Elevens kön: Pojke

Att byta skola/att byta klass

Jag har bytt skola en gång, klass två gånger.
Det har inte varit dåligt, snarare tvärtom. För varje byte har jag
utvecklats lite mer som person. Det har helt enkelt varit lärorikt, ibland
välbehövligt känns det som.

När jag började ettan så gick jag med samma pojkar och flickor som jag gått
med på förskolan. Jag gick med de och några till som var ett år yngre (från
tvåan till fyran) fram till femman. I femman slog vi ihop våran klass med
de andra femmorna och de yngre bildade en egen klass.
Vi var ungefär 40 stycken i våran klass. Våran klass var den lugna på
skolan, de andra fyrorna var den vilda, de bytte lärare ofta, vi aldrig. Så
i femman var vi alltså en klass, och det fungerade bra. Före så var jag
väldigt blyg och tillbakadragen, efter de två åren med de nya pojkarna och
flickorna hade det släppt något i alla fall. Man kan säga att jag har
börjat öppna mig som person.

När vi skulle börja sjuan så skulle klassen vara väldigt förändrad. Fem
tjejer och nitton pojkar skulle klassen innehålla, varav nio stycken var
pojkar från Hallsudden. Jag spelar ishockey och fotboll, så jag kände
nästan alla litegrann sådär, men ändå inte riktigt. Vi skulle ju börja
högstadiet, en ny skola, med äldre elever från byarna omkring. På
Västerängskolan hade vi varit störst, här på Börnfix skola var vi plötsligt
minst. När jag gick i skolan, var man rädd för niorna. Nu är sjuorna
uppkäftiga, och tror att de är något. Men det kan ju också bero på att
årets nior är väldigt snälla. När man började sjuan kom massa nya saker.
Det fanns Uppis, datasal, skåp mm.

I sjuan är ju de flesta i puberteten, även jag. Så det hände ganska mycket
i sjuan. Man var ju tvungen att mogna, och det gjorde man också. Min
blyghet är idag begränsad till vissa saker, annars flyter det på bra. Jag
vill påstå att alla de här olika bytena i mitt liv spelat stor roll till
att jag är den person jag är idag. Men det här är mitt liv, mina byten. Jag
har aldrig varit mobbab, som så många andra har. För andra har säkert
klassbyten varit ödesdigra, de har blivit mobbade och kanske även fått men
som finns kvar än idag. Men som sagt, det här är jag och mitt liv. Inte
någon annans.

Lära för livet!
Man får lära sig en massa saker i skolan men det man har mest nytta av är
nog svenska, engelska och matte. Men det finns fler ämnen som är bra.
Svenskan är bra för att man måste lära sig skillnaden mellan tal- och
skriftspråk. Det är en ganska stor skillnad på hur man säger ord och hur
man skriver samma ord. Ett exempel är ordet: dem som ser ut så på skrift
och dom på talspråk. Man får också lära sig hur man skriver brev på rätt
sett m.m.
Engelska är också bra att kunna för det är bra att ha möjligheten att prata
ett annat språk än svenska.
Det skulle ju vara svårt att prata med en engelskman på svenska för att få
reda på vart något ligger.
Men det är även en fördel i andra länder för att kunna kommunicera med
varandra.
Det flesta länder man kommer till kan nästan alltid lite engelska men inte
alla för i vissa länder så dubbar man alla filmer till det egna språket.
Men det börjar nog att bli bättre på den fronten över allt och fler länder
lär ut engelska.

Man har också nytta av matte för det finns över allt runtomkring oss. Man
kommer nog inte så långt om man inte kan matte för att man kan inte handla
eller få ett bra jobb eller någonting. Det är till och med matte när man
skall laga mat, för man följer ett recept som kanske är för fyra pers. men
man skall vara 9pers. då måste man lägga till lite gran av varje krydda för
att det skall bli rätt.
Att lära sig läsa är också viktigt annars kan man inte göra så himmla
mycket inte handla inte läsa kokböcker eller vägskyltar, så helt enkelt
måste man kunna läsa för att kunna klara sig i livet utan så mycket besvär
med allt.
Man kan klara sig utan matte och svenska men det blir svårare att klara sig
i livet och man måste ha någon person som kan hjälpa en hela tiden.

