Elevens kön: Pojke

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augustidag om jag kommeri håg rätt så var det en måndag jag hade precis
vaknat. jag var så glad, jag tänkte ja engtligen, får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Såvardet dag att gå jag skyndade mig
att ta på mig jackan och skorna. Sedan gick det av. Vi åkte ner för gatan
jag börja känna en äcklig känsla som om det var en klump i magen. Jag
börjar att Tänka, Tänk om barnen är elaka mot mig. Jag bad min mamma att
stana bilen. Hon frågar huredetfatt min son?
– jo jag vill inte gå till skolan idag!!!
– varför inte det då?
– tänk om alla barnen är duma mot mig?
– Nej då dom kommerinte att vara
duma mot dig Okej!!
– Okej!!
så far det av. Mamma körde i i Gäst parkeringen och parkerade bilen så
hörde dom skol klockan ringa, då började dom å skynda sig in. lärare visade
väggen till klassrumet, alla var samlade läraren frågar
– Äralla samlade?
dom flesta nickar och visa roparja.
– Då säger lärare. Välkomna till Almstaskolan
– jag hetter Siv alm.
eleven börjar sedan med en ny berättelse, oklart vilken som är
finalversionen

Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augusti dag om jag kommer ihåg rätt så var det en måndag. Jag hade precis
vaknat, jag var så glad, jag tänkte Ja entligen får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Så vardet dags att gå, jag sknydade mig
och tog på mig min jacka och skor sedan gick vi. Ner förgatan gick vi Jag
höll mammas hand så hårt att jag nästan krossade den. Varför jag höll så
hårt var att jag fick ett par otäcka tankar om hur skolan var och hur alla
barnen skulle bete sig. Tänk om skolan är ligt ett fängelse där man
straffar dom barn som har gjort något dumt, Tänk om alla barnen skulle vara
elaka motmig, att ingen vill vara med mig. Det känndes som en stor klump
låg i magen det var den mest obehagligaste kännsla som jag någonsin hade
kännt. Jag rykte i mammas hand hon stande och böjde sig mot mig och frågar
vad det som har hänt? mamma jag vill inte börja skolan!!!!
– Varför inte det då?
– Tänk om alla barn är dum mot mig och tänk om skolan liknar ett
fängelse!!!
– Nej min son ingen kommer va dum mot dig och skolan liknar inte ett
fängelse det kan jag lova. Okej?
– Okej
Årskurs 6
det var roligaste året i mitt liv jag hade så många vänner nu varjag
alldrig ensam mer. men det blev ett också ett sorgsent år, Jag skulle
flytta till X-stad, nåt jag alldrig ville göra men pappa fick ett bättre
jobb han blev Vd för ett stort företag. Men jag kommer kontact med mina
vänner i hela mitt liv, jag håller på med det än. Den nya skolan jag skulle
börjai hette Kollehöjd skolan, jag var inte särskillt glad när jag började
jag skulle börjai 6C jag hade komiti mitte av terninen. Jag fick ganska
snabbt nya vänner dom hette Goran Hebevic och den andra Jonas Ferm. Det var
roligt att få nya vänner redan första dagen sedan dess har vi varit vänner
jag har haft det tur jag hade trot att mitt skol liv skulle bli ett h….
men ack så fel jag hade.
Årskus 7
Av en orsak hade mitt liv blivit rätt tråkigt jag viste alldrig varför men
det blev bara så, jag hade inte lust med nånting längre det gick nerot för
mig, kanske var jag olycklig? kanske fataddes nåt i mitt liv? Jag fann
alldrig något svar detta höll sig ända fram till hallva åttan. Det känndes
som blev uppdragen ur hålet. Det betendet kanske berode på att jag var
deprimerad, her.

Inskannad version

Mina skol år

När ja burja i skolan i första klas.
Först när vi kom till skolan så fick alla stå uttanför skolingången. Dåm
hade bygt om ingångarna så vi var dom första klasen till å invig.
Sen när vi kom in då så prata alla barn me sina föräldrar inga barn vågade
prata mä varan men sen när alla föräldrar gick så burja alla prat. i Första
klas så var de mäst springa å så majister som hette Sven olof han beräta
bara historier och hopa runt.

