Mina Skolår
Jag var sex år gammal när började på lekis. Men det var ju mest lek och att
träfa kompisar visa av dom går jag fortfarande med tex Emil, Daniel,
Robban, Tim och Markus. Men sen att börja etan det var lite spänande att få
en riktig lärare och att få börja läsa, skriva och räkna. Räkna gick bra
för mig det lärde jag mig snapt, men inte att läsa och skriva, skriva
började jag väl också med i ettan men läsa började jag inte med för än i
tvåan. Vi fick faktis byta lärare efter etan för hon vi hade slutade. Men
det gjorde ingen ting för hon vi fick var mycket bättre än den gamla. Tvåan
gick jätte forte jag lärde mig att läsa då och allt var bra. Sän började
trean allt var rolig tills en dag då min bästa kompis Eliot sa att han
skulle flyta till Lindmark utanför uppsala. Det var inte rolig då vi
träfades två tre gånger i vekan minst. Efter halva tredje klass så flytade
han och det var väl inget mer med det jag hade lju ändå andra kompisar. Sen
när man skulle börja fyran så var det rolig att få börja på melan stadiet.
Man fick nya böker och börja forska mm. Och man fick som en ny täning igen
allt var nästan rolig igen. Det ända som var lite tråkig var att man var
mins igen alltså på melan stadiet. Men när jag började feman så var det
rolig igen för det började två nya i klassen Fredrik och Peter. Men jag
blev bättre kompis med Fredri. Vi blev också utbildade till Skolkamrater
men man blir inte det för än i sexan. Skolkamrater = på rasterna när man
går i sexan så ska man setil att det inte blir bråk på rasterna man kan
även för söka fiksa lekar. I början av sexan får vi prova i köket och på
dagiset det var lika rolig båda två. Lite senar på tärminen får vi åcka och
träfa Centrum skolans sexsor och Åbysödras sexsor. Första gången var vi på
Centrum skolan. Andra gången var på Åbysödra skola men det var presis inan
sommar lovet, men jag var skjuk den gången. Inan sjuan var det lite närvöst
med en nästa helt ny klass nya lärare och skola allt var nästan nyt. Men
jag kände redan ganska många. och det var sjuvan som nästan var det
roligate året hitils i skolan. Och åtan bara rulade på. Sen nu, nu siter
jag här och skriver om min skolgång. Den har varig jobbig, rolig och
spenande men överlag rolig.
Jonte Eriksson 9 A 8/3-03
Många som byter skola byter från att vara illa behandlade till att bli
bättre behandlade. För mig var det tvärt om. Jag bytte från en väld med
många kompisar och vänner, en lycklig värld, till ett rent helvete. Jag
bytte skola mitt under en pågående termin, jag var 13 år och gick i 7:an.
Min pappa och jag, mina föräldrar var skilda, flyttade för att pappa fått
ett jobb i en annan del av landet. Innan flytten hade jag gått i en liten
skola där alla kände alla. Men efter flytten fick jag lov att gå i en
större skola med mer än dubbelt så många elever. när jag skulle gå till den
nya skolan första gången, frågade pappa om jag ville att han skulle vara
med mig i skolan första dagen. Jag sa nej. Min första lektion var SO. Jag
blev presenterad för klassen, och redan då kände jag elaka blickar från
vissa i klassen. SO var mitt favoritämne. De höll på med att lära sig om
forntida civilisationer, ett ämne jag redan läst på min gamla skola. Jag
svarade på massor med frågor, de flesta frågor var det bara jag som kunde.
Redan efter den lektionen började den psykiska terrorn. Jag över|östes jag
med hånfulla ord som ”pluggis” och ”missfoster”. Lektionen som följde SO:n
var NO, mitt värsta ämne. Jag hade aldrig tyckt om NO, det var bara så.
Läraren i NO gjorde inte det hela bättre. Han verkade njuta av att ställa
frågor till mig som jag inte kunde svara på. När lektionen var slut hånade
de mig istället för att jag inte kunde besvara NO-lärarens frågor. Dagen
fortsatte i samma tema. Värst var det vid lunch. Jag tog min mat och gick
och satte mig vid ett tomt bord. Strax efter att jag satt mig kom
mobbar|gänget och satte sig vid mitt bord. Först sa de ingenting men kom
snart igång med sin hagelstorm av förolämpningar och glåpord.
Avslutningsvis, innan de gick, hällde de ut min mat i knät på mig och
hällde min mjölk utefter ryggen på mig. Jag försökte att torka bort det
mesta på kläderna men jag luktade fortfarande brunsås och sur mjölk. Jag
vet inte varför de valde just mig som mobboffer, men jag var nog den som
verkade svagast och bräckligast. De gav mig öknamnet ”matmannen”. Namnet
grundade de på att jag alltid luktade mat och sur mjölk efter lunch.