Det är också ganska viktigt att lära sig ett annat utländskt språk och inte
bara engelska. Man borde lära sig t.ex tyska eller franska för i de
länderna är man inte mycket för att lära sig engelska (det har varit så i
alla fall vet inte hur det är nu) så man måste lära sig ett tredje språk
för att kunna om man vill kommunicera med de också. So-ämnena som tex
Samhällskunskap är också ganska viktigt för att lära sig hur pengarna går i
en rörelse runt och runt i ett system och vad en ekonomi är för något.
Men även geografi är viktigt att kunna för jag menar hur löjlig skulle man
inte känna sig om någon frågar vart en stad eller ort ligger och man inte
har en anning om vad personen pratar om.

En sak som är väldigt bra är när man är ute och praoar och får lära sig hur
det är ute i arbetslivet och hur det kommer att bli när man själv skall
börja arbeta. Det är en väldigt viktig erfarenhet man får p.g.a skolan.
Alla friluftsdagarna är bra men det borde vara flera tycker jag och det
skall vara uppgifter man kan klara av utan att bli kletig eller liknande.
Man borde ha en friluftsdag direkt när man börjar skolan så att alla lär
känna varandra. Göra saker och uppgifter där tjejer och killar skall
sammarbeta för att klara det. Och det borde man göra för att alla skall
vara med så att ingen känner sig utanför.
Man borde också ha lite flera klassresor när man tältar eller likande
tillsammans. Där skall det också vara uppgifter och tävlingar där man måste
sammarbeta.

Det är nog mycket beroende på skolan som ialla fall jag inte är lika ”feg”
utan vågar säga vad jag tycker och tänker om saker och ting.

Oj glömde nästan projektet. Det är också bra men det bäst om det är lite
historia inblandat i det hela det blir mycket intressantare då. Så att man
får lära sig saker som inte kanske alltid hör ihop med skolan. Det gör det
hela mer intressant som jag tidigare skrev.

En annan positiv aspekt på det hela är att man får en massa nya kompisar
och man lär känna sig själv, vad man är för person o.s.v.

Svårt att läsa lärarens kommentarer efter texten eftersom kopieringen är
otydlig. Några nyckelord har jag helt fått utelämna
exempel uppradade, väldigt uppstyltat, hoppar mellan olika ämnen, G

Mina Skolår

Det började i första klass, jag visste hur det skulle vara, hade inte så
många kompisar och jag var mycket blyg. Efter ett tag så lärde jag känna
dom flesta. Vi hade en lärare som heter Lena hon var mycket snäll mot
eleverna.
Andra klass, vid denna tiden kände jag alla i min klass men tyvär så var
det en som lemna klassen, vi hade började med lite Engelska, jag var ingen
höjdare i det. I slutet av året ville min lärare att jag skulle gå om en
klass men det ville inte jag, min kompis som heter krestian fick göra det,
vill höll inte kontakt så mycket mera. Tredje klass, det fanns inte så
många att leka med det var några tjejer och en kille i 3A han heter niklas
och han går i min klass, vid slutet av året visste vi att vi skulle få en
ny lärare så vi fick säga ”hejdå!” och vi krama henne och gick hem. Fjärde
klass, vi började med att våran nya lärare släpte in oss, det var en hon,
hon hade brunt hår med bruna ögon och lite mulig hon var mycket snäll och
var vid 30-års åldern och hade 2 barn. Det var en lärare på skolan som
tyckte vi var en bra klass så vi fick följa med till hennes sommar ställe
som låg ute i skärholmen. Det var mycket roligt, efter det var det tråkig
skola Hehe.
Femte klass, nu skulle vi ta mera ansvar sa Eva våran lärare, vi fick följa
med henne till uppsala där hon bor, jag och en till fick gå i extra svenska
för hon sa att vi behövde det!. 6 klass, sista året i lågstadiet och vi ska
in i högstadiet då var man tvungen och ta dom kompisarna man tyckte bäst
om, jag fick alla dom jag valde vi skulle få träffa alla innan 7an, det var
rätt kul att träffa dom men lite närvöst.
7 klass, det skulle bli roligt att träffa dom 8 klass, vi skulle få våra
första betyg jippi! det var en tjej som byte skola jag tyckte om hon men vi
träffas ibland.
9 klass, har gjort slut med en tjej. det är tråkigt att det är sista året.
Vi ska göra en dans i Idrotten, jag är med Niklas, Martin och Peter det
kommer bli kul tror jag, vi ska välja gymnasie också jag har valt fotboll
och IT hoppas jag kommer in, detta är ju sista året så vissa av dom man har
känt kommer man kanske inte se mera!!

