1. Mina skolår
10 långar år
Det har nu gått 10 år sedan jag började på sexårsverksamheten, här på
Sundby skolan. Första gången jag såg skolan tänkte jag, vilken stor
byggnad! Fast nu när jag växt genom åren så har skolan bara blivit mindre
och mindre. Nu tio år senare ska jag lämna denna skola för gott. Jag kommer
ju att åka förbi den och kanske gå in och hälsa på, men jag kommer inte gå
kvar. Och känslan som jag har nu. Jag har varit här, för det mesta, 5 dagar
i veckan. Det har blivit, som man säger, mitt andra hem.
Nu ska jag ta och berätta om mina skolår för er. Det första året var mer
som dagis än skola. Jag gick då på sexårsverksamheten. Byggnaden vi var i
hette Hunden och där gick även ettorna, men de kom alltid lite senare på
dagen pga att de hade sitt klassrum i byggnaden bredvid. Fast Hunden var
mer som ett fritids. På Hunden kunde man göra det mesta men jag höll mest
till inne i innebandyrummet.
ny sida
Där spelade vi timmarna fram tills det att ettorna kom. De körde bort oss
från planen, fast det var inte många av oss som vågade vara med dem att
köra. Fast ibland körde man med dem också. 7 år fyllda började jag skolan
på allvar. Klass 1b, Joakim Berglind som klassföreståndare. I ettan och
hela lågstadiet så tyckte jag att det var kul att gå i skolan, det tror jag
att alla tyckte. Jag tror man var ovan att göra detta så därför var det
kul. Tvåan och trean rullade på precis som kulorna ute på skolgården, som
vi nästan gjorde varje rast i lågstadiet. Till fyran skulle jag få ett nytt
klassrum och en ny klassföreståndare, denna gång en kvinna, Lisa Berggren.
Nu började det att bli lite tråkigt i skolan. Jobba mer på lektionerna,
fast vi hade ändå kul. När vi blev lite mer ”mogna” så blev vi också mer
stökiga. En hel termin i fyran, vårterminen, hade vi vikarie för Lisa. Han
hette Johannes och kom från Luleå. Vi var så stökiga så han var nära på att
åka hem till Luleå igen. Vi fick ha ett krismöte där vi och föräldrarna
pratade om det vi hade gjort. Vi skärpte till oss och han var kvar terminen
ut. Detta är något jag ångrar på senare dagar, att vi var nära på att
knäcka honom. På rasterna i mellanstadiet byte vi ut att spela kula mot att
spela bandy på rasterna. En kamp mellan a och b klassen. Det var hårda
matcher, ingen ville förlora, man gav allt. Nästan varje dag så var det nån
som gjorde illa sig. Jag spelade själv mest målvakt för att jag tyckte det
var roligast och det var det jag var bäst på. I och med att vi började på
mellanstadiet fick vi nya ämnen och det kan vara därför det blev jobbigt,
men jag klarade av både fyran och femman bra. I femman var det väldigt stor
skillnad av antal elever i a och b klassen, så till sexan skulle vi göra om
lite i klasserna så att det blev ungefär lika många i båda klasserna. Jag
hamnade i a där jag fick gå med en del stökiga från den tidigare a klassen.
Men det hade jag inga problem med. Fast i och med denna förändring så blev
det plötsligt inget bandyspel på rasterna. Jag vet inte varför men det bara
blev så. Då blev det istället en del fotboll fast inte lika mycket som vi
hade spelat bandy på rasterna. Jag trodde att jag skulle gå med den här
klassen från sexan till nian men i slutet av sexan så kom det fram ett val
där man kunde välja att börja i en klass som hade mer ma och no. Jag tyckte
att det lät intressant och sökte. Det tog ett tag men sedan fick jag veta
att jag kom in. Vi var 3 st från a klassen som skulle börja där. Ungefär
sammtidigt som jag fick reda på vilka som skulle gå i min klass så fick jag
även träffa dem. Det såg ut att kunna bli tre roliga år framför mig, på
högstadiet, när jag träffade dem, och nu har det gått 2,5 av 3. Nu sitter
jag här och det är inte långt kvar till gymnasiet. Det har gått snart 10 år
av glädje och sorg som snart är över.
