Pojke – Sida 29 – Skrivbanken

Inskannad version

MiNA SKOL ÅR
När jag gick i första klass trode jag att det skulle vara kul enda till
nian. Men det var det inte. Men det har ju hänt en massa saker. Man har
fått en massa kompisar under åren i skolan. Det är ju det bästa hänt.
Sommarloven är också det bästa. När man gick i ettan, tvåan, tRean, fyran
och femman så var man mycket utomlands. Nu på sommaren så jobbar man ju
bara. Det är ju kul i skolan jag tror det blir tråkigare att börja jobba
efter skolan gymnasitet tror jag kommer bli Mycket kul. Det är ju bra att
skolan för annars får man ingen utbilding. I ettan var det spenarde att
börja och i sjuan för då borjade jag i högstadiet så det var väl kul. Snip
snap snut så var terminen slut!!!

Mina skolår
Jag kommer ihåg min första skoldag som om det var igår. Precis innan jag
och mamma skulle gå tog vi ett kort av mej när jag står vid ytterdörren med
ryggsäcken på. Den var lilla min första ryggsäck. Kläderna jag hade på mej
var ett par blåa jeans och en grön vit randig tröja. Det var en solig
augusti dag 1994. Jag var hela tiden rädd för alla läxor jag skulle få men
visste att jag inte skulle få några den första dagen. När jag klev in
första gången i mitt klassrum gick den en rusch genom kroppen. En helt ny
värld öppnades. Man skulle kunna kalla det en kunskapens värld. Här inne
lär man sej inte bara matte, engelska och svenska utan också att det finns
så många andra problem. Tex. orättvisa, rädsla, kompisproblem mm. Man
kommer i kontakt med andra saker. Jag höll mamma i handen när jag gick bort
mot bänken med mitt namn på. Jag var lite nervös det var ju så många nya
ansikten. Dom enda jag kände igen var kompisarna Konni Billi och Sofie
Lewan. Man alla andra var nya för mej. Sedan började uppropet, jag var sist
eftersom jag har ett Å. Det tog mej lång tid att fatta varför jag alltid
var sist på alla upprop. När fröken äntligen kom till mitt namn svarade jag
lite tyst men så det hördes JA. Fröken som hette Birgitta Lärk började
sedan berätta för oss om klassen och om henne själv. Klassen jag skulle gå
i hette 1A. Jag kommer i håg när jag gick därifrån och mamma sa ”nu är du
en stor 1″ Det kändes mäktigt att börja i ettan på något sätt. 1A det låt
inte så dumt lixom. Nu fick jag ju vara med fritidsbarnen i stället för
dagisbarnen. Jag hade en äldre kompis som hette Daniel. Han gick i 2:an och
berättade ofta om alla hemska saker som 3:erna gjorde med dom yngre.
Lyckligtvis slapp jag allt klipull|ver i nacken och snöpollar i ansiktet.
Men många av mina kompisar blev utsatta för det. När jag började i 4:an
fick vi en ny lärare. Eva Lena Vivalius. Hon var den värsta kvinna jag
träffat. Hon hade sådana enorma krav på mej och mina klasskompisar att det
var helt omöjligt för såna med min hjärna att klara av. Hennes eviga tjat
om gångertabellen gjorde mej nästan galen. Jag övade som bara den inför
alla läxförhör hon hade på denna förbaskade gångertabell. Ändå blev det
fel. Jag bad varje dag om att hon skulle dö/sluta på skolan men nej varje
morgon var hon där framme vid tavlan. Så en decemberdag i 5:an när hon har
läst en bit ur boken om Jesus levnadstid lägger hon ifrån sej boken och
berättar att hon skall sluta. Glädjen inom mej bli enorm. Äntligen var
helvetet över. Efter vinterlovet fick vi en ny lärare Anders Pålsson. Han
fick mej att börja tycka om skolan igen och allt blev kul igen. Såfram till
till slutet av sexan flöt allt på helt underbart. Men nu skulle jag välja
vilka jag ville ha med mej upp till högstadiet. Jag visste att en skulle
bli utanför.
Jag valde mina kompisar med omsorg och lämnade in lappen. När den nya
klasslistan kom såg jag att alla mina kompisar jag valt kommit med + den
jag inte röstat på. Vilken Jackpot asså. Det kändes synd att behöva skiljas
från en klass som blivit sammansvettsad efter 6 år men nya äventyr väntade
och jag hade ju kompisarna med mej. Så upp till högstadiet. Nytt folk nya
arbetsätt nytt sätt att bete sej på här måste man bete sej vuxet för att
smälta in vilket inte alls passade mej igenförrt med den stilen jag hade på
mellanstadiet. Men jag gjorde så gott jag kunde. Men egentligen spelade det
inte så stor roll. I 8:an blev jag mej själv igen. Det kändes skönt att
kunna göra alla lite barnsliga bus igen med polarna för vem behöver lixom
bry sej? Nu när vi kommit så långt som till 9:an börjar vi långsamt smälta
i hop i klassen det är synd att vi skall skiljas då. Alla har vi vuxit på
inombords och utombords vissa har kommit längre in i vuxen världen än
andra. Men jag har många år till innan jag är redo för den. Man ska ha kul
så länge man kan. Nu kommer jag till Gymnasiet, det ska bli spännande men
tråkigt att lämna alla mina vänner här. Men jag är redo för gymnasiet (det
är vi alla) och det kommer bli tufft och kämpigt med allt plugg men jag är
redo och jag kommer att lyckas och jag kommer att ha kul.

