Elevens kön: Pojke

Min syn på skolan

Hej Sveriges skolminister!

Jag vill börja med att säga att få gå i skolan i Sverige är ett stort
privilegium. Ett bra fungerande skolsystem som är kostnads|fritt för alla
elever ska Sverige vara stolta för. Men jag som snart har gått ut
grundskolan har många tankar och ideér som kan förbättra för den kommande
generationens skolelever. Dom jag valt att ta upp i detta brev är
förbättringar av skolsystemet och lärares kompetens.

Grundskolans första år har fungerat bra tycker jag. Det är inte främst att
sitta framför skolböckerna och studera utan att lära sig fungera bland
andra i en skolklass och framförallt ha roligt!
Men sen när man kommer upp i mellanstadiet och senare Högstadiet så har jag
delade meningar hur min syn på skolan ska vara.
Jag som gått med stökiga elever och i allmänt bråkiga klasser har märkt att
lärarnas kunskaper och kompetens ofta inte räcker till.
Det är inte lika lätt för alla att gå i skolan och för dem som inte hänger
med lika bra är det viktigt att lärarna inte låter dom hamna på efterkälken
och tar tag i situationen. Stödundervisning ska finnas i skolan helst från
mellanstadiet och upp. Dagarna blir långa och trista rätt ofta också. Man
sitter långa stunder framför böckerna och man blir lätt trött på det. En
bra stimulans skulle då vara att lägga in extra idrott på schemat så får
man ner stillasittandet i skolan. Men de största förändringarna jag vill se
är att alla lärare ska vara högskoleutbildad så det inte blir som jag har
det nu och har haft Vikarier, icke utbildade lärare som jag fått stått ut
med många år under långa perioder. Lektions timmar som då mest har varit
lek men när man arbetat med böckerna så har jag sällan hjälp om jag inte
förstår. Det är många timmar som gått till spillo, timmar som säkert kommer
att visa sig vara viktiga för min kommande skolgång.
Högre krav måste ställas och det kommer att kosta mer men dom pengar vi
inte satsar på skolan kommer samhället förlora på i framtiden, då
arbetslösheten kommer att öka när fler och fler hoppar av skolan och
utbildning krävs. Så mitt råd är att satsa pengar och det är illa kvickt!

MVH Karl Jörgen Jakobsson

Mina skol år
Jag kommer mycket väl ihåg hur det var. Tillsammans med mamma gick jag mot
skolan.
Man kunde se skolan från mitt fönster i mitt rum. Fast jag hade gått förbi
och lekt på skolgården förut så kändes det som om jag hade fjärilar i
magen.
Mamma sa att det var normailt, men det lungnade inte precis ner mig. Hon
gjorde inte saken bättre när hon berättade när hon första gången skulle gå
till skolan. Hennes berättelse gjorde mig darrig i hela kroppen. Hon
berättade att hon hade snubblat in i klassrummet på tröskeln. Mamma ropade
från hallen
– Det är dax att gå nu Kristoffer!
Jag vart darrig i hela kroppen, det kändes som om jag skulle spy. Jag
ryckte på axlarna när jag kollade in i spegeln och sa tyst för mig själv
– Det här klarar du, det går nog över snart precis som första dagen på
lekis.
Jag kände mig genast mycket tryggare, men endå var jag rädd. Jag gick jag
ut i hallen, där stog mamma med med min blåa jacka uppslagen och ville att
jag skulle ta på mig den. Jag satte på mig jackan och dom försmå skitiga
skorna, och gick ut genom ytterdörren.
Nu vart det värre jag kände hur klumpen i halsen som nästan försvunnit när
jag talade till mej själv i spegeln växte. Den växte ytterligare när vi var
ute på gatan utanför vårat hus. Jag tänkte
När vi går runt husknuten så kommer jag att se skolan. Jag rös, jag rös
även av tanken på att snubbla in i klassrummet. Dessa tankar tänkte jag
medans jag gick med mamma i handen mot skolan. Nu var vi bara 50 meter från
den stora skolgården. Där fanns gungställningar, sandlådor, klätter
ställningar och två röda gunghästar. Från skolgården gick det en 30 meter
lång grusväg till skolans huvudingång. Dörrarna till ingången var stora och
bruna med glas över halva. Plåt satt det längst ner på den stora dörren,
som var alldeles buklig efter alla sparkar den hade fått på sig. Nu stog
jag och mamma där framför den stora bruna skoldörren, och bara kände hur
klumpen i halsen bara växte och växte. Mamma öppnade dörren, jag gick först
in mamma efter. Vi kom in i en sal där det var ett stort bord i mitten med
8 blåa stolar runt, det var stora krukväxter i hörnen av salen. Långt bort
var det en grå trappa, en grå trappa som vi gick uppför. När vi kommit
uppför den kom vi till en lång grå korridor vars väggar var täkta av dörrar
och fönster. I taket lös det vita lysrör, lysröret längst bort blinkade och
smattrade. Det var folk tomt och jag började ana att vi kommit försent. Jag
och mamma gick mot dörren där det stog ”Välkommen till klass 1b’s
klassrum”.
Det var en röd dörr inte lika utsliten som dom andra dörrarna. Klumpen i
halsen var så stor nu så jag knappt kunde andas. Jag öppnade den röda
dörren, och där inne satt det ungefär 20 barn vid sina bänkar, deras
föräldrar stog längst bak i klassrummet. Fröken sa med ett leende på
läpparna
– Välkommen du kan sätta dig där.
och pekade på en tom bänk ganska långt fram. Jag släppte mammas hand och
gick och satte mig vid den tomma bänken. Genast kändes det som om all
nervositet var som bort blåst. Jag kände mig trygg, trygg och säker.
Precis så kändes det första gången jag gick till skolan. Nu när jag tänker
tillbaka på det skrattar jag nästan lite åt mig själv. Jag tror många med
mig har känt precis likadant.

