Jag började ju i skolan som alla gör vid 7års åldern. Då började jag i
ettan. Det var pirrigt men sammtidigt riligt.
Jag gick i Brokils skola. Den var ganska bra. Som jag kommer ihåg så gick
första klass ganska bra. Snart var det dags för att börja i tvåan. Det var
inte alls lika pirigt som att börja i ettan. För att man hade ju gått ett
hellt år i skolan. Så då var man liksom van.
Att gå i tvåan var ganska kul men på sett och vis så var det ganska svårt.
Men om man bara kämpar på så går allt. Men det trodde jag inte på. Jag
kämpade inte, nästan ingenting alls. Jag fattade tydlig|en inte att man
måste kämpa. Jag var nära att få gå om tvåan, men jag bätrade mig till
sist, och klarade skolan. Så jag fick börja i trean. Å trean gick bra. Jag
fick bra på prov och läxförhör som jag kommer ihåg. Så trean gick bra rakt
igenom.
Sen var det dags för fyran. Å det var det värsta skolåret. För jag bråkade
på raster och på lektionerna. Jag bråkade mycket med tre killar som hette
Mikael Emerik, Pelle Jonnson och en som hette Anders Owembe. Vi fick sitta
inne på raster och fick hemringningar hela tiden. För att vi bråkade hela
tiden. Men jag hade ett och annat prov också som gick bra. Det var ett
Geog|rafi prov som jag bara hade ett fel på. Det var bra. Så var det dags
med femman. Ojj vad tiden går, tänkte jag. Så jag började i femman och det
gick väll bra. Tyckte jag. Så var det dags med sexan det sista året i
Brokils skola. Å det gick bra tyckte jag, men lite mer konsentrerad tycker
jag ja kunnat varit. Så jag gick ur mellanstadiet och började i hägstadiet.
Det tyckte jag var pirrigt.
Jag började i en skola i Linköping som hette Högabergskolan. Det var ganska
pirrigt. Men min storebror och min kusin John gick i den skolan så det var
ju bra. Men jag fick gå i speciall klass i sjuan. Det var inget roligt.
Så jag gick i den hela sjuan och halva åttan. Men effter julovet i åttan så
fick jag gå i normal klass igen.
Då gick det bättre. För då fick jag bätre lärare. Men betygen var inte så
bra i åttan. Men har bätrat mig tills nian, som jag går i nu. Så bara man
kämpar på så går allt.
/ Fredrik 9E
Elevens kön: Pojke
Skolan
Jag började mina första 2 år av grundskolan på ”Klingesta”. Den skolan har
inte samma läroplan som på Löve kan man säga.
I mitten av andra klass flyttade jag till Haveboskolan.
Den första lektion som jag hade så måste jag börja med skrivstil och
engelska…… och jag som knappt kunde läsa men fröken insisterade på det
så ja inte skulle komma efter.
I Mellanstadiet var det jag och Henrik som var bråkigast i klassen, men det
gick bra ändå.
Mina skolår
Under låg och mellanstadiet har jag gått på Tunbergaskolan i Rävlinge.
Jag minns väl min första dag i skolan,
jag var ivrig att lära mig något nytt och samtidigt kändes det lite pirrigt
i kroppen att jag inte skulle göra bort mig för de andra eleverna. Under
den tiden var varje dag i skolan en ”bra dag”. Jag kom hem till min mamma
och jag brukade berätta vad jag fått lära mig och vad jag hade varit med
om. Det gick ganska bra för mig i skolan och jag hängde med på alla
undervisningar. Jag fick många nya vänner och en av dem var Isak Levin som
fortfarande går i min klass än i dag. Mina lärare hette Maj och Elsa under
lågstadiet. De var väldigt duktiga och erfarna lärare. Varje gång jag hade
svårigheter inom någonting så var dom till hjälp, det behövde inte bara
vara problem i matte eller något annat ämne som man hade svårt med. Det
kunde någon gång vara att jag var osams med någon annan och då var dom
alltid där till hjälp. Bland pojkarna i min ålder handlade det ofta om makt
under rasterna, endel ville vara något mer än de andra och brukade komma
och reta en för att på något sätt dölja sitt eget dåliga som fanns inom en
själv.
Detta märktes tydligt under åk 2-3 då sådana som hade halkat av i
undervisningen lite grand, sådana mådde dåligt och började pukla på andra
som då var flitiga.
