Elevens kön: Flicka

Hela berättelsen är inte renskriven, slutet finns endast i ”kladd”. Här
redovisas endast den renskrivna delen.

Att byta Skola.

Där stod han, lika snygg som alltid.
Han sneglade lite på mig med sina djupblå ögon. Jag ville bara stå där,
nära honom, känna hur han andades, åh, tänk om han ändå var min.
Jag kollade på klockan, den var 8.20. Nu kommer jag försent igen. Jag
skyndade mig att ta mina saker, sedan var det bara att springa in på
lektionen.
När jag öppnade dörren kollade min lärare på mig, men det var lugnt, han
var en snäll lärare.

lektionen var nu slut och jag gick till Anne, hon frågade mig om jag hade
lust att hänga med henne på fest, hon tänkte gå dit vid nio-tiden, då var
nog de flesta där och de hade nog kommit igång lite mer, det brukar ju vara
så segt i början.
Jag kände mig så trött och visste därför inte om jag hade någon lust. Hon
tjatade och sa att Kalle skulle komma. Då ändrade jag mig ganska fort.

Även denna skolvecka hade då gått, jag såg fram emot kvällen och hade stora
förhoppningar om att det skulle bli något mellan mig och Kalle.
Ungefär halv nio var Anne hemma hos mig, vi skulle gå på festen
tillsammans. När vi hade kommit fram till Jonas lägenhet (han som hade
festen) var det ett himla liv, alla pratade och musiken var högt
uppskruvad.
Jag gick in i TVrummet och där, längst inne i hörnet satt Kalle. Skulle jag
gå och sätta mig bredvid honom? Skulle han tycka att jag var dryg? Jag
bestämde mig för att gå till honom.
När jag gick emot honom reste han sig upp, kom fram till mig och gav mig en
kram och sa att det var roligt att jag kom.
Vi satt oss i soffan och pratade och skrattade. Jag hade så roligt med
honom.
Han bjöd mig på en öl, böjde sig framåt och kysste mig. Just då kom Anne
in, hon hade stora ögon och bara stirrade, sedan gick hon ut för att inte
störa.
Jag sov hos honom den natten. Allt kändes så overkligt, jag som hade drömt
om honom så länge. Att allt det som hade skett skulle ske. Jag var så
lycklig.
Vi var äntligen tillsammans.

När jag kom hem nästa dag, berättade jag för mamma att vi var tillsammans,
hur lycklig jag var.
Hon kollade mig i ögonen och sa att hon hade något att berätta. Hon hade
blivit erbjuden ett jobb i Enköping och tänkte ta det.
Jag skulle ändå börja gymnasiet, jag kunde skaffa mig en lägenhet här. Hon
sa åt mig att det, det var för långt ifrån henne, jag kanske behövde hjälp
med ett skolarbete. Jag insåg att det var ingen ide´ att tjata, de skulle
ändå inte funka. Jag frågade istället när vi skulle flytta och fick svaret,
om två veckor.
sidbyte
Jag sprang upp på mitt rum och la mig på sängen, tog telefonen och ringde
upp Anne, hon blev alldeles förskräckt, sedan blev hon ledsen.
När jag hade pratat ungefär en timme la vi på. Då ringde jag upp Kalle, det
var hans mamma som svarade.
När Kalle tog telefonen blev jag alldeles tyst, bara ljudet av att höra
hans röst och tanken att vara hos honom fick mig att gråta. Jag älskade
honom så mycket och ville inget hellre än att stanna kvar hos honom, men
det gick inte.


· Delvis missat ämnet, som inriktar sig på skolupplevelser.
· Disposition kantrar. Ca 8 sidor=gamla skolan/ 5 rader nya skolan/
jämförelserna ej genomförda.
· Språket- mb – satsradning

Lära för Livet!

