Pojke – Sida 23 – Skrivbanken

(ÄMNE 2 – ATT BYTA SKOLA)

Nadja har aldrig varit som de andra. Alltid avvikit från den grå massan,
inte brytt sig om vad andra tyckt eller tänkt. De flesta av hennes vänner
skulle beskriva henne som modig och stark, men sådan var hon inte. Hon var
liten och rädd. Rädd för den stora vida världen som hon snart skulle få
erfara på nära håll. Hennes mamma skulle prata med henne samma kväll, och
berätta saker som skulle förändra en del. Men ännu visste inte Nadja
någonting.
Nadja är på väg hem från en kompis. Hon går uppför den långa och branta
Söderby|gatan. Kommer till krönet. Hon går förbi sin skola. Den väcker inte
precis några glada minnen. Nadja sätter på sin freestyle. Deppig musik
flödar ut ur hörlurarna och in i hennes kropp. Hon är inte särskilt glad
den här ljumma sommar|eftermiddagen. Egentligen utan anledning, men
ingenting har heller hänt som kan muntra upp henne. Det är juli. Solen
börjar gå ner. Hon ser Lisebergs|tornet teckna av sig mot horisonten. Det
är en väldigt vacker syn, tänker hon. Hon kommer fram till Tegnérgatan.
Stapplande går hon in i sin egen trapp|uppgång och tar hissen till fjärde
våningen. När hon stiger in i lägenheten känner hon lukten av rökelse. Hon
undrar varför. Från vardagsrummet strömmar tonerna från Bachs Air ut i
hallen och fyller henne med förundran. Senast hon hörde den var på sin
pappas begravning. Plötsligt börjar hon gråta. Hon sparkar av sig skorna
och går in i vardagsrummet för att se vem det är som framkallar pappas
minne i hennes huvud. I fåtöljen sitter mamma med ett glas sherry i handen.
På bordet står en flaska. Den är halvdrucken.
– Mamma!
Mamma vänder sig om och ser på Nadja med glansiga ögon. Först tror Nadja
att hon gråter. Men snart förstår hon att det är spriten. Hon går fram till
bordet och tar flaskan. Med demonstrativa och bestämda kliv går hon ut i
köket och tömmer innehållet i vasken. Mamma ropar utifrån rummet.
– Najda! Det där var väl dumt? Kom hit, jag måste prata med dig.
Nadja går ut i vardagsrummet igen.
– Om det är något viktigt så kan vi ta det när du är nykter, tack, säger
hon.
– Nej, nu får det vara nog med oförskämdheter, svarar mamma. Sätt dig ner!

Motvilligt slår sig Nadja ner i tvåmans|soffan mittemot. Hon betraktar sin
mor med kritiska ögon. Mamman öppnar munnen för att prata.
– Vi skall flytta, säger hon med låg röst. Till Malmö. I höst får du börja
i en annan skola. Söderbyskolan är ju inget att sörja, den har väl aldrig
varit särskilt bra.
Tusen tankar flyger genom Nadjas huvud på en gång. Ny stad, ny skola. Lämna
Göteborg för Malmö. Nya vänner. All den vänskap hon har byggt upp under de
här sexton åren sprids som sand i Sahara. Men ändå förmår hon inte bli arg.
Förvåning är det enda hon uttrycker när hon yppade ett litet första ord:
– Varför?
– Jag har fått jobb, svarar mamma. På en reklambyrå. Mycket bättre betalt
än jag har nu. Och jag tänkte att nu när du skall börja gymnasiet så tappar
du ju ändå en del av dina gamla vänner. Tror du inte att det blir bra,
gumman?
– Du är ju inte klok! skriker Nadja och springer in på sitt rum.
Egentligen vet hon inte varför hon reagerade som hon gjorde. Hon tyckte
inte om sin skola. Många gånger har hon tänkt tanken att hon skulle bli
mycket lyckligare om hon flyttade. Nu skulle det ske, vare sig hon ville
eller ej.
Nästa månad bär det av. En kylig augustimorgon lämnar hon sin födelsestad
och påbörjar resan mot sitt nya liv. Nadja har aldrig varit i Malmö förut.
Nu skall hon bo där tills hon flyttar hemifrån. Hon vet inte riktigt vad
hon tycker om det.
– Ska det inte bli spännande? frågar mamma som är entusiastisk över
flytten.
– Jodå, svarar Nadja. Det blir väl okej.
De rullar ut på E6:an. I backspegeln ser Nadja fortfarande Uppskjutet, men
när de svänger runt nästa trafikplats är det försvunnet. Hon lutar sig
tillbaks i sätet och funderar över sitt liv. Hon hade alltid varit en
grubblare, som filosoferade mycket över sitt öde. Det var en av sakerna som
skiljde henne från mängden.
Hennes mamma började gnola på ”Lady Madonna” med Beatles. I vanliga fall
skulle hon ha sagt åt henne att sluta, men idag sjunger hon med. Några
timmar senare är de framme. På Valjegatan 7 i Malmö skall Nadja börja sitt
nya liv. De parkerar bilen och går in för att inspektera lägenheten. Hon
ser redan när de kommer in i hallen att det här är något mycket bättre än
deras förra hem på Tegnérgatan i Göteborg. På väggen sitter en stor spegel
som förra hyresgästen har lämnat kvar. Snällt, tänker Nadja. De vandrar
genom hela lägenheten. Den är väldigt fin. Köket är helt nybyggt. Nadja går
in i ett av sovrummen. Det skall vara hennes, bestämmer hon genast. Hon
sätter sig ner på golvet och tänker. Om fyra dagar börjar skolan.
Osäker och nervös smyger Nadja in på Söderskolans skolgård som ligger några
kvarter från Valjegatan. Söderskolan är ett gymnasium, och det är här hon
ska tillbringa sina nästkommande tre år. Hon har valt ett
naturvetenskapligt program. Genom ett fönster skymtar hon en kemisal. Hon
tänker att det nog blir bra. Framför sig ser hon en stor port med
inskriptionen ”Cogito ergo sum”. Hon tänker för sig själv och minns till
slut att det är Descartes berömda citat. Hon går in i skolan. Ett myller av
ungdomar rör sig i korridorerna, och en skylt i taket upplyser henne om
vart hon skall gå för att komma till aulan. Strax har hon hittat fram till
den stora salen, där hundratals ungdomar och elever håller på att samlas.
Hon tänker att det kanske inte blir så dumt i alla fall. De flesta känner
ju faktiskt inte så många i sin klass när de börjar sitt första gymnasieår.
Hennes tankar avbryts av en högtalarröst som talar till eleverna:
– Mitt namn är Gustaf Einarsson och jag är rektor här på skolan. Till att
börja med, vill jag önska er hjärtligt välkomna till ett nytt år här på
skolan. Ni som inte har gått här innan skall känna er extra välkomna.
Nadja kände en sorts trygghet när hon hörde rösten. Hon lyssnade inte
längre på vad han sade, men när hon kom tillbaka till medvetande hörde hon
hans avslutning:
– .och lektionerna börjar klockan nio. Varmt välkomna!
Första dagen gick över förväntan. Hon hade hamnat i en väldigt bra klass,
till skillnad från sin förra på Söderby|skolan. Flera av eleverna hade
pratat med henne. Detta gjorde henne väldigt glad. Efter skolan gick hon
till ett fik, ensam. Hon var väldigt noga med att ingen följde med henne,
eftersom hon var tvungen att tänka över saker och ting. På det stora hela
var det nog väldigt bra att hon bytte skola. Hon hade tagit reda på lite
saker om sin nya skola, bland annat att det fanns många skolföreningar som
man kunde engagera sig i. Eftersom hennes samhällsengagemang passade bra
ihop med skolans föreningsliv, så hade hon redan bestämt sig för att gå med
i en del av dem. Hon funderade över vad skolbytet skulle komma att betyda
för hennes egna utveckling, och kom fram till att hon kunde skapa sig
alldeles nya förutsättningar här i Malmö. Ingen visste vem hon var, så nu
var det hon som skulle visa dem. Nadja skulle kunna vara sig själv, och det
var den tanken som befriade mest. Hon kände på sig att de kommande tre åren
skulle gå väldigt bra.
Och det gjorde de också. Tio år senare jobbade Nadja som barnläkare i
Kenya. Hennes liv kändes betydelsefullt och blev väldigt händelserikt. Hon
hjälpte många behövande, men under hela sin yrkesverksamma tid glömde hon
aldrig bort att hon kanske inte skulle ha blivit läkare om hon hade bott
kvar i Göteborg.
Slut.

