Elevens kön: Pojke

Att byta skola

Jag kom hem en dag efter skolan, när jag kom in genom dörren så hörde jag
mamma skrika.
– Erik kom hit lite är du snäll!
Jag hörde den hesa rösten från köket. Så jag tog ett snabbt beslut om att
jag skulle gå in dit. När jag kom in i köket så såg jag alla sitta där,
mamma, pappa och lillebror. Då såg jag min lillebrors ledsna min. Jag
ångrade mig genast att jag gick in i rummet, men nu var det försent. Då sa
Pappa,
– Sätt dig ner.
Jag satt mig ner med en gång. Jag såg även att det log en massa papper på
bordet. Vi satt säkert där i 10 minuter utan att säga ett ord till sist
ytrade jag mig.
– Vad ville ni?
– Jo det är så att vi ska flytta!, sa pappa
Jag blev iskall, jag kunde inte röra mig, Inte ens mina läppar. Efter en
stund försvann den iskalla känslan lika fort som den kommit, och jag fick
fram.
– Vart ska vi flytta?
– Till Åsele, sa mamma
Men då kommer jag förlora alla mina kompisar!, sa jag.
Nejdå, dom kommer du kunna träffa igen, sa pappa.
– Och detta är redan bestämt, sa mamma.
Jag reste mig upp och gick in på mitt rum. Jag tänkte att jag inte ville
flytta, jag ville bo kvar i Hallby. Inte flytta till nåt jävla Åsele.

Men tiden gick, vi flyttade. när vi hade kommit till det nya huset så fick
jag hålla med om att det var finnare än våran gamla lägenhet. Så kom det
till första skoldagen, jag var nervös. Men mamma sa att det skulle gå bra,
och att jag alltid har haft lätt att få kompisar. Vi satt oss i bilen för
att köra till skolan, det var en ganska kort bit, tog bara fem minuter med
bil. Jag såg den lilla skylten Åsaby|skolan. Nu blev jag ännu mer nervös en
tidigare. Vi gick ut ur bilen och vidare till expeditionen för att få en
guide som skulle vissa oss till min nya klass. Vi gick över skolgården
tills vi kom till en dörr. Vi öppnade dörren och kvinnan från expeditionen
sa,
– Så tar ni första dörren till höger. Min mamma svarade med ett leende på
läpparna.
– Tack för hjälpen.
Vi gick fram till den bruna dörren. Mamma knackade tre hårda knackningar på
dörren, ganska snabbt hörde man dörren gnista och även öppnas. Mamma tog
ett jätte kliv in genom dörren hon hade mig i ett hårt grep i handen så jag
flög in genom dörren med. Jag fick prensentera mig för hela klassen, efter
två timmar viska min mamma till mig.
– Nu går jag!
– Nej, sa jag. Går du så går jag.
Med lite övertalning så fick jag mamma att vara med hela dagen i skolan.
Till sist var skoldagen slut. Jag var överlycklig. När vi satt i bilen på
väg hem så fråga hon mig vad jag tyckte om den nya skolan, och mina nya
klasskompisar. Då svara jag, det var väl okej! Dagen efter fick jag gå till
skolan själv, jag var ganska tyst av mig hela fyran. Hade nästan inga
kompisar. Det var inte fören femman som jag började få kompisar. Jag fick
två kompisar som jag kom väldigt nära, tjejer började ta en väldigt stor
del av mitt liv. Precis när jag började känna mig hemma på den nya skolan.
Så var det dags för högstadium. Det känndes som om jag var tvungen att
börja om från början. Och den tanken var inte bra. Jag började på
högstadium efter en tid, det gick bättre än väntat. En av mina kompisar var
kvar från åsaby, men den andra hade flyttat till danmark. Jag fick genast
nya kompisar, och allt känndes perfekt. Och nu till sist sitter jag här i
årskurs 9. Med mitt nationella prov. Livet går vidare, man ska inte låta
det det förstöras pga. att man flyttar. För det blir alltid bra till slut.

Detta bygger på en sann berättelse!

Du håller ihop din historia på ett bra sätt och språket är oftast
korrekt, även om meningsbyggnaden är enkel och bitvis lite enformig. ”Vi.,
Vi.”
Försök få med fler tydliga beskrivningar av speciella händelser (du
försöker då du berättar om hur du får mamma att stanna hela första dagen)
Jag saknar jämförelser mellan tiden före och efter skolbytet.

Mina skolår

De hela började med Lekolär. Jag var en lite parvel på 7 år som tyckte att
det skulle bli roligt att börja skolan. Man kände sig stor även fast man va
nästan hur liten som helst. Jag hade som tur var ett antal kommpisar med
mig från dagis så man kände sig rätt hema från början. Vår första fröken
hette Kristin, som jag mins så var hon snäll men lite gammaldags ingen sån
där modärn fröken direkt. Sen hade vi en satmara (ursäkta uttrycket) till
fröken på fritis, Britt. Den mest fasansfulla av fröknar (i mina ögon). Jag
mins en gång när vi byggde med klossar så råkade jag stöta till en av mina
klasskamraters kostverk med foten så de välte, de var en ren olyckshändels,
men Britt bestämde sig för att jag hade gjort de med flit och satte mig på
en stol i en timme och där skulle jag sitta utan att göra någonting tills
vi skulle äta. Efter Lekolär kom ettan och sen tvåan. Vi hade fort farande
kristin som Lärarina igenom båda åren och Britt var lika ond som innan. De
här åren har nog varit dom ända som jag verkligen tyckt att skolan varit
rolig. När jag började trean fick jag ny fröken, Eva. Hon hade röd-brunt
hår och var ganska kort, jag tyckte att hon var okej. Även hit hade mina
polare från dagis hängt med vi gick alla i samma klass en 3-5:a. Jag kommer
ihåg att jag försökte smysla mig in i femornas gäng dom var stora och tuffa
tyckte tyckte man på den tiden (Nu är dom enbart små). Trean tog slut rätt
fort och jag började fyran. Undra om jag knarkade mig igenom fyran för
minena är som bort blåsta. Jag kommer inte ihåg ett dyfft. Då hoppa vi till
feman (entligen störst). De här var nog de roligaste året på Åsaby. Jag
hade bra kommpisar och vi hade roligt fast om jag inte mins fel så gick det
inte så grymmt i skolan jag sög i matte de året. Efter de började jag sexan
nu var jag stor (tyckte jag). Vi fick ny fröken, han hette Jonny. Han var
mycket snäll, ska jag var ärlig var han och är han lite för snäll. Till
exempel när Linda och Maria sitter och tjatar på lektionen. Han måste lära
sig att bli lite hård. Och polarna från dagis är fortfarande med, Lelle,
Ralf. Lina är jag väl ingen polare med men hon är med i alla-fall. Vi hoppa
7 och 8 för dem orkar jag tjata om. Nian alltså. Nu har man varit älst två
gånger, vi får väll se om man blir de någon mer gång.

