Elevens kön: Pojke

Mina skolår
Vårterminen i årskurs 9. Hur är det möjligt att tiden har gått så fort?
Det känns som att tiden fått ben och bara har sprungit iväg.
Gick jag inte i 1:an nyss?
Jo, det gjorde jag, kommer ihåg det så väl. Jag kom för sent till allra
första skoldagen också men tur som det var gjorde det inget. 1:an – 2:an
innebar EME. Det var ett gäng som bestod av mig, Martin och Eon. (EME står
för våra namn, samma metod som ABBAs.) Vi var de coola smågrabbarna som
samlade på döskalleklistermärken.
Läraren vi hade då hette Margareta, undra om on ens lever idag?
I 1:an och 2:an höll vi till uppe på ”lillskolan” men när vi skulle börja
3:an fick vi flytta ner till den skola jag går på nu, ”forsskolan”. Min
föredetta klass 2:B slogs ihop med 2:a för att bilda 3:A. Eftersom 2:As
elever och 2:Bs elever kom så bra överens vart det lätt lite tjafs i
klassrummet. Efter några veckor som en enad klass begravdes stridsyxan.
Jag fick även en ny lärare i 3:an, Inga-Lill, fast jag hade fortfarande
Margareta också. De två kom inte så överens så det var inte ofta man hade
en lektion när både Margareta och Inga-Lill undervisade samtidigt.

Tiden gick och man började i 4:an, vuxet värre tyckte man. Vi fick byta
lärare till en som hette Jan, en skäggig gubbe som var snäppet strängare än
våra tidigare.
Det bästa minnet just från 4:an, eller från 4:an – 6:an, är när jag och en
bunt spänningssugna klasskompisar gömde oss i klassrummet under rasterna.
Eftersom vi var tvungna att vara ute under rasterna var det väldigt
spännande när en lärare, antingen Carla eller Sven, kom in och letade oss i
det trånga klassrummet med över 30 bänkar. Jag har ett starkt minne av att
jag satt i en brun wellpappkartong, som en TV hade varit i, och gömde mig.
Den var placerad under ett litet bord. Jag undrar än idag hur jag fick
plats! Andra ungar hade gömt sig i ljusgråa höga skåp, vissa låg ovanpå de
där skyhöga skåpen. Det var roligt det, men mindre roligt om man åkte fast.
Då fick man sig en rejäl utskällning plus att man fick ta på sig
ytterkläderna och gå ut.

Sen efter tre år med Jan var det tack och adjö, man var redo för 7:an.
Efter ett långt varmt sommarlov började skolan bli lite mer allvarlig. Man
hade inte en och samma lärare i varje ämne längre. Bänkarna med utrymme för
skolmaterial försvann också. Man hade skåp istället, gråa och nerklottrade
var dom. 7:an gick nog fruktansvärt fort, för rätt som det var, när man var
2:a på 9:ornas ”bejb|lista” och när sommaren hade börjat komma så tog det
slut. Gräset var ytterligare grönt, solen gassade ännu en gång som ett
stort element.
Sen efter tio veckor kom den kalla hösten igen, för fjortonde gången i mitt
liv.
Årskurs 8 var nog den jobbigaste hittills, jobbigare än den del av 9:an jag
upplevt iallafall. Den var jobbigast men ändå roligast. Då var alla
kompisar omkring en, ifrån 7:an till 9:an.
Fast mycket orättvisa och tråkiga saker upplevde man också. Exempelvis
hamnade många av mina vänner i knipa efter att ha gjort nåt de verkligen
inte borde ha gjort. Själv så blev jag oskyldigt anklagad för vandalism och
skadegörelse. Det var otrevligt och kränkande. Speciellt när man får böter
på 20.000 kronor. Som tur var lades fallet ner och jag slapp betala. Alla
otrevligheter jag berättade om nu inträffade på vårkvisten och just som det
var, så var det sommarlov igen.

Och jo, nu är det jag eller vi som går i 9:an. Det som var så himla stort
är inte längre det, tvärtemot. Känner mig faktiskt mindre, för jag jämför
allt med gymnasiet nu. Eller, på ett sätt känner jag mig stor,
storleksmässigt. Om vi jämför oss 9:or med 7:orna. De är verkligen, då
menar jag VERKLIGEN jättesmåa! Knappt att de är en meter! Aldrig i livet
att jag var så liten när jag gick i 7:an, inte en chans! Antingen har
människan börjat bli mindre, eller så är 7:orna på denna skola en grupp
vanskapta ungar eller nåt. Nej då, men de är väldigt småa.

Som sagt, tiden rinner iväg alldeles för fort. Snart så lämnar man
Enskededalens skola för gott. Det känns alldeles underbart på ett sätt, men
motsatsen på ett annat. Jag kommer nog sakna skolan och lärarna, de få man
gillar, enormt mycket. Samtidigt kan jag knappt vänta tills jag börjar på
gymnasiet!

Det kommer också kännas väldigt konstigt att behöva skiljas från klassen
och från sina bästa vänner. Sedan 6:an har det varit jag, Eon, Lukas och
Martin, och ingen av dom ska gå på det gymnasie jag ska börja på. Alla
saker vi har gjort och fått upplevt under alla dessa år är oförglömliga.
Jag tror personligen att vi är de som har haft roligast bland alla elever
under skoltid.

Jag kan erkänna att det känns som om man har kastat bort lite av sin bardom
men det är inget jag kan göra åt det.
Man får ha så roligt man kan ha under den del som är kvar, för man är inte
ung för evigt.