Mina skolår
Första gången jag träffade mina klasskamrater var i Kristofferskyrkan.
Uppropet i kyrkan var en tradition på Gårdsskolan. Att gå i ettan var inte
så jobbigt, mest bara kul. Man fick nya kompisar nya vänner till ett
billigt pris. Priset var att man var tvungen att gå i skolan. Tvåan var
ganska likt ettan. Bara att man gick några timmar extra. I tvåan började
jag gå på skolans fritis.

När jag började i trean, kände jag hur stor jag var.
Det var ju trots allt bara ett år kvar tills man fick börja i
mellanstadiet. I fyran bytte 12 klass kamrater till Axelska skolan. Fast
förlusten av klasskamrater var man glad åt ändå.
För min bror gick ju inte längre på skolan och sen hade alla fyror fått ett
fadderbarn var att ta hand om. läxorna började även komma i lite större
utsträckning.

I femman bytte vi från en tegelbyggnad till en tre gånger så stor skola. I
den ”riktiga” Gårds skolan var upprustad för 20 miljoner kronor.
Det året var det mest hektiska året som elevråds representant. Det var
mycket som skulle införskaffas som fattades. Skolstarten i 6an kände man
makten över alla mindre barn. Man kunde gå och ta basketplanen av några som
spelade. Det små fördelar hela tiden.
I skolan jobbade vi mycket i projekt och grupp arbeten. Det var lagom
stressigt då. Vi åkte på en lyckad klassresa till en camping i Avesta. Vi
hade ganska bra samman hållning, för man hade inte lika många kompisar på
andra skolor. Första dagen på Abra träffades vi i ljushallen. Jag kände
inte så många. I klassen kände jag Gårdarna och jag visste vem Moström och
Kristoffer var för de åkte skate bord som jag också gjorde då. Årskurs 7
gick fortast. Man han inte stanna och reflektera innan året var slut. När
man började åttan var man lite skraj för man hade hört hur jobbigt det var.
Jag tyckte de var lite underligt för jag kände ingen stress.
Helt ovetande vad som skulle hända i nian.
I år har de varit det mest hektiska och jobbiga året. Mer läxor,
alvarligare prov, större arbeten mindre tid och massor av prat om
gymnasievalet. Vart man vänder sig är de prat om gymnasiet. Det var en kort
resumé av min skoltid