Din historia är intressant på ett ställe! – När du berättar om klossarna
som föll och ditt orättvisa straff. Det är bättre att berätta om några
händelser än att bara räkna upp alla år. Språket är okey. Glöm inte att
sätta punkt och dela in i stycken.

Att byta skola/klass

Ja nu är det väll ungefär 3 timmar sen mamma och pappa berättade om
flyttningen, vi skulle flytta från ängelholm till Göteborg. Min pappa som
är en mycket bra ortoped hade fått jobb på karolinska sjukhuset. Jag och
min lillebrorsa Jonas var emot beslutet, ja skulle ju förlora allting,
kompisarna, fotbollen allt. Men så den 17 augusti kom den gigantiska
flyttlastbilen, jag och jonas fick hålla tillbaka tårarna när vi lämnade
Björkvägen. Det kändes så jävla lång.

Men då när vi hade bott här i nästan två år känndes det faktiskt rätt bra,
men i börja då var det jobbigt. Jag skulle även få ett par kompisar som
skulle vara avgörande i min framtid här i göteborg.

När vi svängde in till Kaptensgatan i hisingen stod de tre killar ungefär
lika gammla som mig, vid porten där vi bodde. När vi hade börjat bara upp
hejade den ena grabben på mig lite nonchalant. När det inte var så mycket
kvar frågade den ena killen vi ville ha hjälp, dom fick varsin låda till
Jonas byrå.

Min första skoldag blev ganska dramatisk men ändå inte. På morgonen när
mamma väckte mig kändes det som jag precis hade somnat. När jag kom utanför
porten träffade jag killen som hjälpt oss att bära.
– Tjena, sa han.
– Hej, sa jag.
Jag sa att ja skulle börja Drottningskolan 7b han sa att han också gick i
den klassen. han berättade också om ”kexen” i parallelklassen när han
berättade om dom skrattade han lite, jag bara log tillbaka (men ja förstod
inte riktigt vad han menade med ”kexen”).
När det senare ringde in satt vi i korridoren och snackade med de andra
grabbarna som hjälpt oss bära.
Jag satte mig bredvid Niklas som han hette. När fröken Karlsson kom in blev
det knäpptyst man kunde höra en nål falla.
Hon hälsade oss hjärtligt välkommna till en ny termin.
– Petter Söderström, sa hon.
Nej tänkte jag, jag räckte upp handen.
Jag fick gå fram till katedern, nu såg ja helt plötsligt hur det var
uppdelat det var, ”Skatarna” (Niklas och dom), ”Punkarna”, ”Plugghästarna”,
dom snygga tjejerna, Hippiesarna
Fröken sa att jag skulle berätta lite om mig själv, började punkarna
skratta.
Jag blev lite generad, men det var ganska lungt.
På lunchrasten satt vi ute isolen och tittade på några nior som åkte
skateboard. När det började närma sig ”Matte” hörde vi skrik från
”moppeparkeringen” vi som nästan alla andra sprang dit.
Det var två gäng som stod och ”glodde” och kastade fula ord på varandra.
Det var ”nynazisterna” på våran skola och ”invandrarna” från Partille
berättade Niklas. På minde än två röda sekunder började dom slåss. Men som
tur va hade dom redan larmat polisen. När polisen kom blev det tumult på
skolgården. Men till slut tog det slut, poliserna blev för många.
Mina vänner, blev ”skatarna”, ”punkarna” i min klass kallade mig
”skåningen” dom hånade mig och sa att jag pratade så jävla fult. Men jag
brydde mig inte jag hade ju Niklas och dom. Dagarna gick och det rullade på
i mitt dagliga liv.
Jag hade både börjat i fotboll och innebandy

Ja det är väll lite som hänt, mitt första år i göteborg. Mitt andra kom och
blev ännu mer dramatiskt

Den 21 november 1979 inträffade en händelse som haft stor påverkan på mitt
liv

Det var när jag och min lillebrorsa Jonas skulle gå till skolan en vanlig
onsdag i novemberrusket
När vi kommit till övergångsstället vid ”Lasses Livs” gick Jonas rätt ut i
gatan utan att se sig för. Pang sa det bara sedan kommer jag inte ihåg så
mycket mer.
Jonas hade dött när han träffade marken.
Hela släckten sörjde, kompisarna sörjde ja tillochmed skolan söjde.
Min älskade bror Jonas hade gått ifrån mig.

Jag sörjer än idag fast det har gått 15 år sedan den hemska dagen.

Nu lever jag ett ganska normalt ”Svensson-liv” med 2 barn och hustru sedan
4 år.