Men det kan hända att jag tar fel när det gäller mig. jag menar att det
kanske var pågrund av min kristendom som jag blev retad. Som tur var så var
jag inte svag varken i mitt inre (känslor) eller yttre (muskler). Så det
var en stor fördel annars hade jag säkert varit mobbad. Men senare under
mellanstadiet blev jag trots allt mobbad av några elever på skolan. Den
mobbingen varade ungefär ett år och det började då gå trögt för mig i
skolan eftersom jag inte längre trivdes i den miljön jag vistades i. Det
hela började ungefär med att jag blev retad för att jag var norsk och var
inte som alla de andra i skolan. Jag tog faktiskt åt mig en hel del av
deras komplimanger och visade det med att jag ibland försvarade mig med
ord. Hade jag inte visat att jag inte tog åt mig så mycket av deras
rappakalja så hade jag säkert klarat mig undan från allt det där, men det
är lätt att säga så nu. Ibland tänkte jag att jag skulle gå till mina
lärare och berätta hur det stog till, men då hade jag också en tanke av att
då kommer situationen att förvärras och då kommer dom att fortsätta reta
mig ännu mer för att jag gått och skvallrat inför lärarna. Det gick en
liten tid och det var någon gång i 4:an då jag tänkte att jag går och ger
alla stryk så att allt skulle ta slut någon gång. Men det blev inte så
mycket av dom tankarna. Min mor såg att jag inte mådde så bra och undrade
vad som hade hänt med mig. Först ville jag inte svara på hennes fråga men
sedan kände jag att det var lika bra att säga som det var.
Det hela slutade med att det blev en liten utredning i klassen och nästan
allting ordnades upp. Jag fortsatte då som vanligt att jobba i skolan och
allting verkade mycket lättare. Senare under 5:an började jag att träna
fotboll och det gick väldigt bra för mig i fotbollen men jag lade av med
den efter ett år. Men inte helt, vi spelade nästan alltid fotboll på
rasterna och det var roligt.
Jag mindes särskilt en lärare på skolan när jag gick i 6:an det var en
slöjdvikarie han hade vi hela 6:an ut eftersom Hasse Palm (riktiga läraren)
skulle vara lärare i några mer ämnen på Häverudsskolan. Den vikarien han
kunde nästan ingenting, han bara stod där i salen och såg på. Han var inget
vidare till lärare.
I 4-6:an var jag mycket med Peter Aronsson och vi brukade fara till
Undvallabacken och åka slalom men en gång när vi var där bröt jag benet och
det var en av orsakerna som jag slutade med fotbollen. ja även slalomen,
jag började åka snowboard istället och det gör jag än idag.
I 7:an började jag Häverudsskolan men lite osäker jag hade lite funderingar
på att gå på Tingbackaskolan innan jag började eftersom jag hade haft många
vänner där som jag kännt sedan tidigare.
I 8:an fick jag åter Hasse Palm som slöjdlärare och jag var väldigt nöjd
att få samma lärare tillbaka. Jag tycker att min tid i grundsskolan har
gått väldigt bra trots att det har hänt en del otrevliga saker. Jag hoppas
också att det fortsätt bra också nu under åk 9.
Hej!
Här kommer lite om vad jag tycker om skolan, lite förslag på förbättringar,
men också sådant som jag tycker är bra med skolan.
Innan jag skulle börja sjuan så fick jag välja några personer som jag ville
ha i min klass. Det tycker jag är bra, därför att jag var ganska nervör när
det började närma sig att byta skola. Då kändes det ganska bra att ha några
kompisar med sig, så man vet att man i alla fall känner några i den nya
klassen. Nästan det första vi gjorde när vi började på Torpa var att åka på
hajk. Jag tyckte det var mycket roligt och så fick man lära känna alla de
nya klasskompisarna. På hajken gjorde vi mycket sammarbetsövningar, vi
lagade mat och umgicks. Alla 25 stycken fick såva i en liten stuga som var
avsedd för max 10 pers.
Jag tycker det är viktigt att lära känna sin nya klass, och detta tycker
jag var ett bra sätt.
Nu ska jag skriva lite om hur det var i själva skolan också: När man gick i
sjuan var man (i alla fall jag) ganska rädd för niorna. Jag kom ihåg att på
vintern var det några sjuor som blev ”myllade” och jag var ganska rädd för
att bli det med. Det här kan man gott göra något åt. Kanske ha mer
rastvakter.