Hämnden

Det är mörkt och den kyliga nattluften har intagit parkområdet där Markus
befinner sig. Han sitter i skräddarställning i det fuktiga gräset med
ryggen lutad mot en stor ek. Han tittar upp mot himlen som är full av
avlägsna stjärnor, och tänker på hur liten och obetydlig han är. Länge
sitter han och tänker medan han väntar. Markus tänker på frågor som inte
har några svar, men först och främst tänker han på hur det var före
skolbytet. Det får honom att tänka på hur mycket han hatar sin pappa. Det
är knappt så satt han minns något längre tillbaks än ett halvt år. Det
känns för avlägset. Men ju längre han funder ju mer klarnar det.

Markus växte upp i ett ganska litet samhälle. Som för honom var paradiset.
Han bodde i ett villaområde där alla var trevliga och hälsade på varann.
Man kände dom flesta och om man skulle över till någon kompis så behövde
man bara gå förbi några hus. I skolan var Markus den kille som alla såg upp
till och alltid stod i centrum. Han gillade den rollen men det han gillade
mest var gemenskapen. Alla var vänner med varann och ingen stod utanför.
Det enda han inte gillade var sin pappa. Egentligen var han ingen
alkoholist men på helgerna tillbringade han mest tid inne i staden på något
kul ställe. När han kom hem brukade han alltid vara full. Ibland hade han
till och med slagit Markus men det hände sällan. Tack vare att annat var så
bra så berördes han inte av sin pappa särskilt mycket.
Men så en dag hände det fruktansvärda. Hans pappa befann sig utanför ett av
sina stamställen och tog lite luft. Just då hade två av Markus kompisar
passerat på väg till busstationen efter en biofilm. Hans fulla pappa hade
grabbat tag i en av dom och tryckt upp han mot väggen.

Längre än så ville Markus inte komma ihåg. Resten sved för mycket. Det hela
hade slutat med misshandel och han pappa hade fått ett långt
fängelsestraff. Allt detta ledde till att Markus och hans mamma blev
föraktade. Ingen pratade längre med Markus på skolan. Alla fryste ut honom.
Han visste inte om dom var rädda eller bara hatade honom men vad kan man
vänta sig om ens pappa misshandlar en av ens bästa kompisar.
Till slut hade varken Markus eller hans mamma orkat längre. De hade flyttat
till en stad där ingen kände igen dom. Där hade han börja åttan efter att
ha stått ut med slutet av sjuan i sin gammla skola. Här var allting så
annorlunda. Man känner igen och bor i en liten håla till lägenhet.
Egentligen borde han inte haft några problem med att skaffa nya kompisar
och komma in i det nya livet om det inte hade varit för Anders. Redan
första dagen hade han och hans ”kumpaner” varit på Markus och slagit honom
på toan. Det värsta var inte smärtan utan ovissheten. Varför hade de gått
på honom direkt? Vad hade han gjort?
Detta satt han och funderade på när han hörde fotstegen han väntat på så
länge. Anders passerade eken som Markus var gömd bakom. Markus smög sig upp
och drog sin skarpa kniv. Nu skulle han få sin hämnd för en månads plåga.
Markus tog ett språng och lade kniven mot Anders hals.
”Varför” viskade Markus i hans öra
Han väntade fem sekunder utan svar och skar sedan strupen av honom.
Anders föll död till marken. Jonas skar av sig pulsådern och la sig i
gräset under himlen och viskade lugnt: ”Varför pappa?”

