Pojke – Sida 49 – Skrivbanken

Uppsatsen är skriven på ordbehandlare

Mina skolår
Hej! Jag heter Eric Samuelsson och går sista året i grundskolan. Dom här 9
åren av pluggande, läsande och läxor har inte alltid varit så lätta, och
det tror jag alla håller med om. Jag kommer inte ihåg min allra första
skoldag, så jag ska inte ljuga och säga att solen sken och allt var glatt.
Men däremot kommer jag ihåg känslan, börja i 1an. Bli stor och gå i skolan,
jag tror alla kom ihåg den känslan, samtidigt var man rädd. Inte så där
livs rädd utan bara lite skrajsen. Efter skolan så fanns ju fritids, det
var där man bara lekte. Vi var ju inte så gamla direkt, blott 7 år och då
gillad man ju fortfarande transformers och sådana ting. Det var på fritids
som alla skräckscenarier utspelade sig. Jag har starka minne från mitt
fritids. 1,2 och 3:or gick på samma fritids, och självklart var 3:orna
bossar över alla. Det firitidset jag gick på hade ju också sina speciella
personer. Jag kommer ihåg ett barn som var rätt våldsamt, han hette Saime.
Han klippte folk i öronen, sparkades och var allmänt vild. Skolan som jag
gick i årskurs 1-3 hette Birger-Jarl skolan och låg inne i Jarla stan där
jag bodde fram till 9 års ålder, jag bodde på Dalslandsgatan 13. Det var
en liten tvärgata mellan Jarla parken och en stor väg (jag kommer inte ihåg
vad den vägen heter). I Jarla parken har ju alla människor varit, hoppas
jag i alla fall. För en sån rolig och spännande lekpark får man leta efter.
Jag har ett minne från denna park också, denna händelse involverar mig. I
denna park stod en gammal lastbil, det var en färgglad en, som hade gjorts
om till leklastbil. Det var alla små pojkars dröm (i alla fall som jag
kände) att sitta och leka i denna färgglada lastbil. Men så en dag, skada
lastbilen mig, det fanns en liten lucka mellan flaket och förarhytten på
lastbilen. Mitt huvud stack fram ur luckan och orden”hej hej” kom ut ur min
mun. När jag sedan skulle dra ut huvudet och fortsätta med min lek så kunde
jag inte få tillbaka huvudet genom luckan som mitt huvud satt fast i, jag
satt fast i den lilla luckan. Efter en lång räddnings operation med min
mamma i spetsen så lyckades jag återerövra kommandot över mitt huvud. Nog
om Jarla stan och Birger-Jarl skolan. En dag, det var på kvällen vid
middags tid så hade mina föräldrar bestämt att vi skulle flytta. Det var
4:de gången för dom, men min första. Jag skulle vara tvungen att byta
skola, Skaffa nya kompisar. Allting var jättetungt. Så kom den dan jag
skulle hälsa på i min nya skolan, Dalängskolan heter den. Jag går
fortfarande kvar här på mitt nionde år. När jag gick in i entrén så stod
det en skock på omkring 5-6 flickor där, när dom fick syn på mig som
vankade upp för trapporna, så rusade dom skrikandes iväg. Jättepinsamt
tyckte jag, mina föräldrar bara skrattade. Väl framme vid klassrummet så
stod där en lärare, Pia hette hon. Hon skulle vara min lärare i den nya
skolan. Min familj och jag hade flyttat till en villa, den var ljusblå
(numera gräddgul), och den låg på krukmakarvägen 7. Här skulle jag
förmodligen spendera resten av mina 5 år i grundskolan.Tiden gick och
årskurserna rullade på, i 6:an fick vi en lärare. En jättesnäll en.
Magdalena hette hon. Konstigt nog förändrade detta hela min skolgång, jag
var en helt ny person och helt plötsligt var det kul att gå i skolan. Hon
var som en elevmagnet för alla gillade henne. Men tiden går och 7:an stod
framför dörren. Tänk dig högstadiet, det är där alla tuffingar går. Alla
skolans värstingar går i högstadiet. Nu var det jag och min klass tur att
prova på lyckan i denna farliga miljö. 7:an var inte alls så jobbig som jag
och mina kamrater hade tänkt sig. Det var en rätt slapp årskurs. Inte alls
så många prov. Bara massa roliga nya ämnen där man fick elda. Ett sådant
”eld” ämne är kemi. Ett rätt kul ämne tyckte alla som gick i 9:an eller i 1-
3 ring. Jag tyckte också att det skulle bli kul med kemi. Ända tills dagen
då jag klev in i kemi|salen. Där stod en äldre man, med stora glasögon
hämtade direkt från 70-talet. Den här läraren var av det slaget att han
gillade att hacka ner på folk. Lägga spydiga kommentarer när man gör fel
eller dylikt. Men han var också väldigt kul. Antingen hatade man honom
eller så gillade man honom. Jag gillade honom. Han var så rolig, fast han
var ändå sträng. Men vi hade inte bara konstiga lärare. I 7:an börjar man
ju med b-språk också, och eftersom min far pratade flytande tyska så tyckte
jag att det var vettigt att lära sig tyska. Det var 9 stycken andra som
höll med om det. Det visade sig att tyska var kalaskul. Våran lärare hette
något så konstigt som Kjersti, men så kom hon ju från norrbotten också.
Tyska var dom roligaste lektionerna tack vare Kjersti. Hon gjorde
lektionerna roliga genom att berätta om sina dejter, aktuella saker i
tyskland och om sin karriär som idrottskvinna. Det sistnämnda var hon inte
så lyckad i, hon hade spelat handboll och fotboll. Som hon ofta pratade om.
När hon hade gjort det avgörande målet eller räddningen, och oftast gick
hela tyska lektioner åt att bara prata om struntsaker. Med tiden kom också
vår första klassresa, den skulle gå till Broviken. Oj! Så spännande tänker
väll dom flesta, men Broviken låg ungefär 7 km från våran skola. Vilken
klassresa va! Det roliga var att vi skulle cykla dit också. Så när dagen
kom stod alla med sina cyklar på dalängsstorget. Det tog kanske 1 timme att
komma fram, Broviken var någon slags scoutstuga, som vi hade hyrt. Våra
klassföreståndare som dels var våran pratiga tysk lärare och en norsk
svenska lärare som vi hade, en norsk svensk lärare! Ja, det var faktiskt
lite skumt. Hon pratade med en konstig brytning och hade ingen koll alls,
på något! Allt vi gjorde i 7:an i svensk väg var att läsa ur en antologi
bok, nog pratat om svenskan, , tillbaka till klassresan. Broviken var så
enormt tråkigt att jag och några andra som sov på övervåningen av stugan
var tvungna att göra den rolig. Detta genom att hålla sig vaken hela
natten. Den som somnade fick ett fint straff. Man blev utpyntad som en
julgran i ansiktet medans man sov, sedan blev det ett minnesvärt fotografi.
Sen började 7:ans årskurs lida mot sitt slut, och 8:ans mot sin början.
Lärare kommer och lärare går. Detta hände även oss, vår roliga tysk lärare
hade slutat för att hon fick för lite betalt.Våran dumma norska svenska
lärare fick slutade och vi fick en ny fysiklärare, och 2 nya
klassföreståndare. Fysikläraren var rätt trevlig, också han från dom övre
regionerna av Svearike. Dom 2 nya klassföreståndarna hade vi redan haft
lektioner med i 8:an. Det var SO läraren och våran biologi lärare (som hade
oss i fysik i 7:an). Också dom trevliga och betydligt bättre än dom två
innan. Nu började det bli ordning på saker och ting. Det började flyta mera
och allt blev lättare. Kanske tack vare våra klassföreståndare. Sen flöt
allt på och nu sitter jag här, går i 9:an, och har varit med om
fruktansvärt mycket roliga saker här i Dalängsskolan så även i Birger-Jarl
skolan. Jag ska inte glömma att berätta om den otroligt roliga klassresan
vi gjorde i 9:an. Det tog ett bra tag innan klassen var enad, och det fanns
otroligt skumma förslag, Vild weekend på Siljaline, Resa till Prag och till
Grekland, det är några exempel. Men inget av dom exemplen vann, utan det
gjorde ”Äventyrsweekend i Värmland” I början så var dom flesta negativt
inställda till detta. Det vi inte visste var att det skulle bli så
fantastiskt kul. Bussresan dit tog ungefär 5 timmar, under den tiden så var
det full hålligång på bussen, godis kastades, smällar utdelades, godis
delades och så tittade vi på film. En av mina kära klasskamrater somnade
under denna film och jag bestämde mig för att spela honom ett spratt, jag
tog en salt sill ur min godis påse, tryckte upp den i hans vänstra öra. Jag
och mina kamrater började skratta, riktigt mycket. Efter det kände jag en
hand på min näsa, den vred och slet tills min näsa släppte lös allt blod.
Det var min kära vän som hade fått en saltsill i sitt öra som hade bestämt
sig för att utdela hämnd. Jag sprang till toaletten med en blödande näsa,
jag lyckades skona mina medåkare med att bloda ner dom men med mig själv
vet jag inte, jag var alldeles blodig. Det såg ut som jag hade blivit
skjuten. Nog om våldet för ett tag. Väl framme så var där en liten röd
stuga och några järnvägsspår. Schysst klassresa tänkte vi ironiskt. En ung
man kom fram till oss och visade vägen till våran lunch. Efter det bar det
av. Vi skulle ut på ”äventyr”. Vi delade upp oss tvåoch två, och tog varsin
beckasin. Vi skulle cykla på spåren i 2 mil med beckasin. Det var hyfsat
kul men när vi kom fram till det ställe vi skulle slå läger så fattades en
del saker från beckasinerna. Dom sakerna skulle vi helt enkelt hämta på
hemvägen sa ledarna. Så delades vi in i tältgrupper, slog upp tälten och
sov. På hemvägen blev en av mina kamraters fot överkörd. Han skulle springa
bakom för att putta på när han istället ramlade, och den bakomliggande
beckasinen mejade över hans fot. Men ingen skada skedd, vi fortsatte att
trampa, och väl framme var det paintball time. Ont ont ont, det är allt jag
säger om det. Nog pratat om våran klassresa och tillbaka till årskurs 9. Nu
sitter vi alltså här, våra kunskaper testas några sista gånger, och våra
handlingar betygsätts. Våra liv avgörs i princip av lärarna, så det gäller
att ha god hand med dom. Jag vill nog inte påstå att jag hade det, inte med
alla lärare i alla fall. Nu, om 8 dagar ska våran ansökan till gymnasiet
vara inlämnad, Väldigt jobbigt. Att börja i gymnasiet känns lite som och
börja i skolan igen för första gången. Pirrigt sådär, men också spännande.
Vilket gymnasium kommer jag in på? Tänker man. Det är bara att bita ihop
och kämpa på, så klarar man sig.

