matematik.

Hej
Kära skol minister. jag skriver till dig angående av mina syn|punkter om
hur skolan på 2000-tallet kan se ut eller Förbätras.
Många elever är i dag tröta när dom kommer till skolan och inte har dom
skäkat någon Frukost heller. Det skulle vara bättre om dom kunde Få såv
morgon och jobba lite längre på dan istället. Många bor ju på landet och
måste ibland gå up 2tim innan skolan börgar man är ju tröt då så man orkar
ju inte käka något så tidigt på morgonen. Det är ju själv klart bätre om
dom komer till skolan utvilade och mätta. Desutom är dagens ungdom alldeles
för latta. Dom borde Få ha gjympa varge dag i skolorna. Det har ju gjorts
en undersökning som visar att Folk som gympar har bätre betyg än dom som
inte motionerar.
Jag tänkte även på det att det var en tysk proFesor som hade utalat sig om
att man jobbar bätre med klasisk musik. Vore inte det bra om Sverige var
det Första landet med att inFöra klasisk musik under lektionerna. Sen har
jag hört ganska mycket klagande av elever på att Folk Förstör datorer och
klotra lite var stans. Man kan väl gå ut med någon så kallad belöning. Den
skola som behöver minst pengar till skadogörelse Får ett pris eller nåt
sånt.
Ni skulle även behöva lägga till mer pengar på skolmats bespisningen. Maten
är ibland oätbar och det Finns knapt några grönsaker. Anars Får jag låv att
tycka att skolorna ser ganska bra ut. Vist kan alt bli bätre men det här är
det jag tror är mäst akutas. Vänliga Hälsningar
719310