Mina Skolår
Nu så går jag i nian. Det som jag alldrig trott att jag skulle göra. Jag
kommer fortfarande ihåg sommarlovet till fyran. då jag skulle byta skola
för första gången i mitt liv.
Jag var inte så glad för vi var två klasser i Javaskolan som skulle börja
fyran. Ena klassen hammnade i en skola bara någon kilometer från där jag
bodde, och den andra ända borta i Vallsten. Vet inte hur det gick till, men
jag tror att lärarna bara satte sig ner och lottade vilka som skulle gå
var. Men tur i oturen så fick jag gå i Vallsten skolan med min bästa kompis
Jonas. Vi var med varandra sju dagar i veckan.
En dag i tvåan så kom det en ny elev till vår klass. Han förändrade nog
hela stämmningen i klassen. Alla började vara med honom för han var den
starkaste i klassen och han fick alltid som han ville.
Men värst var nog fyran, femman och sexan för vi fick alldrig någon riktig
lärare. Jag tror att vi hade ungefär fem lärare under den tiden. En av dom
var inte ens någon lärare utan en vikarie under en hel termin. Jag kan inte
komma ihåg att vi lärde oss så mycket under den tiden, på grund av att det
var så rörigt.
I sexan så bestämmde sig jag och mamma för att jag skulle nog inte
fortsätta att gå i den klass som jag hade gått i ända sedan ettan.
Jag vet inte hur jag kände mig när vi kom fram till det, men jag blev nog
inte så ledsen.
Någon månad innan jag skulle bestämma mig för högstadie skola så åkte mamma
och jag runt och letade efter en bra skola.
Vi kollade på många skolor och så gick vi på en visning av bjerke skolan.
Den verkade bra så jag sökte på den som första handsval, fast jag visste
inte om jag skulle komma in för att dom lottade vilka sökande som skulle få
komma in.
Men en kväll så ringde Kevin Lindgrens pappa hem till mig och säger att
Kevin och Gustav kom in på lottningen. Kevin är en kompis som jag har känt
ända sedan ettan och han hade sökt med mig.
Första dagen i sjuan så var det lite ”nervigt”, för jag kände ju ingen
(förutom Kevin) och så var det så många klass rum att hålla reda på, fast
det löste sig efter ett tag.
I sjuan så funkade det ganska bra med lärare förutom i NO. Där hade vi en
lärare som inte kom på våra lektioner och vi lärde oss absolut inget.
Förutom att det är bra att gå till tandläkaren två gånger i veckan.
I åttan så gick nog allt bra med lärare och skolan, bara det att dom skulle
börja renovera skolan och jag skulle få mina första betyg. Det känns
konstigt att skriva det här när jag snart ska få mina sista högstadie
betyg.
I nian så har det verkligen varigt struligt med lärare. Vi är inne på vår
tredje NO-lärare, och vi har fått en ny SO- och musik lärare, men dom
verkar bra så jag oroar mig inte.
Det är väl det jag har att säga ja eller skriva om min skolgång. Jag kan
nog sammanfatta med att säga att jag har lärt mig mer än vad jag tror fast
jag inte märker det.
Elevens kön: Pojke
Mina skolår:
Enda tills man kom upp i fyran eller femman så var skolan en dans på rosor,
iallafall för mig. Man brydde sig inte så mycket om hur man såg ut och
speciellt inte hur andra såg ut. Alla lekte med alla alltid så var det
bara.
Jag var bara sex år när jag började skolan, alltså ett år yngre än alla
andra. Den första veckan i skolan var kanske inte en dans på rosor
iallafall. Jag inbillade mig att de andra barnen skulle tycka illa om mig
för att jag var ett år yngre, men det var självklart att ingen brydde sig
om det.
Jag och mina kompisar bytade tjej att vara kär i varje dag nästan. Jag
minns att jag en gång satt med två kompisar runt en brunn på skolgården och
spelade kula och jag pekade på en tjej som gick förbi och sade:
– Den tjejen skall jag vara kär i länge!
Så enkelt var det att bli störtkär.
En dag i fyran gick jag över skolgården ensam en dag. Jag var på väg mot
stora ingången till skolan, jag hade varit och hämtat min tröja som jag
glömt vid rutschkanan. Jag gick förbi tre killar som gick i min
paralellklass, jag sade inte hej eftersom jag inte kände dem så pass väl.
Precis innan jag kom igenom porten till skolan så skrek en av de tre
killarna som stog en bit därifrån:
– Jävla tjejtjusare!
