Pojke – Sida 24 – Skrivbanken

Intro:

Hejsan!
Jag heter Rani Kazimi och jag har här skrivit om mina skolår och lite annat
smått och gott.
Hoppas ni finner det jag skrivit som intressant

NP i Svenska, delprov C. Ämne: Mina skolår

Skolan. hur mycket har egentligen skolan påverkat mig? Hur mycket har jag
lärt mig?
Jag har lärt mig enormt mycket under mina skolår, och jag har inte ens gått
hälften av mina studieår än. Det är svårt för mig att säga precis hur
mycket, eller på vilket sätt skolan har påverkat mig. Som person har jag
självklart blivit mycket smartare och jag ser på vissa saker från ett annat
perspektiv. Skolan får en tänka logiskt, och det behöver man göra för att
leva ett bra liv. Nu ska jag berätta hur mina skolår varit hittils, och jag
börjar med det första skolåret:

Mitt första skolår har varit ett av mina mest lärorika år.
Det mesta man lärde sig hade man inte ens tänkt på innan.
+, -, dessa tecken var de första man lärde sig inom matematiken, och jag
fann detta ämne roligt och hade väldigt lätt för mig att räkna. Jag tror
faktiskt att vi började läsa engelska också det året. Svenska fanns också
med på schemat. Vi hade även idrott men sedan fanns det väl inget mer ämne.

Jag träffade massor av nya kompisar under det första skolåret, och kompisar
var viktiga att ha. Vi spelade oftast fotboll på rasterna, och vi skrattade
åt dom mest konstiga sakerna. Om man bråkade med någon så var det oftast
glömt dagen efter. Allt var så nytt, så spännande, så roligt, så härligt.
Min första lärare hette Agneta Krantz och var en äldre medelålders kvinna
som var gift med en 20 år yngre polis vid namn Jörgen. Agneta var en
väldigt förstående lärare som man hade lätt att prata med. 1:an hade 2
klasser, A och B, jag gick i B.

I tvåan vad det ungefär som första året, fast nu hade man klart för sig vad
man gjorde och man hade gott om kompisar. Nu retades vi också med 3:orna
genom att kalla dom för trä|skallar, vilket var jättekul.
Träskalle skämtet blev mindre kul när vi själva började i trean. (skratt)
Detta år vi fick vi alla en varsin fadder, som var våra ”beskyddare” i
skolan. Dom var 3 år äldre än oss och gick i sexan. Nästa skolår, i fyran,
fick vi en ny lärare, samtidigt som vi bytte klassrum. Vår nya lärare hette
Hanna, och skrev det själv hanna skribenten har en smiley i det första a-
et . Hon var 28 år när vi började i fyran.
I fyran blev det lite mer självständigt arbete, och det kändes som om
kraven på att arbeta hårt höjdes. Men man pratade fortfarande och skrattet
fortsatte att ge ljud i klassrummet.

I femman slog vi ihop oss med A-klassen. Dom var 16 och vi 20 så lärarna
fann det passande. Inte nog med det vi slog oss ihop med 4:orna också, och
nu kallades vi 4-5 II. Femmorna var besvikna efter beslutet men vad har
eleverna att säga till om i skolan? Väldigt lite.
Man fick höra att skolan inte hade råd med fler lärare så därför slogs vi
ihop. Vi fick byta klassrum när det var matte och engelska. Arbetslaget
bestod av fyra lärare. Vi fick i femman faddrar; jag två. I sexan fick vi
förflytta oss till en annan skola om man hade valt tyska/franska. På vägen
dit hade jag och mina kompisar jättekul. Ibland kastade vi lite grus på nåt
fönster för att sedan springa så fort man kunde, eller så knackade vi på
hos folk för att ännu en gång springa. Man var liten och dum, nu skulle det
aldrig falla mig in att göra sådant bus. Men det ingick i barndomen då. I
sexan upplevde jag mitt livs roligaste skolår, hittils i alla fall. När jag
sedan skulle börja i 7:an började jag i en skola i Uppsala, fast jag bodde
i Stockholm. Pappa hade köpt en affär här i stan och vi fann det passande.
I 6 mån åkte jag fram och tillbaka innan vi sedan flyttade hit. Lägenheten
hade jag funnit genom en annons i UNT, passande nog så låg lägenheten ca 50
meter ifrån skolan och några minuters promenad till skolan. Första
skoldagen åkte alla 7:or till en kulle i Sandsvik där jag skaffade mig
några kompisar direkt. Det var bra kände jag, nu har i alla fall några att
vara med. Proven gick skapligt och jag skaffade mig mer vänner för var dag
som gick. En låt som påminner mig om 7:an är ”Life is a rollercoaster” med
Ronan Keating. Hörde den ofta på hemvägen i bilen.
När jag sedan började i åttan hade jag det väldigt bra. Jag hade flyttat
hit till Uppsala, skaffat mig många vänner och studerade på bra. Nu fick
jag också kompisar i nian och jag kände mig mer och mer hemma här. Betygen
däremot blev jag missnöjd med: 10 VG:n och 3 G:n, jag menar dåligt är det
inte men ämnerna var viktiga.
Sedan kom 9:an och nu vart jag mer målinriktad än någonsin. Jag har redan
bestämt mig för att bli läkare som vuxen, och jag sätter skolan framför det
mesta. Det gav även resultat. Betyget i första terminen blev 6 mvg:n och 11
VG:n och det var en klar förbättring och att dessutom göra sina föräldrar
stolta gör mig mer självsäker och stolt. Nu ska jag fortsätta att jobba
hårt framöver. Allt hårt arbete ger resultat har jag hört och det är vad
jag går efter.

