Mina skolår.
När jag slutade förskolan och skulle börja i första klass var jag väldigt
nervös.
Men många av mina vänner skulle börja i samma klass som jag.
När min första riktiga skoldag började hade jag varit så nervös att jag
knappt hade sovit under natten, så jag var väldigt trött.
Men när jag väll kom till skolan blev jag mindre nervös när jag träffade
mina vänner och min nya lärarina som hette Anneli.
På vår första skoldag visade hon oss runt på skolan.
Efter det fick vi våra bänkar och våra första skolböcker
Efter det var det lunch.
Vi var alla ganska nervösa inför vår första skollunch.
Vi hade hört dåliga rykten om skolmaten och de flesta av rycktena stämde!
Sedan var första skoldagen slut.
Redan andra skoldagen hade jag börjat att vänja mig vid att gå till skolan,
men inte den tiden vi började på morgonen.
Vi började redan 8.30 vilket jag tyckte var väldigt tidigt och jag som är
morgon trött.
När jag väl kom till skolan så fick vi börja att lära oss alfabetet. Vi
började med att lära oss bokstaven A och sedan lärde vi oss en bokstav per
vecka tills vi kunde alfabetet.
När jag väl hade gått utt låg stadiet och skulle börja i fyran var jag
väldigt nervös för att vi skulle byta skola, få en ny lärare och klassen
skulle splittras och blandas med andra elever.
Men när jag började i fyran så fick jag många nya kompisar och vi kom
mycket bra överens.
Men min nya lärare som hette Kasper var sjuk den första veckan så vi fick
ha en vikarie som hette Annsofi. Men vår nya skola som hette
Drottningholmsskolan var på ombyggnad när vi började så vi fick ett
klassrum på en fritidsgård som hette Åkerbruksgården. På Åkerbruksgården
fanns ett dagis vilket var väldigt jobbigt ibland när vi hade lexion och
någon unge började skrika eller gråta.
Men när vi skulle ha lunch, idrott eller slöjd var vi tvungna att gå till
Drottningholmsskolan vilke jag tyckte var väldigt jobbigt och tråkigt.
När vår riktiga lärare Kasper kom tillbaka så blev det mycket läxa. Han var
ganska sträng men ibland var han trevlig.
Varje morgon i skolan så tvingade han oss att göra morgon gympa.
Men när skolan var färdig byggd och vi flyttade in så trivdes jag inte så
mycket där för att Drottningholmsskolan var mycket större än min första
skola som hette Laxegården. Men när tiden gick och jag blev äldre och
större så började jag att trivas på Drottningholmsskolan.
Sedan när jag äntligen började i åk 6 så tyckte jag att det var mycket
roligt att gå på Drottningholmsskolan.
Vi had bytat lärare fem gånger och en av lärarna hade till och med fått
magsår.
Men nu hade vi fåt en mycket bra lärare som hette Alberto Sepeda.
Han var mycket trevlig och gillade sport.
Nästan varje dag var bra i skolan, jag hade många kompisar och jag trivdes
där. Men den dagen vi gick ut åk 6 var en dålig dag.
Vi visste att alvaret skulle börja och att vi skulle splittras igen.
Fastän det bara var några timmar kvar till sommarlovet var det ingen som
var riktigt glad.
Men efter ett skönt sommarlov så hade vi börjat i högstadiet.
Det var bara tre ifrån min gamla klass som började i samma klass som jag.
Vilket var en stor besvikelse.
Och när vi hade börjat på Laxenskolan fick man en mentor som tog hand om
en. I början var det väldigt svårt att hitta i skolan för att skolan var
stor och vi hade olika salar för alla de olika ämnena, och vi hade olika
lärare för de olika ämnena.
Men snart hade vi lärt oss att hitta, lärt känna våra lärare och fått nya
kompisar. Så gick termin efter termin, tills vi skulle börja i åk 9.
Vi var både glada och nervösa.
För nu skulle vi få betyg som vi sedan skulle söka in på gymnasie skolan
med.
Tiden gick och höstterminen tog slut.
Sedan efter ett skönt Jullov kom vår terminen och de nationela proven och
här sitter jag och gör ett.
Slut.