Att byta skola

Att byta skola är det som om att man förlorat sinna vänner.
Man lämnar sinna kompisar lämnar sinna klass kammrater och lärare som man
trivs med. När man bytter skolan och få nya klass kammrater man kan inte
skoja med dom på samma sätt som dom gammla klasskammarater.
För att man känner ingen elever och lärare i den nya skolan. Man vet inte
hur lärare och eleverna är mot dig är dom snälla eller taskiga mot dig.
Man vet inte det från början man kommer sakna sinna gammla klass kammrater
tills du lära känna dom väl.
Efter ett tag kommer man glömma sina gammla klass kamrater man glömmer bara
dom som har varit taskiga inte dom som har varit snäll dom kommer man
aldrig att glömma.
det hännde med mig när jag byte skola jag glömmde bara dom som var taskiga
mot mig.
Det hännder alltid så när man byter skola.

Mina skolår!
Jag minns när jag började i ettan, vi hade precis flyttat och jag kännde
inte några andra barn. Mamma följde med till skolan för jag var ganska
blyg, när vi kom in i klass rummet var det fullt av andra barn som sprang
runt och lekte.
Jag vet inte varför men jag började gråta som en liten bebis. Då kom fröken
fram till mig, hon var liten och hade runda kinder och ett stort rött hår.
Hon sa till mig att jag kunde komma tillbaka i morgon då alla busfrön
(barnen) lugnat ner sig. Några veckor senare hade jag fått många nya vänner
och var inte alls rädd för att gå till skolan. Och ämnena hade jag lätt för
att lära mig speciel matte för det hade redan mamma lärt mig. (plus och
minus.)

Sedan i mitten av tvåans termin var vi tvugna att byta skola till en
nybyggd skolam, därför att den andra gamla skolan skulle bli en vuxenskola.
Jag hade redan sett den nya skolan för jag var med i elevrådet, så vi hade
redan varit där och tittat flera gånger. Den nya skolan var en ny
miljövänlig skola. Allt som vi gjorde var miljövänligt. Toaletterna hade
till och med två hål, ett till kisset och ett till bajset.
Resten av terminen kändes lite konstig men vi vande oss med allt
miljötrams.
Sedan började vi fyran då fick vi en ny lärare. Hon hette Lisa och hade
konstig dialekt.
Men hon var en spännande lärare för hon höll på att dyka i sjöar. I fyran
började vi med engelska för första gången, det var ganska lätt för jag har
lätt att lära mig nya saker. Men, men så var det ju också en miljöskola så
varanan vecka fick vi ta långa promenader till vårat ”uteklassrum”, det var
svinjobbigt och tråkigt vi fick studera olika växter och djur.
Men på slutet av vår terminen hände det, jag var tvungnen att flytta.

Jag började femman i Helsingborg, men det var inte alls farlig för jag hade
med mig en kompis från min gamla skola han hade också flyttat, så det var
skönt. Men jag fick även snabbt nya kompisar. I femman var det även dax att
göra Nationella proven. Det var välldigt jobbig för att jag stressade upp
mig så mycket på att jag inte skulle klara av det.
Men det gick bra så jag började sexan som alla andra.

Sexan var ett roligt skolår därför att vi fick en ny lärare och en massa
andra nya elever började i våran. Tex: min polar Adde. Och vi fick även gå
här upp vid alal stora elever (för att sexornas klassrum var uppe vid
högstadiet.) Men det var ett problem vi fick den sämsta läraren i världen.
Vi lärde oss knappt ett enda dugg. Vid flera tillfällen slängde hon ut
nästan hela klassen så tjurig hon var. Man annars var det bra. Vi fick även
nya ämnen tex: no och språkval. No gillade jag för vi fick ”labba”.

