Elevens kön: Pojke

Inskannad version

Mina skolår
Jag heter Carl Snellman och började skolan den 18 augusti 1994. Skolan Jag
började på hette lekeboskolan och låg i samhället Årtuna.

Lågstadiet
Min första skoldag kunde börjat bättre en vad den gjorde. Det hela började
med att jag och min bror skulle anmäla oss hos rektorn. Jag och min bror
gick in på rektorns kontor satte oss och lade upp fötterna på rektorns
skrivbord. Jag minns inte hur rektorn reagerade men kan tänka mig att
rektorn skrattade och att mamma skämdes. i början av min skoltid så var Jag
en rätt lugn liten Pojk som inte några större hyss. Jag kommer ihåg att Jag
till skillnad Från nu var rätt bra i matte. Jag blev nästan alltid klar med
bökerna Först. Min Första bok tror Jag var en blå läs bok som hett Från A-
Ö. Det Jag minns bäst Från mina Första skolår var när vi skulle giöra en
bok. Som vi sedan skulle läsa upp För klassen. Och när det var min tur
drabbades Jag av sådann rampFeber att Jag började gråta. Fröken sa att Jag
slapp och Jag blev nöjd och glad igen.

Mellan stadiet
Efter låg stadiet bytte vi lärare till en manlig istället För en kvinnlig.
På vår Första lektion med honom skrämde han oss rejält. Han berättade hur
lärarna agade sina elever För och skulle visa ett exempel. Han tog en
linjal drog den mot en elevs händer. Meningen var Ju Förstos att han skulle
missa men det giorde han inte utan träFFade eleven på Finger spättsarna.
Det jag mest minns från denna lärare var hans eviga tjat om att Lovsjön var
en storstad och Årtuna en byhåla. Under mellan stadiet blev Jag allt
villdare och minns en i dag min Första kvarsittning. Jag och två killar
till hade Fått kvarsittning För att vi pratat bort Förmycket av tiden på
lektionerna. Meningen var att vi skulle räkna matte men pratade givetvis
bort det också. Läraren märkte inget eFtersom han satt och spelade Harpan
på datorn. Det pinsammaste Jag varit med om under skoltid var när Jag och
några kompisar spelade king. Bollen åkte iväg in till en vägg då Jag Fick
hjärnsläpp. Jag sparkade bollen mot vägen och på tillbaka stuttsen drämde
Jag till på volley rätt in i en glasruta. Precis då komm en lärare och tog
mig till rektorn. Det visade sig sen att det var rektorns ruta. Jag sa att
det inte var meningen men han sa att Jag skulle få en räkning. Men den komm
inte och kommer nog inte heller. Efter 5:an skulle vi byta skola till myr
skolan. Vi Fick en ny lärare som var ganska tråkig. till en början var Jag
tveksam om våran Flytt men blev snart possetivt inställd då den visade sig
vara bättre. Det starkaste minnet Från 6:an var på matte lektionerna då
nästan alla snakade om en sapopra som gick på TV. Efter 6:an byte vi lärare
och Fick 2 bra lärare. I 7:an blev Jag allt bussigare och var nu en riktig
vilde som pratade på lektionerna. 7:an gick ganska smartsammt Fram och
eFter halva 8:an byte vi lärare till en ganska dålig och tråkig lärare.
eFter 8:an Fick Jag mina Första betyg och dom var inte särskilt bra. Jag
hade viserligen G i allt men vara 3 Vg. Och När min bror komm hem med Vg i
alla ämnen kände man sig lite misslyckad. Men jag Tyckte upp mig och eFter
halva 9:an hade Jag höjt mig i 3 ämnen. EFter den terminen byte vi tillbaka
till vår Förra lärare som tur var. När vi sedan skulle välja gymnasium var
valet inte svårt. Jag hade nämligen alltid velat bli sportkommentator och
valde derför medielinjen. Jag sökte också till 2 Fotbollsgymnasium men kom
inte in På dom. Jag ser i dag Fram imot gymnasiumet och är inte oklart
ord . Jag är rätt nöjd med min skolgång även om betygen kunde varit lite
bättre.
En smårolig berättelse om busige Carl. Bra! Lite stavfel här och där.

Inskannad version

Mina skolor

Allt började med att jag fick gå ettan i Leckeboskolan i Granköping.
Hälften av klassen kände jag redan sedan tidigare men den andra hälften
visste jag inte vilka dom var.
Första dagen så fick vi sitta i en ring och säga lite om våra intressen och
vad vi hette.