Veckorna gick, alla i samma mönster, ända till den dag den psykiska
misshandeln kulminerade i fysisk. Det var en onsdag precis efter NO-
lektionen när mobbarna var som mest upptrissade av NO-lärarens frågor och
mina felaktiga svar. Kort efter lektionen började mobbarna om igen. Men den
här gången förolämpades jag tillbaks. Så här i efterhand kan jag säga att
det inte var alltför smart gjort av mig. De tvingade ner mig till
pojktoaletterna. Där började de slå och sparka mig till jag inte längre
kunde stå på mina sönder slagna ben. Jag låg där i en halvtimme innan någon
hittade mig. Jag sa att jag hade halkat. Jag blev körd till sjukhuset och
fick gipsa runt ett ben och en arm. Jag var hemma från skolan en månad till
brotten läkt. Det var den bästa tiden under högstadie|tiden, förutom loven.
När jag kom tillbaks till skolan innfördes en ny rutin: vattenlekar.
Istället för att ”spilla” mat på mig, så tog de ner mig till pojktoaletten
och lät mig dricka vatten till jag spydde eller så höll de mitt huvud under
vattnet så att jag nästan förlorade medvetandet. Månaderna gick utan att
någon lärare undrade varför jag kom till lektionerna och luktade spyor
eller var genomblöt. Det verkade nästan som om lärarna och skolledningen
inte ville se att mobbing, grov mobbing, förekom på deras skola. Ända sen
den första dagen efter bytet önskade jag att var tillbaks till min gamla
skola med vänliga lärare, mina kompisar och viktigast av allt: utan
mobbare.
Mina Skol år
det käns som i går men endå var det sex år sen jag började i den
här i skolan.Det är mycket roligt som har hent under mina skol år fast allt
har gott så fort. Nu går man i nian det är vell ganska kul fast man vill
ändå till baka till minena. Jag komer ihåg när man lekte vid gungerna och
när vi såv i klassrumet eller när vi åkte till örn bovet! Ja jag kan prata
hur mycket som helltst om allt kul jag haft i skolan. Åren går så fort man
henger inte med det var sex år sen men det käns som sex dagar sen. Och om
ett par år så börjar jag joba det käns som en lång venntan fast sex år är
ju en lång venntan men det så fort! Jag kanstje upp repar mig men jag kan
inte tro att allting har gott så snabbt! Och det var i ottan jag började
här i bas så det är inte lika monga minen i det här klassrumet men kul i
bas det är det men den klass som jag har mest minen är 9D. Fast det är som
att jag inte käner dom lengre. Jo visst har jag kontackt med några gammla
kompisar men dom anndra käner jag inte lengre fast jag känt dom så monga
år. Det är lite konstit att det är så. Jag komer ihåg en rolig sak när vi
åkte till barnens ö när jonas och jag åkte kanot och när några i min klass
också åkte kanot dom var så monga i kanoten att den vellte och sköngk å vad
vi skrattade dom som sköngk började grina det kul tyckte jag. Vi hade en
lärare som var äcklig som fan han hade svett ringar i armhålerna hålerna å
han skrek och hade sig det var ingen bra lärare. Så vill jorde så att han
fick sluta. Jag har haft jette kul under mina skolår Hej då!
