Elevens kön: Pojke

Inskannad version

Mina skolår!

Är detta min första skoldag? frågade jag min storebror med nervös röst. Ja,
svarade han. Släng i dig nåt att äta så följer jag dig. Jag minns att jag
åt flingor med mjölk som jag fortfarande äter innan jag går till skolan.
När vi var vid lekplatsen så kunde jag se den. Stora gula hus som för mig
såg ut som höghus. När jag väl var inne i min korridor som mitt första
klassrum låg vid stod en inte allt för gammal dam utanför klassrumsdörren.
”Du måste vara den första” sa hon med varm och trevlig röst. ”sätt dig
längst fram så ser jag dig bra”. Efter mig så kom det ett par killar som
jag inte tänkte så mycket på för jag höll på att studera mitt nya klassrum.
Och då, som en blixt från en klarblå himmel, kom hon in, inte för att jag
tänkt på nåt sånt innan men hon var riktigt snygg. ”Då tar vi och samlar
allihop” hörde jag lärare säga och jag vände mig om och släppte mina tankar
på henne blixtsnabbt.
”Jag heter Ingrid och jag ser fram emot en underbar tid tillsammans”. Det
var något i den nya lärarens röst som gjorde att jag ja kände mig trygg.
Året flöt på utan några större problem och tjejen blev bara sötare och
sötare för varje dag som gick.

Skolavslutningen i ettan att vi skulle byta klassrum, från det gamla
femtiotalshuset till ”nybygget” med nya fräsha lokaler. Det nya
klass|rummet hade till och med en soffa. Visserligen en väldigt hård sådan
men det var i alla fall en soffa. Det var i det här klassrummet som jag
lärde mig hela alfabetet riktigt. Nästan alla andra hade lärt sig det i
ettan men eftersom det nya klassrummet hade alfabetet uppradat på väggen så
kunde jag lära mig det då. Tjejens namn hade jag fått reda på och med hjälp
av klasslistan så visste jag nu också var hon bodde, Björkstigen 10. Nu var
vi stora nog att lämna tvåan och flytta upp till övervåningen som hade
utsikt över gatan som gick förbi utanför. Det var i den här vändan som vi
fick tillgång till datorer i skolan och vi fick i uppgift att kunna Hela
gångertabellen med hjälp av datorn som inte gick att lura.
Jag lärde mig alltihop sist av alla kommer jag ihåg, men jag kunde dom i
alla fall resten av dagen.

Trean var det sista året som vi hade vår underbara fröken, Ingrid. Alla var
rädda för att vi skulle få en sträng lärare i fyran men som tur var så fick
fick vi en ”färsking” som var jättesnäll vid namnet Karin. Karin hade tre
barn men det skulle senare komma ett till. likaså hon var jättebra men jag
saknade fortfarande Ingrid.
Engelska hade kommit på shemat så alla gick omkring och uttalade engelska
fraser hela första veckan. Enda problemet med tre barn är att dom turas om
att vara sjuka så vi hade inte våran Karin så mycket utan den elaka Agneta
Finell. Vi hade inga bildlektioner för att hon tyckte att det var tråkigt.
Anna som tjejen hade kom visst från nåt land kallat Frilan.

Det var i femman som vi hade två lärare. Karin och Johannes. Johannes var
från Algeriet och vi tyckt väl sådär om honom för på svenskalektionerna så
kunde vi nästa mer än honom, och så luktade han gammal köttbulle också.
Johannes skulle ha oss andra halvan av femman för Karin hade fått sitt
fjärde barn och slutade då. Hon pratade med mig. Anna alltså, och det var
pinsamt för jag hade spanat på henne i alla dessa år. Vi vet inte varför
men Johannes slutade efter ett förvirrat halvår med vilda 5A oc då fick vi
ännu en ny lärare som hette Siv.

Vi började sexan och Siv införde bildlektionerna igen så hon blev snabbt
omtyckt. Det var då vi kom på att man kunde använda datorerna till nått
vettigt än till att bara skriva på. Vi tog med oss så kallade diskettspel
till skolan som var så små att datorerna kunde klara av dom. Detta fick
vissa följder när ”datanisse” kom på oss. Han så ”Att ni sexor inte visste
bättre”! Dagen därpå så hade vi av någon konstig anledning ingen dator kvar
i klassrummet längre. Hur gick det med Anna då? Jo henne var jag ihop med i
två månader eller nåt men sedan tröttnade jag på henne och gav upp sex års
spaning.

I och med skolavslutningen så skulle vi byta skola till den där hemska som
man hade hört så mycket om. Eva-britt, Måd och Janne hette våra nya lärare,
Måd och Eva-britt var lite mer avslappnade än Janne i början, så för honom
var man lite rädd för.
Sjuan var full av spring fram och tillbaka till kiosken och betyg var ju så
långt bort ända, det gjorde att man kände sig gör fri. Det var i åttan som
man tänkte: Betyg kanske kan vara bra att ha ända, så jag började arbeta
lite hårdare och fick så pass bra betyg att mamma blev glad och då var det
ju bara att fortsätta.