Men Tvåan var lite svårare en ettan men tvåan var bätre på monga sett.
Rasterna var bra för att då spela indebandy och vi slog på flickornas rumpa
å så

Tredje årett va licka dan men vi åkte mycke på utt flyckter å så. De va då
man burja gå på disco och ragga små flickor de va trejan.
Ja va offtas hoss en annan lärare hon hete Berit hon va gö snäl ja fick
läshjälp hos henne.

Då kom vi till fyran och de va inte roligt de va de året man burja trutna
på skolan men då hen de en grej på en av min klas kompis han hoppa på
styltor och hopade på is och ramla me huvet före och fick åcka till sjukhus
och vavaa där nåra dar.

Nu e vi i feman der spela vi basket hela tiden på rasterna och king aut.
Och vi burja spela fotbol på rastern de e inget att beräta om feman men vi
hade fredas mys då hade vi peäs men de va vi som anårndna den.
De va olicka personer som gjorde de men när ja gjorde så var ja och Rebin å
Gurra, kevin vi gjorde alltid komedi…

Sexan då flyta vi up till Dyrberg när ja burja där så burja de gör många i
skolan dom kom från holmen kvarnbo och anndra skolor

Sjuan då de einge att skriva om de va gör trå kigt att gå i sjuan de hende
inget förutom att vi kom in i dena skolan.

Åtan då åckte vi till Feringstagår vi såv över mä klasen en natt såv vi.
Och vi badade å vi gjorde acktiviteter mä alla vi hade ett disco på kvälen
men de va inget disco prisis. Men de va roligt

Nian som vi går i nu de har inte hent så mycket men ja hopas att de blir
roligt men de komer inte bli roligt ja vet.
Vi har redan prauat ja prauade på cop forum

i nian så fick ja glas ögom wiiiiii!! egå
men man har lärt sig mycke på dom här åren man har fåt väner och oväner…
Men den roligaste lektionen e idrot

Inskannad version

Mina Skolår
Nått som jag speciellt kommer ihåg är första gången jag kom till skolan,
det var ett väldigt känsloladdat ögonblick. Jag bodde fortfarande på
grindhålsvägen så vi åkte bil till skolan och påvägen dit ville jag spy, så
nervös var jag. När vi väl sen kom in klassrummet så märkte jag att det
bara var en tjej som hette Johanna som jag kände sen tidigare. Sen när
läraren väl hade pratat klart så fick vi göra lite vad vi ville, fast ja
var så nervös att jag stod kvar vid mamma. Men efter ett tag kom en unge
fram och hälsade, han hette samuel och vi pratade ganska länge. Det var då
som nervösiteten för skolan släppte. Förutom det så har jag nästan inga
minnen från lågstadiet, fast jag kommer också ihåg när vi uppträdde för
hela skolan och dansade nån konstig dans, fast det ska jag inte skriva om.
Mellanstadiet, Där har jag många minnen, synd bara att dom flesta är
negativa pgr av våra dåliga lärare. De flesta minnen är från alla bus vi
har gjort, som tillexempel när gustav band fast en gran bakom bussen. Jag
kommer speciellt ihåg en biologi lektion som vi hade ute i skogen på hösten
i sexan. Det var rätt så kallt och vi skulle leta insekter och identifiera
dem, just då tyckte jag att det var extremt tråkigt men såhär nu efter så
fattar jag inte varför jag inte tyckte det var kul. Det blev ju tråkigt
efter ett tag men det var fortfarande kul, för man var ju där ute med sina
kompisar, så vi hade ju alltid nått att prata om, även om det inte var så
osäkert om eleven skriver ”himmla” eller ”hinmla” intressant. Förutom
det kommer jag inte ihåg så mycke från mellanstadiet, jag kanske har
förträngt alla andra minnen.

Högstadiet har varit den roligaste tiden, massa nya lärare och kompisar. En
mycket speciell sak som jag kommer ihåg var första dagen, då alla fick
presentera sig, och Simon sa att han hette ”Tuff”, jag vet inte varför jag
kommer ihåg just det men det var kul då iallafall. Det var ju väldigt
läskigt att börja i en helt ny skola så det där skämtet lättade upp
stämmningen, tack Simon.