1. Mina skolår
När jag tänker tillbaka på tiden från dem första skolåren så gick jag i
Gösbäcksskolan. Jag kom ihåg första dan när det var upprop. Jag var jätte
nervös men inte så mycket rädd. Det kan nog bero på att förskolan var en
liten prövning innan själva ”skolan” startade. Jag kom ihåg att vi gick in
i klassrummet, som jag sedan skulle ha från årskurs 1-3. Vi elever bildade
olika små grupper vid oläsligt ord . Medans våra stolta föräldrar fick
oläsligt ord vid oläsligt ord och se glada ut för deras barn
äntligen skulle börja skolan. Det vi fick göra var att rita på ett papper
det första man kom och tänka på. I mitt fall blev det ungefär som ett berg
med tre stora stenar även och fråga mig inte varför den bilden jag fick i
huvudet kom nu till papperet. Efter att man ritat klart skulle man redovisa
vad man hade gjort. När det var min tur att berätta så förklarade jag vad
jag tänkt på när jag ritade bilden. Alla skrattade och tyckte att det var
kul och det tyckte jag med. Och detta gjorde att den jätte stora klumpen av
nervositet oläsligt ord funnits innan nu försvann och fram kom istället
en självsäker rolig Daniel. Första skoldan blev trots allt bra och det
verkade ju funka med att man bara har lite fantasi. En sak som jag sedan
frågade dan efter när det var riktig skoldag var en verkligen intressant
fråga då. Och det var att om det verkligen var sant att det fanns rast. Att
börja skolan var nu passé nu gick man i skolan och var stor tyckte man. Men
det var en sak som har orsakat problem hela låg och mellanstadiet i
princip. Det börjar med att vi sitter i klassrummet och mina lärare
berättar att vi ska till stan på en utflykt jag kom inte ihåg riktigt vart
i stan det var. Alla i klassen skrek ja!!!! och började peta på varann och
blev barnsliga som visst är helt naturligt. Jag blev också glad och tänkte
(ja va kul). Men då visste jag inte vad som skulle komma dom 4 närmsta
åren. Utflyktsdan kom och vi skulle till stan. Vi sätter oss på bussen och
far in mot min blivande värsta mardröm. Vi kommer in till fridhemsplan går
ner till perrongen och väntar ivrigt på tåget. Tåget kommer och alla går in
och sätter sig. Vi kommer fram till en station och går av nu är det ruskigt
nära. Vi går på perrongen och kommer fram till rulltrappor. Höga
rulltrappor och det säger stopp. Jag kan inte åka jag har fobi för
rulltrappor. Och jag kan inte åka det går bara inte skräcken för höjden är
för stor så detta betydde att en lärare var tvungen gå med mig och åka hiss
eller gå runt på nåt vis. Detta var ju ett jobbigt problem dem första åren
det blev ju bättre och bättre men det tog tid. Idag har jag inga problem
med höga rulltrappor. Fobin har jag klarat av och det kan jag nog känna mig
lite stolt för även fast om man tänker efter så är det egentligen inte så
farligt. Låg och mellan stadiet har för mig varit jätte bra inte minst
naturen som ligger runt omkring. Jag gick ju i Gösbäcksskolan innan jag kom
till oläsligt ord . När man gick i oläsligt ord så var dem största
eleverna läskigt stora och man själv var pytteliten. Det man tänkte var att
få bli lika stor som dem. Och oläsligt ord lika kom ju. I sexan fick
jag ett av mina största uppdrag jag någonsin gjort. Vi höll på med kampanj
angående barnarbete i Pakistan. Och det började med att vi gjorde planscher
med fakta och bilder och sedan var det tänkt att man skulle redovisa detta
i gympasalen för hela skolan. Men detta skulle bli ännu större. En tjej som
var från oläsliga ord såg det här och blev jätte intresserad. Så hon
ordnade en uppvisning i Hässelby centrum där vi i gruppen skulle få
framföra dikter vi hade gjort som handlade om barnarbete. Och självaste jag
skulle vara konferencier. Det var jätte stort. Det var rätt mycket folk och
det var nervöst men det gick jätte bra. Dem här dikterna trycktes sedan i
små böcker och kom ut sedan ialla skolor här i hässelby för två år sedan.
Inte nog med det där uppträdandet i Hässelby centrum få var vi också hos
komunfullmäktige, och framförde våra dikter. Och inte nog med det så var
det också oläsligt ord i radio. Det blev stora evenemang med detta och
jag var riktigt nöjd med vad vi gjorde och hur vi framförde det. Det man
kände och känner är stolthet och att ha gjort nåt bra. Men nu går jag ju
som sagt i 9: an i Gösbäcksskolan. Gymnasiet närmar sig och jag längtar
väldigt mycket till att få komma dit det känns som jag är bakom en tröskel
och vill komma förbi den och tröskeln i det här fallet är tiden. Men det
gäller ju att förvalta tiden bra med bra läxläsning och mycket fokusering
och koncentration på lektionerna. Jag har inte bra betyg nu men vill
verkligen höja dem. Det är ju inte så smart att börja jobba sista terminen
som det känns oläsligt ord som jag gör. Men jag ska kämpa för att få
upp betygen. Och gymnasiet tänkande har det ju vart mycket, om man kommer
in, hur det skulle vara att gå där, och att träffa nya människor som ska
bli jätte kul och bra för en själv. Jag tycker att min tre år här i
Gösbäcksskolan har vart bra inte jätte bra och inte jätte dåligt. Men jag
tycker att min sektion nummer två har haft dem bästa lärarna helt ärligt
det tycker jag faktiskt. Men jag har också fått bra kontakt och bra
kompisar under dem här tre åren. I början kom ju jag, Nicke, Magnus och
Pelle och kunde stötta varandra och det har vi gjort under dem här tre
åren. Och jag tycker det har gått riktigt fort det känns så. Men jag tycker
ändå att Gösbäcksskolan har vart en bra skola och den kommer jag att minnen
ifrån. Mina tre år är snart över här i gösbäcksskolan och det känns bra.