första sidan av texten saknas
i Kalmar. Mina föräldrar heter Susanna och Olof och de har betytt väldigt
mycket för min utveckling och utbildning. Efter några år utomlands (USA) så
flyttade vi till Linköping. Utan kompisar och trygghet började jag på dagis
i Visingsöskolan. I början trivdes jag inte alls men så småningom träffade
jag kompisar och livet började leka. Några av de här kompisarna går nu
fortfarande i min klass bla ”Berra”, ”Tompa” med flera. 1994 började jag i
första klass på Visingsöskolan. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då alla
satt samlade i klassrummet och såg granskande på varandra. Jag började
”ettan” utan några färdigheter alls. jag kunde ju varken skriva eller läsa
och det gjorde det hela inte lättare. Veckorna gick och jag lärde mig
snabbt alfabetet och matte knepen. På rasterna spelade vi alltid fotboll
och detta var det roligaste jag visste. Jag stannade alltid kvar efter
skolan och stod och sparkade mot någon vägg. Mamma blev alltid lika arg när
man kom hem med trasiga byxor, skrapsår på knäna och grus i håret. Allt
detta som ett resultat av skolans grusplan. Bara för att jag ägnade mycket
av min tid på fotbollsplanen var jag inte dålig i skolan, utan tvärtom. Jag
läste alltid klart böckerna snabbt och räckte upp handen ofta. Min
dåvarande lärare Hasse Grankvist berömde ofta min flitighet. Ok, nog med
skrytet. Det fanns självklart negativa saker under det här året och ett
minne kommer jag ihåg starkast. Det hela hände under en rast. Det var en
varm dag. Jag och några kompisar var ute och lekte i skogen, plötsligt
hittade vi en stor gammal ihålig stock som vi (mogen som man då var)
började sparka på. Oturligt nog innehöll stocken ett stort getingbo med
uppretade inneboende. Alla började springa utom jag som snavade och fick
ett stort antal getingar över mig. Jättekul tycker väl ni men jag blev
faktist inlagd på Råviks sjukhus. Nog om det tråkiga. Dagarna fortlöpte och
helt plötsligt gick jag i andra klass. Jag och mina klasskamrater växte och
blev större, stökigare mm. Vi var en bra klass tycker jag. Några busfrön,
några tysta några smarta, ja allt det där som en klass ska innehålla. Jag
hoppas ni ursäktar mig för att jag inte delar in mig själv i någon av de
nämda grupperna (Ha Ha). Skämt åsido. Andra klass är ett så kallat
”mellanår” således har jag inga större minnen därifrån. Tredje klass
däremot var spännande. De stora idolerna var de stora ”sjätteklassarna”. De
gick på skolgården och spännde sig och jag kommer fortfarande ihåg hur
liten man kände sig. Nu började man även intressera sig för de söta
FLICKORNA. Det var ett ivrigt diskuterande på skolgården och de mest
ställda frågorna var: ”Får jag chans på dig?” och ”tycker du om
henne/honom?” Jag kommer i själva verket inte ihåg vilken tjej jag tyckte
om för tillfället emedan det ändrade sig drastiskt, nästan från dag till
dag. Utbildnings|mässigt var trean lite tuffare. Vi hade mer prov, läxor,
förhör mm. I fotbollen gick det bra. Jag var lagkapten och gjorde en hel
del mål. Dagarna i 3:an var ganska inrutade. Det kunde se ut så här: Gå
upp. Gå till skolan. Gå hem. Äta. Spela fotboll och gå och lägga sig.
Schemat påminner nästan lite om en hunds vardag. Årskurs 4 och 5 är ganska
händelselösa. Bör tilläggas att man växte en hel del och blev en hel del
smartare (Hoppas jag) För att inte göra den här självbiografin tråkigare så
hoppar vi till Årskurs 6. 6:an påminner nästan lite om 70-talet. Mycket
discon, fester och förhållanden. Det var en kul period helt enkelt. Man
blev mer och mer behandlad som en vuxen både i skolan och utanför. Fotboll
på rasterna växte man ifrån. Nu var det i stället uppehållsrummet som
gällde. Där kunde man spela pingis, snacka eller bara sitta och ”jäsa”. Jag
tränade också mycket efter skolan. Både fotboll och bandy. Bandyn började
jag med detta år och kom faktiskt direkt in i Götalandslaget (mycket
stolt). Nämnas bör att vi hade en ny lärare från och med årskurs 4:a. Hon
heter Anita Westerberg och är i min mening en bra lärare. Under detta läsår
tänkte man mycket på bytet av skola och kompisar inför årskurs sju. Man
fick även välja vilka man skulle komma med och jag fick äran att gå i samma
klass som Jonas Sten. Nu kom då den dagen då man skulle börja sjuan. Det
var t. o m mer nervöst än vad jag hade väntat mig. Allting löste sig dock
till det bästa och jag hamnade i en bra klass med bra lärare. En negativ
sak med skolbytet är att avståndet hemifrån till Juliviksskolan är
betydligt längre än till Visingsöskolan. En positiv sak är allt jag lärt
mig och alla nya människor jag fått lära känna. Nog om det! Igår var jag på
uttagning till fotbollsgymnasiet i Sandsbro gymnasiet. Vi får se om jag
kommer in och var jag går i framtiden. Men det gick bra för mig på
uttagningen. De viktigaste personerna i min skoltid är självklart mina
föräldrar men även lärare och elever som jag träffat under åren. Nu hoppas
jag att jag lämnar Julivik med bra betyg och med bara bra minnen. Min dröm
är att någon gång få spela i Svenska fotbollslandslaget men jag nöjer mig
även med att få bli proffesionell spelare i Real Madrid (Ha Ha). Jag hoppas
att ni läsare har haft en lika bra grundskoletid som jag och att ni har
uppskattat den här krönikan.
Mvh// Anders Rydström