Att byta skola/ Att byta klass

Jag tittade ner på pissoaren och på den lilla ditmålade flugan. Min pappa
har en gång sagt att den lilla flugan var till för att sikta på när man
skulle pissa så att man inte missade med strålen. Det var vetenskapligt
bevisat hade han sagt och skrattat till lite. Men nu stod jag där utan min
pappa och tittade ner på en likadan fluga som jag hade gjort för tre år
sedan. Istället för min pappa stod det nu en helt främmande man bredvid
mig. Han såg inte ut att vara så intresserad av den lilla flugan utan bara
stod där och visslade på någon gammal blues låt. Men jag bara fortsatte att
titta.

Samtidigt om man stått utanför toaletten när jag tänkte på flugan i
pissoaren så hade man hört detta.
– Men jag vill inte säger jag ju.
– Sluta nu Lisa nu går du in dit och säger till din bror att komma ut.
– Varför ska just jag gå in, gör det själv, du är ju ändå en kille.
– Men någon måste vakta bagaget och vad skulle du kunna göra mot en stor
och stark tjyv. Nej nu säger jag för sista gången gå in och säg till
din bror.
– Du är en jävla diktator du vet det va!

Om du varit en vanlig person som stått och tvättat händerna på
herrtoaletten två sekunder efter att man hört någon prata utanför dörren
till toaletten, så hade du sett detta.