Jag visste knappt vad ordet tjejtjusare betydde men jag förstod att det var
något elakt. Jag tog det inte särskilt allvarligt eftersom ingen människa
hade någonsin sagt något dumt till mig. Den dagen förstod jag att allt är
inte som det alltid har varit. Jag började titta mig om och såg att folk
hade börjat bilda gäng i klassen, gäng som bråkade med varanndra.
Jag har alltid varit en sådan människa som är kompis med alla. Det skulle
vara omöjligt för mig att välja sida.
Efter ett stort bråk mellan två gäng fick jag ett telefonsamtal på kvällen
av en som heter Cornelia. Hon sade att jag var tvungen att välja sida,
alltså vilket gäng jag skulle vara med i. Jag berättade för henne precis
som det var, att jag inte kunde välja sida. Vi pratade i över en timme utan
att komma fram till något.
Nu har livet nått en vändpunkt. Nu börjar folk delas upp i grupper, de som
anses vara tuffa och snygga i en grupp och de som anses vara fula eller
annorlunda i en grupp. Motvilligt blev jag placerad i den förstnämnda
gruppen. Efter en kort tid hade man börjat vänja sig vid grupperingarna.
Jag vill inte påstå att jag var ett änglabarn som aldrig sa något dumt till
någon för det gjorde jag.
Grupperingarna har funnits med ända tills nu. Först nu i nian börjar folk
bli vuxna och förstå hur löjligt det är att bråka med folk utan anledning
eller bara för att de råkar se mindre bra ut än vad de själva gör.
Om man ser sig om idag så ser man att barn börjar vara taskiga mot varandra
redan i tvåan eller trean. De får inte vara barn särkskilt länge. De får
inte uppleva den ofattbara känslan av att inte ha några bekymmer alls så
länge som vi fick uppleva den, och inte minst hur länge våra föräldrar fick
uppleva den.
Då kan man tänka på hur nästa generation barn kommer att ha det.
Jag har haft turen att hamna rätt under hela min skoltid. Jag har sett hur
andra har hamnat och kan därför säga att jag har hamnat rätt. Jag har haft
bra lärare enda från första klass tills nu.
Det är i skolan man lär sig alla bra och alla dåliga sidor med livet. Man
kan inte välja att inte lära sig de dåliga sidorna eftersom de finns alltid
där.
Jag har alltid varit just en ”tjejtjusare”. Själv ser jag inte det som
något negativt men det har det varit vissa som har gjort. Av någon
anledning har jag just därför blivit kallad homosexuell av vissa killar.
Men det var inget att ta åt sig av eftersom det var populärt en tid att
kalla heterosex|uella killar för bögar.
Man måste säga att skolan har varit en otroligt lärorik plats där man har
fått lära sig meningen med livet.
Saker som händer utanför skolan som till exempel dödsfall har en stor
inverkan på livet alltså också skolan. Därför måste lärare respektera
elevernas privatliv. Även på den punkten har mina lärare lyckats.
Grundskolan – Det 9 års långa helvetet.
De flesta i Sverige har gått grundskolan antar jag. En del tycker det är
ok, för andra är det deras nyckel till framgång och för en tredje part är
grundskolan helvet på jorden och det är där jag o många andra kommer in i
bilden.
Jag minns min första skoldag när jag skulle börja i Ettan, hur paniken
spred sig i hela min kropp när jag för första gången satte foten på skolans
mark. Jag vet inte hur det var eller är för andra men jag vet att den dagen
var en av de värsta i mitt liv. Och för ett litet barn är det väldigt
väldigt svårt att inse hur ens föräldrar kan vara så grymma att de skickar
iväg en till djävulens påfund, SKOLAN!! För en sjuåring låter också ordet
skolplikt som rena grekiskan. Under hela ettan drabbades jag till och från
av små panik attacker o mina föräldrar o släktingar var tvugna att vara med
mig i skolan, för att jag skulle orka med att gå dit överhuvud taget. Det
hela blev inte bättre när någon snodde 1/3 av alla mina hockey bilder som
utgjorde en stor del av mitt liv. Men som sagt tog jag mig igenom hela
ettan och fick börja tvåan med ny lärare och allting. Alla mina tidigare
psykiska panik problem var också som bortblåsta. Men istället var detta
början på något nytt. En ond cirkel som varade under hela mellanstadiet.
Man gick där i sin egen lilla värld dag in o dag ut, gjorde det man blev
tillsagd o efter 5 timmar slit bland matte o engelska böcker fick man
tillåtelse att gå hem och göra sina läxor, snällt va? Det ena läsåret efter
varandra, det ena var det andra likt. Tillslut var det ändå dags att runda
av mellanstadiet, lämna sin gammla sletna skola bakom sig o gå ur sexan.