I början av högstadiet såg jag på skolan som något tråkigt man blev tvingad
till, inte något som var bra och hjälpte mig, bara roligt att få träffa
vännerna.
Senare i åttan började jag gripas av panik, detta var i samband med mitt
första betyg. När jag såg detta kännde jag bättre än så här kan jag. Första
terminen i 9: an såg jag på skolan som en hjälp att få den kunskap jag
kommer behöva. Jag började ta skolan på allvar. Ibland behövde jag inte äns
läsa på ett prov, för att jag varit med och lyssnat på lektionerna.
I SO: n hade vi nu fått en ny lärare. hon hade blivit utbildad för gymnasie
nivå, detta märktes på både henne och våran klass. På hennes lektioner var
det studiero. Detta var väldigt bra för kunde man hänga med på hennes
föreläsningar förstod man nästan allt Denna lärare gav mig nytt hop om att
få gå ut 9: an med bra betyg. Vi fick även en ny lärare i Svenska, hon var
inte en utbildad lärare men ändå fick hon oss att lyssna och förstå. Hon
hjälpte mig med mitt språk och stavning. Hon gjorde det faktist ganska
roligt att gå på lektion (det är ganska viktigt efter 9 år).
Sen femte klass har både jag och mina föräldrar bett om extra hjälp med min
stavning, men nekats detta. Lärarna sade varje gång att man inte går på
stavningen längre.
Vi trodde dem men tyckte ändå att man borde kunna göra något åt mitt
problem, det är ju ändå viktigt att kunna stava.
Sen vi fått dessa nya lärare har jag förbättrat mig, börjat göra saker för
att underlätta min utveckling, som exempelvis tagit den hjälp jag kan få av
mina lärare, genom att han eller hon visar mig vad jag kan göra bättre.
När jag sen fick mina första betyg i 9: an märkte jag vilken hjälp jag hade
fått. Jag hade nämligen höjt mig i 5 ämnen.
Med detta vill jag bara säga att det är inte bara ämnena i sig som är
viktiga, läraren har även en stor påverkan!

Trots att jag har förbättrat mig så i skolan har jag nu valt att gå på Riks
handbolls gymnasiet!

Att byta skola/Att byta klass!
Jag är en kille på 14 år som ska berätta om hur det var att byta skola och
klass.

Jag bor i Vaxholm i ett rött hus.
En tidig Lördags morgon vid frukosten säger mamma att vi ska flytta till h-
vall. – Varför då? frågar jag henne.
– Vi har inte råd att bo kvar här.
– Men jag känner inte en ända människa där.
– Men du kommer få många nya kompisa i den nya skolan.
Jag gick upp på mitt rum och ringde min bästa kompis Martin.
– Martin. Svarade han.
– Hej, det är Johnny.
– Hej.
– Jag vill bara säga att nästa helg bor jag i H-vall, jag ska flytta dit.
– Vad tråkigt. svarade han och lade på luren.
Den sista veckan i min gamla skola undvek Martin mig.
Men jag brydde mig inte om det jag bara tänkte på att h-vall kanske var ett
bra ställe.

När helgen kom och vi var på väg till H-vall med tåg tänkte jag bara på att
det nog kommer bli kul.

När vi var framme var redan det färdigt möblerat och våra rum var precis
som i Vaxholm.

När jag skulle gå och lägga mig på Söndagen kännde jag mig lite nervös
inför morgondagen.
Jag somnade ganska fort den kvällen.

Jag vaknade tidigt på Måndag morgon, när jag vaknade kännde jag att mina
ögon bara ville stängas igen.
Det var då jag kom och tänka på, just det idag är det första dagen i den
nya skolan och klassen.
Jag kännde att mina ben började darra.
Men jag tänkte inte mera på det.
Jag klädde på mig och gick sakta ner för den långa, smala och gråa trappan
ner till köket för att se om det fanns något att äta till frukost. Men det
ända som fanns i det gamla kylskåpet var fyra ägg och en mjölktetra som
hade gott ut för två dagar sedan.
Jag stängde kylskåpet och började gå mot badrummet för att fixa min fresyr
som jag brukade ha den.
När jag kännde i mitt hår var det alldeles torrt och det spretade åt alla
håll och kanter.
Jag börja gå sakta mot badkaret för att ta mig en dusch, när min
lillasyster kom inspringande och skrek:
– Du ska läsa en saga för mig.
– Jag har inte tid. sa jag med en svag och hes röst.
– Dumma dig! skrek hon och sprang för att skvalra för mamma.
Efter duschen var det bara att ta på sig skona och börja gå till skolan. Då
kom det igen, mina ben började darra av nervösiteten. När jag nästan var
framme mötte jag en väldigt söt tjej. Hon hade långt urblekt hår och ett
par söta blåa ögon. Hon kom fram till mig och sa:
– Hej.
Jag svarade snabbt:
– Hej.
– Är det du som är den nya killen som ska börja i våran klass?
– Ja, svarade jag.
– Du kan få gå med mig så du vet vart du ska vara.
– Tack, svarade jag.
– Jag heter Thilda, vad heter du?
– Johnny.
Ett fint namn sa hon med en svag röst.
Jag bara log åt henne.
När vi kom fram till den stora tegelskolan sa hon:
– Vi ska gå till rektorn så du kan få din skåpnyckel.
Vi gick in i dörren och började gå med raska steg mot rektorns rum.
– Hej Mr Bergström.
– Hej Thilda.
– Här är Johnny han är ny här och han skulle vilja ha en skåpnyckel.
– Det ska vi ordna med en gång.
Hon tog imot nyckeln och la den i min hand.
Vi började gå mot skåpen då jag plötsligt kännde att alla killar vi gick
förbi kollade ilsket på mig.
Då kom jag att tänka på att hon nog var skolans populäraste tjej.
Alla killar var sura på mig för att hon visade mig vart jag skulle gå och
vilka lektioner vi skulle ha.