Mina skolår
Mina skolår har varit jobbiga, hårda och tråkiga för mig.
På 6:årsverksamheten var det roligt och trevligt. Jag kommer inte i
håg så mycket från den tiden det var inte så mycket att göra och sådant.
Man lekte mäst.
I ettan var det kul och spenade att börja skolan. Men det var inte så
lätt. Jag skulle seja tvärt om att det var svårt. Jag har alltid varit usel
på att läsa och skriva. Alltid när jag läste hörde man små skratt och
kommentarer här och där i klassrummet. Det sitter kvar i hjärnan när jag
läser hökt i klassrummet nu. Jag läser helst inte hökt. Jag var ganska
liten och klen. Så att det var många som retade och slog mig. Det var
oftast tvåorna som gjorde detta. Vår lärare var snäll men lite små grinig.
Hon var bra på att under visa och när hon undervissade så lärde man sig
mycket. Jag har inte haft det lätt hemma. För att min mamma sitter i
rullstol i hela mitt liv. Min mamma har haft problem med att prata men inte
nu längre. Det har varit ett problem för mig att få hjälp med läxorna.
Nu var det dags för tredje året i skola. det var kul för man var älst
på lågstadiet. vi fick en ny lärare som var gammal och grinig tant. Henne
tyckte jag inte om. Mot mig var Hon otrevlig och var inte snäll. Hon små
fnissade när jag läste och tyckte jag skrev fult. Det viste jag för det har
jag alltid gjort. Jag var liten och klen en av mina bästa kompisar började
att reta och var taskig mot mig. Det var 3-4 stycken som retade mig. Jag
var inte så bra i ämnena svenska, Engelska och jumpa men jag var bra i
matte.
Mellan trejan och feman så dog min Farfar och min mamma och pappa
skilde sig. Det gjorde det svårt för mig i skolan och hemma.
I femman fick vi en ny lärare som hette Margareta hoch. Hon tog
Hänsyn till mina läs och skriv svårigheter.
Jag fick åka till en utredning för att titta om jag har duselexi.
Utredningen läde till att dom konstaterade att jag hade duselexi. Jag fick
berätta för klassen att jag hade det. Sedan när jag skulle läsa för klassen
var det inga små skartt och inga kommentarer. Jag trode att jag skulle
smella av och svima. Jag blev glad. Men kommentarerna satt en då i skallen.
Skolan började gå bättre och jag trivdes. Det var inga som retade mig eller
slog mig. Min pappa träffade min kompis mamma och ett eller två år senare
gifte dom sig. Då slutade Jag att träffa min pappa.
Mellan femman och sjuvan häde det inte så mycket och jag jobbade på
mycket hemma och i skolan.
I sjuvan så började jag strönta i skolan varför vet jag inte men jag
gjorde det. Det blev svårt och tråkigt för mig. Svenskan och Engelskan gick
ur dåligt. Alla ämnen blev tråkigare och svårare. Men vanten var helt klart
roligas fast det inte var roligt. Vi fick nya lärare dom flesta var snälla
och Roliga medans vissa inte var det. Det blev svårare att hänga med på
lextionerna. Det blev jobbig hemma för att mamma blev sjuk och jag blev
helt förstörd. Jag slutade att läsa hemma och slutade även att skriva.
Nu var det det åttonde året i skolan. Det var första året i skolan
när man fick betyg. Det skulle inte bli kul om jag fortsatte i den här
stillen. Då skulle mina betyg se dåliga ut men jag tog tag i skolan och
fick br betyg. Det var skönt. Men jag fick flytta hem till pappa för att
mamma fick cancer. Jag kunde inte konsentrera mig i skolan eller hemma. Men
jag räddade betygen till godkänt i alla ämnen. Det var ganska mycket tur.
Min syn på skolan
Herr skolminister. Jag Filip Oskarsson tycker att den här skolan som jag
snart gått ut mina nio skolår i borde splittrat min klass redan frö sex år
sedan i trean, därför att den är och har alltid varit en överdrivet stökig
klass.
