Elevens kön: Pojke

1. Mina skolår
Nu är det snart dags all lämna sitt liv som barn och gå in i vuxna kläder.
Men minns du din första skoladag. Inte märkvärdig alls. Man gick till
skolan och lekte för det mesta, eller lärde sig räkna sen gick man hem. Det
enda som var lite läskigt var dom ”stora” treorna, men dom vågade bara vara
uppkäftiga. Så lekte sig livet genom lågstadiet i tre år. I trean hotade
fröken oss med att vi inte kom till mellanstadiet om vi inte gjorde läxan.

Och till fyran kom man det var inte så hårt som fröken hade sagt i trean.
Det var ju bara lite rättstavning och engelska glosor. Men man klarade sig
inte helt utan problem i ett helt år. När vintern kom så hade femmor och
fyror krig emmot dom stora sexorna. Men så for sexorna kom sprang alla
ifrån fotbollsplanen, men jag var lång|sammast och blev sist kvar. Ni kan
ju gissa vad som hände med mig. Fast jag blev ju inte mulad av sexorna i
två år, för ibland var det disco. Disco var det roligaste som fanns. Man
kunde dansa med en tjej tre gånger irad utan att säga ett ord, sen var man
ihop. Det måste vart det roligaste med hela mellanstadiet.

Sen kom högstadiet det har nog varit mest bekymmersamt, med alla uppkäftiga
elever i puberteten. Men värst av allt måste varit i början av sjunde
klass. Jag satt i korridoren med mina kompisar, när plötsligt det kommer
två lömska nior. Den ena sprang till och höllfast mig medan den andra hade
dragit upp en blå stinkande spritpenna ur fickan. När dom var klara släppte
dom mig och jag gick till toaletten för att skölja bort det. När jag
tittade mig i spegeln stog jag där blå i ansiktet och med Hitler|mustach.
Det var det mest pinsamma ögonblick jag varit med om.

Så jag tror ni förstår att det känns skönt att sluta grundskolan nu. För nu
är det början till ditt vuxna liv och du håller själv i tyglarna.

KLASSBYTET – BRA ELLER DÅLIGT?
Där satt han nu, tittade ut genom fönstret in i höstregnet och försökte
minnas hur 30-talets depression hade påverkat Sveriges eko|nomi. Det hände
ofta nuförtiden att han missade fatalt på vissa relativt simpla frågor på
proven.
– Det kanske stämmer, det som mina föräldrar säger, tänkte pojken. Henke
och Arre kanske har dåligt inflytande på mig. Näe, jag skiter väl i vad de
där gamla säger, de kommer inte ihåg hur det var när man är ung. Hmm…
just det, depre|ssionen var det, ja hmm…
Pojkens namn var Wilmer, fast alla för|utom hans föräldrar kallade
honom ”Fresco” – det var något Henke hade kommit på, han sa att det betydde
kaxig på Spanska. Wilmer var en ganska kort femtonåring, han hade blågrå
ögon, brunt, kortklippt hår och en vanlig kläd|stil.
Wilmer hade inte haft några riktiga vänner i förra klassen, 9A, visst han
var ju med i ”gänget” när de var i skolan, men han hade aldrig följt med
någon av klasskamraterna hem. De andra hade hittat på saker efter
skoldagarna medans han gick hem själv, de andra träffade varandra på
helgerna, gick på bio, spelade biljard och sånt där, medans han satt hemma
och hade tråkigt.
Det var i början av nian som Wilmer insett att han måste få vara med om
lite roligare saker i sitt liv, han stog inte ut längre! Så han hade gått
till rektorn och sagt:
– Jag trivs inte i 9A, jag känner mig utstött, jag har inga vänner. Snälla,
kan jag få byta klass, vilken klass som helst går bra!
Han hoppades på 9B, där kände han några sedan tidigare, men han vågade inte
säga något, det var ju trotsallt rektorn han pratade med.
– Vi får se vad jag kan ordna, så här kan du ju inte ha det eller hur? Jag
hör av mig under kommande veckor. Nu måste jag på ett möte, det var det
enda han hade svarat. Inte ett knysst om att han skulle försöka reda ut det
på något annat sätt.
– Juste! tänkte Wilmer, mumlade något till svar och gick iväg.
När beskedet kom två veckor senare – efter prat med föräldrar och liknande
– blev Wilmer nästan lamslagen av skräck, han skulle få byta – till 9D.
– Åhh, varför är jag så feg? Jag skulle ha sagt 9B, eller vadsomhelst
förutom 9D, tänkte han.
9D var värstingklassen, det var klassen med flest ”IG-barn” och
”tuffingar”. I 9D fanns tre – utifrån sett – riktigt farliga killar: Henke,
en lång pojke som rökte, han hade rakat huvud, alltid keps och säckiga
kläder. Arre, han hade en snus under läppen var han än gick och han bar
alltid ryggsäck – Wilmer hade sett en sprayburk falla ur den en gång.
Ehmet, han var från Syrien eller något liknande, den killen ”brände” jämt
runt på sin moppe med olika tjejer som satt bakom och åkte med.
Många rykten gick runt i skolan om de här tre; alla galna saker de gjort:
t.ex. sades det att de slagit sönder rektorns bil och snott bilradion, att
de hade pangat alla matsalens fönster eller att de åkt fast av polisen
efter det att de hade försökt stjäla en TV från ett varuhus. De här
ryktena var bara några av många som cirkulerade i skolan.
Skolan, den låg i en av Göteborgs för|orter, det var inte direkt en
fin skola, ofta var fönstren sönderslagna och väggar nerklottrade, bänkar,
bord och stolar var fulla av gamla inristning|ar och klotter. Det fanns
ingen skolgård – om man inte räknade den lilla asfalts|plätten som ledde
ner till vägen – men det behövdes antagligen inte, det gick bara sjuor till
nior där ändå.
– Men, vafan, sade Wilmer tyst för sig själv. Han hade hoppat över frågon
om 30-talet och läste nu nästa: vilket år utbröt storstrejken i Sverige?
Han kunde inte den här heller.
Wilmer tänkte på hur det hade varit innan han bytte klass, han hade
kunnat varenda fråga lätt som en plätt, det var bara att rabbla upp
informationen som han hade pluggat in innan.
– Förut hade jag all tid i världen att lägga plugg på, tänkte Wilmer, jag
hade ju inget annat att göra. Jag var alltid bäst i klassen, folk sa till
mig att: ”du har ju iallafall en bra framtid säkrad”. Det kanske var bättre
så, ett tråkigt liv nu, men en bra framtid sedan?
Nej, man hör ju hur det låter, det här livet är ju verkligen kul, eller?
Jo, nu har jag vänner som tar med mig på fester och jag träffar tjejer, sen
om det medför att jag har dåliga betyg då är det det ändå.
Jag kan plugga senare – när jag har tröttnat på att festa och sånt där.
Ehh..? Storstrejk..? Helvette!
Jag kan inte få IG på det här också.
– Det är dags att lämna in nu, sade den brutala läraren.