En liten tjej runt nio år kommer in på herrtoaletten, hon tittar sig
förundrat omkring. Det tar kanske tio sekunder innan hon fastnar med
blicken på en pojke som kanske är i femtonårsåldern som står vid pissoaren.
Hon går fram till pojken pickar honom på ryggen och säger ”han vill att du
kommer ut” flickan går sedan ut från toaletten och pojken drar upp gylfen
utan att ha pissat. Pojken går sedan till handfatet spolar lite vatten på
fingrarna och lämnar sedan toaletten.

Jag kom ut från toaletten och där stod han ”diktatorn” som jag och min
syrra brukade kalla honom. Som vanligt hade han tänt en cigarett och
flinade så där som bara han kan göra. ”Nå så det var dags at komma nu, sa
han och tog ett till bloss av sin cigarett.
Jag orkade inte svara på frågan utan bara fortsatte att tänka på jag och
min pappa när vi stod där på toaletten och pratade om flugan. Den här
”diktatorn” var min låssas pappa. Min riktiga pappa hade dött för två år
sedan i en hjärntumör. Läkarna hade sagt att det var helt omöjligt att
rädda honom. Nu hade min mamma hittat en bra kille trodde hon och det tror
hon säkert fortfarande. Men för mig är han bara en diktator som inte bryr
sig om mig och min syster.

Det är nämligen så att han hade fått ett jobb i Göteborg på någon
advokatfirma. Eftersom min mamma bara var en underbetald lärare så hade hon
inte någonting emot att flytta till hit. För henne var det inga problem att
få ett nytt lärarjobb. Det är nämligen brist på lärare i hela landet. Men
ingen brydde sig om mig eller min syster. Båda vi trivdes hur bra som helst
i våra gamla klasser. Jag brukade alltid gå ut på helgerna med mina
kompisar men någon tjej har jag aldrig haft. Fråga mig inte varför men det
bara har blivit så. Hur som helst så trivdes jag hur bra som helst och jag
var nog bland dom populära i min skola.

Min syrra hade precis börjat i trean hon hade aldrig däremot riktigt trivts
i sin klass. Men hon hade en bästa kompis som hette Sofia eller Fia som hon
kallades. Dom två skrattade oavsett vad dom än gjorde. Läran hade till och
med skickat ut dom från ett prov en gång bara för att dom fnittrat så
mycket. Men dom var aldrig riktigt med dom andra i klassen. Det var alltid
dom två och ingen annan. När man ser på dom så förstår man uttrycket
”tjejer kan aldrig leka tre”.
Men allt detta var borta nu. Istället skulle jag börja på någon ny skola i
en förort till Göteborg. Skolan hette Engdalsskolan tror jag. Min syrra
skulle också börja där.

Efter att vi hade kommit till vårat nya hem eller hem kan jag nog inte
säga. För detta kunde jag inte kalla mitt hem. Det var ett tråkigt brunt
hus som någon gammal pensionär hade bott i men nu dött. Huset hade inte en
enda möbel och mamma ville absolut inte ta med sig några av våra gamla
möbler. Hon sa att hon bara ville glömma det gamla livet med pappa. Nu hade
hon ju ett nytt liv med ”diktatorn”.

När jag vaknade upp morgonen där på så frös jag nått så förbannat. Det var
isande kallt i hela huset och sovsäcken som jag låg i hade ett stort hål
längst nere vid fötterna. Det var bara att gå upp och sätta på sig kläderna
och börja röra på sig. Jag tittade på klockan hon var 6.30. Skolan började
om en och en halvtimme. Undrar hur skolan egentligen är. Jag hade hört att
dom kallade skolmatsalen för ”bamba”. Bamba vad är det för namn egentligen.
Bamba låter ju som dansen Samba. Mitt under denna tanke så kom min mamma
och la sin varma hand på min kind.
– Ska du inte äta gubben? Sa hon med sin snällaste röst.
Det var faktiskt ett tag sedan jag hörde den rösten. Men jag sa inget jag
bara gick iväg till våran matbox som vi hade haft med oss. I den fanns det
att välja mellan läckerheter som ett halvruttet äpple, en kaviarmacka, en
mosad banan, en skinksmörgås och en flaska med vatten. Jag tog
skinksmörgåsen och flaskan med vatten.

Efter min stadiga frukost var det dags att gå. Vi hade beställt en taxi så
att jag skulle slippa åka spårvagn den första dagen. Taxin kom 7.40 det var
en liten färgad man som körde. Jag fick senare på taxiresan veta att han
hette Bobbo. Han sa att det skulle ta ungefär femton minuter att köra till
skolan. Det tog tjugofem. Jag sprang som en dåre upp marmortrapporna i
skolan. Det kändes som att mitt hjärta skulle dunka sönder mitt bröst när
jag kom fram till det klassrum som det hade stått att jag skulle till på
den lapp jag hade fått från skolan någon vecka innan. Jag tittade på numret
ovanför dörren A122 jag tittade på lappen A122, det stämde. Jag tog ett
djupt andetag och knackade på dörren. Ingen hände jag kackade igen. Jag
tänkte precis knacka för tredje gången när dörren öppnades. Där stod en
kille med jeans, svart polotröja och blont hår. Han såg ut att va två meter
lång och hade fullt med finnar. Han sa inget utan bara gick tillbaks och
satte sig på sin plats igen. Jag tog ett steg in i klassrummet, tittade mig
omkring. Där satt kanske tjugofem stycken elever och alla tittade på mig
som om jag var en utomjording. Alla satt vid tre lika långa bänkar som var
vridna mot katedern. Min blick riktades genast dit. Vid katedern satt en
femtioårig lärarinna som ställde sig upp och gick fram till mig.
– Jaha så du måste vara du måste vara den nya killen som ska börja i
våran klass.
Jag mumlade någonting som lät ungefär ”mmmmm”.
– Du kan sätta dig längst bak bredvid Magnus.
Jag tittade bakåt i klassrummet och såg en hand sträckas upp. Jag antog att
det var Magnus så jag ditåt och satte mig bredvid honom.
– Tja Magnus, sa killen bredvid mig.
– Hhej, stammade jag fram.
Innan jag visste ordet av när jag fattade hans hand så drog hans sig till
mig och viskade: hoppas du gillar vatten.
Jag tittade konstigt på honom, och tänkte för mig själv vadå
gillar vatten. Jag fick snart reda på varför han sagt så. Precis efter att
jag kommit ut från dörren och gått kanske två meter från klassrummet så
kände jag hur någon eller några tog tag i mig. Det visade sig vara Magnus
och några av hans kompisar. Jag skrattade till lite och fråga vad dom höll
på med. Dom bara skrattade.
– Nu ska du få veta vad jag menade med vatten, sa Magnus och flinade ett
leende som var väldigt lik mammas nya killes leende.
Dom drog in mig på toaletten och öppnade toalettlocket. Det kändes som en
evighet. Vattnet var isande kallt och jag kände hur luften började ta slut.
Precis när jag trodde att mitt sista hjärtslag var slaget så drogs jag upp.
Allt blev svart.
Mitt huvud dunkade jag försökte ställ mig upp det gick inte. Det kändes som
att jag flög i tomma intet. Sakta öppnade jag mina ögon. Det kunde inte
vara sant, det kunde bara inte vara sant. Där låg jag bara i mina
kalsonger. Dom hade tydligen också tagit mina kläder. Jag ville bara dö.
Jag ville bara dö.
Karl Granlund
åk 9
Inledning – avslutning
Tydlig struktur – korrekt styckeindelning
Koncentration på inledningen – flytten och pappan
Berättelsen behandlar inte själva skolbytet
Inte mycket om före och efter. Inga jämförelser.