Mina skolår!
Första gången jag gick till skolan kommer jag inte ihåg, men delar av ettan
kommer jag ju ihåg t.ex. vad lärare hette, vilka gammla klasskompisar jag
hade och vad lite vad vi gjorde. Min första fröken hette Lena. Hon var
jättesnäll och tyckte mycket om barn. Hon hade brunt hår, medel|lång och
smal. Henne glömmer jag nog aldrig. I ettan hade vi alltid fredagskul. Om
man ville kunde man med några kompisar ordna ett litet disco eller någon
rolig lek. Mina bästa kompisar var Eric som jag fortfarande är bästis med.
Sen var där ju Markus och Eino. Varje rast spelade vi fotboll vilket väder
det än var: Regn, snö blåst så spelade vi. Sen är det inte något mer jag
kommer ihåg.
När vi sen började tvåan så hade vi samma lärare och jag hade samma
kompisar. Vi spelade fortfarande fotboll på rasterna. När vi sen gick sista
året i lågstadiet så var det samma lärare. Och sen var det fortfarande
samma saker man gjorde och samma kompisar. Så var det ända till slutet, sen
så var det då vi skulle börja högstadiet. Och det var ju på en annan skola.
I trean så var vi på en utflyk som alla treor var på. Den hette
Skånerundan. Då besökte vi en massa ställen och fräckast var Glimminge Hus.
Det var spännande och vi hade en bra guide. Det som jag också gillade var
Allestenar. Sen när vi skulle upp i mellanstadiet så skulle vi ha en ny
lärare. Lena började gråta när hon inte fick ha ”världens bästa klass”
längre. Lena skulle flytta till Gotland men varför kommer jag inte ihåg. Vi
var i kyrkan exakt alla terminsslut så sammanlagt blev det 12 gånger. De
första 3 gångerna var roliga men sen blev det tråkigt. När vi slutade gav
vi Lena jätte|mycket blommor och vi fick vars en ros av henne. När vi sen
började fyran fick vi en lärare som hette Karin. Hon var rätt snäll men
inte snällare än Lena. Hon spelade fotboll på sin fritid så vi gillade
henen mer bara därför eftersom ibland spelade hon med oss. I fyran så var
det inte mycket mer skillnad från trean. Vi gjorde samma saker men vi hade
inte fredagskul längre.
Men sen när vi började Femman så fick vi nya lärare igen. Karin hade fått
ett jobb med bättre lön och hon sa att on hon inte tog det skulle hon ångra
sig. Då fick vi en lärare som hette Marianne och henne hade vi i matte och
hon var klassförståndaren i klassen. Sen hade vi Östen. Honom hade vi i So
och svenska. Han var jätte|rolig. Sen vår tredje lärare var Klara. Henne
hade vi i dom andra ämnena förutom i gympa där hade vi Marianne. Sen i
sexan fick vi en till lärare. Han hette Christian men han kallades Trisse.
Han var mer en hjälplärare. Han gjorde så vi kom in i datorsalen på
rasterna om vi ville. Honom gillade alla. I sexan då så åkte vi på en
klassresa till Fyn. Där var vi i 2 dagar. Det var jätte|roligt. Där hyrde
vi cyklar och sen på kvällen så grillade vi och hade roligt. På kvällen sen
så berättade Trisse spökhistorier för oss. Sen när man slutade
mellanstadiet så skulle man upp till en annan skola. Mina kompisar från
ettan till sexan fick jag inte i min nya klass. Men jag fick ju nya
kompisar. Sjuan och åttan var rätt långa och jobbiga, Eftersom vi gick
längre och hade mer prov och läxor. Nu går jag sista terminen i nian och
det kommer många prov. Men jag har fortfarand kontakt med mina gammla
klasskompisar.

Av: John Krispinsson
eleven har renskrivit uppsatsen

Mina skolår
Första året när man började sjuan så kände man knappt någon. De enda man
kände var ju de tre kompisarna man valde plus de man kände sen sen ”sen”
nr 2 är överstruket
tidigare. De första veckorna så var man nästan bara
med dom som man redan kände. Efter ett tag så var man kompisar med alla. I
sjuan så var det mycket trams och bus. Jag tror man tog det bara på skoj,
men nu var det dags att få bra betyg så man kommer in på den linjen man
vill. Jag tror många inte tänkte på det Många tog det nog som man hade
gjort i sexan. Klart första året i sjuan så visste man att man inte skulle
få betyg, men det var där man skulle bygga ut grunden på betygen. Det tror
jag inte många tänkte på i första hand. Många i klassen trodde nog att allt
gällde i åttan att man började på G och sen får försöka bygga upp betygen
för VG och MVG. Men så var det inte. Klart första året så hade man inte så
många prov och arbeten som jag tror man får i åttan och nian. Själv så
tyckte jag sjuan gick väldigt snabbt och bra. För vissa i klassen så tror
jag vissa blev besvikna och vissa fick kanske bättre än vad dom trodde dom
skulle få. Vissa hade kanske mycket bra betyg för att börja åttan på topp,
vissa hade kanske mindre bra. Sen var det dags att börja i åttan. Som jag
trodde så var det mycket tuffare än i sjuan, för det var många nya ansikten
som lärare, som inte visste vem vi var och vad vi stod i betygen. Vi fick
en ny lärare gymnastik som inte visste vem vi var. Den läraren som vi hade
i sjuan kände oss väldigt bra plus han var en väldigt sträng lärare så jag
tror inte många elever i klassen tyckte om honom. Men han läraren vi skulle
ha sen var mycket trevlig och nästan för snäll mot eleverna. Så det var nog
därför de flesta i klassen tyckte om honom. Han sa till oss att han skulle
bara vara där halva åttan så han skulle inte sätta betyg på oss så han
skulle sätta de betyg som vi fick i sjuan. Så dom flesta i klassen blev
väldigt besvikna. Men han läraren vi fick sen tyckte jag bättre om än den
läraren vi hade som bara skulle vara halva åttan, så de flesta i klassen
var nog nöjda. Sen när det gällde matte och no så fick vi han lärare vi
egentligen skulle haft i sjuan. De flesta i klassen blev glada förutom jag.
Jag tyckte väldigt mycket om han läraren vi hade i sjuan. Han förklarade
väldigt bra men han läraren vi fick förklarade ännu bättre så till slut var
alla nöjda i allafall. Som jag sa innan så trodde jag det skulle vara flera
prov och arbeten. Jag hade rätt. Proven blev mycket svårare och arbeten
skulle vara på minst fem till tio sidor jämför med sjuan så skulle det
kanske vara minst 3 sidor. Samma som i sjuan så gick tiden väldigt snabbt.
Jag hade själv sänkt mig i ett ämne som var Tyska men annars så var betygen
samma som i sjuan. Precis som jag sa i sjuan så hade några höjt sig och
vissa sänkt sig. Sen var det dags för sista året och jag hade bestämt mig
att jag ville bli målare och då skulle man söka in på byggprogramet. Själv
så tror jag att de flesta var medveten om vad dom ska bli. Vi har bara gått
halva terminen så nu har vi redan sökt in på de program man vill gå på.
Självklart så blir mycket svårare och sen blir det mycket arbeten att göra.
Det är ju en halv termin kvar så allting kan hända, man kan höja och sänka
sig i betygen så kanske så kommer man in på det man vill bli. Som sagt det
är halva terminen kvar. Det var min krönika om mina skolår här på
axelsbergsskolan.