Jag kommer också ihåg i åttan då vi var några killar som var ute och kasta
snöboll, vi mulade nästan varenda sjua. Men sen så kommer en sexa som
kallas tjockis tore som började vara uppkäftig mot oss och kastade sen en
snöboll i ögat på gustav. Då sprang gustav och jens och mulade honom så
mycke som det går att mula nån, Det var väldigt roligt för oss som
kollade.
Som sagt, högstadiet har varit det bästa. Vi har nog haft några av dom
snällaste lärarna och bästa klasskamraterna som finns. Okej jag erkänner
att bättre lärare kanske inte gör mig så mycke mer uppmärksam på
lektionerna men det gör dom iaf roligare och då orkar man lära sig och
ibland så orkar man kanske tillochmed jobba på lektionen. (*Ler*) Det
jobbiga är att detta snart är slut, snart börjar nya skolan.
Minnen. Minnen är ett av de vardefyllaste man har, det har jag lärt genom
att umgås med 19 årig föredetta alkholist. Det man inte tänker på är att
man kan ha hur roligt som helst genom att prata minnen med sina kompisar,
man kanske lär sig att uppskatta minnen mer när man är äldre. Det finns väl
inge mer att säga nu, hoppas min nya skola blir lika bra som den här. Slut

Inskannad version

Mina skolår
Efter att jag själv nu har gått i nästan nio lång år och därmed nästintill
avslutat det kapitel i mitt liv vi kallar grundskolan, tänker jag berätta
vad jag varit med om. När jag tänkt efter och reflekterat över mina år i
skolan kommer jag fram till att de både bjuder på fröjder och besvikelser.
Den händelse som jag på rak arm kommer på och framför allt har starka minen
om är min allra första skoldag.

Jag mins det fortförande som om det var igår. Alla nya intryck och kompisar
som den dagen förde med sig.

Jag stod där på trappen, jag mina två äldre syskon och våran nyfödda
lillebror var också med. Precis som varje år placerade mamma oss framför
huset och förevigade stunden med ett kort. I flera veckor hade jag laddat,
efter att varje år fått stå kvar på trappen var det äntligen min tur att få
följa med. Jag var nyklipp med färg i håret och mamma hade köpt oss var sin
ny dress, så att vi likna tre stycken trillingar ur någon mycket gammal
film. De jag var mest stålt över var ändå min alldeles nya, grönblänkande
ryggsäck. En alldeles egen ryggsäck, jag mins känslan än idag.

Plötsligt kände jag hur en stor klump bildades i magen på mig. Ivrig och
spänd tog jag mina första steg in på den gigantiska skolgården. Jag mins
hur alla stora barn hälsade på varandra och sprang runt vid sandlådan.
Mamma visa mig vägen fram till en stor glunga barn som stod utan|för en
dörr med skylten 1B, vi gick in. Precis innanför dörren stod ytterligare en
glunga barn, jag mins hur hjärtat hoppa i bröstet på mig. ”Är det de här
läskiga barnen jag ska gå med”, tänkte jag för mig själv. Alla stod där
bakom bena vid sina föräldrar, känslan av iver och spänning eka nästan mot
väggarna i det lilla grupprummet.

Slutligen kom hon, en lång äldre tant med rutiga byxor och en pärm under
armen. Medan hon rätta till glasögonen på näsan fylldes salen av
viskningar. ”Det är fröken, det är hon som ska vara eran fröken”, hördes
genom mullret. ”Hej och välkommna, det är jag som är Birgit”, sa plötsligt
den okända tanten. Hon berättade att hon skulle vara våran lärarina för de
tre närmsta åren och därefter allt vad vi skulle göra tillsammans.

Jag mins tydligt hur alla barnen blygsamt presenterade sig, min allra
första namnskylt och vår första rast tillsammans. Särskilt den där
namnskylten väcker klara minen. Stora, fylliga bokstäver sväva över en
himel med blåa flygplan. Det var den finaste och mest speciella namnskylt
jag någonsin sett.

Skolstarten var en härlig tid. Det var då jag för första gången träffa
egna, riktiga kompisar. Det var också för första gången jag hade någonting
bara för mig själv, något eget. I skolan fanns inga jobbiga syskon eller
störande föräldrar, bara jag och mina kompisar. Där upplevde vi både
sorgsna tider men fram för allt härliga dagar med vänskap och gemenskap.

Åren gick och allt eftersom vi växte ändrades skoldagen. Man blev större,
fick mer respekt och lärde sig mer och mer. Till sist kom den dagen då vi
skulle börja i mellanstadiet.