av Niko Landgren

Mina skolår
När jag började i ettan 94 så var jag en självsäker liten kille på 7år. Jag
kommer ihåg första gången jag satte min fot i vårat blivande, blommluktande
klassrum. Vi fick ta ett bokmärke ur en korg och sen sätta oss vid ett
likadant som låg på en bänk. När alla som skulle gå i klassen var samlade
med sina mammor och pappor så fick alla klart för sig att man inte fick
reta lilla flintskalliga Samuel. Sen gick dagarna på och jag blev bästa
kompis med busungen Kristoffer och Olle, Morsan kände Kristoffers farsa så
det var lätt att ta kontakt med honom. Jag var mest med Olle, varje’ dag på
fritids så spelade vi bandy, Kristoffer var jag med ungefär en gång per
vecka efter skolan. Det märktes i klssen att jag var självsäker, snabb blev
jag klassens ledare och klassens pluggis.
På lektionerna låg jag alltid först i alla böckerna och på rasterna hittade
jag alltid på något kul att göra. Jag hade väldigt höga krav på mig själv
igenom hela lågstadiet och en bit upp i mellanstadiet. Jag kunde inte
tillåta mig själv att inte vara bäst på allt. Varför det var så vet jag
inte, jag var nog lite rädd för fröken nu när jag blickar tillbaka. Ibland
började jag grina när jag inte fattade något, eller hade några fel. Jag var
en perfektionist på lektionerna men på rasterna var jag inte lika snäll och
beskedlig. Vi mobbades ofta Kristoffer jag och Olle. Våra offer var Enar en
liten kille som hade en alkoholiserad farsa, om något luktade illa så var
det han som hade släppt sig, Efter skolan fick han ibland spö bakom
toaletten i korridoren. Jag var rädd för att få skäll så jag stod istället
och sa vad dom skulle göra, T.ex sparka på honom. En hemsk sak var att inte
lärarna gjorde någonting.
Jag minns när Enar låg och grät i korridoren när en lärare gick förbi. Hon
undrade vad som hade hänt och vi svarade att han hade ramlat, Hon köpte det
och gick vidare. På lektionerna hände det heller ingenting även fast alla
satt och skrek och hånade Enar och Gabriella. Gabriella tjejen från
spanien, som Kristoffer sprang ikapp efter skolan och slog i magen. Eller
pös hennes cyckel och kastade in den i taggbuskarna.
Lärarna märkte aldrig den här mobbingen även fast den utspelade sig framför
ögonen på dom. Såhär höll det på fram till trean ungefär. Då började
Moström i våran klass. Innan vi hade sett honom för första gången så
frågade vi oss om vi skulle mobba honom. Olle och Kristoffer sa JA! men jag
sa ner vi kollar om han är schysst först. I skolan satt han tyst hela
första dagen, men på fritids så kom han till mig Olle och mig och pratade
om vanliga spelkort med nakna tjejer på.
Vi tyckte att han var häftig och han fick vara med oss och leka.
Vi märkte på en gång att han var en stjärna på allt, Han kastade längst av
alla och var bäst på att hoppa hopprep och han blev snabbt populär.
En annan grej som hjälpte till mycket var att han ljög mycket. Han sa till
alla att han var miljonär och att hans mamma hade en Ferrarri.
Alla ville såklart vara med miljonären och Moström och jag blev bra vänner.
Vi tävlade alltid på rasterna men han slog mig i det mesta förutom i att
plugga, även om han försökte.
Men Moström var störd av att alla jämt ville vara med mig tror jag, så han
började snacka massor med skit bakom min rygg. Han vände Kristoffer och
några till emot mig Och det blev som två läger jag och Olle mot Kristoffet
och Moström. Det var inget jätte allvarligt jag brukade forfarande vara med
Kristoffer utanför skolan men i skolan var vi fiender. Moström retades
alltid och jag sa till lärarna. Dom sa att jag skulle ge tillbaks. Jag
samlade ihop alla i klassen och vi gick tillsammans fram till Moström och
retade honom.
Han började gråta jätte mycket och sprang iväg, alla hyllade mig. Han höll
sig lugn ett halvår sen flyttade Olle och Moström började gå på mig igen.
Men nu var jag ensam.
Jag var smått utfryst halva fyran femman och sexan. Det var värst från
halva fyran till halva femman då hade jag bara Olle som min enda vän.
Men från halva femman till halva sexan började jag vara med Kristoffer
igen. Vi umgicks i stort sett varje dag i ett och ett halvt år.
Jag började busa på lektionern och insåg att skolan inte var allt längre.
Moström började se mig som ett hot och började försöka mobba eleven har
skjutit in ”mobba” mig, han lyckades halvt. Men han fick inte med sig nån
ingen stod heller på min sida. Inte ens Kristoffer. Han sa att allt jag
gjorde var fel och jag kunde inte försvara mig. Jag gjorde trixen på
skateboarden fel, hade köpt fula skate skor m.m. Men min relation med
Moström var mystisk.
I vissa perioder i sexan så var vi nästan bästa vänner i andra mobbade han
mig. Ibland gick vi hem till han efter skolan och åt glass och pratade om
tjejer sen gick vi ut och skatade och hade as trevligt. När vi senare fick
välja vilka vi ville gå på högstadiet med så bestämde jag Moström och
Kristoffer att vi ville gå med varandra. OK sa jag och skrev enbart
Kristoffer på lappen. Jag ville absolut inte gå 3 år till i skolan med
Moström. Men det blev så ändå. Men jag kan inte säga att jag blev besvärad
av honom i sjuan. Han skaffade nya kompisar och nya mobboffer och jag lika
så. Men jag gjorde ett misstag.
Jag såg ner på alla och små mobbade alla som senare skulle komma att bli
mina polare. Det har gjort att jag inte är så när vän med någon i min klass
annan än Kristoffer. Jag umgås och har kul med alla i klassen i skolan men
på fritiden umgås jag inte så ofta med nån. I sjuan var det nära att jag
tappade kontakten med Olle också. Vi hade inte hörts av på ett halvår när
han ringde mig. Efter det har vi träffats minst 2 gånger i månaden. En av
dom nya nära vännerna som jag fick i nya klassen var Antonio eller Ante.
Ante och jag var båda mycket förtjusta i dataspel och fick ett gemensamt
intresse. Vi satt bredvid varandra på nästan varje lektion genom hela
högstadiet. Och på rasterna åkte vi ganska ofta hem till honom och spelade
dator. I mitten av åttan så slutade Moström i våran klass, jag tyckte
varken det var skönt eller jobbigt. Jag brydde mig helt enkelt inte. I
åttan började våran klass bli riktigt skön. Jag tror knappt man kan få en
bättre klass. Sen så har det hållt i sig så hela nian också. Det kommer
kännas tugnt att lämna den här klassen och börja på gymnasiet.
Jag kommer sakna hur vi har skojat med alla lärare, hur vi har drivit med
allt och alla, det är sorgligt att det måste ta slut, Jag kommer sakna
lättjan i grundskolan. Genom åren har jag både mobbat och själv blivit
mobbad vilket har gett mig nyttiga insikter.
/Johan