Det första intrycket jag fick av själva skolan var att den var ganska
gammal. Möblerna var gamla och endel trasiga. Skolan såg allment risig ut.
Ventilationen om sommrarna var ganska dålig. Detta påverkar trivseln mycket
och därför tycker jag att man ska göra något åt detta.
Rasterna är något att se fram imot när man sitter på lektionerna. Därför
tyckr jag att det ska finnas saker att göra då. Vi har visseligen ett café
men det är inte så kul att sitta där alla rasterna. I korridorerna finns
det lite bänkar att sitta på, men det skulle vara fler tycker jag. På
skåpen får man inte sitta, så om bänkarna är upptagna så får man antingen
stå eller sitta på golvet.
Detta påverkar också trivseln och miljön i skolan och är därför en viktig
sak i 2000-talets skola.
Lov är också något att se fram emot. Loven behövs för att man ska kunna
vila upp sig så att man orkar med skolan ett tag till. Det skulle vara bra
om man hade ett par mer lovdagar på höstterminen också. Då skulle det vara
enklare att klara av alla prov och skrivningar som är vid den tiden.
Lektionerna är nog det som eleverna tycker är det tråkigaste i skolan.
Därför tycker jag att det är viktigt att göra dem så roliga som det går.
Praktiska arbeten är alltid roligt, och om man har lektioner som är över
1timma lång så kan det även vara bra om man har en liten rast på 5min, då
hinner man gå ut och ta lite frisk luft eller gå och köpa något i cafét.
Jag tycker också att man ska få ta med sig dricka eller någon frukt till
långa lektioner eller prov. För att man ska få arbetsro i klassrummet krävs
också att det är ordning på läraren, annars blir det lätt stökigt på
lektionerna och man får inte så mycket gjort.
För att man ska lära sig så mycket som möjligt i skolan är det viktigt att
man har en bra och duktig lärare. Jag tycker att en lärare ska vara
framförallt kunnig i det ämnet som han undervisar i. Han ska vara snäll,
men inte för snäll för då förlorar han respekten hos eleverna och då blir
det ingen disiplin i klassen. Vissa lärare har ingen respekt hos eleverna
och deras lektioner blir ganska lätt stökiga. Det skulle vara bra om vissa
lärare lärde sig hur man får mera respekt hos eleverna.
Mobbning är något som man till alla pris ska försöka förhindra. På våran
skola har vi något som heter bestis|rådet. Två personer från varje klass är
med där och de får lära sig hur man kan förhindra mobbning, dom ska också
förhindra mobbningen om dom ser någon. Jag tror att det föregår nog mer
mobbning på låg och mellanstadiet än vad det gör på högstadiet och
gymnasiet.
Det är också viktigt att man har idrott relativt ofta. Vi har två lektioner
i veckan och det är för lite. Man kan om man vill välja till mer idrott men
det är det nästan ingen som gör. Jag lästa att på något ställe hade man SH-
tid 6 tim i veckan, där får man välja själv vad man vill göra, och där kan
man välja idrott. Det tycker jag låter som en bra idé och det tycker jag
att man kan ha på flera skolor. Vi har något liknande som heter tema. Två
timmar i veckan får vi jobba med olika teman. Ibland har vi eget arbete på
tema tiden, då kan man jobba ifatt sig i de ämnen man ligger efter i.
Skolmaten är också en viktig del i skolans miljö. Jag tycker att skolmaten
är ganska okej.
Min syn på skolan!!
Klockan ringde! Jag satte mig yrvaken upp i sängen och försökte nå min
väckarklo|cka, den som jag fick i 15 års pressent av min lilla sysster. Det
kan ju också för|klara varför den ser ut som en sjöljung|fru.
Sakta men säckert vaggade jag mig ur min varma, sköna helt underbara säng.
Jag gick sakta till duschen och satte på vattnet. I början var det iskallt
men under tiden jag kissade han det bli varmt och skönt och jag klev in i
duschen. Efteråt tog jag på mig min kläder och åt lite frukost. På
morgon|en kan jag inte äta mer än en liten macka.
Sedan tog jag på mig min jacka.
Klockan var nu 7.50 och jag började kl 8 så det var dags att börja springa.
Jag kom in i skolan kl 8 prick och sprang in i mitt klassrum. Där framme
vid den vita tavlan stod det en helt främmande person.
Jag gick och satte mig i en bänk som var placerad långt fram i klassrumet.