1. Krönika i Skoltidningen
Mina skolår!
Kära läsare! Mitt namn är Felix Baneryd och jag går i klass 9F på
Havedalsskon. Till sommaren går jag ut nian med stora förväntningar och
tankar om steget in i gymnasiet. När jag ser tillbaka på min tid i
grungskolan gör jag det med ett leende på mina läppar. I denna krönika ska
jag berätta om mina år i grundskolan. Jag föddes 1987 på BB
resten av uppsatsen saknas

Min syn på skolan

Hallå min skolminister, jag tycker att det är alldeles för lite gymnastik,
musik, slöjd och hemkunskap på vårat schema.

Det måste tex. vara mycket bättre för en elev som går i åk 9 att få lära
sig spela guitarr riktigt bra så han kanske kan bli rockstjärna och tjäna
flera miljoner om året, men istället får han sitta på en hård stol och läsa
i en bok m industrin på 1600-talet i 1 timme om dagen och hinner glömma
bort alla toner och ackord som han lärt sig spela på musiken för en vecka
sedan.

Det är lika med idrotten, varför tror du tex. att kanada är så
bra på ishockey? Ja inte är det för att dom har gymnastik 2 ggr i veckan,
jag skulle tippa på att deras skollag i olika sporter tränar 2-3 ggr i
veckan utöver den vanliga gymnastiken.

Nu tillbaka till Sverige är jag tycker att det är hemskt
irreterande att bli tvungen att byta lärare två gånger på lika många
terminer i samma ämne, vilket? speciellt när man tycker att läraren man
haft dom första 4:a terminerna vart riktigt bra och trevlig och har gett
ett bra och rättvist betyg.

Det borde också vara en självklarhet att man får det språk man
väljer till åk 7 i grundskolan.
Jag själv valde att få prata spanska på lektionerna men eftersom våran
skola bara hade en spanskalärare så lottade dom om platserna och jag fick
läsa tyska istället, som jag tycker är ett jobbigt språk.

Nu var dom sämre sakerna slut så nu börjar det posetiva. En bra
sak är att vi just nu får äta godis när vi skriver nationella proven i
nästan 3 timmar.

Att vi på dom lite ”segare” lektionerna med de teoretiska
ämnerna får jobba väldigt valfritt och i grupper som vi oftast valt själv
tycker jag är positivt.

Förstås måste alla klasskompisar och vänner man lär sig känna
under dessa tre år i högstadiet vara positiva.

Så lyssna nu på mina förslag och gör skolan bättre Hur?
mvh Fredrik

Att byta skola
Det hela började för cirka 4 år sedan. Då bestämde sig mamma för att vi
skulle flytta till Björksäter men hon var även den enda som flytta för alla
andra trivdes i deras klass. Men hon lämnade in en intresse anmälan till
gutegårdarna.

En dag sa fick vi ett brev från gutegårdarna där stod det i vi har tagit
emot eran intresse anmälan och kan säga att lägenheten är eran om ni vill
ha den. Så då var det bara att börja packa.