Att byta skola/Att byta klass

Pelle var en vanlig pojke på 2000-talet han var 13 år gammal, han skulle
börja i 7: an i Katrineholm. Men han bor i Strångsjö, men Strångsjö har
inte högstadium. Pelle räknade dagarna hela sommar lovet tills han skulle
börja i högstadiet. Den 22 augusti satt Pelle med sin mamma som heter
Annika. Pelle och hans mamma pratade om hur mycket dom saknar Tomas, Tomas
är Pelles pappa. Han Dog i en bilolycka. Pelle brukar ligga och gråta på
kvällarna, men Annika pelles mamma brukar säga ”du är en vuxen man du kan
inte gråta nu”. Varje gång hon säger så, så brukar pelle sluta gråta och
tänker på hur roligt det ska bli att börja på en ny skola. En vecka senare
väckte pelles mamma han och sa ”du måste vakna du ska till skolan”, då flög
pelle upp ur sängen slängde på sig klädderna, sprang till köket satte sig
vid bordet och väntad|e på frukost. Pelle åt frukosten snabbt, sprang till
toan borstade tänderna, fixade till håret och tvättade ansiktet. Pelle byte
klädder igen han kom på att han hande köpt nya klädder till skolan. Det var
ett helt nytt par Elwood byxor (Det är Skatarebyxor) som satt helt perfekt
på honom och en one off tröja det är en hood tröja med luva. Han älskade
Skatareklädder för att han är en skatare. Han är jätte duktig, han brukade
vara med i tävlingar innan hans pappa dog. Nu skatar han inte mycke. Nu var
klockan mycke han var på väg att missa bussen. Han tog sin väska och
skateboard och åkte till bussen, Pelle han precis till bussen. Han satte
sig i mitten på bussen brevid sin kompis Daniel, han var också skatare.
Pelle frågade Daniel om han var närvös? Daniel svarade, Jag är jätte
närvös. Daniel tänkte på alla tjejer som går på den skolan, det är as
snygga tjejer i Katrineholm. När dom kom fram till skolan. Pumpade pelles
hjärta jätte fort, Han var så närvös. Dom gick av bussen så kollade Pelle
efter andra skatare men han såg inga. Pelle visste vart han skulle så han
Hoppade på sin skateboard och åkte ditt, på vägen ditt såg han att alla
killar hade modeklädder Pelle tänkte ”snälla säg inte att alla killar är
mode nördar”. Men det var bara mode närdar på den skolan. Killarna kastade
papper på Pelle och ropade taskiga saker till han som till exempel. Jävla
skatare, pundar jävel, skatar hora. Pelle brudde sig inte han tänkte att
dom var avundsjuka för att dom inte kunde stå på en brädda. Pelle tyckte
att det var dom som var töntar. Pelle hade ganska lätt för sig att bli arg.
Pelle gick in i klass rummet, läran sa att detta var inte en bra start på
skolåret att komma för sent, dom andra i klassen skrattade. Pelle satte sig
längst fram vid ett fönster och spanade efter om det var några som
skolkade. Några killar längst fram kastade suddigum på pelle, Han började
bli arg. Tillslut så ropad era jävla modenördar sluta cp’a. Killarna blev
väldigt arga. När klockan ringde så sprang alla ut. Pelle tog sin
skateboard och rullade ut ur klassrummet. Han tänkte skata på rasten. När
klockan ringde igen så gick alla sakta in. Pelle kom inte för sent till
någon mer lektion den dagen. När skolan var slut, skulle alla gå till
bussen men en kille fällde pelle när han skatade till bussen. Pelle reste
sig upp igen och sa vad fan gjorde du så för, då märkte att det var fem
killar som stog runt Pelle. Den ena killen var lång och såg ganska stark
ut. Killen var blond, med blåa ögon, killen hade buffalo skor och lee
jeans. Killen sa ingenting han stog bara och kollade på pelle i några
sekunder sen smällde han till pelle med sin knytnäve rätt under ögat på
pelle allt blev helt svart för pelle. När han vaknade upp så stog det fem
killar som stog och sparkade på han när han låg ner. När dom slutade sa dom
till han ”du ska inte komma hit och tro att du är något”. Han spottade på
pelle när pelle låg ner.
pelle kunde inte resa på sig. När pelles mamma märkte att pelle kom inte
med bussen blev hon orolig, så ringde hon till Daniel och frågade om pelle
var där men Daniel sa att pelle åkte inte med bussen, då blev Annika orolig
så hon satte sig i bilen och åkte till skolan. När hon kom fram ser hon en
ambulance och en polis bil, hon springer dit, då ser hon ambulance förarna
lägga in pelle i ambulancen. Hon frågade vad som hade hänt. polis sa att
han hade blivit misshandlad men han kommer att överleva. Annika åkte efter
ambulancen till sjukhuset. Dom la pelle på operations bordet. Det vissade
sig att dom som misshandlade han hade stukigt en kniv i ryggen på han.
Pelle hade tur för att hade dom stukigt kniven i han en halv centimeter åt
sidan hade pelle varit förlamad. Pelle fick ligga på sjukhuset i två veckor
sen fick han åka hem. Polisen fick tag på killarna. Dom hamnade på
ungdomsanstalt.
Efter 2 månader fick Pelle gå till skolan. Efter allt deta var det lungt i
skolan. Pelle saknade sin gamla skola, sina kompisar och lärarna. Hans
gamla skola var jätte fin, och den var full av andra skatare. Alla hans
kompisar på skolan var skatare. Lärarna var alltid snälla och glada. På
dena skolan är alla Lärare arga och tråckiga. Det fanns inga skatare. och
skolan är tråckig. Pelle tycker att det var svårt att hänga med. Så han
fick en hjälpassistent. Det gick ett ryckte om att Pelle var så farlig han
var tvungen att ha en hjälpassistent. Men det började bli bättre i skolan,
tillslut slapp Pelle ha en hjälpassistent. Pelle gick med i elevrådet. Han
ville verkligen ändra skolan, så att den blev bättre. Han Började tycka om
skolan bättre och lärarna blev snällare och gladare, dom började gilla
pelle. Men det var bara han och Daniel som var skatare. Det kan vara svårt
att vara ny på en skola, det är svårt att få nya kompisar när man är inte
som alla andra. Men det gick bra för pelle. Oftast leder det till att det
blir bråk på skolan om man är ny och är kaxig, och om man är inte som alla
andra.