Karln berättade att han var skolminister och han ville veta våran åsikt om
denna skola, så att den går göras bättre. Vi fick ett vitt papper där vi
skulle skriva de posetiva sakerna och de negativ sakern. Så jag satte igång
med en gång.
Min skola.
Jag trivs mycket bra på denna skola. Här kan jag vara mig själv.
Euförsej är det en gammal skola med ett dåligt ventelation. På sommaren när
man kommer in i klassrumet kan det vara varmt som i en bastu. PÅ vintern
när man kommer in kan det vara iskallt.
På väggarna är det mycket klotter. Det är inte så fint men jag tror det
skulle hjälpa med en klotterväg.
Skolkningen på våran skola är ganska vanligt. Folk går hem istället för att
gå på lektioner. De klagar på att de inte kan andas i denna skolan.
Annar så är maten mycket god och jag äter lunch varje dag. Det finns alltid
2 maträtter att välja på.
Jag som tycker om att idrotta tycker att det kan vara lite mer idrott på
vårat schema. Men lärarna säger att det inte finns tid och lärare till det.
Som i alla andra skolor finns det mobbing här. Inte i en så stor skalla men
det finns och det har vi försökt bekämpa i flera år. Det har minskat nu men
det finns lite kvar.
Jag fick höra av en kommpis som går på en annan skola att de hade haft drog
och nikotin information.
Det har aldrig varit någon på våran skola som har pratat om detta. Det
tycker jag är lite dåligt. Det har det!
Det finns en grej som jag tycker om med denna skola. Det är att det finns
så många fritidsaktiviteter. Varannan kväll kan man vara nere vid gården.
Ibland fixar skolan ishockey billjeter och fotb-|ollsbilljeter, ibland så
åker vi och badar. Detta är en vanlig skola som jag trivs mycket bra i,
hoppas alla andra gör det också.
Lärarna här är helt underbara, var tvungen att skriva detta. / Isak
Mina skolår
När jag skulle sluta sexan och börja på lövstaskolan i 7:an så var jag
rädd. Jag hade gått från årskurs 1-6 på mellanstadiet här i Vådlinge på en
skola som heter lärftdalsskolan. Jag kände mina lärare jättebra. Jag fick
besöka lövstaskolan tillsammans med en av mina lärare från lärftdal. Jag
besökte skolan ett par gånger. Vi träffade Linn som då skulle visa oss runt
på skolan. Under tiden som vi gick runt så fick jag träffa ett par lärare
från grönhuset, de var mycket trevliga.
Efter mina besök så visste jag att jag skulle trivas här på min nya skola.
7:ans årkurs började och jag och ”och” skrivet i kanten, oklart om det
är eleven eller läraren mina gamla polare från lärften kom i samma klass i
gröhuset. Fast att jag hade besökt skolan innan så var det ändå svårt att
hitta var man skulle vara på de olika lektionerna, men man lärde sig ganska
fort. När man väl kunde det så var det ett jättemysigt ställe.
Sen kom flytten. komvux lämnade sina lokaler och vårt hus grönhuset och
rödhuset skulle flytta ner dit.
När vi började 8:an så var allting fixat där nere och vi kunde börja direkt
där nere i våra nya lokaler. Själv så tycker jag att det var mysigare här
nere än där uppe bland alla de andra husen. Det bästa av allt var att vi
fick vårt eget IT-cafe som vi då döpte till cafe-Jupiter. Året i 8:an gick
snabbt och nu kom årkurs 9. Det var härligt att börja i 9:an, men o andra
sidan så fick jag efter tankar om att nu är det dags igen. Jag skulle sluta
på denna trevliga skola och söka in på en ny och få helt nya klasskompisar
och helt nya lärare. Jag tycker att jag själv trivs här på lövsta|skolan
jättebra, men man måste ju söka och till slut så är man på en ny skola
igen. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om man hade gått alla
sina år på samma skola med samma lärare men det går inte nu, men kanske
senare i tiden så är det så, men jag ska inte klaga för har haft det
jätteroligt här på lövstaskolan under dessa här tre år som gått. Lärarna
har tagit väl hand om en så att man ska trivas så bra som möjligt. Om man
ska tänka tillbaka på de år som gått så kan jag direkt säga att det har
varit mycket skratt.
Detta här har varit mina tre bästa år i skolan. Jag kan inte förstå att de
tre år här har gått så snabbt.