När man flyttar med familjen är det en stor förändring, man kommer till en
ny stor skola, och man vet inte vad som ska hända. Förut hade man haft
ganska många kompisar som man höll ihop med. Men nu stod man här framför
den explosiva skolan.
Tidigare hade vår familj varit som en vanlig familj i Stockholm. Min mamma
Lise var skolsyster, hon tog hand om alla elever som hade problem i skolan.

Hon var en underbar människa, hon fick eleverna att lugna ner sig när de
hade det som jobbigast. Min pappa Johan är lärare och undervisar i kemi,
det var så min mamma och pappa mötes i skolan. Min syster Anja har det
ganska jobbigt i skolan. Min far som är lärare försöker hjälpa henne men
hon vill helt enkelt ine. Det beror nog på hennes kompisar.
Nu ropar min mamma från köket en trappa ner.
– Det är mat Linus, ropar mamma!
Linus heter jag, för mig går det bra i skolan och har ganska många
kompisar.
– Jag kommer, skrek jag tillbaka!
– Jag ska bara avsluta min uppsats som jag håller på med. Min uppsats
handlar om naturen, varför den gör det är för att jag tycker naturen är så
underbar och vacker. Solen lyser upp den underbara skogen, vattnet blänker.
Fåglarna kvittrar, luften är frisk, inte som den inne i stan, inga
koldioxidutsläpp. Man känner sig verkligen fri i naturen. När jag kommer
ner i det medelstora köket, står mamma och pappa och grälar, för att min
syster har smyrökt igen.
– Vi kan inte ha det så här mera skriker mamma!
– Jag vet älsling, jag ska försöka ordna det här, säger pappa!
Jag går upp igen för trapporna till mitt rum, och inga av mina föräldrar
har märkt att jag har varit närvarande. Jag slänger igen dörren och går och
lägger mig. Nästa dag går jag den långa tråkiga ensamma vägen, till skolan.
När jag är väl framme, vet jag exakt vart jag ska gå. Mina kompisar hänger
vid de nerklottrade skåpen.
– Tja, säger min kompis Valle!
– Hej, svarar jag dystert!
– Vad du ser nere idag, mår du inte bra, säger Valle
– Nä, vi hade ett stort gräl igårkväll hemma och jag är ganska trött, sade
jag.
Nu ringer det in, alla ungdomar går in, förutom tuffa Eli och Justin. De
står och väntar på mig och mina kompisar, så här har det varit i fyra år,
men ingen lärare ser något. Efter att ha blivit drängt nere i skolans
illaluktande toaletter går jag in i klassrummet.
– Men vad har hänt, frågade min lärare
– Inget, jag ramlade bara i en pöl på vägen hit till skolan, svarade jag!
– Okej sätt dig på din plats så fortsätter vi med det vi höll på med sade
läraren!
Varför säger jag inget, varför kan inte bara jag och mina kompisar bara
säga som det är utan att ljuga. Men alla är så fega, jag med. Om vi säger
det som pågår kommer vi få stryck som vi aldrig drömt om, har Eli och
Justin hotat oss med. Efter skolan gick jag direkt hem, sätter mig framför
min gamla dator som knappt fungerar. All ilska skriver jag ner på den så
att ilskan försvinner ur min kropp. Idag äter jag inget mamma har frågat
mig varför jag inte vill ha något, men jag sade att jag inte var (någon)
hungrig. Men som min mamma är omtänksam kommer hon upp med en macka och ett
glas mjölk. Jag kan förstå varför hon är skolsyster. I mitt rum finns det
en bekväm säng, ett skrivbord där jag gör mina läxor, en tv och en matta
som värmer golvet. Jag tycker det är skönt att sitta i mitt rum för mig
själv, ensam och ifred. Ingen stör man sig på och ingen mobbar en. När jag
har gått och lagt mig i min varma sköna säng, somnar jag fort men blir
snabbt väckt av att min mamma och pappa står och grälar igen vad min syster
har gjort.
Idag är det fredag, alla elever slutar tidigt idag. De flesta killar ska
hitta på något roligt med varandra. Några andra ska vara sina flickvänner.
Men jag och mina kompisar går hem till var och än. Jag vet när jag kommer
hem, kommer de att gräla som vanligt. Därför beslutar jag mig att hålla mig
borta från där jag bor. På kvällen när jag är inne
i stan går jag i en kuslig mörk tunnel. När jag är där inne träffar jag på
en grupp ungdomar. De ser ganska fulla ut, de har spritflaskor i sina
händer, de frågar mig om jag vill hänga med dem. Jag har inget annat för
mig så jag beslutar mig för att hänga. Jag får något att dricka det smakar
starkt och det luktar förfäligt.
Nästa morgon vacknar jag i en hydda som luktar inte något gott. De andra
har stuckit. Jag tänker rädda tankar om att när jag kommer hem kommer mina
föräldrar att bli jättearga. Men när jag kommer hem istället för att de
blir arga sitter min pappa och gråter i köket, min mamma försöker trösta.