På lektionerna pratar de nästan alltid tio minuter in på lektionen
och de fiser skrattar och har oftast ingen respekt för läraren, och när vi
har vickarie – när någon lärare är sjuk eller är hemma och tar hand om sitt
barn – då är de ibland nästan helt olidliga som till exempel igår så
pratade de igenom en hel lektion när vi skulle sitta tyst och läsa och
svara på tre lätta frågor om texten. Det går inte de skall alltid testa
folks tålamod och se hur arga de blir när de blir det.
Ändå har min klass blivit bättre än de var i ettan, de har nog blivit
lite bättre för varje skolår.
Ett till av de misstag som gjorts är ju det att hon alltid har varit lite
för bra på att avskeda omtyckta persner som till exempel kocken när han var
här så fick vi alltid gudomligt god mat och ibland efträtt så som glass
eller en tårtbit han var väldigt bra.
Yttligare ett misstag är ju det att spenderar våra pengar lite fel som att
gå på kungliga dramaten istället för att rusta upp något eller köpa in
nytt.
Ännu ett misstag var när de sågade ned ett träd och gjorde en bänk av
stammen så började man leka en farlig lek på den, nämligen att två personer
stog på den och skulle försöka putta ned varandra från den och den som
lyckades stå kvar längst fick möta nästa som vågade komma upp. och det som
gjorde det ännu mer farligt var att man antingen föll på en stor hård rot,
grusvägen eller på stocken.
En stor brist i hela skolsystemet är ju också att det bara finns fyra
betygs nivåer IG, G, VG och MVG. Det bör finnas fler för ofta får man ju
veta att man ligger på G+ eller liknande, det borde finnas tre nivåer till.
För tänk dig hur mycket poäng vi kan ha förlorat, det vore ju bättre om det
fanns sådana halva betyg som G+. Därför att ibland ligger man ju på en
sådan men får ändå bara ett G, eller hur?
Vi borde också få skåp och sittplatser i korridorerna på skolan, för
att få minskad stöldrisk och en bekvämare vardag. De kunde även struntat i
att göra fönster ut mot korridorerna, det går ofta folk förbi och då retar
man sig på em, det är irriterande.
Men skolan har ju väldigt fina miljöer också som till exempel vårat
science center där vi har väldigt frächa och trevliga No salar helt
nyrenoverade där finns allt som man kan tänkas behöva.
Vårat sience center är inndelat i fyra olika delar. En teknik del där det
finns många bra verktyg och endel nödväntigt matreal, om det inte finns det
man vill ha så går man ned och hämtar det man vill ha i trä eller
syslöjdssalen.
Den andra delen är biologi delen också väldigt fräch.
De yttligare två salarna är fysiksalen och kemisalen båda väldigt
välutrustade.
Alla skolor förkänar så bra saker.
Lärarna på skolan är dom flesta mycket bra, de respekterar eleverna
de förklarar bra är trevliga och vissa kan säga till ordentligt om det blir
för stökigt. Men som sagt så är rektorn på denhär skolan bra att avskeda
folk så hon har tyvärr tagit bort en av de bättre från oss.
Vällingbyskolan har också en väldigt bra fräch datorsal, med
uppskattade stolar datorerna är nog bra för att vara till för skolarbete
men de kunde varit bättre.
Vi har en riktigt bra uppkoppling till internet och digital|kamera.
Det är inte bara i datorsalen det finns datorer utan också i biblioteket
som är öppet på rasterna, och i klassrummen en i varje sal minst.
Vi elever har som resten av landets elever bör ha ett eget inloggnings namn
och lösenord, det måste man ha annars kan man inte komma in på datorn vi
har även en enskild mapp var där vi kan spara våra saker det nätverket
sträcker sig över hela skolan och man kan logga in och nå sin mapp på alla
datorer som finns här, det är bra.
Rektorn har sett till så att det finns en Matte No profilklass med
förberedande studier inför gymnasiet, jag tror att de läser gymnasiets
Mattekurs A nu i nian.
Jag tycker att det är bra att vi ger dem som vill möjligheten att gå i en
sådan klass.