Högermarginalen är mycket ojämn och det är svårt att bedöma var
radbrytningar gjorts. Det är också väldigt svårt att se var det ska vara
punkt, komma eller ingenting alls, samt svårt att skilja mellan gemen och
versal.

NÄR JAG BYTADE SKOLA
(När jag gick i årskurs 6 på Uggleskolan tyckte jag det skulle bli jätte
läbbigt att byta till en annan skola inför årskurs 7.
Jag bytte till en skola som heter Killebäckskolan.)
Det var en gong på sista terminen i 6an som vi skulle åka till,
Killebäckskolan det pirrade i hela kroppen, för jag var så nervös för att
de andra eleverna i min nya klass inte skulle tycka om mig.
Men när jag och mina gamla klasskompisar som också skulle burga i min nya
klass, kom in till det nya klassrummet och träffade de andra från bland
annat en skola som heter Stenåsskolan så var det bara en enda elev som kom
fram och hälsade.
Han hette Stefan och jag tyckte att han värkade snäll men han var inte
riktigt så snäll som jag trott.
Men det visade sig att en annan kille som jag då tyckte såg ut som en
värsting, en elak mobbare, visade sig, vara jättesnäll. Han hette George,
men han sa direkt till alla i rummet: Jag vill att ni uttalar mitt namn
Jorge för jag hatar att bli kallad George.
Det var allt jag ville säga just nu, och så satte han sig.
Jag däremot var helt och hollet livrädd. Jag beundrade George’s mod att
resa sig upp och prata som han gjorde.
Men när jag tyckte nu var det fanemej daks att gå fram och hälsa på
George.
Men när jag hade rest mig och burgat röra mig frammot så vek sig mitt mod
jag vågade inte gå fram.
Sedan en liten stund senare så var turen över jag och mina gamla klass
kamrater gick tillbaka till vår gamla skola. De sista veckorna av den
terminen bara sprang förbi och den sista veckan kom till sist.
Den sista veckan, då hade vi skit-kul, vi hade roliga lekar fråge-sport med
mera, vi hade inga riktiga lektioner den veckan med man ville inte att
skolan någonsin skulle ta slut.
Men det gjorde den i alla fall då som sommar lovet tio hela härliga veckor
men under lovet så gick allt så himla fort sommar lovets tio veckor kändes
som bara två. Det hela gick för fort snart var det dags för skolstart.
Skolstarten moste känt på sig att jag var livrädd men det var inget att
gjöra åt det.
Den sista dagen kom jag kunde inte hitta på något tiden var för knapp för
att gjöra något. Jag ville bara sova och bli bortglömd men jag satt hela
kvällen och grillade med min familj sedan var det läggdags mamma tvingade
mig i säng.
Det var ett rent HELLVETE att somna den natten. Jag låg sömn|lös och
försökte somna men det gick inte att somna.
Men när jag väl hade somnat hade klockan hunnit bli fem och jag skulle gå
upp klockan sju.
Klockan slog sju, min alarm-klocka burgade pipa. Jag vaknade helt
kallsvettig jag undrade om jag skulle kunna sova i cirka trettio minuter
till men just då kom mamma in och sade
– Älskling, det är dags att gå upp nu, jag har gjort några mackor till
dig.
Jag tänkte nu vill jag dö.
Nu var klockan 07:25 jag hade ätit och klätt mig jag var på väg till
toaletten för att borsta tenderna och kamma mig men den var upptagen.
Klockan slog nu 07:45 jag fick toan men jag hann bara borsta tänderna för
nu var det dags att åka till skolan.
Jag gick så longsamt in till mitt kapprum som möjligt men jag kom ju så
klart fram till slut jag kom in i klass-rummet alla vi som kom från
Uggleskolan satte sig vid ett bord och så gjorde även de andra. Våra nya
lärare kom in och sade till oss att resa oss upp alla reste sig upp och
lärarna sa nu ska vi ha upprop. Sedan skall vi byta platser så ni inte
sitter bara med era gamla kompisar.
Vi blev mixade och blandade jag kände mig som om jag just suttit i en
shaker och någon hade skakat den.
Jag modde verkligen illa, jag önskar att jag bara hade sjunkit ner igenom
golvet. Jag hamnade vid ett bord med två tjejer och en kille.
Tjejerna hette Tina och Maria medans jag stod där vid min plats så kom
killen som hette George (Jorge) och ställde sig bredvid mig. Jag blev paff,
han hade slutat att se ut som en värsting, han såg lika rädd ut som jag
gjorde.
Vi fick sitta bredvid varandra jag frågade hur han kände sig han sade till
mig att han modde illa och helst skulle varit hemma.
Jag sa till honom att jag kände lika-dant.
Lektionen burgade med att vi skulle berätta om oss själva för kompisen
bredvid. Jag burgade med att berätta att jag heter Lars och att jag ville
bli kompis med honom han såg paff ut när jag sade det.
– Jag ville lika dant jag är glad att du sade det för jag hade inte vågat
sagt det till dig.
Vi blev väldigt bra polare efter det. Jag längtade äfter rasten för att få
prata mer med George rasten komm och vi pratade om allt möjligt, det
var radbyte var den roligaste rasten någonsin. Jag hade så roligt, jag
blev inte retad som på Uggleskolan. Där blev jag mobbad varje rast.
George presenterade mig för sina polare och vi snackade hela rasten.
Den dagen tog slut fortare än jag kunnat sagt HEJ.
(Jag och George holler fort farande i hop nu i nian vi är bästa polare just
nu.)
SLUT