vänstermarginalen är fruktansvärt ojämn, så det är ingen svårt att
avgöra om det är styckeindrag gjorda. Inga styckeindrag kommer därför
markeras.

Brev till skolministern
Med min erfarenheter i skolan så är miljön eftersom det inte finns några
växter i skolan och luften är inte alls bra när man inte är van vid denna
miljön så får man väldigt lätt huvudvärk och orkar inte jobba för fullt.
Det behövs nya böcker eftersom det eleverna har sönder och målar i dem och
så fort vi får in nya saker tillexempel nya bord som blir förstörda genom
att man eldar på dem till det blir brännmärken på dem och drar sina nycklar
på dem till det blir djupa märken.
Sen är det mycket svårt för skolor att få tag i kompitenta lärare som att
ha en icke utbildad lärare i matte och hjälpa en elev med att räkna ut ett
tal genom att kolla på talet i 2min och sen säja det är lätt och sen gå där
i därifrån sådana lärare kan man inte anställa.
ny sida
När man behöver hjälp utav sjuksystern så är hon inte där förutom på vissa
tider.
På kemilektionerna finns det knappast något nytt redskap att använda utan
bara gamla dåliga saker och man får inte glömma maten den är oftast inte
god och ibland äter man bara för att man är mycket hungrig.

Det bästa med skolan är att man träffar sina kompisar som man inte hinner
träffa på fritiden och om man håller på med några projekt eller expriment
även om det är något gott att äta så kan det lyfta upp en skoldag.
Det finns även platser där man kan vara på rasterna även om det inte finns
någonting att göra. Vissa friluftsdagar är roliga vissa tråkiga bro på vad
man gör och när man har turneringar i olika sporter Men det är dåligt att
när man är tvingade att gå till skolan att man måste köpa sitt matrial
själv.
ny sida
Det man förbättra i skolan är ju miljön eftersom den är så dålig som jag
skrev tidigare, man behöver lägga ner mer pengar på maten i skolan eftersom
den smakar illa och om inga elever äter maten iskolan behöver man inte
servera mat och sparar pengar på det viset.
Jag tycker att man behöver köpa in mer komforta stolar för om man sitter på
en trä stol i 3timmar och gör nationellt prov så får man lite ont om
baken.
För att slippa dåliga lärare kanske man kunde höja lönen så fler vill bli
lärare och man borde skaffa läskautomater som elever kan köpa dricker utav
plus längre gymnastiklektioner och möjligheten att stanna kvar på skolan
och jobb med det man behöver t.ex. läxor, sant man är efter med och dyligt.
Man får förbättra för dem som åker buss till skolan och hem eftersom de
förlorar tid som de kunde ha till något annat och de måste gå upp tidigare
för att de måste hinna med skolbussen och det var väl allt jag hade och
skriva då, vissa skolor sparkar lärare eller slutar väldigt ofta och det
blir väldigt jobbigt för eleverna att anpassa sig till nya lärare. En sak
som är dåligt och verkligen borde ändras är att de som sitter inne på
fängelse får bättre mat än elever.
Man borde även ha mer friluftsdagar och dylikt för eleverna.

– Tystnad! Kan ni dämpa er lite?
Det blev tyst i klassrummet.
– Här är listorna på alla som ska gå i era nya klasser
, sa Britt-Marie

Britt-Marie var våran lärare mellan fyran och sexan. Hennes fulla namn var
Britt-Marie Stoltman Svensson och hon var snäll och juste, men hon kunde
också vara sträng och bestämd när det behövdes.

Hon höll upp en bunt papper och klassen satt nu tyst och lyssnade spänt
efter den pratsamma mattelektionen.

Jag ville egentligen inte att klassen skulle splittras in i nya klasser.
Utan jag ville att våra klass skulle vara kvar i sjuan men med några extra
elever så klassen skulle bli lite större.

Många föräldrar tyckte lika som mig och några till i klassen. Så de ordnade
en blankett där man fick kryssa för hur vi tyckte om det.

Det hade varit fler som velat hålla ihop klassen, så vi visade allt för
Vallentuna skolans dåvarande rektor.

Han sa att det var omöjligt att hålla ihop klassen, men efter en lång
disskution gick han med på att dela klassen i två delar.

Ena halvan kom till 7C och den andra halvan till min blivande klass 7G.

Britt-Marie delade ut klasslistorna till respektive elev i klassen, och det
visade sig att jag hade kommit med alla som jag valt.

Pratet kom åter igång som vanligt i klassen och de flesta hoppade upp från
sina bänkar och jämförde de nya klasslistorna.

Man var riktigt nyfiken på de nya man skulle gå med.
Men det visade sig att jag skulle få träffa mina blivande klass|kamrater
tidigare än vad jag trodde.

Redan nästa dag skulle vi hälsa på i Vallentunaskolan och träffa dem vi
skulle gå i samma klass med.