Den tid som är kvar ska vara en tid att minnas iallafall för mig.
Jag tror att allt kommer att lösa sig i slutändan.
SLUT
(Jag har inte gjort någån bra styckeindelning) (Jag är inte bra på det)
Mina skolår
Jag började skolan när jag var 7 år gammal.
Jag tyckte att det var lite spännande att börja i första klass.
Men jag blev ganska snart retad för lite allt möligt. För jag blev arg
ganska lätt så dom tyckte att det var roligt att reta mig.
Ibland så blev jag mobbad av flera stycken killar. På lektionerna så kund
jag bli lite efter för jag kunde inte jobba lika snabbt som det andra. Jag
tyckte att det var ganska jobbigt i skolan för att jag blev efter i
böckerna och för att jag blev retad. Men ibland tyckte jag att det var
roligt i skolan för vi spelade spel och lekt lite lekar på någon timme på
en lektion. Jag trivdes ganska bra i klassen när jag gick i ettan. Men när
jag började i tvåan så blev det jobbigare. För att nästan varje dag blev
jag kallad för tjockkind av nogra killar som hette Tommy, Ingmar, Arvid och
några andra killar som jag har glömmt namnen på. Det var på rasterna när
jag tillexempel spelade fotboll med mina kompisar. Så naturligtvis så
skulle mina fiender vara med. För att dom skulle kunna reta mig för
tjockkind. Då kunde jag inte koncentrera mig på fotbollen. För jag blev arg
och ledsen. Så jag gick där ifrån och sa till en rastvakt att dom killarna
hade retat mig för tjockkind, Läraren gick med mig och sa till killarna som
hade retat mig att lägga av med det. Killarna bad om ursäckt. Jag blev lite
gladare för att dom hade sagt förlåt. Jag blev med på fotbollen igen och
spelade tills rasten var slut.
Man kan säga att jag blev retad från ettan till sexan.
När det hade ringt in så skulle fröcken läsa en bok för oss. Vi hade några
lektioner i veckan som fröcken läst för oss i en bok. Jag tyckte det var
roligt när hon läste för oss. För jag tyckte att boken var spännande och
rolig.
När vi skulle räckna så fick jag och några andra kompisar gå in till en
lärare som hjälpte oss som behövde lite mer hjälp. Hon hette Ingegerd. Jag
tyckte det var ganska jobbigt att räckna i vår mattebok. För jag hade det
svårt att lära mig talen.
När vi skulle läsa i en bok så fick jag också gå in till Ingegerd. Jag
tyckte det var jobbigt att läsa högt för jag hade det svårt att nöta in
orden jag läste. Jag läste inte lika snabbt som de andra gjorde. När jag
läste så gick det inte så bra för fröcken fick nästan hjälpa mig med varje
ord som jag läste. Jag stakade mig fram med nästan varje ord jag läste.
När jag började fyran så var det den värsta tiden för då började det en ny
kille i min klass. Han gick med ide gänget som hade mobbat mig. Han blev
boss i det gänget. Han retade mig hela tiden. Från fyran, feman, sexan och
lite i sjuan.
När jag kom till högstadiet så blev det mycket bättre för att jag började i
en liten grupp som behövde extra hjälp. Men jag hade otur när vi skulle ha
täslöjd. För vi fick ha det med min fiendes klass. Han retade mig
naturligtvis på träslöjde. Och jag blev jettearg på honom. För att han
retade mig. Jag sa till läraren och han sa till honom. Men när jag började
åttan så skulle han flytta.
När han hade flyttat så blev det bra. Jag tivdes i åttan och jag tivs i min
klass nu i nian också. Jag har en bra lärare som lär ut oss mycket bättre
än vad de andra lärarna hade gjort på Kullbergskola. Jag tycker det är lite
jobbigt i nian med alla nationela prov. Men annars så tycker jag att det är
skönt att gå sista året på grundskolan. Jag tycker det ska bli roligt att
börja gymnasiet.
Slut
Mina skolår
Jag kände mig väldigt nervös och ängslig första gången jag for till skolan.
Visserligen kände jag nästan alla i min klass redan innan. Jag spelade
fotboll med en tredjedel av klassen och hade gått på dagis med de flesta.
Det var nog inte det jag var rädd för utan mer om jag skulle klara av
skolan. Jag märkte redan efter förta dagen att det inte skulle bli några
som helst problem. Ettan gick som en dans medans tvåan och trean också
gjorde det. Eftersom våran klass var en sportig klass, spelade vi fotboll
eller nigger på de flesta rasterna och vi vann dessutom Råbro cup i trean.
