Elevens kön: Pojke

MIN SYN PÅ SKOLAN.

Hej Skolministern!

Jag ska i detta brev till dig försöka förklara och berätta om mina
synpunkter på dagens skola.
Jag ska försöka att få med det mesta som jag tycker behövs förbättras.
O så självklart någon liten positiv sak också.
Om jag nu ska ta och berätta om hur jag skulle vilja ha min skola.
O det jag jämför med är den skola jag går i nu.
Personligen vill jag ha det så att man läser ”tätare” skoldagar. Alltså att
man har lite kortare raster och slutar lite tidigare. Så jag tycker att man
ska disponera ämnena lite bättre över hela veckorna.
Alltså att man delar upp ämnena på lite kortare lektioner fast på flera
dagar.
Det kan ju kanske bli lite svårt, men man kan ju alltid försöka iallafall.

För att t.ex börja halv nio och sluta tjugo över tre fast man bara haft tre
lektioner är liksom inte så kul, eller vad säger du? Att läsa ett ämne tre
dagar i veckan är självklart okej, men inte när det rör sig om 1,5 till 2
timmarslektioner.
Så som sagt, jag vill hellre ha tiden utspridd på fler dagar i kortare
lektioner.
Detta är min åsikt om själva skoldagarna.

Om vi då tar och övergår till arbetsmiljön.
Jag vill ha fräscha rena och ljusa lokaler som är rymliga. Jag tycker också
att det ska finnas bra och sköna stolar att sitta på, bra om arbetsutrymmen
och bra skolmaterial att jobba med o.s.v.

Jag syftar alltså på det att det är inte så himla skönt att sitta på
vanliga pinnstolar en hel skoldag när man arbetar. Skitiga lokaler och
dålig luft är heller inte så jättetrevligt

enligt min mening. Så därför tycker jag att det är allas rätt att ha en
bekväm och fräsch skola att gå i. O det hoppas jag du håller med om? Fast
det är ju klart att det handlar om pengar också. Men jag tycker att det är
viktigt att man satsar på skolan, för det är ju dock dom som går där som
ska ta över så småning om?

Men visst finns det även en positiv bit av dagens skola också.
T.ex så tycker jag att skolan idag är säker och trygg fast det säkerligen
förekommer en hel del mobbing och taskigheter.
Men för att få den ännu säkrare så kanske man borde satsa lite pengar på
just det.
T.ex. mer elevstödjare.

Men om jag då ska ta och sammanfatta och dra en slutsats om hur jag skulle
vilja ha dagens skola.

Jag vill ha dagens skola på följande sätt:
Väldisponerade och välplanerade skolveckor med ”täta” ord har fallit
bort och ljusa lokaler med gott om arbetsutrymmen och plats. Även bekväma
sittplatser och bra arbets|möjligheter.
Plus Fler utbildade och trevliga lärare. O så slutligen, en säker och trygg
skola.

Så nu hoppas jag att du tagit del av mina synpunkter i detta brev och
försöker förbättra dagens skola till det yttersta.

Tack på förhand!

MVH / Karl Stenbäck

Tar upp flera problem + lösningar till dessa. Brevformen tydlig. Direkt
tilltal men ansträngning till korrekthet. Inget om undervisning och
inlärning. Få formella fel.

Högermarginalen är genomgående mycket ojämn, men det ser inte ut som att
eleven försökt göra några styckeindelningar överhuvudtaget. De ställen där
det ser ut att vara radbrytning är troligtvis bara tillkomna av en slump,
men jag har ändå markerat dessa som ny rad.