Första lektionen på schemat var engelska.
Vi gick in i klassrummet och satte oss längst bak på två tomma stolar.
Då kom en ganska kraftig kille fram till mig och sa:
– Jag ska sitta bredvid Thilda. Jag reste mig upp när Thilda plötsligt drog
ner mig på stolen igen.
Och sa till killen:
– Linus nu sitter Johnny här du får sätta dig någon annan stans.
Han kollade med en skarp blick på mig och slog knytnäven i handflatan.
Men efter någr veckor blev jag och Thilda tillsammans och jag hade jätte
mycket kompisar.

En kväll tänkte jag.
– Jag trivs jätte bra här.
Sen somnade jag.

Att byta skola/Att byta klass

När jag gick på lågstadiet så bytte jag klass väldigt ofta, men jag hade
inget val. Det bara blev så. Precis när alla i klassen lärt känna varandra
och börjat umgås så fick vi splittras. Jag var rätt liten då så jag minns
inte vad lärarna hade för argument, men vi i klassen protesterade.
Det var spännande och nervöst att byta klass, men jag lyckades skaffa mig
nya vänner. Det är ju positivt på ett sätt, men även negativt, eftersom man
oftast glömmer bort de andra vännerna som fick gå i en annan klass. Man
tappar kontakten med dem väldigt lätt.

Att byta klass och att byta skola känns inte lika dant alls. För om man
byter klass så är man kvar i samma skola, men byter man skola så kommer man
till en helt annan miljö, och det kan vara svårt att vänja sig. Fast jag
trivdes rätt bra här på skolan i början, när inte ”allvaret” dragit igång.
Nu är det sån press på oss elever från alla lärare, och skolmiljön har
försämrats med åren. Klotter överallt, spott på golvet, snus i taket m.m. Å
andra sidan är det kanske bra att vänja sig vid all press, för vi slipper
nog inte undan den på gymnasiet heller.
När jag skulle byta skola var jag jätte nervös, jag trodde inte att jag
skulle trivas, trots att de flesta som redan gick där gav skolan bra
kritik. Det var när vi började här som alla klagomål drog igång. Inte
precis i början, men efter ett halvår kanske. Vi gav skolan dålig kritik
hela tiden, och jag tror att det inspirerade andra elever till att tycka
lika dant.
Klassen jag placerades i var okej, fast vi hade aldrig haft en bra
sammanhållning. Det har alltid varit nån som inte är omtyckt eller några
som ständigt bråkar. Man var faktiskt mycket snällare på lågstadiet, och
jag var t.o.m mer social av mig då. När jag hade bytt klass kunde jag bara
gå fram till någon och börja prata. Det vet jag inte om jag skulle kunna
nu. Det finns folk i klassen som jag aldrig har pratat med under de här
åren, och det bevisar ju våran dåliga samman|hållning. Jag gillade skolan
mer när jag var mindre. Då var allt roligt, och de flesta var sociala och
trevliga.
Det är inte lätt att komma till en ny klass/skola om man är blyg av sig,
det är många som är det nuförtiden. Jag tror att det är viktigt att ta
initiativ när man är ny nånstans, annars kommer man nog inte långt. Man kan
inte alltid ta för givet att alla andra tar första steget och börjar prata,
utan man får tänka om i så fall. Klarar man av det så klarar man nog det
mesta här i livet. Och det är nog viktigt och lärorikt att övervinna den
känslan, att man inte vågar något, man får bättre självförtroende och blir
mer säker på sig själv.
Jag själv var väldigt blyg när jag började här (är det fortfarande), men
jag hade gamla kompisar i klassen som jag umgicks med till en början.
Senare blev jag lite mer social och hittade nya bekantskaper, men de gamla
bekantskaperna finns dock inte längre. Det var massor med bråk och
missförstånd som gjorde så att banden mellan mig och några andra bröts. Men
jag tog det ganska bra, ’livets nedgångar gör att man uppskattar
uppgångarna mycket mer’. Även om ’uppgångarna’ är relativt säll|synta
gällande mig nuförtiden, så uppskattar jag dem väldigt mycket.