Vi gick mot Vallentuna skolan direkt när vi började skolan.
Vi blev mottagna av våra klass|föreståndare Ralf Engqvist och Hillevi
Jansson.
De visade skolan och enheterna och vårat klassrum.

Alla satte sig på en plats och man tittade nyfiket på de nya ansiktena i
klassrummet.

Ralf och Hillevi berättade en hel den om skolan och om ämnena.
Alla lyssnade spänt. Det var knäpptyst och några till och med andades
försiktigt för att inte höras.

Vi lekte lekar för att lära oss varandras namn och efter 30minuter så
visste jag vad alla hette.

Vi gick ut i solskenet och Hillevi tog kort på oss. Både på hela klassen
och kort på en åt gången.

Efter det sa vi hejdå till alla i klassen och gick tillbaka till Sundby
skolan.

Dagarna gick och man tänkte inte så mycket på det hela med klassbyte.

Det hela gick så otroligt snabbt. Helt plötsligt var det skolavslutning och
sommarlov. Sommarlovet känndes kort eftersom jag inte ville till skolan.
Fast ändå så ville man lära känna de nya i klassen.

Så var det dags. Idag skulle skolan börja. Jag åt fruckost och tog cykeln
till Vallentuna|skolan. Jag och några till ny sida Hade bestämt att vi
skulle träffas vis cykelstället och sen gå till klassrummet tillsammans.
Vi kom in i klass rummet ock lektionerna började.

Det kändes som om alla kände varann, och det kändes inget speciellt med det
hela. Det var som om en liten besvikelse att inte få träffa mer nytt folk.

Idag så ångrar jag att jag kryssade för att klassen skulle hålla ihop och
inte splittras.

Att byta skola/Att byta klass

Nu har jag gått ut sexan och njuter av mitt sommarlov, nu är det inte långt
kvar innan jag börjar i sjuan och jag längtar verkligen inte dit för att
igår så fick jag reda på att min pappa har blivit erbjuden till ett nytt
jobb som han bara inte kunde tacka nej till, och han berättade att vi blev
tvungna att flytta och att jag skulle få gå i en ny skola
ny sida
Jag blev tyst en stund och sen efter några minuter så blev jag jätte arg
och började skrika att jag inte ville flytta ifrån mina kompisar och mitt
hem. Nu har vi flyttat och det är bara en dag kvar innan jag börjar i den
nya skolan, jag är jätte närvös tänk om eleverna är taskiga mot mig och om
lärarna är jätte stränga. Nu är det dags pappa ska skjusa mig till skolan.
ny sida
Jag är på väg in till mitt klassrum, jag går och sätter mig vid en ledig
bänk brevid en kille som heter Anton, vi två pratade ganska mycket om
skolan och lite om andra elever, han sa åt mig att inte kolla snett på
någon eller vara kaxig för då kunde det lätt bli bråk. Jag fick en ganska
schyst lärare hon hette Anna men hon kunde bli väldigt arg om man inte
lyssnade på vad hon sa.
ny sida
När jag kom hem efter skolan så ville mina föräldrar veta hur det hade
varit då berättade jag att klassen var bra och dem flesta verkade schyssta
och en del verkade ganska kaxiga, sedan berättade jag om hur mycket jag
saknade mina gamla kompisar. Jag har varit hemma hela dagen och inte gjort
någonting, det börjar bli sent så jag gick och lag mig i min säng.
ny sida
Nästa morgon gick jag upp 07:00, jag åt frukost borstade tänderna och åkte
till skolan. När jag satt i bilen så tänkte jag på vad jag skulle göra på
rasterna för jag kan inte bara sitta silla helt själv. Idag har det gått
ganska bra i skolan berättade jag för min pappa, han tyckte det lät bra.
Min pappa frågade lite senare om jag tror att jag kommer att trivas här och
det kommer jag nog att göra. SLUT.

Min syn på skolan.
Käre Skolministern.
Mitt namn är Johan Goel.
Jag är 15 år, bor i Spånga Morgongatan 15. Jag går på Vallentunaskolan men
ska snart börja gymnasiet. Det var när jag gav min gymnasie|ansökan till
Syo som jag tänkte efter hur skolan ser ut. Det är inte direkt en vacker
syn.

Skolan är för mig ett ställe där man tillbringar allt för lång tid på saker
som man glömmer nuförtiden.
ny sida
Eleverna har tappat respekten för lärarna och klasskompisar. Hälften av all
lektions tid går bort på dels dåliga lärare och dåliga elever. Dom flesta
lärare lyckas inte heller motivera sina elever till intresse inom sitt
ämne.
Skolkning förekommer i nästan varje klass. Det enda positiva med skolan när
man frågar andra är att man får träffa kompisarna. I en kort samman
fattning kan jag säga att skolan får många är onödigt.

Jag tror att man kan förbättra skolan genom lite friare val.
Det går inte att köra standard, standard i varje klass. Jag läste i ett
häfte från skolverket om SA-tid.
Det verkar ju vara någonting som skulle gå hem i alla högstadie skolor. Där
stod det också om att eleverna som kör med SA-tiderna lär sig att ta
ansvar. Och det är väl det som dom flesta eleverna är dåliga på. Dålig luft
i salarna är också ett problem. Okej att man blir lite matt av det men när
elever går hem under lektionen och skyller på ont i huvudet. Där är det
skandal.
ny sida
Så här skulle jag vilja att skolan skulle se ut.
· SA-tider, det kan bara bli positiva resultat.
· Strängare lärare, det är något som vi saknar i dessa år.
· Varierande lektioner, ingen har roligt av att göra samma sak hela tiden.
· Rök förbud, slippa dö tidigt, klara skolan bättre, komma i tid på
5minutersrasterna.
Det är väl ungefär så här som jag vill att skolan ska se ut.