Nian har jag upplevt som väldigt ansträngande för under proven så har man
bara tänkt på betyg, betyg och betyg. Janne har mjuknat av lite och han är
ju väldigt trevlig, om man sköter sig förstås, det är Eva-britt och Måd
med. Nu sitter jag här och skriver och hoppas på bra betyg, men du! Det ska
nog gå bra endå. smilegubbe efteråt =) fastän rättvänd

Inskannad version

MINA SKOLÅR

Jag heter Daniel och är 15 år, som ni förstår slutar jag snart 9an men
vägen hit har varit lång. För att ge dig en aning om hur det har varit så
får vi gå tillbaka 9 år i tiden.
När jag var 7 år så visste jag vad som väntade mig, skolan.
Redan dagen jag började fick jag nya kompisar och en kompis som jag håller
ihop med än idag är Tobias Petersson. Jag visste att vi skulle gå i samma
klass och visste genast vem han var när jag kom.
Det var som om vi var menade och hänga ihop i vått och torrt. Sedan kom
våran lärare Margareta Vår. Margareta var jätte snäll och var inte för hård
på något sätt. När vi senare träffade resten av våra klass kamrater fick
jag och alla andra många nya kompisar. Så såg min första dag ut ungefär men
eftersom minnet sviker mig och jag inte kommer ihåg mer av ettan eller
något av tvåan, så hoppar vi direkt till trean.
Redan första terminen upptäckte man att jag hade läs och skrivsvårigheter.
Då fick jag en hjälp lärare som skulle hjälpa mig igenom grundskolan. Jag
fick göra tester och prov för att se hur jag kunde bliav med mitt problem.
Men efter ett tag när dom trodde det var lönlöst, så släpte det. Då kunde
jag istället för att bara läsa träffa lite kompisar.
När det var en månad till avslutningen ungefär fick vi reda på att vi
skulle ha Staffan Grönlöf som lärare på mellanstadiet men lyckan var kort
han skulle ta över efter en lärare som slutade och sökandet efter nya
lärare började. När vi kom till skolan efter sommar lovet så fick vi en ny
lärare som heter Carin.
Sedan när vi gått ett tag så fick vi en ny kille i klassen som heter
Johannes. Han hade tydligen tänt ta alla mina kompisar ifrån mig. Men det
gick inte så bra för honom varken på den eller skol fronten.
Vi skulle göra ett arbete om Sveriges län men mitt arbete försvann
miraculöst. Året tog slut lika fort.
När vi borgade femman kom problemen i en lång rad. I början på året blev
våran lärare med barn och fick stanna hemma. Det känns som om vi fick ha
miljoner vikarier. Men vi fick ingen riktig undervisning tycker jag. Vi
fick en ny lärare som hette Noak han var får Kongo och var inte så bra på
svenska så det blev väldigt flummigt. Johannes som nu hade det lättare tog
många av mina kompisar och livet som enstöring började. Jag var ensam på
rasterna och efter skolan med. Man lärde sig att inget blir som man tänkt
sig. Sexan var best vi fick tillbaka våran riktiga lärare och Johannes var
inte så intresserad av mina kompisar längre lektionerna började bli mer
riktiga och det blev faktiskt roligt.
Veckan efter lucia fick vi efter många samtal med rektor sova i skolan och
vi fick göra det på en torsdag till fredag så sov morgonen flyttades till
måndagen efter.
Vi hade efter Jul lovet ett litet na prov jag var bra i alla ämnen och bäst
i engelska.
På skolavslutningen blev det många kramar trots att man visste att vi
skulle ses nästa termin.

Sjuan var ett roligt år som började med ett läger på Långuddenslägergård
där vi fick lära känna varandra slapna av och bara umgås. Sen var man mest
i 312 och jobbade inte så omväxlande faktiskt. När vi närmade oss slutet på
sjuan var man nervös för att man skulle få betyg nästa år.
Åttan var det året som gick snabast och var då antagligen roligast. Vi hade
lite problem i klassen framför allt hos tjejerna som fick ha torsdagar
utanför skolans väggar. Men det löste sig och vi blev mycket lugnare. Åttan
var slut och nian stod för dörren, men den är svårt och skriva om eftersom
den inte ar slut än men det får bli någon annan gång.

Men i det stora hela tycker jag att skolan har varit helt okay och jag
hoppas att jag inte är den enda som säger att det inte ska bli så farligt
att fortsätta min utbildning mot en säkrare framtid.

Inskannad version

MINA SKOLÅR
Sommaren 1994. Jag satt och lyssnade på när min dagisfröken Lilli berättade
att vi skulle gå och hällsa på vår skola som vi skulle börja i till hösten.
Det var någrå dagar före sommarlovet och sista året på dagis. Hon sa att
Lundaskolan var Lunds bästa skola. När vi hade tagit på oss våra
ytterkläder och ställt oss i led utanför dagiset så börjadi vi gå emot vår
blivande skola, Lundaskolan. Det var inte så pirrigt som jag hade trott,
för jag hade varit på Lunda Innan, min syster hade gått där i tre år.
När vi kom fram till skolan sken solen och det var varmt. När vi stod och
vänntade på att vår blivande fröken Lene skulle komma träffade jag min
bästa kompis Jerome som stod och hoppade på några däck i en sandlåda. När
jag stod och pratade med jerome så ropade min dagisfröken att Lene hade
kommit, så gick jag dit. Lene visade oss runnt i skolan. Innan vi skulle gå
fick vi gå ned till matsalen och äta lunch. det var hamburgare den dagen
minns jag nu.
Ca 4 mån senare.