Jag märkte direkt efter lunchrasten att klassen var hur grym som helst. Jag
minns att från när jag började ettan och slutade trean så var vi hur
bråkiga som helst och det kunde inte gå en rast utan att en kille i min
klass var i bråk. På den tiden så bråkade jag också väldigt mycket men nu
längre är jag nästan aldrig i bråk. När man gick i lågstadiet i Leckebo så
gjorde man precis allt, tex. vi bråkade, lekte kurragömma, otydligt ,
datten, dunken tydligt men mest av allt så spelade vi fotboll och
bandy. I bland kunde det hända att vi lekte med tjejerna och då så fick dom
jaga oss och när dom fick tag i en kille så skulle dom pussa den killen på
munnen eller på kinden. Allt det gjorde vi hela ettan och fram till trean.
Sen så kom fyran och då så var vi ju rätt stora tyckte vi så då var det
inget pussande på tjejer utan då var det mera ta på tjejernas värdefullaste
ägodelar men det tyckte tjejerna inte om så då blev det ett himla liv och
vi fick jätte mycket skit av våra klassföre|ståndare.
Efter det så sket vi i tjejerna i våran klass och riktade in oss på
rasterna att slå våra parallel klasser i bandy eller i snöbollskrig och för
det mesta så gjorde vi det. I femman så gick vi mycket ner till treorna och
visade vilka som bestämde och det var alltid lika kul att se deras rädda
ansiktsuttryck när vi kom ner. Nu i femman så fick vi också veta att i
sexan skulle vi börja i glimmerfröjd skolan och där fick bara dom största
gå från sjuan och uppåt men vi fick börja reda i sexan.
Det var bara 2 st i klassen som ville börja där från början, det var jag
och en till men senare när jag och den andra killen som längtade efter
flytten berättat för dom andra i klassen hur det var däruppe och vad man
kunde göra där så ändrade sig nästan alla uppfattning om hur det var
däruppe för alla trodde från början att vi skulle bli mobbade eller
nedslagna av dom större killarna men så var det ju absolut inte. När det
var ungefär 2 veckor kvar av skolterminen så började vi ta upp alla våra
böcker och såna saker som behövdes till skolan och då var alla jätte
trevlig med oss däruppe på glimmerfröjd. Nu hade sommar lovet tagit slut
och så skulle man börja sexan. Jag var jätte nervös första dagen när jag
skulle till skolan eftersom vi inte visste vilket klassrum vi skulle
träffas i.
Men när vi kom till skolan så såg vi att dom stod utanför och väntade på
oss så då hade jag ju inte behövt vara orolig. Det var precis som i ettan
vi fick sitta i en ring och säga våra namn och lite om oss så lärarna
visste lite. Sen var det deras tur att prata lite och sen så fick vi gå på
en rundtur runt hela skolan och då träffade vi på dom snälla niorna som
alla trodde var dumma. Vi klarade sexan galant för vi fick inte stryk eller
nånting av dom äldre. Sen så kom ju sjuan och då var man ju inte minst
längre på skolan så då var man ju lite otydligt katiga mot dom mindre
bara för att vi inte kunde vara katiga förra året för då var ju vi minst.
tydligt
Man slappade igenom sjuan för allt var så himla lätt och man behövde inte
vara orolig för nånting. I åttan så var det prov nästan varenda dag kändes
det som och om det inte var det så var det ett stort arbete som man skulle
lämna in på kort tid så alla som har gått i vet hur jobbig den är och är
den värsta av alla dom nio åren i Grundskolan. Men som allt annat så
klarade man ju igenom detta och och sen så kommer ju nian och den har än så
länge varit både jobbig och slapp på samma gång. Det värsta i nian är dom
internationella proven i svenska, mattematik och engelska för då måste man
ju göra bra ifrån sig och blir man nervös så kan man ju inte göra det. Men
allt som allt så tror jag att jag har klarat allting som jag bör ha klarat
och jag tror att jag klarar hela nian utan för mycket problem förutom dom
internationella proven.
Jag tycker att det ska bli tråkigt att inte få gå kvar här i skolan för jag
har ju så många kompisar här och är så nervös inför gymnasiet att inte få
så många kompisar men det går väl bra som allt annat hoppas jag. Tycker att
jag inte hade kunnat gå i en bättre klass och Glimmerfröjd skolan har varit
jätte bra på alla sätt förutom att tjejerna får lite bättre betyg av
lärarna än vad killarna får fast vissa killar är bättre än vissa tjejer.
kommer att sakna klassen och kompisarna och lärarna otroligt mycket.
En fin berättelse om dina skolår NP. Mycket positivt och ljust. Bra
språk och flyt i texten. Bra!

Inskannad version

Mina skolår
Om jag noggrant tänker efter så minns jag väldigt mycket om lågstadiet och
mellanstadiet.

Det hela började när jag började ettan. Jag var jätte duktig i skolan när
jag var liten. Men jag hade ett litet ”misstag” i mig. Min svenska var
jätte dålig. Jag kunde inte tala ordentligt. Jag var skraj att om jag sa
nåt fel skulle folk antingen skratta eller rätta till mig sedan skratta.

Jag hann bara gå i den skolan i två månader, om jag minns rätt, för att
sedan skickas till en skola där jag kunde träna på min svenska. Det värsta
med den nya skolan var att jag fick gå upp tidigar en vanligt för att hinna
med bussen!
Att åka buss tyckte jag inte var kul alls. Men att hinna med bussen var
enkelt, för den stannade runt hörnet av pensioners|huset, som låg trettio
meter bort ifrån mitt hus. När jag satte på mig skorna för att springa ut
till bussen saktade jag ner ett tag. Jag fick en grumlig känsla i magen som
typ sa till: ”det här blir roligt trots allt”. Jag satte mig på bussen och
åkte nu till min nya skola.