Och nu ska skriva till dig käre skolministern en saga om Tomtar och troll
som vi för övrigt aldrig pratar om i skolan.
Sagan om Clodvig Sjögaffel.
En varm sommardag i den lilla byn, Åsneboda, var Clodvig ute i stallet och
gav sin åsna lite socker att tugga på.
– Idag du Klabben ska vi ut på en utflykt på ängarna de gröna, sade
Clodvig. Klabben tittade upp på Clodvig innan han åt upp resten av sockret.
ny sida
5 minuter senare styrde Clodvig ut vagnen ut ur byn.
– Härligare natur än här ute finns väl inte, sade Clodvig medan han
granskade de smaragdgröna ägarna med sina gyllenblåa backsippor stod reste
sig stolt i solen.
– Goddag Clodvig.
– God dag Elsa, sade Clodvig och tog av sig hatten och log vänligt.
– Får man fråga vad som händer sedan, undrade Elsa.
– Jag tänkte ha lite lunch ute i vår fina natur, Elsa kan väl följa med, sa
Clodvig
– Det var jättesnällt av dig att fråga, men
– Inga men nu, hoppa upp på vagnen, svarade Clodvig. Och så styrde vagnen
iväg.
– Här blir väl bra? frågade Elsa.
– Här blir alldeles utmärkt, svarade Clodvig. Dom slog sig ner under ett
stort pilträd nära en sjö.
Dom skulle precis börja äta då en fågel störtade ner och tog en smörgås.
– Det var allt en fräck fågel, sade Clodvig.
– Nåja, det var ju bara en macka, Sade Elsa då en annan fågel dök ner och
tog äpplet som hon hade i handen.
– Vad är det som händer? frågade Elsa nervöst.
– Jag vet inte, svarade Clodvig funderande.
– Men jag har hört att det finns dvärgar här som ställer till med
rackartyg, sa Clodvig.
– Säg det igen, sade en mystisk röst.
– Vem sa det där, frågade Clodvig.
– Säg det igen, så ser ni mig, svarade den mystiska rösten.
– Vad ska jag säja igen, rackartyg, dvärg….
Precis när Clodvig sa dvärg så uppenbarade sig en liten, liten figur.
Iklädd blå toppmössa
röda byxor, vit skjorta och grön tunika.
– Vem är du?
ny sida
Det där är allt jag kommer att berätta för käre skolminister, men om du är
intresserad av att läsa hela berättelsen så får du nog leta länge efter
den, efter som jag kom på den nu, och det är inte tack vare skolan utan
tack vare mitt eget intresse som skolan under tre år var nära att ta bort
från mig. Vad jag vill säga är att skolan inte skapar intressen. Den
tvingar oss bara att välja det som vi tycker passar oss bäst. Och dom
flesta elevers drömmar ligger inte i skolan.
sidbyte
Skolan tvingar dessa elever att krossa sina drömmar bara för att några
idioter har sagt vad som ska läras ut i skolan. Jag vet vad skolan försöker
göra.
Skolan försöker manupilera unga människor och ta ifrån dem sina drömmar.
Och ändå betalar vi för att gå i skolan. Det är ju ganska konstigt.
Personligen kan jag säga att det enda jag tackar skolan för det är att jag
fått kompisar. Jag menar, skolan nuför tiden klarar inte av att se till att
elever årskurs 7-9 får G i alla ämnen. Och det är inte elevernas fel.
Utan det är kommunens,samhällets , staten, skolan och föräldrarnas fel.

Det var allt jag ville säga.
Tack för att ni har läst detta brev.

Johan Goel Morgongatan 15 Spånga.
1987 – 0503 – 1589 johangoel@mailamaila.com

PS. Jag har två syskon. DS.

Mina skolår.
En lite småkylig dag i Augusti 1994 gick jag till skolan för första gången.
Jag minns att det var lite pirrigt i magen, som jag tror att fler hade den
dagen. Man var då 7år och var lite smårädd för alla stora pojkar i sexan.
För det fanns inge högstadie på min skola så sexorna va de största på
skolan. Jag klev in på skolgården som var rätt stor, det fanns t.ex en stor
grusfotbollsplan som det skulle visa sig att jag skulle spendera mycket av
min rast tid på. För övrigt fanns det också en brännbolls plan som många av
klasserna brukade använda på varma sommardagar. En ”snurrgunga” fanns det
också, det var ett traktor hjul som var fäst i en ställning som man kunde
snurra på. Nog om skolgården nu.

Jag hittade till slut till mitt klass|rum. Byggnaden som klassrumet låg i
hade svarta tegelpannor på taket och gult tegel som ytterväggar.
sidbyte
Jag klev in och va bland dom första, där inne var bara fyra st av mina
blivande kompisar.

Men denna första skoldag gick bra, ja faktiskt hela första terminen gick
bra. Jag hade hamnat i en bra klass och läraren var bra.
Åren gick och jag trivdes jättebra och vi blev äldre och äldre.
När jag fyllde tio var det dags och börja fyran.
I fyran fick vi ny lärare och från en annan lågstadie skola kom en till
klass till vår skola. För vi var ju inte lågstadier längre vi hade vuxit
och blivit tre år äldre.
I fyran fick vi även två nya ämnen. Slöjd och Engelska.
Jag minns att första dagen fick vi direkt testa på dom nya ämnena.
Och på slöjden fick jag sy-slöjd och inte träslöjd som jag hoppats på.