kära skolministern
Jag skriver detta brev till dig för att berätta vad man skulle kunna göra
bättre i skolan. Jag har ju gott i samma skola i 10 år snart och ska snart
in på gymnasiet. Skolan jag går på hetter Klövsjö skola och ligger Mitt i
samhället Klövsjö.
det är en ganska lagom stor skola som har alla klasser från lekis till
årkurs 9:o.
När jag gick i årkurs 3-5 så önskade vi Bandu mål och någon
klätterställning. Det fick vi när vi började 7:an. Men jag tycker alla
borde ha sådant på sina raster.
Nu när jag är äldre vill jag ha mera idrott i väkorna. Vi har två 50
minuters lektioner i väckan. Det vore bra om man hadde fler för man vaknar
till och kan arbeta bettre äfter en idrotts lektion.
Sedan tycker jag att det skulle vara trevliggare med lite roligare och
trevligare färger i klassrummen. det gör att man trivs bättre i skolan.
Man ska också ha tillgång till någon slaks biblotek där Man kan hitta fakta
om det är något Man forskar om t.ex. dattorer och internet är ocks ganska
vigtigt.
MVH Hans Johnson 9A i Klövsjöskola

//Emmy Johnsson 9B

Lära för livet
Jag hadde inte tänkt på det riktigt innan årskurs åtta.
Det var då det slog mig att ta vara på det här skolan ger mig.
Man får bara en chans.

När jag fick mina första betyg i årskurs åtta böev jag ganska besviken.
Med dom betygen hade jag inte kunnat välja vad jag ville. Det var bara att
börja ansträng sig i skolan.

Alla ämnen ger värdefull kunnskap
Men jag tycker att geografi är väldigt viktigt ämne för man studerar andra
länder och jämnför dom med Sverige.

Vi diskuterar om ekonomi
i olika länder om det är ett rikt eller fattigt land.
Vi diskuterar även om olika styren om ett land t.ex är kommunistiskt vad
det då menas med det
eller om det är kapitalistiskt styre.
Även om kriser som nu pågår med Irak, FN:s säkerhetsrådet och USA
Har USA någon rätt att attakera Irak?

Det ämnet har gett mig kunnskap om hur det är i andra länder och även hur
det är här i Sverige.

När jag har gått på universitetet vill jag ut i världen och resa och Jobba
då är det bra att veta något om den.

Även engelska är ett bra ämne att läsa, för det är ett språk som pratas i
stora delar av världen.
Det kommer man att ha nytta av.

Alla ämnen är viktiga i skolan det är för hela livet man gör det här inte
för en stund.
Man kan inte strunta i att läsa ett vist ämne om det är tråkigt.

För Alla Ämnen Är Viktiga.

Att byta skola/att byta klass
– Jag heter Stackenborg och jag har bytt skola två gånger och det hade jag
tänkt att berätta en kort berättelse om. De gångerna som jag bytte skola
slutade alltid med att det var delvis positivt på sitt sätt, berättar Ola
för journalisten.

– Jag föddes i Stockholm men jag flyttade därifrån när jag var fyra år
gammal så det har jag inga vidare minnen av och då gick jag ju dessutom
inte i skolan. Från det att jag var fyra och till det att jag gick i ettan
bodde jag där jag bor nu, på Strömsnäs. Mycket av den tiden innan skolan
var jag hemma och självklart som de flesta andra barnen gick jag på dagis,
sa Ola till mig medans jag antecknade så fort jag kunde. Jag heter Sven-
Bertil, jag vet, mitt namn är pinsamt men jag är väl själv något av en
nörd, för en nörd kännetecknas väl av sådana som jag, lite halvmullig,
stora tjocka glasögon och aldrig har jag några nya kläder. Gör man en
novell om Ola’s liv och skriver in den i skoltidningen då måste man väl
vara lite nördig. Jag önskar att jag kunde göra sådant som alla andra
killar i klassen kan som t.ex. att spela fotboll eller innebandy. Nu är
inte jag skapad för det utan mitt liv är nog till för att gå med cykelhjälm
på huvudet och hela tiden vara rädd för att trilla och förblöda hela
huvudet.