Att byta skola.
Jag satt och tittade ut genom fönstret.
det droppande ljudet från fönsterbläcket gjorde mig alldeles lugn i hela
kroppen. Men jag kände ända fortfarande hur hela kroppen fortfarande
darrade efter ett stort bråk mellan familjemedlemmarna. Det började bli en
vana efter alla bråk mellan mina föräldrar på sista tiden. Jag bodde i en
”trea” med min mamma Karin och min pappa Otto. Min pappa var alltid på en
massa fester om han inte jobbade. Min pappa var fiskare. Det var lite av
förklaringen varför vi bodde i dö trista Nynäshamn. Min pappa kunde vara
borta i flera veckor i mellan åt. När han kom hem var min mor mycket arg,
de kunde bråka i flera veckor. Min mor var sjuksköterska. När jag brukade
fråga henne vad hon tycker om sitt jobb svara hon alltid, jag lever för att
rädda andra. Vad hon nu kan mena med det vet jag inte men en sak är i alla
fall säker jag skulle inte kunna leva utan min mamma. Jag går i sjätte
klass på Vallängskolan. Jag börjar snart högstadiet. Det passar nog mig
ganska bra för min fröken säger att jag är duktig i skolan. Det blir nog
bra för mig med lite extra ansvar. Denna dag var inte allt som det skulle.
Min katt Sixten hoppade upp i mitt knä och spann tryckt. ny sida
Jag satt stilla på en stol då plotsligt ytterdörren drogs upp. Och stängdes
med en smäll tätt efter. Vi bodde på tredje våningen så det var ganska lätt
att höra när någon kom uppspringande för dom sega och grå trapporna. Pappa
kom inklampande genom dörren med en bolagskasse i ena handen och ett
cigarettpaket i den andra. Mor kom uttågande genom sovrummet och började
genast bråka med pappa igen.
Det var inte precis det här jag ville vakna upp till på söndagsmorgonen.
Dagen gick sakta men säkert frammot, det blev en ganska grälfri söndag ändå
för pappa sov hela dan och och drog ut på kvällen. Den natten drömde jag
att det skulle bli bra mellan min mor och far och att far skulle vara hemma
lite mer och sluta dricka. Redan nästa dag kändes allt lite bättre men ändå
konstigt. Mor kom in och väckte mig klockan 07.30 och sa att frukostern var
serverad. Medan vi åt satt jag och kollade på klockan och det slog mig,
skulle inte mor vara på jobbet om 10 minuter? Med en marmelad smörgås i
munnen försökte jag få framtill svårläst ord min mamma att hon var
försenad. Min mor sa lungt, jag skall inte gå till jobbet idag. Självklart
blev jag nyfiken på varför men min mor sa bara, jag berättar varför när du
kommit hem från skolan. Jag blev mäkta orolig över min mors lugna tal med
hade inget val. Det vara bara att bege sig till skolan och tänka på något
annat. ny sida
Jag tyckte mycket om min klass. Alla var snälla och rädda om varanrda. Det
var 10 killar och 12 tjejer i vår klass. Vilket inte var så eftersom alla
demokratiska beslut föll tjejerna i smaken. Det fanns en tjej i min klass
som var vakrare än alla andra tjejer. Hon hette Hanna. Hon var den jag
älskade mest i hela världen. Bara det att det var inte bara jag som tyckte
hon var vacker, det tyckte hela skolan. Min bästa kompis Erik däremot var
inte alls intreserad av tjejer, han tyckte mer om att bygga saker och
exprementera. Jag sprang hem från skolan bara för att jag var så nyfiken på
vad min mor hade att säga. När jag öppnat dörren till lägenheten stod där
en massa lådor fulla med våra saker. Jag tittade in i köket där båda mina
föräldrar satt, min mor började förklara att vi skulle flytta för att min
mamma inte kunde leva ihop med min pappa mera. Marken försvann under
fötterna på mig, det kändes som att få ett knytnävslag rätt i ansiktet. Jag
började sakta känna tårarna sippra ner från mina kinder jag slängde mig i
min mors famn och brast i gråt. Efter ett tag berättade min mor att hon och
jag skulle flytta till Gotland. Men pappa då frågade jag, vart skall pappa
bo frågade jag. Jag bor kvar här svarade han kort. Pappa har sitt jobb kvar
här men jag har fått ett nytt jobb på Gotland sade min mor. ny sida
Efter vidare konversationer fick jag veta att jag skulle gå i en skola som
heter Österskolan. Den skolan ligger i Visby, gotlands enda stad. Jag
skulle få hällsa på min far på helgerna. Efter en tid flyttade jag och min
mor ner till Gotland, det var en ganska vacker ö. Jag tillbringade nästan
hela sommaren på ön. Till slut kom dagen. Det första skoldagen.
Jag kände mig mycket osäker när jag klev inför portarna. Det var det värsta
som kunde inträffa, att börja sjuan i en ny skola! Min klassföreståndare
som hette Lisbeth var mycket bra och visade mig tillrätta direkt. Jag blev
förvånad över hur dom välkomnade mig alla var jätte snälla och vissade mig
runt. Det visade sig senare att det var en ny skola för många andra också.