Det var dags för en ny skola, sjuan o högstadiet. Och det var faktiskt
första gången jag kände lite glädje av skolan. Man träffade ny kompisar,
fick massor av nya trevlig lärare o alla problem var som bortblåsda, för
ett litet tag, för när man vant sig med allt det nya kom man in i sin gamla
onda cirkel igen. otydlig mening , kastar stolar o sloss! tydligt
Men helt plötsligt sitter man här i 9:an med en halv termin kvar på
högstadiet o vad har vitsen varit förutom att lära sig massa saker som jag
visserligen gjort, kanske ta knäcken av så många barn som möjligt, vad vet
jag? Jag är ju bara en vanlig dum elev som snart skall börja på gymnasiet.
Förhoppningsvis blir det en tid då man får större chans att styra sitt eget
liv, för tidigare har det varit skolan som styrt allt allt allt.
Mina skolår
Jag kommer ihåg min första skoldag. Mamma väckte mig och sa att jag skulle
börja skolan idag.
– Det är tråkigt att gå i skolan, sa jag.
När vi kom till skolan så satt alla elever vid bänkarna och föräldrarna
stog längs väggen. Läraren ropade upp alla namn och frågade vilka som var
föräldrarna. Jag kände inte så många där, några från dagis. Men man lärde
känna alla och fick många kompisar.
Man skulle lära sig alla bokstäver och lära sig läsa i skolan också. Den
bok som jag lärde mig läsa i handlade om en kille i en kanot. Men jag var
inte först med att lära mig läsa i klassen. Några hade redan lärt sig läsa
innan skolstarten.
På rasterna höll vi på med bandy och kulor. Jag var inte bäst i klassen,
men det var roligt ändå. När vi lekte med kulor så skulle man vinna till
sig fler. Dom största gick alltid sönder. Hockey bilder höll vi på med
också. Man bytte massa bilder med varandra, men det var mest på fritiden.
Vi hade faddrar också som gick i 4: an. Jag fick den jag ville. Det blev
några utflyckter med dom. Tipspromenad kommer jag ihåg att vi hade. Vissa
faddrar hade 2 fadderbarn. För att ni 87:or var så många.
I ettan eller tvåan hade vi en teater (utan faddrar). Det var mumintrollen.
Jag kommer inte ihåg vad jag var eller om det var roligt
Mellanstadiet
Det hände ganska mycket då. Det första var att vi skulle byta lärare. Man
tyckte så mycket om den gamla att man inte ville byta. Men efter ett tag
när vi hade haft henne så blev hon också bra.
Vi fick också våra fadderbarn. Jag fick bara en. Vissa delade nog på en.
För vi var så många.
Våran och deras lärare (våran gamla) kom överens om att vi skulle ha en
konsert tillsammans. Den handlade om miljön. Fast dom var bara med i en
låt. Det var ganska roligt ändå tyckte jag.
Vi fick våra brevkompisar i 4: an. Dom bodde i Kurland. det var där våran
lärare kom ifrån. Jag fick en tjej. Vi fick varsin e-mail adress också. Det
var som deras tjelvar. Där skickade vi brev till varanndra. Det blev prat
om att dom skulle komma ner till veijeland och hälsa på. Men dom kom
aldrig
Vi hade slutat att skicka brev till våra brevkommpisar i Kurland så vi fick
nya som var från hagebo. Jag fick en tjej, igen. Men jag fick dela henne
med en annan. Dom skulle koma ner till Veijeland också. Men dom gjorde det.
Dom var nere i 1 vecka ungefär. Vi gick tipspromenader och hade matte
tävlingar. Kvällen innan dom åkte hem så hade dom en fest. Det var
tråkigt.
Vi åkte också på skolresa till buda holme. Det var den enda skolresan vi
hade gjort. Våran parrallelklass hade åkt på 2 resor innan ock åkte med på
denna också. Det var ine så roligt för vi gick mest och tittade på massa
byggnader.
När det gällde utbildningen i skolan så har det gått hyfsat bra. Vi hade 2
gruppar på matten och engelskan. Jag var i dom bra grupperna. Men svenska
har jag aldrig varit specielt bra i. Nationella proven i femman så fick jag
IG på svenskan.
Men det värsta med låg och mellanstadiet var att man skulle sjunga en sång
varje jul och sommar innan man slutade. Men det slipper man på högstadiet.