– Vad har hänt, frågar jag
– Din pappa har fått sparken, svarar mamma!

– Vi har beslutat att flytta längre upp mot landet säger pappa.

– Varför då, säger jag
– Dels för att jag har sökt jobb där, och för det andra är det billigare
att på där permanent, sade pappa

– Vi har hittat en skola för dig som ska vara bra för dig.

Efter tre månader var det dags för mig att gå från vårt nya hem, till
skolan. När jag kom fram stog jag och kollade på den gigantiska skolan jag
skulle gå i. Skolgården såg ganska rolig ut, det så ut att det fanns många
aktiviteter där.

När jag kom in i klassrummet fick jag hälsa på alla elever i klassen. Den
såg bra ut inga mobbare inga mobbade, efter ett tag i klassen märkte jag
att den var helt neutrall.

Nu har det gått ett år från när vi flyttade från stockholm. Efter han har
jag förstått att det var en bra idé. Jag har fått nya kompisar som är
roliga och trevliga. Min syster har också fått nya kompisar, men hon saknar
Stockholm med alla affärer och sina gamla kompisar.
Min mamma och pappa grälar nästan aldrig mer, de har kul ihop. De har fått
samma jobb som de hade tidigare. Det här förstärkte vårt familjeförhållande
vi umgås mer.