Styckeindelning (ej blankrad)
Stavning vokaler u, o, ä, e (t. ex. burgade, gjöra)
Skiljetecken: Punkt!

Bra att och har använts istället för som tidigare o!

Krönika. Mina skolår
Jag minns det som om det var igår. Min allra första skoldag. Jag kom gående
nedför skolgården hållande min mammas hand. Stämningen var trevlig, runt
omkring mig sprang skrattande elever omkring, de såg ut att vara glada att
se varandra igen efter ett långt sommarlov.
Jag kände mig nervös, helt övertygad om att en stor sexa snart skulle komma
och slå till mig tryckte jag mig närmare mamma.

Till slut vann nyfikenheten över rädslan, jag sprang bort till
fotbollsplanen för att spela fotboll. Där träffade jag några killar som
tydligen skulle gå i min klass. Skolklockan ringde och alla gick till sina
klassrum.

Man hade hört mycket om skolan t.ex. att sex|orna slog de nya. Vilket
visade sig vara falskt. Jag hade också hört hur tråkig skolan var. Det sade
man också i kompisarnas sällskap, men i själva verket tyckte jag att skolan
var ganska trevlig.

Under ettan bytte vi fröken tre gånger, vilket var jobbigt, jag hade
verkligen fäst mig vid våran första fröken.
Det känns som om skolan tar friheten ifrån dig, men egentligen är det
tvärtom. Den öppnar upp världen, man träffar nytt folk och får en chans att
utforska sin omgivning.
ny sida
Matte var favoritämnet, en uppfattning som förändrades med åren. Viket är
synd, eftersom att matte är ett viktigt ämne som man använder dagligen i
vardagslivet.

I trean mixade skolan ihop en ny klass, vilket möttes med blandade känslor.
Man förlorade några av de gamla kompisarna men fick samtidigt nya.
Vi hade en kille i klassen som inte hade några kompisar. När jag tänker på
det i efterhand var det inte heller någon som gav honom en chans. På grund
av några dumma saker han gjorde blev han stämplad för hela sin
grundskoleperiod. Trots att jag gick i hans klass i sex år har jag ingen
aning om vem han egentligen är. Detta är ett av många exempel på att
”människan aldrig glömmer”. Förhoppningsvis blir han av med stämpeln när
han börjar gym|nasiet. Jag tror att många personer har råkat ut för samma
sak som han.
I hela mellanstadiet längtade man till högstadiet. man tyckte att skolans
alla regler var löjliga och att läraren var ”skit”.
Tjejerna blev också mer intressanta. Jag kommer ihåg första gången en tjej
hade string|trosor på sig. Det blev stor uppståndelse bland killarna, det
blev sedan samtalsämnet i över en vecka.

När man började högstadiet fick man en frihet som man inte hade haft innan.
Man fick ta ansvar för sina egna studier, vilket var skönt eftersom man var
”urtrött” på alla lärare som bokstavligen hade släpat dig till
lekti|onerna.
Åttan var den tråkigaste perioden under min högstadietid. Det var varken
”nyhetens behag” som i sjuan. Eller snart slut som i nian. Det var mycket
läxor och allting var väl|digt tufft. Jag tyckte det då och jag tycker det
nu. Det är jättejobbigt med allt som skall vara så tufft och trendigt. Om
jag fick bestämma skulle alla ”masker” läggas åt sidan och alla skulle vara
sig själva.
Inte nog med det, man skulle också vara ute och supa på helgerna. Jag ser
bara nackdelar med det, därför anstränger jag mig inte speciellt mycket för
att följa med. Jag tror att om lärarna skulle sätta upp
övervakningska|meror på skolan skulle de bli förvånade över hur ”hårt
snacket” är.
Jag tycker att jag kunde ha hamnat i en bättre klass, det finns några jag
trivs med. Men de flesta har inte alls samma intressen som jag.
Många av mina klasskamrater säger att ”käket är skit” men jag ser det inte
så, jag ser det som att det är otroligt hur bra mat de kan göra för så lite
pengar.
Som en sammanfattning av högstadietiden kan jag säga att den har varit lång
och tråkig med mycket läxor. Jag längtar till Gymnasiet.