Dom första dagarna i 7: an så var ni i studiehandledar grupperna. Man ville
ju vara i dena vanliga klassen och se vilka man kom i samma kalss som. Vi
åkte till Kilsta för att lära känna varandra.
Efter det så fick jag träffa alla i mon klass. Jag kände nästa ingen där
men gjorde det ganska snabbt. Man fick massa nya kompisar och dom gamla
gled ifrån.
Betygen så har jag sattsat så G i alla ämnen förutom matte. För det har jag
lättare för.
Det skall bli roligt att börja gymnasiet. Får hoppas att jag kommer in på
det jag vill.
Klar och redig redogörelse med ett enkelt men fungerande språk. Ytterst
få stavfel och efter bearbetning bra styckeindelning.
Mina skolår
Jag mins att dagen inan min Första skoldag var jag nervös och hade svårt
att såva men till sist lyckades jag sömna.
Mamma väkte mig halv sju morgonen där på. Jag hoppade upp ur sängen och
praktiskt taget hoppade i kläderna För nu hade min nervositet från kvällen
inan byts ut mot späning och förväntan.
Medans jag sprang ner för traporna för att äta frukost funderade jag på vad
för slags nya vänner Jag skulle få och om jag skulle få någon trevlig
lärare.
När jag ätit upp min frukost kom mina granar Hampus och Alexandra som var
ett par år äldre än mig för att hämta mig så att vi till sammans kunde gå
till skolbussen.
När skolbussen kom gick vi på den jag och Hampus satte oss längst fram i
bussen. Efter som Hampus var ett par år äldre än mig berätade han för mig
att buss chafören hette Staffan. När vi kommit en bit på vägen började
Staffan prata med mig jag blev förvånad att han allaredan viste vad jag
hette.
Men nu när jag tänker till backa på det inser jag att han måste haft en
lista på var han skulle ploka upp alla nya och vad dom hette.
Busschafören var en trevlig prik han drog olika skämt och vitsar för mej
och Hampus, han var faktiskt riktigt rolig.
När vi åkt ett tag med bussen stanade den och för första gången under hella
färden klev det på någon som jag kände sedan länge Andreas som var i samma
ålder som jag.
Jag kommer faktiskt inte ens i håg hur jag lärde känna honom men jag tror
det var för vi gick vid samma dag mamma i ett par år inan vi började
skolan.
När Andreas klivit på dröjde det inte länge fören nästa person jag kände
klev på Kristoffer eller Stoffe som vi kallade honom han var ett år äldre
än mig och Andreas men en mycket trevlig person. Rästen av resan satt jag
och Andreas och diskuterade och fantiserade om alla nya kompisar vi skulle
få.
Plötsligt var vi frame i skolan min första skoldag hade börjat Jag träfade
många nya kompisar t.ex. Henrik och Ludvig.
P.S. Läraren var lagom snäll. SLUT
Mina skolår
Jag har nu gått sNart 9 år I SKOLAn. Satt och Funderade Vad Jag har Lärt
mig I SKOLAN. Men Jag Måste nog skriva LITe annat ocHså för att Det SKULLe
bLI FÖrLIte Skrivet.
Tänkte att De inte Blev SÅ Mycet så MAN SKULLe KUNNA SKRIVA OM aLLa mIna
Lärare. Men det SKULLe Vara För stor risk För ATT det Blev någoN Lärare som
Läste OCH skuLLe BLI Arg.
För Jag Har HAFT LÄrAre SOM JAG INTe KAN skrivA Något PossItIvt OM. Det
skuLLe va orättvIst ATT Bara MämNa någrA I såNNa FaLL.
Jag TÄNkte LISTA ALLA ÄMNen OCH SKrivA Hur MÅNga LÄrarare VI Har HaFt I De
OLIKA ÄMNeNA PÅ LJUNGBY UNDer 3 SKOLÅr
SVeNSKA 3 LÄrAre Matte 1 LÄrAre NO 1 LÄrAre Idrott 1 LÄrAre MUSIK 2 LÄrAre
TeKNIK 1 BILD 5 LÄrAre SO 9 LÄrAre Jag KAN Inte KOMMA På Fler ÄMNeN
JUSTNU.
DAGS För KaFFe För MAN FICK JU HA MeD MAT PÅ ProveT KONStAterAR Att KAFFeT
BLIVIT KALT När JAG HÄLLer I MJÖLKeN. Får Drika KAFFe UTAN MJÖLK Men MeD
socker I.