Om jag nu ska dra en slutsats så skulle jag vilja skriva att åsikter och
känslor angående skol- och klassbyten är individuella, men de flesta tycker
nog att det är spännande med både miljöbyte och nya ansikten.

Du berättar med ett djup ang att byta skola. Du reflekterar och
funderar. Det är tydligt. Relationer till varandra är huvudtemat. Språket
är bra. VG

Att byta klass/Att byta skola
Under min skolgång har jag blivit tvungen att byta ut det mesta. Det
började med att jag fick en lite konstig lärare i ettan. Jag kan inte
riktigt förklara vad jag tyckte var konstigt med Ida, som vi kallade henne.
Kanske var det att hon alltid gick runt i klassrummet och pratade om sig
och hennes barn eller så var det att hon aldrig blev arg hur mycket vi än
bråkade.
Eleven markerar nytt stycke, både med ny rad och indrag När jag började
tvåan blev Ida gravid och vi blev tvungna att ha en annan lärare. Jag blev
då ganska orolig för att den nya läraren skulle vara elak och ännu
tråkigare än Ida. Den nya läraren hette Agneta och hon var betydligt mer
livfull än Ida. Agneta var dessutom en ”MCknutte” och det gjorde det hela
lite roligare. Under mina två första år i skolan hade jag lärt mig läsa,
skriva och räkna. Jag gillade Agneta mer än Ida och därför lärde jag mig
också mer med henne.
Sedan kom trean och Ida var tillbaka. Halva min klass hade dessutom bytts
ut så man kan väl säga att det var ganska nytt. Treans läsår gick förbi
utan några problem och vi hade avslutning i Nybble kyrka precis som åren
innan. Men när vi slutade fick vi reda på att alla klasser på skolan skulle
göras om till ett/tvåor, tre/fyror och fem/sexor. De blandade klasserna
gjordes nog för att eleverna skulle hjälpa varandra. Jag tyckte då precis
som nu att det var en mycket dum idé att göra så. I fyran tyckte jag att
klassen var dålig, samtidigt som min lärare Sonni var en riktig typ. Han
brydde sig inte ett dugg om vad vi gjorde eller hur det gick för oss i
skolan. Sonni hade vi som tur var inte längre än en termin.
Andra terminen i fyran blev bättre än den första tack vare Siv som blev vår
nya lärare. Jag trivdes inte så bra i klassen men man var ju tvungen att
jobba ändå. Det enda som var kul i skolan var att leka med kompisar på
raster och att gå hem.
Femman började och jag fick börja i en ny klass. Jag fick två nya lärare.
Jag kan bara komma ihåg att den ena hette Jens. Mina minnen av den andra
läraren är bara att hon var en sur tant som troligen bara arbetade på
skolan för att hon inte kunde få något annat arbete. Vi hade också en
tredje lärare i ett eller två utav våra ämnen. Hon hette Lisa Jensen och
kom från Dannmark. Jag var mycket trött på att gå i den klassen jag hade
då. Det förekom mobbing i klassen. Nästan alla i klassen mobbade en tjej
som var helt liten, dum, likblek och hade utslag i hela ansiktet. Vi
kallade henne för liket. Jag var faktiskt så trött på klassen och lärarna
att jag bara satt och ritade på lektionerna. Detta resulterade i att jag
nästan fick gå om. Det enda som räddade mig från det var att jag alltid
fick bra eller mycket bra resultat på proven.
Äntligen börjar sexan och jag är en av de största på skolan. Ny klass igen
och nu slapp vi den sura tanten till lärare och hade bara Jens och Lisa.
Jens var vår klassföreståndare. Lisa var en mycket sträng lärare men hon
var också den bästa jag haft. Hon gjorde oss rädda för henne och det
resulterade i att vi gjorde alla läxor och alltid vårt bästa. Den nya
klassen var mycket godkänd och jag trivdes bra. Om jag skulle fått betyg då
skulle jag nog haft MVG eller VG i alla ämnen. Jag fick umgås med
kompisarna mer i skolan och det gjorde mig pratigare och gladare än förr.
Jag längtade så efter att få slippa den lilla skolan så kallad
Kvarnabyggdsskolan.