På elevensval satt det tre stycken kompisar och spelade rollspel. Till
höger satt Markus, till vänster satt Pontus och i mitten satt Zakarias.
Markus var runt 175 cm lång, hade vältränad kropp, mörk bruna ögon och
stubat brunt hår. Bredvid honom satt Zakarias som nästan var racka
motsatsen gämfört med Markus.
Zakarias var runt 190 cm lång, hade långt blont hår som stod rackt upp,
ljusblåa ögon och var lite små knubig.
Och sedan hade vi Pontus som var ett år yngre fast ändå så bra i skolan så
att han slapp sjuan och gick direkt från sexan till åttan.
Pontus var runt 170 cm lång, hade halv kort mörkblont hår, gröna ögon och
var varken vältränad eller det minsta knubig.
Fast i rollspelet så hete Markus: Sauron, Zakarias: Chen och Pontus: Veder.

– Det kommer fram ett sten element som blockerar din väg. Vad gör du? Det
är Markus som är Gamemaster och han har nu lagt upp en strid åt Zakarias
– Jag ladar upp min eldklinga till maximal kraft.
– Sten elementet kastar en rockfist och han träfar…
Markus kastar tärningen.
– En trea det betyder att han träffar i magen. Och det blir en…
Tärningen är kastad igen. den åker ner på golvet och i sama stund som
tärningen träfar golvet öppnas det en jättelik dimensions port mitt framför
ögonen på de tre kompisarna. Och innan dom vet vad som har hänt sugs dom in
i den jättelika portalen. Dom for genom tid och rum. Helt plötsligt så satt
dom på varsina stolar i ett okänt klassrum.
Dom tittade på varandra och märkte att dom inte hade sama kläder på sig som
innan dom hade sugits in i den stora portalen.
Pontus öppnade munnen och sa: Vi har ju samma kläder som i rollspelet!!
Zakarias och Markus tittade konstigt på Pontus.
– Det är det jag lovar!!
– Du snackar ju latinska!, sa Zakarias och Markus i kör. Då tittade Pontus
konstigt på Zakarias och Markus.
– Det gör ni också! sa han.
– Men vi jan ju inte latinska, sa Markus.
Det blev tyst. Helt plötsligt ropade Zakarias till.
– Aaaha! Jag vet vad som har hänt!
– Vad är det som har hänt då? frågade Pontus.
– Vi måste ha sugits in i vårt rollspel. Det finns ingen annan förklaring.