Min syn på skolan.
Till skolministern,
Hej, mitt namn är Karl-Johan Rosengren. Jag är 16 år och går i 9a på en
skola i Uddevalla, Södervångskolan. Jag går i en klass med 26 st elever,
ganska lagom tycker jag. Vi har 5 st nior på denna skola. Vissa av niorna
är stökiga andra inte. I min klass är det lungt och bra ibland. Vissa dagar
kan det vara ett väldigt stökigt. Bråkstakar och vandaler finns det ju så
klart som på alla andra skolor förmodar jag. Det är ganska mycket
skade|görelse på denna skola, söndriga stolar, söndriga bord och trasiga
soffor. Detta kan nog eleverna ändra på mer än vad du kan. Idag är det ju
så att man får betala ersättning för något man gör sönder men oftast så tar
lärarna inte så hårt på detta utan dom låter kanske han/hon slippa betala
och låter skolan betala. Detta drabbar både lärarna och eleverna på skolan
eftersom skolan får mycket sämre ekonomi om dom ska betala allt som går
sönder. Dom elever som har gjort sönder något ska också få betala för
detta. Detta måste skolorna ta hårdare på, eller hur? Det är kanske en av
orsakerna till att många skolor har brist på behöriga lärare. Detta tycker
jag att du ska försöka ändra på. Här på Södervångskolan har vi inte så
många behöriga lärare. Fast det skiljer sig från år till år. Behöriga
lärare tycker jag är viktigt, för att eleverna ska få en bra utbildning och
då blir även standarden på arbetena högre i framtiden, om man får en bra
grundutbildning. I min klass så har vi en behörig och en icke behörig
klassföreståndare. Vissa nior har också mer respekt för dom behöriga
lärarna än vad dom har för dom icke behöriga. Mer behöriga lärare gör helt
klart skolorna bättre på att undervisa. Detta tycker jag du ska grunna lite
på. Men allt på denna skola är ju inte så klart trist. Jag själv trivs bra
i denna skola, det är en skön stämm|ning. Jag är ganska sport intresserad,
och på denna skola har vi ganska många olika tävlingar inom sport. Detta
tycker jag är bra och det passar mig utmärkt. Idrott är ju också viktigt
och nyttigt att ha. Dom som idrottar har oftast högre betyg än dom som inte
gör det. Så det är väldigt bra med idrott i skolan. Det du kan försöka
ändra på är vandaliseringen på skolorna, ett förslag är att ta hårdare på
att eleven ska få betala det han/hon gör sönder. Det är skadegörelse som
man gör och det är ett brott. Om man berättar detta för eleverna och om man
får hjälp från polisen kanske man kan minska skadegörelsen på skolorna. För
om skolorna ska betala det som eleverna gör sönder så får dom mindre pengar
till att anställa behöriga lärare. Då får dom anställa sådana som inte är
behöriga, detta hänger ihop. Och det är viktigt att man tar detta på
allvar. Det kanske inte går att ändra alla skolor på en gång men man får ju
börja någonstans. Tex på dom skolorna som är värst drabbade. Ta nu till dig
detta, jag är ju som sagt expert inom detta område. Den perfekta skolan,
inga svordomar, inget bråk och inget vandaliserande så ser den skola ut som
ni strävar efter. Men det är nästintill omöjligt att få en sådan skola. Men
man kan försöka och kanske minska det. 2000-talets skola, där kan du tänka
på vad jag skrivit och försöka förbättra detta. Idrotten tycker jag ska
vara kvar för det är nyttigt. Om man har mer idrott så kanske det blir
effektivare lektioner. Färgen i klassrummen tycker jag ska ändras, inte
denna grå och trista färg som det är i dom flesta klassrum. Om det är ljusa
och glada färger påverkar detta eleverna på ett positivt sett, man blir
inte lika trött. Detta är viktikt att tänka på 2000-talets nya skolor. Om
eleverna sköter sig så blir också skolan bättre. Det gäller att man får in
det i eleverna. Jag tycker inte du ska ändra för mycket på skolorna fast
dom sakerna som jag nämnt kan du ju försöka ändra på för att få en bättre
skola. Ta nu detta på allvar för detta är viktigt för både min och din
framtid. Lycka till!
Med vänliga hälsningar. Karl-Johan Rosengren

Ha en bra dag!

Min syn på skolan

Hejsan kära skolministern!
Efter att ha gått i grundskolan i nio år vill jag ge mina förslag till att
göra den svenska skolan bättre jag tänker börja med att berätta om de
fördelar och bra sakerna som den svenska skolan har:
Trivseln i skolarna är den viktigaste ingrediensen för att elever ska må
bra och trivas i, för man tillbringar ändå minst fem timmar om dagen i den
skolan man går i. För att trivseln ska fungera måste lärare vilja ha det
fint runt omkring sig för det är ändå dom som styr det mest men visst kan
elever också påverka den delen genom elevråd som ska finnas på skolan.

Eget arbete som blivit populärt bland Sveriges rektorer är en väldigt bra
undervisning metod men då krävs att eleverna tar sitt ansvar och jobbar med
det dom behöver. Ett bra exempel är Lidingö skolan som infört SA
(självständigt arbete). Det är av SA tiden som rektorn anser är orsaken
till att de höjt sitt genom snitt betyg. Även en bidragande orsak till det
är också att de får av de sex SA timmarna i veckan använda två till att
motionera, som gör att eleverna blir piggare fysiskt och det smittar också
av sig tror jag på skol arbetet.

Matematiken: Många lärare använder sig av en planering till hela sin klass
men detta tycker jag är fel, för att varje elev ska ha sin egen utformade
planering. Och det kan planeras på utvecklings samtal eller liknande
beroende på vad skolan har för alternativ. Eftersom alla elever inte är
gjorda för att räkna matte vissa har det jättesvårt att räkna medan kanske
andra är födda för att räkna.

Här börjar det som jag tycker borde förbättras i den svenska skolan:
Mera idrott: Idrotten i Sveriges skolor är på tok för lite. I den skolan
jag går i har vi endast två femtio minuters pass i veckan. På nyheterna
visar man statistik på hur feta Sveriges ungdomar är, medan man går i
skolan som tonåring och har i stort sett hur mycket ork som helst, men inte
får den uträttad.
Ett förslag hur man ska kunna göra så att skolan får tillgång till mer
idrott. Utöka skoltiden med tio minuter i veckan, då har man en ökning med
femtio minuter och då har vi en hel lektion idrott till för mig går på
Söderbäck i Söderköping kommun. Det skulle göra en liten minskning på
statistiken. För de som är feta ser ofta inte sig själva utan behöver hjälp
med att motionera och då är skolan ett bra ställa att göra så att de får
den motion de behöver.

EA (eget arbete): Vissa skolor har redan börjat med att ha mer EA, men jag
tycker att skolor runt om i landet borde uppmanas att peta in mera EA
lektioner på schemat. Sen finns det alltid några elever som struntar helt
EA tiden de får, men det är en viktig del att lära sig att kunna ta ansvar
för saker som behöver göras och inte. Det är också en del av fördelen med
tiden man får att kunna ta ansvar och planera tiden till fullo precis som
man blir tvungen att göra sen när man blir vuxen.