Vi fick även nya lärare i sjuan det är dom lärarna vi har just nu, dom är
bra för man lär sig mycket mer på deras lektioner de är bra. Vi fick även
ett nytt ämne här såkallad SA. På SA får vi gå till dom lektioner som vi
har skrivit in på våra ”SA-scheman” i början av veckan. Nu hade vi även
börjat växa jag och mina kompisar började låta som hesa björnar när vi gick
runt och skrek till varandra.

Åttan var ungefär samma som nian förutom att alla lärarna ”Bombade” oss med
pro. Säker två eller tre prov i veckan. Och så visste man att snart började
allvaret.

Nian: same shit but different.
Redan i början av nian fick vi börja tänka på vilka gymnasier vi skulle
kunna tänka oss att gå på. Själv så valde jag Tågaborg och Ragnvalla
gymnasiet. Och så vardet även dax för Nationella provet igen. Men den här
gången ska det nog också gå bra. (får jag hoppas) THE END!

Mina skolår
Jag kommer ihåg den första skoldagen när jag kom gående med min pappa på
den smala asfaltsvägen runt skolområdet. Jag hade inte fått någon bra sömn
den natten, legat och grunnat på hur det skulle bli den första och de
resterande skoldagarna.
Visserligen hade jag träffat mina nya klasskamrater och lärare några dagar
innan, men det kändes enda som jag var påväg till något helt okänt. Efter
några dagar så vänjde man sig och började tänka istället på vad man skulle
göra på rasterna.
Jag kommer ihåg att den andra veckan så började vi med läsa. Vi skulle
klipa ut bokstäver och bilda ord, varje vecka blev det en ny bokstav,
slumpmässigt.
Våran lärare gick alltid igenom olika ord, och en gång frågade hon om vi
kunde ett ord som började på S.
Alla räckte upp händerna, förutom några få, en bland dessa var Joakim. Och
fröken ställde frågan till honom.
– Tänk efter nu, Joakim kan du ett ord som börjar på S?
Joakim funderade några sekunder och svarade:
– Snopp!!?
Jag skrattar fortfarande åt det idag, jag skrattar nu med när jag kom och
tänka på det.
Det är en av några få saker jag minns från första klass.
Ett annat roligt minne är att vi pojkar i klassen gillade att leka i
vattenpölar som fanns på skolgården och vatten|pölarna var så stora att de
rymde många små människor.

En dag i september-november fick vi för oss att hoppa hopprep tillsammans i
en av dem största pölarna, det hela slutade med katastrof och torkskåpen i
hallen blev överfulla med våta byxor, skor och strumpor, den dagen som
många andra fick vi jobba i klass|rummet med bara kalsonger och T-shirt och
tröja.

