Betyg på uppsatsen: G

Nationellt prov svenska
Delprov C

När jag började högstadiet i sjuan så bytte vi skola, för att den jag gick
på innan hade bara lågstadiet och mellanstadiet. Det kändes härligt på
något sätt att komma till en ny skola, nya människor, nya egna skåp, kiosk
i uppehållarn. Vi hade läger i början av sjuan på ett ställe som heter
kohagen. A klassen som jag går i och B klassen.
Vi hade det väldigt roligt där, vi åkte kanot och mitt ute på sjön slog vi
årorna mot vattnet och skvätte vatten på andra skolkamrater. Efter vi hade
haft roligt ute med kanoterna så hoppade jag och några av mina kompisar i
vattnet med kläderna på.

Om du har någonsin hoppat i vattnet med kläderna på så vet du hur det
känns, kläderna blev väldigt tunga och det är svårt att simma med skorna
på. När vi hade plaskat klart så gick vi såklart in i våran så kallade
stuga och tog bort de blöta kläderna och värmde oss. De tänkte ordna ett
disco i en stuga men det blev inget.

Det var ingen som riktigt ville vara på discot. Jag var förtjust i en av
tjejerna i klassen men jag vågade inte fråga något för jag var så blyg. Det
hände att två killar i vår klass började bråka och det slutade så att den
ena grinade. Det var några tjejer som ville sova i killarnas stuga som
såklart inte fick det.

När det var läggdags så ville vi inte sova, men vi gick in till stugan. En
del rymde ut ur fönstret och en del lade sig. Jag och två kompisar var
vakna nästan hela natten och pratade, jag somnade 04:00 på morgonen och
mina kompisar somnade 05:00.
Kl. 06:00 en härlig morgon kommer en tjej i våran klass och bankar på
dörren och kommer in och pratar med hög röst som såklart väcker oss.

Jag hade bara sovit i 2 timmar och de andra två kompisarna 1 timme. Tjejen
som väckte oss är irriterande och är nuförtiden uppkäftig mot lärare och
det är inte många som gillar henne. Nästa dag åkte vi hem och jag höll på
att somna hela tiden i bussen, jag fick ju inte sova mer än 2 timmar.

Jag som hade keps blev mycket irriterad när några i klassen tog kepsen,
slog i nacken, retade och var helt enkelt Oschyssta. Jag tyckte i alla fall
att det var mobbning, för så kändes det som. Vi hade ju inga betyg i sjuan
men jag pluggade så att jag fick Godkänt. Sjuan gick väldigt långsamt men
det gick som det gick.

Men i åttan gällde det, pluggade så att jag fick Godkänt, Väl Godkänt men
till närheten av Mycket Väl Godkänt kom jag inte. Sedan så blev det
praotid. Fick testa hur det var att jobba i en affär. Kändes rättbra men
dåligt ändå för man fick inga pengar. Slavarbete skulle jag kalla det men
inte så slitsamt. Jag fick ju godis och välja en cd skiva, när jag slutade.
När jag var tillbaka i skolan så gällde det att plugga för att få bättre
betyg och året gick väldigt snabbt.

I nian gällde det att plugga ordentligt. Jag hade bestämt mig att jag
skulle förbättra mina betyg. Det skulle inte vara några kassa och tråkiga
betyg. Och jag förbättrade min engelska från G till VG. Jag fick en chock
när jag fick MVG i det första provet. Var helt borta. Praotiden i nian var
tråkig. Jag praoade på en ”Volvo” firma och först var jag i affären var man
säljer reservdelar, oljor och bensin m.m. och det var kul.
På lagret var det ganska kul också men sedan när jag gick till tvätt sidan
så började bli långtråkigt och dagarna gick väldigt segt. Det bästa var
garanterat maten. Jag fick den gratis på deras egna restaurang och om man
skulle köpt det annars så skulle det kostat 50 kr. Efter julen så skulle
man välja vilken gymnasielinje man skulle gå in på.
Det var svårt att välja för att det finns så många linjer men jag tror jag
valde rätt ändå. Nu har vi ju dom här nationella proven och det känns
härligt att lämna den här skolan. Samtidigt som det är spännande att komma
till den nya skolan. Man har ju inga vänner på den skolan.