Det var några dagar innan jag skulle börja skolan. Det var välldigt pirrigt
då. Jag frågade mamma och pappa massa grejer om skolan dem dagarna före
skolan. När den första skoldagen kom och vi skulle börja skolan. Det var
nog den pirrigaste dagen i mitt liv tror jag. Mamma följde mej till skolan
den dagen. När vi var framme vid skolan frågade hon om jag var nervös. Då
svarade jag: Nej då. Men det var jag.
När vi hade gått in i skolan och satt oss vid våra bänkar ropade Lene upp
våra namn, hon ropade upp mitt namn sist. Jag hade några kompisar från
dagis som jag kännde ganska bra. Jag satt jämmte min granne Patrik då, det
känndes bra att sitta med någon man kännde.

Jag har aldrig tyckt om skolan särskilt mycket så de första månaderna i
skolan satt jag bara och ritade dinosaurier som Lene hade i en perm i en
hylla i klassrumet. Jag kom lite effter i skolan men klarade mig i alla
fall. Åren gick och jag började 2:an 3:an och tillslut 4:an då var året 97
tror jag. Det året flöt skolan på ganska bra. Jag var orolig för att jag
inte skulle klara de Nationella proven i 5:an. När proven kom så gick det
ganska bra. Jag fick G på alla proven om jag minns rätt. När jag började
6:an var jag väldigt skoltrött, det var mitt värsta år i skolan. Jag tyckte
att det var svårt också gillade jag inte min klass. På våren skulle vi
välja 4 nya klasskompisar till 7:an. Jag valde Gustaw, Anna P och Markus.
När sommarlovet kom var jag glad att jag skulle slippa min klass. När jag
gick mot skolan hösten 2000 effter lovet tänkte jag på hur kul det skulle
bli att börja en ny klass och få nya vänner När jag kom till skolan så
träffade jag Gustaw som jag umgicks med den första skoltiden. Det tog inte
lång tid innan jag blev kompis med de andra i klassen. När vi hade gått i
skolan en vecka så åkte vi på läger till Långegrändslägergård. Det var det
roligaste läger jag har varit på. Jag blev också tillsammans med Matilda i
våran klass. Det var ett roligt år i 7:an. Det hade inte gått så bra för
mig det året men det var roligt ändå.
När jag började 8:an så skärpte jag mig rättså reält. 8:an var det svåraste
året i högstadiet. Jag oroade mig för de Nationella proven, vi skulle ha i
nian. Det här är ett av de Nationella proven vi har i svenska. Jag hoppas
att det går bra.

Inskannad version

Texten är skriven på dator
1. Mina skolår

Mina år i novaskolan
Det hela började i sexan. Då vi skulle förbereda oss för sjuan och
klassbytet till novaskolan. Jag kände min nervös inför detta och trodde att
jag inte var beredd för nåt sånt, vilket nog var fel för när jag började
sjuan så var det faktiskt istället lättare på något sätt. Man lärde sig
grejer på mycket kortare tid, längre raster hade man och såklart hade man
långa sovmorgnar det jobbiga var att man sluta ganska så sent nästa varje
dag och att man att man fick en del läxor med sig från skolan. Skolan hade
en viss dag i sjuan då man skulle åka på läger med sin klass den var rätt
så skojig ärligt talat men man fick inte i för sig inte sova mycket när dom
andra prata hela tiden. Så småningom började man få prov rätt så ofta och
så var utveckling samtalen också, Där man pratade om din framtid och att
man skulle få betyg nästa år jag fick kalla kårar över detta med betyg
redan nästa år, Hur mycket kommer det att kräva? Kommer jag att klara det?
Dessa frågor surrade omkring i mitt huvud irriterande.

Höstterminen närmade sig mot sitt slut, det var typ åtta dagar kvar till
skolavslutning och det var lussespex en rolig grej i skolan som det brukar
vara varje år innan vinterlovet, det blev grejer som t.ex. spybar, strippor
och m.m. Under själva vinterlovet hände det inte mycket och det dröjde inte
länge innan skolan började igen vilket var fruktansvärt jobbigt då man var
tvungen och vakna tidigare nu igen. Vårterminen var något jobbigare för att
då hade vi fler prov i ämnena svenska, matte och engelska och det är alltså
huvudämnena fast som sagt så är det inte betyg åren ännu, så jag tog det
lugnt och inte så allvarligt vilket man igentligen skulle göra för detta
vara bara ett förberedelse år inför åttan och nian. Tiden har rusat iväg nu
är det bra ett par veckor kvar till sommarlovet och årskurs sju närmar sig
mot sitt slut.