LärArNa säger att Det SKA VA tyst I KLASSruMMet. För Att MaN SKA KUNNA
koNceNtrerA sig ALTSÅ Är SKOLAN ett KONCENtrAtIoNNS Läger VISSerLIgeN
eNDASt MeLLAN KL 9:30-15:30 MeN ÄNDÅ.
MAN KAN UNDrA VArFör MAN SKA gÅ så LÄNge I SKOLAN DeT FINNS JU FOLK SOM Har
gått 6 År I SKOLAN OCH Har TAGIT Sig MeD De KUNSKAPerNA tILL PeNSION.
JAG Har ALDrIg GILLAt SJÄLVA SKOLAN JAG VILLe INTe gÅ DIT för JAG Var JU
VAN VID Att gÅ HeMMa HeLA DAGeN. DET Är För Att TrÄffA FOLK SOM JAG går
TILL SKOLAN ANNArS HADe JAG SLUTAT MeD Att gÅ HIT För LÄNge seN.
Ingenting om sin egen skolgång
Mina skolår
Jag har nu gått 9 grundskoleår här i Vilhelmina. Med många minnen från
olika lärare. Både från björnbacken och sörholm, utflykter mm. Nu täncker
jag berätta lite om de fina åren och de spännande bytet av skola.
När jag börja ettan hade liksom när jag börja förskolan sagt att mina
föräldrar inte behövde följa med till skolan. Jag mins vissa som grät när
föräldrarna for trots att dom varit där ca: 3 hela dagar. Då kändes man
själv lite stolt. Första åren ha man ju inte så många dåliga minnen ifrån
jag mindes att vi hade klassrumet i slutet av skolan vi va tvungen att gå
genom hela skolan för att komma till Vinden. Vi va altid tvungen att ställa
si i led fröken gick först, redan i så unga år visade sig vissa vilja
sticka ut lite ur gruppen och visa sig ”tuffa” genom att knaka på olika
dörrar mm. På Vinden som va en fritidsgår lekte vi med pussel, spel,
fotboll, data spel, pingis alt kunde man göra där från undevisning i ämnen
ha jag inge minnen av i hela lågstadiet. Rasterna var också mycket roliga
det var i den årskurs då man inte viste att tiominuters raster existerade.
Vi hade ett bollplank där vi lekte mycket. Men de man mindes bäst va
isbanan en backe som blev till genom att alla satt på rumpan och åkte
nerför tills den var alldelens isblank. Mitt i bana stack en stubbe upp
rent ut sakt livsfarligt. I backe lekte vi tills sportlovet ungefär då hade
fröken bestält en traktor som körde sönder den varje år. Vi spelade också
mycket fotboll som kanske lade grunden till de två eller tre statskuppen
pokaler vi fick. På vinter när det va snö på planen byggde vi borgar av snö
och hade snöbollskrig eller så körde vi ruggby. I lågstadiet hade vi en
lärare som hette Karin. Hon va mycket bra ända tills vi skulle börja fyran.
Då tyckte man ju att man blivit stor och Karin lite barnslig. Men nu i
efterhand tror jag att det är bra att lågstadielärare är lite barnslig.
Barn ska få vara barn tills de blivit vuxna och det är man inte i låg och
mellanstadiet. Bytet av lärare i mellan trean och fyran va något stor själv
har jag ju haft stora problem med förändringar av alla desslag. Så det blev
några långa nätter innan man skulle börja fyran. Det här med svårigheten
för förändringar lider jag inte lika mycket av idag. Detta slapp eftersom
när syskonen flytta. Det hjälpte mig att ta lite lättare på livet över
huvud taget.
I fyran fick vi en lärare som hette Marita och en parallklass som kom från
östermalm. Det blev många nya att lära känna.
Jag mindes att antalet läxor blev mer och det va inte bara att skriva in
svar i läroböckerna. Vi kom snabbt i kontakt med andra klassen som innehöll
trevliga personer. Bad börja vi med mest lek och plask men det va skit
skoj. Man hade många duster med sur Sören som fortfarande min ens namn.
Gymnastiken blev nu mycket tjafsig pojkar som stak ut förr va nästan helt
vilda läraren den stackarn fick skika ut dessa nästan varje gympa lektion.
tittar man på dom idag pratar vi inte om några toppbetyg. På onsdagar en
termin fick vi göra ett arbet med va vi ville. Bilintresset som redan då
koka i det som fins i skaen. Fick mig och en anna kille att göra en film
som skulle likna trafikmagasinet. Vi cyklade till bilafärer och klädde oss
i kavaj berättade om bilar och spela in på band. Detta arbete mindes jag
väl. För det är inte likt mig att komma på sådana finuliga saker som blir
lyckade! Under dessa år växte det fram lite att jag hade vissa stav
svårigheter. Så jag gick hos en som hade ett rum på skolan. Fullt med små
saker där jag lekte med ordpusel och sånt. Hon hade ett jobb som inte va så
mycket. Jag tror hon sluta när vi börja sjuan.