Jag kan också berätta för er herr skolminister att vi har en väldigt
bra aula där vi håller kabaréer, avslutningar, Luciatåg, julmarknad,
fester, skolbal m.m.
Ja, du herr skolminister nu finns det väll inte så mycket att
tillägga förutom det att vi har frächa klassrum med Tv och video i de
flesta och att jag önskar er ett trevligt liv.
P.S. skicka inte detta brev.
Vänliga Hälsningar Filip Oskarsson.
av Filip Oskarsson.
Att byta skola/Att byta klass
I 6:an känndes det som om det fanns en länktan till nästa skolår, då man
äntligen skulle börja på högstadiet och i en ny klass.
Men det fanns ändå en oro att man inte skulle få med sig någon av sina
”bästisar” till den nya klassen. Men så en månad innan sommarlovet fick vi
reda på dom nya klasserna jag och 3 av mina bästa vänner hamnade i samma
klass.
Glädjen vart förståss stor och man blev mer förväntansfull än tidigare.
Ett par veckor innan terminens slut gjorde vi ett studiebesök. Den ganska
spännande med speciella klassrum enbart för vissa ämnen och en alldeles
egna datasal.
Sista veckan innan lovet fick vi träffa våran blivande klass.
ny sida
Till det mötet kom jag och en kompis lite sent så det var bara att sätta
sig ner och försöka vara tyst, på detta möte fick man inget direkt intryck
av den nya klassen. Nu äntligen var det dags att lämna mellanstadiet, men
först väntade ett långt och skönt sommarlov fullt med fritid, sol, värme
och allt vad det innebär. Så det hände att man i mellanåt glömmde bort vad
som väntade en
ny sida
men man hade det hela tiden i bakhuvet på något sätt.
Nu var det äntligen dags att börja. Första veckan hade vi uteaktiviteter
och lekar för att lära känna varandra. Vi vart indelade i grupper
tillsammans med 8:er och 9:er som vi skulle utföra olika uppgifter vi fick,
9:orna var inte alltid schysta mot oss 7:or dom ville kanske bara visa upp
sig på något sätt.
ny sida
Men vi överlevde den veckan och jag tyckte att det var ganska kul.
Efter ett par veckor kom man in i det nya systemet och det flöt på ganska
bra, trots allt jag är ju här idag..
/G+
Mina skolår
Nå?, vad kan man säga, mina skolår När jag gick på dagis hade jag alltid
någon kompis att vara med. Nån gång varje vecka gick ”sexårsgruppen” som
jag var med i, vi hälsade på ett dagis som låg i övre solvalla (mitt låg i
det nedre). Där retade några killar alltid mej, men hur kunde Jonas killen
som retade mej mest veta att han och jag skulle bli ”bästa kompisar” när vi
blev placerad i samma klass när vi började ettan på hallängskolan. Under
den tiden var vi alltid med varandra, själv brydde jag mej ingenting i
skolan. Jag hade mycket kompisar på skolan eftersom mina gammla vänner på
dagis började i samma klass som jag. Åren gick tvåan, trean och fyran här
skulle mitt liv förändras helt. Fortfarande brydde jag mej inte i skolan.
Det enda jag gjorde på fritiden var att spela spel och vara med kompisar.
Men så kom det, jag fick höra att vi skulle flytta till Luleå.
Det tog jag riktigt hårt men klagade aldrig. Jag som hade bott här i
eskilstuna i 10 år skulle flytta ifrån alla mina barndomskompisar. När jag
väl hade kommit till luleå blev jag rätt ensam på det sommarlovet. Men
jonas var och hälsade på typ två gånger. Sen började jag femman på
solbäcksskolan, läraren var väldigt dålig och inte några kompisar hade jag
heller. Men med tiden blev jag kompis med många människor på skolan, dom
främsta var Patrik och Jonny som var barndomskompisar. Vi blev goda vänner.