Hoppas bara det ska gå bra i framtiden för mig. Jag spelar ju ishockey på
sidan om och det har väl funkat rätt bra med kombinationen hocky-skola. Och
jag hoppas även det gör det i framtiden så jag kommer kämpa på.
Jag valde punkt: 2 och lite 3
Jag bodde i Ange när jag var liten på en lite väg som heter Orustvägen. Jag
bodde på 29:an och min bästa kompis då Niklas bodde 27:an. jag är 3 månader
äldre än honom. När vi skulle gå första dagen i skolan var vi 7 år. Vi åkte
till skolan med våra Mammor. Det var inte så pirrigt att börja skolan för
att man kände dom flesta i sin klass så man kände sig ganska trygg.
Skolåren gick inget speciellt hände. Jag hade börjat spela fotboll som dom
flesta. Jag va faktiskt bland dom bästa i mitt lag. Ungefär när jag gick i
3:an när jag var 9 år sluta jag med fotbollen jag tyckte träningarna var
tråkiga. Allt gick bra i skolan också men sen en dag på sommarlovet när jag
och Pappa var på landet så sa han att han och Mamma skulle skilljas. Först
trodde jag att han skoja men ju mer jag låg där och tänkte på det så
förstod jag med tiden att det var sant. Vi kom hem efter någon vecka eller
något så började vi göra i ordning allt för flytten. Vi gjorde i ordning
alla rum ,mitt rum mina systrar os.v. Jag hälsa på den här klassen innan
jag börja så jag fick se hur dom hade det.. Dagarna gick vi var runt och
kolla på en massa lägenheter som vi skulle bo i. Mamma och Pappa skulle ha
en egen lägenhet var men dom är fortfarande vänner. Så när vi hade fått i
ordning allt och flyttat så var det jag, Mamma och mina systrar Caroline
& fastän & är skrivet med ett o och ett streck inunder Carin som bodde
tillsamman men det var bara där temporärt tills Caroline & fastän & är
skrivet med ett o och ett streck inunder Carin hade en egen lägenhet. Dom
bodde där ett ganska bra tag, Men så en dag var det dags att gå min första
dag i skolan. Jag var väldigt nervös. När jag öppnade dörren till rummet
där man skulle hänga av sig jackorna var min puls uppe i 120 slag i
minuten. Jag gick in ingen brydde sig speciellt mycket, tror jag vissa bara
kolla på och undra vem jag var, och vissa kom fram och hälsa. Det vär väl
som i vuxenlivet man skaffa sig vänner och fiender, Men efter några dagar
hade jag flyttit in ganska bra. Jag hade börjat på innebandy i Lagosö FK
men dom flesta i min nya klass spela i FK Järnet då som var bättre. Dom i
min nya klass fråga om jag ville börja där men då kom Imir tillbaks från
Cypern som jag inte träffat än, han sa att det var över 2000 i kö, som
vänta på att få komma in i laget som jag för övrigt inte trodde på. Men han
sa att han kunde få mig före den där ”kön” jag hade ju mina ”kontakter”
(Imir). Men så småning om så börja jag i Järnet. Tiden gick jag hade hittat
en kompis där jag bodde nu också han heter Markus Costos. Det var igenom
honom jag fick kontakt med fotbollen igen. Så småning om hade jag börjat på
fotboll i Lagosö FK. Allt gick bra i skolan nu också det enda som var lite
knepigt va matten den hade jag det lite svårt med. Efter ett år med klassen
så var det inte så speciellt längre det var som om jag hade gått i den här
klassen jätte länge. Nu var det ett nytt år med klassen 6:an skulle börja.
Vissa hade blivit bråkigar för vissa hade det fått det svårare i skolan.
6:an var inte ett så speciellt år inget hände som förutom att vi var ute på
utflykter och sånt. Sen när vi börja 7:an då hade vi börjat högstadiet då
var vi värsta ”coolingarna”. Alla nior tyckte sjuorna var jobbiga och det
förstår jag i dag varför. Man går runt där och tror att man är störst bäst
och snyggast. Det var nya lärare och nya elever på så sätt att vi gick
tillsammans med 8:or och 9:or. Också fick man skåp ny också det var lite
häftigt. Men så började 8:an som alla sa skulle bli det jobbigaste året på
grund av att man skulle få sina första betyg. 8:an var ganska rolig för att
då var man näst äldst i skolan. Men det var ändå ganska många prov men det
gick ändå bra. Hela den här grejen med att byta klass och skola är inte så
stor som man tror. Det gick bättre för mig när jag bytte klass och skola
för att man kan börja om på nytt jag var nästan en lite bråkmakare på min
föra skola jag hade fått som en stämpel som sa att jag var en bråkmakare.