Mina skolår
Jag började ettan på Tenstaskolan. Jag kommer ihåg den uppropningen. Jag
var helt fylld och nästan sprickklar för att få börja skolan. Det pirrade i
magen för alla nya kompisar man skulle få. Ettan, Tvåan och Trean gick bra
i skolan.
När jag gick i trean så gick jag i fyran och när jag gick i fyran så gick
jag i femman. Alltså, Jag hoppade upp ett år i två år. Men i femman började
det gå utför, mina föräldrar skjilde sig och flyttade ifrån varandra.
Pappa flyttade till Karlagatan och mamma till Örnev. Pappa bodde ju på
Karlagatan så jag bytte skola till Rödboskolan. Det gick väldigt bra i
femman där ända tills mamma fick ohyra i lägenheten och därför flyttade hon
till pappa tills hon hittade nåt nytt. Efter 6 månader hittade hon en
lägenhet på Tunnelv.
Vi flyttade inlagom till sommaren. Nu började jag sexan. första läsåret
gick bra men andra vet jag inte vad som hände jag tappade lusten helt och
allt gick utför igen. för det var ju så att på Tensta så hade jag ju alltid
mina kompisar nära. nu va det ju inte så längre. Det var jag ofta mycket
ledsen över. Men nu var det ju så att jag skulle börja högstadiet här på
Abrahamsbergsskolan och det var ju en liten knuff i ryggen.
Första månaden i 7an så gick det bra har jag för mig men sen brakade
helvetet löst! jag gick inte upp till skolan, kom aldrig i tid. Det var då
jag fick gå till Ada kändes väldigt bra att Ada fanns där och förstod vad
jag gick igenom.
Men ändå kunde jag inte skärpa mig. Jag höll på sådär hela 7an och 8an utan
att se vad jag gjorde. Nu i 9an så första läsåret så gick det väldigt bra!
Sen fick jag reda på att min farfar har parkinsons och då var jag väldigt
ledsen. Men det gick över det också som tur är. Efter 1 månad fick jag reda
på att min mormor fått Cancer och var döende.
Min mormor är död nu och det är väldigt jobbigt. Min mamma är ledsen hela
tiden och jag mår inte heller så bra. Jag har mina ups and downs fast
kanske lite mer än alla andra! Just nu är jag inne i en svacka men den
försöker jag ta mig ur just nu. Måste ju få bra betyg så man kommer in på
Gymnasiet. Så det är det jag strävar efter, även fast mitt liv är ett
helvete ibland!