När man kommit så långt att man börja i mellanstadiet då var man stor,
väldigt stor. Ja, vi var nästan störst på skolan. Vi hade nyligen fått en
ny fröken och snart skulle vi även börja att läsa ett främmande språk. Vi
skulle till och med snart lämna den skola vi nu gått till i nästan sex år.
Jag mins än idag hur roligt vi hade det, jag och gänget. Mina kompisar och
jag vi var tajtare än tajts och inget eller ingen kunde stoppa oss. Vi
spela bandy eller latja kula i gropen på rasterna. Vi var helt klart ett
respekterat gäng på skolan. Till hösten i sexan börja vi med vårat helt nya
och outforskade språk. En enkel match tänkte jag, något jag senare fick
bekräftat att de inte var. För första gången under våran sex år långa
skoltid var klassen splittrad. Visst var det ovant, men de var bara ett
smakprov av hur högstadiet skulle bli. Framför allt har jag nu starka
minnen av slutet på den långa vistelsen i mellanstadiet. Det var oro i
luften redan en månad innan avslutningen. ”Skulle klassen splittras”, ”är
högstadiet så hemskt som alla säger”, var tankar som spöka i klassen. Ett
starkt och dessutom ganska hemskt minne jag har kommer från en repetition
inför avslutningen av sexan och mellanstadiet. Under sången ”Den
blomstertid nu kommer”, börja flera av tjejerna i klassen att stor|gråta
och repetitionen var tvungen att avslutas.

Så var den stora dagen äntligen där, för sista gången i mitt inte allt för
långa liv skulle ja nu gå den lilla stigen ner till skolan. Alla var
uppklädda och det var en sorgsen stämning över hela klassen. Vi sjöng, åt
tårta och tog farväl av varandra. Jag blev sjäv utsädd att ge fröken vår
avskeds|present. Inte äns min tuffa kind var torr efter de avskedet.

Mellanstadiet var nu över och även om det låter som en sorgsen tid var det
inte de. För första gången blev man här kär, man börja idrotta och man
lärde känna andra kompisar från andra skolor. Även i fall skolan blev
svårare var det aldrig särskilt jobbigt.

Hur skulle nu högstadiet vara, skulle det vara så hemskt som alla sa eller
var det bara ryckten Från att ha varit störst och mest respekterad blev man
nu minst Till en början gick allt bra, jag träffa nya kompisar, hamna i en
trevlig klass och allt verka bara bra. För första gången fick man nu ta
eget ansvar för sin inlärning samtidigt som svårighetsgraden ökade
avsevärt. Trots detta kändes ändå allt bara bra, för ett par veckor. Efter
någon månad när man börjat tröttna på alla nya saker och smält alla nya
intryck var det inte så himla bra. Skolan visa nu upp sitt rätta ansikte. I
lokalerna hängde tapeterna lösa och väggarna var fulla med hål. Det var
klotter och äckel över allt samtidigt som undervisningen tog knäcken på
en.

När jag nu sitter här och tänker tillbaka på min skol tid förstår man var
det är fel. Vissa saker finner man ytterst märkvärda. Exempelvis borde man
i dagens moderna och it-baserade samhälle ha i skolans högre klasser
fungerande datorer. Dessutom ska väll en skola ha samma krav på lokalerna
som vilken annan arbetsplats som helst. Hål i väggar och tak, är det
verkligen så vi vill ha det. Jag hoppas verkligen att kurvan inte
fortsätter och att det blir bättre på gymnasiet. Mitt råd är att sattsa mer
pengar på skolans högre klasser. De lägre klasserna klarar sig på de de
redan har. Miljöer som dessa gör en skoltrött. Vi hade inte särskilt bra
miljöer i lågstadiet heller, men det gjorde inget. Tro mig lyd mitt råd,
jag har varit med om det själv.

Inskannad version

Mina skolår
Det var bra att man fick gå i sexårsverksamheten innan man började ettan.
Det var inte lika pirrigt eftersom man redan kände alla. Men att göra läxor
och vara nervös inför prov var inget som jag längtade efter.