Café: Nästan varje högstadium har en cafeteria, ofta ett café där det säljs
läsk, tuggummi, bakelser och godis. Och detta hör självklart ihop med fetma
delen. Det borde infattas regler eller lagar om vad som ska få säljas och
inte för att kunna kontrollera ungdomars kalori intag, och att kunna
förebygga fetma och dåliga tänder med mera som ofta uppkommer av skräp
maten. Och om man skulle kunna ordna det kommer också fler att äta maten
som serveras i skolan.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår
När jag började på en skola i väster by karl då var jag 6 år. Jag kände
inte någon jag hade inte gått på något dagis eller något sånt. Det tog ett
tag innan man började lära känna några kompisar, man var ju inte så framåt
vid den åldern. När man började få ett par kompisar så började man också
var med på massor med andra aktiviteter. Jag har ett speciellt minne från
den tiden, vi hade en liten bandy plan ute där på ett ställe. Det var en
mycket händelse rik plats, det var mycket saker som hände ibland var det
till och med bråk där.
Sen gick tiden ganska fort när man hade fått kompisar man var på väg mot
högstadiet, man var lite rädd för att börja där.
Man visste inte riktigt hur det skulle vara att byta skola för första
gången det var en pirrig känsla man hade i sig.
När man väl hade börjat var det ganska okej, men visst fick man ta lite
skit i början men det får man ju nästan över allt.
Sen gick man här på den lite skräckinjagande södertorp skolan men den var
inte så hemsk som man hade hört ryktas om, alla ligister som hade härjat på
skolan.
Men nu när man tänker till så är man nästan lite stolt över alla som härjat
runt på skolan, men för dom flesta slutar det inte så bra.
Man försöker plugga på så bra det går, man försöker arbeta sig upp i livet
och göra någonting med det. Man har ju stött på lite motgångar här och där
men det är bara att resa sig upp och försöka komma vidare.
Det är kanske inte så lätt alla gånger man kan ha problem med lärare hemma
eller något annat.
Men för mig själv tycker jag att det har gått bra under alla dessa år jag
har inte nått högsta betyg eller något sånt, men jag har klarat av det
värsta av den tiden som har passerat förbi.
Men jag vet inget speciellt minne som jag har tror jag det ska va en gång i
femman eller sexan jag hamnade i bråk, det var ganska vanligt men jag
lyckades dra mig ur, men jag gick hem från skolan efter den omgången. Några
av min polare blev tagna av då varande rektor men jag och en kompis till
lyckades fly fältet.
Det är nog det schysstaste minnet jag har från den skolan.
Många skulle nog tycka att det där är väl inget jag har med om häftigare
saker säger dom, men för en del är äventyret inte självklart.
Jag tror jag är någonting av en liten äventyrare jag gillar att testa
gränserna när det gäller hastighet och andra saker som är en risk och kan
vara livsfarliga.
Det är så här min historia slutar efter dom här åren, men jag har
fortfarande tänkt gå i skolan fast nu är det på en mycket större skol där
jag hoppas nå framgång.

G-

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår

Först när man skulle börja i 0:an så var det ganska kul, men man längtade
till den riktiga skolan för att få spela fotboll på rasterna.
När man började närma sig 1:an så fick vi komma till den klassen vi skulle
börja i efter sommaren.
När vi var där fick vi veta vem som skulle bli vår fader och vi fick äta i
den stora matsalen med alla som gick i grundskolan.

Fader en som skulle hjälpa ås om vi hade några problem.

Efter sommaren så var det ett stort steg från 0: an till 1: an, för man
fick ha lektioner med äldre och man visste inte om man skulle komma in bra
med dom äldre.
Vår lärare var Marie-Louise.

I 0: an fick vi inte ha exakt lektioner men vi hade timmar där vi
pysslade.

I 2: an så var det inte någon större skillnad för utan att det kom upp nya
i 1: an och vi fick ta hand om dom.

I 3: an fick vi byta klasser och lärare då fick jag Mona, för dom hade
bestämt att det kulle bli en klass med 1: an å 2: an, en klass med 3: an 4:
an och en med 5: an 6: an.
Jag vet inte varför dom gjorde det men det blev bättre än det vi hade i
ettan och i tvåan.
I 4: an så skulle vi få baracker så länge fick vi gå på Valla för våra
lärare kulle göra i ordning i barackerna som till exempel ställa upp böcker
i hyllorna och ställa borden på plats.

I 5: an fick vi byta till en annan barack där fick vi nya lärare.
Från 4: an till 5: an var ett stort steg för man fick ta mer ansvar för
sitt pluggande.

I 5: an fick vi Eva och Monike

I 6: an var det ingen större skillnad från 5: an för utan att vi fick
flytta in i skolan igen.
På den dan vi sluttade fick vi spela brännboll mot lärarna jag kommer inte
ihåg vann men kul var det.
Senare på dan fick vi äta mat med lärarna och dom sjöng en lått om oss.

Från 6: an till 7: an va det största steget hittills i mitt liv.

Man fick inte visa sig svag för då fick man ett tönt rykte och man fick
inte vissa sig för tuff helar för du fick man ett dåligt rykte.
I början av 7: an så åkte vi till Granögården på Barnens ö där hände en
stor sak som jag inte skulle göra om.
Vi hade kul där förutom det som hände då men vi skulle ändå få vårt
straff.

I 8: an var det inte så stor skillnad men vi hade kul i klassen och vi hade
det tufft med vissa lärare men vi skulle bli bättre.

I 9: an så blev det mycket tuffare än i 7: an och 8: an för man skulle ta
igen allt man hade missa men hittills så har det gåt ganska bra.
Dom här åren i Kvarnberg har varigt dom bästa skol åren i mitt liv.
Vi fick en sån bra klass, vi har så bra sammanhållning i klassen.
Vi har kul tillsammans.

–

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare. Indragen verkar ha markerats med
ett blanksteg.

Mina skolår.