Veckorna har gått och nu är det sommarlov en vecka kvar tills man börjar
åttan det känns obehagligt på nåt sätt för detta år kommer man få betyg med
sig hem efter skolavslutningarna. Idag började skolan då och jag var något
nervös efter att inte ha möt klassen i tio veckor, nu har man en
fruktansvärt jobbig tid framför sig betyg åren har börjat och jag ser inte
alls fram emot det. Ett par veckor har gått så är det prov nu igen som
kommer sättas in i betyget, detta gör mig väldigt nervös men jag klarar
proven ändå. Det dröjer inte länge innan utvecklingssamtalet för
höstterminen kommer och jag får reda på att jag har fått en enda
betygsvarning och det är i matte för att jag inte har räknat ordentligt,
jag svär till mig själv att höga detta. Sedan så är det dags för
vinterlovet nu igen det är en vecka kvar till dess och det är lussespex
idag igen, jag tyckte att det var bättre detta år än vad det var förra
året. Veckan har rusat iväg och idag är det avslutning jag känner mig
nervös, väldigt nervös för vilket betyg jag kommer få. Nu är jag påväg hem
skolavslutning var väl okej betyget däremot var väldigt bra, godkänt på
allt utom b-språket Men nu så undrar jag på hur mamma kommer tycka om detta
också, Ville hon att det skulle bättre? Hon tyckte att det var fruktansvärt
bra gjort av mig.

Efter vinterlovet var jag väl förberedd för denna termin som även som den
förra började väldigt hårt. Vi hade redovisningar t.ex. som jag inte alls
är bra på för att jag är fruktansvärt nervös inför såna. Under april månad
så hade jag det väldigt tufft med läxor. Nu var det bara några veckor kvar
till sommarlovet och jag hade tre prov i respektive huvudämne matte,
engelska och svenska, Svenska och engelska provet gick rätt så bra fast sen
så kom matten nu igen jag fick inte alls bra i slutprovet så då sa läraren
att det blir icke godkänt vilket blev väldigt besviket. Tiden har glidit
iväg och jag går hem med mitt betyg som inte alls var bra och jag undrar
vad min mamma kommer att tycka om detta. Hon också tyckte inte att det var
bra men är bombsäker på att jag höger mig till gymnasiet. Nu har jag då
börjat nian och vi har vart i frejgården den första dagen och jag är påväg
hem med en kompis som säger att det är prao om två veckor och jag vet inte
vad jag ska välja för något. Min praoplats blev rusta vilket inte alls var
dåligt vi fick också ta grejer för 200 kronor. Efter praon sa hade jag SO
inlämning och svenska uppsats som ska lämnas in. En vecka kvar tills
vinterlovet börjar för tredje gången i denna skola och lussespexet dras
igång en tredje gång denna gång hålls föreställningen av en del nior från
våran klass. Idag var det avslutning igen då, och jag klara det godkänt på
allt. Så alltså har tiden här varit en ren blandning av bra och dåliga
minnen.

Inskannad version

Mina skolår

texten är skriven på dator
Aldrig för hade jag varit så nervös, men samtidigt så förväntansfull som
när jag skulle börja i första klass, Maleskolan. Jag kommer ihåg hur jag
gick med mina föräldrar som nog var minst lika nervösa som jag, ned för den
steniga vägen en hyggligt varm augistidag. När far öppnade grinden till
skolan fick jag för första gången se mina allra första skolkamrater. Det
var en livlig stämningen bland alla föräldrar och barnen. De bjöds på
kaffe, bullar och saft och mycket annat som för det mesta dels föräldrarna
gottade i sig. Väl efter mina föräldrar hade hälsat på mina nya fröknar
sprang jag bort till lekplatsen där alla andra förstaklassare lekte. Där
efter gick allt så fort. Innan jag ens visste av det, så gick jag på
mellanstadiet. Visst kände man sig en aning äldre, men fortfarande var man
ett barn. Maleskolan hade jag lämnat bakom mig, med en massa roliga minnen.
Nu var det Hedbergsskolan som gällde med Pog, fotboll och kompisar. På
lektionerna var det aldrig en tyst stund. Alltid fanns det någon som kom på
något nytt ståhej. Men jag fann min fridplats. Från vårat klassrum, från
min bänk, från min stol hade jag nog den finaste utsikten en fjärdeklassare
kan ha, ja, jag kände mig som en kung, med en utsikt över fotbollsplanen
och idrottshallen och alla träden, den branta, gräsiga backen, som var
vackrast när det hade regnat lite lätt på kvällen innan. Då var det ett
rent nöje att gå till skolan, bara för att få sitta på en sådan plats. Men
då kom dagen då läraren hade bestämt sig för att flytta runt alla eleverna,
eleverna som protesterade medan andra jublade. Själv grät jag nästan.