Att byta skola/Att byta klass

Lille Jimbo hade nyss flytt från sitt hemland i Afrika, han hade förut bott
i Namibia, med sin familj hade de flytt till Sverige, till detta kalla och
frusna land, lille Jimbo kände igen orden, han försökte att bokstavera och
uttala meningen, ”Wwel kaamen tel Sverigeen” knepigt tänkte han. Lille
Jimbo kände sig inte hemma här, han trivdes inte alls, han ville bara hem
igen.

Han kände verkligen vreden och förtvivlan i sig. Han ville tillbaka till
Afrika men han visste bara att det ändå var en massa krig där i sitt
hemland. Han visste inte hur det skulle vara att komma till ett annat land
som flykting, Men det skulle han snart få veta. Lille Jimbo hade gått i
skolan förut, när han bodde i Afrika. Han hade lärt sig lite engelska, men
det var inte mcyket, han hade även lärt sig lite matematik men det var inte
heller så mycket.

Lille Jimbo hade tre systrar och två bröder och sin mamma kvar i livet, han
hade även haft två andra syskon och en far men de hade blivit avrättade. Nu
bodde de i ett litet hus för flyktingar, det fanns en massa andra människor
där, flyktingar från andra delar av världen. När lille Jimbo satt där med
sin familj, fick han syn på en liten ensam pojke, den lille pojken var i
Jimbos ålder. Jimbo gick fram till den lille pojken, han var mycket ledsen,
och frågade på en dålig engelska, – How are you? Den lille pojken var tyst,
han sa ingenting, han var livrädd och chockad, den lille pojken tog upp ett
gevärsskott ur sin ficka, han placerade gevärsskotet på golvet. Sedan brast
han i gråt.

Lille Jimbo kramade om honom. Tiden gick och våren kom, träden blev gröna
och blommorna vaknade till liv, våren hade kommit, Jimbo och hans familj
hade levt i den lilla flyktingförläggningen för ett långt tag nu. De trodde
att de skulle skickas tillbaka till Afrika igen, lille Jimbo visste att det
skulle gå bra nu. En dag var det en polis som kom in till
flyktingförläggningen han hade ett papper fram för sig som han höll i
händerna och han ropade upp namnet Mmbasa Jemi Nabo, det var Jimbos mamma.
Jimbos mamma reste sig upp, polisen bad henne att komma fram, hon tog lugna
steg, hennes hjärta dunkade snabbt.

Jimbo satt kvar på golvet med sina syskon, polisen sade till kvinnan, – kom
med här frun, hon vägrade att följa med polismannen, hon vände sig om och
sade – family!, då gick alla syskonen upp, de gick till sin mamma och
följde med henne. Utanför väntade en stor buss, Jimbos familj gick in i
bussen, sedan bar det iväg. Efter ett par timmar stannade bussen vid ett
stort hus. Det var ett polishus de hade kommit till, mamman gick med
polisen in i det stora huset, efter att de hade gått genom de alla tomma
hallarna kom de fram till ett rum. Där inne satt två manliga poliser med en
massa papper de hade även en tolk som kunde tala svenska och afrikanska.

”Okej frun, nu ska vi se här” sade han och kollade på pappret framför sig.
Tolken översatte det vad polisen sade. – Ni har varit i Sverige i ett
halvår nu, om jag förstått saken rätt?, tolken översatte och mamman bara
lyssnade. – Okej, så ni har en familj här också? tolken översatte allt, och
mamman nickade upp och ner med huvudet. – Men då var det inga större
problem då, frun, sade polismannen och gav ett leende.

Den andre polismannen höll tyst. När de öppnade dörren för henne sade
polismannen – Just det ja, det glömde jag nästan, här har ni era pengar era
bostadspapper och försäkringspapper ni har även fått livstidsasyl här i
Sverige, tolken översatte allt. Hon blev glad, och flinade utav lycka, när
hon kom till bussen följde polisen och tolken med.

Mamman berättade om vad som skulle hända. Hela familjen tjöt utav lycka, de
skrattade och var lyckliga. Bussen körde iväg igen, efter ett par timmar
kom de fram till ett bostadsområde. Tolken skulle hjälpa familjen med
ekonomin, hyran, avgifterna och mycket annat. De hade fått möbler och en
TV, det var inga välskötta möbler, dom var mycket slitna. Efter att första
veckan hade gått skulle syskonen börja i skolan. Syskonen var äldre än
Jimbo, Jimbo fick börja i femman.