Nybblebo! Äntligen högstadiet och ett steg närmare vuxenlivet. En helt okey
klass med många lärare och roligare lektioner. Det var i alla fall vad jag
trodde när jag började. Efter ett tag insåg jag att det inte var så kul att
byta skola. Många kompisar börjar i andra klasser och man blir tvungen att
lära känna nya lärare och nya elever. Trots detta tyckte jag att det skulle
bli kul att gå i sjuan. Jag kunde gå i samma klass och samma lärare i tre
år. Självklart byttes några lärare ut men jag har bara varit missnöjd med
en av lärarna. Han hette Nils-Erik och var en gammal outbildad gubbe som
bara pratade om socker hela lektionerna fast vi redan hade gjort allt om
socker.
Nu ser jag fram emot att få börja gymnasiet och träffa nya kompisar. Det
ska bli mycket skönt att slippa alla onödiga ämnen.

G

Mina skolår

Vad har skolan egentligen betytt för mig? Ser jag tillbaka på mina skolår,
har den med stor sannolikhet betytt mycket. Det har inte bara varit en
plats för lärande, det har även varit en gemensam träffpunkt för personer i
min egen ålder. Det är en plats där man känner sig välkommen och kan knyta
nya vänskapsband.
De senaste nio åren har varit fulla av nya intryck och förväntningar. Trots
det har skoldagarna inte alltid varit lätta att ta sig igenom.

MINA TRE BÄSTA ÅR

För ett tag sedan fick jag en fråga. En fråga som kan ha många olika svar.
Den löd;
– Vem har varit din bästa lärare?
Jag blev relativt förvånad över hur lätt det var att svara. Jag har haft
många olika lärare, varav de flesta har varit bra, men av någon anledning
svarade jag att min första lärare, i klass ett till tre var min bästa.
Det är nog inte så svårt att förstå. Det var tillsammans med henne jag för
första gången fick träffa mina klasskamrater. Tjugo personer som jag skulle
lära känna väl. Det var också hon som skulle ge mig grunden till allt jag
kan. Jag mins en mycket spännande dag ettan, en av de allra första. Det var
en sådan där dag som man inte ville missa för något i världen. – Hela
klassen skulle gå på skattjakt.
Att det var vår lärare själv som gömt skatt|kistan i det ihåliga trädet
förstod antagligen alla. Det var dock inget man fäste sig vid, en skatt är
alltid en skatt.
Jag mins att det var jag som fann den svarta, något slitna, asken och fick
bära den in. Inne i det stora ljusa klassrummet, sittande i en ring, kom
det stora ögonblicket, asken skulle öppnas. Alla var förväntansfulla och
iakttog noggrant när locket fälldes upp. Asken skickades runt och alla fick
välja något som man tyckte extra mycket om.
När det blev min tur tog jag mig en titt, och plockade upp en brosch som
föreställde en fjäril. Det var en mycket vacker fjäril, i blänkande guld
med klarblå vingar.
Skatterna som vi valt visade sig vara mycket olika, allt från puttekulor
till silverhalsband. Vår lärare berättade för oss vad syftet med vår lilla
utflykt var. Hon sade att var och en av skatterna betecknade oss. Trots att
alla var olika passade alla ändå in, och ingen skulle känna sig utanför.
Själv tycker jag att det var mycket bra sagt, att på ett sådant bra sätt få
oss att förstå vikten av att hålla ihop.

I ettan och tvåan gick vår klass i ennet D. Det inebar att vi gick i gula
paviljongen. Det är numera riven men låg precis vid infarten till skolan.
Skollokalen låg lite utanför resten av skolan, jag tror att det var bra.
Det fick oss att komma närmare varandra.