Då kom läraren fram till dom och började skälla på dom för att dom hade
sutit och pratat när man skulle läsa.
Både Zakarias, Pontus och Markus ställde sig upp, bockade och bad om
ursäkt.
Hon aksepterade deras ursäkt och sa att det var slut för idag.
Dom gick ut från klassrummet och började leta efter utgången.
– Det måst vara så eller hur? sa Zakarias till Markus.
– Det kan inte vara så det är omöjligt, svarade Markus
– Omöjligt? Det måste vara så. Eller har du en bättre förklaring?
– Ja det har jat. Jag tror att allt är en dröm.
Zakarias började bli väldigt iriterad på Markus.
– Lyssna nu. sa Zakarias med hög och tydlig röst. Du kan inte ignorera alla
bevis.
Så började han rabbla upp allting som stämde med den världen som de var i
och deras rollspel. Han rabblade upp allt deras klädnader, deras vapen, hur
lik läraren i latin var den som Markus en gång hade beskrivit och så
avslutade han med att vissa upp ringen han hade på sitt högra pekfinger som
det stod Chen på. – Okej jag tror dig men vad ska vi göra nu? undrade
Markus.
– Jag tycker att vi ska hita någonstans att sova, svarade Pontus samtidigt
som han öppnade dörren som gick ut från skolan.
– Bra idé, sa Zakarias.
Dom började gå och till slut kom dom fram till vad som värkade vara en
liten by.
Dom började fråga folk om ett bra ställe att sova på. Alla ignorerade dom
utom en gammal gubbe som frågade om dom bara ville sova i ett par dar eller
om dom ville ha ett ställe där dom kunde bo länge. Pontus svarade att dom
ville ha ett ställe där dom kunde bo länge.
Följ med mig sa den gammla gubben. Dom gick efter den gammla gubben som
stanade utanför ett ganska stort hus.
– Ni kan få hyra det här jätte finna huset för endast 10 guld i månaden.
Alla tre började rota i sina pengapungar som hängde på deras bälten.
– Här, sa Markus och sträckte fram 10 guld. Det är för första månaden.
Gubben tackade och gav dom sina nycklar.
Alla tre var helt utmattade när dom gick och la sig på kvällen. Nästa dag
gick dom till skolan.
Dom hade lite problem att hitta men dom kom fram tillslut.
Så fortsatte dom att leva så i en månad och allt gick bra men dom började
längta hem till familjen och deras flickvänner.
Så en kväll slog dom sig ner vid ett bord och började gämnföra dom olika
världarna och deras vanliga värld värkade bara bättre och bättre ända tills
dom kom till skolan.
– Jag tycker att skolan hema är kass, sa Zakarias
– Jag håller med, sa Markus och Pontus
– I våran skola hema så har vi inga kompisar lärarna är helt kassa och vi
har dåliga betyg, sa Zakarias.
– Ja precis men här är det annorlunda vi har många kompisar lärarna är bra
och vi har topp betyg.
– Ja fast jag vill ändå åka hem, sa Pontus.
– Ska vi åka hem eller inte? frågade Zakarias.
– Vi åker hem svarade alla. Så dom började med att göra precis som dom hade
gjort när dom kom ditt. Nu gälde det bara att först få en trea och sen få
tärningen på golvet.
Markus slog och han fick en trea!
Dom blir överlyckliga sen slår Markus tärningen igen och den ramlar ner på
golvet. Och när den nudade golvet så satt dom helt plötsligt i sin egen
skola. Fast i sina rollspels kåpor. Vi är hema skrek alla tre.

Att byta skola
Jag öppnade dörren och gick in. Datorn hade varit på sedan i morse så jag
gick och satte mig. Det hade varit en tung dag i skolan efter att ha haft
ett riktigt fyspass på idrotten. Jag gick upp i köket och tog en banan
innan jag återigen slog mig ner vid datorn. Medans jag hade varit uppe i
köket hade datorn rent ut sagt kolappsat. Skärmen flimmrade, musen gick
inte att röra på, disketen hade fastnat och datorn lät mer eller mindre som
ett jättplan av överhettning.
Det är så typiskt att detta ska hända mig under en sådan här dag. Det blev
till att rycka sladden efter att ha försökt stänga av datorn med knappen.
Tiden gick långsamare än någonsin nu när datorn hade gott sönder och jag
försökte fördriva tiden som var kvar, innan mamma kom hem, med en bok.
Man hörde steg utanför dörren och in kom mamma. När jag gick ut för att
prata med henne såg jag att det var någonting hon ville berätta för mig. Vi
gick upp och satte oss vid köksbordet. Innan hon började prata tog hon ett
djupt andetag. De jag fick höra var de absolut sista jag ville höra en
sådan här dag. Mamma hade fått sparken från sitt jobb men sammtidigt blivit
erbjuden ett nytt jobb fast på andra sidan av stan. Hela familjen skulle
bli tvungen att flytta. Jag försökte övertala mamma att man kunde ta sig
till det nya jobbet kommunalt men med tanke på hennes hälsa var det bara
att glömma. Efter vår pratstund gick jag ner och la mig på sängen. Det var
många tankar som snurrade runt i huvudet på mig. Att behöva byta skola
bekymrade mig mäst. Här hemma har jag en bra klass med kompisar och det är
en fin och prydlig skola. Lärarna är nog bland de närmsta kamrater jag har
och till vårterminen ska de köpa nya fotbollsmål. Mamma hade sagt att vi
skulle behöva flytta inom de närmsta veckorna. Efter den dagen gick allt
ganska snabbt. Två veckor kändes bara som ett par dagar. Under min sista
skoldag kom en av mina klasskamrater fram till mig med en planch. Det var
ett vitt A3 papper där de hade ritat en stor hjärna och inne i den hade de
skrivit:
Vi Är Jättehjärna Tillsamans. Och under det så hade alla skrivit sitt namn.
Jag blev lite tåröggd när jag fick den. Men även den dagen tog slut efter
många kramar och tårar.