Mina skolår

Jag är då sju år och skall gå till skolan på morgonen. Det är ganska
pirrigt, men ändå har jag redan träffat mina nya klasskamrater. Mamma tar
en bild när jag står vid dörren och ska gå. Hon ville ha den som minne av
första skoldagen. Jag går och hämtår mina grannar som jag alltid bruka vara
med.
Vi går tillsammans ner till skolan, och alla är ganska så nervösa.
Vi har bara ca 800 meter till skolan, så det går snabbt att gå ner. Men så
var vi framme jag gick i samma klass som en av mina grannar.
Vi gick till klassrummet och började lektionen.
Vi träffar våra andra kompisar på rasten och alla var mera glada och inte
så nervösa längre.
Den första skoldan var mycket spännande, pirrig, rolig och man träffade
sina bästa kamrater där.
Jag hade mycket att berätta till mamma och pappa när jag kom hem.
Så min första skoldag var lyckad.
Så gick mina tre år på lågstadiet och vi hade det bästa klassrummet på
skolan också.
Vi hade också varit med om matstrejk då på skolan. Våra mattanter strejkade
och vi fick ta egen mat med oss och det var ganska rolig tid. Vi åt lunchen
i klassrummet.
Men det på gick ingen lång tid men vi hade roligt ändå. Vi hade en lång snö
backe på skolan också.
Den kallade vi beckis backe och där var vi ofta på rasterna. På vintrarna
så var det roligt där det gick snabbt nerför backen och vi fick ha
snöbollskrig där.
Men om vi inte var i backen så spelade vi fotboll. Det gjorde vi alla år vi
gick i grundskolan.
Vi spelade också mycket annat där med som bandy, basket och tennis.
Men när vi slutade lågstadiet så fick vi en ny lärare och en ny elev.
Första dagen i skolan då lyste solen starkt.
Vi hade idrott då och hoppade längdhopp och vi skulle vår nya klasskamrat
hoppa och så stukade han handleden så han fick åka till doktorn redan vid
lunchtid.
Det är inte den bästa skoldagen man skulle vilja ha när man bytt klass.
Men han var tillbaka nästa dag igen, så det var ingen fara med han.
Men mellanstadiet var den roligaste tiden vi hade och det är den
fortfarande. Men när vi började femman så hade vår fröken köpt lite saker
man kunde ha på rasterna och det var en lek som hette Översten och den höll
vi på med i sexan också det var det roligaste leken vi gjorde tillsammans.