Du hoppar en hel del mellan olika händelser och försöker berätta om för
mycket på en gång.
En del meningar är slarvigt gjorda. Du behöver ge dig tid till att läsa
igenom dem.

skriven på dator. Eleven har använt marginalutjämningsfunktionen, så det
går inte att avgöra om det är dubbla mellanslag gjorda någonstans

Ja va sju år nar jag började skolan. Och första dagen så va allas föräldrar
med sina barn i skolan mamma och pappa. Jag fick sitta jämte Susanna.
Skolan hette Jonsboskolan jag kommer ihåg att våran fröken hette Annika
Johansson och Elisabeth hon va snäll hon.
Det va lite kul att vara så liten för när man gick till matsalen som låg
100 m bort så gick alla i ett led två, två jag gick oftast med Johan. Men
när vi kom till mat salen så fick alla ettor gå före i matkön det va
roligt. En dag så va pappa i min klass och hälsade på då spelade vi bandy
på rasten. Sen kom 2 ja då hade vi ännu Annika som lärare hon va sträng vi
gick i F-huset och jag kommer ihåg att jag va rädd för dom äldre till 2. Nu
är det 3 då fick vi en nu i våran klass. det va en tjej hon heter Malin
Jonnesson. Jag minns att vi byggde hus av skokartonger det va kul. Då gick
vi i Pavelgångarna. Elisabeth hjälpte mig och Marianne mycket med svenska,
engelska och matte. I våran klass hade alla hockeybilder som vi bytte med
varandra. Sen spelade vi bandy och jag var målvakt, Conny med. Vi kunde
köra matcher till 100. 4 Då bytte vi lärare som tur va. Vi hade ju haft en
fröken men nu blev det en magister som hette Ivar Svensson han var också
sträng så det blev inte bättre fast Elisabeth va ju kvar så det blev lite
bättre. Och då fick vi också en ny i klassen det va en kille som heter
Roland Svensson han såg tuff ut och hade färgat håret blå gult som Sveriges
flaga i håret. Första rasten då den dagen Roland hade kommit till vår klass
så blev det slagsmål mellan Conny och Roland och då tänkte jag att det
kommer nog att bli många slagsmål mellan dom. När jag började 4 så kändes
det enkelt men det va det inte bara i början. Vi hade mer läxor än trean,
längre dagar. Vi fick också bytta hus till H-huset som är det största huset
på Jonsbo. H-huset har 3 våningar min våran klass var på den mellersta. 5
Då hade vi våran magister Ivar. Det året fick vi ha hemkunskap uppe på den
stora skolan Ekehöjd det va spännande att vara på den skolan med. När jag
gick i 5 så hade Jonsbo ordnat en film vecka så man fick välja 3 filmer som
man fick kolla på jag kommer inte ihåg vilka jag valde. 6 Då fick våran
klass flytta upp till Ekehöjd. Jag tyckte nog att de va lite pirigt först
men sen blev det lugnt. Vi fick nya lärare Katrin Olsson och Ann-Marie
Godberger jag hade en extra lärare som hette Lisa-Maria hon hade jag i
engelska och i matte och lite i svenska ibland. Första dagen så bjöd dom på
glass och godis. Dom var helt ok kan man säga. Vi hade mer läxor och mer
prov än vi någon sin hade haft. I vårat klassrum hade i guld fiskar dom var
coola. Vi åt i en annan matsal en innan och hade andra lektionssalar vi
hade fått välja ett b-språk jag valde engelska. Sen så var det ju 7 också.
Jag minns det va då Felicia till vår klass hon kom från Stenbo. Vi bytte
lärare ingen. Ann-Marie blev klassföreståndare tillsammans med Lisa-Maria.
Jag var i en liten grupp i engelska. Och i matten tror jag att jag va. Nu
är det 8. Då va jag 14 år. Det är nog det svåraste läsåret tycker jag. För
det va mycket prov och allt skulle vara inne direkt kändes det som jag
minns att jag tycker att engelskan var svårast i 8. I åttan så får man ju
betyg men dom va ju inte värdens bästa. Jag satt ofta i kafeterian i skolan
med en påse godis fast det har jag ju på lektionerna också för det mesta.
Nu är det 9. Det är då man får kämpa för betygena. Halt händer så fort.
Först ska man välja vad man ska gå för något gymnasium, nationellaprov, ett
stort länder arbete och en massa prov. Det är vad nian går ut på kan man
säga. Nu är det bara att vänta tills gymnasiet. Jag hoppas att jag kommer
in på Hotel, Restaurang. För jag ska bli Kock.


G En bra skriven berättelse Johnny, skriven med känsla och
inlevelse. Lite slarv med talspråk bara. Annars bra! /AL

Det var en vecka kvar, skolans sexor var spända medans lärarna drog en djup
sund, dom var ledsna över att det hade gått så snabbt, ”våra små änglar”,
sa dom hela tiden.
Dagen kom, hela skolan hade samlats vid scenen, brevid flaggstången.
Nationalsången sjöngs av mest lärarna och de tillresta föräldrarna,
eftersom att ingen unge kunde hela nationalsången.
Efter allt sjungande kom stunden, min klass (6A) skulle upp först på
scenen. Nervöst gick vi upp dit och såg utöver personerna som samlats där
vid gräsplätten, föräldrarna log och var väldigt stolta över sina barn,
lärarna grät.
Vi fick ta emot våra rosor, som klassföreståndaren alltid ger ut till dom
som går ut sexan. Efteråt samlades vi i klassrummet och pratade och
skrattade åt minnena som vi gått igenom. Utvärdering i ett stort vitt
kuvert och kramen fick vi i slutet av lektionen, kramen var extra lång,
”jag kommer att sakna dig”, sa läraren till alla medans dom blev kramade.
Stegen hem var lätta, det kändes så ”befriande” att sluta skolan. Jag gick
hem ensam, mina föräldrar hade gått hem lite innan. Jag sa åt dom att göra
det eftersom att jag ville säga ”hejdå”, till dom som skulle bort över
sommarlovet, dom andra kunde man vara med på lovet.