Alla mins väll första dagen i skolan. Jag stod där och höll mamma hårt i
handen, och var så nervös att jag kunnat kissa på mig. Till slut blev jag
indelad i en klass men visste inte riktigt hur det hade gått till. Allt
flöt väll på ganska bra. Och jag hamnade i en ganska bra klass.
Men så var det dehär med läraren. Hon var ett riktigt surkart, och de som
inte visade sig duktiga eller intresserade blev det för evigt. Det gick
väll inte så bra i skolan ,i början. Jag var väll en av dem som inte hade
uppfyllt lärarens små krav.
Jag mins en gång i tvåan, alla i årskurs tre hade börjat skriva skrivstil
men vi i tvåan fick vänta ett år till. Jag och en annan kille gick fram
till fröken och frågade om vi fick börja skriva skrivstil. Svaret blev så
klart ett stort och förnedrande nej, med motiveringen ”ni är inte mogna för
det ännu”. Efter det lilla missödet frågade jag aldrig fröken mer om sådana
saker. Tiden gick och man blev större och fick mer och mer kött innanför
pannbenet.
Skolan som hittills hade vart lite av ett helvete blev bättre och bättre.
När jag började trean bytte skolan klass system från att ha haft en ett-
trea och en fyr-sexa blev det istället en ett-tvåa en tre-fyra och en fem-
sexa. Detta innebar ett rejält lyft för min del. Nu slapp jag min rent ut
sagt hemska lärare och hamnade i en ny klass med en ny lärare. Den nya
läraren var mycket bättre, i alla fall tyckte jag det. Helt plötsligt blev
det kul att gå i skolan.
I den nya klassen gick alla kompisar och vi hade kul på rasterna, vi
spelade fotboll, innebandy och lekte herren på täpparn på vintern.
Det ända problemet var matten. När vi skulle börja fyran skalle man börja
med mattestegen, jag var bland de sista som blev klar med den gamla boken.
Annars klarade jag skolan bra och jag behövde inte jobba hjäl mig precis.
Så var det dags att börja fyran. Det var en stor klass, ca: 50 stycken.
För att detta skulle funka hade vi två klassrum, två lärare och en extra
sal som vi använde när vi skulle samlas på morgonen. Vi var uppdelade i
olika grupper med ca: fem personer i varje. Jag hamnade i en bra grupp.
Skolan gick nu om möjligt ännu bättre och det kan ju bero på att man blivit
lite större och fått lite mer erfarenhet.
Matten som förut hade varit ett problem gick nu betydligt lättare, men med
Facit i hand tror jag det mest handlade om vilja från min sida.
Sexan var nog det roligaste skolåret. Det ställdes nu högre krav på en men
det gjorde inget. Det hände något kul varje lektion och matten gick bättre
och bättre.
När det var dags att lämna sin gamla skola bakom ryggen och börja sjuan
kändes det rätt konstigt. Det var som att lämna sitt gamla liv och börja
ett nytt. I matte och engelska blev man uppdelad i olika grupper. Det fanns
bas, medel och avancerad. I matte hamnade jag i medel gruppen och i
engelska hamnade jag i bas! När jag fick veta det blev jag inte allt för
glad. Jag gick där i ungefär en och en halv månad sen fick jag nog och
bytte upp till medel.
I matten gick det bra. Vi bytte lärare nästan hela tiden, jag tror att vi
bytte lärare 4 gånger i sjuan. I åttan fick vi också en ny lärare. Det var
nog den bästa av dem alla. Och som tur slutade han inte som alla andra hade
gjort. Nu var matten ett av de lättaste ämnena och jag hade sammanlagt max
15 fel på de prov jag gjorde i hela åttan.
I de andra ämnena gick det också bra. Nu skulle min gamla lärare sätt mig.
Jag tror hon skulle svimma om hon så mig nu, rätt åt henne.
I sjuan handlade det mest om att komma in i att man hade olika lärare för
varje ämne och inte bara en eller två.
I åttan där emot började allvaret. Man fick betyg och man ansträngde sig
mer och mer. Men man hade inte den där kollen som man fick lära sig att ha
i nian.
Nian var det sista året, och nu började det värkliga allvaret. Om man
tänker tillbaka skulle man redan i sjuan börjat att koncentrera sig mer på
lektionerna.
I nian bytta jag också matte och engelska grupp, så nu går jag i avancerad
i både matte och engelska. Allt kretsade nu kring betygen och man förstår
först nu att det är bara betygen som räknas. Man kan vara en skit bara man
har bra betyg. Så är det, och det kom de flesta på alldeles för sent.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Byta skola.

Jag går nu sista året i grundskolan och tänkte berätta om när jag bytte
skola. Två gånger. Vi går tillbaka i tiden några år.

Det sköna sommarlovet var snart slut och jag hade bestämt mig för vilken
skola jag skulle gå i resten av grundskolan.

Jag skulle börja sjuan i en klass i Bergstensskolan som var special
inriktad på musik.

Dagen kom då skolan började och pappa körde mig till norrtälje i våran
rostiga gamla bil.
När vi kom fram skulle vi samlas i skolans aula.
Där lämnade min pappa mig.
Jag satt där på en väldigt skön stol och lyssande på rektorn när hon höll
tal.
Efter nästan en timme fick vi gå till vårat nya hemklassrum.
Väl i klassrummet såg jag vilka som skulle bli mina nya klasskompisar.
Dom nya lärarna pratade lite om skolan och att det skulle bli mycket
svårare än i mellanstadiet.
Vi fick scheman och papper på olika regler som fanns på skolan.
Senare fick vi gå omkring och titta på skolan som var enorm jämfört med
Lärkskolan där jag hade gått hela min tidigare skolgång.

Det var en massa olika korridorer och säkert femtio-sextio olika salar.

När jag hade gått hela sjuan och halv åttan kände jag att det inte var
särskilt roligt längre.

utvecklar inte
Jag började i Västerskolan efter jullovet så jag gick inte lika länge i
Bergstensskolan som jag tänkt mig.

I Västerskolan kände jag dom flesta i klassen där jag skulle börja så det
blev inte en sån stor förändring som när jag började i den förra skolan.

Det var lite problem med lärarna i början när dom inte visste att jag gick
i klassen.

Ända sedan jag började i klassen har dom som gjort klasslistorna missat att
skriva med mig på listorna.

Det är mycket roligare i min nuvarande skola än i den förra.
Det är mer livat på lektionerna nu och det kanske märks på betygen.

Det ska bli skönt att byta skola igen efter sommaren.
Vi får se var någonstans det blir då.

VG-