Dagen efter intervjuen skrev Sven ner allt om Olas liv till en enda kort
novell och tryckte den senare i skoltidningen. Berättelsen löd på detta
viset och den blev högt uppskattad.
ny sida
Ola steg upp på morgonen och hade vaknat av att hans mamma väckt honom
ovanligt tidigt, han hade fortfarande inte fattat varför utan visste bara
att det var något om dagis som hans mamma pratat om så många gånger
tidigare men som han själv aldrig riktigt förstått var det var eller
innebar. Att det innebar att Ola skulle få nya kompisar i hans egen ålder
och att han skulle slippa leka med sin syster dagarna i ända, hade inte
gått upp för honom.

Det var en solig och varm dag i maj, Ola steg upp ur sin säng och åt sin
frukost. Hans mamma väntade på honom i bilen och han fick skynda sig att
äta klart och tillslut körde de iväg till dagiset. När Ola kom dit såg han
en massa barn springa omkring och leka runt ett stort rött hus och Olo
trodde att det var något fängelse för små barn som varit olydiga samtidigt
som hans mamma öppnade den gröna stålgrinden. Han höll hårt om hennes hand
medans de gick längs den lilla grusgången fram till dagiset.

Dörren till huset var stor och vit med små fina rutor mitt på, själva
dagiset var ett rött tvåvåningshus av trä och runtom den fanns en
finträdgård med fina äppelträd och päronträd samt fyra små picknickbord av
trä.

När Ola kom in i huset fanns det en pytteliten hall som var helt
fullproppad av skor och till vänster om hallen fanns ett litet rum som var
fullt med olika Playmo leksaker och olika sorters plastdinosaurier och till
höger fanns ett ganska stort rum där fullt av ungar sprang omkring och
lekte. Helt plötsligt kommer en stor tant fram och pratar med Olas mamma
Gunilla och tanten och Gunilla går in i det högra rummet medans Ola stannar
kvar i hallen.

Efter ett kort tag undrar Ola var hans mamma tagit vägen och han går själv
in i det högra rummet. När han kommer in ser han ett litet barn som sitter
och trycker sig mot väggen under ett bord och han går fram till barnet.

– Vill du vara med på kurragömma? frågar han Ola och så kommer ett annat
barn in mellan Ola och barnet och skriker något om att barnet under bordet
är taget och så springer båda två iväg.
– Vet du vad kurragömma är frågar barnet samtidigt som han springer fram
och tillbaka i rummet. Utan aning om vad det är svarar Ola att han
självklart vet vad det är och så springer han också med runt i rummet utan
att ha den blekaste aning om vad han gör för något.

Det var första gången Ola träffade sina första, bästa kompisar under
lågstadiet. De hette Kalle, David, Johan och Linus.

När Ola sedan blev äldre och det snart var dags att börja i skolan hade
Kalle och David, hans bästa kompisar, redan börjat där. Att byta dagis mot
lekis var något som Ola länge hade sett fram emot och han kom inte att
sakna sitt dagis.

Första dagen i lekis och Ola hade fått gå själv första dagen. Den dagen var
första gången han träffade nya kompisar, sina klasskamrater. Alla hade
tagit med sina föräldrar utom Ola. Ola tyckte personligen att han var
väldigt modig och tuff som inte behövt sin mamma med sig på förstadagen i
skolan. Alla barnen satte sig i en ring med föräldrarna sittandes i
bakgrunden efter det att vi alla fått hälsa på våra nya lekislärare.

Lekislärarna berättade om vad de skulle hålla på med och försöka lära sig
under de kommande läsåren. När de tog upp räkning och matematik var det en
liten unge mittemot Ola i ringen som sträckte sig upp och frågade vad det
var och lärarna förklarade för honom att det var när man skrev olika
siffror och liknande och sen försökte räkna ihop vad det blev sammanlagt
och den lilla ungen slängde sig efter sin nya gröna skolväska och letade
fram en jättelinjal som han började vifta med och var oerhört stolt över
att han visste att man kunde rita ettor med hjälp av den. Barnet fick Ola
reda på senare att han hette Jimmy.

Två år senare…
Ola satt vid sin mattebok och försökte på bästa sätt förstå hur man över
huvud taget fick det att gå ihop. Att två streck med ett kort emellan sedan
två minusstreck över varandra och att det sedan skulle bli en tvåa, det
förstod helt enkelt inte Ola visserligen var det kanske inte så lätta tal
som han hängde upp sig på men matten gick verkligen inte bra, alla låg före
Ola i matten. Han hade rasten innan varit i halvt som halvt bråk med hans
kompis Kalle och han hade sagt att det skulle bli kul när han skulle flytta
ifrån den lilla byn Ekne även fast han innerst inne inte tyckte det.
Kvällen innan hade hans mamma och pappa berättat det för honom att de
skulle flytta till Sälen och bo där i ett och ett halvt år. I början hade
Ola stormtjutigt, han ville inte flytta ifrån sitt rum, sina kompisar och
hela bygden men det fanns ingenting att göra. Ett och ett halvt år kändes
som en evighet. Skulle han vara tvingad att bo någonstans där det bara
snöade och inte fanns en enda människa att prata med. Alla hans kompisar
han hade i Ekne skulle han inte mera få se kändes det som.