När vi hade börjat packa och var halvvägs genom flytten kom det omtalade
snökaoset. Så vi ringde pappa och han kom med plog maskinen och hjälpte oss
fram till dörren.

Sedan när skolan började så fick jag presentera mig för klassen
vilket jag inte gillade alls. Dom hade något liknande mentorstid när jag
kom in, efter att jag preseterat mig så satt jag mig ner på en stol och
lyssnade. Skolan jag hade börjat på hette Björksäterskolan och avdelningen
hette Aspen.
Det var en ganska lugn avdelning, inte så många stökiga personer förutom
två stycken i min klass Jeremias och Rafael.
Dom var för det mesta allmänt dryg, satt och gapade och levde om.

Jag trivdes ganska bra i min nya klass. Jag spelade innebandy med
killarna på rasten. Men under lektions tid satt jag för mig själv. Men
efter en vecka så började jag att umgås med Jeremias. Jag började sitta
bredvid honom på lektionerna.

Tiden gick och vi började få en hel drös med läxor. Det var en väldigt stor
skillnad på våra läxor, dom var mycket svårare.
Jag hade extra svårt med matte läxan. Varje gång vi fick matte läxa satt
jag med den i timmar. När det blev förhör så sa jag dom jag kunde annars så
satt jag tyst.
Vi hade också en datatimme då vi skickade E-mail till varandra. Vi hade
ingen sådan på min förra skola så Barbro våran fröken hjälpte mig att
skaffa en.
Jag skrev för det mesta till en tjej som hette Sofie, hon var normal lång
och hade brunt hår. Jag skrev också med en kompis från min förra skola som
hette Christian. En väldigt lång och stark person.

Jag började att umgås mer och mer med Jeremias. Vilket inte Rafael
tyckte om, han tyckte antagligen att jag tog hans bästa kompis. Så när vi
spelade innebandy så knuffade Rafael ner mig som hämd.
Så efter en månad i skolan gav jag upp. Jag vägrade helt enkelt att gå till
skolan. Så vi flyttade tillbacka till Alby. Mina funderingar kring detta
är:
gjorde jag rätt?

2. Att byta skola
Det hela började för ca 4 år sedan när jag och min familj (beskriv mamma,
Andrea, Anna). Mamma hade gjort en intreses anmälan om en lägenhet på
Krusbärsvägen 187c, Der var endast mamma som ville flytta dit, alla andra
stormtrivdes i deras klasser men mamma ville flytta dit för att det verkade
lungt och trevligt. Sedan några veckor senare fick vi ett brev från
gutegårdarna som skrev att lägenheten var våran om vi ville ha den, så det
var bara att börja packa. Men det döck upp ett problem när hälften av
grejorna var framme, då kom det så kallade snökaoset, så flytten vart en
aning försenad vi fick ploga oss fram med hjälp av pappas plogmaskin för
att komma fram med grejorna. Sedan när skolan började så fick jag
presentera mig för den nya klassen vilket jag inte gillade för mycket. När
jag väll satt mig ner så hade dom också en slags mentorstid. Jag hade
börjat på Björksäterskolan som var en ganska fin skola. Avdelningen jag var
på hette Aspen det var inte så många som var rötägg och levde om där,
förutom två stycken i min klass som hette Jeremias (men kallades för
pösmunken för att han jämnt satt vid datorn. Och så var det Rafael som var
lång och hade glasögon. Han var för det mesta allmänt dryg och levde om.
Jag trivdes någorlunda i min nya klass jag spelade innebandy på rasterna
men satt ensam på timmarna. Men efter någon vecka började jag att få
kontakt med olika personer bäst med Jeremias som jag började att sitta
bredvid på lektionerna.
Tiden gick och vi började att få en massa läxor av våran fröken som hette
Barbro. Det var en väldigt stor skillnad på våra läxor jämnfört med den
gammla skolan dom var mycket svårare. Speciellt matte läxan där vi skulle
göra grejor som jag knappt hört talas om. Jag hade stora problem med den
här läxan det var så svårt att jag var tvungen att ta hjälp av mamma och
pappa på varje tal. Vi kunde sitta i kanske två timmar innan läxan var
klar. Och ibland hann vi inte äns klart med den. När det var dags för
förhör som för övrigt var muntligt så sa jag mina svar om jag hade lyckas
lista ut några, annars så satt jag bara tyst. Vi hade också andra läxor men
dom hade jag inte lika stora problem med. Vi hade också en såkallad
datatimme när vi satt och läste våra E-mail och skickade brev från våran
hotmail. När jag var där för första gången så fick jag min adress för vi
hade inte någon sådan i min gammla skola. Så den nya skolan låg före min
gammla skola i utvecklingen. Jag satt och skrev till en tjej som hette
Sofie som gick i den nya klassen hon var normal lång och hade brunt hår.
Jag satt också och skrev till min kompis Kristian som gick på den gammla
skolan, men han var också den enda som hade hotmail.
Jag började att umgås med Jeremias mer och mer och det tyckte inte Rafael
om, han tyckte väll att jag snodde hans bästis. Så han började att spela
fult mot mig på innebandyn. Han knuffade ner mig på marken och andra
grejer. Men jag fortsatte att vara med Jerry och att ha problem med matten
så efter en månad så vart det för mycket så jag slutade att gå till skolan.
Och sedan så flyttade vi tillbaka till Alby och min gamla klass. Mina
funderingar kring detta är: gjorde jag rätt?