Jag fick i vissa fall skullden för något jag inte gjort. Så nu kunde jag
börja om som nu spelar jag fotboll och innebandy jag har bra kondition. Jag
tycker båda sporterna är roliga. Vem vet? Om jag hade gått kvar i
Lassisskolan hade jag kanske blivit en bråkmakare i högstadiet också, vem
vet? Men nu snart när jag ska börja gymnasiet ser jag mer fram emot det för
att det verkar så mycket annorlund man får göra andra saker det är liksom
inte samma tuggande. Jag har liksom fått en ny start på livet tack vare att
jag böt skola. Jag tror faktiskt att jag har haft roligare i den här skolan
än dom andra haft i min gamla klass som nu går i Västerängbyskolan.
SLUT!!!
Egna reflektioner några av generell karaktär. Språket torftigt utan
imperf. böjn. o styckeindelning
Hur det var att byta klass
En dag när jag satt hemma och kollade på tv.
Så frågade mamma mig om jag ville flytta till Norge.
Varför undrar du det svarade jag ivrigt (Tänk om vi skulle flytta) Tänkte
jag för mig själv.
Ja du vet som du vet att jag har fått ett erbjudande där.
Vad då för erbjudande undrade jag. Ett jobb svarade hon direkt ett jätte
bra jobb som jag inte kan tacka nej till så vi kommer att flytta till
Norge.
Vart i Norge i så fall undrade jag. I Oslo sa mamma högt och tydligt.
En månad senare höll vi på att packa för resan till Norge där vi skulle bo.
Och resan bar i väg.
Efter sex timmars bil färd så var vi framme vid vårt nya hus.
Det var ganska stort men mycket större än vårt hus i Sverige. Det var en
fin trädgård utanför huset. Som tur var så var det helg för annars skulle
jag få börja på min nya skola. Undra hur det är att börja där jag kan ju
ingen norska men jag förstår lite norska det är huvud saken.
Nu är det söndag och i morgon ska jag börja i min nya skola. Jag undrar hur
det är att börja där tänk om det är värsta getto skola eller en nörd skola.
Det har jag setat och tänkt på hela helgen. Men nu är det dags och gå och
lägga mig och vakna upp i morgon helst sjuk efter som jag är jätte nervös.
Jag öppnar ögonen och kollar upp i taket och tänker hoppas att det är
söndag. Att tiden har spolars tillbacka sen hörde jag mammas röst och det
förstörde mina drömmar om att det inte är söndag längre men sen kom jag på
att det kanske är en dröm men då kom hon in och skrek upp och hoppa det är
skola nu.
Nej tänkte jag och lade mig på sidan. Mot väggen och bara stirrade in i
väggen. Men sluta nu sa hon och slet bort täcket. Jaja sa jag och gick upp
till toan för att pissa.
Jag gick ner och åt någon smörja som jag inte vet vad det var men det var
gott det var säkert nåt norskt.
Nu bar det i väg mot den det min nya skola med en massa norskar det var
inte kul när man gick där i korridoren och kollade p alla som gick förbi
Tills jag kom fram till mitt nya klassrum jag blundade när jag gick in men
när jag kom in så var det lugnt alla hälsade på mig och det var en del
svenskar där också så det var helt lugnt när jag kom in. Jag fick ett par
kompisar direkt som jag var med hala veckan.
Nästa vecka så gick vi till doms fik och handlade något att äta. När vi
satt oss för att äta upp det vi köpt så satte min kompis en godis i halsen
som tur var så var jag snabb och inrycka och pumpa mina armar mot hans
bröstkorg så han hostade upp sin ner dräggliga godis på golvet och lade sig
ner för att han fick en efter chock. När han kommit över chocken så tackade
han för räddat hans liv.
Och jag fick applåder från alla som var och såg händelsen. Och jag, jag
började trivas med min nya skola.
Jag gick där som en hjälte genom korridoren jag var så stolt över det jag
har gjort.
När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag har gjort och hon vart glad
efter vad jag har gjort.
En vecka senare så satt jag hemma och kollade på tv som den dagen jag fick
höra att vi skulle flytta hit.
Så kom mamma i och frågade vill du flytta igen för jag har fått ett bättre
jobb i London.
Nej aldrig att jag vill det jag som just börjat trivas här så vill hon
flytta igen men jag ville inte såra mamma för hon var så snäll mot mig så
jag sa ja vist kan vi det. Är du säker på vad du vill frågade hon.