När det väl kom till kritan och när Otto hans familj skulle flytta var det
jullov. Det snöade ute och det var lördag. Allting var packat och bilen var
helt fullproppad av olika grejer. De var sex stycken personer i bilen; Ola,
hans syster Hanna, hans bror Viktor, Pappa Valter, mamman Jessica och
familjens barnflicka som hette Elin. Möbler och sådant hade skickats upp
med flyttbilen innan. Vid tolvtiden på dagen bar det iväg till Sälen och
Ola sade hej då för sig självt till klassen, kompisarna och hemmet
samtidigt som de åkte ut ur Ekne.

Den bilresan var nog den längsta tid som Ola någonsin suttit i bil. Först
åkte de upp till Stockholm för att säga hejdå till Olas mormor och morfar
för nu var de betydligt längre för dem att åka och hälsa på.
Sammanlagt att bara åka bil tog det lite mer än nio timmar att åka till
Sälen och inte nog med att de var sex personer och en massa packning så var
dessutom familjens hund Abba med.

De kom dit vid elva på kvällen och för första gången såg Ola sitt blivande
hus som han skulle bo i de kommande ett och ett halvt åren. Ola, Hanna och
Viktor var dödströtta då så det första som de gjorde i huset var att gå och
lägga sig. Eftersom huset var totalt omöblerat och bara Olas pappa bott i
huset ett par veckor sammanlagt så fick alla tre sova på madrasser på
golvet medans mamman, pappan och Elin började skruva ihop möblerna.

Första dagen i Sälens skola kom han in i ett stort klassrum där alla satt
och väntade vid sina bänkar och Ola fick gå fram framför klassen och
presentera sig osv. Det var den dagen Ola fick träffa alla sina nya
klasskamrater och han kände genast på sig att åren i Sälen inte skulle bli
så dåliga som han hade trott hemma i Stavsnäs och i den punkten hade han
rätt. Åren i Sälen var de bästa åren i hans liv. Han fick en hel del nya
kompisar och det hände alltid någonting i Sälen och om det inte fanns något
att göra så ringde han alltid en kompis så stack de och åkte skidor i
backarna som bara var ett hundratal meter ifrån. Varje helg var det
slalomtävlingar och i veckorna efter skolan fanns det alltid någon
aktivitet man kunde göra, allt från att klättra isklättring i något fruset
vattenfall till att åka längdskidor över Sälenberget.

Den förändringen som kom att bli den tråkigaste var när Ola var tvingad att
lämna Sälen och det intensiva friluftslivet och de ständiga aktiviteterna
till att åka tillbaka till Ekne där det aldrig hände något men att äntligen
få träffa sina gamla kompisar igen.

Dagen då Ola flyttade tillbaka till Ekne var en sommardag, hela huset var
tomt och Ola hade precis avslutat en fotbollsskola som tv 4 höll i på
Sälens fotbollsplan. Det var sista gången Ola såg sina kompisar och när han
sade hejdå till dem uppfattade de inte riktigt att han skulle flytta hem,
utan bara att han skulle åka till sitt hus.

När Ola kom tillbaka till Ekne träffade han alla sina kompisar där och hade
väldigt kul där med men Sälen var ändå det roligaste. Det som han innan
hade trott skulle vara det tråkigaste och sorgligaste delen av sitt liv har
nu passerat som den absolut roligaste delen av hans liv. Han hade lärt sig
en hel del i Sälen, där var det mesta bättre, han hade lärt sig matte och
skolan mycket bättre än vad han hade lärt sig i Ekne, han kunde nu åka
slalom- och längdskidor hundratals gånger bättre än vad han någonsin kunnat
innan.

Men detta var inte det ända skolbytet i Olas liv men det sista skolbytet
var inte hälften så mycket förändrande, det var skolbytet mellan sexan och
sjuan då Ola skulle gå från den pyttelilla skolan i Ekne till den mycket
större skolan i Nederum, kändes det som då…

I Nederum fick han också där nya kompisar men de gamla kompisarna han haft
innan skulle han inte glömma bort, kompisarna från dagis som nu går på
samma skola, klasskamraterna i Ekne och alla hans kompisar i Sälen, ingen
av dem försvann och han fortsatte hålla kontakten med de i Sälen.

Han delades i Nederum i en helt ny klass med delvis människor som han
aldrig hade sett förut och delvis människor som till och med gått i samma
klass som honom i Ekne. Det bästa med bytet till Nederum var att äntligen
få slippa den lilla pytteskolan i Ekne.

Alla dessa skolbyten tycker Ola har varit väldigt lärorika, speciellt det
till Sälen och han lärde sig oerhört mycket av att komma till helt nya
klasser, han fick chansen att öva sin sociala förmåga och skaffa nya
kompisar och fritidsliv etc.. I alla byten och ställen där man kommer till
en helt ny klass eller bekantskapskrets gällde det att visa vem han
verkligen var och att han verkligen var sig själv. Om Ola bara hade gått i
en skola i sitt liv hade han definitivt inte varit samma personlighet som
han är idag.

Nu är det också snart dags att göra ännu ett byte till gymnasiet vilket
även det kommer att innebära en stor förändring i ens liv om inte större än
de skolbyten som Ola har gjort, men huvudsaken är ändå att man alltid trivs
med de människor man umgås med.

Så slutar berättelsen om Olas olika skolbyten. Sven-Bertil gick till slut
media linjen och blev en mycket känd journalist och författare. Hans
ärftliga blödarsjuka avvecklades helt plötsligt och han lärde sig spela
fotboll. Ola gick naturvetenskaps linjen i Stockholm där han fick en hel
del nya kompisar och livs-|erfarenheter.