Att byta skola.

Allting kom som en chock. Plötsligt skulle vi flytta till stora Örebro.
Allt var jättehemskt men ändå lite spännande. Jag bodde i Hovsby och gick
på Nubbeskolan i årskurs 7. Det var en synnerligen bråkig skola. Men jag
trivdes jättebra ändå. Men nu skulle jag behöva flytta från min gamla skola
och alla underbara kompisar där. Bara för att mamma har fåt nåt förbannat
jobb på ABB i Örebro. Men det fans inget jag kunde göra åt saken.

Vi flyttade till Johannesberg i Örebro och jag började på
Johannesbergsskolan efter påsklovet. Jag mins första dagen som igår. Det
var en väldigt lugn och fin skola gemfört med i Hovsby. Jag fick gå med en
lärare till klass rummet där vi skulle samlas. Jag kommer ihåg hur nervös
jag var och det blev inte bättre av att det var ca: 40 ögon som glodde som
besatta på mig när jag klev in i klassrummet. Jag gick längst bak i salen
och satte mig. Allt kändes jättehemskt. Men rätt var de var blev det rast
och alla började prata och ställa en massa frågor om var jag kom ifrån och
varför jag flyttat till Örebro m.m. Och jag kände mig som en i klassen
redan då.

Under visningen var mycket bättre på Johannesbergsskolan. På Nubbeskolan
fick jag en bråkstämpel så att alla lärare viste att de bara va att skicka
ut mig om det blev bråkigt i klassen så blev det lugnt sen. Så är det inte
på Johannesberg här kan man prata med lärarna och dom förstår mig, och tro
det eller ej jag förstår dom med.

Jag hade nog fått bättre betyg om jag hade gått kvar på Nubbeskolan om jag
hade gått på alla lektioner men å andra sidan har jag nog lärt mig mer på
Johannesberg.

Men det fanns ett ämne som var roligare på Nubbeskolan och det var idrotten
för jag hade min favorit lärare där.

Nu i efter hand när jag tänker på mitt skolbyte var det nog bra för min
utveckling och mina studier.

Mina skolår.
Lågstadiet. Det var här allt startade.
Här träffade jag kamrater som jag nu har känt i flera år. Vissa kommer jag
nog känna i flera år till.

Jag kommer ihåg lite grand från första dagen. Alla satt i en ring och sa
sitt namn, en i taget. Många namn visste jag redan från dagis.

I tvåan bröt jag mitt högra ben. Straxt över knät. Jag och mina vänner hade
lekt kull. Det gick lite vilt till, och det slutade med att personalen på
sjukhuset kom till min sjuksäng och sjöng ”Ja må han leva”. Japp, detta var
dagen innan min födelsedag.

Trean kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Klass 3d splittrades (vi gick i
3e), så vi fick tillskott på klassen. Av de jag kommer ihåg var det Kalle,
Anders och Cornelia.

Mellanstadiet känndes som ett enda långt skolår.
Under åren fick jag ett par nya vänner. Men det var dock också några som
lämnade klassen.

Jag tänkte och funderade mycket under mellanstadiet. I fyran tänkte jag
ofta på hur mycket kvar av skolan jag hade. Fem skolår. Den yngre av mina
äldre bröder, Fredrik, pratade ofta om gymnasiet. Fem skolår plus gymnasiet
blev det plötsligt.

Det var under mellanstadiet vi åkte på kanotresa. Jag kommer ihåg när
Johans farsa knuffade Emir så att han föll i vattnet. Ett fåtal gånger har
jag skrattat så mycket.

Nu började det närma sig högstadiet. Jag tänkte dock inte så mycket på det.
Jag började känna mig säker på livet.

Högstadiet… Här kan man snacka om förändringar. Helt nya lärare, nya
klassrum, skåp, kiosk och en massa prov.

Från sjuan är de starkaste minnen från sommaren. Varje lunchrast gick man
till Ica och köpte en liten påse godis. Det var också då vi började att
spela fotboll på rasterna.