När vi fram i bussen, stod en lärare utanför som sökte efter mig. Minns
inte hur hon visste att jag var rätta personen. Hon tog i alla fall tag i
mig och sa:
– Hej, jag heter Miriam och är din ny lärare, välkommen till Dal skolan.
Vi gick till ett klassrum och jag fick träffa flera personer. Dom flesta
bodde vid mitt område.
När skoldagen var slut åkte jag tillbaka med samma vita buss och samma
chaufför.
När jag kom hem lade jag mig på golvet, stoppade ner handen i väskan och
plockade fram ett svensk häfte. Jag började både att skriva och läsa det
jag skrivit.

Varje dag var en likadan dag för mig. Jag vaknar upp, hoppa ur sängen in i
duschen och sedan ut, tar på mig kläder äter frukost och går.

Efter sex månader i samma skola, blev min svenska mycket bättre jag kunde
läsa och skriva som alla andra barn. Jag skickades tillbaka till Rudeskolan
lagom till tvåan. Men nu vågade jag prata mer öppet och helhjärtat. Mina
dagar från lågstadit var i och försig likadana, varje dag.

För varje år som gick blev min svenska mycket starkare. Jag tyckte/tycker
om att prata med personer som man måste rätta för vissa ord. Det gjorde att
jag kände mig bättre. Det som gjorde mig unik då till skillnad från nu är
att jag alltid öppen, glad, rolig och självständig.

En dag så skulle vi cykla till en sjö ganska långt från skolan och alla
längtade, men inte jag. Jag kunde tyvärr inte cykla. I skolan lärde och
hjälpte min lärare till och hemma så var det pappa.
”Det härliga med skolan är vännerna och läraren” Det borde dom flesta
nämna, men antingen så glömmer dom eller så vill dom inte skriva det. Jag
var alltid pigg och glad i skolan.

När jag började sjuan var det inte alls lika som från tvåan till sexan.
Skolan låg precis bakom mitt hus (Stibboskolan) och jag kunde gå hemifrån
när det bara var två minuter kvar. Ändå så kom jag aldri försent.

I början var jag den bästa eleven i sjuan.
Kom alltid i tid, gjord läxorna och lyssnade på lärarna. Medans tiden gick,
började jag få samtal om att jag bråkat eller pratat för mycket i skolan.
Men det var en engång ett missförstånd.
Dom hade blandat ihop mig med en annan elev (inga namn nämns).

När vi engång hade bildlektion så kom ”den” elev sent kanske tio minuter.
Läraren blev förbaskad och tog ut ilskan över alla andra.
– Ni är så jäkla dåligt uppfostrade, sade hon.
Jag blev så arg att jag ställde mig upp och skrek tillbaka och fick tyst på
henne. Killarna i rummet höll med mig om orden jag skrek, och började
klappa. Hon skickade ut oss.

Från den dagen bestämde jag mig att byta skola. Och det gjorde jag. Jag
byte till Avby skolan och redan under första dagen fick jag göra ett Ma-
test.
Efter det fick jag följa efter Henke P. och Kalle T. på en rundtur i
skolan.
Dom förklarade meningen med vad ”B” salarna stod för och vissade mig vart
jag skulle kolla.

Jag fick tillbaka Ma-testet och vart inte nöjd. Jag märkte att eleverna i
min klass låg på en bättre och högre IQ-nivå.
Dom var bra på allt.

När jag fick betygen i åttan blev jag inte glad. Sedan den dagen bestämde
jag mig att bli bättre. I nian började jag dagen med att hålla i en bok,
och avsluta med en bok.

Om inte arbete funnits i denna skola som jag går i nu, hade jag läggat
efter ganska mycket. I nian har vi haft mindre test/prov men mera
avancerade ord, tal & uppgifter.
”Och här sitter jag och gör Nationella|provet, som jag hoppas helhjärtad
klara av/lyckas med.”
Resten av historian och framtiden förtäljer vi inte.
SLUT!