Det var verkligen inte så lätt för honom första dagen i skolan, hans
klasskompisar var taskiga mot honom, när han då kom in till klass rummet på
morgonen, första dan kollade alla på honom. Fröken kollade också på honom,
– hej Jimbo, sade fröken – kom fram här så att alla får hälsa på dig, han
fattade inte ett dugg om vad hon menade, men han gick med lugna steg fram
till fröken. Han kollade ut över klassen, plötsligt sade alla barnen – Hej,
Jimbo!, han visste inte vad han skulle säga, men han visste att det var en
hälsning.

Ha sa lite lågt – Gambo, som betyder hej på afrikanska, alla barnen
skrattade. Fröken visade platsen åt honom, när han satte sig ner somnade
han på direkten. Han kände sig inte hemma. Vid dagens slut, när han kom hem
la han sig på sängen och tog ett djupt andetag, och andades ut. Hans mamma
var hemma, han ville aldrig mer gå tillbaka tänkte han.
Nu hade det gått några år, Jimbo hade lärt sig svenska och hade bra betyg i
skolan. Han började även sporta och blev en bra basketspelare, han spelade
i ett topplag, några år senare blev han skjuten till döds, bara 20 år
gammal.

Hej Skolministern.
Innan jag börjar klaga på allt som är fel, så vill jag först berätta vad
som är bra på våran skola. För det första så tycker jag att vi på våran
skola har börjat förebygga mobbning jätte bra. Det är ju jätteviktigt att
alla trivs i skolan. För det andra så har lärarna verkligen hjälpt till,
för dom som har det lite svårt i skolan. Genom att sätta dom i en mindre
grupp. Jag går själv i den gruppen och jag älskar dom lektionerna vi har
med gruppen, för det är så tyst och man kan verkligen fokusera sig på sitt
arbete. Och för det tredje så tycker jag att vi har ganska bra skolmat, man
kan alltid äta något.

Nu till dom grejerna jag vill klaga på. Hur kan ni se till att vi har så
bra förebyggande program mot mobbning, Men inte de andra skolorna. Ja just
det jag syftar på Långaslättskolan. Det är helt oacceptabelt att hänga ut
en fyra genom ett fönster. Det är också helt oacceptabelt att spöa på en
kille i nian bara för att han dansar balett. Detta skulle aldrig ha hänt om
långaslättskolan skulle haft ett bättre förebyggande program mot mobbning.

Varför tror du att det är så många som har dåliga betyg i t ex Areby? Jo,
för att dom aldrig får lugn och ro på, på lektionerna. Ni måste se till att
de får lugn och ro, kanske genom att sätta dom i mindre grupper.

Vi borde inte ens ta upp skolmaten i t ex Gustavsbrantskolan, för det gick
inte ens att äta. Till och med sexförbrytare, kvinnomisshandlare och
mördare får bättre mat än i vissa skolor. Är dom värda det? Är de.
Varför lägger ni bara era resurser på stadsskolor? För det måste ju vara
något fel, när jag inte kan klaga på något i min skola. Medans andra elever
i andra skolor kan klaga på tusentals grejer.

MVH.
772129

Att byta skola/Att byta klass

Inan jag byte skola till Viksby så gick jag i mattberga skolan. Mattberga
skolan är en skola som ligger i Mattberga utanför Sala. Jag har spelat
hockey sedan jag var 5år gammal och jag älskar spelet. När jag gick i
femteklass i mattberga fick jag höra att det finns en hockeyklass från 6:an
på viksby skolan. Självklart blev jag intresserad och sökte dit. Jag fick
först provspela och sedan intervjuade dom mig. Dom ringde också till min
lärare och frågade hur jag var i skolan. Efter många veckors väntan så fick
jag ett brev med svar. Jag öppnade brevet och läste det. Jag kom in i
hockeyklassen och jag var över lycklig. Dagen efter i skolan medelade jag
min lärare om att jag komit in och ska byta skola när vi börjar 6:an. Hon i
sin tur medelade klassen att jag skulle byta skola.

Sommarlovet kom och jag ville bara att skolan skulle börja igen. Dagarna
var sega och jag tränade nästan bara om dagarna. Efter ett långt sommarlov
så började skolan till sist.

Första dagen iskolan fick jag träffa alla i min klass. Alla killar tjände
jag redan, för dom spelar jag hockey med på fritiden i Almvik is eller Ais
som vi kallades då. Men tjejerna hadde jag alldrig sätt förut och jag
tyckte att det skulle bli kul att lära käna dom. Efter en vecka i min nya
skola skulle jag på klassresa med min gammla klass. Jag ville inte åka med
för det var så roligt i min nya klass. Men det var försent att ändra sig
nu, jag var tvungen att åka med. Vi var borta i fem dagar och helatiden
ville jag hem.