I mellanstadiet började vi med slöjd i syslöjd hade vi en lärar med
speciell personlighe. Nu när jag tänker efter värkar alla sy lärare ha det
vad man hört av lidberga kompisar bla. Karin som hon också hette. Hade koll
på allt som rördes. Hon inledde lektion med att harkla hum hum (med ett h
som skrollade från salivet i halsen). Sedan pruttade hon ut handkräm från
en flaska som alltid stod på katedern, burken va ofta så tom att det lät
som sista snutten på en ketchup flaska. Träslöjden va däremot mindre
intresant där bytte vi lärare stup i kvarten. När jag börja sjuan var jag
mindre ivrig än när jag börja fyran jag hade förståt att livet så gott som
går ut på förändringar. I sjuan va allt lätt man kände ju många från
fotbollen och ishockyn. Men det blev många nya lärare. Det är ändast från
sjuan jag börja förknippa skolan med bara arbete men sjuan va ju som
repetion av vad man kunde. Det enda jag mindes från första dagarna va någon
lek där vi inte fick stöta marken med två lärare som heter Måna och Leif
tror jag det var. Hur vi lärde känna handledarna har jag egentligen ingen
aning om. Det man kan säga om högstadiet är att alla ämnen är som kurser du
läser fem till sex vecker. Sen avslutas alt med prov, prov, prov och prov.
I nian ser det ut likadant men många ämnen släpps man fri sedan avslutas
det med att man ska ha gjort något ett s.k. slutarbete. Här är jag idag
sitter med en av skillnaderna nationella prov där lärarna ska se vad vi
egntligen lärt oss. När man nu tittar tillbaka på åren förstår man hur
fruktansvärt snabt man utvecklats från isbacken på sörholm till datorerna
på björnbacken. När man tittar på lärarna så handlar det inte om
dagisledare. Utan lärare utbildad i vissa områden. För satt man med kanske
(max) 10 glosor som man skulle lära sig på en vecka man titta på dom varje
dag för att lära sig dom. Nu kan man få 30 glosor (i Tysk) från torsdag
till fredag och man tittar på dom en gång och kan dom. Men en sak jag inte
gillar med denna utväckling är att man bara arbetar. För mig skulle man få
förlänga skolan en timme. Bara man fick in mer aktivitets dagar. Eller la
upp ex timmarna på ett annat sätt än att bara tragla igenom böckerna. Det
känns ganska enformigt med ett liv där man mästadels pluggar och går i
skolan. För att riktigt hänga med med bra betyg hinner man inte så mycket
mer. Det är ju klart att man hinner med lite kompisar. Personligen tror jag
att betygen skulle sjunka drastiskt om jag la mer tid åt kompisar. Och hade
vi betydligt mer seriösa fotbolls tränare skulle man nog ta mer avstånd
från fotbollen också. Men det som bestämmer det mesta är uppfostran.
Mina skolår
När jag var sju år började jag skolan. Det var på Trelägeskolan på
Johanstorp. Jag hade en lärare som heter Maj-Lis. Hon var väldigt bra
eftersom att hon lät oss jobba väldigt självständigt. Det var så att i
början av veckan fick vi skriva in vad vi ville ha gjort under veckan. När
vi sen hade uppnått det målet fick vi syssla med t.ex mattespel. som hon
hade tillvärkat. Hon satt natutvis med när vi planerade så att vi inte tog
för lite saker att göra. Jag gick i en 1-3:a. Det betyder att man går 1:or,
2:or samt 3:or i samma klass. Det tyckte jag var väldigt bra, det gjorde så
att gränserna mellan åldersgrupperna splittrades och man var mer med de
äldre. Jag har fortfarande kvar min bästa vän, Niklas från den tiden på
Johanstorp. Han är ett år äldre än mig och jag tror inte att vi hade vart
vänner om vi inte gått i en 1-3:a. Vi träffades när vi löste ”grubblor”,
ett slags problemkort som man ska lösa.