Hela fyran och femman gick bra och allt rullade på som vanligt. Men i sexan
hände det nåt. Vi slutade ”leka” på rasterna vi satt istället på nån bänk
och prata hela raserna. Jag vet inte varför men det blev bara så. I sexan
fick vi också välja ett nytt språk, spansk, fransk, tyska eller bas
engelska om man hade svårt för Engelskan. Jag valde tyskan det var det
språket pappa hade gått och jag tyckte det verkade kul. Då fick man också
gå med nåra av dom i parallelklasserna i skolan.

Nu var man ju störst på skolan men snart skulle man vara minst igen.

Ett år senare eller igentligen inte ett år men nästan ett år senare skulle
jag börja Sjuan på ny skola, i ny klass och med nya lärare. Då kom samma
känsla som när man börja ettan.
Men halva min klass skulle fortfarande gå i min klass efter att vi hamnat i
samma klass, Men några i klassen visste jag inte alls vilka det var.
Skoldagen gick bra.
Man fick även nya ämnen på högstadiet, ämnen som Teknik, data och
Hemkunskap.
ny sida
Jag hamnade återigen i en bra klass. Året gick och man började tröttna på
skolan, men i 8:an fick vi åka på nåra skolresor för att vila lite från
skolarbetet. Det var ju bra för ett tag.
Men skolan blev allt jobbigare fast det fanns inget att göra än att bara
kämpa på. I 8:an var ju också första gånge vi skulle få betyg.
På hösterminnen fick jag hyfsade betyg men dom bättrades på terminen
därpå.

I årskurs nio som det är nu är redan höstterminen över och där bättrades
betygen på ännu mer.

Snart är det ju dags för gymnasiet för dom flesta. Det är ju inget måste.
Men majoriteten går ju på gymnasiet.

Om några månader är grundskolan slut och jag tycker det gått bra för mej.
Det jag främst kommer ihåg är den träslöjdsläraren vi hade på
mellanstadiet. Arne hette han. Han var lite underlig tyckte dom flesta i
alla fall alla elever. Det gick rykten om att han blivit arg på en elev och
jagat honom och kastat yxa efter eleven men missat. Ska jag vara ärlig så
tror jag inte på det. Om det hade vart så hade nog inte han jobbat kvar där
idag.

Även mina skolresor som jag gjorde både under Låg,mellan och högstadiet
kommer jag väl ihåg.
ny sida
Mina första dagar i ettan och sjuan kommer jag också ihåg.
Många lärare kommer jag också ihåg Så som Polly Johansson den Svensk
amrikansk
talande data läraren. Hon pratade Svenska med mycket brytning.
Lät liksom som en blandning av Svenska och Amrikanska.

Så sammanfattar jag min grundskoletid och hoppas att jag får det bra på
gymnasiet. Förresten så hoppas väl jag att alla får det bra.
ny sida
Jag hoppas även att de som ska börja grundskolan eller går i grundskolan
får det lika bra som jag. För jag har haft det väldigt bra även om skolan
blir lite jobbig på slutet är det bara och kämpa på.
För skolan är viktig. Man lär sig mycket, träffar mycket kompisar och
skolan är inte minst viktig för jobbet som man vill ha när man blir äldre.

//Jocke Petterson

MINA SKOLÅR

Åh, jag kommer så väl ihåg hur det var att börja i skolan. Den där pirriga
och oroliga känslan i magen som fanns den sista veckan på sommarlovet.
Jag bodde i kisa då och skulle börja i den gammla Ädelvik – skolan, en
gammal skola som var uppdelad i tre röda, hyfsat stora hus med två klasser
i varje hus. En på bottenvåningen och en på övervåningen. Jag hade bott i
kisa i ett år redan, så jag kände mina klass|kamrater hyfsat bra.
Min mamma följde med mig, och jag höll henne hårt i handen på vägen. Jag är
osäker om min pappa följde med, eller om han satt framför TVn och tittade
på någon sport. Han var galen i skidor på den tiden.
Vi blev välkommna av en tant vid namn Yvette. Hon förklarade något för de
vuxna medan vi barn hade fått ett varsit papper med en bild på som vi
skulle färg|lägga.
Jag vet inte hur det har in|träffat, men jag gillade verkligen kisa. Jag
hade för en gångs skull hittat en plats jag kunde kalla ”hem”. Tidigare
hade min familj flyttat efter ettår, och till och med hunnit flytta isär
och tillsammans igen. Jag bodde i kisa i 3 år och gillade skolan något så
när.
Jag hade stora problem i matte kommer jag ihåg. Det var det värsta jag
visste, trots att man fick inleda varje mattebok med att rita någonting.
Efter varje skoldag fick jag och ganska många andra gå till Ädelvik
fritids. Där fick jag leka tills mina föräldrar hämtade mig vid 6-tiden. Då
var jag oftast den enda som var kvar. Mina föräldrar har alltid haft en
vana att komma hem sent. Trots matten så gick det väl ganska bra i skolan.
Jag var ganska fäst vid lästiderna på efter|middagarna.
Farsan flyttade ifrån morsan någon gång då, och det kändes inte särskillt
kul. Jag vet inte hur det påverkade mig i skolan men det kändes ganska
skummt. Jag vet i varje fall att jag var otroligt känslig och kunde börja
gråta när som hällst för minsta anledning. Jag hatar att tänka på hur
psykiskt känslig jag en gång var. I slutet av tvåan fick jag bekräftat av
mina föräldrar att vi skulle flytta. Det var som om mitt hjärta föll likt
en sjunkbomb och sprängdes i småbitar. Jag förklarade situationen för mina
närmaste vänner: Jocke och Erik. Stämningen blev regält trist och det
kändes nästan som om jag redan hade flyttat till det där stället på andra
sidan Norrköping. Stigtomta.