Den här skolan som jag går i nu är mycket bätre än min föra skola.
Klasserna på den här skolan är också mycket bätre.
Det var också här i skolan som jag träffade min flickvän. I min föra skola
fick man inte göra något. Klasserna var också väldigt tråkiga. Lärarna på
den här skolan är också mycket bätre.
Det ända som jag tycker var bätre i mattberga var maten. Jag trivs väldigt
bra här i den här skolan och hoppas att det blir lika bra i gymnasiet.

Till Skolministern

Hej! Jag skriver till dig för att få fram några av mina åsikter om hur
skolan kan förbättras och vad jag har märkt under dom åren som jag har gått
i skolan så finns det en hel del som behöver förbättras eller ändras. Vi
kan börja med lågstadiet, ja egentligen så kanske jag inte kommer ihåg så
där jättemycket ifrån lågstadiet, men en sak som jag kommer ihåg ifrån
lågstadiet det var att man blev ofta retad av dom äldre eleverna på skolan
för att man kanske var för tjock eller för att man hade ögon som en kines
och det hände ofta under den tiden, det kanske berodde lite också på att
det var nästan aldrig några klassvakter ute på rasterna för att gå imellan
om någon blev retad eller slagen utan man fick oftast säga till lärarna när
rasten var över och då blev man kallad för skvallerbytta istället och som
du då redan kanske har räknat ut så blir mitt förslag till förbättringar i
lågstadiet att skaffa fler rastvakter.
Ja, så kommer vi till mellanstadiet då och där tycker jag redan att allt
blev mycket bättre om man jämnförde med lågstadiet, men det behöver ju inte
betyda att jag inte har något att invända imot, Vi kan börja med t.ex.
lärarna, ja egentligen var det ju inget fel med dom, men det kanske var
lärarplanen som var lite konstig och det märkte man ganska tydligt när man
började sjuan eftersom i mellanstadiet så var det inte så noga om man
stavade fel på ett ord, så hade man då vant sig att stava det ordet på det
sättet så var det inte så lätt att ändra på det sen när man började sjuan,
tyvärr så kommer jag inte ihåg vilket ord det var men jag tycker i alla
fall att lärarna ska vara hårdare på stavfel och jag hoppas att du kan
ordna det så att inte fler personer får mera stavfel i framtiden.
Ja då har vi äntligen kommit till högstadiet då och där är det faktist bara
en sak som jag tycker skall förbättras och det är rasterna imellan
lektionerna, dom är alldeles för korta och man får alltid springa till dom
olika klassrummen för att komma i tid och det tycker jag är dåligt, alltså
är mitt förslag längre raster imellan lektionerna. Tack för att har tagit
dig tid att läsa igenom mitt brev och jag hoppas verkligen att du
förbättrar dom här punkterna jag har skrivit om och att du inte får några
fler ”förbättringsbrev” efter mitt.
Hälsningar Martin Klippvik 9B Angered

P.S Mina år i grundskolan har varit jättebra.

Mina skolår!