den andra texten är en renskrivning av den första

Mina skolår
När jag tänker tillbaka på min skoltid känns det ganska tomt. Jag tänker
främst på mina tre första år, de åren i skolan som var roligast. Jag hade
en sträng första lärare som undervisade mig i alla ämnen. Hennes namn var
Birgitta. Jag var inte en bråkig person utan jag var lugn och tog bra vara
på tiden jag hade att lära mig på. Det har nog format hela min skolgång,
att jag tog vara på de tre första åren. Skolan har jämt också varit en
plats för mig att träffa och göra nya kompisar. Men i slutet av trean fick
jag en ovanlig vän, han var inte alls lik mig. Men ändå drogs jag till
honom. Hans namn var Mats. Han var lite av en bråkmakare och jag vela nog
vara som han tror jag. Han drog mycket uppmärksamhet vilket jag inte
gjorde. Han är fortfarande en nära vän till mig och jag grubblar
fortfarande över hur 2 så olika personer kan bli så nära vänner. Birgitta
ändrade också mig på olika sätt. Som när de bråkiga killarna gick på mig
och jag slog tillbaka så fick jag offtast skullden. Detta har nog gjort så
jag står mer för rättvisa och ärlighet än om de inte hade hänt mig så offta
under de 3 åren. Sen när man skulle lämna skolan och byta till
mellanstadiet så kommer jag ihåg att jag var ganska orolig. De var ju stora
killar på den skolan och jag skulle vara minst. Men efter några besök på
skolan känndes det ganska så bra. De tre åren på mellanstadiet var ganska
jobbiga, dagarna man tillbringade i skolan vart bara längre och längre. Men
jag har inte så många minnen från de tre åren så de måste ha gått väldigt
fort ändå. Sen när Man skulle vandra upp till högstadiet var det värst, man
velade ha alla kompisar i samma klass men lärarna sa att de inte skulle gå.
Men jag och mina 4 kompisar brydde oss inte. Vi satt oss ner och skrev ett
system som skulle göra så alla skulle komma i samma klass. På min lista
fanns Anders, Mats och Alfred. Jag visste knappt vem Anders var men ändå
var han på min lista. När jag slutligen kom upp i 7:an så hade jag bara
Anders och Mats i klassen, vi hade misslyckats. Jag och Anders hade
liknande intressen så vi vart snabbt bra kompisar. Han formar nog mina
sissta år i skolan. Det var nämnligen så att vi ängnade den mästa delen av
timmarna till att snacka datorer. Det sänkte mina betyg och det är nog
därför jag alldrig uppnått mina högsta mål i högstadiet. Jag och Anders
bestämde oss för att börja spela ett online-spel med namnet EverQuest.
Spelet hade en sån dragning att jag satt vid det hela dagarna och struntade
i skolan. Spelet tog alldrig slut och utvecklaren lärade nästan sätta en
”beroände framkallande lapp” på det. Och det var precis vad man blev av
det, beroände. Der spelet gjorde en stor förändring och en vid öppning i
min skolgång. Jag brydde mig knappt i sjuan och åttan. Och inte fören nu
har jag satt igång på allvar. Nu när det sissta klivet mot arbete och
lägenhet närmar sig. Inför detta kliv mot gymnasiet är jag ganska så
orolig. Att jag ska mista vänner eller att jag inte ska komma in på det jag
vill. Ja, nervös är jag inför klivet. Tänk om jag går bort mig på första
lektionen. Eller om jag hamnar i en tråkig klass och inte passar in i
gruppen. Men jag har en del mål framför mig nu. Nu när jag tänker tillbaka
vet jag att jag lär skynda mig om jag vill gå den utbildning jag har tänkt
mig.

Att byta klass

Livet lekte, jag hade det så bra som en nioårig pojke kunde ha det.
Jag hade massor utav kompisar och jag älskade min familj. Min föreldrar
älskade varandra och hela familjen bode under samma tak.
Jag fick ofta beröm från lärarna, för att jag var så tyst och lugn på
skoltid. Efter skolan så älskade jag att leka burken och bollstå och allt
va det heter (?)
Jag var en utav dom snabbaste så det gick ofta bra för mig. Men Daniel, han
var den kortaste, minsta och yngsta bland oss som brukade leka. Så det var
också han som man skyllde på om något blev tokigt. Ibland så hände det
också att han gick hem grinande för att allt var orättvist. Men nästa dag
var han med igen och sa ofta att han ville ha revanch. Och så höll det på,
dag ut och dag in.