fortfarande brydde jag mej inte i skolan men hade heller aldrig några
större problem i ämnerna, förutom träslöjd. Året gick, och för en tid
glömde jag nästan bort eskilstuna. Jag och Jonas var mycket sällan och
hälsade på varandra. Sommarlovet kom och jag, patrik och jonny var bra
kompisar både på skoltid och på fritid. Eftersom femman var sista året på
solbäcksskolan så började jag på en ny skola Fridhem|skolan 6-9. Det kändes
kul att börja på en ny skola. Jonny placerades i 6a, jag placerades i 6D
med Patrik. Nu i Sexan hade vi rätt mycket prov som jag upplevde som mycket
svåra, men jag tror att jag hade G i alla ämnen, vilket inte spelade någon
roll tyckte jag. Jag började bli mer och mer irriterad på Patrik och Jonny
och började se vilka dom verkligen var, det slutade i bråk och jag blev
aldrig mer kompis med Patrik eller Jonny. Då blev jag verkligen ensam.
Men då efter en tid bestämde jag mej för att vända mej till killarna i
klassen som alltid satt för sej själv och pratade. Jag lyckades bli kompis
med dom och det visades sej att dom var mycket bättre kompisar än Patrik
eller Jonny någonsin varit.
Jag höll fortfarande kontakten med Jonas. Då när jag slutade sexan. Då var
det att flytta tillbaka till Eskilstuna av någon anledning. Det blev jag
faktiskt glad över. När jag var tillbaks till Eskilstuna igen så insåg jag
att jag hade förlorat kontakten med alla mina barndoms kompisar förutom
Jonas. Men så kom tiden när jag började här på Harsjöskolan i sjuan. (Jonas
började på solvalla). Här har jag gått sen dess. Klassen som jag går i nu
har jag aldrig hittat en riktig vän, jag har väl kompisar på skolan men
ingen har samma intressen som jag eller tycker något gemensamt med mej. Jag
har alltid haft två riktiga vänner som alltid har varit lojala mot mej,
Anders och Jonas. Dom har jag känt sen bardommen. Jag har varit i mycket
bråk och konflikter både med vänner och fiender. Och har lärt mej att man
ska vara väldigt rätt om sina kompisar. Jag har haft många vänner som
Patrik och Jonny, olojala jävlar som jag har hamnat i bråk med. Man säger
håll dina vänner nära men håll dina fiender närmare…
Albin! Du har gjort många viktiga reflektioner och funderingar över din
skolsituation. Bra!
Mina skolår
Jag är född här i Lund, när det var dags att byta skola flyttade vi till
Gotland. Där fick jag börja ien första klass där jag inte visste vem dom
var, Nästan alla som gick i min klass hade gått på dagis tillsammans. Men
som tur var hade vi fått en bra lärare som hette Anna, Anna kom också från
Skåne. Vårt klassrum såg inte ut som alla andras, dom andra klasserna gick
i en form av barracker men vi i vår klass gick i ett rätt så gammalt hus på
andra våningen, nu i efter hand så tycker jag att det var ett ganska
trevligt litet klassrum. När det började bli jul så kom det alltid snö så
vi kunde kasta snöbollar. Jag kommer ihåg att vi i ettan alltid var rädda
för dom i trean.
När vi sen började tvåan så hade man träffat fler kompisar och allt började
bli roligt.
Jag kommer ihåg att vi fick lära oss att knyta en roset för att vi inte
kunde knyta skorna själva. Sen när vi var treor så va alla rädda för oss
det var ganska kul när det fanns snö att kasta. Jag kommer ihåg att det var
populärt med hockey bilder så vi gick alltid och köpte ett packet efter
skolan.
När jag sen började fyran så var det dags att byta klassrum, skolområdet på
den skolan var ganska stort så vår klass blev flyttade till andra sidan av
skolan.
Vi blev satta i ett en plans hus med fyra klasser, där fanns även vår skol
syster som var väldigt snäll vad jag kommer ihåg Sen när vi började femman
så skulle vi byta klasskamrater, lärare och klassrum Vår nya lärare hade
inte jobbat på skolan innan, så hon var ny för oss, några av mina
klasskamrater var nya men det var också många som man visste vem dom var Nu
fick vi den sämsta byggnaden av dom alla en stor mörkgrön betong byggnad
med tre våningar. I denna byggnad skulle alla 5-6 klassare gå i. Men jag
gick bara till femman, för då skilde mina föreldrar sig, så jag och min
mamma flyttade till Lund där jag fick börja i en femmte klass på Ekeby
skolan. Tillsammans med min före dagis kompis Jonas.