Mina skolår
Som alla andra så började man i förskolan, och det var där jag träffade
mina framtida klass|kamrater för de närmaste 7 åren, om man räknar in
förskolan.
Man fick komma dit någon vecka innan man började och fick träffa fröken och
se hur det såg ut. Jag minns inte så mycket förutom att vi fick leka, spela
spel, måla och fika eller äta mellanmål.
Men jag minns att vi hade en skidtävling på vintern. Vi skulle åka
längdskidor på en bana ute på gården och alla som var med fick medalj.
Oavsett var de placerade sig. Jag kommer även ihåg när vi hade det årliga
luciatåget och man var pepparkaksgubbe med brun pappershatt, brun tröja och
byxor med vita prickar.
På slutet av vårterminen kom våran blivande klassföreståndare Marita
Johansson. Henne skulle vi ha de närmaste 4 åren, från 1:an till och med
4:an
Jag kommer inte ihåg så mycket från de åren förutom alla skolavslut|ningar
i matsalen på TA i Johannelund i början av juni.
Och den underbara känslan av att ha ett helt sommarlov framför sig, med
allt vad det innebar.
Bara tanken på att ha 2 och ½ månad framför sig utan skola, med sol och
värme, bad och semestrar är som sagt helt underbar. Men som vanligt börjar
skolan igen och man får träffa de kompisar man inte mött på hela sommaren
och man kommer in i de gamla rutinerna och längtar till nästa lov.
I 5:an fick vi äntligen en ny lärare och det var välkommet efter som vi
egentligen skulle ha fått det redan i 4:an.
Han hette Jonas Andersson och han, tyckte jag var precis som en lärare ska
vara, sträng när det behövdes, annars mycket bra på att lära ut och prata
men framför allt rolig och lätt att ha och göra med. Han var i alla fall
den bästa läraren jag har haft. Nu är han förresten rektor på
Sörlundaskolan.
Det hände mer saker när vi hade honom, vi åkte till Havsö i början av 5:an,
vi gjorde en cykelhajk till Grebbestad, pimpel|fiskade i Stensjön och i
6:an en kanothajk på Nissan.
När vi slutade sexan hade vi en avslutningsfest med föräldrar och syskon i
Greds Församlingshem. Det kändes allt lite vemodigt att sluta och börja en
helt ny skola i Örkelljunga som man inte vet någonting om, så är det ju
alltid men även spännande.
Att börja sjuan var inte så olikt mot vad jag hade tänkt mej. Jag trodde
att det skulle vara tuffare än det va men annars ungefär lika. Det var lite
annorlunda att vara minst och yngts på skolan igen. Och det berömda ”dopet”
att alla blir döpta i toan när man kommer upp till Hälltorp var ju bara
till för att skrämmas.
Visst tog åttor och nior tag i en sjua då och då och försökte dra in honom
på toa men det blev ju aldrig något mer. Sjuan var ju rolig med alla nya
saker och ämnen, plus att inte sitta i ett klassrum lektion efter lektion
och ha olika ämnen utan att ha rast mellan varje, ibland flera timmar. Att
gå mellan klassrum och ha en ny lärare varje gång vande man sig vid efter
ett tag.
Åttan var ju lite mer krävande eftersom man skulle få sitt första betyg
till vintern, och det var nog det mest långtråkiga eftersom det var ett
mellanår då inget särskilt hände. I nian däremot bestämde jag mej att satsa
lite mer på skolan för betygens skull och nu sitter man här och gör ett
Nationellt prov. Det har varit väldigt roligt med Hälltorp trots allt. Jag
har träffat många nya kompisar och lärt mej väldigt mycket. Nu ska man
sluta här till våren och börja på ännu en ny skola och förbereda sig för
att komma ut i arbetslivet och bli vuxen.
Det känns väldigt nervöst men samtidigt roligt eftersom jag kommer gå den
linjen som jag får göra saker som jag tycker är roligt.

”Ta inte livet för allvarligt, du komme ändå aldrig ifrån det levande”

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

Att byta skola/Att byta klass
Kapitel 1 – dagen innan
Den här dagen var underbar! solen lös klart och det var molnfritt. Varför
kunde det inte alltid vara så här, tänkte jag och log.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
klass 9a. Åsa satt ovanligen och läste en bok. Hon var alltid så himmla
snygg, idag har hon en blå topp och vita åt|sittande byxor i pastellfärg.
Hon var alltid sminkad till tusen och hade nästan jämt rött läppstift.
– OJ, vi börjar ju om en kvart, hojtade jag till Åsa. Hon svarade genast
”Redan ditt pucko”.
Jag sprang ut i korridoren, ner för trapporna och ut på gården. Där stod
hon, Elisabet med den röda tröjan jag gav henne i present och ett par
svarta byxor. Jag sa genast hej och gav henne en kyss.
Elisabet var nämligen min tjej sedan 7:an. Vi bråkade aldrig och var
jämt vänner. Hon låg till mig och sa ”Samuel, hur kommer du klara dig utan
oss?” Jag svarade ”Varför oroar du dig för? Kom nu så går vi in.”
När vi kom in i klassrummet var nästan alla där, vi satte oss och
väntade på att våran magister skulle komma. Så tillslut kom han.
Han har alltid kostym och nästan alltid en blå slipps. – Hej, sa han med en
hög och tråkig ton.
– Nå, Samuel, hur känns det att byta klass?
– Bra, svarade jag och log.
Hela den dagen gick underbart bra. På väg hem gick vi förbi Mojjen
(det var kiosken i staden jag bode). Eftersom året var 1989 så var det inte
så ovanligt med LP-skivor, så vi gick hem till mig och drog igång Yellow
submarin med Beatles. Hela 9a var hemma hos mig den kvällen.

Kapitel 2 – dagen har kommit
Jag visste inget om den nya klassen förutom att det var 9d i samma
skola och en idrottsklass.
Första lektionen var idrott och allt gick bra. Alla tog emot mig och
välkomnade mig hjärtligt. Vi spelade fotboll och vi hade skitkul. Vi fick
veta att om tre veckor skulle vi åka ner till Linköping och spela en
fotbollscup mot en skola där. Vi skulle spela tre 45×2 minuters matcher.
Resan nr med boende på hotell med middag tre nätter skulle kosta 550 kr per
person och alla tackade ja.
De tre veckorna fram till resan gick hur bra som helst. Det enda som
skilde sig var att vi hade tre idrottstimmar istället för en.
När dagen kom då vi skulle åka var alla spända inför matchen. Detta
var ibörjan på september och innebar mycket sol. Resan ner gick bra och
alla installera sig i sina rum på hotellet.
När vi spelade vår första match mot Karlsbyskolan vann de med 3-1. Vi
var ganska arga och besvikna på oss själva!
Men dagen efter slutade under|bart.! Vi vann med 3-2. Nu var vi med i
matchen igen! Vi ägnade hela kvällen med att träna.
Dagen efter började inte bra, efter bara tjugo minuter tog de
ledning, men det skulle inte dröja innan jag själv kvitterade. Sedan tio
min tog vi ledningen med två mot ett genom att våran ena spelare blev fälld
i deras straffområde. Den bollen tog Filip lätt hand om.
Första halvleken slutade 2-1 till oss. Andra halvleken började men
inte heller nu slutade det mållöst.
Vi vann med hela 5-2. Den kvällen firade vi ända in till midnatt.
Dagen efter åkte vi hem och de flesta sov på vägen hem.
Den terminen gick hur lätt som helst och när vi fick betygen på
avslutningen blev jag chockad! Jag hade höjt mig i 5 ämnen. Från ynka 3,4 i
snitt till 4,3. Jag mådde så himmla bra den julen! Jag träffade Elisabet
nästan varje dag och käkade korv vid Mojjen säkert tio gånger. Allt var
helt enkelt underbart.