Och då så gick man i sjätte klass i Hedberg. Man var störst utav de minst
och man kunde nästa smaka makten i munnen. Det enda problemet var att man
nästan var som en hyena. Man skrattar tills lejonen kommer.
Högstadieeleverna. På rasterna fick vi lov att springa upp i
högstadieelevernas kafeteria och köpa godis. Jag var beroende utav klubbor,
helst köpte jag de som färgade av sig på tungan. Hur som helst, en rast när
jag precis hade köpt klubbor kom en nia förbi. Han frågade om han kunde få
en utav mina klubbor. Jag frågade vad jag skulle få utav han. Med ett
leende på läpparna svarade han: -skydd. Givetvis så gav jag honom tre
klubbor. Då var man en hyena som hade blivit adopterad utav lejonen, aldrig
vetande när de skulle bli hungriga. Med då kom tiden då mina föräldrar
beslutar sig för att skilja sig. Mor bestämde sig att flytta till Ekudden,
och far till Åsen. På så sätt skulle jag senare möta min nuvarande klass i
Sjöaskolan. Men fortfarande en termin kvar med min gamla klass i Hedberg.
Den terminen var nog den bästa jag upplevt i mitt liv än så länge.
Sent in på terminen så var det inte så mycket läxor och man kunde bara ta
det lugnt.
En sådan stämning kommer jag nog aldrig mer att få vara med om. Det går
heller inte att beskriva. Det är något som inte kan skrivas ner på blad
eller tryckas ner på ett tangentbord. Det finns inget ord som kan beskriva
en sådan stämning.

Då lade jag mig helst ner på den gräsiga kullen, kände mig lite grann som
tjuren Ferdinand, medan det andra alternativet, fotboll, inte tilltalade
mig så mycket just då. Inte heller de andra fotbollsnördarna valde att
sparka boll. Skolavslutningen och det efterlängtade sommarlovet närmade sig
med hast. Nu finns det inget skolarbete kvar, utan nu skulle lådorna
rensas, bänkarna tvättas och flyttas till en annan sal. Självklart var det
vi elever som skulle flytta och göra allt jobb. Skolavslutningen var nu
framme i vårat klassrum. Jag och mina klasskamrater hade samlat ihop pengar
till en stor bukett till våran lärare och hans hjälpassistent.
Hjälpassistenten hade gråten i ögat och halsen när hon tog emot buketten
som jag fick äran att ge. Alla sade adjö och önskade en trevlig sommar.
Sommaren det året var skapligt och jag hade inte tråkigt. Men en vecka
innan jag skulle börja i högstadiet, sjunde klass i Sjöaskolan, fick jag
fjärilar i magen. Jag hade inte tänkt på det innan så hemskt mycket men nu
när det var dags att köpa lite nya kläder för första skoldagen så slog det
mig. En helt ny, okänd skola, en helt ny okänd klass, nya okända lärare.
Då kom dagen då jag och min bror var tvungna att möta en helt ny värld.
Gelépudding var mer fast än vad mina ben var den dagen. Hjärtat bankade
vilt innan jag ens sett skolan. Jag hade tagit skolvägen bakom
idrottshallen och gick upp för trapporna bredvid fönsterna till
uppehållarn. Jag såg alla människor som är precis lika nervösa som mig men
ändå så verkar de så avslappnade, så lugna. Medan jag kollade på allihopa
undrade jag ”vilka utav dessa kommer att vara mina klasskamrater de
närmaste tre åren?”
Under hela min låg och mellanstudie tid hade jag aldrig varit ensam, hade
alltid haft en kompis vid min sida. Aldrig hade jag känt mig så ensam som
jag gjorde nu.