Jag fick börja i Kurts klass min lärare hette så. Och där va nästan allting
nytt för mig förutom min gammla kompis Jonas.
ny sida
Gammla och gammla vi har alltid varit kompisar vi har ju hållt kontakten
och han har varit och hälsat på mig på Gotland några gånger.
Min nya lärare var himla rolig om man tänker efter, men det fanns nackdelar
att börja i den klassen för dom hade gjort saker i Svenskan och Matten som
vi inte hade gjort på Gotland.
Sen i sexan så fick vi ett nytt klassrum som ingen annan hade varit i som
var hur fint som helst. När jag sen började sjuan så fick jag och mina nya
kompisar en ny lärare som hette Jane
ny sida
vet inte riktigt hur namet stavas men i alla fall så var hon en mycket bra
lärare som alltid var glad och trevlig.
Sen i åttan fick vi en ny lärare bara för Jane skulle flytta och vår nya
lärare hette Elisabeth och hon var den sämsta läraren som jag har haft,
ingen tyckte om henne hon var alltid stressad. Som tur var fick hon barn
och slutade.
Och nu i nian är allting bra igen har vi en bra lärare och skolan tågar
framåt nu ska jag snart börja gymnasiet och jag har valt Samhälle Samhälle
på Latin skolan i Lund
Johan Andersson 9 A Ekeby skolan i Lund
Mina skolår
Äntligen! Nu är det äntligen dags att sluta grundskolan, och börja på något
nytt. Det som man har väntat på i två år nu, ska snart ske. Jag ska börja i
gymnasiet! Jag har gått i skolan i snart 9 år. Skolan som jag går i heter
ekedalsskolan. Här är jag inne på vårterminen i årskurs 9. Men här har jag
inte gått hela grundskolan.
Innan jag kom till ekedalsskolan gick jag på sundbyskolan. Det var en
ganska liten skola med drygt 400 elever. Jag trivdes väldigt bra på skolan.
och älskade läxor, och allt annat som hörde till lågstadiet. Kompisar var
det inga problem att få. Det fanns hur många som helst att leka med.
Anledningen till att lågstadiet var så roligt, var den att allt var så
nytt. Man visste inte att andra skolor kanske hade en större
klätterställning eller två fotbollsplaner istället för en. Men sen kom
mellanstadiet.
Ja sen kom mellanstadiet. Då började man tänka lite. Vi fick några nya
elever i vår klass. Det var en klass på skolan som splittrades, och
eleverna delades upp i de andra klasserna. Detta gillade jag inte till en
början. Jag trodde att de skulle förstöra stämningen i klassen. De var ju
de där ”bråkiga” eleverna från 3 d. Men det visade sig till min stora
glädje att de var hur schyssta som helst.
ny sida
Men någonting hade hänt med skolan, eller med mig. Det var inte längre lika
roligt att få läxor. Det blev tråkigt att gå till skolan. Dagarn blev
långa. En annan bidragande orsak var väl att skolan skulle renoveras,
Vilket inte var så fel i sig, men vi var tvungna att flytta. Vi fick gå i
baracker en bit ifrån skolan. Men fjärde klass gick väldigt snabbt, och
snart var det det dags att börja i femman, och få ett nytt klassrum.
Skolan hade blivit väldigt fin efter renoveringen, och vi fick ett fint
klassrum. Femte klass gick väldigt fort. När vi började i sexan så hade vi
kvar samma klassrum som i femman. Så jag har väldigt svårt att skilja dessa
två åren åt. Det flöt på, helt enkelt. I slutet av sexan fick vi välja
vilka kompisar som skulle vara i sin nya klass på högstadiet. Jag hade tur
och fick med mig många kompisar i min nya klass. Det var väldigt skönt, det
gav liksom en viss trygghet.