Första dagen fick jag gå upp klockan 7. Det skakade i armar och ben. Jag
var inte så hungrig eftersom jag hade en konstig känsla i magen

Min Far körde mig till skolan och han skulle vara med precis som alla andra
föräldrar

När jag kom in i klassrummet stod våran fröken där. Hon såg väldigt snäll
och trevlig ut och jag blev genast lugnare. Fröken frågade oss vilka
årstider året hade. Det vara bara som räckte upp handen. Det var en tjej
som bodde några hus ifrån mig. Hon kunde svaret men jag visste inte ens vad
årstider var för något. Sedan fick vi saft och bulle och min rädsla för
skolan var borta

Efter skolan gick jag hem till min bästa vän Kristian och spelade tv-spel

Den första terminen lärde jag mig alfabetet. Jag försökte att läsa alla
texter och ord som jag såg. Det var kul i skolan. Vi fick fortfarande rita
och måla som på sexårsverksamheten Jag brukade gå till mitt fritids
rödarummet efter skolan. Jag brukade äta Lunch och leka där.

Den andra terminen var liknande fast med fler utflykter. Vi ritade
fortfarande mycket fast det var mest som hade med sommaren att göra.

I tvåan fick vi räkna mycket. Våran Matematikbok var som en berättelse med
massor av bilder. Jag ville se hur den skulle sluta. Mattetalen blev
svårare men jag klarade mig bra

Vi fick två läxor i veckan. Dom handlade mycket om oss själva och det
gjorde dom roliga.

Vi höll på mycket med dinosaurier och det tyckte jag var jättekul. Vi fick
också besöka flera olika museer.

På fredagar var det roliga timmen och jag var ofta med på charader.

Inför trean var jag väldigt rädd. Jag låg vaken länge på kvällarna och
tänkte på hur det skulle vara. Jag hoppades på det bästa

Efter några veckor i trean märkte jag att det inte var så farligt fast
läxorna tog upp mycket av min fritid. Nu var det en läxa varje dag och
proven var mycket svårare. En varm dag arbetade vi med nyckelpiggor. Vi
satt hela dagen. Jag skrev i hop en hel A4:a. Det var den jobbigaste
skoldagen jag någonsin varit med om.

I klassen fanns det några bussiga killar. Dom pratade på lektioner och
bråkade med flikorna. Jag och min vän Kristian var dom skötsamaste pojkarna
i klassen.

Jag var inte så bra på idrott men när vi spelade brännboll så var jag
oslagbar. Jag sprang snabbt och jag träffade alltid bollen. Jag blev bara
bättre och bättre på idrott.

I historia höll vi på mycket med vikingar och deras religion. Jag var
väldigt bra på det.

I matematik så blev det allt lättare och jag var bland dom bästa i klassen.
Vi började med multiplikation. Jag hade väldigt lätt för det.
Efter skolan så gick jag till min Mormor som bodde i närheten
Där gjorde jag mina läxor och lite till. Min mormor hade arbetat på en bank
så hon hjälpte mig mycket med min matematik.

Dagarna innan fyran så var jag nervös. Vi skulle få en ny lärare. Det var
en ung tjej. Vi var hennes första elever. Hon var väldigt trevlig.

Vi höll på mycket med Engelska och Historia. Engelska gillade jag väldigt
mycket.

Den första terminen lärde vi oss nästan ingenting. Efter vintern fick vi en
ny manlig lärare. Han hade långt brunt hår. Jag tyckte att han såg väldigt
lustig ut.

Jag fick nya vänner i klassen och blev pratigare på lektionerna.

Vår lärare hade välplanerade lektioner och han var väldigt bra som lärare.
Vi höll på med mycket intressanta ämnen. På måndagar var det ”helgsnack”.
Då fick man berätta om vad som hänt under helgen.

På idrottslektionerna var det bra stämmning och våran lärare var med
mycket. Det var tufft bollspel som gällde.

Jag och mina två vänner arbetade mycket tillsammans. Det fanns ett nytt
ämne som hette Elevens val. Vi fick välja på flera olika ämnen. Jag och
mina vänner gick med i skoltidningen. Vi var och interjuvade flera företag.
Det roligaste var Silja line.

I Femman umgicks alla killar i klassen och det var en extremt trevlig
stämning. Dagarna var inte så långa och det fans mycket att göra efter
skolan.

Det var tur att vi fick en ny lärare för han var den bästa vi någonsin
haft. Det gick lättare i alla ämnen för mig.

I sexan var alla bra vänner med varandra men det var trist att det snart
var slut. Desto äldre man blir desto snabbare går tiden. Jag tänkte mycket
på hur det hade varit genom åren. Det var synd att man bara kunde gå till
sexan i våran skola.