När jag började lekis, så ville jag inte alls dit! För jag ville vara hemma
med mamma. Det var många andra barn som skulle börja lekis som man inte
kände. Första dagen jag var på lekis så fick jag en kompis direkt! Vi
sprang upp och ner på en stor kulle, som var täckt med gräs. En gång när vi
skulle färglägga frukter, så målade jag alla i Rosa och lila färger. Sedan
sa lärarna nu ska vi måla frukterna i färgerna som de har i vanliga fall,
inte i färgerna som vi bara tycker om, Och då hade jag redan målat
frukterna i mina favorit färger! Då blev lärarna lite sura på mig. När jag
gick på lågstadiet fick man gå fram till almanakan och läsa vad det var för
datum och vilka som hade namnsdag, jag kommer ihåg att jag var jätte|nervös
när det var min tur att gå fram och läsa vad det stod på almanakan, det var
bara nervöst för att om man sa fel, så trodde man att hela klassen skulle
skratta. Utanför klassrummet hade vi en röd sak som man fick sitta i, och
om man lutade sig bakåt, framåt eller åt sidorna, så snurrade den. Man hade
en planering som visade vad man skulle göra, och längst ner på listan stod
den där röda snurr saken! Men man fick bara leka med den en gång per vecka.
När jag gick i trean, så fick vi som gick i trean hjälpa dom som gick i
ettan och tvåan i omklädningsrummen. Vi fick se till att det inte var så
skrikit och stökigt. när jag gick i fyran så hände det en hemsk sak. en
pojke som gick i min klass blev överkörd av en buss, pojken som cyklade
åkte in i bussen, och hamnade under den. Han fick åka till sjukhuset
direkt. Han levde ett tag. Men på eftermiddagen när vi satt i vårat
klassrum, så sa våran lärare att han hade dött, det blev knäpptyst i
klassrummet och alla började gråta! Till och med dom tuffaste killarna
grät. Vi hade också vattenkrig i fyran, vi brukade ha vattenkrig nere i
duschrummen efter att vi haft idrott, det fanns en dörr mellan killarnas
och tjejernas duschrum. En gång när vi hade vattenkrig, så var det en av
dom tuffa killarna som tappade sin handduk! En del kastade vatten med
schampoo och parfym i hinkarna som var fyllda med vatten. När jag gick i
femman så hände det inget speciellt som jag lagt på minnet! När jag gick i
sexan så var vi i våran klass bara fyra stycken som gick i sexan, och vi
fyra var tjejer. Vi hade olika ”gäng” i våran klass, det var vi tjejer som
gick i sexan och killarna som gick i fyran som hade ett gäng! Dom andra som
gick i våran klass ville också vara med i vårat gäng, men det fick dom
inte. Vi var uppdelade i olika klasser, 4-6A, 4-6B och 4-6C, vi gick i 4-
6A. Vi tyckte inte om dom andra som inte gick i våran klass! i sexan så
hade vi nationella prov. När jag började sjuan så kom jag i en klass som
jag inte kännde någon alls i, så jag fick byta till en annan klass. Man
kännde sig jätte-liten när man gick i sjuan, för dom som gick i nian var så
stora och vuxna. I åttan hände det inte så mycket, inte vad jag kommer ihåg
i alla fall. Nu går man i nian. I nian har det hänt rätt mycket! Man får ju
betyg som avgör vad man ska bli, vad man ska gå på gymnasiet. Nu när man
ska sluta grundskolan känns det faktiskt väldigt bra, man tar ett steg
närmare in i vuxenvärlden.