Det är en innebandy cup
Dagarna innan jag skulle börja mellanstadiet var jag inte nervös, jag kände
alla i min klass och var inte rädd att skolan skulle bli tuff. Jag hade
rätt, den var inte så jobbig. Jag behärskade alla ämnen och mitt favorit
ämne var idrott. Vi fick se Big Muzzy på engelskan och göra uppgifter
efteråt och prata om avsnittet vi såg.
På rasterna under mellanstadiet spelade vi nästan bara nigger på varenda
än. Det var mycket bråk och munnhuggningar när vi spelade för att alla var
oersig osäker om ”oersig” är rätt ord om bollen var inne eller ute.
Vi fick då gå till Margareta och Marit en gång i veckan för att reda ut
allt. Det fanns bara 8 rutor så att alla kunde inte vara med. När varenda
lextion var slut rusade alla ut för att få en niggeruta, men också för att
få en bra. Nigger var den klart mest populära leken på sommaren i vår
klass, ända tills vi gick ut mellanstadiet.
I femman skulle nationella proven gå av stapeln. För mig gick det inte
speciellt bra. Jag klarade mattens prov bäst. Jag kommer ihåg att jag
började få lite problem i Engelskan under årskurs 5, men inte några stora
problem.
I sexan gick det bra i alla ämnen förutom engelskan. Jag valde att gå i en
speciel grupp för att jag hade det svårt. Matten var mitt starkaste ämne
och idrott mitt roligaste. Vi regerade på ”teppan kullen” under vintern och
spelade som vanlig nigger på våren och hösten. I svenskan hade vi en bok
som hette lingva. Det var allas hatbok. När jag tänker tillbaka till den
tiden får jag rysningar i kroppen. Vi hade en vikarie som alltid sa att vi
skulle jobba i den och det var pest. Vikarien hette stefan och kallades för
”Steffe”. Han slog förövrigt sönder fyra pekpinnar för att vi var så
stökiga och olydiga.
Inför sjuan var jag nervös. Jag visste ingenting förutom vilka som skulle
gå i min klass. Det var 4 st från min förra klass. Jag hade inga problem i
sjuan, allt var lätt som en plätt. Vi hade inga betyg och inga svåra prov.
Jag lärde mig känna de flesta och jag blev dessutom mycket bättre på
engelska.
I åttan skulle vi få betyg i alla ämnen. Det kändes ganska spännande
eftersom jag aldrig har fått betyg. Det mästa gick bra och jag hade nio Vg
efter åttan Ett av mina vg’en var i engelska. Det hade jag aldrig kunnat
förutspått.
Nian har jag inte gått klart en, men hittilts tycker jag att det har gått
ganska bra. Jag höjde mig till vg i tre ämnen och sänkte mig i ett. Jag ser
fram i mot att börja på gymnasiet Det verkar spännande eftersom man får
träffa och lära känna fler människor och dessutom få mer idrott på schemat.
Jag har alltid älskat idrott och valde därför idrottsgymnasiet på
Tiljaskolan. Hoppas bara poängen räcker till.
Mina skolår
Tiden har gått väldigt fort nyss gick man i lekis och nu går man i nian. Av
lekis kommer jag ihåg att jag var otroligt nervös den första dagen, och att
jag redan då hade börjat gruva mig för mellan stadiet.
Då det gå några år och jag lärt känna mina kompisar började det att gå
mycket bättre i skolan. Men redan då började jag att gruva mig för
högstadiet. De som gick där såg ut att vara Stora och farliga. Men med
tiden blev det bättre och bättre. När jag gick i sexan hade jag blivit
mycket starkare inom mig och tyckte at det inte var speciellt att böra
högstadiet.
Högstadiet har också gått fort. Jag har lärt mig hur man ska plugga. I
sjuan var jag på gränsen på godkänt och nu har jag välgodkänt och upp mot
mycket välgodkänt. Jag har också lärt mig att välja rätt kompisar. Än så
länge har högstadiet varit den roligaste skolan. Vi har haft olika lärar.
roligare idrotts lektioner. mer turneringar och frilufts dagar.