Inskannad version

Mina skol år

Jag kommer fortfarande i håg min första skoldag. Jag hade fortfarande med
mig min bästa kompis Fredrik Holmin. Vi hade börjat dagis till sammans och
nu börjar vi skolan tillsammans.
Min pappa var med mig, alla barn och vuxna satte ner sig i en mysig ring.
och presenterade sig för varandra. Jag var stolt över att börja skolan. Det
var nu jag trodde att förändringen var från ”barn till vuxen”, men det jag
inte visste var att det var en lång väg kvar.
Efter ca två månader insåg jag att det enda vi gjorde var leka leka leka. I
bland på rasterna satt jag och tittade hur sexorna hade det de var stora
starka och mäktiga. Men jag höll mig på mina avstånd så att de inte tog
mina kulor. Det var verkligen en dröm att bli lika stora som killarna i
sexan och ha de där ”välutrustade” tjejerna runt sig.
När jag började tvån insåg jag att det blev tråkigare vi fick läsa och
planera mer och leka mindre, Men det var nånting nytt det var att vi fick
lära oss simma.
I tre månader träffades vi varje tisdag morgon och åkte till
finnbyberg|simhall för att lära oss simma. Mina klass kompisar retade mig
mycke i simhallen för jag lärde mig aldrig att simma förs än trean. Nu har
det gått två likadana år och man inskott av ”har” från läraren? har
fått lära sig skriva med små bokstäver läsa små böcker. Det var nu
skilnaden kom i Årskurs fyra då man fick ta mer ansvar för sitt jobb. Man
fick en planering varje vecka och den skulle vara färdig och lämnas in
annars brukade vi få en dålig vecko raport, som vi skulle ta hem och visa
föreldrarna. På rasterna var det inge mer lek, Man skulle vara ”poppis”
bland tjejerna och spela bandy på rasterna. Det roliga hände på vintrarna
då spelade vi bandy som det vore ishocky, vi tacklades och hade skoj bråk
men i bland så kom sexorna i bakhåll och attackerade oss fyror det var som
andra värdskriget där ute med snöbollar de slog, mulade och la snö innan
för tröjan på oss. Vi sprang gråtande till expedisionen och ”tjalla” på
sexorna. Men det verkade inte som om de brydde sig för de skratta mest när
de fick skäll.
Min dröm hade gått i upp fyllelse och jag har börjat sexan. Nu var det
våran tur att ”härska” skolan. Vi var störst starkast och Mäktigast ingen
vågade mucka gräl med oss sexor. Jag hade lärt mig läsa flytande svenska
och nästan flytande Engelska. Vi började gå på disko använda deodorant. Men
vi hade inte så kul som sexorna hade för sex år sen. Nu började de stora
svåra proven dyka upp. Men tiden gick fort och jag började sjuan.

Det hände aldrig någånting specielt i sjuan utam att man tog ännu ett
trapsteg i den stora ”lärdomstrappan”. Man började också i en ny klass fick
nya vänner. När det börja hända saker var i åttan. Vi fick våra betyg.
Jag tror nog att jag aldrig tog tag i skolarbetet ordentligt, så jag fick
inte så bra betyg i åttan.
Mamma funderade på att få mig byta till en annan skola, men jag ville inte
byta till slut gick jag med på förslaget och i början av nian böt jag skola
från gudmunde till Hallbo skolan.

Det var lite svårt i början att byta skola efter som att jag kände ingen
och man undrade om man skulle få bra lärare eller kompisar. Det var mycket
man undra. Nu när jag ser hur stora sexorna är så förstår jag inte att de
var så stora en gång i tiden i mina ögon. Om jag ska utvärder om vad jag
har lärt mig mycke av under de här nio åren är att ta eget ansvar!

Min skoltid
Nu när jag tänker tillbaka på skolan minns jag att det inte alltid varit
såbra! När jag började första klass gick väll allt som det skulle. Men jag
var väll lite stökig, det är väll fullt normalt för ett barn med dyslexi.
Men då var det inte lika normalt med dyslexi som det är nu. Min fröken
började anklaga min föräldrar och skylla på att jag var en dåligt
uppfostrad son, och hon började tjata om att det var för att dom hade
skillt sig när jag var bara 3 år. Men det köpte inte mina föreldrar, när
jag skulle börja mellan stadiet skickade dom mig till ett ställe för att
göra en diagnosisk utredning Jag fick stämpeln ”dyslexi” läs och skriv
svårigheter. Efter som att lärarinan haft fullt upp med att flytta runt mig
i klass rummet och skälla på mig. Så hade jag inte fått någon stadig läs
och skriv grund. Så när jag kom till mellan stadiet kunde jag inte läsa.
men den nya lärarinna jag nu fått var mer kunnig i ämnet ”dyslexi” för hon
hade haft flera elever med den diagnosen förut. Så nu lättade min skolgång
fram ur dimmorna lite mer för varje år. Dom kämpade ordentligt lade ner
otrolig massa energi på att lära mig läsa. När jag så småning om började
sexan så kunde jag läsa nästan helt oavbrutet med några få stakningar. Jag
tyckte om att läsa. Men problem stavning och grammatik, hade jag inte fått
grep om efter som att jag inte hade svenska med resten av klassen fick alla
ett litet för språng i det hela. Lärarna hade ju konsentrerat allt på att
jag skulle kunna läsa ordentligt. Så när jag kom till högstadiet kvarstog
Problemet Jag fick en ny lärare igen. Han var väldigt duktig på sådana
problem. Men det varade inte länge, han blev Sjuk och byttes ut den nya
lärarinnan förstog sig inte på mig och åter igen kasstade hon allt på mina
föräldrar, hon menade på att jag borde flytta till special klassen. även
detta köpte inte mina föräldrar. Och gick till skolledningen Dom bad om att
få en ny lärare, eftersom att denna inte gav under visning Utan bara Skrek
och Skällde. Hon var inte vara Så mot mig utan Skrek glåp ord till resten
av klassen och kallade oss för ”IQbefriande” idioter. Vår klass
föreståndare hörde detta och även hon ville få en ändring. Vär vi kom till
klass 8a fick vi en ny svenska lärarinna. Hon försökte friskt köpa till sig
lärar plattsen med godis och dricka istället för att lära oss Svenska
grammatik och Stavning Så lärde hon oss SedVanligt bordsskick. Och när vi
sedan till sist fick någon undervisning var det inte lång tid kvar innan vi
skulle gå på sommar lov. Vär vi kom tillbaka efter det så Skulle vi ha
filmprodjekt i Svenska Det började väll bra, men Slutade i kattastrof vi
engaerade allt för mycket tid åt filmerna och det slutade i att vi inte
fick någon Stadig under visning denna gång häller. Det visade sig Senare
att denna lärare Var SySlöjds lärare. Inte utbildad Svenska lärarinna.
bättre sent än aldrig brukar det väl kallas. Jag har lärt mig väldigt
mycket på egen hand. Och skrivit välldigt mycket på dantorn. det är
istället den som lärt mig Stava och Skriva. nu sitter jag här till Sist och
Skriver ett nationellt prov i detta mardrömens ämne för mig Och jag har nog
aldrig Skrivit men sådan antusiasm Som nu, nu finns en Stor fruktan innom
mig att få gå igenom ett lika dant helvete på gymnasiet. Men igentligen så
finns det ju inget att oro sig för för det värsta är hänt. Jo jag ser
nästan fram emot att börja en ny period av Skolning i detta ämne. Ja man
kan väll inte säga att det varit lätt för mig, men det går framot, och jag
ser fram emot resten av denna termin och Slutet av Hög Stadiet. Jag tror
det hela har varit jobbigast för mina föräldrar efter som att all skit
landatt på dom i alla lägen, men det känns bra att ha en utbildad lärare nu
i sista stund.