Så kom dagen, 17 augusti 2000. Första dagen i skolan med den nya klassen.
Alla såg ledsna ut eftersom att skolan startade.
Tysta satt vi, tills läraren sa ”välkommen till 7: an”. Tystnaden sprack
och vi började hälsa på varandra, iallafall dom som inte redan kände
varandra.
Alla höll på och surrade, sen sa läraren ”nu ska schemat delas ut”, alla
suckade.
Vi fick schemat och började fråga ”vad är de här för här för ämne?” och
”vilken lärare har vi i det här ämnet?”
Själv satt jag där vid min bänk och läste igenom schemat och sa för mig
själv ”nu börjar skolgången igen”. Dom första lektionerna var bara att lära
känna ämnet och läraren.
Bara efter ett par veckor så hade vi redan lärt känna varandra, och olika
grupper hade bildats.
Alla hade fått deras plats i klassen, jag och ett par andra var den tysta
gruppen, sen kom den halvstökiga gruppen och slutligen kom den gruppen som
alltid ska ifrågasätta och diskutera med lärarna hela tiden, jag nämner
inga namn. Ämnen flöt på och endel ämnen var lättare att komma in i eller
lära sig.
Sen kom 8: an, såklart så blev ämnena svårare men man plockade upp mera
kunskap. Alla hade fått en uppfattning om vilka som var ”bra och dåliga”.
Endel lärare har valt ut sina favorit elever, inga namn nämns. Medans
skolan fortsatte sin långa termin så hemmet stor trygghet. Jag har haft
stora svårigheter i vissa ämnen, men stödet hemifrån hjälpte mig väldigt
mycket.
Små ”pushar” hela tiden, det har varit min säkerhet när endel ämnen höll på
att förloras.
Lärarna har också stöttat och hjälpt mig och gett mig extastöd, det tackar
jag för väldigt mycket.

Jag tycker att bytet av skola och klasskamrater var bra. I den gamla
klassen var det ingen bra stämning kvar. Omvecklingen var bra, klassbytet
var lyckat och det är en ganska bra stämning i klassen. Nu är grupperna
ännu mer synliga. Endel kanske fortsätter att vara vänner efter skolans
slut.
Själv är jag kvar i den tysta gruppen, jag kommer säkert att fortsätta att
vara kvar där ett långt tag till.

Mina skolår:

1994 började jag 1: an, men jag var speciell eftersom jag var ett år yngre.
Det gjorde inte så mycket tyckte många för det var inte så stor skillnad
mellan mig och mina nya kompisar.
Jag började 1: an ett år tidigare eftersom jag inte gick i lekis. Min
mamma ville att jag skulle börja ett år tidigare men varför har jag
fortfarande ingen aning om.

Första dagen: Jag vaknade upp den morgonen och var väldigt nervös, men
samtidigt väldigt nyfiken. Hela familjen satt och åt frukost eftersom det
var första dagen för oss alla. Min Mamma, pappa och självklart min bror
(storebror), som skulle börja 2: an.
Det året var det mest händelserika året i mitt liv, min Lillebror som
3 mån senare blev född, (29 mars). Jag som började mina långa, svåra och
roliga år i skolan.

Det andra året var en av de bästa åren i mitt liv. Man var inte längre
nervös att börja skolan man var snarare glad. Vilken längtan jag hade den
veckan innan skolan skulle börja!
Min bästa kompis och hans mamma kom och plingade på dörren. Det hade
jag längtat efter hela morgonen för jag visste att då skulle vi äntligen
vara på väg till skolan.
Årskurs tre: Vi hade alla blivit lite äldre och jag kände att jag äntligen
var på väg nånstans.
Det året skulle vi få träffa våran nya lärare som vi skulle ha de
resterande åren i mellanstadiet. Hon hette Eva Wästmark och verkade vara en
trevlig dam.
Det kommande året med Eva hände det inte så mycket. Vi hade det bra,
gjorde våra utflykter, gjorde våra uppgifter vi skulle göra det var ett
lugnt år i mina ögon.

Årskurs fem: Det var det jobbigaste året hittils. Jag och min lärare Eva
hade haft våra konflikter, och jag visste att det inte var jag när vi
bråkade. Men livet gick vidare.
Vi hade de första nationella proven det året. Jag tänkte inte så
mycket på det, eftersom det inte kändes så viktigt för mig. Jag såg det som
vilket annat, vanligt prov som helst.
Tre veckor senare: hade jag gjort alla proven och årets första
utvecklings|samtal hade kommit. Huvudämnet var nationella proven. Jag och
min pappa vandrade till skolan för att ha mitt utvecklingsamtal.
Det hade gått bra för mig jag hade över medel på allt förutom på en
uppgift vad kommer jag inte ihåg.

Årskurs sex: Det första vi fick hör när vi kom till skolan var att nu är ni
störst ni måste vara förebilder för alla andra elever i skolan. Det året
flöt förbi ett lugnt år där allt kändes bra och harmoniskt.
Så kom vi till skolvalet. Det var inte så svårt som jag trodde. Jag
visste vart jag ville gå och det var Dalvik, men det var nära att jag inte
kom in. Jag hade kommit på reservplats 33.
Några dagar senare fick vi ett till brev och det var från
Dalvikskolan. Jag hade komit in en glad dag för mig.

Årskurs 7: Det kändes som att börja 1: an igen man var återigen nyfiken,
nervös och rädd. Vi hade åkt dit några månade tidigare för att titta på hur
skolan såg ut. Skolan kändes enorm jag hade aldrig sätt nån större skola
innan kändes det som, men som idag känns som en liten skola.
Det kändes konstigt att återigen vara minst i skolan. Vi hade gått
från att vara störst till minst på ett snabbt ögonblick. Men det kändes bra
ändå jag hade min bror och hans kompisar som jag kände väldigt bra. Några
kände jag nästan lika bra som min bror, kanske bättre. Det kändes tryggt.