Vi hade dock otur, vår paviljong blev angripen av myror och mögel, vilket
ledde till att den revs. Det ledde i sin tur till att vi blev tvungna att
flytta upp till de andra. Det kändes lite sorgligt, men det visade sig att
det ändå skulle fungera bra.

Mina första år i skolan gick väldigt bra. Jag lärde mig att läsa och att
räkna, och tyckte att det var allmänt roligt att gå i skolan.
Men även dessa år, som alla andra hade ett slut.
Jag mins den sista dagen i trean, avslutningen. Det var en varm och solig
dag och vi gick i klänning eller kortbyxor allihopa.
Innan vi gick hem fick vi en kram och en ros samt ett diplom av vår lärare.
Jag var ledsen, ville inte ha en ny lärare, ville gå i trean för alltid.
Det var inte möjligt, det visste jag, men man kunde alltid önska.

EN TID MED FÖRÄNDRINGAR

På mellanstadiet hände mycket på en gång, byte av lärare blev allt
vanligare, och inget var längre sig likt.
Trots att situationen blev mer och mer otrygg, gjorde vi ändå vårt bästa.
Det var inte alldeles ovanligt att vi inte hade någon lärare på
lektionerna. De visste att vi skötte oss ändå. Visst gjorde vi det, till en
viss mån. Vi kunde sitta och läsa tyst själva, men inte hur länge som
helst. Kom det ingen lärare inom en timma var det inte så konstigt att vi
hittade på något annat.
Så får det egentligen inte gå till, visst vi förstod att även lärare kunde
bli sjuka, men man kan inte lämna en klass ensam en så lång stund. Inte
utan att ens tala om vad vi skulle göra, även om man vet att klassen sköter
sig och klararar sig på egen hand.

Bristen på lärare var ändå inte den enda förändringen. Kravet och pressen
på att vi skulle göra bra ifrån oss ökade även den. Ordet ”prov” var
plötsligt ett ord som alla viste var det var. Det var inte så att vi
började med ett fåtal och sedan ökade på. Jag kan med stor säkerhet säga
att vi hade fler prov och läxor i sexan än vad vi hade i sjuan.
Det blev mycket jobbigt och slitsamt i längden. Ändå tror jag att det var
bra att vi fick pröva på det också. Jag kan inte tala för alla, men själv
hade jag antagligen inte tagit lika mycket ansvar för prov och läxor som
jag gör nu om vi inte fått pröva på det innan.
Vi hade en lärare som var mycket förtjust i muntliga redovisningar. Trots
att det var det värsta jag visste, bet jag och de flesta andra ihop och
verkligen försökte. På grund av detta har jag nu inte lika dåligt
självförtroende och har inga problem med att tala inför en grupp. Något som
käns otroligt skönt.

KLASSRESA – EN FRÅGA OM PENGAR

På mellanstadiet började vi även fundera över vår kommande klassresa. Vi
blev plötsligt medvetna om att pengar inte växer på träd. Vi hade stora
planer för vår klassresa. Allt ifrån London till Mount Everest. Den senare
idén lades dock ned relativt snart.
Alla våra idéer fick oss ändå att börja spara pengar.
Vi anordnade bland annat discon. När vi gick i sexan var det oerhört
populärt att gå på disco, vilket ledde till att vi tjänade en slant på det.

Ett tag försökte vi oss också på att anordna operation dagsverke. Detta
gick mindre bra då det inte var någon större efterfrågan av hjälp från våra
föräldrar.

Vi kom aldrig till varken England eller Mound Everest, men stämningen i
bussen var ändå god när det bar av mot Skara Sommarland. Det visade sig att
det skulle bli väldigt roligt. Vi sov på en campingplats precis utanför
ingången. Vi badade, körde Go-cart, åkte bergochdalbana och prövade lyckan
vid lotterierna. I det stora hela tror jag att vi hade lika roligt där som
vi skulle haft i London.
I och med resan var även mellanstadiet slut för vår del och våra
förväntningar inför högstadiet vaknade till liv.