Nu har vi just valt till gymnasiet och det känns väldigt roligt. jag känner
mig säker att jag kommit in på det jag sökt, det ska bli roligt att träffa
nya kompisar. Det är inte heller så länge tills jag får börja jobba och ta
körkortet.. Jag har sommar jobbat i två sommrar, snart en tredje. Jag ser
fram emot att börja jobb. efter tolv år i skola är man nog ganska less. jag
har nyss tagit skoter körkortet. jag har ocksa börjat övnings köra med bil.
MINA SKOLÅR
Det var en solig sensommarmorgon, och jag vaknade gladare än aldrig för,
jag skulle börja skolan! Jag klev upp ur sängen och klädde på mig snabbt
som ögat, drack ett glas o´boy och borstade tänderna. Sedan ställde jag mig
utanför dörren och väntade på att mamma skulle komma så att vi kunde gå
någon gång.
Plötsligt så stod jag där, i klass 1A’s kapprum, jag blev nervös och kände
en klump i magen. Sedan ropade läraren in oss i klassrummet och fick sätta
oss vid en varsin bänk. Min nervositet hade lagt sig när läraren
presenterade sig inför klassen, det märktes att hon också var lite nervös.
– Mitt namn är Berit Jansson, sade hon med hög röst. Det jag då inte visste
var att personen som stod vid katedern och pratade skulle betyda så mycket
för mig i framtiden.
När Berit hade pratat färdigt bjöds vi på saft och en varsin bulle, sedan
skulle föräldrarna gå hem. Skolan hade äntligen börjat!
Det första året var jag lika glad varje morgon när jag skulle gå till
skolan. Jag lärde känna alla mina klasskamrater och även en del elever från
parallellklassen. Jag lärde mig alfabetet, läsa mina första ord och även
mina första matematiska uträkningar. Dagarna gick och jag kände mig mer och
mer hemma på skolan. Skolavslutningen det året är någonting som jag aldrig
kommer att glömma.
Jag kom till skolan på morgonen och alla 6:or som jämt såg så lessna ut var
plötsligt strålande glada. Jag visste inte att en skolavslutning skulle
vara så festlig. Alla klasser skulle framföra en sång, vi sjöng ”Den
blomstertid nu kommer”. Men det jag minns bäst är när lagkaptenerna för
klassen som vunnit skolturneringen i fotboll fick komma upp på scenen och
hämta pokal och diplom. Jag drömde om att en gång få stå där som dom och
vinka till publiken. När alla festligheter var slut så samlades vi i
klassrummet, och det var dags för läraren att säga några sista ord innan vi
fick gå hem.
Redan efter en vecka av sommarlovet började jag längta tillbaka till
skolan. När skolan senare började var jag jätteglad. Det året fick jag mina
första ”bästisar”, dom hette Nikolas och Henrik och gick i min klass. Jag
blev även väldigt god vän med våran fröken Berit. Förutom mina föräldrar så
var hon min stora förebild på den tiden. Hon brukade vara med oss på
rasterna och leka, och man kunde prata med henne om vad som helst. Ibland
satt vi och pratade i timmar vi kom väldigt bra överens.
Åren gick och jag hade redan börjat 4:an. Jag hade fått skiljas från Berit
och vi fick en ny lärare som hette Bodil. När jag såg henne för första
gången blev jag faktist lite rädd, hon hade potatisnäsa, dubbelhaka och
hennes kinder var stora som äpplen. Men skenet bedrog Bodil var en väldigt
trevlig lärare som jag kom väldigt bra överens med jag kände värkligen att
hon litade på mig.
I början av vårterminen kom våran gymnastiklärare Solveig fram till mig och
frågade ifall jag ville ta ut ett lag till skolturneringen, jag blev glad
och svada ja utan att tveka en sekund.
Vi var en väldigt duktig idrottsklass så vi delade upp oss i två lag. Det
jag minns bäst av turneringen det året var när vi vann över 6:orna, efter
slutsignalen trodde ingen att det var sant. Vi kom 3:a i turneringen det
året, och det var väldigt stort för oss eftersom vi var yngst.
Årskurs 5 var nog den värsta i mitt liv. Tidigt på höstterminen brann
Ullskolan ner och vi blev tvugna att flytta till Tidaskolan i ett år. Det
var väldigt långt för mig att gå till skolan, och när jag väl var framme så
var jag oftast trött. Vi fick hela tiden gå fram och tillbaka mellan
Ullskolan där vi hade gympa och Tidaskolan där vi hade vanliga lektioner.