Dagen därpå packade vi de sista innan vi satte oss i bilen för att resa
iväg till vårt nya hus. När vi kom fram blev jag lite orolig för det såg
ganska fut och trist ut men när vi kom in blev det bättre. Mitt nya rum var
ganska litet men däremot hade jag balkong. Huset var litet men ganska
mysigt och på baksidan fanns det en stor gräsyta att leka på. Jag la mig
tidigt den kvällen. Alla tankar om den nya skolan gjorde mig riktigt trött
så jag somnade. Tidigt nästa morgon gick jag upp och åt frukost innan jag
gick till den nya skolan. De var en stor byggnad med flera våningar och en
stor asfalterad skolgård. Jag blev väl omhändetagen av min nya lärare som
visade mig runt i skolan. Det var facktiskt rigtigt snyggt och prydligt och
eleverna verkade lungna. Min nya klass verkade vara precis som alla andra
klasser. Jag fick sätta mig bredvid en tjej och försökte hänga med på
lektionen. Veckorna gick och jag stortrivdes i den nya skolan. I klassen
fanns det en massa snälla människor som jag snabbt lärde känna.
Efter en skoldag blev jag erbjuden skjus hem av min nya kompis Andreas som
hade köpt en sprillans ny EU-moppe. Lat som jag är tackade jag givetvis ja
och hoppade på. Andreas var en utom ordentligt god moppeförare och körde
precis enligt regelboken även fast moppen var trimmad och kunde gå i 95
km/h. Vi körde förbi ishallen och stanade vid rödljuset. Andreas höll in
bromsen samtidigt som han gasade så avgaserna rök ur avgasröret. Och så
slog det om till grönt och vi drog iväg över korsningen. Men de Andreas
inte hade lagt märke till var att en bil kom i en våldsam hastighet från
andra hållet och körde rakt ut i korsningen även fast de var rött. Andreas
och jag blev inte mer än ett par små delar som var utspridda tillsamans med
moppens små skruvar och muttrar.

SLUT

Att byta skola
Margareta som går i Stenbaggeskolan, har det väldigt svårt för Margareta är
större och tjockare än alla andra på skolan.
Margareta går nu 6:b börjar få nog. Hon tycker inte att det är fel att vara
stor, tjock och skriva dagbok men det tycker hennes klass|kompisar är fel
så varje dag blir Margareta utsatt för någon typ av trakaserier av eleverna
och det blir bara värre inte bättre
Det var en dag på lunch rasten det hände: Margareta hade precis tagit upp
sin dagbok och börjat skriva iden.

Hon började så här: Hej Min kära dagbok.. Idag har det varit en lugn dag
hittils, killarna har lämnat mig ifred, och tjejerna har gjort d

Det var då det hände när hon skrev som mest i sin dagbok. Helt plötsligt
drog dagboken ur hennes händer och var borta. När Margareta tittade upp såg
hon nog osäker på om ordet ”nog” är det rätta två killar och tre tjejer
framför sig. Dom skrattade hejdlöst åt Margareta – ska inte stora Margareta
komma och ta sin lilla dagbok sa en av killarna som heter David, han är
klassens värsting. När Margareta Margareta reste sig upp, såg hon ner på
sina klasskamrater, just när hon ska försöka ta sin dagbok är det någon som
sparkar undan benen på henne.
Margareta faller till Marken med en häftig duns och dom som står närmast
börjar gap skratta åt hennes försök att ta boken ifrån klasskamraterna som
står framför margareta.

Genast kommer en lärare som har sett detta från matsalen till platsen.
Läraren som heter Agneta Torsen, lyfter upp Margareta på fötterna och tar
dagboken och säger: Nu tar jag hand om dagboken så inget mera händer. Säger
hon till Margareta med ett stort triumferande leende. Du får tillbaka den
efter skolan! OK agneta tack så mycket för att du kom och hjälpte mig. Det
var så lite lilla vän. Men Agneta varför hjälpte du henne?
För att man ska vara snäll mot sina klasskamrater David.
Jävla sur kärring. Fan också nu ringer det inn också, vi tar dig sen
margareta hör hon från gänget.

När det hade ringt in hade Margareta gått till sitt klassrum och tagit upp
sina svenska böcker.
Äntligen så kom läraren in i klassrumet med en extra tjock pärm och så,
Idag ska jag läsa en väldigt spännande bok för er.
Det handlar om en flicka på tolv|år och går på mellanstadiet.
Det börjar så här! Nu har jag gått på den här skolan halva mitt liv och har
blivit mobbad under alla dessa år, för hur jag ser ut, jag är alltid längre
och tjockare än alla andra och jag vet inte var detta ska sluta.