Jag har aldrig gillat Stigtomta lika mycket som Kisa och trean var min
absolut hemskaste skoltid. Visst, Läckebyskolan var betydligt närmare att
gå till än vad Ädelvik var, men lärarna var så hemska att man kan spy. Jag
hade träffat några klass|kamrater på lovet, och både Rikard och Jonte går
fortfarande i min klass.
Jag vet inte riktigt varför jag inte tyckte om lärarna på Läckeby. kanske
för att Gunvi ständigt skrek och gnälde på mig. Visserligen lärde de mig
hur man förenklade matten avsevärt. I Ädelvik fick vi inte lära oss
någonting om hur man ställer upp talen.
Något jag aldrig har lyckts glömma var när det var juletid och vi hade alla
ett varsit ljus på bänken. Vi hade fikat, och jag använde min past mugg för
att låta den åka upp och ned över ljuset. Självklart tog den eld och det
blev en väldig kalabalik. Att jag sedan lyckades, av mistag, flytta över
elden till en pappersservette gjorde inte saken mycket bättre. Som tur var
tog inget annat eld.
Lyckligtvis fick vi byta skola när vi började mellanstadiet. Den nya
skolan, Skol Paradiset, även kallad SP, var bättre. Min nya lärare, Annika,
påminde mycket om Yvette, men var på något sätt kallare, men ändå trevlig.
Jag har inte direkt några speciella minnen från fyran. Jag kom för sent
väldigt ofta, och så var signalen som ringde in väldigt låg gämfört med
Läckebys.
I femman hade man vant sig vid den låga signalen. Jag gillade verkligen
inte Geografi. Vi sysslade med Sveriges olika landsdelar och det var inte
det roligaste. I sexan kände man sig ganska mäktig eftersom man var störst.
Jag råkade ut för lite mobbing under en viss period, och hamnade ofta i
slagsmål. Jag var väldigt fäst vid att rita och göra små figurer i
senitlera.

När det var dags för högstadiet så kom den där piriga känslan från ettan
fram igen. Vem viste vilka hemskheter alla nior skulle utsätta en för? Det
var inte alls så farligt som jag hade trott. Faktiskt så är Årudaskolan den
klart bästa skolan jag någonsin gått i. Min hemklasslärare under sjuan och
åttan, Lisa, var väldigt snäll. Jag gillade engelskan och det här ”My Own
Choise”-idén. Svenskan var väldigt kul, med undantag för gramatiken som jag
inte förstod mig på. Jag klarade av matten och älskar bild-timmarna! Faktum
är att jag nu tänker bli serie|tecknare eller något i den stilen. Nu i nian
är allting ganska lugnt. Jag har som person ut|vecklats mycket sedan ettan.
Då ville jag bli brandman, men jag vet nu att jag inte skulle klara av det,
så jag tänker satsa på någonting jag trivs med. Jag kommer aldrig glömma
mina minnen i skolan. I synnerhet från Åruda.

Att byta skola/Att byta klass

Nils är 13 år han bor i en liten by. Den är så liten att den inte är värd
att nämnas. Han har bott här hela sitt liv i ett litet hus mitt i byn. Han
har många kompisar. På morgonen får han följe till skolan. På kvällen
spelar Nils fotboll på planen nära kyrkan. Nils är en mycket rolig person.
I skolan är han halvbra. Nils favorit ämnen är bild, geografi och slöjd. På
fritiden spelar han fotboll. Skolan Nils går i är liten och fin med 80
elever och 15 lärare.
Just nu har Nils matte villket han inte gillar han håller på att
sommna vilket han gör ganska ofta. Han tänker på att komma hem medan
matteläraren sten går igenom på tavlan. Äntligen är skolan slut för idag
han väntar på sina vänner och tillsammans hoppar dom hem. Det är en fin
sommardag fåglarna sjunger och alla är glada alla utom Nils han är lite
ledsen för att han just kom på att det om några veckor är dags att byta
skola. Iväg från den lilla gårdsskolan och in på högstadiet.
Han har alldrig varit där själv. Han har bara hört en massa rykten om
att det finns tusen|tals elever en massa lärare och en rolig vakt|mästare.