Årskurs 8: Nu var vi medelstora i Dalvikskolan. Man skulle vara en förebild
för sjuorna och samtidigt ta till sig från niorna.
Den här terminen skulle vi få våra första betyg, det kändes
förvånasvärt bra. Jag trodde att jag skulle vara väldigt nervös, men det
var jag inte.

Årskurs 9 Sista året! Störst i skolan igen, ingen speciell känsla det
kändes som vanligt. Livet rullade på ända tills man skulle börja tänka på
vilken skola man skulle välja. En av de svåraste frågorna jag har fått
hittils. Det var två allternativ, det ena var Engelska öster, och det andra
Johansfors gymnasium. Det var svårt att välja. Det var att välja mellan att
åka långt till eng öster, eller att gå i Johansfors och inte få den
engelska jag vill ha, men efter en tid när jag hade åkt till Öster för att
titta på hur skolan var kändes det för långt. Det tog 1.30 h.
Jag orkar knappt gå upp nu och ta mig till Dalvik, så det blev till
ett självklart val att välja Johansfors gym.
Men som om det inte var nog så skulle vi också ha nationella proven.
Och det är det jag sitter och skriver nu, hoppas det går bra för mig.

Mina största frågor nu är enkel men omöjlig att svara på.
Jag undrar helt enkelt hur mitt liv skulle se ut, om jag inte skulle ha
börjat ett år tidigare? Hur skulle jag var som person; skulle jag vara en
sämre eller bättre person, eller skulle jag inte känna nån skillnad? Vilka
kompisar skulle jag ha och hur skulle de vara.