G. saknar perspektivet efter bytet för att få VG.

Att byta skola/Att byta klass

Det är en vanlig sen torsdags eftermiddag och familjen sitter samlad runt
matbordet. När jag och min lillasyster Elin har ätit klart går vi ifrån
matbordet och går in i mitt rum för att spela lite på vårt nya tv-spel. Då
hör jag att mamma och pappa börjar diskutera om något, jag blir nyfiken och
går ut i vardagsrummet som ligger brevid köket, för att höra lite bättre.
Pappa säger att han har fått jobb i Göteborg och att vi måste flytta dit.
Jag rusar in och skriker ”vad menar du, ska vi flytta!”. Mamma säger att
det blir bäst så. Nästa dag som är fredag berättar jag att vi ska flytta,
de undrar varför? För att pappa har fått ett nytt jobb. Nu har det gått tre
veckor och sommarlovet har börjat. Vi sitter i bilen på väg till Göteborg,
det är en varm och solig dag och alla sitter tysta i bilen, det är bara
bilradion som hörs lite. Vi ska flytta in i en lägenhet, det kommer att
kännas litet för vi bodde i en villa förut. Jag undrar vad jag ska göra
hela sommarlovet, jag känner ingen vet inte något om staden så jag kommer
säkert att sitta inne i lägenheten hela lovet. Det känns inte bra att ha
lämnat alla kompisar, tänk om ingen tycker om mig det kanske blir
jättetråkigt i hela min skolgång från och med nu. Idag ska jag och mamma gå
och köpa lite nya kläder och en ny ryggsäck, för imorgon börjar skolan. En
sak som är skönt är att jag börjar sexan för då finns det inga äldre som
kan vara jobbiga mot en. Klockan ringer, den visar 07.00. Dags att gå upp
ropar mamma i från köket, det känns som att jag inte har någon mage kvar
bara en stor tung nervös klump. Vi bor två kilometer ifrån skolan så mamma
ska skjutsa mig dit och kanske vara med lite på morgonen, annars kommer jag
aldrig våga vara där. Hoppas att jag får en snäll fröken. Vi kommer dit fem
i åtta och skolan börjar klockan åtta. Vi går över skolgården och det känns
som att hela världen stannar upp och tittar enbart på mig. Min fröken
kommer ut och möter oss på skolgården, så att vi ska hitta till rätt
klassrum. Och när det ringer in står jag och min mamma redan i klassrummet
när alla mina nya klasskompisar strömmar in och sätter sig. Jag blir
presenterad och sen går jag och sätter mig, och mamma åker till sitt jobb.
Efter skolan måste jag gå hem, jag tror att jag hittar, när jag börjar gå
så kommer en av mina nya klasskompisar i kapp och frågar vart jag bor. Och
det verkar som han bor i lägenheten under mig, så vi gör sällskap hem. Han
heter Karl och är jättesnäll mot mig. Varje dag är jag med Karl och vi går
tillsammans till och från skolan. Nu har det gått ett år sen vi fick reda
på att vi skulle flytta, ett helt år och jag kommer knappt ihåg min gamla
klass. Det har gått så bra att bo här i Göteborg, och det är en sådan
trevlig stad. Fast jag saknar de fina sandstränderna där hemma. Nu är det
dags att byta skola igen, jag ska ju börja på högstadiet, i sjuan. Men det
känns inte så nervöst som det gjorde sist jag bytte skola. Under sommar
lovet ska jag åka hem till Helsingborg för att träffa mina gamla kompisar.