Jag heter Niclas och jag bor i lund. Jag går på en skola son liker nära
sentrum. Morsan och farsan ska flytta – isär och jag ska bo med farsan har
ingetanat vall för jag vill ju inte bo med morsan för hon skiter väll i mig
eller jag vet ej. Farsan och jag flytta unde sportlovet till jönköping. Ska
bli gött utan morsan eller vad säger du pappa sa Niklas. farsan satt bara
och kolla på mig i några sekunder och sen kom hans lende. Ja det ska det vi
ska börja om på nyt sa farsan.
När vi kom fram till jönköping så var vi skit trötta. Men det jobbigaste
var kvar, bära in alla möblerna i läggen-heten. Då sa farsan: – nu tar vi
med oss en madras up och söver sen tar vi rästen imorrgon. Och så blev
det.
När jag kom upp i läggenheten sommna jag på en gång. Jag såv tungt och
drömde ingenting. När vi vaknade så var vi tvungna att hämta alla möbler
son låg i vagnen bakom bilen, våran bil var gammal men den funka ändå
Det var jobbigt att bära allt, men jag kan ju inte säga att jag är en liten
i musklaturen. I min föra klass var jag starkast men ändå så slog jag
ingen.
Nu var det bara en vecka kvar tills skolan börj, jag undra Hur det skulle
bli i den nya skolan.
Det var lördag och jag skulle ner till afären och köpa cigg till farsan.
När jag kom till den lilla kiosken stog det 3 killar utan för och bara
glode Jag små skratta lite kaksit åt dom och gick in och köpte ett marboro
till farsan. När jag kom ut så stog killarna fortfarande kvar och jag tog
en av ciggen och rökt antar att det var för att värka tuff. Idag började
skolan hur skulle det bli då tänkte jag när jag gick till skolan. När jag
kom ditt så märkte jag att det var en ganska liten skola. Och jag som gick
i 6:an var lika stor som dom som går i 9an på den här skolan.
När jag kom in på min första lektion så hälsade alla trevligt och lektionen
va gansk skoj. Sen efter lektionen på rasten kom en 8a fram till mig han
hete martin och han sa Du din jävla lunda fitta du ska inte tro att du kan
komma hit och bli vän med oss. Jag stog still och kollade på honom sen sa
jag Du menar att du kan prata för alla i den har skolan eller. han blev
tyst och lite mummel börja komma fram Han höjde sin näve och drog till mig.
Jag kände hur blodet ran ner ifrån näsan. Och smärtan kom men jag stog bara
och kolla på honom sen slog jag till tre gånger i hans andsikte så han föll
blodet ran ifrån hans ögonbryn och näsa. Jag sa till alla döm mig inte när
ni inte känner mig alla nickade och lede och jag me sen spelade alla
fotboll och dom blev mina kompisar

Slut

IG

Mina skolår

När jag började skolan var jag lite nervös, (det är nästan alla). Jag ville
inte börja skolan för då skulle man behöva gå upp tidigt på morgonen och
komma hem sent på kvällen och därefter inte kunna leka någonting på min
fritid. Jag hade fel angående det med när vi slutade, för vi slutade runt
lunch varje dag de första åren. Jag hade lite fördel av att ha en storebror
som skulle börja fjärde klass och jag visste vad som menades med plus och
minus. Men jag kunde inte läsa bra. Konstigt nog så kunde jag alfabetet
nästan utantill. Jag fattar inte varför, jag tränade inte någonting på
alfabetet till skillnad från andra som satt och tränade hur länge som
hellst. Det var samma sak med månaderna, dem var också enkelt att lära sig.
Vi skulle ha test på ordningen och på stavningen. Det var enkelt för alla
utom en person som stavade fel på augusti för hon skrev ”agusti” utan ”u” i
början. Alla fick varsitt diplom utom, men inte hon. Det var lite tråkigt
för henne tyckte alla och hon började nästan att gråta. Lågstadiet var
ganska bra, snäll lärare och roliga lektioner förutom musiken när vi skulle
stå runt om ett gamalt piano och sjung i kör. Det är det tråkigaste jag har
gjort i hela mitt liv.