Jag var även inblandad i ganska många bråk. Jag minns speciellt ett matkrig
som jag startade tillsammans med min käre vän Henrik. Vi kasde tomatsoppa
på varandra tillslut var hela matsalen med i kriget. Alla lärare och
mattanter var rasande och skickade mig och Henrik till rektorn där vi fick
sitta och skämmas. Vi startade även även ett stort snöbollskrig mellan
våran klass och paralellklassen. Kriget höll på i ca: två veckor eftersom
snön senare försvann. Vi var även inblandade småbråk och fick hemringning
minst en gång i veckan. Vi skolkade även en hel del och personalen på
skolan blev mer och mer arga på oss.
Till råga på allt fick jag reda på att min förra lärare och ”kompis” Berit
hade avlidit i cancer. Sorgen den veckan var obeskrivlig hon var ju en av
mina största förebilder fortfarande.
Men allting vände när skolturneringen satte igång på våren. Jag och Henrik
fick äran att ta ut laget även detta år om vi lovade att inte bråka och
skolka, och det gjorde vi. Det året spelades turneringen på Tida|skolan
vilket gynnade oss eftersom det var så små mål. Det gick bra i turneringen
även detta år, vi vann våran grupp och gick ända till final. Vi förlorade
finalen mot 6:orna, jag tror att det blev 5-3, och min dröm om att få lyfta
bucklan på skolavslutningen slogs i spillror. Redan då längtade jag till
nästa turnering, då jag skulle få min sista chans att lyfta bucklan.
Terminen flöt på och jag och Henrik skötte oss igen som vi hade lovat.
Årskurs 6 är den hittills roligaste i mitt liv. Det hände massa roliga
saker det året. Vi åkte på klassresa till Gotland i fyra dagar det var
bland dom roligaste dagarna i mitt liv. Jag har flera minnen därifrån, bla.
så cyklade vi vilse i skogen när vi skulle titta på raukarna, när vi kom
fram skulle resten av klassen cyckla hem.
Jag fick även vara koncerancier på skolkabarén vilket var en stor ära för
mig.
Jag fick bra omdöme av lärarna och det kändes som att livet lekte. I
skolturneringen var vi storfavoriter, vi levde upp till allas förväntningar
och vann alla våra gruppspelsmatcher med stor marginal. Även jag
personligen levde upp till kraven som lagkapten och målskytt, Jag gjorde
ca: 5 mål per match och fick mycket beröm. Vi lekte oss fram till finalen
där vi lite oväntat fick möta klass 5A.
I finalen chocköppnade 5orna och ledde med 2-0 efter 5 min. Men vi tog oss
samman och vann tillslut med 6-3, jag gjorde fyra av målen. Varje mål
tillägnade jag Berit, som jag inte kunde glömma. Efter finalmatchen kom
gympaläraren fram till mig och gratulerade mig till segern och frågade
ifåll vi ville möta lärarna i en match veckan därpå, jag tackade ja utan
att tveka.
Matchen mot lärarna spelades dagen innan skolavslutningen. Det regnade, det
var flera stora vattenpölar på planen och alla var ”dyngsura” efter 10
sekunder. Hela skolan var där och tittade, många höll upp stora skyltar,
jag minns speciellt en skyllt där det stog ”Vi älskar dig Krille”.
Matchen slutade 2-2 och jag gjorde ett av målen vilket jag var väldigt glad
över.
Plötsligt var den här, skolavslutningen, dagen jag hade drömt om, jag
skulle få gå upp på scenen och lyfta bucklan inför allihopa.
Vi samlades i klassrummet för att gemensamt gå till avslutningen. Och efter
att vi hade framfört våran avslutningslåt i form av en egen version av ”Var
Nöjd Med Allt Som Livet Ger” var det dags. Gymastikläraren bad mig och
Henrik komma upp på scen och ta emot pokalen.
Vi tittade på varandra och gick upp scen applåderna och busvisslingarna var
öronbedövande. Vi fick svara på några frågor som gymnastikläraren ställde i
mikrofonen innan det var dags. Min dröm sen första klass skulle gå i
uppfyllelse, jag och Henrik tog ett gemensamt grepp runt den stora bucklan
och lyfte den mot skyn. Vi skrek ut våran glädje och alla började jubla,
aplådera och busvissla, det var en obeskrivlig känsla, helt fantastiskt!
Min dröm hade gått i uppfyllelse och jag grät av glädje.