En morgon när jag gick ner för trappan mot köket så hörde jag att mor och
far satt och pratade om olika orter i Falun. Jag förstod inte vad allt
handlade om så jag gick ner som vanligt och tog tag i kylskåpshandtaget och
öppnade kylskåpet. På kylskåpsdörren satt det massor av bilder på hus. Jag
brydde mig inte så mycket utan tog ut osten och smöret och bredde mig en
macka till frukost.
När jag ätit min frukost och klätt på mig ett par lagomt fina och nästan
rena kläder så tog jag på mig mina skor och lunkade iväg mot skolan.
Det var en fin sommardag och inte alls för långt kvar till det oändliga
sommarlovet. Jag gick där på cykelvägen med min röda ryggsäck och solen i
ögonen. När jag kom fram till skolan och öppnade den stora tunga dörren
möttes jag av en stank! Det visade sig att det var Ola, eller prutt-Ola som
han kallades hade fått diaré och inte hunnit fram till toaletten i tid. Så
jag sprang till mina krokar där jag hängde av mig mina ytterplagg. Jag
sprang sedan in till klassrummet där det luktade betydigt bättre.
Vi hade inte börjat så det var rätt stimmigt i klassrummet. Alla snackade
om Ola och försökte härma han så gott dom kunde. Tills läraren kom in, då
sprang alla till bänkarna och satt knäpptysta. Läraren ställde sig vid
tavlan och berättade att vi skulle börja dagen med matte. Alla suckade och
öppnade bänkarna och tog fram sina böker och började räkna.
Skoldagen gick vidare som vanligt. När skoldagen var slut så hade det
börjat regna ute. Jag drog luvan som satt på jackan över huvet för att
slippa det kalla regnet i ansiktet.
Jonas och Lars som var mina bästa kompisar földe med mig hem den dagen.
Både Jonas och jag hatade regnet, men det gjorde inte Lars. Han hoppade i
varje vatten pöl han såg och räkte ut lungan och räknade högt hur många
vattendroppar som träffade hans lunga.
När vi äntligen kom fram till mitt hus och klev in så kom morsan
springandes mot oss och hindrade oss från att lägga våra blöta ytterkläder
på golvet. Hon gav oss en varsin galge och lärde oss hur man hängde upp en
jacka på en galje. Hon sa att vi skulle hänga dom över elementet, vilket vi
också gjorde (!)
När vi gjort det så sa morsan att hon ville prata med mig i köket. Jag sa
åt Jonas och Lars at som skulle gå upp på mitt rum och spela tv-spel medans
dom väntade. Jag satt mig vid köksbordet med morsan. Hon berättade sakta
och nervöst att hon och pappa hade tittat på olika hus som var till salu.
Jag tänkte inte så långt att dom ville flytta utan kanske bara att dom hade
fått ett nytt intresse för hus. Men desto längre vi kom i samtalet så
började hon snacka om att dom var trötta på det här huset och att dom ville
starta om på nytt. Jag förstod nu att vi skulle flytta.
Dagarna gick och tillslut så kom den dagen då vi skulle flytta. Min sista
dag i den skolan blev inte så jobbig. Vi käkade glass och lekte lekar mest
hela dagen. Alla tog farväl och önskade mig lycka till. Jag tog det här
inte så hårt. Jag tänkte att det här är väl inte sista gången jag träffar
er! Jag kommer och hälsar på så ofta jag kan.
Och det gjorde jag.
Varje helg och lovdag så var jag där och hälsade på. Jag trodde aldrig jag
skulle få nya kompisar.
Men det fick jag så klart.
Och besöken hos Jonas och Lars blev att mer sällan.
Och nu sitter jag här, skriver ett nationellt prov i svenska går i årskurs
nio. Jag har nu bott här i sex år och har nästan ingen kontakt alls med
mina gammla kompisar, bara genom internet förståss. Jag drömmer ibland
drömmar om att jag flyttar tillbaka fast jag igentligen inte vill det. Och
snart så ska man flytta igen, så jag slipper dom här förbaskade
föräldrarna!

Att byta skola/klass
Nu snart är det dags, snart får jag veta hur min nya klass serut, så snart
som nästa lektion. Jag är nervös och har svårt att koncentrera mig på
matten. Jag och min kompis Niko sitter och diskuterar om hur klassen kommer
att vara och vilka vi kommer att kommer att komma i samma klass som.
Tidigare det här året valde vi vilka vi skulle vilja komma i samma klass
som, vi hade ett 1:a, ett 2:a och ett 3:e val, jag valde Niko i första val
och han säger att han valde mig i första. Nu är det lunchrast och vi sitter
utanför klassrummet och väntar vi struntar i maten och sitter bara där och
väntar. Vi hör hur läraren förbereder nästa lektion och vi blir mer
nervösa. De andra i klassen verkar helt lugna, dom spelar fotboll och äter
i matan. Vi kanske inte ska få veta hur vår nya klass ser ut, jag känner
hjärtat bulta och jag försöker glömma vad jag tänkt på men det kommer bara
tillbaka i mina tankar. Nu öppnar läraren dörren och vi springerin och
sätter oss vid våra bänkar, de andra i klassen kommer saktamen säkert in i
klassrummet.
Framför mig ligger ett kuvert som det står mitt namn på. Läraren säger att
vi kan öppna kuvertet, jag öppnar det sakta men säkert, jag ser att det
står klasslista 7D och jag pustar ut sedan ser jag att Niko också är med
och en lättnad infinner sig i mej. Sedan säger läraren att vi ska till den
nya skolan omen vecka. Den här veckan går fort och dagen som vi ska besöka
den nya skolan är här. Jag hoppar upp ur sängen och skyndar mig att klä på
mig och äta frukost, sen så går jag. På vägen till skolan upptäcker jag att
jag inte kollat klockan, jag kollar upp på kyrkan jag går förbi och ser att
den är 8:04 och vi ska åka från skolan 8:15 så det är ganska lungt. När jag
kommer fram så säger läraren att jag är sen och att dom har väntat på mig,
och jag säger men vi skulle ju åka 8:05 ja ja säger jag nu är jag här i
alla fall. Nu åker vi dom sju kilometeran det är att åka. När vi kommer
fram till skolan ser vi att det är en tegelbyggnad med mycket fönster. Jag
tycker den ser lite liten ut eftersom det ska gå 300 elever där, men när vi
kommer in ser ben mycket större ut än den gjorde utanför. Jag känner att
jag måste gå på toa och ser just då en toa. Jag gör det jag ska och går
sedan ut däri från, då ser jag att min klass är borta, jag bli r nervös
vilken tur att jag vet vilken våning det är. Jag går upp till våning fyra.
Det är jattemycket elever där, jag tränger mig otydligt ord ett par
elever och får se nikogå in i ett klassrum.dom stänger dörren innan jag
hinner dit, jag blir ännu mer nervös ska jag våga gå in till min nya klass
och vara sen fösta dagen… det är inte kul. Men jag drar sakta ner
hantaget och går in, hela klassen tittar på mig också frågar läraren var
har du varit. Jag förklarar att jag gick på toa och när jag kom ut så var
klassen borta. Niko börjar skratta och resten avklassen med sedan visar
läraren mej en plats vid en kille som heter arvid och är kusin till Niko.
Sedan visar dom oss skolan och vi åker hem.

MINA SKOLÅR
Jag är nu inne på min sista termin nånsin i grundskolan. Skolgången har
blandats med både bra och dåliga stunder. Med blandade känslor har jag här
tänkt berätta om mina skolår och jag tänker börja med det vi kallar
förskola.