Kapitel 3 – så här efter.
Nu sitter jag här 20 år efter och har egna barn två är tonåringar och en är
bara fyra. Jag har lärt dem att man ska idrotta mycket. och visst gör de
det. En spelar i AIK’s P99 i hockey och en i AIK’s P03 i fotboll. Folk
säger att mer idrott på schemat ger bättre betyg och visst är det så! Se
bara på mig. Självklart gillade jag min gamla klass 9a med alla fester och
alla kompisar. Träffade Elisabet varje dag, var vid Mojjen ofta. Men den
nya klassen var underbar. Jag älskade ju att idrotta! Jag spelade ju hockey
och fotboll själv i AIKs juniorlag. Snart ska väl tillochmed min minsta
stödja vårat favoritlag. Jag ångrar absolut inte en sekund att jag bytte
klass!

eleven har skrivit två versioner av uppsatsen

Kapitel 1
Den här dagen var en kanon dag, sol och klar blå himmel. Varför kan det
inte alltid vara så här, tänkte jag och drog ut på smilegroparna.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
9a. Åsa satt som vanligt och läste sin bok och Hans stod och skrev något på
ett papper. Åsa var jätte snygg i sin blåa topp och vita byxor. Hon var
alltid sminkad till tusen och bar nästan alltid tajta byxor.
OJ! vi börjar ju inte förens om en kvart hojtade jag till Hans. Han
svarade genast, redan ditt pucko. Jag sprang ut i korridoren ner genom
trappan ut genom dörren.
och där stod hon, Elisabet med den långa röda tröjan som jag gav henne och
med svarta byxor. Hon var jättesöt!
– Hej, sa jag och gav henne en kyss. Hon log och svarade ”Hej min
ängel, hur är det?” Jag svarade att allt var bra och vi gick tillbaka in i
klassrummet. Nu var nästan alla där och vi satte oss ner.
– Hallå alla, sa vår magister med en pigg men tråkig ton. Vår
magister har alltid kostym och hade jämt Elvis frisyr, sådär bakåtslickat
med en liten våg i pannan.

Mitt klassbyte

Året var 1989 och jag var trött på min gamla klass. Jag heter Samuel och
går sista året på högstadiet. Man kan inte säga att jag var mobbad, för det
var jag inte!
Jag ville bara känna på något nytt, träffa nya kompisar och få ett
nytt umgänge. Visst skulle jag fortsätta vara kompis med alla andra.
Detta var ungefär två veckor efter att nian hade börjat. Jag
berättade för klassen att jag skulle börja i en ny klass och de första
reaktionerna blev ”Va, det är ju bara ett år kvar” och ”Hur ska du klara
dig utan oss?” Men det visste jag att jag skulle!
Jag kan ju berätta lite om mig själv. Jag heter Samuel och har nyss
fyllt 15, 3 juni 1974. Jag har brunt-grönt hår, låter kanske fantastisk men
så är det. Mina favoriter i musik är godingar som Beatles och Elvis
Presley. Jag har många kompisar och vi har mycket roligt med varandra. Jag
har också en tjej som heter Elisabet, hon är bara 14 än så länge men fyller
15 i augusti. Hon har långt blont hår och har en fin kropp.
Men när allt är så här bra, med kompisar och tjejer, varför byter man
då klass? Hur kommer det sig att man ville byta ut den klass man käner bäst
till en klass man knappt känner?
– Jaha du Samuel, idag är sista dagen med klass nio a. Hur känns det?
Jag svarade att det kändes bra och hela klassen log åt mig. ”Eftersom jag
bara ska byta till nio d betyder det inte att jag ska byta skola”, sa jag
med ett leende på läpparna.
Våran skola var uppdelad i tre stora byggnader. En byggnad med sjuor
till nior som gick i a-c, en byggnad med idrottsklasser d-f och en byggnad
med alla femmor till sjuor. Jag skulle alltså byta till byggnad B, med
idrottsklasser, och detta skulle ske imorron. Min första lektion var
idrott.
Hela den här dagen gick som på räls! Alla var glada för min skull,
vilket var skönt. Efter skolan gick vi till ”Mojjen”, (det var en liten
kiosk mitt i centrum) där åt alla korv och stod och pratade. Eftersom våran
by inte var stor så kunde de flesta varandra. Alltid var det någon man
hälsade på.
Alla var tvugna och gå hem eftersom de fått läxor upp till öronen.
Men jag slapp som tur var, så jag gick med hem till Elisabet och åt glass
med strössel. Vi satt i hennes soffa och lekte med hennes tre åriga brorsa
som vi hämtat på dagis. Grabben tyckte om mig, det märktes. Han kunde mitt
för och efternamn utantill och frågade alltid efter mig när Elisabet kom
hem. Det berättade Elisabet för mig en gång när vi var i skolan. Elisabets
brorsa hette Martin och hade diabetes. Därför blev han ofta sur när han
inte fick glass medans vi fick det. Men jag brukade bara säga till honom
att om man äter glass så kommer trojja trollet och äter upp en. Detta gick
han faktiskt på.
Klockan var redan sju och jag tackade för mig och sa hej då till
Elisabet och Martin.
Jag tog min tunna tröja och gick ut i den varma sommarkvällen. Nu
hade det börjat bli mörkare på kvällarna och värmen börja sakta men säkert
avta.
Den kvällen gick jag bara hem och la mig. Jag visste ju vad det
skulle bli för dag imorgon.