Efter en stund vänder sig alla om och tittar på Margareta medans läraren
läser. Alla eleverna vet om vem det är som har skrivit boken och det vet
Margareta också. Helt plötsligt väller tårarna fram och hon springer fram
och tar boken ur sin lärares hand. Hon hör hur alla skrattar när hon
springer hem.

Margareta går inte till skolan på flera dagar efter det. Till slut berättar
hon för sina föräldrar som genast börjar leta efter en ny skola.
Dom hittar en skola som kallas åkerfältskolan. Redan nästa dag börjar
Margareta i Åkerfältskolan, hon är helt förberäd på att bli moppas av
eleverna i den skolan också. Så Margareta tar inte med sig sin dagbok.

Redan första lektionen har hon idrott. Dagens schema är redskap vilket hon
är sämst i.
Men hon försöker och det gillar hennes jumpa lärare och dom i klassen. Så
Margareta får hjälp att klara av hindrena fast hon är mycket större än de
andra.
Men sen börjar problemet komma, Margareta hör att någon börjar skratta och
hör hur alla andra också börjar skratta.
När hon tittar ner på sina byxor har dom sprukit i grenen och hon får
precis tag på byxorna innan dom ramlar av.
Margareta blir helt kall svettig. Hon springer därifrån med en väldig fart,
så att jumpa lärarna som försöker stoppa henne inte hänger med i hennes
tempo. När hon kommer in i omklädnings|rummet slänger hon av sig byxorna
och sätter på sig ett par andra och traskar hem redan innan dagen har tagit
slut.

Dagarna går och eleverna skrattar åt henne varje dag.
Men hon tänker att ”jag ska inte vara den som ger upp först” Margareta
jobbar på, hennes betyg blir allt bättre med tiden och eleverna orkar inte
tracka henne. Hennes första tanke är att shit dom kommer att börja planera
något med lärarna igen. Men inget händer.

Dagarna börjar gå allt saktare nu, för att sommar lovet närmar sig, men hon
har fortfarande inte hört något från varken lärare eller elever.

Nu är dagen äntligen här. Idag får jag mitt betyg tänker hon och inga
elever har varit på mig dessutom. Nu är Margareta på väg till skolan i sin
fin klänning. Som sitter som den alltid har gjort på henne. Den sitter
tajt.

När hon kommer till skolan går Margareta direkt till aulan som ligger vid
Matsalen. När Margareta kliver in är alla elever redan där och dom vänder
sig om och börjar skratta åt henne för hur hon ser ut.
Men det struntar hon i. Margareta går och sätter sig på en ledig stol
längst bak för att inte synas. Nu börjar avslutningen med att rektorn som
heter Niklas Lilja kliver fram och håller ett tal på en halvtimme. Sen
kommer prisutdelningar till olika elever för vissa saker dom har gjort
eller egna induviduella saker också. Det går ca en kvart innan rektorn
kommer upp på scen igen.
Då säger han så här: Det finns en tjej på denna skola som har kämpat så
otroligt mycket sen hon kom hit, redan första dagen hände det en sak. Alla
visste vem han mena men inte Margareta.
Rektorn fortsatte, denna tjej fick byxorna spräkta redan första jumpa
timmen. Då skrattade alla ännu mera och hon förstod genast vad det handlade
om. Margareta blev helt röd i ansiktet.
Rektorn sa Margaretas namn och bad henne att komma upp på scen! för att ta
emot priset för bästa modet och nykomling till skolan. Genast bytes
skratten ut till applåder.

Efter detta blev hon skolan mest populära elev, och detta var ända från
sexan till nian. Hon hade dessutom bäst betyg på hela skolan också.

När skolan var skolan var slut spran Margareta hem för hon kom på att hon
inte hade skrivit i sin dagbok sen hon började i sin nya klass. Vilket var
katastrof tyckte Margareta.
Men hon bestämde sig för att bara skriva i sin dagbok en enda gång till:

Nu satt hon ner i sin säng och började sammanfatt det som hade hänt under
sin sista termin på lågstadiet.
Hon började så här: Jag undra varför ingen tyckte om mig i stenbagge. Det
var nog för att jag var mycket större än alla andra och smartare eller vad
tror du min kära dagbok.
Dagboken: Mmm å jag håller med dig margareta, Det handlar om att eleverna
var avundsyka i din gamla skola.
Men varför var inte eleverna så mot mig i Åkerfältskolan. För eleverna i
åkerfält accepterade dig för den är och hur du ser ut. Därför var dom
snälla mot dig för att dom insåg att man skadar en person genom att Mobba
den enskilde individen. Om man mobbar någon leder det bara till att man
själv får dåligt ryckte eller hur Margareta?
Jag undrar varför jag inte har tänkt på det förut.
Nu slutar min lilla berättelse om mitt liv i sexan.