Jag började tänka mer på framtiden och vad jag ville bli när jag är stor.

I åttan fick vi ytterligare tillskott till klassen: Edvin och Markus. Jag
kan garantera att högstadiet inte ens skulle vara hälften så roligt utan
dem.

Nu när jag går i nian så brukar jag tänka tillbaks på grundskolan | vänner
och upplevelser. Det känns ledsamt att jag kommer att lämna grundskolan,
men jag har nya saker som väntar på mig där ute i livet.

Mina Skolår av Robert S 9d

Lågstadiet

Klockan var 9.00 en solig onsdag, jag och min familj var på väg till skolan
för att möta mina nya lärare. Jag minns så väl denna dag och hur stolt jag
var över att börja skolan.
Jag gick själv först in i klassrummet och såg mina nya klasskamrater. Jag
kände redan några sedan dagis. Där var Tim och Staffan ifrån ”biet” på
dagiset, vi hade alltid varit vänner, ända sedan vi var 1 år gamla. Staffan
var ganska mörk och han hade svart hår, han var den enda Syrianen jag kände
till. Tim var finsk, han var vit och hade brunt hår. Vi tre gjorde det
mesta tillsammans, vi gick på samma fritids, vi hade samma väg till skolan
och vi kom att spela i samma fotbollslag.

I början hände inte så mycket, vi lekte i ”borgen” som var en träborg med
torn och gångar som vi jagade varandra och slogs i.

I slutet av lågstadiet fick vi upp ögonen för sporten, speciellt fotbollen.
Vi började spela i samma lag och det visade sig snart att vi alla var
mycket begåvade inom sporten. Detta gjorde att vi började spela på
rasterna, det kom mer och mer elever som ville vara med och tillslut kunde
vi spela matcher och ibland till och med små turneringar.

Mellanstadiet

4:an började, jag brydde mig inte så mycket men de andra var mycket
uppspelta över att nu få tillgång till den stora matsalen. Detta var inget
intressant för mig och mina vänner, vi hade ju smygit in där flera gånger
tidigare.

År 4 och 5 gick utan att något speciellt hände, jag spelade fotboll och
fick ett nintendo som jag har kvar även idag.

Det var i sexan det började hända saker, jag bytte skola men hamnade i
samma klass som förut, eftersom alla bytte till samma skola nämligen
Linnéskolan. När jag först såg Linnéskolan ville jag tillbaka till
bergaskolan, för i berga|skolan fanns det träd att klättra i, gungor att
gunga i och klätterställningar, men inte i linnéskolan.
Tiden gick och jag med den och snart skulle sexan vara över.

Högstadiet

Så började sjuan. Nu blev det allvar, ingen lek mer, inga förseningar och
inget skoj på lektionerna. Detta gjorde att jag tröttnade snabbt och ibland
skolkade jag på grund av att det var så tråkigt. Jag vart bitter och lät
det gå ut över mina vänner och bekanta. Jag blev ovän med många, men Tim
och Staffan var alltid där, dom hjälpte mig att se något positivt i det
hela och efter det så blev allt bättre.

Men ett år senare så hade mina föräldrar tröttnat på all skadegörelse och
på alla bråk så dom skickade mig hit, till gösbäck. Jag ville aldrig flytta
men nu vet jag att det var för mitt eget bästa. Nu har jag höga betyg & nya
kompisar utan att ha förlorat kontakten med de gamla.

Jag har många goda minnen ifrån min skoltid t.ex. min första skrivna mening
”jag heter Robert”, alla de snöbollskrig jag utkämpade och så alla kompisar
så klart.
Jag antar att jag skall skatta mig lycklig att ha fått en sådan bra
uppväxt. Nu när jag går sista terminen i skolan så har jag mången goda
stunder och minnen att se tillbaka på och jag är nöjd, nöjd över vad jag
har fått uppleva och över vad jag har kommit att bli och jag hoppas att
denna sista termin skall bli minst lika bra som resten av mina skolår.

MINA SKOLÅR
Jag heter Isak och mina skolår har varit underbara.

Dagen jag skulle börja lågstadiet (1:an) var jag ganska nervös.

Jag vaknade ur sängen och gick ner för trapporna till undervåningen för att
äta frukost med mina andra syskon som heter Hugo, Jessica, Simon, Andrea
och Stella

Till frukost var det oboy med pannkakor.