Jag väntade med att svara och sa att jag ville sova på det och gick upp å
lade mig på sängen och tänkte en stund och somnade.
När jag vaknade gick jag till köket, på bordet låg det en lapp som mamma
skrivigt att hon började tidigare och att jag fick åka buss.
Efter jag hade ätigt. Så gick jag till busshållsplatsen och väntade på
bussen. Efter ungefär 12minuters väntan så kom bussen och jag betalade och
satt mig. Jag tänkte på hur jag skulle säga till mina kompisar om att jag
ska flytta till London och vara där istället.
När jag kom in i klassrummet med mina polare och satt mig ner för att jobba
vi hade engelska på morgonen.
På rasten så sa jag det till han VA sa han och sa DU kom ju för fyra veckor
sen. Vi har ju knappt börjat känna varandra än.
Ja jag vet sa jag men mamma har fått ett bättre jobb i London.
Tre veckor senare höll vi på att packa igen jag har sagt adjö åt
alla mina kompisar.
Så åkte vi mot flyg platsen. När jag precis klivigt på flygplanet vaknade
jag och det var mamma som väckte mig och sa det är din första dag i skolan
här i Norge. Jag gick upp till toan och till köket jag tänkte hela tiden på
vad jag hade drömt. När jag kom till skolan och gick igenom korridoren
kände jag mig inte så nervös längre jag gick in i klassrummet och fick ett
varmt välkomnande.
Fast här så var jag ensam i ett par veckor dom veckorna så pluggade jag
sten hårt i alla ämnena.
Och här var det slut.
Av Magnus Stjernberg
texten datorskriven
Mina kunskaper och erfarenheter
Efter snart nio år iskolan Så har jag märkt att skolan inte är en plåga Som
man är tvingad till att gå i. I Ettan till tvåan så var jag till en början
lite rädd för att utöka mina kontakter och träffa nya mäniskor jag inte
träffat förut. Men så småningom så märkte jag att det var kul att leka med
alla nya kompisar man skaffade och jag längtande att gå till skolan varje
dag. I tvåan till trean så var inte några av skolans ämnen jobbiga. Jag
tyckte mest om de mindre teoretiska ämnena Som t.ex. bild och idrott. Det
var när jag börja med bilden iskolan jag börja gilla att måla och rita
teckningar. Jag började även då med min första idrott, fotboll. Trean till
fyran var det första året som började kännas tråkigt. Jag gick ju trots
allt på en liten skola som man snabbt utforskar färdigt. Vi började också
med svårare avsnitt i de olika ämnena. Vi började tex med multiplikation i
matten Som jag tyckte var mycket svårare än addition och substraktion. Jag
fick under det året erfarenheter av att skolan inte är något man kan
”glassa” igenom utan att man måste anstränga sig för att lyckas. Jag hade i
trean min första ”riktiga” friluftsdag. Jag hade nämligen i tvåan bara haft
frilufts(dagar som bara varade i högst 2-3 timmar. Men i trean så fick vi
vara ute ibland en hel skoldag i skogen och vandra. Jag tyckte det var
roligt när man fick vandra med hela sin klass. Friluftsdagarna brukade
Sluta med att vi grillade korv ute i skogen. I fyran till femman så var
mitt favorit-ämne träslöjd. Läraren vi hade i träslöjden heter Steffen han
var ofta sur och butter. Jag gillade träslöjden mycket men jag tror att det
var pga Steffen Som jag alldrig fick kunskapen att vara kreativ och
ambitiös vad det gäller att komma på nya lösningar och saker jag skulle
tillverka. Steffen gav nästan aldrig beröm Som jag tror behövs när man
försöker tillverka olika saker. I femman och sexan hade vi många olika
projekt och tema-veckor. Det mest intressanta projektet vi hade var om
förintelsen. Under den veckan lärde jag mig mycket om hur mäniskor kan
tänka hur människor kan tänka och om hur mycket hemsk som har hänt under
andra världskriget. När jag började sjuan var jag ganska nervös om hur det
skulle vara att börja i en större skola. Men Samtidigt så tyckte jag det
var väldigt spännande. Efter sjuan hade jag 185 poäng. I åttan så hade jag
fått mer kompisar och mer kunskap i de flesta ämnena. I sjuan tog jag inte
skolan på allvar, men efter att jag hade fått alla de 16 ämnenas
bedömningar så tänkte jag över hur jag ville ha det. Jag tänkte att om jag
anstränger mig under alla skolår så behöver jag nog anstränga mig mindre
när jag har ett bra jobb. Under åttan hade jag min första praktik. Jag
praktiserade på min pappas jobb under en veckas tid. Under den veckan fick
jag lära mig mycket om hur arbetslivet kunde se ut. Jag hamnade på ett
ställe där man jobbade som reparatör till olika maskiner. Jag fick under
den veckan kunskapen att man skall nog plugga så gott man kan. Efter åttan
hade jag 210 poäng i betyg. Nu i nian så har jag lärt mig mest inom
samhällskunskapen. Jag praoade på Onjack som är ett lackeringsföretag. Jag
fick under de två veckorna packa upp och packa ner varor som hade lackeras.