På mellanstadiet var det kul att träffa nya kompisar och ny lärrare som var
lite skum men hon kunde vara snäll ibland endå. Men för det mästa var hon
arg på Nisse och mig. I alla fall det sista året. Det var kul att busa lite
men man visste alltid att det väntade en utskällning efteråt men men. En
vecka fick vi gå in till läraren tre gånger och hon var inte glad på oss
då. Det var kul att lära sig engelska men det var lite svårt i början. Hon
sa alltid var vi skulle göra och hon hade sten|koll på oss i alla fall med
våra läxor. Så vi behövde inte tänka så mycket på det. Det var skönt. Men
på högstadiet fick vi ta eget ansvar. Det var svårt och jag kom efter i
allting tyckte jag. Det var lite svårt att ta eget ansvar i början men nu
är det bättre på den fronten. Jag tog nästan ingenting seriöst. Idrotten
har alltid varit roligt men då var det något konstigt och jag kämpade
ingenting. Jag vet inte varför men nu är det bättre och jag kämpar mera.
Det är jobbigt när de bygger om och man får ta omvägar till allting och det
är inte kul. Jag hoppas att det går bra fram till sommaren och i höst ska
jag gå ”Elprogramet” och det ser jag fram emot.

Tack och hej!

G+ VG-

Att byta skola

Det var den 20 December 1999 och det var äntligen dags för julavslutning.
Nu återstod det bara lite sång i kyrkan och ett tal från prästen, innan det
var dags att ge sig ut på ett efterlängtat jullov.
I ett halvår hade jag och mina klasskompisar varit äldst på skolan nu och
man hade blivit riktigt bekväm i situationen. Inga äldre kompisar att
släppa förbi i matkön eller bjuda på sitt godis. Nu var det istället jag
som fick gå före i matkön och fick godis av 3:orna. När jag själv gick i
trean så sa jag till mig själv att jag aldrig skulle tränga mig först i
matkön, när jag började femman. Men så blev det ju inte utan jag trängde
mig precis som alla andra. Det är nog lite av en tradition på skolan. Men
det gäller ju att ta vara på det, för om bara ett halvår så ska man bli
minst på en helt ny skola.
Eleven markerar nytt stycke med indrag Under jullovet så tog jag det
mest lugnt och gjorde det vanliga, spelade ett par fotbollscuper och
umgicks med kompisar. Julen firade jag med släktingar och fick en hel del
fina presenter.
När skolan började igen, så berättade min lärare att vi skulle ägna oss
mycket åt nationella prov och att förbereda oss inför vårt skolbyte. Alla
tyckte det lät jättespännande. Tre veckor fick vi vårt första nationella
prov. Helt utan förvarning! Det var i svenska och vi skulle läsa en text
och sedan svara på några frågor om den. Det var lättare än vad jag hade
trott. Efter provet berättade vår lärare att vårt nästa nationella prov
skulle vi göra på Läskolan, där jag skulle börja om bara några månader.
Alla var nyfikna på den nya skolan men många även nervösa. Man hade ju hört
historier om hur de äldre eleverna spolade ner nybörjarna i toaletten eller
hängde upp deras cyklar i träd.
Morgonen innan besöket på Läskolan, så var jag väldigt uppspelt men även
nervös. Vad skulle jag ha på mig för att se cool ut? Vad skulle jag ha för
frisyr? Min pappa körde mig dit och jag kom rätt sent, för jag ville inte
stå där ensam och vänta. Jag träffade min klass utanför och sedan gick vi
in i skolan. Först var där ett stort rum med massor av röda nerklottrade
skåp och en matsal. Sedan gick vi igenom en korridor in till ett ännu
större rum med högt i tak. Det kallades studiehallen. Där fanns två
biljardbord och två pingisbord och en cafeteria där man kunde köpa bullar.
Vi fick 20 minuter fritt innan vi samlades igen i ett klassrum för att ha
vårt nationella prov. Provet gick rätt så bra. Vi skulle skriva en
berättelse baserat på ett tema. Resten av dan gick mest åt till att se hur
skolan såg ut och spela biljard.
Efter besöket på Läskolan så ”snackade” alla om hur mycket de längtade dit
och om att ha ett eget skåp och spela biljard på rasterna. En dag kom ett
gäng elever och lärare till min skola för att informera om något nytt som
skulle startas på Läskolan, idrottsklass. Och idrottsintresserad som jag
var så valde jag självklart det alternativet, när jag skulle välja klass
ett par veckor senare. En månad innan sommarlovet fick jag reda på vilka
som skulle gå i min nya klass. Det såg jättebra ut. Jag kom med alla de
kompisarna jag hade önskat att få komma med. Nu såg jag ännu mer fram emot
att byta skola. En vecka senare så skulle vi besöka den nya skolan igen,