Dom åren som har varit var ju inte så farliga som jag hade trott. Det hade
varit kul i skolan. Det som jag hade lärt mig under dessa sex år var
väldigt värdefullt för mig. Det är något som jag aldrig kommer att glömma

Inskannad version

Mina skolår!

När jag gick på lågstadiet så var det ibland skoj och ibland tråkigt. Jag
brukade inte spela fotboll på rasterna men en gång så gjorde jag det och då
var jag målvakt. När jag skulle skjuta ut bollen till spelarna så sköt jag
över stängslet som var bakom mig.
En annan gång när jag spelade fotboll (då var jag ingen målvakt) då böjde
jag mig ner och tog upp den, jag vet inte varför.
Jag gick på Lindboskolan i Lindbo och jag hade två olika lärare, Stefan
Rinander och Hillevi Rinander. I mellanstadiet gick jag på Hede skola som
ser ut som ett fängelse, och det tycker dom flesta som går där också. Där
hade jag också två oika lärare, Klara Raminov (jag vet inte hur det stavas)
och Pernilla Karlsson som har gift sig och heter Persson nu.
På en rast var jag och min kompis ute och blåste i händerna med ett grästrå
det går inte att utröna om eleven skrivit ”emellan” eller ”imellan” så
att det tjuter på något sätt (vet inte hur jag skall förklara). När vi hade
gjort det en stund så såg vi några tjejer komma ut från skolan det var ca 5
st.
Vi såg dom komma upp för kullen vi satt på, och dom ställde sig bakom oss.
Så vi sprang ner och vi var yra i huvudet bara för att vi hade blåst så
mycket, och det var äckligt.

Här i högstadiet går jag i Klangehögskolan och har två lärare Jan Svenson
och Else-maj Vilhelmson. Det var konstigt att börja här.
Det kändes så dystert i början.

Att gå i högstadiet är inte som att gå i låg och mellanstadiet. Man är inte
i ett och samma klassrum, och det var lite förvirande att gå så mycket
mellan alla klassrum|men. Jag läset fel på en skylt som det står
labietoriegatan och jag och många fler tyckte att det stod labyrintgatan.
Det var nästan som en labyrint i början.

Man har fler ämnen i högstadiet, som tex. hemkunskap.
Det är extra svårt i ämnena nu. och så har man olika lärare i de olika
ämnena.
Lektionerna är långa och jobbiga och tråkiga ibland. De lektionena jag
gillar mest är gympa och geografi. Dom som är roliga ibland är historia och
bild.
Det finns inga special bussar som i låg- och mellanstadiet som går till
skolan.

Där jag har lärt mig mest är i mellan och högstadiet.
I mellanstadiet lärde jag mig att räkna bättre.
I högstadiet började jag att använda klocka, så jag har lärt mig den nu.

När man skall lämna grundskolan så känns det lite tråkigt, Bara för att man
har så många kompisar.
När man börjar på gymnasiet så kommer det att kännas pirrigt och konstigt,
fast man får nya vänner.
Din svenska har förbättrats rejält och det du skriver är i stort sett
felfritt. Bra styckeindelning dessutom! Fina personliga
upplevelsebeskrivningar Inledningen Beskriv lite ”större” vad du skall ta
upp i din krönika Många enstaka händelser – Mer ”större” reflektioner
stilnivå ordförråd o formuleringar på G nivå

Inskannad version

Mina skol år
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var min första skoldag.
Mamma släpade mig nästan till skolan. Jag grät en skätt på vägen inte för
att jag var arg eller ledsen utan för att jag var nervös och lite orolig.
Dom flesta hade jag aldrig träffat. Jag visste att detta var inte sista
gången som jag skulle börja i en ny klass, Jag skulle ju börja i 4 an och 7
an också När jag kom in i klassrummet satt bänkarna i tre rader, två
stycken i kanterna och tre i mitten Jag fick sitta exakti i mitten längst
fram. Vår lärare hette Åsa.
Min första special lärare kommer jag inte i håg vad hon heter.
Klassen var indelad i två grupper Haren och björnen. Haren var den grupp
som gick till skolan björnarna fick åka buss.
Det för stod jag inte förrän vi började andra terminen när vi för första
gången hade hel klass innan hade vi gjort så att Hararna fick gå halva
dagen och björnarna fick gå resten av dagen. Det tyckte jag va synd för jag
var lite kär i ensom hette Anikka. Hon är föresten min granne nu.
Jag kommer inte ihåg så mycket av 2:an och 3:an, men jag flyttade efter
halva 3:an och då började jag åka buss. Gud va jobbigt det är att hålla
reda på alla buss nummer!
Jag fick min andra special lärare också. Hån hette Annliz, henne hade jag
hela mellan stadiet.
Jag har inga direkta minnen av 4an och 5an förutom att jag var mobbad. och
bytte lärare.
6an har jag ganska roliga minnen i från. Vi var med i en Tekniktävling och
kom 3a, vi vann 5000 kronor och ett studie besök pa saab|Ericsson Space,
vid Örgrytes tranings arena.
Klass resan var att vara ute och segla. Nackdelen var att den var under
sommar lovet.
När jag började Högstadiet var jag spänd och jag kände en.