Vi var med i frågesporten ”vi i femman” men vi kom inte lågt, men när vi
vann pengar till klassen var det alltid genom lottning som vi vann på. Vi
började åka skateboard då under den tiden men vi fick aldrig åka på
skolgården. Sedan blev vi äldst på skolan. Då kände man sig stor och man
var kanske lite stöddig ibland mot de andra mindre barnen men vi var oftast
hjälpsamma.
Skolan var alltid ren. På toaletterna var det aldrig smutsigt.
Det aldrig bråk där heller. Vi fick ta hand om de mindre som började första
klass. tiden gick snabbt och det var jul och vi övade inför kören till
kyrkan.
Vi hade vinterlov och det blev mycket ishockey, julklappar och raketer.
Sedan kom vi tillbaka och tiden går snabbare och snabbare. Vi skulle snart
börja sjuan. Vi hade språkval på tisdagar och torsdagar så vi åkte buss
till högstadie skolan.
Man så mycket folk och de tittade på en när man gick förbi och de pratade
om oss.
Så man blev lite skraj. Vi fick komma upp en skoldag där och titta.
Vi träffade nya klasskamrater som vi skulle gå med i tre år.
Vi slutade sexan och hade sommarlov.
Gissa om man tänkte på hur det skulle vara första skoldagen på högstadiet,
det tänkte jag hela tiden.
Vi började sjuan men efter ett tag kände man sig trygg där.
Man tycker nu att tiden har gått snabbt men den har varit mycket mycket
rolig.
Nu går man i nian och tänker tillbaka.
Tiden har gått snabbt.

Att byta skola är jobbigt.

Första gången jag skulle byta skola var när jag bodde Ödeshög och gick i
Krylboskolan.
Jag hade just slutat trean och var jätte ledsen. Jag trivdes mycket i min
klass och ville fortsätta att gå där men mina föräldrar flyttade mig för
att jag skulle ha det bättre.

Medans sommaren gick tänkte jag inte på den andra skolan, istället lekte
jag med mina vänner nästan varje dag. Jag klarade mig jätte bra under
sommaren inget farligt hände mig det lovet.

I slutet av sommaren hade jag väldigt roligt eftersom jag var ute och
reste. Jag har vaga minnen av var jag reste men jag tror det va till
Italien.

I Italien hade jag glömt bort skolan. Varje kväll var vi ute och åt på en
restaurang. Allt jag åt äkta italiensk spaggeti med köttfärssås.
Vi åkte till olika delar av Italien för att se monument eller kännda
platser.
Venedig var bland det första vi åkte till. Det va den allra vackraste
staden jag någonsin sätt. Vi gjorde väldigt många saker i venedig, men det
var synd att det regnade första dagen vi var där.

När vi kommit hem från Italien så var det ungefär en vecka kvar tills jag
skulle börja skolan igen.
Jag va hemma i två dagar sen åkte jag till skolan för att träffa min nya
lärare och få veta i vilket klassrum jag skulle va i och få se mina nya
klasskammerater i skolkatalogen. Så klart så var jag orolig och var nära
att hoppa ner på marken för att det känndes otroligt mycket i magen.

När jag tillslut hade börjat skolan darrade jag i hela kroppen men jag var
inte själv om det efter som det var kallt i korridåren.

Jag stod lutad mot väggen sen kom Rolf och började prata med mig tills vi
började.
Jag satte mig på den platsen jag fick och lyssnade spänt på vad läraren sa.
Jag hade roligt den dagen.

När vi hade lunch var jag vrål hungrig. Jag väntade på att vi skulle bli
insläppta till matsalen två tre minuter tills dom två utvalda för veckan
dukat klart. När vi blev insläppta blev jag häpen. Maten var framdukat på
borden i skolar liga stora som en talldrick.
Jag åt så mycket jag kunde sen gick jag ut på skolgården för att utforska
lite.

När jag kom till baksidan av skolan var det runt 15 personer som hoppade
längdhopp.
Dom frågade om jag ville vara med. Eftersom jag gillar att hoppa längdhopp
så ville jag det.

Jag hoppade fyra fem gånger och sista hoppade jag ett nytt rekord och
lyckades vricka handen ordenkligt.
Jag fick gå upp till klassrummet och berätta det till min lärare.
Jag var uppe i klassrummet i fem minuter. Sen ringde det in.
min lärare stod och pratade i några minuter. Jag lysnade så bra jag kunde
men jag kunde inte koncentrera mig för smärtan i handleden och illamåendet
som smög sig på bakifrån.

Jag ringde efter min mamma för att hon skulle hämta mig.
Jag låg och såv hemma i ungefär 4 timmar efter att jag hade kommit hem.

När jag äntligen kommit hem hade det mesta av smärtan dämpat sig. Jag kompå
att cyklen var kvar i skolan. Min mamma körde mig till skolan för att hämta
cyklen.
Efter att jag hade hämtat cyklen gick jag till min granne som också är min
bästa vän och vi hade roligt resten av dagen.