Kapitel 2 – den nya klassen
Jag vaknar kl 7:30 som vanligt, men istället för att duscha och ta på mig
kläder tar jag på mig idrottskläderna direkt och joggar till skolan. Jag
börjar nämligen kl 8:00.
När jag kommer in i jympasalen välkomnar alla mig som om jag var en
kung. Detta kändes hur bra som helst och det blev bara bättre! För en gångs
skull tyckte jag det var dökul i skolan. Hela dagen flöt på, alla lärarna
var jätte trevliga och välkomnade mig. Lektionerna kändes korta fastän de
var uppmot en timme eller mer. När dagen var slut hade jag lärt mig känna
massor med nya kompisar. De var hur snälla och roliga som helst, nästan
roligare än den gammla klassen. Jo tusan, de var roligare.
Samma kväll träffades alla från 9a vid Mojjen och frågade mig alla
möjliga frågor som ”Var det många snygga tjejer” eller ”Hur många av
killarna var fjollor”. Jag svarade inga på båda frågorna för att inte göra
Elisabet besviken. Jag visste att hon inte tyckte om att snacka skit om
andra man inte kände.
Nästa dag var lika bra som den första. Ja tom hela veckan var bra. Då
och då uppstod det oklarheter i klassen, men det hör ju en klass till och
jag stod aldrig i centrum.
En dag i slutet av september skulle vi ha fotbolls tävling i tre
dagar mot de andra idrottsklasserna. Vi hade en tävling, alla skulle möta
varandra i en 45×2 minuters match och de två lagen som hade flest poäng
möttes i en final och de som sedan vann finalen skulle möta en annan skola
i final om första platsen.
Resan ner till Lin-k tre dagar inklusive middag två kvällar och
boende på två stjärnigt hotell två nätter kostade 150 kr var och var
självklart en tiopoängare. Inga föräldrar bara tre roliga idrottslärare var
med.
Våran klass vann såklart allt och imorgon var det den stora finalen
mot Karlsbyskola. Hela den kvällen firade vi i staden och käkade kvällsmat
på någon liten resturang som luktade gammal fisk. Men det var ingen som
brydde sig för alla hade haft en jätte rolig dag.
Dagen därpå började Karlsbyskolan med at ta ledning efter 20 minuter,
men det dröjde inte till att jag gjorde en kvittering. Sedan tre minuter
kom vårat andra mål. Kent i vårat lag blev fälld i straffområdet och Lukas
tog lätt hand om den.
Efter 45 min stod det alltså 2-1 till oss. Inte heller den andra
halvleken slutade mållös. Vi tog hem segern med hela 5-2.
Vilken fröjd det var den kvällen också. Alla dansade med varandra och vi
gick inte och la oss fören kl 02:15.
Dagen därpå satte vi oss i bussen redan halv 9. De flesta sov hela
resan tillbaka till Stockholm.

Kapitel 3 – Förändringen
När vi fick betygen på avslutningen blev jag helt chockad! Jag hade höjt
mig i 5 ämnen sedan 8:an. I 8:an hade jag endast 6 VG:n och resten G. Nu
hade jag höjt mig till 9 VG:n 2 MVG:n och resten G.
Jag ångrar inte en sekund att jag bytte klass! Så kul jag har haft
det med 9d har jag aldrig haft med a på 2 hela år.
Detta blev en stor förändring i mitt liv. Människor pratar hela tiden om
att ju mer idrott man har på schemat, desto bättre betyg får man. Och vist
är dt så! Se bara på vad mycket jag höjde mig.
Jag har även lärt mina barn att de ska idrotta mycket, och de gör
dem. Två av grabbarna lirar i AIK’s P99 i fotboll och en i AIK’s P97 i
hockey. Bara de håller igång är jag en mycket lycklig far!

