Betyg på uppsatsen: G

Min syn på skolan
Innan man hade börjat i första klass så längtade man mycket till att skolan
skulle börja. När man börjat i första klass var det viktigaste ut av allt
att lära känna sin blivna klasskamrater. Första|klass var det roligaste
året av alla nio. Det man såg fram emot mest var att lära sig och läsa och
skriva. Den första årskursen var nästan som dagis fastän hade man lärde sig
saker som man inte kunde innan. Efter att den första egentliga ”riktiga”
dagen var över så längtade man tills nästa. Man kände sig stor fasst ändå
liten. Det som är nyttigt med första klass är att man gör det mer som en
lek, inte på så mycket allvar. Man blandar roliga saker med mindre roliga.
Alla barnen har olika snabbt att lära sig, bara så att läraren tänker på
det så att man inte går för snabbt fram. Det som är absolut roligast för
barnen är idrotten, där kan dom springa av sig sin energi och prata av sig
sin energi och prata av sig. Skolmiljön är också väldigt viktig, man ska ha
kul och roa sig mycket på rasterna så att man tar det lugnt på lektionerna.
Även att barnen får mer idrott kan vara bra. Det barnen tycker om mest i
denna årskurs är att lära sig alfabet och sen att lära sig att skriva och
läsa. Jag tycker inte heller att man bör stressa eleverna till att lära sig
läsa, om man tar det lugnt kommer det mer av sig själv. Lärarna är väldigt
snäll mot barnen. Jag tycker själv att det är roligare att ha yngre lärare
och det tror jag även att barn också tycker. Om man har en yngre lärare så
är det mycket roligare för barnen på raster bland annat. Barnen kommer
”närmare” sin lärare om hon/han är lite yngre. När man sen kommer upp till
tvåan så har man lärt sig pluss och minus, då har man också lärt sig att
läsa hyfsatt bra. I matten är det dags att börja med andra tal. Det som är
bra är att man har samma lärare hela lågstadiet, de som är possitivt med
det är att då vet läraren vad dom olika eleverna kan och är lite mindre bra
på. Det som är absolut bäst med skolan är kompisarna. Om man ska klara av
skolan bra så hänger det också på att ha kompisar. Om man inte skulle gå i
skolan så skulle man aldrig lärt känna alla kompisarna som man har idag. Om
skolan inte hade funnits så hade det blivit så att man umgicks med släkt
och barn i sitt eget område. Det är både bra och roligt att träffa barn
från olika områden och lära sig nya saker. Skolan skulle aldrig bli så här
lyckad om man inte blandade olika årskurser. Men dem skolor som det finns
ont om är ca femmor- till nior. Det som är bra med det är att man lär känna
”världen” lite mer och dels så mognar man lite och lär sig både bra och
dåliga saker. Jag själv gick i en ganska så liten skola där man inte hade
så mycket kontakt med ”omvärlden”. Om jag ska jämföra mig med en tjej som
gick i en skola närmare centrum så känner den här tjejen mer folk än vad
jag gör och är också lite ”tuffare” i sättet och har bättre
självför|troende. När man sedan kommer upp i mellanstadiet så blir det
”tuffare” och svårare saker man håller på med. Det jag tror är nyttigt för
barnen är om man har en lektion som kallas för tema (som dom har på en del
skolor). På den lektionen så träffas fyror till sexor och gör arbeten i
grupper tillsammans då får ju barnen mer lärdom av äldre årskurser. På en
del skolor har man fyr-sexor och det kan ju också vara en lärdom men det
negativa med det är ju att dom yngre är mer spralliga och får ju lite mer
hjälp en dom andra som är äldre. Fördelen med det är ju att dom olika
eleverna ser vad olika årskurser gör. Eleverna hjälper varandra, dom lär
sig av varandra och det är jätte nyttigt för barnen. Men sen när man ska
upp i högstadiet så blir man ledsen att behöva lämna skolan man har gått på
i sex år och att också lämna alla sina kompisar och lärare. Man ser ju fram
tills det men sen när man väl har kommit så långt så vill man bara stanna
kvar. Men sen så ser man fram emot att komma till en ny skola och få nya
kompisar och lärare. Oftast när man ska börja i en ny skola så slutar man
oftast att prata med sina gamla klasskamrater, man går åt olika håll. En
del går det bra för och en del inte. Vissa har svårare än andra att få nya
kompisar och skolmiljön ändras mycket. Man är orolig att man inte kommer
att komma överens med sina nya lärare kompisar, allt är nytt. Det possitiva
är om man får många kompisar och kommer bra överens med lärarna och att
allt går bra. Sen när åren har gått och man går i nian tänker man på det
man hade kunnat göra bättre. Jag själv tänker mycket på det. Man ser inte
allvaret på skolan när man går i sjuan. Jag tänkte att jag har långt tid
att få bra betyg. Nu sitter jag här och många fler som ger allt för att få
bra betyg. Men en sak vill jag få sagt. Det är inte kul sen när man måste
ge gärnet sista terminen. Man kan ju inte heller plugga för mycket så att
man tröttnar på det man gör. Skolan är inte så tråkig som man intalar sig
själv, hade vi inte gått i skolan skulle vi inte kännt alla dom som vi
umgås med nu. Det ända egentliga negativa jag kommer på är att jag tycker
att lärarna har dålig fantasi. Även fasst vi börjar bli äldre, kan inte vi
få göra roliga saker ibland på lektionerna? Jag tycker inte heller att
bättre miljöer vid skolorna gör något. Om vi ska jämföra Ängelholmskommun
med Helsingborgs så är Ängelholmsskolor mycket fattigare än
Helsingborgsskolor. Dom som går i Helsingborgsskolorna får busskort fasstän
att dom bor 5 meter från skolan. Och vi som går här får inte busskort
fasstän att vi bor på andra sidan motorvägen. Jag tycker att ni borde tänka
på detta om ni har pengar över nån gång. Det är skamm att vi ska behöva
betala så mycket för att ta oss till skolan. Skolan är egentligen inget vi
bestämmer själv, så varför ska vi behöva betala det? Tack för mig!