Åren gick tills jag skulle börja sjuan. Jag kännde till Stora Dalsskolan
lite efter som jag hade språk där och för att vi var där med klassen och
skulle besöka vår nya klass.

Sommaren gick som på smör och tanken om att börja i en ny klass var inte så
farlig denna gången.

Jag hade varit i spanien i tre veckor så jag mer än utvilad. Jag hade
skaffat mig några nya vänner att umgås med.

När jag skulle börja på Stora Dal var det spännande att få träffa sina nya
klasskamerater.
Jag blev glad när vi började för det känndes som en evighet sen jag sist
träffat mina vänner.

Varje byte av skola förändrar en mycket inifrån och ut.
Snart är det dags igen att byta skola igen men innan dess finns det mycket
att göra. Jag kommer att gå i samma klass som några jag gått med i ettan
till trean, fyran till femman och sjuan till nian.

Det kommer att vara svårt att byta skola igen eftersom man har fäst sig
till skolan. Skolan kan va tråkig och långsam men det finns ändå saker som
är värda att hålla fast vid. Lärarna är ett exempel eftersom dom har
hjälpte eleverna från ena sidan till den andra. Dom har stött en om man
inte tror att man klarar av något. och har dåligt självförtroende.

Skolan är ocks ett värde för andra, olika platser kan ha varit minnesvärda
eller roligt att umgås på.

Kära Skolministern

Här kommer mina synpunkter på skolan. Jag går i nian och bor i Ronneby, det
är en fin håla med tre grundskolor och just nu en högstadie|skola, innan
var det två.
Vi har också ett bra gymnasium med olika inriktningar, som
orientering och bågskytte. När jag började skolan så gick jag på en skola
som heter Åkerboskolan.
Det är en bra skola med en ca 300 elever på. Skolan var fin och
lärarna bra. Men dom hade inte så jättebra koll på mobbningen, som på gick.
Jag själv blev mobbad från lekis ända upp till sexan. Bara för att Jag är
kristen och var med i en musikal där Jag spelade Jesus.
Men jag tog inte åt mig jag brydde mig helt enkelt bara inte om vad dom sa.
Men sådana är inte alla så mobbningen är något ni måste ha mer koll på över
allt. Sen på högstadiet när jag kom upp där så var det bättre med
mobbningen över. ingen tycktes mobba någon. Det är en stor skola och det är
nästan alltid någon lärare som går omkring ifrån sal till sal på rasterna,
och under hela dagarna. Men jag vet ju inte hur det är på andra skolor runt
om i Sverige så jag kan inte betygsätta skolan, det är lite väl svårt. Sen
kan vi alltid prata om maten och matsalen. Matsalen är lite liten för en
600 elever, och det kommer bara fler. En sak jag inte har förstått är
varför alla, nästan alla klagar på skolmaten.
Det verkar nästan vara en tränd, klagar man inte så är man inte cool.
Ibland kan jag också tycka att det är ”äcklig” mat, inte god mat.
Men då går man och delar en pizza med en kompis bara.
Sen har vi ju också vårt ”Fritids” som vi kallar det.
Där har vi en caféteria där man kan handla läsk, godis mm.
Det är en bra caféteria för det hjälper också förståndshandikappade, det är
dom friskaste i kommunen som får jobba där, eller så får dom läsa på komvux
om dom vill det. Men åter till Fritids. Där har dom nyligen köpt in ett
fotbollsspel. Det är kul.
Där finns också ett nytt airhockeyspel. Det är också kul. Där finns cd-
spelare, tv, massa bänkar och en bokhylla med böcker och tidningar.
På rasterna kan vi också välja mellan att spela basket eller volleyboll.
Men bara på sommaren, det är inte så kul på vintern när det kallt och halt.