En novell om att byta skola

Det var bara några dagar kvar innan examensdagen i sexan. Den närmade sig
med stormsteg.
Jag hade inte förberett mig ett dugg. Jag var mest orolig över att det
skulle finnas stora killar där som kanske slogs eller mobbades. Nu i sexan
hade min klass vart äldst nu när vi skulle börja på högstadiet skulle vi
bli minst, precis som i fyran.
Känslan av att vara störst till att bli minst var nog det värsta som jag
hade i mina tankar. Fast en helt ny klass kan också vara jobbigt nya
kamrater nya lärare.
Två dagar innan examen skulle min klass på studie besök i Dalvik skolan,
det var där jag hade tänkt att gå.
Vi åkte buss dit och jag tyckte att det var otroligt långt att åka. När vi
kom fram till skolan såg jag en stor röd byggnad med massor av fönster.
Vi gick in i den stora ingången och jag kände en oro i hela kroppen tänk om
dom som gick där skulle vara lika taskiga som ”rötäggen” i min skola. Jag
fick en klump i halsen när jag tänkte på det. Eftersom att det var därför
som jag inte tänkte välja Kärrslund. Tänk att tre till fyra killar gör så
att man väljer en annan skola.
Vi skulle gå till aulan och lyssna på när lärarna och rektorn hade tal. I
aulan hade alla elever som hade tänkt att gå i Dalvik skolan samlats. Vi
gick in i den stora aulan och satte oss. Det var en stor teater scen där de
flesta lärarna var uppställda på rad, rektorn i spetsen.
När vi satt där sa min bästa kompis Sebastian
– Den här skolan verkar bra.
– Hur vet du det som har ju inte ens börjat prata, sade jag
– Nä men det verkar bra, sade Sebastian. Snart skulle lärarna börja prata
och berätta och vi skulle då få en uppfattning om hur det skulle vara att
gå i Dalvik skolan.
– Välkomna till Dalvik teater, sa rektor Kerstin och ställde sig vid sidan
av ledet.
– Vi ska nu börja med att berätta om idrotts anläggningarna, sa en blond
man. Han såg väldigt speciell ut med sin långa krokiga näsa och glas ögon.
Han började berätta om den stora sporthallen och presen|terade alla idrotts
lärare. Jag tyckte att det han berättade lät fenomenalt.
Rektorn pressenterade sedan alla lärarna och den blonda idrotts magistern
hette Lars Björk. Han verkade trevlig och rolig. (Men av senare
erfarenheter så ska vi inte ta upp om dessa adjektiv stämde in på Lasse
Björk)
Vi hade nu hört hela presentationen av skolan och det var både lärare och
elever som berättade. Jag hade nu fått en bra uppfattning om det hela och
jag hade till 90 % bestämmt mig.
Nu var det dags för visning av skolan.
Alla klasser som var där fick en lärare och en elev med sig. Vi gick runt i
hela skolan och det tog väl ungefär tjugo till tjugofem minuter. Jag tänkte
för mig själv att det var som ett stort slott med trappor och korridorer
överallt. Jag förstod inte hur jag skulle kunna hitta där sen.
– Det var nästan för stort här, sade Sebastian
– Nä det är skönt med stora skolor, sade jag. Jag förstod att Sebastian var
osäkrare än vad jag var på att gå i Dalvik. Han småviskade med sin mamma
hela tiden.
Nu tackade vi skolan för oss och begav oss tillbaka till min skola.
Hela buss resan tillbaka till skolan pratade vi om Dalvik skolan. Det
verkade som fler och fler av de som tänkt att på Dalvik hade ångrat sig
eller iallafall blivit osäkrare på sitt val av skola. På kvällen skulle
lappen om skolvalet fyllas i. Jag och min mamma diskuterade om för- och
nackdelar. Dalviks fördelar var att ”rötäggen” från min skola inte skulle
gå där, men nackdelen var att det kunde finnas nya. Dalvik var en bättre
skola, det visste, vi men det var långt att åka.
Jag har ju en utstrålning av att vara ganska lat och det är jag också. Så
när jag fick veta att det var mycket läxor så valde jag helt enkelt
Kärrslund.
Vi fyllde i lappen och det blev Kärrslundsskolan och jag skulle gå med mina
gamla kompisar. Jag tyckte att det var skönt, men jag kännde ändå en oro
över hur det skulle vara att gå med ”rötäggen”. Dom hade utsatt mig för så
fruktansvärt mycket. Det var alltifrån att ta min keps och stampa på den
till att hota mig. De sa också olika skällsord. Under tiden fyran till
sexan var jag tvungen att vara orolig över om de skulle hoppa fram och
hitta på någon dumhet. Den känslan vill man helst slippa. Det fungerade
inte att prata med lärare. Det blev bara värre. Jag tog Kärrslund för att
de här killarna hade varit relativt lugna under en längre tid och för att
slippa läxorna.
Äntligen kom den. Examens dagen. Alla var glada fast innerst inne ledsna
att bli tvugna att lämna Sjöängen. Fast den ledsnaste av dem alla var vår
lärare Kristina. Hon grät hela dagen från morgonen till kvällen.
Vi skulle sjunga en avslutnings sång som handlade om alla lärarna på
skolan. Efter det var det fika uppe i klassrummet. Vi fikade och hade
trevligt. Vi talade med varandra om vilka skolor vi skulle välja. Det
flesta skulle välja Kärrslund. Två tjejer och två killar skulle välja
Dalvik. Det var ju iochförsig inte mina bästa kompisar, men endå. Alla mina
bästa kompisar skulle följa med hem till mig och äta tårta och dricka läsk
efter avslutningen. Vi hade väldigt trevligt på vägen hem till mig tills vi
mötte ”rötäggen” de skulle ju självklart hålla på och tjaffsa. De började
hålla på och säga massa dumheter. Vi stod bara där vi kunde inget göra. Vi
var tio personer dom var 5. Om vi hade slagit ner dom eller tjaffsat emot
så hade de hämtat äldre kompisar eller store|bröder. Det hade redan hänt en
gång då hade Robert fått stryk av tio stycken äldre killar som hade
misshandlat honom så mycket att han inte kunde gå. Så vi vågade inte göra
något vi tackade och tog emot.
De fortsatte att säga dumma saker en av dem tog min keps och kastade in den
i skogen. när jag vände mig om för att hämta den sparkade han mig i ryggen
och jag föll omkull. De sparkade på mig när jag låg där. Det var en otäck
känsla som jag fick inom mig jag ville verkligen ställa mig upp så att de
inte skulle träffa huvudet. Jag kom upp på benen då fick jag en örfil. De
gick iväg och sa att vi skulle sluta tjaffsa med dem. Vi hade ju inte sagt
eller gjort något. Sjukligt hur man kan bete sig.
När vi kom hem till mig så åt vi tårta och hade trevligt. Vi pratade om
Kärrslund om hur bra det skulle bli, men innerst inne visste jag att det
skulle bli bedrövligt. Då skulle ”rötäggen” hålla på varje dag i korridoren
och de skulle ha med sig kompisar som gick i nian. Usch. Det var en riktigt
otäck känsla. Det känndes som att få tusen knivar i bröstkorgen.
Nu så var det äntligen sommar lov och jag ville bara ta det lugnt hela
sommaren. Bada och sola och bara vara med mina kompisar. Vi skulle åka och
bada nåra dagar efter skol|avslutningen. Vi tänkte ta cyklarna dit eftersom
att det tar en halv timme att gå dit. Vi möttes vid min tvättstuga kl
12.30. Vi cyklade först längs bilvägen sen svängde vi in på en liten,
krokig, skogs väg och det gick snabbt och bra. När vi kom fram så var det
proppfullt vid stranden och alla bryggorna var upptagna. Vi la våra
badlakan i kanten av ett litet, grönt skogssnår. Sen gick vi och bytte om i
ett av badhusen. När vi hade bytt om lämnade vi kläderna och gick ner till
stranden. Vi badade och hade kul.
Efter att vi hade badat begav vi oss till Mcdonalds för att äta. När vi
hade ätit begav jag mig hem för jag skulle på träning.
Jag kom inte långt för på vägen mötte jag Richard, Richard, Schorman och
Alban. Schorman och Alban var bröder, men Alban var inget ”rötägg” men hans
bror var av det värsta man kunde tänka sig.
Jag hade köpt ny keps så dom var bara tvugna att ta den. Schorman tog den
och spottade i den. Känslan att vara med om en sån här sak är obeskrivligt.
Jag kände ju Alban, Schormans store bror, så Schorman kunde jag slå men han
sprang iväg och jag sprang efter. Han skulle på fotbolls|träning så han
sprang dit. När jag kom fram dit gick jag fram till Schorman.
– Du får ge mig 300 kronor till en ny keps, sade jag
– Nä glöm det, du kan träffa den, sade Schorman
– Om du inte ger mig 300 kr så kommer du få se på fan eller så kommer jag
hem till dig och pratar med dina föräldrar, sade jag
– Glöm det, sade han
När vi stått där och tjaffsat ett tag kom hans tränare.
– Stick här ifrån din jävla rasist, sade han otrevligt till mig. Han
upprepade de orden flera gånger och jag gick där ifrån medans Schorman stod
och hon log.
Nu hade jag bestämmt mig. Jag ville inte gå i Kärrslund. Jag ville gå
Dalvik.
Jag gick sakta hemmåt och när jag kom hem berättade jag allt för mamma. Jag
sa också att jag absolut inte ville gå i Kärrslund. Hon ringde dagen efter
till Dalvik expedition och som tur var den bemannad. Mamma sa som det var
till Rektor Kerstin. Det fanns ingen plats kvar i Dalvik. Jag hamnade på 32
reserv i sånna fall. Hela sommaren hade jag ångest. Först hade jag jätte
dåligt samvete mot alla kompisar som jag hade svikit och sen om jag inte
kom in så var jag otroligt rädd för att gå i Kärrslund med alla ”rötägg” En
av mina bästa kompisar som inte var från Källhed hette Magnus Roske och han
skulle gå i Dalvik. Det var en trygg|het (som jag nu av erfarenhet vet var
bra för mig). Nu var sommarlovet slut och jag fick lapp i brevlådan om att
jag fick gå i Dalvik skolan. Det bästa av allt var att det var i Magnus
Roskes klass. Jag hoppade högt av lycka och kännde mig som en gud på
svävande moln äntligen skulle jag slippa alla trakasserier.
Allt känndes kanon bra. Jag hade inget att vara orolig för trodde jag.
Jag har inte tänkt ordentligt. Det fanns hundratals saker att vara orolig
över.
Innan dagen då vi skulle samlas runt flaggstången utanför Dalvik skolan
kunde jag inte sova. Tankarna flög förbi min hjärna hela natten och visst
var jag nervös. Tänk om det fanns någon snygg tjej där som jag kunde bli
tillsammans med. Eller kanske fler ”rötägg” som kanske var värre än de som
jag varit med om hela min skoltid.
Första dagen var inte så farlig vi hade upprop och jag fick se mina nya
klasskamrater. Dagen därpå skulle vi till Fältet på utflyckt och det var då
som jag skulle lära känna andra elever. Vi skulle dela upp klassen så att
vi var två och två. Jag ville självklart vara med Magnus, men eftersom att
man inte fick välja, så hamnade jag med den nya tjejen från Gotland, Lovisa
vi sa inte ett ord till varandra under hela den dagen. Hon måste trott att
jag var stum. Det var trevligt den dagen tur att jag och Magnus kunde
träffas ett tag under Lunchen den dagen.
Tredje dagen. Nu skulle lektionerna börja enligt schemat och jag var
jättenervös. Eftersom att jag trodde att jag skulle vara dålig på allt. Men
den här dagen gick alldeles utmärkt. Jag och Magnus bekantade oss med
Linus. Som var en trevlig och pratglad kille. Så det var inge svårt att få
kontakt med honom. Han hade ju kompisar från Festevik som vi oxå blev
kompisar med då. Det var redan från den dagen som vi började få en bra
sammanhållning i klassen. Man kan dra slutsatsen att idén med att gå i
Dalvik skolan var väldigt bra. Många positiva saker t.ex att jag fått nya
kompisar, sluppit ”rötäggen” och det bästa av allt, en bra skolutbildning.