Att byta skola
Jag ska berätta om hur det var innan, när och efter jag bytte skola. Jag
tycker det är en ganska rolig händelse, men samtidigt lite tråkigt. Allt
som jag berättar i den här novellen är sant. Hur det gick till ska ni få
höra nu:

Jag har bott i en av Sveriges mest kommenterade förorter, Den heter
Rosengård. Jag bodde där fram tills jag blev elva år gammal. Det var då jag
och min familj flyttade till Holma. Jag bytte skola när jag gick i femman.
Skolan som jag gick i fram till femman heter Hindbyskolan. I hela skolan
gick det bara två svenskar. De gick i den skolan bara för att deras
föräldrar jobbade där. Som tur var så gick en av dem i min klass. Nästan
halva skolan var bara turkar och somalier. Resten bland annat de två
svenskarna var det Zigenare, araber, syrianer och lite från alla världens
håll. På rasterna så samlades alla med sin likadana bakrund, dvs somalier
med somalier, turkar med turkar osv. På rasterna så var det ingen som
pratade svenska. Hade nån från Norrland kommit ner till skolan skulle han
tro att han var på nån flyktingförläggning. Men när jag gick där var det så
roligt. Min bästa kompis hette Aron. Jag glömmer aldrig honom. Varje gång
jag blir ledsen så kom han fram och pratade med mig, berättade roliga
skämt. Med klassen så gjorde vi massor med utflyckter. Efter skolan så
fanns det ett jättestort vit hus som var en fritidsskola. Dit gick nästan
alla och tog det bara lugnt. Jag gick i Hindbyskolan fram till halva
femman. Sen flyttade jag till Holma. Skolan som jag började i heter
Krokbäcksskolan. När jag och min brorsa (Mario) skulle gå dit för första
dagen så gick jag till vänster av den smala korridoren, min brorsa till
höger och min pappa i mitten. Alla mina nya klasskompisar gick fram till
min lillebrorsa och sa ”välkommen till våran klass Hamid”. Min pappa
puttade snabbt min lillebror tillbaka och puttade mig framot. Alla hans nya
klasskompisar kom fram till mig och frågde ifall jag var Mario. Min
lillebrorsa var och är större än mig. I den nya skolan var det snarare
tvärtom. Två med utländska bakrunder och resten svenskar. Min pappa tyckte
att det var en fördel med att jag jobbade och pratade med svenskar. Jag
kunde lära mig det svenska språket bättre. Jag blev snabbt kompis med de i
klassen. När det var rast gjorde vi ingenting annat än att leka. Jag tycker
att det var mycket roligare i Rosengård men samtidigt vad hade hänt med min
svenska om jag bodde kvar där. Jag tycker att det hade varit roligare i
Rosengård med kompisar. Det var mera utflyckter där men här i Holma är det
bättre att lära sig svenskan. Vi flyttade för min farsar affärer, vi hade
släktingar här och för mig och mina syskon.
SLUT!

Mina skolår!

Jag minns första dagen i skolan det var på hösten 1994, Det var en stor
folkmassa utanför ingången till skolan. Många av de som var här för att
börja idag kände jag sen tidigare.
Vår fröken kom ut genom dörren och ropade ut namn och vilken klass man
skulle till.
Jag minns min lärare väl pga hennes stora näsa.
Ett speciellt minne från den dagen var när vi alla satt inne i
klassrummet.
Han som satt bredvid mig var en bland dom jag inte kände igen. Iallafall så
började fröken ställa en massa frågor om vi hade några syskon, husdjur, vad
vi hade gjort under sommarn och hur det var att börja skolan.
Frågan kom till mig och jag svarande på de frågor fröken ställde.
Efter mig var det den där pojkens tur. Och han satte igång. Han vrålade ut
allt som fröken frågade. Hans röst var så hög så att hela klassen började
att skratta högt. Han skämdes lite tror jag men tiden gick och vi hade
snart gått en termin. Jag och pojken hittade varandra mycket bra. Jag
tycker vi kallar honom Nicke.
Nu var det sista veckan på terminen. Denna termin hade gått väldigt fort
tyckte jag. Vi hade lärt oss att skriva lite. En del lärde sig Alfabetet.
Men jag kunde de sen tidigare så jag slapp det.
När min första skolavslutning tog fart den 20 december var det en mycket
konstig stämning tyckte jag, det var kallt iskolan, de var mycket mammor
och pappor hära och de brukade de inte vara. Men det var värst var att vi i
klass 1b skulle uppträda.
Det var lite pirigt men jag klarade mig ur det galant.
Efter föreställningen gick vi tillbaka till klassrummen där fröken gav oss
diplom och tackade för en underbar termin.