Att byta skola!
– Dana, jag och pappa har funderat på detta länge, och jag vet inte hur jag
ska berätta detta för dig.
– Vadå ska ni skiljas eller? sa jag med en klump i halsen.
– Nej nej, det är så, vi vill flytta till Göteborg sa mamma med svagare
röst.
– Va till Göteborg. Ja, det blir ju kul var min första tanke.
– Tycker du värkligen de sa mamma med en lättad röst. Men gå nu till skolan
innan du kommer försent.
Mamma gav mig en puss på pannan och gav mig min väska.
På vägen till skolan funderade jag om dethär med flyttningen.
Göteborg är stort och nya kompisar, nya lärare, nytt folk. Sen kom jag och
tänka på alla mina kompisar här och Anders. Hur ska jag berätta detta för
honom? Men jag vill inte att det ska ta slut. Då kännde jag hur pressen
klämde mig i magen. Ju mer jag tänkte på att flytta destå mer ont fick jag.
Jag kom fram till busshållsplatsen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag
stod och kollade på alla människor som paserade förbi. Efter en mycket kort
stund kom min buss, jag klev på och hela vägen till skolan satt jag och
stirrade ut genom fönstret.
När jag äntligen var framme så träffade jag anders vid håll platsen. Då
tänkte jag för mig själv ”snart kommer jag aldrig se dig igen”. Jag gick av
bussen, där stod han med världens finaste leende. Då kännde jag hur fan ska
jag lämna dig. Nu kände jag igen klumpen jag fick i morse.
– Hej Älskling sa Anders och såg jätte glad ut.
– Hej sa jag och vågade inte äns kolla på honom
– Vad är det med dig gumman? Har någonting hänt? och stannade upp mig. Dana
kolla på mig. Du vet att du kan berätta.
– M sa jag och kännde hur tårarna ville komma ut. Det är så att mamma och
pappa vill flytta upp till Göteborg jag sa det så tyst så jag trodde att
han inte äns hörde.
– Nej du skojar med mig nu? sa han och blev helt förvirrad.
– Nej, det är sant. Pappa är i Göteborg nu och så fortt jag slutar 7:an ska
vi flytta. jag kollade upp mot honom och en tår föll från min kind.
– Med det är om en vecka eller nu på fredag. Men dom kan flytta inte du.
Men vem ska jag vara med om dagarna då sa Anders med en lessen röst. Och
vad händer mellan oss då? sa han lite mer allvarligt.
Vi stod där tysta en stund och såg på varandra. Vi hade börjat skolan och
solen sken starkare än någonsin.
– Du vet att jag kommer att alltid älska dig och att du är min första
kärlek. Där fick jag inte fram några ord mer, hela hjärnan var tom känndes
som allt stog still. Det ända jag kännde hur det trycktes i min mage och
hur tårarna ran på min kind.
Vi sa inget och började gå upp mot skolan.
– Du vet att jag vill inte göra detta och du vet hur mycket jag älskar dig
och allt vi har gjort tillsammans men är det inte bäst att vi gör slut?
frågade han mig och släppte min hand. Då stannade jag upp igen, Och bara
kollade på honom. Han stannade inte utan fortsatte gå. Nu kände jag hur
mycket illska och hat jag hade mot mina föreldrar. I nästa sekund när jag
kollar upp var han borta. Jag gick med tunga steg till skolan. När jag kom
in kollade jag mig omkring såg på alla klottrade såpen. Fick tillbaka
blickar.
– Dana så du bara vet så är du 20 minuter försenad. sa min bästis Lina.
– M säg att jag kommer sa jag med en jätte svag röst.
Vi hade svenska lektion och läraren var inte där just nu. Men kvarsittning
skulle jag nog få.
Jag trivs så bra i min skola.
Min kontakt till lärarna är också bra. Jag kan snacka med dom om allt utan
att skämmas.
– Dana varför är du sen? sa min svenska lärare
– Jag missade bussen. där ljög jag
– Okej, med jag vill att du stannar kvar efter lektionen och du ska läsa
boken du fick förra lektionen av mig på detta passet sa Fröken och kollade
in i mina ögon.
Hela klassrummet var knäppt tyst. Det var det alltid på alla lektioner. Men
ibland brukade vi snacka när vi blev utråkade.
Tänk skolan i göteborg dom är säkert sånna som inte bryr sig om skola eller
nåt. Det var min första tanke.
Eller tänk om jag inte får några kompisar.
– Okej nu får ni gå alla elever. Tack för idag sa fröken högt.
Alla plockade ihop och gick ut till sina skåp.
– Du ville snacka med mig sa jag
– Ja, Dana ska ni flytta.
– M, pappa är i Göteborg nu. Och så berättade jag allt för henne. Det
kännde så bra att prata ut om det. Den där pressen i magen gick bort. Hon
talade om för mig hur det var där uppe och sånt. Jag tänkte tillbacka det
kanske är inte så dummt i alla fall.

Fredag!
Idag är det skolavslutning och nu finns det ingen Anders i mitt liv kvar.
Varje dag har jag gråtit. Inte äns ett telefonsamtal. Varje kväll har jag
inte vågat ringa honom. Jag skrev ett brev till Anders som jag skulle ge
honom sedan.
Jag och alla kompisarna gick till kyrkan där våran rektor alltid håller tal
och ger ut stipendium och diplom.
Vi kom in i kyrkan. Och jag älskar doften där inne det luktar så gott. Det
var små tända ljus. När jag väl hade satt mig så kollade jag mig omkrig.
Men jag såg inte Anders. Jag var inne i min lilla egna värld.
– Dana du ska gå upp du har fått ett diplom sa min Bästis Lina och lät
överlycklig.
– Va jag varför då sa jag helt förskrekt.
Sen reste jag mig upp och med samma gång såg jag anders. Jag blev helt
tomat röd i ansiktet när jag gick upp.
Jag tackade för diplomet och gick med det största leéndet på läpparna.
Efter en timmas lyssnande på rekton så var det slut. Alla gick ut och
letade upp sina lärare för att önska glad sommar. Då kände jag någon som
kom och kramade mig bakifrån.
Jag vände mig hastigt. Det var Anders och jag hoppade upp och kramade honom
igen. Sen gav jag honom brevet och önskade honom lycka till med plugget och
tjejerna.
– Här detta är till dig sa han och sträckte fram en illröd ros
– Tack, sa jag den kommer jag aldrig att kasta.
Skolavslutningen var klar och alla gick hem för att på kvällen var det
fest. Men för mig var det att flytta.
Skolan i Göteborg!
Sommarlovet tog slut och nu skulle jag börja 8:an. Allting var som att
flytta från himlen till helvettet.
Det var så pinsamt när jag kom in jag kännde ingen.
Jag stälde mig vid dörren och kollade på alla.
– Du kan sätta dig här sa en tjej som heter johanna.
Jag gick fram och satt mig med henne.
Vi började snacka. Men det var fortfarande pinsamt och jag var fortfarande
röd i ansiktet. Nu har jag bott i Hovde i ett och halvår. Och visst längtar
jag tillbaka till min förra skola.
Skolan jag går i just nu är helt okej den duger. Men klassen är lite jobbig
alla tycker olika och det är mycket tjafs ingen lyssnar och det var absolut
inte så i min förra skola. Jag kan inte klaga på lärarna heller för dom är
bra Men jag tycker inte det är bra att flytta när man har blivit stor eller
iallafall när man är tonåring. Det är svårt att flytta ifrån kompisar och
nära och kära.
En sak till som är konstigt i min nya skola är att lärarna ringer hem utan
att eleven vet om något. Det gjorde man aldrig i min förra skola.
Men nu kära dagboken får du ha det bra
Hej då!
/Dana
*som saknar sin förra skola*