riktigt ordentligt.
Till en början under läsåret fick jag ingen special lärare, men till sist
kom en som hette Janni. Henne fick jag ganska mycket hjälp av.
Sedan så slutade hon och det kom en till han hette Sten. Han skulle sluta
när skolan skulle ta bort endel lärare från skolan. Men skolorna
protesterade och bad om pengar. VI VANN Sedan i nian fick jag en ny Special
Lärare hon hette Isabela Jag fick inte så bra betyg i 8:an så när Isabela
började blev det Stor Sattsning på Skolan Så nu är jag godtjend i alla
ämnen. Men det är inte bara Isabelas förtjänst, det är mamma, pappa och
morfars förtjänst också!
Jag är nöjd med mina betyg.
En helt ok krönika om din skoltid skulle passa i en skoltidning. Levande
och känslomässigt berättat. Svenskan: stavning och formuleringar Bra! korta
stycken här och var utveckla mer stilnivå

Inskannad version

MINA NIO SKOLÅR

Min första skoldag såg jag fram emot och även få träffa mina nya
klasskamrater.
Det var en högtidsdag och mamma följde mig till skolan. Det var nog lite
nervöst.

Under lindberg-tiden trivdes jag bra med lärarna och kamraterna. Men när
dom upptäckte att jag hade dyslexi så blev det lite motigt. Jag blev
tvungen att gå ifrån klasen för att läs och skriv träna. Det kändes
konstigt att gå ifrån. Jag kände mig ut pekad.

Under mellanstadie tiden kändes det jobbigt. Att ha Dyslexi ställer till
med problem för jag måste kämpa mycket hårdare än alla andra. Det gäller
både hemma och i skolan. Men det ljusa var idrotten och hemkunskapen.
Egentligän är dom andra ämnena roliga men det är ju läsningen och
skrivningen som gör det tråkigt.

Under högstadie tiden då blev det en ny ljuspunkt. Det var att man fick ta
eget ansvar utan att någon lärare bestämde. Men jag blev också mer nervös
för hur det skulle gå för mig. Vilken hjälp kunde jag få? Det är många
sidor att läsa och det är mycket man ska skriva.
En stor hjälp har varit och är fortfarande Lejla. Hon har hjälpt mig att
läsa långa texter och skrivit anteckningar. Jag har också en bärbar dator
som ska underlätta mitt skrivande.

Att jag upplever skolan så jobbig är på grund av min dyslexi. Jag är
stressad i skolan och hemma, speciellt hemma tycker mamma och pappa. Jag
borde vara glad och tycka att det är kul att leva. Men nu är jag arg,
tjurig och butter. Alla lärare borde gå på en kurs för dyslektiker. Det är
alldeles för många lärare som inte vet något om dyslexi.

Några lärare uppträder inte schysst mot alla elever. De kan vara spydig.
Det borde ge konsekvenser.
Känner rektor och kolleger till att det finns lärare som gör så?

Nu ser jag fram emot gymnasiet. Då hoppas jag att jag har nya krafter för
nu känns det tungt.

Inskannad version

På morgonen när mamma väckte mig var jag nervös. Men det var ju något
spännande som skulle hända. Jag kände mig stor för jag skulle få sluta på
lekis och börja ettan. När vi kom till skolan var det tyst. Det var inga
som pratade förutom mammorna och papporna. Klockan ringde in och jag minns
att min lärare Gun-britt hade på sig sin folk dräckt som hon alltid hade på
sig när det var något stort på gång, som när man slutade skolan.
Vi gick in i klassrumet och där stod det en massa bänkar. Det var bara att
gå och sätta sig vid en bänk.
Min bästa kompis Hans satt brevid mig. Hans och jag gick på dagis ihop
sedan vi var 2 år.