SLUT

AV: Ola Stackenborg 9 B

Mina skolår

Inledning:

Jag har haft en ganska tuff skolgång under mina år när jag tänker efter,
men nu när man står här på avslutningen och just ska lämmna min gammla
skola så är det blandade känslor, man både tycker att det är skönt att det
är över men man känner också att man vill bo kvar på denna trygga skola.
När jag flyttar till gymnasiet efter det kommande sommarlovet så känner man
inte samma trygghet. Men jag skulle inte tro att det bara är jag som känner
så.

Själva skrivet: Redan första dagen när jag kom till högstadiet i Långsbro
så kännde jag att det var en bra skola jag kommit till. När vi stod och
kollade på klass listorna innan vi gick upp till klassrummen, jag snabb
kollade igenom alla sjuor som var indelade i klasserna.

– Joakim, Joakim, Joakim sade jag tyst för mig själv och drog över listan
med fingret, där var han Joakim Johansson 7d. Men det är ju min klass
tänkte jag, han var den tuffaste killen i hela sjuan. Och då kommer han
just i min klass med.

– Ohhh vad coolt utbrast jag, då ringde det i klockorna och det var dags
att möta min nya klass och nya lärare för första gången. Visst var jag lite
nervös, men det skulle nog gå bra, jag var tvungen att tänka possitivt. När
jag närmade mig dörren till klassrummet så såg jag bilder inom mig, att
alla kollade på en och en del tjejer satt och viskade och pekade.
När jag kom fram till dörren så var det precis som jag hade tänkt mig, alla
dom snygga tjejerna hade bildat en stor klunga och stod och pratade och en
del skratt hördes också då och då. Men det jag var räddast för var nog
killgänget som stod längst bort i hörnet och bara såg allmänt coola ut, jag
gick sakta bort mot dom och försökte smälta in lite. Och det vart ett
lyckans drag för mig, dom släppte in mig direkt.
Jag presenterade mig och försökte vara artig så alla skulle gilla mig, nu
öppnades våran dörr till Klassrummet och en liten gråhårig tant stack ut
huvudet.
– Välkomna in och till vår skola sade hon och släppte in oss i klassrummet.
Sedan när alla hade satt sig tog hon upp en boll och kastade den till Lina
Stening, Lina tog emot bollen med ett stort frågetecken inom sig såg det ut
som. Då sade den tant som släppt in oss, – Jag heter Ingrid vad heter du?
Lina svarade med vad hon hette och sedan kastade hon bollen vidare, efter
ett tag hade bollen gått klassen igenom och alla hade svarat. Så nu hade
jag en liten aning om vad alla i klassen heter.
Sedan började Ingrid prata om skolan och dess regler, när hon satt där
framför oss och pratade så tänkt jag på att hon var väldigt lik min farmor
som tyvärr har gått bort, Ingrid hade en röd rutig kjol och en svart aktig
kavaj med röda sömmar på. När hon satt och läste med den där konsentrerade
minen, det krulliga håret och med det svarta hår bandet, så var hon så
himla lik farmor. Mina inte Det kan också stå ”inre” flödade jag vart
lite ledsen inom mig när jag tänkte på farmor och att hon gått bort från
oss. Men jag kan ju inte sitta och vara ledsen för det nu när jag börjat
högstadiet och allt.
Och så ses vi imorgon sade Ingrid och alla sköt in stolarna och gick ut
genom dörren.
På vägen hem i bussen satt jag och tänkte på hur svårt det skulle bli att
komma in i skolans arbete och så. Efter som jag hade svårt att läsa och
skriva, jag hade en lätt form av dyslexi det hade varit jobbigt i
grundskolan med dessa lässvårigheter.
Men jag skulle inte låta mig besegras av en liten högstadieskola. Ja
tryckte på knappen och det plingade till bussen började bromsa in. Jag gick
av bussen och tog några snabba kliv för att komma snabbt hem, jag ville
bara in och kolla på teve eller nåt. Sedan flöt bara terminen på och jag
hade mycket läxor hemma, allt som jag inte hann med i skolan var jag
tvungen att göra hemma, det vart en hel del.

7 månader senare hade jag hängt med ganska bra ändå men det var nu som
lärarna började lägga varje prov, så dom skulle veta vilka nivåer alla
elever lade sig på.
Det var då det började bli jobbigt, matte och enelska var jag bra på så dom
ämnena hade jag lätt för medans jag inte alls hade lika lätt för andra
ämnen som fysik och kemi på dom provena så fick jag g – precis. Men det
höll på så tills vi slutade sjuan.
När vi gick ut på sommar lov tänkte jag att jag skulle skärpa till mig
nästa år i skolan efter som att man skulle få betyg nästa år så skulle jag
jobba som en galning i skolan.