men nu skulle vi vara med den nya klassen alltså folk från andra skolor som
man inte kände. Det var väldigt nervöst men också kul och spännande. Jag
cyklade dit med två kompisar som skulle gå i min klass. Det stod en lapp på
dörren var vi skulle vara, så vi letade upp det klassrummet och gick in.
Det var helt tyst. Vi var någon minut försenade, men vi skyllde på att vi
inte hittade. Stämningen var spänd till max, ingen vågade säga något av
rädsla att göra bort sig. Lärarna placerade oss två och två med personer vi
inte kände och gav oss ett papper med personliga frågor. Jag kom med en
blod tjej som verkade rätt så trevlig. Efter vi ställt frågorna, så skulle
vi berätta övriga klassen om den andra personen och spänningen började
lätta lite. Men på rasterna var man ändå mest med personerna som man redan
kände. Sedan var dagen slut och man bara längtade till sommarlovet när man
kom hem. Nu var det ju bara mindre än tre veckor kvar på den gamla skolan
och förberedelserna inför avslutningen var många. Alla prov och arbeten var
ju klara nu och det var bara en transportsträcka till sommarlovet tyckte
man.
Då var det äntligen dags, avslutningen i kyrkan. Själva avslutningen i
kyrkan var väl inte så spännande, men efteråt skulle det ju hända så
mycket. Vi samlades på skolan och gick sedan till kyrkan som låg bara 200
meter bort. Vi ställde upp i kyrkan och sen kom alla släktingar och vänner
och satte sig i bänkarna. Vi började sjunga på en av våra inövade sånger
och sedan höll prästen ett kort tal. Vi sjöng ännu ett par sånger och sedan
avslutades det hela med det ordinarie sömnpillret till tal från rektorn
innan man äntligen hade sommarlov. Jag tog farväl av mina lärare och
kompisar och åkte hem och åt tårta med min mamma och mina bröder.
Sommarlovet gick snabbt men jag hann ändå med mycket. Jag åkte med familjen
till Frankrike i två veckor, spelade fotbollscup i Göteborg, solade och
badade med kompisar. Kvällen innan första skoldagen så var jag otroligt
spänd men jag hade förberett mig. Jag hade inhandlat nya coola kläder som
jag lagt fram och hår geléburken stod framme. Jag sov knappt under natten
högst ett par tre timmar men var ändå pigg på morgonen. Jag duschade,
klädde på mig och fixade frisyren innan jag tog min cykel och cyklade iväg
för att möta mina kompisar som jag skulle ha följe med.
Vi kom till skolan tidigt och satte oss i studiehallen och väntade. När
läraren kom så reste vi oss och gick in i klassrummet. Man kände igen de
flesta ansikterna från förra mötet med klassen och stämningen var lika
spänd nu som då. Läraren hälsade all välkomna men allt man kunde höra var
några svaga tack. Läraren berättade också att vi skulle på läger skola
redan om två dagar i Lomma och gav oss en packningslista. Vi fick också en
penna och suddigum och vårt nya schema. Shcemat tog en liten tid att
förstå, men till slut fick jag klämm på det. Den efterföljande dagen så
började man att prata mer med folk från de andra skolorna. Sedan var det
dags för lägerskola.
Vi samlades vid bussfickan och åkte med bussen till en stuga i Lomma. Vi
packade upp och valde rum, innan vi gick ut i trädgården, där vi gjorde
några lekar tillsammans. Man kände att folk började lära känna varandra
bättre nu. Vi hjälptes åt att laga mat och sedan var det dags att gå och
lägga sig. Men det var inte många som sov utan det var fullt ståhej hela
natten. Nästa dag gick vi och badade och hade en sandslottstävling. Mitt
lag kom sist. Men vi hade kul. Man hade blivit mycket bättre kompisar med
folket från de andra skolorna nu och man hade bara roligare och roligare.
Efter det var det dags för hemfärd med bussen och alla var överens om att
lägerskolan var nyttig för klassens sammanhållning och alla hade haft
roligt. Efter det så blev skolan bara roligare och roligare inte minst för
att vi hade så mycket idrott som jag tycker är roligt. 5 gånger i veckan
hade vi gympa och det hjälpte nog också klassen att bli mer sammanhållna.
Vi hade ju alla samma intressen.
Sedan fortsatte skolgången och jag trivdes i skolan och klassen med mina
nya kompisar. Det kändes också mycket friare nu när man hade börjat på ny
skola med eget skåp och ingen klocka som ringde in. Men man fick också ta
mycket eget ansvar som också var nyttigt. Men mitt byte av skola var endast
positivt, men det kan säkert vara helt tvärtom för många andra.