Efter att jag åt min frukost så tog jag en dusch, min mamma hjälpte mig.

Efter att jag duschat så tog jag på mig finkläder som min mamma valt ut.

Till slut var det dags att gå till skolan, min mamma gick med mig till min
första skoldag.

När min första skoldag var slut så skaffade jag mig nya kompisar.

Desto fler skoldagar som gick desto fler kompisar skaffade jag mig, här är
några av mina vänner Emir, Zakarias, Johan, Johannes, Kristian, Filip och
Jimmie.
När jag började tvåan så skaffade jag mig två nya kompisar som heter Hakim
och Rafael som var bra på fotboll.

Varenda dag som gick så blev jag bättre på fotboll och varenda rast så
spelade jag (Isak) Emir, Hakim och Rafael fotboll oavsett vilket väder det
var.

I skolan så pluggade jag inte så mycket men när jag lärde känna Zakarias
Skoglund så fick han mig pluga mycket.

Om det inte vore för Zakarias så skulle jag inte få så himla bra betyg som
jag har nu.

När jag gick i tvåan så insåg min lärare Jessica Hägg att jag hade det
svårt med det svenska språket så jag fick börja på svenska två med en
lärare som heter Siv vilket är en jätte bra lärare.

Siv lärde mig prata ren svenska vilket jag är tacksam för.

En dag när jag var på en svenska två lektion så kom en vuxen man in i
klassrummet och frågade vem som var Isak.
Jag svarade:

– Det är jag som är Isak

– Jag har hört att du är en bra fotbollspelare och vill börja med
Tjärnlunds IK.

– Ja, det vill jag.

– Bra, då kan du komma och träna med oss på torsdag klockan 18:00.

– Okej.
Svarade jag och var hur glad som helst.

När jag började trean så gick allting som flytande vatten så jag behöver
inte berätta något om de två terminerna.

När jag och min klass skulle börja på mellanstadiet så började allting bli
lite svårare.

För det första så skulle jag till en ny svenska två lärare och göra ett
prov för att kolla om jag behöver gå på svenska 2 fast det behövde inte för
att jag hade nästan alla rätt på provet.
Lärarna på mellanstadiet sa hela tiden att jag hade utvecklats väldigt
mycket och på kvart samtalen så var det inget fel på mig, jag var den
eleven i min klass.

Jag är den typen som är snäll och som inte vill slå någon fast en vinterdag
när det var slaskigt ute kastade jag en snöboll på Johan och den träffade
hans jacka och helt plötsligt så gick han emot mig och brottade ner mig och
jag blev så jävla sur på Johan för att han blötte ner hela mig så jag
brottade ner Johan så han var i underläge och sa åt honom:

– En gång till du gör sådär kommer jag att ge dig en snyting, fattar du
det!

Och sen gav jag Johan en snyting.

När jag började femman så blev allt pluggande svårare.

Exempel matte, på varenda prov så fick jag underkänt hur hårt jag än
pluggade.
Det var femman det, nu ska jag berätta om sexan.

Jag ska inte berätta direkt om sexan utan att jag ska berätta om våran
klassresa som vi åkte på.

Vi skulle paddla till tre olika ställen på 3 dagar och 2 nätter vilket var
hur roligt som helst.

Första dagen så skulle vi paddla till en skog där vi skulle sova över en
natt och det var inte roligt för att det regnade i 2 dagar och det var
soligt den sista dagen vi skulle åka hem.

Jag tältade med Emir och Kalle och vi satt upp vårat tält på en backe och
allt skit regnade ner på vårat tält och andra dagen så övernattade vi på
ett mysko ställe.
Den tredje dagen så övernattade vi på Fjords badet och där regnade det
ingenting så vi var ute hela dagen tills klockan var tolv på natten och vår
lärare sa åt oss att lägga oss och det gjorde vi.

När vi vaknade så var det stekhett i vårat tält och jag kan tänka mig att
det var det i de andras tält också.

På kvällen så köpte en föräldrel en grillad kyckling till var och en och en
dricka till var och en.

Det var våran klassresa.
När jag skulle börja sjuan så var jag jätte nervös men min tid i sjuan gick
hur bra som helst.

Alla andra i min klass växer fast det gjorde inte jag.

När jag började åttan så fick jag ganska höga betyg vilket var jobbigt och
hålla de betygen.