En termin

Jag vaknade av att min mamma ruskade mig vaken och sa att det var dags
att gå upp till första skol den sömnig gick jag upp tog på mig kläderna och
gick och åt frukost och gjorde mig i årdning för att åka till skolan mamma
skjusade mig ditt när vi kom fram var det fullt med ungar som sprang
ångkrig på skolgården och några spelade fotball på skolgården det ringde i
och jag sa hejdå till mamma och sprang in och det var ett jädrans liv på
alla för man ville ha reda på vad ens kompisar gjort under sommarn det var
någon som kastade paperslapar i klass rummet och jag gick och satte mig i
bänken vid min bästa kompis Niklas och sa tja och då kom läraren in och sa
att alla skulle sätta sig och sa att hon hete Lina och sa att vi skulle
berätta vid vi gjort under sommaren alla berättade vad de gjort och när det
var min tur berättade jag att jag hade varit i usa och varit på seaworld
och kollat på spekhugare och att jag varit i en annan djurpark och kollat
på apor och att en apa släppt en mat skål i min systers huvud alla i
klassen skratade åt det.

Sen hade vi åkt till vårat land som ligger på väst kusten där väntad
farmor och farfar och där var vi i två veckor.
När alla berättat vad de gjort jobbade vi med geografi och jag fick vise
på kartan vart i usa jag varit det var i Florida. När vi kom ut på rast
spelade vi bandy mitt lag van efter rasten hade vi mate och svenska och när
vi haft det slutade vi och Niklas och jag gick hem till honom och spelade
dator.
Nästa dag på rasten hade Niklas och en annan kille från våran klass brokat
bakom skolan och jag hade kommit förbi och fick bryta mellan de till en
lärare kom och tog in de och jag fick följa med in för att berätta vad jag
såg och att bröt mellan de och deras föräldrar fick komma och hämta de. När
det gått ett par månader märkte vi i klassen att tjejerna särbehandlade i
gämnförelse med killarna men vi sa inget om och det gjorde inte så mycket
för nästa termin skulle vi få en kille istället och han var mycket bättre
och när det blev jul lov skulle vi i klassen derekt efter skolan slutade
skulle vi ha snöbolls krig det skulle bli kul och så hade det gått en
termin och jul lovet började

Min syn på skolan.

Hej, jag heter Mattias och är snart 16 år och hör till de som har trött-
|nat rätt så mycket på skolan.
Man börjar skolan klockan halv nio och slutar vid fyratiden. Sen har man
oftast läxor från minst två olika ämnen att göra när man kommer hem. När
man sen är klar med läxorna så brukar klockan vara vid halv sex. Håller du
då på med nån sport så hinner du inte göra mycket annat. Därför så vore det
bra om det var idrott flera dagar i veckan och längre än det är nu. Det
vore också bra om man fick välja nån speciell idrott som man vill hålla på
med. Sen när man har haft idrott och tagit ut sig så blir man hungrig och
äter mera än vanligt. Därför så borde man satsa mera pengar på skolmaten än
vad man gör idag. För nu så är den inget vidare och man vill gärna äta sig
mätt. Och om man är mätt så jobbar man också bättre på lektionerna. Allt
blir lättare då och man kan koncentrera sig bättre på ämnet. Så istället
för att ha en lektion på en timme så skulle det vara bra om den var på två
timmar och man hade en rast emellan. Det skulle vara bra för både lärare
och elever om de slapp växla mellan ämnen hela tiden. Då skulle man lära
sig mera och lärarna som oftast är stressade skulle kunna ta det lugnt och
hinna hjälpa alla ändå. Och några läxor skulle inte behövas eftersom
lektionen är längre och läxorna som man annars skulle fått ingår i
lektionen. Det finns många sådana viktiga förändringar man kan göra men en
av de kanske viktigaste är prao-tiden. De två veckorna i åttan och de två i
nian som man är ute och praoar är väldigt lärorika och borde förlängas med
minst en vecka till. För man får ju också känna på hur det är att vara ute
och jobba. Man skulle kunna skriva tusen såna här förändringar till men nu
är tiden slut. Men kanske är det så här 2000-talets skola kommer att funka.

Mina skolår Julian A
Jag kom ihåg första gången när jag och mamma gick till skolan. Jag höll
mamma i handen. Det kändes tryggare så. Nu nio år senare ska man börja på
gymnaset. Jag har nästan alltid haft roligt när jag har gått till skolan.
Det var i 4 och 5, jag hade som mest tråkigt. Vi var då 36 st i vår klass.
Jag tror faktist att jag inte lärde mig nånting under den tiden. Det märks
i alla ämnen

Jag kommer ihåg min första klass resa. Hela klassen skulle åka till
stadsparken Det var så spännande att åka till stadsparken. Mamma hade gjort
sin första massäck till mig. Den innehöll två mackor. Jag fick även med mig
fickpengar.
Jag tog två bett på mackan. Sen gick jag till kiosken och köpte upp
pengarna.

Mina första tre år i skolan lärde jag mig att läsa och att räkna. Det
kändes som om jag lärde mig nått nytt varje dag.