Jag fick veta att jag skulle ner i matsalen tillsammans med alla andra
sjunde klassare.
Där höll rektorn och vicerektorn tal men jag lyssnade inte utan spionerade
fortfarande på alla elever. Jag hade fått veta att jag skulle börja i 7A
och gå till en sal där jag äntligen skulle få träffa mina klasskamrater. Om
jag hade fått välja så hade jag nog valt att gå hem.
Då träffade jag en som frågade: – Ska du börja i 7A?
Nervöst kunde jag bara svara med ett simpelt: – Aa.
Tillsammans gick vi in i salen där vi skulle ta klassfoto. Där fick jag se
alla elever i 7A. Det var en präktig klass med en massa nya ansikten. Jag
talade inte direkt med någon, utan satt där under min nervositet och undrar
hur detta ska gå till. De första veckorna kände jag mig ganska ensam, men
sakta, sakta gled jag in i den nya världen jag har klivit in i.
Innan jag ens hann uppfatta det så hade jag en massa nya kompisar, inte
bara i min klass utan i hela skolan. Jag hann inte heller uppfattat
allvaret i att göra läxorna, eller att komma i tid i högstadiet, vilket
gjorde det ganska så jobbigt i åttan då jag var tvungen att ta igen allt.
Jag tror att en del lärare fick en ganska dålig bild utav mig då jag inte
skötte mig som man borde i sjuan. Men i åttan då man börjar med betygen
började jag tänka på gymnasiet. Om jag skulle komma in eller inte, med de
ganska halvtaskiga betyg jag hade. Under min tid som jag gick i sjunde
klass lekte jag bara, tog ingenting på allvar. Jag tycker att det är ett
under att jag står vart jag står idag så som jag slarvat i sjunde klass. Nu
medan jag sitter och skriver detta tänker jag på hur det kommer bli när jag
börjar gymnasiet. Kommer det att bli samma sak som att börja sjuan igen?
Eller kommer jag hantera det på ett bättre sätt? Jag har inte direkt något
stort präktigt minne från hela högstadiet, åtminstone inga trevliga. Jag
kan nöja mig med att jag har fått en massa nya kompisar.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja i första klass, då satt jag på ett
järn stakett. Mamma sa att jag skulle gå ner där i från men jag satt kvar,
efter en stund skulle vi gå in i klass rummet men då ramlade jag baklänges
och slåg i mitt lila huvud i en betong mur.
Så mamma fick sitta och trösta mig innan vi gick in i klass rummet. När vi
kom in i klass rummet så kände alla varandra från uppnaförskolan. Vi hade
en jätte bra lärare som hette Agnes men när vi började fyran så slutade
hon. Vi fick massa olik lärare och det var ganska jobbigt. Men till slut
fick vi en jätte bra lärare som hette Emma. Henne fick vi i femman, men vi
hade inte lärt ås så mycket som vi skulle, så hon lärde ås det vi inte
kunde.
I sexan var det ganska jobbigt att välja elever som man ville gå med
suddig text men det kan stå ”i sjuan” , för att alla var kompisar med
varandra. I sexan åkte vi till Harvinge på klass resa. Då hade vi kul må ni
tro. Vi jömde folk i eleven har antagligen skrivit garderober, men det
är omöjligt att se hur eleven stavat till ordet och under sängar, bara för
att vi skull gå och lägga ås och det ville vi inte. Och en dag ringde brand
alarmet men jag och Viktor la var sin kudde på huvudet och somnade om.
Brand alarmet gick bara för att föräldrana som var med hade rostat bröd och
brödet hade blivit bränd. När vi började sjuan så var det gansk så pirrit
men rätt så roligt för min bror gick här på skolan. När jag träffade mina
klass kamrater i sjuan så var det några nya personer som jag inte kände
igen. Men nu i nian käner alla varandra.
Vi åkte på klass resa i sjuan till danmar, till forup sommar land och det
var gansk kul de med men jag klömde växla svensk pengar till danska. Åttan
var det ingte spesjält som hände.
Men i nian så åkte vi segel båt. Ingo heter båten där hade vi roligt, vi
badade mitt ute i havet och Oskar gjorde så att två killar började jaga ås
till båten. Sen på kvällen kom dom och slängd de upp ål på våran båt, men
då kom en av våra kaptener och börja skrika på dem och han kallade dem för
böner och sen slängde han en porslins mugg på dem. Vi var och seglade i tre
dagar. Dom nio åren i grundskolan har varit jätte roliga tycker jag.
Jag har fått jätte mycket nya kompisar.
Vi skall åka på skid resa i nian nu och vi skall vara där i två dagar, det
skall bli kul. Jag var med i sjuan åkte skidor eller jag åkte snowbord och
det var svårt, jag ramlade flera gånger så jag beslutade att jag skulle åka
i barn baken i stället. Jag var inte med i åttan när de åkte skidor.

Inskannad version

Mina Skolår
Jag ska berätta om när jag började på förskolan fram tills idag alltså om
min skolgång.
Där jag började i förskola hette Rudlundasförskola som inte finns kvar
idag. Jag bodde bara några hus ifrån förskolan. Jag kom ihåg när jag
brukade gå upp på morgonen och fråga mamma ifall jag skulle till förskolan
(detta var ju förstås innan jag hade börjat i förskolan.)
När jag var så liten hade jag ju inte så många kompisar, jag var ju bara 6
år. Men första dagen jag kom dit så var det nästan bara barn som bodde i
samma område som mig.

Min lärare frågade mig vad jag ville göra och jag sa att jag inte visste.
Han visade mig runt dom olika rummen t.e.x Mysrummet, Snickarrummet och
bandy|rummet. När läraren visade mig snickar|rummet så satt det tre andra
pojkar som han sa att jag kunde leka med. Vi fyra blev bästisar och alla
dom tre känner jag idag och en går i min klass. Alla vi fyra gillade sport
och därför var vi ofta i bandy rummet eller ute på fotbollsplanen.
Dom tre andra var tvungna att åka buss varje dag men det gjord jag också
ibland när jag var hos min dagmam|ma. En i min klass var dagbarn precis
brevid mig så vi brukade leka ofta.

På min vanliga fritid så brukade jag oftast spela fotboll och då brukade
jag spela med såna som var 5 år äldre. Det lönade nog att spela med dom
tror jag. man lär sig fortare då tror jag. Förskolan var väldigt rolig, kom
jag ihåg jag fick många nya kompisar kan nästan kalla det kompisår.
Sedan när jag fyllde sju år så började jag i ettan och jag fick med mig
nästan alla kompisar från förskolan. Den skolan jag gick på heter
Kyrkskolan. Den heter inte så för att det är nån kristen skola utan för att
den ligger brevid en kyrka.
Denna skola var ganska liten, det gick bara tre klasser på den, 1C, 2C och
3C. Dom som inte gick på denna skola gick på lärkskolan.
Men det fanns ganska mycket att göra, det fanns t.e.x fotbollsplan,
basketplan, kung o dam plan och en sandlåda med en borg. Jag kom inte ihåg
så mycket från den tiden men när jag gick i ettan så fick jag äntligen
börja i fotboll.
Efter jag hade gått ut trean fick vi börja på Lärkskolan. Den var mycket
större för där går man från 1-6.
På den gamla skolan kände man nästan alla. Några från mitt fotbollslag gick
på den nya skolan.
När vi började i fyran fick vi en lärare som nästan ingen gillade men det
gick ändå bra i skolan.
Men i femman så hade alla tröttnat på våran lärare så att vi hade möten med
rektorn och tills slut fick hon sparken. Nästan halva femman hade vi en
vikare som var väldigt schysst.
Men i sexan fick vi en fast lärare som vi hade haft i musik innan som alla
tyckte bra om. Men i sexan hade våran klass lite problem med mobbong som
jag tror många ångrar idag.
Det var många av killarna som ville vara fräcka och började snusa men det
var inget jag nappade på.
Alla lärarna i sexan tjötade om hur svårt det skulle bli i sjuan men jag
tyckte inte att det var så svårt, det var ju bara mindre läxor och man hade
la mognat också. Det som var jobbigast var ju att cykla till skolan varje
dag.