Att byta skola/Att byta klass.
Nej! Skrek jag i hela rumet.
Mamma tittade på mig med sina gjylenbruna ögon och sa:
– Vi måste flytta, vi har inget anat val.
Hon fick mig att tänka tillbaka. Tänka på allt jag har varit med om.
– Mamm. Jag har bott här sen jag var ett litet barn, kan jag åtminstondet
få stana kvar med mina kompisar i skolan?
– Nej det får du inte, svarade hon. Och i samma sekund rusade jag in i mitt
sovrum och smälde igen dörren. Jag la mig på sängen. Jag blev tårögd. Jag
satt och tänkte på alla mina roliga dar som barn, o i skolan, mina snälla
lärare. Det skulle bli det jobbigaste, tänkte jag. Att byta skola, mina
klasskompisar skulle byta ansikten. Jag bestämde mig för att göra ett nytt
försök hoss farsan. Han är snällare än vad mamma är tycker jag. Han låter
nog mig gå kvar mitt sista år med. Jag flyttar mig långsamt mot dörren och
hör att han sitter och pratar med min äldre syster. Hon blir skit sur. Inte
för hennes skull, för min. För henne spelar det ingen roll om vi flyttar
eller inte, för det drabbar inte hennes utbildning:
Jag hör henne säga:
– tänk på syrran då, hon går i 8:an. låt henne otminstonde få gå klart! Hon
vet att skolavslutningen för 9:orna är galet roligt i min skola. För att
hon själv gått där. Men farsan säger, nej, med en hög och iriterande röst o
jag lägger mig på sängen igen. Nästa dag i skolan så sägger min lärare:
– Nu är det 2 veckor kvar tills Skolavslutningen. Vad hade ni tänkt o göra
på sommarlovet?
Min klasskompis Lina säger att hon ska resa bort med sin pappa till
Grekland. Det låter kul tycker jag. Killarna ska spela fotboll och åka på
turneringar med fotbollslaget. Och när det min tur så säger jag att jag
skall flytta. Alla vänder sig snabbt och tittar på mig. AAaa. Så är det!
Säger jag. Va synd svarar min lärare. och frågar om jag ska byta skola. Jag
rusar ut och smäller igen dörren! Läraren fortsätter sin lektion igen.
Dagarna går och sommarlovet har börjat. Morsan har redan börjat o packa. Vi
sover på madraser det är jobbigt tycker jag. Men en kväll presic när vi har
flyttat, så frågar jag min morsa: Varför!
– Varför vadå, säger hon o tittar konstigt på mig.
– Ja, varför flytta vi?
Hon kollar på mig med ledsna ögon och säger:
– Jag ska börja jobba och vi behövde större hus det vet du själv. Du sov
juh på madrass där borta. Jo, tänkte jag, det är sant.
– Men varför skola?
– För att det blir närmare för dig att plugga där. Du får nya kompisar o
allt.
Jag blev tyst o la mig för att sova. Jag hade aldrig varit i den skolan jag
skulle börja i tidigare Så den dagen skolan började Så viste jag inte vart
jag skulle gå. Så jag bad min morsa komma med mig. Jag skämdes oerhört
mycket. Men sen såg jag att där sitter juh tjejerna från kyrkokören. Va
bra, tänkte jag. Nu har jag i allafall kompisar o vara med. Men mina lärare
såg anorlunda ut. Och schemat.. jag fattade ingenting. Men jag tänkte det
här kommer jag att bli van vid. Och suckade. Ingenting var som min förra
skola.
Min förra skola var mer öppen och ljus. Och den här skolan är mörk och tom.
det är en liten skola. Alla känner varandra. Jag plockade snabbt till mig
nya kompisar. Redan efter första dagen var jag ute med tjejerna i min
klass. Jag tycker att dem är knasiga. Men det är bara posetivt. 1 vecka
efter skolan så.. åkte vi till ett ställe för att bada och ha skoj med hela
klassen. Det var kul och jag lärde käna hela klassen bättre där.
Några dagar därpå satt jag på altanen med min farsa och pratade. Han
frågade hur skolan hade gått för mig, om det va som jag trodde att det
skulle vara. Men, nej det var det inte. Det var roligare och bo här än vad
det var och bo i lägenheten där borta. Jag trivs mera här och känner mig
mer fri! sa jag till honom och krama om honom och gick och la mig.