Jag fick efter praon ännu klarare för mig att jag måste plugga för att
komma nånstans här i livet. Efter nians betyg ordet är överstryket,
osäker på om det är 719303 som strukit över eller om det är rättat första
betyg fick jag 245 poäng i betyg och nu kämpar jag för det sista riktiga
slutbetyget. Skolan är en tid man skall ta vara på och umgås så mycket man
kan. Skolan är rolig men ibland stressig.
Begripligt innehåll – redovisar händelser
Tankar om vad som är viktigt i skolan nämns/utvecklas något. Olika exempel
Kronologiskt sammanhang, OK struktur, bra början och slut, men lite väl
korta.
Enkelt ordval. Korrekt mb (oftast), inte så varierad. Några språkfel som
inte stör läsningen.
Ingen styckemarkering. Några stavfel och särskrivningar.
G enligt bedömningsunderlag
Mina Skolår
Jag var en riktig bråkstake i låg- och mellanstadiet.
Jag bråkade med allt och alla och lyckades slå ut två tänder på en kompis,
först blev han arg men sedan blev han glad för det var ju två mjölktänder.
Efter det hade gått några år så hade jag och en kompis bestämt att på
rasten så skulle vi spela baseball.
Rasten började och vi letade upp en planka och ställde oss på
fotbollsplanen.
Han skrek nu kastar jag. Jag tog i allt vad jag kunde och.
PANG! Det ekade över hela skolgården och han skrek aaaah. Jag undrade vad
som hade hänt och han mumlade något och sedan fick jag se.
Jävlar sa jag, den hade gått isönder tanden alltså.
Jag hade gjort sönder hans framtand och det var ingen mjölktand. Han fick
åka akut till tandläkaren och kolla om den gick och laga, men det gjorde
den inte.
På morgonen dan efteråt så fick jag stå inför hela klassen och berätta vad
som hade hänt.
Sedan gick allt så snabbt och vi skulle börja sjuan.
Alla var nervösa att träffa den nya klassen, men efter några dagar gick
allt bra man skaffade sig nya vänner.
Det jag minns starkast i sjuan var att en kille i nian slog en kompis till
mig på kinden och då kom en lärare och sa:
Du ska ge fan i dom som är mindre. Alla på bänken skrattade och min kompis
fick lite ont men han skrattade han med.
Senare på dan började dom kalla han Truten för han såg ut som en anka.
Efter två terminer så började vi i åttan och då var det inte vi som var
minst.
Vi slog och slängde sjuorna i snön. Men det var ju inte kul efteråt för då
fick vi prata med lärarna.
Men efter en stund började vi mogna och började kolla på brudar. Och i nian
blev det bättre, vi bråkade inte lika mycket och övade mer på proven.
För det var ju sista året i högstadiet och då gäller det att man pluggar.
Och nu sitter vi här och skriver nationella prov.
David Karlsson 9E
att byta skola/att byta klass
Att byta skola kan vara Väldigt Väldigt kul, tråkigt Spännande, nervöst och
jättekul. Det kan vara kul när man kommer till en ny skola och får några
nya vänner. Det kan vara tråkigt om man kommer till en ”smutsig” skola med
tråkiga elever. Det kan vara jättekul om man kommer till en mycket bra
skola med trevliga lärare och elever. Det är förmodligen alltid Spännande
att byta skola och få nya kompisar. Jag tror att man blir ganska nervös av
att byta skola. Jag tycker inte att det är bra att byta skola för att man
lämnar många bra vänner. När man flyttar till en annan stad är det värre
för att inte ens flickvän/pojkvän kan följa med. Jag har bytat skola en
gång tidigare (från mellanstadiet till högstadiet) och jag tyckte att det
var jättekul för att alla mina vänner (klasskompisar) följde med. Dessutom
så var den nya skolan nyrenoverad och vi var dem första som började på den.