Andra klass och tredje klass var rätt så lika första klass, fast nu ägnade
jag och mina bästa kompisar Tobias och Tobias oss åt att bygga kojor och
klättra i träd, det var goda tider!
I fjärdeklass började mellanstadiet, det blev längre tider och lite mera
läxa, på rasterna ägnade vi pojkar åt att spela basket, det känns lite
underligt när man tänker på det, när man skriver det på på papper: man
märker att man började mogna så sakta: i första klass så var det att hoppa
i vattenpölar som var roligt andra-tredje klass var det klättra i träd som
var roligt och i fjärde-femte klass så var det att spela basket som
sysselsatte en på rasterna. Även om det var längre tider och mera läxor så
var det fortfarande lika skoj att gå till skolan, man vande sig vid tiderna
och det tuffare arbetet.
I ”fyran” började vi och läsa engelska, de andra var inte direkt
överförtjusta i det, men jag tyckte det var roligt eftersom jag redan kunde
flytande engelska.
Jag lärde mig engelska när jag kom till Sverige, mamma och pappa pratade
det för det var det enda sättet de förstod varandra.
Femte klass skillde sig inte mycket från fjärde, förutom att vi fick skriva
våra första prov, bl a nationella. Jag kommer ihåg att när vi var klara med
nationella proven så berättade fröken att vi skulle ha det i nionde klass
också, och det var ju inte direkt det roligaste, men jag tänkte: den dagen,
det bekymmeret, och här sitter jag idag och skriver provet och jag minns
vad jag tänkte som det var igår.
När jag började i sjätte klass så flyttade vi upp klassrummet till
Sofiebergsskolan, läxorna och tiderna ökade dramatiskt.
Det blev lite stökigt det året, mycket var pga att jag avskydde våran
dåvarande lärare.
Jag och Navin retade gallfeber på fröken så mycket att det hände att hon
var tvungen att lämna rummet för att inte bryta ihop.
Vi blev syndabockarna och fick många anklagelser som vi inte hade gjort,
hon hatade oss och hon hatar oss än idag är jag säker på.
En dag innan jullovet gick jag på toaletten under en lektion, jag noterade
den söndriga strömbrytaren till lampan och greppade tag i den och fick mig
”en redigen”.
Jag stod i strumplästen på det våta golvet: det gjorde stöten ännu mer
smärtsam. När jag kom tillbaka till klassrummet var jag chockad och mådde
underligt, så jag berättade för våran lärare vad som hade hänt, hon
svarade
– En liten stöt har aldrig skadat någon.
Men den här stöten var ingen liten stöt, 220 volt är ganska mycket, jag
fick tom brännmärken på handflatan men hon verkade inte bry sig när jag
förklarade allvarligheten i det hela.
”Sjuan” blev svårare, men åttonde klass var värst, och jag och Navin
skärpte till oss, vid den här åldern så vet man att ens framtid står på
spel, så jag började jobba. Som sagt åttonde klass var värst, sista
terminen hade vi upp till 2 prov varje vecka.
Nu i ”nian” har man vant sig, (de måset man om man skall kunna gå ut skolan
med någorlunda betyg) och jag anser att det går ganska bra.

Att byta skola/Att byta klass
Att byta skola eller att byta klass och få nya kamrater och lärare kan vara
något positivt, intressant och spännande men kanske också otryggd och
krävande. Ibland beror det på att föräldrarna vill flytta bort från den
kommunen de nu bor i och träffa nya människor, men barnen som redan har
många kompisar vill inte flytta.

Mamma börjar prata om att det är alltid positivt när man träffar nya
människor och att det är bra när man flyttar i ett annat miljö, ett annat
samhälle.
Brodern och systern börjar prata om det som mamma och pappa hade sagt
till dem!
Efter några minuters pratande så beslutar de sig för att flytta för att det
skulle vara både kul och spännande på nya ställen.
Dagen de kom hem från skolan så sade båda barnen om vad de hade beslutat om
att flytta bort och byta skola samt att börja i ett annat klass.
När mama och pappa började packa så sprang barnen och sade farväl till sina
kompisar.
Systern Annica och brodern Oscar tog hem jättemånga adresser samt bilder på
sina kompisar.

Pappan och mamman är stolta över dem för att de arrangerar sig för att
hjälpa till i nya huset för att göra den i ordning samt att säga farväl
till alla sina bästisar.

Pappan har hyrt en släpvagn för att flytta över möblerna till det nya
huset. När de kommit till huset så ser man att många personer står och
välkomnar dem. Annica går över för att hälsa på några grannar.
Oscar går till pappan och frågar om vi inte kan gå fram till dem och hälsa?
Pappan ropar på mamman för att gå och hälsa på alla vänliga människor.

Dagen efter så börjar dem i deras nya skola.
Annica berättar om att det var rätt bra i skolan den första dagen och att
hon och Oscar kommer att trivas.