Efter lovet: Redan första dagen hände det något som jag tyckte var jätte
kul när jag satt där och väntade på att få komma in i klassrummet då kom
Joakim fram och frågade om jag hade lust att hänga med honom och spela
tennis idag. Jag vart jätte glad och tackade ja till det erbjudandet, men
jag kunde inte spela tennis alls.
Jag var ju tvungen att försöka så vi träffades nere på banan runt halv fem.
Då började vi värma upp med att bara bolla eller slå lite mellan varandra.
Det gick ju bra att bara stå där och slå men när det väl gällde att träffa
bollen vid rätt tidpunkt när man springer och så med. Det var väldigt
svårt, men när jag skulle sörva det var det svåraste av allt nästan varje
sörv som jag slog hårt på gick i nätet. Till slut vann Joakim matchen med 2-
1 i sett.
Jag hade ju intalat mig själv att jag skulle jobba väldigt mycket under
nästa termin.
Hela terminen höll jag på att traggla med läsningen, det gick upp och ner,
men när våran lärare sade att det var en muntlig redovisning i svenska så
vart jag rädd, alla tankar som som for genom huvudet var svåra att tackla
men tillslut var jag tvungen att göra det, jag skulle redovisa om en stor
händelse i mitt liv och jag skulle berätta om min hund som jag fick när jag
var 9 år gammal. Han heter Rebus och är den finaste hunden i världen.
ny sida
när jag klev upp i talarstolen var jag väldigt nervös, och jag började
tragla orden och berättade om min hund…
TACK sade jag då var det äntligen över.
jag fick en stor applåd och gick ner och satte mig. Det kändes bra att ha
det avklarat. Nu när terminen började gå mot sitt slut så skulle vi ha
matteprov, det gick väldigt lätt jag fick 19 av 25 och det är ett klart VG
sa matte läraren. Lärarna i dom andra ämnena gillade mig, de tyckte att jag
försökte bra och att det bara var att jobba på så skulle det gå bra. vid
terminens slut i 8:an var alla spända för sina första betyg.
Mina betyg var ganska bra 7 VG och resten g.

Vårterminen flöt på och den gick ganska snabbt och jag jobbade på som jag
aldrig gjort förr. Och det gav resultat. Jag vart en bland dom bättre i
klassen, och det gav mig bra betyg. När vår terminen var slut och det var
dags att börja 9:an var det spänt. Jag och Joakim hade tränat hela året på
tennisen så nu började båda bli bra.

9:an:
det skulle bli kul att få det avklarat (skolan alltså) men nästan direkt
sade alla att nian var så himla enkel och så. Då tänkte jag att det bara
var att köra igenom det sen var det klart men riktigt så lätt var det inte.
Vi hade Nationella prov och grejer men allt sånt gick bra, tills det kom
proven i fysik och kemi det var svåra ämnen. Så jag fick träna hårt och
plugga in allt så jag skulle få godkänt. Våran fysiklärare var en liten och
svart hårig med ett avlångt ansikte och djupa ögon. Han kom och pratade med
min extra eftersom han visste att jag hade svårt för fysik.
Så på det provet klarade jag mig bra och skolan flöt på bra och jag hade
till och med fått en tjej.
Hon hade blont hår, väldigt smal i ansiktet, hennes ögon var så vackra att
man kunde drunkna i dom. Hon heter Lisa frisk, hon var vacker. I alla andra
ämnen gick det bra och jag hade blivit nominera till ett studiestipendium i
skolan.

Avslutningen:
När vi satt i kyrkan ropade rektorn upp mitt namn och alla aplodera och
skrek jag fick stipendiumet på 5000kr. För mina studie insatser fast att
jag hade dyslektsi men med hårt jobb och plugg kan man komma långt. Jag
fick hålla ett tal och då passade jag på att tacka alla som jobbade på
skolan för en fin tid under mina högstadieår.

Mina Skolår.
Jag tycker att den är råligt nu för mina sista termin i grundskolan i
allafall. i skol-|tiden, var mycket bra iblan och tråkigt iblan. Dena bra
tid i skolan är, när vi har skollov. Den kan vara mycket råligt. På
skolanlov, jag bråker träffa många nya kompisser from olika stället.
Jag minst en dag på skollove, när jag var ut tillsamans med mina klass
kompisser, vi spellade fotball, vi läker med varandra, låga pittzer och
borda. Jag tycker att den är så råligt på mina skoltiden, när vi har
skollov.
När jag började mina första skolåret under mellanstadietiden, den var så
spännande för mig. Föratt första dag när jag kom till skolan, jag sag mång
elever som jag hade inte känna i livet. Jag var mycket närvours i den har
tiden. Mina första ämnem som jag tycker att det var bra, den var idrott.
För att den gjörde att jag ska har många kompisser. I minna första
skolåret, dena ämnem som jag tycker om bäst var Engelska, Idrott, Mate,
Bild, Slöjd och Svenska. Jag tycker att den här ämnem var bra för mig, och
lärarena av den här ämnemna var myc-|ket snälla med mig. Jag tycker att den
var råligt iblan när jag hade prov, på olika ämnem, och iblan bli de
tråkigt med läxorna åkså. Den är samansak. Jag gillar att har läxa på bild,
för att nån går hem, man ska bara sittar och börja rittar. Jag tycker att
den var så råligt. I första året på skolan, jag hade fött många kompisser.
Jag tycker att den var lite anårlånda i skolan har i sverige. Jag trode att
det skulle vara samma saker from kom i mitt land sierr leone och med samma
reglar. Men det var inte samma reglar. Jag tycker att skollan i sverige är
mycket bettre än skolan i sierra leone. För att lärarena slåg elevena i
sierra leone. Elever förädrana betalar for elevena att går till skolan. Men
har i sverige den är inte samma saker. Jag tycker att den är råligt att går
i skolan i svrige. För att allt är gratiss, och den är mycket
mgörligheten.
Jag hade känns bra nu att jag koma snart lämnar grundskolan. Och jag
känns liten lädsson för att många av av mina kompisana ska flyta, som vi
har lämna grundskolan tillsamans. Ska flyta till andr stöden. Men om jag
känna mig ledsson, kanske jag åckså ska flyta till andra stöd. Men jag koma
sakna många av mina kompisserna som vi hade gick till samma grund skolan.
Jag tycker att det var mycket råligt i skoltiden, den gjörde att jag ska
känna många kompisser, och läre mig om många olika saker för Exämple: Jag
läre mig mycket om första och andra väldkriget, och jag läre mig mycket
svenska, mate, slöjd, bild, Engelska, och Teknik. För att första gånge när
jag gick till skolan jag hade inte lärt mig ingentin om de här ämnem, men
jag tycker att den var råligt att läre mig om den här ämnem. Och den är så
viktig att man ska läre sig i skolan.