Vi har också börjat ha, nu på senare tid en infodisk. Där har olika klasser
en vecka var. Dom hjälper tid att städa i matsalen dom hjälper till att
städa lite ute i korridorerna också. Dom står oftast bara i disken och
hänger. Dit kan man komma om man vill veta när man börjar, för dom har
scheman där.
Det kommer ibland också folk till skolan som inte hittar Då kan dom gå dit
så ska dom visa vägen. Jag själv brukar oftast vara ute i en sal som kallas
paviljongen.
Det är vår musiksal. Där ute brukar jag och några kompisar sitta
och spela gitarr.
Men bara vi som är musik|klassare.
Du kanske undrar vad det är för något.
Det är så att en lärare startade något som heter valje musikklasser där går
man ifrån sjuan till nian. Man får söka in, och om man är tillräckligt bra
så får man börja där. Det är rätt så många som söker dit.
I år är det 58 stycken. Det är rättså eftertracktat för i stället för prao
i åttan så åker vi på turne och spelar i Blekinge och Skåne. Och i nia så
håller vi just nu på med att göra en musikal. Vi har också idrottsklass dit
får man också söka. Det finns också D-klasserna som är lite mera data
klass.
För tre år sedan när min storebror skulle börja här så kunde man välja
bland ännu mer ”profiler”. Det var då musik, idrott, data, slöjd mm. Lite
är kvar, bara idrott och musik är som det alltid har varit.
Detta var lite fakta om skolorna i Ronneby, mest om Högalid, högstadiet.
För det är den jag går på nu och känner till mest om.
Man är väl uppmärksamare nu kanske.
Hoppas inte att du tycker att brevet är för lång
MVH Emanuel Karlsson 9B Ronneby

Mina skolår

Nu har jag gått i skolan i 9 år. Det känns väldigt konstigt att lämna
grundskolan. Det känns som om det var igår jag började skolan men ändå
minns jag knappt någonting av första året. Allt har suddats ut. Däremot
minns jag lekis bättre. I Lekis var jag och min bästis Pelle alltid
tillsammans. Han var nämligen dagbarn hos min mamma så vi hade varit
bästisar sen vi bara var 2 år. Ett starkt minne ifrån kuddrummet som vi
hade i lekis. Där fick den starke flest kuddar. Pelle var starkast och vi
delade alla kuddar. Vi var lekisets ”maffia”. Vi hade 2 lekis på Saltö. Vi
hade aldrig träffat de andra förut. Den här dagen fick vi träffa det andra
lekiset. Det var första gången jag träffade Gefvert och Dahlin. Vi spelade
bandymatch mot varandra. Då hade vi ingen aning om att vi (senare under
våran skoltid) skulle umgås extremt mycket.
Jag minns inte mycket från mitt första skolår. Mitt andra skolår minns jag
desto bättre. Vi hade börjat spela caps. Vi spelade jämt och ständigt. Caps
och fotbollen var vår sysselsättning på rasterna. I tvåan blev jag kär för
första gången i en tjej som heter Mia. I trean blev jag och Mia
tillsammans. Vi kände oss så stora. Vi var störst i lågstadiet! Livet lekte
i trean, så det är inte konstigt att jag tänker tillbaka på trean som det
bästa året under min skoltid. I fyran började jag och Pelle tappa kontakten
Det var nu jag började umgås med Fredrik. Idag är han min bästa vän. Femman
minns jag inte. I sexan var jag jävligt skoltrött. Dagarna var långa, få
raster, långa lektioner. Sexan var det jobbigaste året. I sjuan var man för
första gången vuxen. Man kände sig så stor. Åttan likaså. Nu i nian kan jag
titta tillbaka på alla åren och känna att jag haft tur. Jag har gått i en
bra skola utan mobbing. Jag har träffat många olika personer. Jag har haft
det bra under min skoltid.
Nu när jag tittar tillbaka ser jag en mening med allt. Jag har varit kär,
varit tillsammans med en tjej, bytt vänner och blivit stor. Jag tycker att
de som går i trean är mycket mindre än vad vi var när vi gick i trean
likaså sjuorna. Jag tror att man hela tiden känner sig större än vad man
är. Jag minns hur stora niorna var när jag gick i trean. Det tråkigaste
under den här tiden var att jag och Pelle gled ifrån varandra, men på så
vis träffade jag fredrik. En sak är helt klart. Jag kommer aldrig glömma
grundskolan.

Min syn på skolan.
Hejsan minister!