Mina skolår

När jag skulle börja på högstadiet i sjuan, var jag nervös. Jag var nervös
därför att skulle få träffa nya kompisar, lärare och få nya ämnen. Det var
spännande och intressant i början. I början av sjuan gick det bra. Men
allteftersom tiden gick blev det också sämre. Bråken började hägra. Vi
brydde inte oss om skolan. Vi tjafsade och koncentrerade oss inte. Våran
klass var den sämsta på skolan. Efter ett tag hade vi krismöte med vår
klassinformatör. Där vi diskuterade vad vi skulle göra för att det skulle
bli bättre. Alla var eniga:
– Sluta bråka!

Men det hjälpte föga. Situationen blev allt värre. Det blev mer bråk
istället för mindre. Lärarna fick ringa föräldrarna, för att se om de kunde
göra något åt det. Läget blev bättre ett tag, kanske i en vecka eller nåt.
Men sen var det som förut gamla dåliga tider med mer bråk och mer
tjafsande, att lärarna inte visste vad de skulle göra för att ändra på det.
Rektorn fick säga vad han tyckte för att se om det skulle hjälpa. Men icke
sa Nicke.
Hela årskurs sju handlade bara om bråk.

I årskurs åtta började läget att se bättre ut. Två av mina skolkamrater
hade flyttat. En till Skövde och en till en annan skola i sta’n. Det var
nog då allt blev bättre, bråken slutade vi gick in fört i skolan. Man kan
nog säga att årskurs åtta var en så kallad ”lyft” för oss. Det var kanske
bråk då och då, men inte jämt och ständigt som förut.

En dag var vi med i en volleyboll-turnering.
– Vi vann.
Det var tillochmed så att vi utklassade motståndarna i finalen. Men allt
var inte bra. Alla i klassen umgicks inte med varandra. Så att när vi
skulle välja lag till turneringen, skulle vi ha med två lag. Första laget
bestod av enbart svenskar, medans det andra laget var blandat. Lag ett
ville inte ha med utlänningar i laget. Mina intryck var att lag ett inte
trodde att utlänningarna inte var bra, och de andra svenskarna som var med
i lag två, inte var sportintresserade, men inte alla, några höll på med
sport.

Jag tror att lag ett ångrat sig så här efteråt. Åttan var ändå ett hyfsat
bra år, och dessutom mycket bättre än sjuan.

När vi började nian hade alla vuxit och såg äldre, mognare och klokare ut.
Dem var som helt nya människor. Det kändes som om jag bytt klass eller
liknande. Men det hade jag inte gjort, det var precis samma klass som i
åttan. Nu pratade alla med alla och det var inte som i åttan att vissa
pratade med vissa. På rasterna umgicks alla med varandra. Inga bråk, vi
lyssnade och koncentrerade oss mer på skolan. Allt var frid och fröjd.

Men så en dag inträffade det något. Vi var på väg till idrotten, började
byta om, när en strumpa började flyga runt från en till annan. Då kom en
annan kille in, strumpan landade bredvid honom men han sa ändå en sak som
fick den som slängde strumpan att reagera. Den andra killen sa: någonting
om hans mamma. De började att putta på varandra. Jag och min kompis
stoppade bråket tillfälligt och sade till den ena att gå ut. Men han
fortsatte att tjata om att dem skulle göra upp någon annanstans. Väl när
han var ute, skulle jag och mina kompisar se om han gått. Den andra
inblandade följde efter. De började tjafsa och det blev bråk igen. Den här
gången kunde vi inte göra någonting. Följden blev att en fick näsan knäckt,
och fick åka till sjukhuset i Trollhättan. Den andra blev avstängd i två
dagar. Vissa i klassen pratade inte med en av dem inblandande. Det blev
mörkt ett tag.
Men efter en tid blev det bättre igen. Vi skulle vara med i en handbolls-
turnering för pojkarna i nian. Vi vann. Läget mellan de två som bråkade
störde inte laget. Nian var nog det bästa året.

Nu när jag ser tillbaka på de tre åren (bortsett från sjuan) som gått, ser
jag ändå ljust på dem. Så när man nu ska välja till gymnasiet, lämnar jag
skolan med goda minnen. Men man får inte glömma alla bråken heller ..