Att byta klass!
Jag och min pappa flyttade till sösdala 1994. Mitt första skolår började
jag på Hässle skolan tillsammans med min kusin Sanna och tjugoandra elever.
Hässle skolan är en ganska så stor skola med egen simhall som vi var en
till två gånger varje vecka. Det var min favoritlektion. På rasterna
brukade vi spela bandy eller kasta kula, tyvärr så förlorade jag mina kulor
och fick stå och titta på mina klasskamrater. Jag gick hos en talpedagog
för att jag inte kunde uttala r. En gång i veckan var jag där och sa Rena
Rama Rolf och spelade lite spel Medans dom andra var i klassen och hade
matte. Min pappa fick ett bättre jobberbjudande i Halland Väderö, och det
passade bra p g a att pappa hade en gammal flamma som han började träffa
igen.
Hon hette Katrin och verkade till en början snäll, men jag hade fel. Pappa
tomas jobbade mycket så han var inte hemma så ofta. Tiden gick och jag
började i Myckleås|skolan i tvåan, som skulle visa sig vara en bra skola.
Redan första skoldagen trivdes jag bra, alla var trevliga och snälla men
dom flesta tyckte att jag hade en rolig dialekt. I Myckleåsskolan hade vi
roliga timmen en gång i veckan på fredags|efter midan. Mina bästa kompisar
hette Dany och Kristoffer. Vi var fem stycken i klassen som spelade fotboll
i samma lag på fritiden, S FF hette laget. fotbollen var min stora passion
i årskurs två till sex, jag spelade back för att jag var stor och stark.
Martin S var målvakt, Martin a var mittfältare, Kristoffer var back
tillsammans med mig och David. I Myckleåsskolan hade vi både träslöjd och
syslöjd det var bra. Vi simmade i Myckleåsskolan också men bara en gång i
veckan. Det var danstävling på roliga timmen, jag dansade med Lena, Stoffe
med Maria och Dany med Sofia. Stoffe mutade dansdomarn så han vann, jag och
Lena kom två och Dany och Sofia kom trea. Jag ringde och frågade chans på
Maria, Sofia, Lena och Kristina i fyran, ingen svarade ja hahaha. Det var
så pinsamt att gå till skolan nästa dag, men vad hade man för val. Dagen
efter så sa tjejerna ingenting om gårdagen tack och lov. Vi hade ett disco
i stadshuset det var i 6 timmar och alla var där, det var faktiskt skitkul.
Vi åkte på en utflykt i femman till en stenåldersby. lärarna hade sagt att
det skulle bli varmt så vi skulle ta med oss mycket vatten, jag tog med mig
nio liter vatten att kånka på, det var väldigt tungt. När vi kom tillbaks
bestämde vi oss för att ha en Stenåldersmusikal i rådhuset. Vi hade på oss
bruna tyg|säckar och stod på scenen framför 100-150 personer, det enda
problemet var att jag svimmade och ramlade baklänges och tog med mig Malik
som stod på en stol bakom mig. Fröken hjälpte mig ut så jag fick lägga mig
på en bänk utanför och frågade hur jag mådde, jag svarade att jag var lite
yr. Fröken sa att jag kunde lägga mig under pianot och bara sjunga med, så
det gjorde jag. Före ställningen gick bra utan min professionella hjälp och
alla visslade och klappade händerna när vi var klara. I femman ville jag
inte bo kvar i Halland så jag flyttade till min moster i Jönköping, det var
svårt att flytta ifrån kompisarna i Halland men det gick. När jag kom till
Jönköping fick jag ett brev från min gamla lärare och ett brev ifrån varje
elev i klassen, det kändes bra. Jag lovade att jag skulle hälsa på nån
gång, det ville dom gärna. Så kom den första dagen i ängsholm|skolan, den
var inte kul jag gick ifrån klassen och satt mig och grät vid
grus|parkeringen. Min lärare Matilda kom ut och övertygade mig att gå in i
klassen igen, så jag gick in i ett mindre rum där Gustav, Assar, David och
Andreas kom in och pratade med mig, det var helt ok. Gustav blev min bästa
kompis, vi gjorde mycket saker ihop tränade, badade, gick på stan mm.
Ängsholmskolan var mycket större än Myckleåsskolan, men det vi gjorde i
femman i Halland höll dom på med i sexan när jag började. Jag vart lite som
en mönsterelev, jag och Daniel Bern var bäst i klassen. Ett år senare
började Jag i högstadiet och kom i samma klass som min barndomsvän Donnie,
men det var ombytta roler nu. När jag var mindre var jag tjock och rund,
medans Donnie var smal. Nu var det precis tvärtom. Jag var smal och Donnie
var lite större, men fortfarande samma per|son som var min bästa kompis
innan vi båda började i skolan. Årskurs sju var den roligaste i hela mitt
liv pga att jag fick massor med nya kompisar, men bäst av allt var att man
blev ganska så populär bland brudarna. Jag åkte och hälsade på mina
klasskompisar i Halland som jag hade lovat. Dom hade också hunnit att börja
i högstadiet, och tyckte att det var roligt. Dom flesta hade tyska som
språkval, men även spanska och franska. Nu går jag mitt sista år här på
Ängsholmskolan och det känns underbart. Det ska bli skönt att börja på
gymnasiet (Hotell o ”o” med ett understreck resturang programmet) utan
massa tunga saker i väskan. Nu har jag tagit igen en massa saker och har
fortfarande lite kvar, men jag vet att jag kommer att hinna med det pga att
det är det som jag verkligen vill. Just nu. Varför vet du ju redan annars
får du läsa igen om uppsatsen en gång till. Nu ska jag byta klass och skola
igen, men jag ser bara positiva saker med den förändringen.