Det var nog i åttan jag tyckte att det börjad på riktigt med Betyg och om
gymnasiet. Nu i nian har varit jobbigt med mycket prov och gymnasie val.
Men jag har gjort så gott jag kan.
1. Kommunikativ kvalitet: Begripligt innehåll, redovisar händelser 2.
Uppslag och tanketrådar: Relevanta uppslag, de flesta utvecklas något.
Relevant kunskap förmedlas. Exempel finns med. 3. Sammanhang och
disposition: Kronologisk framställning. Början/slut passar till ämnet,
enkel struktur, lätt att följa. 4. Språk: Begränsat ordval, enkelt språk
(formuleringar) med en del upprepningar. Meningsbyggnaden kunde varit
tydligare med kommatering t.ex. (Bra stavning) 5. Skrivregler: Bra
stavning. Kommatering kunde ha använts flitigare, även indelning i kortare
meningar. Ofullständig styckemarkering. Smf: Enkel, trevlig uppsats som är
en översikt med korta funderingar från förskolan t. 9:an Bra stavning, mb.
kunde varit bättre med mer kommatering o kortare meningar

Inskannad version

Jag vet inte så mycket trots 9 år i skolan. Jag tycker maten e bra, ta bort
blod pudding och Gästabudssoppa. Gärna mer sådan mat som ungdomar gillar
typ spaghetti tacos och korv o mos. Gärna musik i korridoren. Varmare i
klassrummen. Ha inga ”tykna” lärare. Paviljongen är bra och tiderna där är
bra. De som går i 8:an behöver ett bättre system för går man i 8:an så
suger skolan hårt. Tag bort alla 7:or i korridoren som ställer sig – i
vägen hela tiden. Det som e bra med skolan är att om man har tråkigt hemma
så är det hyfsat i skolan. De som vill vara med i gympan kan ju vara det.
Om man gillar slöjd så kan man ju ha det lite oftare. Om ni har kaffebröd i
lärarummet, kan ni väl ha det här också. Rektorn tycker jag e bra. Ämnet
musik kan ni ta bort, den skall man lyssna på. Köp fler böcker som handlar
om WW2 det tycker jag om att läsa.