Jag gick på Vällingby förskola i just Vällingby. Förskolan låg ungefär en
kilometer från där jag bodde. Den kilometern gjorde mig mycket gott varje
morgon, den gjorde så att jag verkligen vaknade. Vi hade många lärare på
förskolan men det var en jag fastnade för, Sabina Hamberg. Hon var alltid
lika glad och trevlig och jag kände mig verkligen trygg hos henne. På
förskolan hade vi en verkstad som jag var stormförtjust i. Där fick alla
familjer lämna in apparater som var trasiga på något sätt. Det fanns allt
mellan telefoner till gamla TV-apparater. I den verkstaden tillbringade jag
många timmar tillsammans med kompisarna. Men förskolan hade även sina
dåliga sidor. Avslappningen var nånting jag var så oerhört irriterad på.
Eller kanske inte just på själva avslappningen utan det var musiken vi
lyssnade på. En av lärarna spelade sin favoritlåt om och om igen.
Låten var Stand by me som jag faktiskt på senare dar börjat gilla.
Förskolan låg precis bredvid den ”vanliga” skolan och vi brukade ofta se på
när skolbarnen spelade fotboll. Hade man riktigt tur så kunde man få vara
med och spela. Jag har alltid haft mycket kompisar och det var på förskolan
jag skaffade de flesta.
Jag kommer mycket väl ihåg första dagen i skolan. Jag gick dit med mamma
och var så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag var
bland de första när jag klev in i klassrummet. Bänkarna stog som ett U i
det stora rummet. Så småningom hade alla elever droppat in och läraren
började prata. Jag kommer ihåg att jag inte lyssnade så mycket på vad hon
sa utan tittade mest ut över min nya klass. Min lärare hette i alla fall
Katarina och var från Kristianstad så hon hade lite annorlunda dialekt som
roade oss elever i början. Jag har nästan bara positiva minnen ifrån ettan
men det finns ett lite tråkigare. Vi hade varit ute i skogen med klassen
och någon hade klivit i ett jordgeting bo och självklart skulle jag bli
stucken. Jag fick två stick på nacken och ett på örat. Inte nog med det. Vi
hade klassfoto den dagen och mitt öra var det som syntes bäst på hela
fotot. Det var alldeles rött och svullet. Men som sagt var är de flesta
minnena bara positiva och jag verklige älskade skolan det första året.

Från tvåan har jag nästan inga minnen alls. Skolan var fortfarande lika
rolig om inte roligare. I tvåan började vi med elevens val där man bland
annat kunde välja musik och bollsport. Jag valde bollsport eftersom jag
alltid har älskat alla sorters sporter.
I trean var jag väldigt stolt över att vara äldst på lågstadiet. Det här
var första året vi fick läxor och jag kommer verkligen ihåg hur flitigt jag
satt framför köksbordet och pluggade. Läxorna var det enda som kunde slita
mig från TV:n. Vi var ofta och badade med vår klass och det var ett stort
problem för mig. Jag kunde inte simma. Som tur var fick jag gå i simskola
varje fredag i en hel termin. Tack vare simskolan är jag nu som en fisk i
vattnet och i slutet av terminen fick jag ett diplom för att jag hade lärt
mig simma.

Fyran skulle visa sig bli det jobbigaste året hittills i skolan. Det kändes
som att allt gick emot mig. Det kändes som att vi gjorde för mycket av
allting, att allting kom i överflöd. Jag var väldigt trött på läraren och
han på mig och hela klassen skulle jag tro. Därför skulle lärarbytet i
femman komma lägligt.

Lärarbytet ja. Ja, visst kom det passande. Det var som att en ny gnista
tändes. Vår nye lärare hette Mark och var en genomgod människa.
Mark var en orangehårig smålänning vars största intresse var fågelskådning.
Därför spenderade klassen många timmar i naturen det året och vi lärde oss
en hel del. Mark och jag gick verkligen bra ihop. Precis som jag var han
väldigt sportintresserad. I femman sökte jag in till hockeyklass på
Hökmålaskolan och jag kom in. Jag var så glad. Det kändes som att jag hade
vunnit en miljon. Den glädjen levde jag på resten av terminen. Så här i
efterhand så måste jag säga att femman helt klart var det roligaste året på
Vällingby skola.

Jag var väldigt nervös och förväntansfull dagen då jag skulle börja på
Hökmålaskolan. Det var så mycket som var nytt. Att gå i en skola i stan,
att börja i en ny klass och framförallt den stora skolan. Visst hade jag
träffat klassen en gång tidigare och jag kände de flesta killarna i klassen
men jag kom inte ihåg hur en enda kotte av de andra såg ut.
Dagen började inte så bra. Jag visste inte alls var vi skulle träffas och
när jag väl hade fått reda på det så var jag tio minuter sen. Men jag var
inte ensam om att vara sen. Det var fler än jag som hade irrat runt i den
enorma skolan utan att hitta rätt. En annan sak som var nytt för mig var
att vi hade två mentorer i vår klass. Herta och Jörgen. Killarna hade
Jörgen och tjejerna Herta. Jörgen drabbades av för högt blodtryck och fick
tids nog sluta.

Efter ett år med den nya klassen så kände jag mig verkligen som hemma. Det
var en underbar klass och det är den även idag. Det här med att man delar
samma intresse tror jag har gjort mycket gott i klassen.
Till sjuan fick vi tre nya tjejer i klassen varav en som jag tidigare hade
gått i samma klass som. Tjejerna spelar inte hockey utan de dansar. Klassen
fick även en ny mentor, Anne-Li. Men jag fick Herta som jag trivdes bra
med.