Mina skolår
Mina skolår har varit dom bästa dagarna i mitt liv. Upp till sexan var det
bara plugget som jällde. Sen när man började sjuan var det bara kompisarna
som jällde. Man började inse att skolan är vigtigt fast det va förssent man
hade nu slössat ett hellt år. Men jag böjade plugga igen. Det känndes
skönt. Men ofta så tänker jag att Jag går i 9:an och det är min sista
termin. Hur kommer det att kännas att börja en ny skola? och att få nya
kamrater? att jag nu ska ta en annan väg till skolan inte den som jag har
gått i 9 år känns konstigt. Och kommer mina nya kompisar gilla mig lika
mycket som mina andra kompisar gjorde i skolan? Men jag tackar gud att jag
fick den möjligheten att gå i skolan. För att skolan är gätte vigtigt.
Istället för att säga att skolan är trogigt och att Jag vill hoppa av.
Tänk på hur mycket kunskap och lära vi får i skolan. Nästan allt vi lär oss
är det de våra lärare har lärt oss. Jag ågrar inte ett enda minut att jag
går i skolan. Jag tycker att skolan är en bra förebild för mig. Och jag
tycker att andra ungdomar borde också tänka på att istället för att hänga
utte i stan av den tiden kan ni gå i skolan istället. Mina skolår kommer
jag alldrig att glömma Det är så kul när jag tänker tillbacks men när jag
tänker på att sluta så blir jag litte leässen men jag säger till mig själv
va glad att du fick ha domkära dagarna i ditt liv (Tack).
Så till alla ungdomar tänk på innan ni hoppar av skolan om ni gör rätt och
ni som redad har hoppat av börja skolan igen fast ni tycker att det är
svårt. Vill tacka tidningena att ni vill ha min åsikt om skolan
MVH 752211

Till skolministern.

Hej jag heter Louise Bock och går i Centrumskolan, klass 9A. Jag inser mig
själv som en av de experter som har gåt i skolan i nio år, eftersom jag
vill att andra elever ska få det bättre skulle jag vilja ge er några
exempel på vad och hur man kan göra åtminstonde i Centrumskolan bättre,
eftersom jag inte vet hur dåligt eller bra det är i andra skolor.
I vår skola har vi det ganska bra men det finns många klagomål och jag tror
pga detta förkommer det oftast vandalism på något sätt måste det gå att
bearbeta, jag tror om man visar eleverna att deras ägodelar är lika mycket
värda som skolans ägodelar skulle det kunna visa dom att vandalism inte
förbättrar något alls. Herr Skolminister, en sak som många grubblar över i
alla fall min skola är maten, jag tror själv att denna tanke har förekommit
hos er någon gång. Det skulle vara en rolig expuriment att kunna över låta
eleverna tahand om mat budgeten så att eleverna får en chans att kunna se
vad det är för krav på mattanterna och rektorn. på de sättet kan eleverna
få lite mer av de maten de gillar.
Det är inte så att Centrum skolan är en dålig skola, lärarna är det ”top
class” på, lärarna är roliga och är samarbetsviliga, det jag vill komma
fram till är att man ska visa hur och vilka krav rektorn och mattanterna
har det. För det är dom som får de flesta kritiken i min skola.

Tack för att du lyssna.