Jag tycker skolan är ganska bra men det är fortfarande lite odemokratisk
eller man får ju igenom det mesta men ibland så ska vi helt plötsligt göra
saker som man inte hört ett ord av förut. Det är lite dåligt. Maten tycker
jag också ska förbättras, den är ganska dålig, och ibland så kan potatisen
vara stenhård och nästa dag ramlar den nästan sönder. Förut när vi skulle
på frilufts|dag så hade jag valt skateboard och då så skulle vi åka till
skateboard hallen i alingsås, så då skulle vi åka buss dit. När vi stod på
busshållplatsen så var det ca 15 – 20 °C kallt och vi hade stått där ett
bra tag, och sen när bussen kom så var den så full så att vi fick inte
plats, så vi fick gå hem igen. Det var ingen kul upplevelse och sen så kom
det fram att idrottsläraren inte hade varnat Dalatrafik för att vi skulle
komma, så att det var lite dåligt. Men vi fick åka dit sen. På tal om
bussar, så bussen som jag åker med på morgonen när jag ska till skolan går
väldigt tidigt, så att vi kommer till skolan typ halv 8, det är en halv
timme innan skolan börjar och det var ganska jobbigt att komma så tidigt,
så att nu så har dem ändrat på bussarna lite så att nu kommer vi till
skolan runt 10-15 min i 8.
Allt funkar nästan bra annars, eller det blir lite strul med lektionerna
ibland, men det är oundvikligt.
Vad tycker jag att skolan ska förbättra?? Maten! Den är lite ofräsch och
lite oinbjudande.
Jag tycker också att dom kan förbättra att man bara får en penna och ett
sudd per termin, det är dåligt tycker jag för en penna räcker liksom inte
en termin.
Dem skulle också kunna förbättra dagarna tycker jag, dem måste bli kortare
och man skulle ju egentligen kunna ta bort alla hål, men det finns inte
klassrum och lärare så att det räcker. Jag tycker också att skolan kan
börja med elevens val, alltså om man tar en timme i veckan och gör nått kul
som man valt själv. T.ex. NO, pingis, MA Badminton nått man tycker är kul,
och när man menar NO så menar jag typ experiment och sånt.
Jag hoppas att detta kan hjälpa lite och jag är glad över att få skriva
till er.
/ Andreas

Att byta skola

Det var en stekhet dag i Juni, jag var på väg till vårterminens näst sista
dag. På vägen dit så träffade jag Ola, vi gick tillsammans till skolan, vi
säger ingenting till varandra för vi njuter bara av fåglarnas kvitter.
När vi kommer fram till skolan så ringer det in. Jag tar några snabba
löparsteg och Ola kommer efter. Inne i klass||rummet så snackar läraren om
morgon||dagens avslutning, men jag är inne i mina egna tankar. Jag tänker
på hur mycket jag kommer att sakna mina vänner Ja, till och med lärarna och
skolan.
– Sten!
Jag vaknade genast upp ur min dagdröm.
– Öh! Vad?
– Har du förstått hur ni ska göra när ni kommer till skolan i morgon?
– Njaej, inte precis.
– Jag vet att du ska byta skola men du kan väl i alla fall försöka att
hänga med på lektionerna.
– Jaja.
Så fortsatte läraren med sin genomgång och jag sjönk återigen in i mina
dagdrömmar. När lektionen var slut så gick lag lungt ut ur klassrummet. Jag
bestämde mig för att gå hem. Jag hade ju bara en lektion kvar, matte, och
den kan man ju skita i. Men istället för att gå hem så tog jag riktning mot
min och Olas koja i skogen, där kunde jag tänka för mig själv. Väl framme
så tittar jag upp mot kojans fyra våningar.
– Orka! Sa jag tyst för mig själv och gick bakom kojan och satte mig på en
stubbe. Jag tänkte på alla mina kompisar och på den nya skolan, Usch!. Jag
vill inte lämna mina kompisar och gå i skola i Skåne. Jag vill ju stanna
här med mina kompisar. När jag suttit där på stubben i ca två timmar så
började jag oläsliga ord . Jag gick genom björkallén till vårt hus
samtidigt som jag sparkade en liten sten framför mig.
Nästa dag så försov jag mig och fick lov att springa till skolan. Framme
vid skolan så fick jag en rejäl utskällning av vår engelska lärare, efter
det så fick jag gå in i klassrummet där hela klassen var samlad. Det var
helt tyst så jag smög in och satte mig på huk bredvid Ola. Jag led igenom
hela avslutningen och när den var slut så sprang jag hem och stängde in mig
i mitt rum. Där stannade jag i ungefär två veckor. Den enda gången jag
lämnade rummet var när jag skulle äta eller gå på toa.
– Men snälla Sten, kan du inte gå ut en liten stund bara? Ola väntar ju på
dig. Mamma tjatade hela tiden på mig så jag bestämde mig för att gå ut.
– Okej då, jag går väl ut en liten stund då.
– Hejsan Sten! Är du ledsen för någonting?, sa Ola
– Nej, varför undrar du det? svarade jag
– Jo, du har ju låst in dig i ditt rum ända sen avslutningen.
– Jaha, det är för att jag inte vill byta skola.
– Okej, men då förstår jag, du jag vet en sak som kommer att göra dig på
bättre humör. Vi kan sticka till våran koja. Vi började att springa.
När vi kom fram så hade det börjat regna och blåsa, så vi skyndade oss upp
i kojan. Ola klättrade först upp för den vingliga repstegen. Men när han
kom upp till tredje och jag andra våningen så hördes det en ljudligt brak.
Det var den fjärde våningen som dundrade ner i marken. Jag skyndade mig
neråt, när jag kom till första våningen så hörde jag ett till brak, nu var
det tredje våningen som dundrade ner. Jag hoppade ner till marken rakt ner
i ett par buskar. När allting lugnat ner sig så tittade jag upp ur busken.
Det var totalt kaos och mitt i alltihop så låg Ola helt orörlig. Jag sprang
fram till honom.
– Ola!! Vad har hänt?
– Aahh. Jjag. ramlade ner på de här brädorna, det känns som om jag har en
kniv i ryggen.
– Ligg still, jag ska hämta mamma. Jag sprang det snabbaste jag kunde hemåt
och smällde upp dörren.
– Mamma!! Ola har gjort illa sig.
– Va!? Vad säger du? Har Ola gjort illa sig?
– Ja, han ligger vid våran koja och rör inte på sig.
Mamma tog upp telefonen och ringde till 112. Vi sprang mot kojan och efter
ett tag så kom ambulansen. De gick fram till Ola och lyfte försiktigt upp
honom, han hade landat rakt på en lång spik. De åkte iväg med honom till
akutmottagningen. Nästa dag så hörde jag att Ola klarat sig ganska bra. Jag
tänkte för mig själv ”Om jag klarat av du det här så måste det ju vara en
baggis att börja i den nya skolan. Jag trivs faktiskt ganska bra i min nya
skola, och jag håller kontakten med Ola.