Det jag minns bäst ifrån 4, 5 och 6 är sista året. Det är då man ska ha
roligt. Det är sista året på den skolan och då ska man ha roligt. Dessutom
blev jag val till kamrat stödjare. Det var en ära för mig. Men tyvärr så
tog jag inte det riktigt på allvar. Jag blev inte den bästa kamratstödjare
som har funnits. I början av sexan så delades vi upp i två klasser. Mina
bästa kompisar komma i den andra klassen. Så jag träffade de lite mindre.
Men jag hittade ny kompisar som jag knappt kunde namnet på under mina
första fem år. Det bästa i sexan var när vi vann både fotboll och
innebandyturneringen.

När sexan närmade sig sitt slut så stog jag innför ett svårt val att välja
fotbollsklass eller en vanlig klass. Jag valde fotbollsklass. Det ångrar
jag inte idag. Det bästa i sjuan var när vi åkte och tittade Sverige
azerbanjan. Sverige vann med sex-noll.

Ifall man ska sammanfatta mina 9 år i skolan. Det har var roligt att gå i
skolan förutom 4 och 5. Jag har lärt mig många nya saker som jag kan tacka
skolan för.

Skolor på olika kontinenter!

Afrika

Första gången jag skulle byta skola var när jag var sex år. Då hade min
pappa fått jobb i Etiopien. Vi skulle åka till Afrika! Var min första
tanke. Jag tänkte alldrig på hur det skulle vara att lämna mina vänner.
Eller om jag alldrig skulle få se dom mer? Den enda tanken jag hade var att
jag skulle få komma till en ny kontinent.

Men när vi väl var frame i staden addisabeba så blev jag lite fundersam på
vad jag hade get mig in i. Ute på gatorna såg jag hjälplössa människor.
Folk gick som uppklämda mot bil rutan, för att vi skulle ge dom pengar. Jag
kunde se alla dessa sjukdomar framför mig. Det var fruktansvärt! Jag kunde
bara inte förstå hur landes regering inte gjort något för att hjälpa dessa
stackar människor.

Men väl framme vid huset där vi skulle bo började det i alla fall se lite
männskligt ut. Huset var rent och fint. Den natten kunde jag inte sova. Där
låg jag, i min varma säng och tänkte på hur det skulle vara i skolan.
Skulle jag få några kompisar

Nästa dag var det dags för mig att besöka min skola. När jag kom in på
skolgården såg jag en massa barn. Det tog inte lång tid inan jag hade
bekantat mig med dom. Dom berättade vad som fans att göra här. Vilka
aktiviteter som fans. Jag fick en fin relation med mina vänner. lärarna var
enormt snälla. Men vi var inte kvar så länge i detta land. Utan redan efter
fyra månader skulle vi åka hem till Sverige.

Men när vi kom hem till sverige åkte min pappa till det mäktiga arablandet
Saudiarabien.

Vi skulle också följa med honom med visum som vi behövde för att komma in i
landet skulle ta ett tag att fixa fram. Så jag, min syster och mamma åkte
till Ecuador som ligger i västra delarna av Sydamerika. Där skulle vi vänta
på att visumen skulle bli klart.

Sydamerika

Efer några veckor i Sydamerika så tyckte mina föräldrar att det var bäst
för mig att börja i skola där. Jag komihåg hur jag grät när jag sulle börja
i skolan. Ingen kude prata svenska jag kunde inte spanska så bra även, fast
min mamma pratar det med mig dagligen.

När jag kom in på skolan såg jag dessa stora elever som jag alldrig hade
sett förut. Jag skakade i hela kropen när jag gjorde entre i lektions
salen. Jag satt där på bänken och såg hur läraren lyfte linjalen för att
slå eleverna. Men lärarna var väldigt snälla mot mig. Dom förstog nog att
jag hade det svårt.

På rasterna stog barnen i kö för att höra när jag talade svenska. Dom hade
nog aldrig hört svenska förr. Det var nytt för dom. Precis som latin är för
mig.

Det var en lättnad när min pappa kom med nyheten att visumen var färdiga.
Men endå så tänkte jag., nej inte byta skola igen.

Asien
Planet hade landat! Jag steg ur jumbojettet. Jag såg bara sand och åter
sand. Men när vi senare lämnat flygplatsen såg jag hur enormt fint dom hade
gjord städerna. Det var marmor plattor på gatorna. Afärer med guld vid
varje gata. Det var precis som att komma till Aladins hemtrakter. Men en
sak tyckte jag var underlig. Hur kvinorna döljde deras kropar med svarta
skynken.
I den här värme tänkte jag. Det är nästan 45° grader i solen. Jag kunde
bara inte förstå. Men när jag kom till skolan som bara låg några hundra
meter ifrån huset. Såg det riktigt fint ut. Alla barnen var svenskar. Här
var det minssan inte svårt att hitta väner Här växte vänner och glädje
nästan som på träden Vi stanade här i två lyckliga år inan vi åkte tillbaka
till Sverige. Nu fem år senare skriver jag detta prov ur egen upplevelse.
Vi är här i livet för att uppleva lycka såväl som bedrövelse.
Allt är till för oss att dra lärdom av! Jag ser framåt att byta skola igen.