När jag började trean så flyttade min familj och jag från staden till
Huluträsk, en by 1,5 mil utanför Umeå. Jag skulle gå på ljusnandedalens
skola. Jag och min pappa for dit på ”studiebesök” på höstterminen. Redan då
hade jag skaffat nya vänner. Jag hade många som jag var med dagligen på
Johanstorp. Men när jag flyttade ut på landet blev det svårare att vara med
kompisar i stan, jag behövde skjuss. I stan hade jag dessutom min kusin,
Emma, som bodde tvärs över gatan och vi var väldigt mycket med varandra.
I Huluträsk fanns ändå fyra styken i samma ålder som mig. Två killar: Ulf
och Oskar samt två tjejer: Stina och maria. Jag var bara med killarna. Jag
hade inte så mycket gemensamt med någon av dem. Men eftersom att vi bodde i
samma by så var det ganska självklart att vi skulle vara med varandra. Jag
säger inte att vi inte hade kul för det. Det fanns ett intresse som vi
delade. Även om Oskar gillade hockey bäst så spelade även han fotboll. Jag
hade tidigare spelat i IFK Johanstorp som var något av ett ”bottenlag” men
jag minns hur lyckliga vi var efter sista matchen för sesongen. Vi hade
lyckats vinna! för första gången fick vi åka hem, glada och stolta. Det var
en skön känsla När jag började på ”Ljusnande” var det solklart att jag
skulle börja i stämningsgården. Det var en fruktad motståndare sätt från
andras ögon, ja de var riktigt bra. Där spelade även Oskar och Ulf. Vi har
en plan i Huluträsk och där var vi ofta på sommrarna och spelade.
På mitt studiebesök på ”ljusnande” hade jag berättat att jag gillade att
spela kula. För att jag skulle känna mig hemma skickade min nya lärare,
Karolina, en påse med stenkulor och ett personligt brev. Det tycker jag var
fint gjort eftersom att jag inte kände mig lika nervös då.
Så klart var jag nervös första dagen men jag hade väldigt lätt för att
skaffa vänner. Karolinas sätt att undervisa var lite annars än Maj-Lis. Hos
Karolina var det mycket lekar och sånger. Hon hade bland annat små klossar
som man fick leka med. Smarta som jag och min kompis Anton var så kom vi på
en sak som hette kloss-matte. Med hjälp av den kunde vi leka med klossarna
på matte|lektionerna. Varken jag eller han visste igentligen vad det gav
eller hur det gick till. Men det gjorde ju inget, vi fick ju leka!
När jag började 4:an splittrades våra tre klasser och blev två. Jag fick en
väldigt bra klass när jag ser på den såhär i efterhand. Vi fick tre nya
lärare. Två manliga och en kvinnlig. De var ganska sura alla tre och jag
var inget av deras ”gull-barn” direkt. Jag och Johan, en av lärarna, hade
en lite ”speciell” relation. Vi passade värkligen inte ihop. Till exempel
fick han mig att börja gråta på ett ”utväcklingssamtal” genom att bara dra
upp dåliga saker som jag gjort. Sen när han insåg sitt misstag började han
att berömma men då lät det bara fjantigt och inställsamt. Men sammantaget
så var min tid på ”ljusnandeskolan” bra. Till skillnad från nu, hade man
alltid något att göra. På rasterna på sommaren kunde man spela kula och
leka lekar och så klart spela fotboll. På vintern kunde man bygga
fästningar, ha snöbollskrig och eftersom att fotbollsplanen ständigt var
upptrampad så kunde man även spela fotboll. Jag som är en väldigt aktiv
person tycker om att röra på mig. Men det kan vara rätt skönt att bara
”hänga” ibland.
Det som var lite speciellt med mina mellanstadielärare var att man skrev en
planering i början av veckan och en utvärdering i slutet. Det var enligt
min mig de tråkigaste lektionerna men utvärderingarna kan säkert vara
roliga att ha i framtiden. Jag har alltid haft svårt med läsningen och
speciellt med stavningen. Det var bland annat det som Johan klagade så
mycket på. I femman började jag att vara med mina nuvarande vänner: Koffe,
Simon, Isak och senare också fredde. De är/var väldigt roliga och shysta
och jag är glad över att få vara med dem.
När vi började sexan fick vi byta skola till nuvarande, Gläntanskolan. Vi
tog med oss våra lärare så det var inte en sån stor omställning. Nya
lokaler och så klart några hämska nior. Det är otroligt hur en del sexor
fortfarande tror att att de ska bli toalettdränkta och upptejpade på träd
trotts att det inte hänt på massor av år. Så klart trodde vi också det men
det har då inte hänt någon än. På sommaren till åttan samt en bit in på
åttan flyttade samtliga jämnåldriga ut från Huluträsk. Det blev väldigt
tomt men jag har vant mig så småningom. Jag har två till kompisar i
”bochön” Fredde i Byn och Teresa i åbyn. Annars var högstadiet en lugn och
trevlig period. Proven har gått bra och jag har fina betyg. Men
höjdpunkterna har nog varit PRAO:erna. Jag har varit på Elikam, MQ samt på
Team Sportia.