Nu var det tajm för Sexan. Jag var störst på skolan och jag tyckte det var
as ballt. Jag och Nicke höll inte ihop så länge vi slutade vara när han
flyttade till Blekinge.
De kändes som så att alla andra klasser hade respekt för min klass 6b.
Våra lärare hade också bytts ut mot nya. De här var mycket strängare och
tjattade alltid att när ni kommer till högstadiet dvs 7-9 kommer lärarna
vara mycket mera hårdare.
Om ni kommer försent så kommer ni inte in på lektionen.
Vi tyckte att detta var skit snack men lärarna jävlades om att de var
allvar.
På rasterna skrattade vi åt dem.
Terminerna i Sexan gick fort som en löpande eld.
Nu var det dags för min sjätte skolavslutning.
Det var mycket sång och uppträdanden. Våra lärare uppträde som Gyllene
Tider och sjöng sommartider.
När allt var klart begav vi oss tillbaka till klassrummet.
Vi fick diplom och en massa kramar av lärarna. En av dem grät kommer jag
ihåg. Men det ja kommer ihåg bäst var när en av våra lärare sa att ni är
den bästa klass jag någonsin haft. Det kändes i hela kroppen. Jag vart
rörd.

När jag började 7:an kändes det jobbigt. Jag var nervös. Alla 8:or och 9:or
var så stora. Medans vi var ett gäng pluttar. Men vissa i klassen hittade
vänner i 8:orna och de blev ju ”gryma”. De var med de coola. Sa man
någonting eller gjorde någonting hotade dom med stryck.
Jag hade en lärare som hette Anders Götesson i matte. Han var ju inte
precis min favorit om man säger så.
Han anklagade ofta mig för saker som hände i klassrummet på hans
lektioner.
Lärarna sa också att våran klass 7b2 var den mest jobbiga klassen det haft.
Man fick höra det varje dag och man vart ju inte gladare för det.
Sjuan var en tung period.

När nian började var det en lättnad. Vi var störst vi hade betyg och vi
skulle söka gymnasium. Men det jag fruktade mest var de NATIONELLA proven.
Jag var mycket nervös under den dagen jag skulle ha det svenska.
Jag satt till och med en stund och tänkte för mig själv. ”Hur fan ska jag
klara det här?!” Längre än så har jag inte kommit i min skoltid.
Och allt jag skrivit nu är det jag kommer ihåg bäst av min tid på låg och
högstadiet. All min tid i grundskolan har hitills varit perfekt. Jag hoppas
gymnasie tiden komme bli lika så!.

G+

Att byta skola
Första gången jag byte skola förändrades mitt liv till det sämre i början.

Ensam fick jag vandra runt på skol|gården medans de andra elever lekte
glatt tillsammans, de brydde sig inte om den nya eleven i deras klass.
I min andra skola var det annorlunda, jag hade vänner en lärare som var
snäll och omtenksam och där man behandlade varandra som en familj. Varje
dag ville jag vakna tidigt för att förbereda mig för skolan det enda
stället där jag skulle finna frid i mitt liv.
Men nu hade allt detta förändrats och jag skulle aldrig mera träffa mina
gammla kamrater igen.
För att uppnå kunskap som skulle ta mig långt i livet tvingade jag mig
själv till den nya skolan varje dag där jag påminde mig om att i en skola
skall man lära sig och endast de svaga ”har kul”, men det enda detta
intensiva tänkandet gav mig var ett nervöst betende bland de andra i
klassen.
Jag kunde inte redovisa utan att svettas bort 2 liter.
I min förra skola var jag aldrig nervöst bland kamrater eller lärare.
Jag fick helt enkelt vänja mig. Skolåren gick och jag var samma person som
för förutom att jag endast svättas 1,5 liter nu. Jag hade än inte lyckats
få en kompis eller någon att prata med. Genom tiden vissade jag mig vara en
av dem bästa eleverna i klassen, min populäritet höjdes och mitt liv
började vända sig mot en mer intressant väg. Folk ville prata med mig på
rasterna och på lektionerna.
Jag kände mig omtyckt nu, men en hemsk tanke spred sig i mina tankar.
Hur länge skulle det vara?