Den nya skolan var jättefin och hade inga saker ritade på väggarna. Jag ska
snart byta skola igen. Jag tror att detta bytet blir det bästa. Jag tror
det eftersom jag själv har fått välja gymnasium. Jag har också fått välja
vilka ämnen jag vill syssla med. Jag valde naturvetenskap eftersom jag
tycker att det är Väldigt kul med Fysik. Jag gillar kemi, biologi, teknik
och mattematik också men inte lika mycket som fysik. Jag har aldrig behövt
att byta klass p.g.a. flyttning eftersom vi bara har flyttat tre gånger men
då gick jag på dagis. Jag minns när jag skulle börja ettan. Då var jag så
nervös att jag nästan började att gråta. Jag höll min mamma hårt i handen
och ville inte släppa när dem ropade upp mitt namn (jag skulle få en ros).
Nu tycker jag det var Väldigt barnsligt gjort. Denna klassen jag går i har
problem. Dem sabbar nästan varje lektion med prat eller bråk. Hälften av
klassen (inklusive mig) har gått från ettan. Resten har hoppat in och ut.
Jag tror jag kommer behöva byta skola igen efter gymnasiet eftersom jag
tror att jag kommer gå på Universitetet. Jag har aldrig varit på ett
universitet så jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut där. Jag
tycker att skolorna i Sverigeär mycket bra (om man jämför med andra
länder). Men felet på de Svenska skolorna är att dem inte alls är stränga
om man gör något fel. Det bästa med att börja på gymnasiet kommer att bli:
den nya klassen. Dessutom så kommer jag inte träffa denna klassen mer.
Vilket jag tycker är väldigt bra.
Mina skol år
Jag började i skolan i malmö på en skola som heter dalskolan. Men jag
vantrivdes där. Så efter halva ettan flyttade vi till jordbrovägen. Och
började på skogsbymarken. Jag kommer ihåg att jag trivdes där. Hade tre
kompisar som jag var med. Tomas som jag alltid va med i skolan. Jenny som
var min flickvän och bästa tjej kompis. Och Jonatan som lärde mig så mycket
bus att min mamma förbjöd mig att vara med han. Men jag hade alltid
roligast med han. Vid denna tid var jag bara 6år. Och vi hade redan
förstört en traktor. Gjort våra bomber som var diskmede med vatten i en
liten burk. När vi kastade dem blev det typ att det såg blött t i flera
dagar. Kommer inte ihåg mycket mer. När jag började fyran började jag på
dalshögsskolan. Det var den tradigaste. Där ville jag inte plugga eller
lyssna. Efter 2 månade flyttade vi till möllevången. Och började på
möllevångsskolan. Där trivdes jag mer. Jag började va med Kent, Kim och
Johan. Kent och spelade rollspel eller exprimenterade. Kim och jag va
agenter. Som skulle lösa ”X-files”. Mina föräldrar började och bråka
oftare. Sen en kväll ringer det i telefonen. Det var Linda. Efter en stund
hör jag min mamma gråta. Och går in och frågar vad som har hänt. Min mamma
förklarar att min pappa varit otrogen. Min pappa behövde pengar för han
hade startat eget företag. Efter detta så flyttar mamma till lund och pappa
till eslöv. Jag vet inte varför jag gick med pappa. Jag och pappa skulle
träffa en kompis som hette Linda. Först förstod jag inte att det var hans
flick vän. Men det var konstigt att dem var så otroligt snälla. Och två av
barnen sprang och krama min pappa. Och han äldsta lyssnade på trance. När
jag såg hans skivor frågade jag varför han hade så mång. Svare chockade mig
han hade fått de flesta av min pappa. Så min pappa hade fler barn. Ne så
var det inte. Utan han var me dem när han sa att han var på jobbet. Efter
den gången åkte jag aldrig dit igen. Nu gick jag på Vallaskolan i eslöv.
Nästan 35 % var rasister. Jag saknade malmö. Jag och två andra var dem enda
med svart hår i nian. Men det fans mång albaner och jag tror dem var
anledningen till att folk inte gillade invandrare. Min pappa och jag
cyklade mest på min fritid. Och på helgen åkte vi alltid till stugan. Där
hade vi två datorer som vi alltid spelade på. Men härligaste var när det va
kallt och eldstaden var tänd. Bara sitta och titta in i elden. Senare
började jag och min pappa et jätte bråk och det sista jag hörde innan jag
sprang till tågstationen var ”Jag vill aldrig se dig mer”. Och då akte jag
till min mamma och börjde en ny skola. Som inte alls va som dem andra här
var det skit samma om ditt hår va svart. Och här är det bästa stället av
alla men jag saknar ibland malmö. För ca 5-6 månader sedan fick jag reda på
att min pappa var i argentina med en ny flickvän. Fast jag bryr mig inte.
För jag har de bra med mina polare och min mamma.