(Men det finns några nackdelar men dom tar vi inte upp på en sån här
trevlig uppsats!)

Min syn på skolan

Skolan är bra för lärarna har en bra kontakt med eleverna. Mina bra
synpunkter är tex: Arbete som är väldigt bra för då kan vi göra klart läxor
och andra arbeten som vi får. Vi har också Reflektionsda|gar. Då kan man
jobba med det som man behöver eller vill arbeta med. BLB är något som är
mycket bra och moste vara kvar för alltid.

Arbets miljön är inte så hemskt bra efter som skolan renoveras. I bland hör
man borar och andra ljud som stör lektionerna. Det är tråk|igt at man inte
kan göra not åt det. Det enda man kan göra är att vänta så dem blir klara.
Det är tråkigt att vi nior inte kommer att se när skolan är klarrenoverad.

Ni borde göra så mattanterna lagar betre mat. För i bland så äter nestan
ingen. Monga går och äter pitsa, kebab, hamburgare eller godis. Det är inte
så hemskt monga som gör så för dom har inga pengar eller så vill dom inte
slösa pengar. ”Och det är inte bra!” Ni borde renovera omklänings rumen.
För i bland luktar dom så mycket så att man nestan inte kan gå in, en gong
så funkade inga lampor bara dom som var i duchen så vi fick typ byta om i
murkret, i bland så kan vi inte ducha för att det är för eckligt i
ducharna. Ni borde köpa nya böker. För vi får heften och i bland så moste
vi dela på bök|erna.

Bra synpunkter Jorge

Att byta skola/Att byta klass

Nu sitter jag här på tunnelbanan på väg mot min nya skola och mitt nya
liv.
Idag börjar mitt nya liv tänker jag, undrar om den nya skolan är lika fin
som Hökåsen skolan.
Jag kliver av tunnelbanan och känner en stor klump i magen det var inte
långt till skolan ifrån centralen jag gick – ett par hundra meter och såg
den nya skolan den såg helt okej ut tyckte jag. Jag sprang uppför trapporna
och tänkte gud va pinsamt försenad till min första lektion i min nya
skola.
Jag sliter nästan rycker upp dörren och går in i klassrummet min nya lärare
reser sig sakta upp och frågar vad har vi här då? Jag svarade Daniel
Svensson jag är ny här var ska jag sitta?
Inte så bråttom säger Agneta Jonsson min nya klassföreståndare.
Jag tänkte att du skulle få presentera dig lite mer utförligt först okej då
svarar jag blygt, Hon fråga vad var det du sa att ditt namn var? Daniel
Svensson svarade jag okej Daniel var kommer du ifrån

– Jag kommer ifrån Västerås
– Har du några syskon?
– Nej det har jag inte
– Vad heter din mamma och pappa då?
– Min mamma heter Janet och min pappa heter Anders.
– Kan du berätta lite om dig själv?
– Okej då.

Som jag har sagt heter jag Daniel Svensson och är ifrån Västerås, jag är 15
år gammal och jag har inga syskon jag flyttade till stockholm för två dagar
sen! På min fritid spelar jag handboll och är med kompisar.
Det var ungefär allt sa jag belåtet och frågar var jag ska sitta Angne|ta
säger att jag kan sitta brevid Lena vem är Lena frågar jag lite blygt det
är hon längst ner till vänster. Första lektionen gick ungefär som jag hade
tänkt mig jag försökte sätta mig in i vad det var dom arbetade med.
Jag har redan hunnit skaffa mig nya kompisar en av dom var Lena hon jag
sitter brevid, nu är det dags igen tänker jag den andra lektionen i
Min nya skola och ämnet är engelska denna lektionen var lite mindre pinsam
för den här gången behövde jag bara present|era mig för min nye engelska
lärare. Hans namn var Amir Ashemmisu i engelskan höll vi på att jobba med
Harry Potter och det var skönt för det måste ju varit en slump att vi
jobbade med precis samma sak i min gamla skola.
Nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem till vårt nya hus.