Gun-Britt som var en snäll och trevlig dam hälsade trevligt på alla i
klassrumet.
Vi fick sätta oss i en ring på golvet och presen|tera oss för varandra en
och en. På rasten gick alla ut. Jag och Hans gick och spelade bandy bara
han och jag.
Det var alltid roligt att vara med honom, han var alltid lika snäll. Det
ringde in och alla sprang in i klassrumet och satte sig vid sin bänk.
Gun-Britt började dela ut böcker till oss. Vi började räkna lite matte 1+2
och sådana tal. Klockan blev elva och det blev tid för lunch. I maten så
blev det korv med mos. I maten så jobbade det en ful och elak tant som vart
jätte sur om man slängde ett enda majs korn så man lärde sig ganska snabbt
att man inte skulle ta för mycket.
I ettan var det rätt lungt. Jag och Hans fick två nya kompisar Sebastian
och Gabriel. Vi spelade ofta bandy och fotboll. På lågstadiet var det
fördet mesta lungt, men det kunde hända att man fick ett prov då och då. På
lågstadit hade vi en lärare hon var snäll jämt. Men det blev annat på
mellan stadiet. Då fick vi en jätt sträng och tjurig tant vid namn Ingela
Gullbrand. Hon var jämt tjurig, man fick inte säga ett ord det skulle vara
tyst hela tiden. I feman så var det kul då var det en massa tävlingar som
”vi i feman” och basket tunering. Vi började mot luna och vi vann med udda
poänget.
Sen i nästa match så fick vi stryk.

I sexan var det jätte kul. Då var man störst, det var kul. När vi gick i
sexan gjorde vi ett uppträdande för hela skolan. Vi spelade ”Sound of
music” det var kul och då fick vi höra Sebastian svära för första gången.
Det blev helt tyst i jumpa salen. Han svor när vi övade. Då fick man sjunga
och jag var en av barnen. När man slutade sexan fick man skriva en egen
låt. När jag började på Eneberg blev jag minst igen. Det var inte kul att
bli minst igen, men det var kul att få nya kompisar och nya lärare
framförallt var det skönt att slippa Ingela. På Eneberg träffade jag Anton.
Anton kännde jag innan för han och jag spelade i samma hockey lag.
I åttan så blev man lite äldre och i slutet av åttan fick man åka moped och
slippa cykla. Man fick sina första betyg i åttan och det var rätt
spännande. Det blev inte så bra, men det va kul. I nian ska man välja vad
man ska gå för linje.
Det är kul att gå i nian för man är älst, men snart blir man minst igen.

Inskannad version

Min syn på Skolan
Hej!
Hej Skolministern du bad oss 9:or att skriva ner våra synpunkter om vad som
är bra och dåligt i skolan.
Så nu har jag skrivit ner några saker.

En sak som jag skulle vilja att förbättra är t.ex matsalstiderna. Att man
ska kunna få gå och äta när man är hungrig istället. Istället för att gå
och äta när det står på schemat då är man oftast inte äns hungrig.
Men när man inte går efter schemat när man är hungrig så får man inte gå in
i matsalen.
Att det inte finns så mycket att göra på rasterna
Det finns ett Pingisbord och ett biljardbord men det är oftast redan
upptaget när vi kommer ut på rast.
Sen ligger Pingis&biljardbordet i Cafeterian och där är det alltid massa
små ungar som stör när man väl kan spela.
Men nu har det kommit en ny soffa i Cafeterian där man kan sitt och ta det
lugnt en stund det är bra. Innan så hade vi bara hårda o obekväma soffor
men dom har vi fortfarande kvar.

Det är bra att dom har startat en fritidsgård här men som vi inte får vara
i dit borde vi också kunna få gå till.
Det vore jätte snällt om du skulle kunna kolla upp om vi skulle kunna få gå
dit också då finns det ju ennu mer att välja mellan.
Du kanske inte kan göra allt som jag nämt men du kan ju alltid försöka det
skadar ju inte att försöka. Nu har du fått några av mina Possetiva och
Negativa som jag hoppas att du kanske kan förbättra och göra bättre.

Hej då MVH, Niclas