I högstadiet så är det hur tråkigt som helst.
Det är inte lika roligt som mellanstadiet.
När jag började nian så fick nästan alla mina kompisar väspor och jag är
glad för deras skull för jag får provköra deras väspor ibland.

Men det enda jag är rädd för i nian är nationella proven vilket jag hatar
och göra.
längre har jag inte kommit med ”mina skolår” så här slutar min berättelse.

Av: Isak Alejandro 9D2

MINA Skolår!

Jag började i skolan 1994 och det kändes bra det kommer jag ihåg för att
det skulle bli kul med skolan tänkte jag. Dem första åren i skolan var lite
halv sega för nu när man tänker tillbaka så var det extremt trögt för man
gjorde bara samma saker, man skulle lära sig alfabetet i ettan och tvåan
sen så alla månader och sånt liknande.
När man väl höll på med allt så var det kul, man fick nya kompisar och det
var spännande. Jag kände aldrig att det var tråkigt i skolan för på nått
konstigt sätt var det kul.
Jag kommer fort farande ihåg känslan när man gick ut på rast och spelade
bandy eller fotboll.
När vi gick i trean så var vi en väldigt samlade i klassen för alla kände
alla men när man va liten så tänkte man inte på sånt. I tvåan så började
det en ny kille, Ahmed heter han

Ahmed var en schysst kille han var väll som alla skulle ha varit om dem
började i våran klass i tvåan.
Han var snäll mot alla, det var bättre än att bråkade. När jag gick i trean
så började det fem stycken nya i vår klass.
Två utav dem är mina ”bästa kompisar” nu.
Det hände inte så mycket när dem började förutom att det var mer elever i
klassen. Sen började man i fyran då blev det lite svårare för då började
man tycka det blev tråkigt så då var alla dagar jätte långa och man
längtade hem.
Tiden gick sakta men säkert. Det blev svårare med tiden liksom.
Det var tråkigast i slutet på varje hösttermin för då kom hög stadiet och
mulade sönder en med snö varje rast. Men det är smällar man får ta helt
enkelt

När vi gick i sexan så hade vi vår andra klassresa. Vår första behöver man
inte nämna igentligen för den var till fiskeboda och det var den tråkigaste
klass resan jag hade vart på.
Tillbaka till vår andra klassresa.
Vi skulle åka till Salt ön. Vi skulle planera allt iklassen, man skulle bo
i stugor, fyra i varje stuga.
Jag skulle bo med leif, Jonas och Ola.
Man fick femhundra kronor att handla mat för, vår grupp handlade mat för
trehundra kronor unge fär sen köpte vi läsk och godis för tvåhundra medans
alla andra köpte mat för femhundra. Sen åkte vi och det var en tråkig
bilväg till bryggan där vi skulle ta båten. Vi åkte en båt till Salt ön det
var en liten båt, en liten trä båt.
Alla hade sett fram emot den här klassresan.

När alla var framme så fick vi välja vår stuga.
Det var ganska fula stugor. Direkt när vi kom in i våra stugor började vi
packa upp vi rensade våra väskor snabbt så vi kunde ta det lugnt resten av
dagen. På kvällen så skulle vi laga middag, vi skulle laga makaroner och
köttbullar. Det gick inte så bra för vi hade ut ett kilo makaroner på
golvet men som tur var så hamnade några i kastrullen. Dagen efter så
började vi med att äta frukost. Sen så gick vi ut och spelade fotboll och
allt va frid och fröjd.
Vår grupp hade planerat en liten fest på kvällen men det var några i
klassen som förstörde det, men jag nämner inga namn. Som middag så skulle
vi äta pannkakor.
Vi hade köpt en pannkaks mix så man bara behövde tillsätta vatten Det
skulle bli hundra stycken.
Det började dåligt för vi fick slänga typ tio stycken. Sen blev alla så
tjocka och så, så vi fick till slut tre var. Den natten som kom sov vi
inte mycket. Dagen efter så skulle vi åka hem det skulle bli kul. Sen så
gick dagarna och innan man visste ordet av det så skulle man börja hög
stadiet.
Vi började i sju:a. Vi i klassen fick på ökt av tre nya tjejer dem va
riktigt trevliga. Tiden gick faktiskt snabbt och nu sitter man här i ett
klassrum, det är sista terminen och man gör nationella provet i svenska det
tänkte man inte riktigt på när man va en liten kille och gick i ettan. Det
var allt jag hade och berätta.