Veckorna gick snabbt jag passade ganska bra i Stockholm men självklart
tänker jag myck|et på mina kompisar.
Idag var det dags vi ska ha nationellt prov i svenska Jag hade verkligen
förberett mig för detta provet genom att ha fått mycket söm|n på natten och
ätit en stadig frukost.
Nu sitter jag vid min bänk och väntar på att få provet jag kollar på Lena
och jag märker att hon är precis lika nervös som jag.
Nu har jag fått provet och läst igenom alla teman man fått att skriva om
jag fick nästan lust att skrika så glad blev jag när jag såg att det fanns
en punkt som passade mig perfekt. Att byta skola/Att byta klass.

Jag började skriva jag skrev så svetten rann ner i pannan och att
skrivkra|mpen kom i handen.
Jag skrev så här Jag heter Daniel Svensson jag bor i Hökåsen I mil utanför
Västerås jag går på hökåsen skolan och mina favorit ämnen är Idrott och
Svenska och Eng|elska.
Jag har massor med kompis|ar och jag trivs jättebra. Men en dag när jag och
Patrik min granne och väldigt bra kompis gick hem från skolan såg vi något
väldigt konstigt när vi kom runt kröken vi mitt hus Vi såg ett par flytt
gubbar som stod och pratade med min pappa Patrik gick hem till sig och han
sa att jag skulle ringa sen och det skulle jag Jag gick in i huset och sa
hej hon svarade inte då fråga|de jag vad är det? hon svara|de din pappa har
blivit erbjuden ett jobb i sto|ckholm så vi ska flytta i över morgon jag
blir helt chockad det enda jag får fram är ska vi flytta mamma sa ja det
ska vi jag kastar min skolväska och springer in på mitt rum och ringer in
till Patrik och berättar den tråkig|a nyheten Patrik tog det så där först
fråga han om jag kunde hälsa på en massa gånger Det lovar jag svarade jag
med en darrande stämma. Jag kommer nog inte till skolan Imorgon sa jag till
Patrik jag måste packa, kan inte du säga till alla att ja ska flytta för
jag hatar avsked okej säger Patrik hälsa alla att jag kommer och hälsa på
och att jag kommer att sakna dom.
Nu är jag påväg ut ur huset och där står Patrik troget som en hund och
väntar på att säga hejdå jag kramar om min vän och säger hejdå och säger
lova att ringa han lovar.
Nu sitter jag här i stockho|lm och gör mitt nationella prov i svenska och
tänker tillbaka på den tid som har varit.
Den enda skillnaden jag har märkt av att va i stockholm är att man fick
mycket mer hjälp i Hökåsen för klasserna är mycket större i stockholm och
att skolan är typ dubbelt så stor som min gamla skola.

Mina Skolår

Det började med när vi skulle börja 1:a klass, det var väldigt läskigt,
fasst ändå kul att ta första stegen in i klassrummet. När man väll stod där
bland massa nya människor så pirrades det imagen efter ett tag kom vår
fröken hon hade satt upp stolar i en rund ring där vi gick och satte oss,
man tittade fundersamt på alla nya ansikten som man skulle leva med i
sexår. När det var dags att gå och man kom utfrån skolan kännde man sig
stor även fasst man visste att man var yngst på skolan, vi hade många
roliga stunder i årskurs 1, vi fick fadrar från Årskurs fyra som var med
oss 1 gång i veckan. Men dagarna försvinner fort och vi är nu i 2:an där
skulle vi få nått som kallade ”låtsas” fadder, dom var med oss ganska ofta
jämnfört med dom riktiga fadrarna, dom hjälpte oss med nästan alla ämnen.
men tiden for iväg och vi hamnar i femte klass, det är då man tänker ”snart
är vi kungar” vi åkte även till en plats där vi övernattade i 2 nätter det
är nåt av det roligaste jag har gjort från första klass till sjätte klass.
Nu är vi kungar vi har hamnat i 6:e klass, men när man tänker efter så var
det inte så ”tufft” att börja i sexan, personligen så tycker jag inte att
det var nåt speciellt. I 6:an är det ju dags för klassresa vi hade fått
ihop 17000 kr, men när vi skulle rösta om vart vi skulle så kom vi inte
överäns om något, det var då föräldrarna blandades in och skulle vara med
och bestämma vart vi skulle. Och dom kom fram till att vi skulle åka och
tälta i skogen med speciella tält med karbin och sånt, det var en stor
besvikelse tycker jag för jag upskattade inte ”resan” så mycket. Snart
skulle vi börja 7:an, det var nog mer närvöst än när man skulle börja 1:an
för här var 9:orna så stora, jag trode 7:an skulle vara jobbigare än va den
var, men det kan bero på att vi hade ett jätte bra scheema, men när tiden
under 7:an var slut kom 8:an som var väldigt mycket jobbigare än 7:an, när
man gick i 8:an så blev det mycket mer läxor sämre scheema osv. men tiden i
8:an funkade bra, nu var det nästan samma känsla som i 5:an man tänker ”vi
ska bli störst” men nu när man kom till 9:an så tänker man inte på att man
är äldst på skolan när första terminen i 9:an är slut började jag oroa mig
för nationella proven som alla säger ska vara jätte svåra, efter ett tag så
börjas tjaffset om klassresan men helt plötsligt så vill ingen åka och vi
får pengarna tillbaka. nu sitter jag och skriver på provet och det var
lättare än vad jag trode, snart ska jag börja på jymnasiet och bli minst
igen, det kommer bli kul att få prova på nya saker. SLUT