Åttan såg jag verkligen fram emot. Inte minst för att vi för första gången
skulle få betyg. Återigen fick vi en ny mentor. Denna gång var det Hertas
tur att ställa sig åt sidan för Barbro, som vi tidigare hade haft i Svenska
men nu även i Engelska. Klassen fick även sitt första avhopp i åttan. Det
var en bra kompis till mig och det kändes tråkigt att han skulle sluta.
Betygen som jag senare fick var hyfsade men jag var inte riktigt nöjd.

Nian har varit riktigt rolig. Det känns som att alla i klassen har tagit
ett steg närmare varann. I år har vi haft mycket kul, både i och utanför
skolan. Årets betyg var jag inte alls nöjd med så nu blir det hårt slit
sista biten in i mål.

Om jag skulle rangordna alla skolår så skulle årskurs fem hamna högst upp
men tillsammans så har årskurs sex och uppåt varit snäppet roligare. Jag
har här berättat om mina skolår i grundskolan. men jag har många år kvar i
skolan. För självklart vill jag både läsa vidare på gymnasiet och på
universitetet för att bli så lärd som möjligt.
Jag har haft mycket tur under min skoltid med bra lärare, bra skolor och
framförallt mycket bra klasskamrater och det är jag mycket tacksam över.

Mina skolår
Jag har haft 11 roliga år hittills. De har varit händelserika med många
roliga och tråkiga händelser.

Mitt första skolår bodde jag i Säffle. Jag kommer inte ihåg namnet på
dagiset, men det var en stor byggnad med många avdelningar. Med ett ganska
högt staket runt tomten.

Det är just ett minne jag starkt kommer ihåg. Det var solig dag. Mamma gick
och lämnade mig som vanligt. Efter 20 minuters rasten av det sagostund. Den
hatade jag verkligen för jag somnade alltid efter den. Efter sagostunden
somnade jag som vanligt. Jag vaknade helt ensam medan alla andra barn var
ute och lekte. Jag blev ledsen på lärarna varför de inte väckt mig. Jag
sprang ut med gråten i halsen och kröp under staketet. Min mormor bodde
bara några 100m från dagiset. Jag sprang till henne.

Efter att lärarna ringt mina föräldrar, och sa att jag rymt. Förstod de att
jag var hos min mormor för jag gillar henne så mycket. Mina föräldrar åkte
och hämtade mig och skjutsade tillbaka mig till dagiset. Det är de
starkaste minnet jag kommer ihåg.
Efter mitt dagis år flyttade vi till Indien. Där gick jag i en svenskskola.
Jag var för ung för att börja ettan. Jag fick gå något som hette ”nollan”,
Det var ungefär som ettan fast det var skolåret innan ettan.

Att komma till Indien gjorde stort intryck på mig det var fantastiskt fint
uppe i bergen. Skolan låg i en dal omringad av stora berg.

Man träffade många kompisar i den svenska skolan. Jag har kontakt med några
av de som gick i skolan.

Vi läste vanliga ämnen i ”nollan” det har varit till stor hjälp när jag
började på Sälgtuna|skolan i Sala. Jag flyttad till Sala vid sju års ålder.
Jag började i Sälgtunaskolan tillsammans med mina bröder. Vi bodde bara 50
meter från skolan.

När jag började skolan hade jag inte många kompisar. Men det visade sig att
de kompisar frå Sälgtuna jag gick med till trean går nu på samma skola som
jag, sex år senare.

Efter jag gick ut trean flyttade vi till Kårsta. Där började jag på
Stavstaskolan i årskurs 4. De två skolåren blev det mest hyss med Julian
Hanell och Kalle Berg. Jag fick snabbt kompisar Och kom in i gänget. Min
lärare på skolan hette Tove och var väldigt sträng mot just mig, jag vet
inte varför. För jag var gansk snäll jämfört med alla andra. Jag var bara
en i mängden ingen särskilt. Jag fick stå ut och kämpa på. Men en dag så
vände allting, jag skulle äntligen få slippa skolan och börja i Temaklass
på Hökmålaskolan. Sista terminen gick snabbt. När det var dags för
skolavslutning. Vi skulle framföra en pjäs med några sånger och danser. Jag
hade sett framemot avslutningen. Men dagen därpå åt jag något som gjorde
att jag blev magsjuk. Jag blev liggande i en vecka.

Sommaren gick snabbt och det var bara en vecka kvar av sommarlovet.
Sommaren går alltid snabbt för jag spelar den roligaste sporten jag vet och
det är golf.

När det var dags att gå till skolan och börja sexan tänkte jag på hur många
gånger jag bytt skola. Jag vet att jag kommer ha stor nytta utav att träffa
så många olika personer. Det har varit roligt hittills och det kommer bara
bli roligare nu. På bussen till skolan funderade jag på allt som man bara
kunde göra. Jag var också nervös. Även fast jag kände de flesta killar i
klassen. Det blev en kort bussresa med många tankar och funderingar. Jag
vat väldigt exalterad när jag gick från busshållplatsen till skolan.

Den första skoldagen gick bra, och alla därpå gick bättre än vad jag tänkt.
Det har gått väldigt snabbt från sexan till nu nian.

Nu är jag väldigt sugen på att börja gymnasiet. Jag ska gå i skåne.
Golffymnasiet jag ska gå på heter Klippan/Perstorp, Det är de enda golf
riksgymnasiet i Sverige.

Efter jag gått färdigt gymnasiet tänker jag gå på collage i USA.

Nu har jag skrivit om min skolgång och mina framtidsplaner. Eller hur jag
vill att min skolgång ska se ut i framtiden.

Jag har bytt skola många gånger under min uppväxt vissa tycker att det är
jobbigt och att det är en nackdel. Men jag tycker det har varit otroligt
kul och lärings|rikt att träffa nya folk hela tiden. Jag hoppas att jag kan
göra det i framtiden också.

Av: Mats Herz 9c