Inskannad version

Jag har precis fyllt 7 År, och nu ska jag börja skolan. Det känns pirigt i
kroppen att börja en ny skola. Nästa dag är det dags mamma väcker mig
klockan 7 på morgonen. Jag äter frukost i vardags rumet och tittar på
tecknat. Jag tittar på klockan, och ser att dett är dags att gå jag stänger
Tv och går ut i hallen, och börjar ta på mig mina kläder. Mamma och jag går
titt skolan tillsammans. Jag känner mig så pirig när jag ser skolan där
bakom horisonten, nu är vi snart frame vid skolan tänkte jag. Mamma och jag
närmar oss min nya skola som hette larmedal skolan vi går i genom skol
gården in i ett stort gult hus upp för 2 trappor och i genom en lång
koridor, tills vi oläsligt till klass 1A. Mamma knackar på dörren
dörren öpnas och ut kommer en gammal tant som hälsar mig välkomen. Jag går
in i klassrumet och säger hejdå till mamma och ger henne en puss på kinden,
jag går in i den ny klasen allt e helt tyst utan min skolfröken som
redovisar på tavlan. två timar senare är det dags för mat, vi går till
matsalen och äter jag setter in till Patrik och Jesper och är knäppt tyst
för att jag inte vagar säga nåt. tills Jesper börjar prata med mig vi prata
om Turtles sköld padorna som var på tecknat i morse. Det va kul att börja
en ny skola med nya elever och attt sånt. det var inte som jag trodde, jag
trodde att ingen ville vara min kommpis men det var ju inte sant, alla va
kommpisar med varan och alla hadde kul tillsammans. Helt enkelt sagt så
trivdes jag. Jag hadde fått nya kommpisar att vara med och jag hadde lärare
som va snälla som inte krävde så mycket av mig som jag trudde. Fyra år
senare. Nu är det dags igen att börja skolan efter ett härligt lov. Jag
sover till klockan 8 på morgonen tills min väckar klocka ringer jag går upp
klär på mig och går ut i köket och gör mig lite frokost. Jag säger hejdå
till mamma och går till skolan. jag går i genom skolan upp för 3 trappor
och i genom en vit koridor tills jag kommer fram till 5A s klassrum. Jag
knackar på dören och Hasse öpnar dören och säger att jag e sen. Jag går in
och säger hej till alla mina vänner då sa Hasse att jag skulle vara tyst
och inte störa efter som jag va sen. Jag satt mig ner och tänkte att nu har
helvetet börjat. Jag satt mig ner och va tyst medans Hasse prata. Ja som ni
ser det har blett strängare sen jag gick i ettan. Det är mycket mer krav
och det är mycket mer bråk i skolan, dom klottrar på toaletterna och är
kaxiga mot lärarna, och svär som bara den. Men man får tyvär stå ut med
dett. Pontus som e ny i min klass e störigast av alla han bråkar med allt
och alla. Han kaxar med lärarna och svär till sina kommpisar Efter 3 timar
var det dags att äta. Vi går till den nyrenoverade matsalen det var äklig
mat, det vä ärtsoppa till lunch. Efter lunch var det rast, jag och mina
kommpisar spela fot boll tills vi såg ett slaxmål på skolan. Jag och Lukas
försökte stoppa slagsmålet, men vi fick ett slag i panan så det blev inget
stopp på slagsmålet Fyra år senare Flytar jag bort fran remnesta, jag
flytar ner mot Kalingsta och börjar en ny skola där som heter Kalingsta. Ja
då var det dags för skolan igen. Jag går upp klockan nio på morgonen. Jag
går ut och gör mig lite käk i köket. Efter att jag ätit klart, går jag och
borstar mina tänder. Ja går ut i hallen och klär på mig. Jag går ut genom
dörren redo för min nya skola. Nu är jag frame, oj vilken fin skola. Jag
går in i ett stort rött hus och upp för två trappor, och går genom en gul
koridor. Tills jag kommer till klass 9D. Jag knackar på dörren och ut
kommer min lärare Janne som såg ut som skater ”wannabe”. Jag gick in i min
nya stilsama klass. Om man jämför nian med ettan och feman så är det mycket
mer slags mål och klotter på hella skolan. och det är mycket mer gäng som
hotar folk och eleverna är mycket kaxigare mot både lärare och andra.
Förutom i min klass. Ja då har ni fåt veta lite om mina skolår.

Inskannad version

Jag kände nog dom flesta den morgonen. vi hade ju gått på samma förskola i
ett helt år men det var ändå pirrigt den morgonen då 17 små pojkar och
flickor kom till Åber skolan hållandes sina föräldrars händer. första dagen
på skolan. vi var bara fem killar i klassen och därmed gjorde tjejerna
ungefär vad dom ville med oss. Under dom fyra första åren han jag nog va
tillsammans med alla tolv tjejerna. Men det var alltid dom som frågade
changs, för det var så det funkade på den tiden. det var också alltid dom
som gjorde slut. Under den tiden hade vi nästan alltid Vikarie eftersom vår
ordinarie fröken ofta var på föreläsningar. Så vi lärde oss inte speciellt
mycke, alla vikarier lärde oss ungefär samma saker.

vi hade en parrarelklass också. På vintern var det alltid fullt krig mellan
A och B (jag gick i A). Vi var helt villda, det gick inte en rast utan att
någon grät och det var oftast en ur min klass eftersom vi bara var 5 och
dom var över tio.

I femman slogs våra två klasser ihop och vi fick två nya fröknar. En av dom
hette Gisela, hon lärde mig väldigt mycke. hon var nog den schihligaste
läraren jag någonsin haft. Hon var helt enkelt en riktig kvinna med riktiga
idéer. så fort vi hade slagit ihop klasserna slutade kriget och vi
allierade oss mot sexorna istället.

Nästa år gick vi i sexan och då slog vi ihop Lanfjordens fotbolls lag med
ranbergens. då lärde jag känna många av dom jag umgås med änn idag. sissta
veckorna i sexan handlade igentligen allt om vem man skulle gå med i sjuan.
Vi var väldigt många killar som ville gå i samma klass och jag antar att
varken lärare eller föräldrar hade hjärta att splittra oss.

Så i sjuan var vi alltså 19 killar och fem tjejer. det var alltså raka
motsattsen mot för i lågstadiet. vi började bra. härlig klass samanhållning
och massor med kompisar. sjuan flöt på bra. Det var nån lärare som anntyde
något om hur surriga vi va men det ursäcktades med att vi bara var sjuor.
alla proven gick bra. över lag var vi nog den bästa sjuan.

Så gick ännu en sommar med fotbolls segrar och sol. Så gick vi i åttan.
inget nytt bara väldigt surrigt nu började folk säga till oss på skarpen.
och i slutet av åttan hade vi ett par föräldra möten för att vi surrade så
mycket. Men betygen låg ändå över G i dom flesta ämnen.

Ytterligare några månader med sol och bad sedan tillbaks i skolan nu i
nionde klass, lite mognare o lite lugnare. vi har fått beröm av lärare för
att vi inte pratar lika mycket, vi har valt gymnasie linje och jag valde
natur. nu sitter jag alltså här på detta godis frossande dricka klunkande
skriv maraton och masserar min ömma handled.