Nu började högstadiet, nu började ”allvaret”. I slutet av sexan hade man
blivit väldigt trött på sundbyskolan. Man längtade till flytten till
ekedalsskolan. Vår lärare hade skrämt upp oss med att vi skulle få dubbelt
så mycket läxor, fler prov och att det skulle bli mycket mer allvar. Men
fler läxor blev det inte. Kanske lite svårare läxor, men inte fler. Fler
prov blev det inte heller, men de blev lite svårare. Så mycket mer allvar
blev det faktiskt inte. Inte till en början i alla fall. Sjuan var väldigt
rolig. Allt var så nytt. Det kändes nästan som att börja i första klass
igen.
Åttan däremot blev värre. Tiden tycktes stå stilla. Proven började bli
fler. Men nu fick man ju betyg. Det tyckte jag var roligt, eftersom jag var
och är duktig i skolan.
Efter ett tag började nian. Nu var man äldst på skolan, man var ”kung”. Det
var först nu som man började känna allvaret. Man var ju tvungen att söka
till en ny skola, en ny gymnasie-|skola. Betygen blev väldigt viktiga nu.
Det var först nu i nian som min mellanstadie-lärares ord blev sanna. Nu
fick vi fler läxor, många fler prov, och det blev verkligen allvarligare.
Nu har vi lämnat in vår ansök-|ningar till gymnasiet. Det är en lång
väntan. Kommer jag in på linjen jag har valt? Kommer jag in på den skolan
jag vill gå? Hur är mina nya klass-|kamrater? Det är många frågor som man
vill få svar på. Det tar ett tag innan svaren kommer. Ända till juli månad
tror jag. Tiden tycks stå stilla nu Men jag behöver nog inte oroa mig för
svaren kring gymnasiet. Det har ju alltid gått bra förr. Så varför skulle
det gå åt skogen nu? Detta är ju tiden man har väntat på. Nu får man
äntligen läsa det man tycker är intressant. Detta kommer ju att bli
höjdpunkten av skoltiden. Nu väljer man vad man kanske kommer jobba med i
resten av sitt liv.
Här står jag!
Jag har precis gått ut sjuan. Det första jag sa när föräldrar frågade mig
om sjuan och Säter. (Sa jag) – ”det är lungt” eller jag ” Jag är inte
närvös”.
Närvös det vad närvöiteten som väcktes mer och mer när alla prata om
bytet.
Dem frågorna man ställde sig ofta. ”Vad kommer att hända” och ”Vad kommer
alla äldre elever göra med mig” Men medans man tänkte på sina frågor växte
närvösiteten mer och mer.
Efter ett par veckor fick jag diarre.
Då förstod jag att det kan bli värre, det förstod min mormor och morfar
också så dom köpte ett par inlines till mig och det hjälpte väldigt
mycket.
Jag åkte som en stålle. Min nervösitet försvan när jag åkte på mina
inlines.
Men när jag tog av mig dem komm nervösiteten tillbaka fort som satan.
En grej jag märkte vad att jag tappade vikt som fan. Detta märkte jag i
mitten av lovet.
Jag vägde 65 innan lovet vägde jag nästan 90.
– HELVETE!
Skrek jag när jag såg på vågen. Men jag fortsatte att åka inlines och sket
löst.
Men det släppte när jag komm på att jag hade en kusin på skolan.
Men den dagen komm jag börja sjuan och mycket riktigt mina tankar gick inte
i uppfyllelse.
Det började med att dem äldre hackade lite på mig, men sedan började jag
vara mer med min med min kusin på skol tid och då slutade hachningen på
mig.
Jag fick respekt!
En kort sammanfatning: Utan mina inlines hade jag skitit ihjäl mig. Utan
min kusin hade jag skaffat respekt själv.
”lovet melan sexan och sjuan”
Min syn på skolan
Hej! Jag heter Bobby och jag går i en skola som heter Hobyskolan. Den
ligger i Borås.
Jag tycker vi på våran skola behöver mer personal och absolut fler lärare.
Då behöver man som elev inte vänta lika länge på hjälp. Vi behöver personal
som går runt i korridorerna och tittar så det inte är bråk eller blir det
eller någonting annat. Man som elev skulle känna sig tryggare. Jag tycker
vi skulle ha rulltrappor istället för vanliga trappor för när man har gått
upp för alla trappor så orkar man inte mer och man vill bara lägga sig ner.