Nästa vecka i skolan vill fröken Karin att varje elev tar ett papper
där de ska skriva villka elever de vill ha i samma klass. Just nu är de 23
elever i klassen. När de byter skola delas dom upp i A och B
Nils skriver Lasse, Bengt och Jessika på sin lapp. Lasse skriver Nils,
Pelle, Linus och Maria. Fröken Karin samlar in lapparna och lägger dem i en
liten gul låda.
Nu barn ska vi köra och besöka den nya skolan. Ställ upp er på en rad
och inga dumheter nu. En stund senare sitter alla 23 elever och 4 lärare i
en trång buss. Vägen är smal och stenig. Det tar ca tio minuter innan de är
framme.
Eleverna går ut ur bussen. Utanför skolan står rektorn och vinkar. Han
välkomnar lärarna men ignorerar eleverna. Eleverna går in i den nya och
obekanta skolan.
Niorna har rast. Överallt sitter, står och springer det elever. Nu kan
rektorn inte längre hålla den nya gruppen sällskap för han måste dra ut
Roger ur ett skåp där han förmodligen blevit intryckt.
Eleverna går runt i skolan och tittar omkring med nyfikna ögon. Det
var en helt ny värld eleverna såg framför sig. Nils och Lasse hälsade på
hon kemi läraren som tydligen inte ens såg dem.
Förmidagen gick undan och nu var det dags att åka hem igen. Väl hemma
ska eleverna skriva en kort berätelse om det dom har upplevt. Nils skriver
om den delen på skolan som kallas forum. Lasse skriver om matsalen som är
jätte stor jämfört med deras matsal där eleverna är tvugna att äta i
omgångar.
Nu är skolan slut och både Lasse, Jessika och alla de andra längtar
till efter sommarlovet då de får börja i den nya skolan eller som Nils sa
den nya världen.
På kvällen kan Nils inte somna, hans huvud är full av olika tankar.
Äntligen skolavslutning fröken har skrivit GLAD SOMMAR på tavlan. Stilen
måste vara urgammal även om Karin bara är 25 år gammal. Hon gråter när
eleverna kommer in. Som tack för de gångna åren får Karin en bukett rosor,
eleverna får ett tuggumi var. Nu har sommarlovet börjat. Nu börjar skolan
igen Nils är nervös, han måste åka taxi till skolan. Väl framme i skolan
hälsar de nya handledarna eleverna välkomna en av dem heter Tomas och den
andra heter Stig, han är både handledar och slöjd|lärare. Första veckan är
avklarad och nästa vecka på måndagen blir det roligt, då ska klasserna bada
åka vattenskidor och paddla kanot. Det är en tratition som kallas
svanendagen. Nu flyger veckorna ifrån eleverna och nu är det redan dags för
en annan tratition. Nils, Lasse och alla de andra ska åka till stöten där
de ska åka skidor. När de kommer tillbaka är det dags för vanliga lektioner
igen tiden rusar och nu är det sommar igen. Efter lovet börjar eleverna
sjuan som är lite speciel för att eleverna får en rad nya lärare och många
nya ämnen och Nils får en ny handledare han heter IKE. Några av de nya
ämnen är kemi, Fysik, och Biologi. Nils börjar gilla Fysiken. I sjuan
händer det ingenting som Nils gillar. Nu har åtan börjat Nils går in i
klassrumet och ska just hälsa på IKE då han får en schock där sitter inte
IKE vem som sitter där får Nils inte reda på fören den första lektionen.
Det är en hon som heter Katarina Karlsson hon ska ha eleverna i åtan och
nian. Hon är halv lång hon har rött hår och verkar ganska vänlig. Även åtan
flyger iväg och nian börjar. Det blir dags för de nationella proven och för
en skolresa. Det blir också dags att välja linje till gymnasiet. Nils
väljer estetisk linje för att han är bra på bild. Det vill han utnytja.

Inledningen är helt okey med presentationer av Nils. Så berättar du
vidare om hur han har det i skolan och om hans oro inför det förestående
bytet av skola. Därefter blir det mest en uppräkning av händelser fram till
avslutningen i nian. Du skriver inte något om hans egna upplevelser och gör
inga jämförelser mellan hur det var före bytet och hur det blev sedan.
Berättelsen har dock en röd tråd. Texten innehåller en del satsradningar,
och du blandar tempus. Några stavfel finns, och styckein|delningen brister
ibland.

Att byta klass

Jag minns jag skulle byta klass från femman till sexan. Jag tyckte att det
skulle bli roligt att slippa dom jag inte tyckte om. Men dom jag inte
gillade då förstår jag nu att dom var riktiga och normala som inte gjorde
sig till för att få kompisar.
Men nu in efterhan så börjar fundera på valet, som bestämmde vilka vi
skulle gå med.
För jag tänker så här, att när vi gick i femman och skulle välja, vilka
kompisar vi ville gå med,
Så tänkte man inte på hur kompisarna var som personer. Utan hur tuffa
och modiga dom var.
Något man inte heller tänkte på var hur dom skulle förändras. Så när vi väl
bytte skola så märkte man hur kompisarna förändrades.
Som mina ”kompisar” började snusa och blev allmänt tuffa, vilket jag i
skälva värket tyckte var mesigt. Men det förstod jag inte när jag gick i
Tingsrydsskolan. För jag visste inte hur en riktig kompis var.
Så mina gamla ”kompisar” började jag glida i från, vilket nog var bra för
mig. För annars skulle jag bara hängt efter, och inte tagit egna beslut. Så
det var bara att börja söka efter nya kompisar. Vilket inte var det
lättaste, för jag var mycket blyg. Men tillslut så fick jag Nya kompisar.
Och dessa förstod jag att dom var var verkligen riktiga kompisar, såndana
jag alltid letat efter.
Och mina gamla kompisar fortsatte med deras skit. Men jag ignorerade bara
dom, vilket var svårt. Med mina nya kompisar kunde jag äntligen vara mig
själv. Jag gör precis vad jag vill och vad dom vill, och ingen av oss
känner sig utanför eller mobbad. Men så var det inte med mina gamla
kompisar. Där fick jag bara hänga med, och sa jag någonting så brydde dom
sig ändå inte.
Men jag förstår nu hur dåliga kompisar dom var/är. Så nu när jag tänker på
valet, så hade det inte spelat någon roll vilka jag hade valt för jag
träffade ändå nya kompisar. Så jag gjorde nog rätt val ändå.

Du uppehåller dig hela tiden vid kompisskapet i skolan oläsliga ord
vänner och s.k. ”kompisar”. Du tar inte upp något om de olika skolorna och
gör inga jämförelser mellan dem. Ämnet är angeläget, men du lyckas inte
reda ut begreppen. Det blir rörigt och osamman|hängande, och du upprepar
dig alltför ofta. Ordvalet är begränsat med många talspråksformer.
Meningsbyggnaden fungerar dåligt, men stavningen är i stort sett korrekt.