Jag kommer bara ihåg lite av det första skolåret. Jag kommer ihåg att jag
hade längtat jätte mycket efter att börja första klass. Det var en varm
morgon och jag var jätte nervös för att få träffa min nya fröken Kerstin
Karlsson, men klassen var inget att oroa sig för, dom hade gått med på
förskola också så jag visste redan hur alla var. Första året var det lungt
och skönt men när vi började andra klass så fick vi en ny elev. Hon var
fruktansvärd jobbig och betedde sig inte normalt. Hon sprang omkring på
borden och skrek och slängde omkring allt som hon fick tag i. Hon har varit
riktig jobbig hela tiden och hon är lika jobbig än idag. I tredje klass
kommer jag faktist inte ihåg nått. Men i fjärde klass fick två nya lärare
Lasse och Pelle. Dom var mycket snälla mot en om man själv var snäll mot
dom. Men det fanns vissa som inte var mot dom och dom hade det inte så kul
mellan årkurs fyra till sex. I sjuan fick vi en ny lärare som hette Sofia
och var från Växjö så hon pratade lite roligt tyckte vi. I sjuan hade vi
mycket prov och läxor så man kunde inte vara med kompisarna lika mycket som
förr men åttan blev värre än sjuan. I åttan fick vi nya lärare igen Anette
och Magnus. Men efter några månader så sjukskrev Anette sig och hon har
inte kommit tillbaka än. Men Magnus har klarat av oss ändå eftersom han är
en bra lärare och mycket sjusst som kompis. Det roligaste året har varit i
nian när vi åkte t.ex. till sälen, Folketspark. Det känns tråkigt att lämna
alla vänner och lärare men ändå rolig eftersom man träffar nya ju. Men jag
kommer alltid att minnas vår klass och dom snygga brudarna.

Min syn på skolan

min skola är den fattigaste. Man borde bli av med alla käringar som är
lärare. Man ska börja 10.00 varje dag och sluta klockan 15.00. det som är
bra på min skla är att det finns en grupp för särbarn, och att vi har bra
datorer på vår skola.