MVG

Min skolgång

Nu är jag 7 år och skall börja i 1:an på Sjöbo-skolan, när jag kommer in i
klass rummet så tjäns det tungt att endas. Nu har jag gått i skolan en halv
vecka och det tjäns för jävligt för att vi har precis börjat med musik och
matte, läraren är dum i huvudet men så kommer idrotten det ända som är ball
i skolan, men så en dag så sa min lärare Birgit att vi skulle börja dansa
på idrott i stället det tjändes verkligen riktigt tråkigt. Så fyllde jag
8:a år och började i 2:an och vi fort|satte med matte och musik och
speciellt med dans. Jag längtade att få börja i 3-5:an på Sparre|kvarn och
få slippa se och ha Birgit. Och så kommer av-slutningen så treffades vi i
klass-rummet för att ta farväl men så säger Birgit att hon ska ha oss på
Sparrekvarn kan man må sämre eller. Sommaren gick och man tog det lugnt och
vi började i en 3-5:a på Sparre|kvarn.

Det var jättbra där för man nya lärare och det var speciellt en bra lärare
där som jag var hos när vi hade matte, hon hette Agneta hjälpte en med allt
man förstod mycket.
Vi började i 4:an och 5:orna gick ut och började 6:an. Vi började med
geografi det var inte roligt men man fick ha det ändå idrott började bli
tråkigare och tråkigare eftersom vi fårtsatte med dans helatiden. Vi hade
träslyd och syslyd, jag valde såklart träslyd eftersom syslyd är så jäkla
tråkigt.

När vi gick ut 5:an så fick vi dansa på av-slutningen.
Och så började vi äntlige på en annan skola på Gö-skolan det var mycket
bättre eftersom jag slapp Birgit men det var för jävligt att inte ha Agneta
igen.

I sexan kom det nya lärare som tur var. Jag spelade fotboll i LFF
(Landskronas Fotbolls förening) Min fotbolls tränare Rolf jobbade på skolan
som idrotts lärare det var skit bra vi hade mer idrott och slapp dansa. När
jag började i 7:an så fick jag extra hjälp med matte och engelska i matte
hade jag en som hette Lene hon var bra men inte lika bra som Agneta. I 8:an
började vi med betyg det var bra, vår klassföreståndare slutade och vi fick
en ny lärare som hette Per Kantell han var skitbra. Jag fick rätt så bra
betyg g i allt utom i engelsk. Jag började i nian och man tjände att skolan
var så jävla tråkig. I januiari skall vi söka in på gymnasiet och jag
skulle söka på nätet det gick bra, jag skulle få bety och jag hade bra vg i
no och g i engelska.

SLUT

Hej skolministern.

Texten är skriven på dator – Jag går nu sista året i den här skolan
,jag tycker att det har varit en jätte trevligt och har varit ett jätte
roligt år, men det finns saker som inte varit så lätta. Det var kämpigt in
i det sista med alla internatstionella proven.

– Det bästa aktiviteterna jag har haft i en skolan är nog ,
– Bränndbollstunering och fotbollsturneringarna.
– Det är skönt att ni lärarna och skolledningen tar tag i detta och gör
något i skolan kul för det tycker vi som elever är mycket roligt.
– Det finns så mycket att berätta om, vad som är bra.
– Jag tycker i alla fall att ni ska fortsätta med dom sakerna, för att det
blir väldigt tråkigt att sitta inne i skolan och arbeta så mycket.

Det ända jag blev lite sur på, när jag började i 9:an,var på grund av att
dom nya 6:na
Fick skåpen vi hade längtat efter, men det kunde vi inte påverka så att vi
fick skåpen innan dom började i skolan.
– Det jag tycker att ni ska ändra på ,när en klass eller flera klasser
försöker att få tag i något nytt, så måste dom få äga sakerna först som dom
har längtat efter.
– Jag tycker att på vintern så skulle det behövas lite mera värme i
skolsalarna, men det är inte så ofta att de finns det i alla salar.
Skulle man inte kunna göra så här att, när det är sommar så stänger man av
vissa element i korridoren, så att man sparar energi.
Eller om stänger av dom helt när det är varmt ut .
Det tycker jag att man kan gör när det behövs värme i skolan.
På tal om värme, tänk om det börjar brinna, då ska man ju springa ut och
ställa sig vid klassens stolpe i ett fint rad.
Men tänka om man får en sån panik, så att man inte vet vad man gör, vad ska
man gör då?
Jag tycker att man ska flytta den här stolpen någonstans utan för skolan.
Man skulle faktiskt kunna ha den vid stor fotbollsplanen!
Men det finns nackdelar fördelar till det.
Fördelen: Är att det blir lättare att hålla ordning alla, för att det är
så pass stor plats på fotbollsplanen.
Nackdel: är det blir längre att springa till stolpen, det blir en ända röra
när alla ska spring samtidigt, men det finns en sak som stor rätt dumt till
på skolgården , det är den lilla fotbollsplanen som är vid cyklarna.
Den skulle man kunna flytta bakom badhuset på gräsmattan, för att då har
man en större yta att röra sig vid om det skulle brinna.