När ungefär halva åttan hade gått så började jag spela fotboll i Bräcke.
Det är ett elitsatsande pojklag. Vi har just kvalat in till
pojkallsvenskan. Vi tränar 4ggr i veckan på vintern och 5ggr på sommaren.
Trotts att det är mycket träningar är det väldigt skojigt. Vi är väldigt
seriösa och målinriktade men samtidigt har vi roligt och kan skratta åt
misstag.
Jag har valt att gå Naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Med mina 265
poäng räknar jag med att komma in. Det finns många möjligheter efter Natur
och det är bra för jag vet inte vad jag vill bli.
Mina Skolår
Jag kommer inte ihåg när jag började skolan, Men jag kommer ihåg att jag
tyckte att det var skönt att lämna Dagis.
Man hade ju kul i skolan de första åren, men sen blev allt så tråkigt.
Mellanstadiet. Då var det roligaste nästan slöjden. Sen när man gick ut
sexan tyckte man det var skönt att slippa den skolan.
Sen på högstadiet var allt nytt. Nu fick man ett eget skåp, Man hade en
eller två salar för varje ämne, och klassen var ny.
Men nu i nian så har man vant sig.
Nu ser jag fram emot att börja Gymnasiet.
Men jag vet inte alls hur det är där.
Jag tror det kommer vara lite mindre schema,
då min linje inte har så många ämnen.
Min syn på skolan
Hej Ministern. Jag är en kille som går på Broås Skolan i Piteå och jag ska
berätta hu min skola är.
När jag tittar mig runt i vårat klassrum så ser jag bänkar och stolar av
varierande kvalite. En del stolar och bänkar har säkert varit med i nog ett
par år. De är inte så speciellt fina.
Man får vara bra på att leta för att hitta en felfri stol och bänk. Rätt så
många av stolarna är klottrade på eller så vinglar de. Så man måste
koncentrera sig når man ska skriva. Väggarna är nog det enda man kan säga
som är relativt fräscht vet ej hur det stavas för de målades om ifjol.
Men trots det så har någon fjortis sjua lyckas klottra lite men ändå inte
så mycket men det är principen som räknas klottrar en klottrar alla. Det
var klassrummet vårat. Nu till hallen och skåpen utanför. Direkt man går ut
så ser man den ny städade hallen och skåpen (vi städade för ca 3 veckor
sedan).
Så det ser rätt så bra ut om man gämför hur det såg ut för ut. Det var på
gränsen till katastrof. Snus i taket, gurkor och tuggummi på golvet. Som
sagt det blev bättre.
Oasen
Det är en trevlig liten vrå där alla elever brukar träffas för att umgås
med varandra. Såfforna som vi fick ifjol är i ganska så bra skick en och
någon annan lagning får man ju räkna med. En av såfforna gick sönder redan
i fjol, det var någon titen idiot somskar sönder en dyna och vips på tio
röda tog elevrådet bort den såffan. Alla trodde vi skulle få tillbaka den
men så blev det inte. för ut där vi har såffan nu så var det bara två
bänkar, men då har vi ju vanliga bord och stolar att sitta på. väggarna i
Oasen är också nymålade, men då har någon skrapat bort färg på en utav
väggarna. Om man kollar upp i taket så kan man se en och någon annan gurka
men sissi och Ilåna gör sitt bästa när det gäller städningen.
Data Salen
Det är den ultimataste platsen att vara på om man nöter data som jag.
Själva data salen är i bra skick om man bortser från datorerna. Enligt mig
är de stenålder 233mhz smider inte direkt på Men vi har 1,7 Ghz
undanstoppade. Data lärarn vill inte ta fram dem. För han är rädd att de
ska bli förstörda. Han väntar att de ska bygga en ny datasal. För den vi
har nu är på ett urkasst ställe. Skolan har haft lite problem med
förstörelse i datasalen.
Förstörda tangentbord och ”borttappade” muskulor. Men de tror att den nya
data salen blir klar till sportlovet, själv är jag ganska så optimistisk.
Kontentan av det hela är att den här skolan är relativt bra. Alla skolor
har ju sina upp och ner gångar. Jag själv skulle nog rekommendera den här
skolan till andra personer att gå på.