Du kanske tycker att det är bra att gå upp för alla trappor för man får
bättre kondition. Visst det tycker jag med men man blir så trött att man
inte orkar hänga med på lektionerna vilket inte är bra.
På rasterna får vi inte vara i våran gymnastiksal vilket är synd för man
får bättre kondition av att röra sig och enligt texthäftet på sidan 8 får
man bättre betyg. På sidan 8 så handlar det om en skola som har en så
kallad SA-tid. SA-tid är självständigt arbete varje dag, sammanlagt 6
timmar i veckan. Man som elev kan välja att ha två extra idrottstimmar
utöver de obligatoriska idrotts|lektionerna. Man kan välja bland olika
sporter som t.ex. fotboll, ishockey, handboll m.m.
Vi på skolan har IPS vilket nästan är likadant som SA-tid fast vi har de
bara tre gånger i veckan och sammanlagt tre timmar i veckan. Vi kan bara
välja att ha en gång i veckan idrott. Vi har inte som dom bara en idrott
utan olika sporter och lekar. Jag skulle vilja ha IPS varje dag och så
skulle man kunna välja idrott på varje IPS pass.
Hej då!
Att byta skola/Att byta klass
När jag var 11 år och gick i femman på Linghems|skolan i Linghem, Så klart!
Fick jag veta att min familj skulle flytta. Mamma och pappa var trötta på
att köra mig till Linköping för att träna jämt. Vi skulle flytta på
vårterminen direkt när sportlovet började.
På Linghemsskolan kände alla varandra och i klassrummen så hade vi bänkar
och fick veta vad och hur vi skulle jobba och med vad. På höstterminen så
började jag att hälsa på Malmbergsskolan och enheten Yxi i Linköping. De
hade flextid mellan 7:30-8.30 man slutade efter att man kom. Alltså mellan
14.30-15.30. Man hade en egen planering som planerades på måndag morrgon
och den skulle vara klar på fredag förmiddag. Det var mer fritt på
Malmbergsskolan (Yxi) än det var i Linghem. Det som var mest konstigt på
Yxi var att man gick 1-3or i en klass och 4-6:or i den andra. Det visade
sig att jag kände 6-8 personer på Yxi så att då blev jag ju genast tryggare
och säkrare. Så att vi bestämde att varje onsdag så skulle jag åka dit och
vara hela dagen, men ju mer terminen gick så blev jag mer än
Malmbergsskolan Svårt att se vad det står sista meningen på grund av
suddig kopia . Det blev också så att jag var mer i Linköping än förrut. Men
sen när höstterminen slutade så slutade jag på Linghemsskolan fast jag
bodde i Linghem. Men på jullovet så var jag med minn gamla klasskompisar
och vänner jag känt hela livet för att få på så sätt och vis ta farväl.
Sedan när vårterminen på femman började så gick jag helt plötsligt i
Linköping på Malmbergsskolan och enheten Yxi med nya klasskamrater och
vänner fast jag bodde i Linghem. Det var lite eller hyfsat ovant att få ta
ett så stort ansvar för sitt arbete redan i femman. Så det gick väl rätt
okey för att vara inte helt men nästan ovan med det sättet att arbeta. När
skolan var slut så gick jag oftast till Bussstationen för att åka buss med
min mamma som gick på hovstaskolan för att hon läste på komvux. Det blev
för det mesta att vi åkte tillsammans till vårt Linghem. Så var det dags
att flytta på sportlovet i februari till Linköping och Odensgatan 12. Det
tog någon dagar att flytta men under tiden så var jag med min klasskompis
och nye granne Anders. När skolan började igen så blev det att jag fick
många kompisar i klassen som jag också var med efter skoltid t ex: Anders,
Patrick, Sten, Henrik och Henrik. Jag blev mer och mer van att ha flextid
och att ta eget ansvar för mitt egna arbete. Men det som var best var att
vi inte hade några lexor eftersom vi gick lite längre än alla andra.