Att byta skola/Att byta klass
Jag har bytt skola och klass en gång. Det var från Stegegrevsskolan 6B till
Hälleskolan 7B. De första veckorna i 7:an var jobbiga, jag kände nästan
ingen i den nya klassen. Det var jag och två st killar till från min gamla
klass. Det var svårt att hitta till alla klassrum och det tog ett tag innan
man lärde skänna alla. Jag själv och Niclas bråkade varge rast nä|stan,
antingen gick han efter mej och ville bråka eller så var det jag som gick
efter honom o ville bråka. De två första veckerna prata jag nästan ingen
ting me dom andra i klassen. Men nu har allt blivit bra. Ingen bråkar med
någon annan, alla tål skämt också. Det är bra stämning i klassen.

Nu har jag inte mera och skriva.

Nationella prov

Att byta skola/Att byta klass

Här kommer min så kallad Novell.
Jag har nog bäst erfarenheter förutom sigenare som flyttar hela tiden. Jag
har också flyttat en del. Det var ganska bra med att flytta för att jag
fick ganska många kompisar på köpet, jag har alltid haft lätt att få
kompisar, så det har ju inte varit något problem för mig. Så jag skulle nog
säga att det var positivt. Vi har nog alltid flyttat så mycket, p.g.a min
pappas jobb. Han jobbade i Göteborg så han fick alltid pendla fram och
tillbacka. Men nu så har vi (familjen) hjälpt till att flytta alla grejor
hit till Åse. Vi köpte ju en villa här i Åsa med affär. Så vi har öppnat en
skomakeri där vi bor vi har lagt en ringklocka i affären så vi behöver inte
vara i affären hela tiden, kommer det någon så är det bara att springa till
affären.
ritad pil och sen texten ”vänd fortsättning av min”, därefter sidbyte
Detta är alla mina skolor som jag har gått i: Sundbyskolan i Spånga,
Rinkebyskolan i Rinkeby
Duvboskolan i Sundbyberg
Rissneskolan i Sundbyberg
Åseskolan i Åse

Jag tänkte berätta till er om mitt skolår på Rissneskolan i Sundbyberg.

Jag började min dag med att jag och mamma gick till skolan, och vi skulle
börja dagen med idrott mitt favoritämne i skolan.
halva raden skriven, men sedan överstruken
Vi skulle spela bandy o jag har aldrig sett så många slagsmål på en lektion
som på denna. Det slutade inte heller, sen på lunchrasten så mötte vi klass
5A (vi är alltså 5B). Denna gången slogs jag också. Jag och en kille som
heter Mikael slog ner två killar och blev ju såklart kallad till rektorn på
första dagen, fick en skjans till och fortsatte skolan som normalt. Jag
hade ju också en kusin som gick i klass 6 B, som blev skit arg på den
killen som vi slog ner jag och Mikael, så han slog dom igen, han själv.
ny sida
Sen efter det blev min kusin polisanmäld. Sen hände det inget efter det. Vi
hade den fettaste klassen i hela skolan och vi hade de sämsta betygen i
hela skolan också. Vi hade alltid vikarie och de slutade direkt efter två
dagar. Ali som en hette i min klass slogs en gång med en lärare som
vikarierade för oss. Ali som han hette blev också polisanmäld.

En gångs å fick alla de störiga gå i vars en klass. Jag fick gå i klass 2C
och Mikael 2B och Ali 2 A. Johnny 2a och sen till sist Jonas som var
störigast men svagast av alla fick gå i en särklass där handikappade gick
i. Vi fick gå i den klassen i två veckor, sade rektorn. En gång per år så
har hela Rissnes’ sexor en handbolls tunering och då blev det igen några få
polisanmälningar. Vi blev diskade och fick åka hem igen. 5a som alltid vann
något, för 5a var en så kallad sportklass.

Jag tror inte jag gjorde läxan på den terminen en enda gång, för vi hade ju
aldrig några lärare.
Jag skulle gjärna villja snurra tillbacka tiden och börja igen i 5+6 B. Den
var den roligaste klassen jag gått i. Det har ju funnit andra klasser som
också varit mycket rolig ex:Åseskolan.

Jag har så ont i min hand så jag tror att jag slutar nu.

Tack och hej skrivet i en ritad ruta

namnet ritat med stora bokstäver snett över 15 rader