G+

Att byta skola.
Att byta skolan för mig är det inget problem. Jag har gjort det nästan hela
mitt liv. Mitt först skol byte var när jag flyttade ifrån Arizona till
Virginia. I början var det lite svårt för mig, för att det var första
gången jag har gjort någonting så här. Men när första dagen gick då hade
jag redan kompisar.
Eleven markerar nytt stycke, både med ny rad och med indrag Efter det
året så vart allting okej. Jag hade kompisar allting var lugn, tills min
pappa flyttade till ett annat bostad. Där var jag tvungen att byta skolan
igen. Jag var då i mellan stadiet. Precis som före gången så vart jag rädd
och nervös. Men precis som före vart allting okej igen.
Några år gick förbi och då tänkte jag, okej nu ska vi inte flytta mer. Men
dagen kom, vi flyttade igen. jag vart så ung. Jag var i sexan och jag
flyttade redan tre gånger. Nu tyckte jag att det var ingen problem att
flytta.
Sexan gick och då kom sjuan. Där var alla ifrån sexan tvungen att byta
skolan. Men i USA är det annorlunda än här i Sverige. Där finns det många
skolor att välja ifrån. Efter sjuan så kom sommar. Det var då mitt liv
ändrades. Min mamma kom till Sverige innan jag började sjuan. Men när
sommar kom då åkte jag till Sverige för semester. Jag skulle har vart här
för två månader, men så var jag här för två år istället. Efter de två
första månaderna gick, då bestämde jag att jag skulle stanna här i Sverige,
och byta skolan igen. Först var det jätte svårt att sätte mig i ett skola
för att jag kunde inte svenska då. Första dagen i skolan var rätt så bra,
jag träffade många lärare och många killar som senare var vi riktig bra
kompisar.
Ett halvt år senare så vart det lite knappt. Jag hade många möte med
rektorn och några lärare. Det var då jag var tvungen att byta skola igen.
Men det här gången var det bara tills jag har lärt mig svenska. Efter det
så vart allting klart utan ett sak och det var att de ville att jag skulle
gå till|baks till sjuan i stället för att var kvar i åttan. Men det ordnade
sig efter ett tag.
Åttan var slut och nu är det nian. Det här året går bra. På sommaren är det
tänkt att gå tillbaks till U.S.A och fortsätt skolan där. Men det är inte
tills sommaren förstås.

G-