HÖGSTADIET – TRE HÅRDA MEN SPÄNNANDE ÅR

Högstadiet innebär att man får skåp. Det kan tyckas vara en liten detalj i
sammanhanget, men det känns som en ganska stor grej ändå. Högstadiet
innebär även mer ansvar. Du blir inte påmind om läxor och liknande lika
ofta.
För mig innebar det även att jag bytte kompisar. En av mina allra bästa
flyttade, och det var bara att ta nya tag. Det hela löste sig dock bara
bra, och nu har jag långt många fler kompisar än innan.
I sjuan var arbetssättet mycket likt det på mellanstadiet, det var ingen
stor förändring i det avseendet, det känndes skönt att få en liten
mjukstart innan allvaret och betygen börjar i åttan.
Årskurs sju flöt förbi ganska fort. Sommarlovet kom och första året av tre
var förbi.

I åttan och nian förändrades allt, både till det bättre och det sämre. Det
var spännande att få betyg, men det innebar även en hel del press som
ibland blev outhärdlig.

I både åttan och i nian var vi ute på prao. I åttan tillbringade jag min
tid på min pappas dåvarande arbete. ABB i Kungsbacka. Det var roligt, men
jag tror inte att det gav mig något. Det var inte alltid jag hade något att
göra, vilket gjorde dagarna långa.
I nian prakticerade jag på Ica i Sandsbro. Där gick det inte en minut utan
att jag hade något att göra. Däremot var arbetet både enformigt och
tråkigt. På grund av det tror jag inte att det är i en livsmedelsaffär man
kommer finna mig som vuxen.
Jag ska nog försöka satsa lite högre. Jag valde den samhällsvetenskapliga
linjen på gymnasiet, främst för att jag är intresserad av språk och so.
Just nu sparar jag och min klass för fullt till vår klassresa i maj. Vi har
bestämt os för att åka till Prag. Jag tror att det kommer bli mycket
roligt, och jag kan inte neka till att förväntningarna är höga.

EN OVISS FRAMTID

Vad jag ska ta mig för i framtiden är jag mycket osäker på, jag litar på
att det löser sig på bästa sätt ändå.
Oavsett hur det blir är jag nöjd med mina skolår och mina klasskamrater.
Jag kan nu efter nio år säga att jag inte skulle velat gå i någon annan
klass.

EN NY VÄRLD

Idag så hade mamma och pappa bestämt sig, vi skulle flytta. Vi skulle sälja
huset här på Gotland och flytta ner i landet, till Malmö. Jag hade aldrig
flyttat så här långt. Det kändes både roligt, men även otryggt. Jag skulle
få börja i en helt ny skola och få helt nya vänner och lärare. Jag skulle
flytta till en plats som jag inte visste något om. Jag fylldes av en
underlig känsla, något som jag aldrig kännt förut. Kanske skulle jag få dem
att ändra sig, eller pappa skulle nog inte ändra sig. Han skulle nog inte
tacka nej till ett så bra jobb med en så hög lön. Det är ingen ideé att jag
försöker. I alla dessa tankar så fann jag ro och så slank jag ner under
täcket och somnade. Imorgon var det en ny dag och jag skulle till skolan.

När alarmet startade visade klockan: 07:30. Efter några minuter så gick jag
upp och tog på mig mina svarta byxor och min vita och mysiga tröja. Det var
väldigt kallt ute. Det hade snöat hela natten och snön låg som ett täcke
över hela grässmattan. Vägarna hade redan skottats och saltats. Istapparna
utanför mitt fönster var så långa och fina och gjorde så att det verkligen
kändes som vinter. Snart skulle jullovet komma och jag skulle flytta. Mina
ögon fylldes av tårar och jag satte mig ner på sängkanten och brast ut i
gråt.
– Emma, Emma hur är det med dig, sa mamma och satte sig vid min sida.
– Jag vill inte flytta.. sa jag i en dyster ton.
– Det kommer bli roligt. Vi kommer att träffa många nya människor och se
en helt ny plats. Kom nu, du måste äta och gå till skolan så att du
inte kommer för sent. Okey?
– Okej, sa jag och ställde mig upp och gick till köket.
Jag tog en brödskiva smörade den och lade på några skivor ost, dessutom så
hällde upp ett glas mjölk.
Jag tog sedan på mig min jacka, mössa, halsduk, vantor osv och gick och
satte mig i bilen. Ingen har väl lust att cykla i – 12?C.

Mamma stannade bilen utanför skolan. Tänk att jag aldrig kommer få så
skolan mer. Jag kommer inte änns få gå klart sjuan här. Jag gick in och
hängde av mig ytterkläderna i mitt skåp och tog ut so/sv böckerna och begav
mig mot klassrummet.