MIN SYN PÅ SKOLAN
Själv tycker jag att skolan är tråkig dom flesta sakerna e rätt gamla och
behöver fräshas upp. Det finns inte särskillt många aktiviteter heller.
Toalletterna på skolan ser för jävliga ut på dom flesta toalletterna finns
det ingen tvål och det blukar vara massa vatten på golvet och det brukar
inte finnas något toalletpapper heller men om det finns det så brukar det
oftast ligga på golvet. Det brukar också vara massa klotter på väggarna och
dom flesta speglarna brukar vara bortplockade och i bland finns det ingen
toalletsits heller. Så jag tycker att varje klass ska ha en eller två
toalletter var och alla i klassen ska ha en nyckel till toaletterna.

Det började i första klass och jag kände inte som andra. De flesta tyckte
det skulle bli roligt att börja skolan men jag tyckte tvärt imot, men i dag
är jag glad att jag har gått alla dessa åren

Jag började i en stor skola som var helt nybyggd från branden som brände
ner allt, så vi hade en väldig tur. När vi satt där den första riktiga
lektionen försökte man komma ihåg allas namn från namnlekarna och det var
ganska lätt för jag kände redan halva klassen från lekis. Jag kollade bakåt
och såg den blyga tjejen men jag brydde mig inte så mycket. Det gick tre år
med väldigt läta läxor och bra kompisar och nu skulle vi flytta till den
andra delen av skolan där de stora eleverna gick. Jag tyckte det var lite
ruggit för att det var så stökit och så var det en elev som gick i sexan
som hade misshandlat en liten kille som gick i fyran för att han hade en
grön mössa med ett paraply på. Jag kommer ihåg den så väl för att den var
så ful. Nu när jag började i fyran var jag rädd för att få en speciell
lärare som min syster hade haft, Ingrid Malm hette hon och var jätte stläng
och ful för den delen. Det böljade med att vi fick ett stort arbete redan
första månaden. Vi skulle skriva om våran fritid på minst 2 A4 papper. Jag
skrev som det var att jag och min bästis Daniel brukade vara i skogen och
leka när jag bodde hos min mamma varannan vecka och hoss min pappa spelade
jag bara dator, men Ingrid sa att om det skulle betygsättas skulle jag fått
IG och jag blev så arg att jag skolkade från lektionerna i en hel vecka.
Jag tyckte att en vecka var en lång tid på den tiden, men jag skulle inte
gjort så för jag träffade min nya fiende Pelle. Han hette Per-Erik men han
hatade det namnet och Kallade sig för Pelle. Jag tyckte ändå att det var
lite roligt att ha en fiende som Pelle för jag retade honom för Per-Erik
hela tiden.

I sexan så insåg jag att den blyga tjejen som hette Sara inte mådde så bra
för att hon hade ingen att vara med så jag och Daniel började ta kontakt
med henne och vi blev bästisar med en gång.

När vi skulle börja i sjuan så bytte man klass men man fick ta med sig tre
kompisar men jag valde bara två, Sara och Daniel. Vi hamnade i En klass som
var så tråkig, men det fanns en tjej som hette Malena, hon var grym men var
lite fjortis. Malena sa att hon hade en syster som var häxa och jag blev
nyfiken. Jag sökte på trolldom på internet och blev intresserad och började
spå med Tarot kort. Jag och Malena kom på det att vi kunde starta en
skoltidning och pratade om det med våran klassföreståndare Bertil. Han var
en grym gubbe och tyckte det var en bra ide.

Året gick och vi började åttan. Vi hade fortfarande våran skoltidning och
jag och Malena hade blivit ihop. Efter halva året så kom jag på en bra ide
att jag och mina tre kompisar kunde skapa ”Fem”, Fem står för de fem
hörnerna i ett pentagram, och dom tyckte det var en bra ide, men vi var
bara fyra och vi behövde en till, så vi satte en annons i tidningen för
skolan som jag tyckte var smart. Det kom några men inte så många och jag
valde Victoria, hon var en konstig mystisk tjej med rätt känsla för det och
jag och mina kompisar tyckte hon passade perfekt. Vi i ”Fem” hade möte en
gång i veckan i Skogen där vi hade gjort ett stort pentagram på marken och
vi hade våra så kallade ”Pentagram kvällar”, det var riktigt mysit tyckte
jag. ”Fem” blev ganska kända i skolan och fler ville vara med men det fick
dem inte. Vi hade våra möten och skolan gick bra.

Vi började i nian och fick nationella prov som jag tyckte inte var så
jobbiga och sluta med att jag skrev detta om mina minnen och vad jag tyckte
om min skolgång.