– Hej Emma, sa Johanna.
Johanna var min bästa vän och jag var tvungen att lämna henne här. Vi kunde
prata om allt. Vi brukade hjälpa varandra med läxan och brukade plugga ihop
när vi skulle ha prov. Jag kommer verkligen att sakna henne. Vi satte oss
ner vid våra bänkar. Alla skulle skriva om en känd person och sedan så
skulle vi redovisa för klassen.
– Hur mår du Emma? frågade Johanna.
– Jag ska flytta, sa jag och sjönk ner i stolen.
– Så ni har bestämt er.
– Ja, sa jag.
– Jag kommer att sakna dig jätte mycket, men vi kanske kommer träffas
någon gång.
– Ja, jag hoppas det.
– När åker du?
– Enligt planerna så kommer jag inte gå klart sjuan här. Jag önskar
verkligen att jag kunnat stanna kvar, om det inte vore för det där
jobb erbjudandet som pappa fick.
– Du kommer säkert att trivas där, jag kommer att ringa till dig minst
en gång i veckan.
– Tack, du är en riktig vän du.

Efter att skolan slutat så började vi packa lite saker varje dag. I dag så
hade dagen kommit. Huset var redan sålt och nu så skulle vi åka ner till
det nya huset. Våra saker hade vi redan skickat ner med en flyttfirma. Som
sagt, allt var packat och klart. Dagarna gick och skolan skulle börja
imorgon. Jag var verkligen jätte nervös. Jag bodde jätte nära skolan, så
jag kunde bara gå dit på 5 minuter eller mindre. Skolan såg rätt så sliten
ut, men den var äldre än min förra skola. I detta ögonblick så kände jag
hur fjärillarna surrade runt i min mage. Jag gick med tunga steg mot
ingången. Läraren som hade ringt igår sa att jag fick skåp nr: 165. Det var
ett blått underskåp. Efter att jag lämnat ytterkläderna i skåpet gick jag
till klassrummet. Ju närmare jag kom ju nervösare blev jag. Å, nej. Jag
hade kommit försent, vilken bra start på terminen i en ny skola, i en ny
stad. I en ny värld helt enkelt. Jag såg en ledig plats bredvid en rödhårig
tjej och jag satte mig där. Allas blickar var fixerade på mig och jag kände
mig nästan som ett offer. Efter nån sekund slutade de och läraren gick in i
rummet.
– Vi har en ny elev, som ni ser. Hon heter Emma Berg och kommer från
Gotland. Jag hoppas att du kommer att trivas, Emma. Vi håller just nu
på med de olika religionerna, har du läst om dom?
– Nej, sa jag.
– Vi ska ha prov på dom i slutet av nästa vecka, på torsdagen.
Efter att so/sv lektionen hade vi engelska och matte. Efter det så hade vi
lunch. Många i min klass kom fram till mig och frågade om varför jag
flyttat hit och hur det såg ut på Gotland osv. Jag tror att jag har fått en
ny vän. Hon heter Annika och hon började i den här klassen för ett halv år
sedan. Hon bodde i Stockholm, men efter att hennes föräldrar sepererat så
har hon levt med sin mamma här i Malmö. Vi hade många saker gemensamt och
vi har jätte roligt tillsammans. Efter att dagen var slut så gick jag hem.
Så fort jag fått foten innanför dörren så ringde jag min vän Johanna. Vi
hade så mycket att berätta för varandra. Vi pratade säkert i en halvtimma
eller mer.
Jag har lärt mig mycket om livet… Det var inte så dåligt att flytta.
Visst har jag saknat och kommer att sakna alla mina vänner på Gotland. Jag
tycker att alla mina lärare är trevliga och bra på att lära ut saker och
ting, med undantag för våran engelska lärare. Allt kan ju inte vara
perfekt. I början tyckte jag att allt var tråkigt och att det inte var
någon ideé att flytta, men nu så har jag ändrat min uppfattning totalt. Det
är väldigt spännande och intressant att komma till en ny plats. Tänk vad
mycket jag hade gått miste om, om jag inte hade flyttat. Det kan vara bra
att bryta sin vana och att göra något nytt någon gång.
Imorgon så har det gått en månad sedan jag flyttade hit. När vi har lov så
ska vi åka till Gotland och besöka alla våra gammla vänner. Det kommer bli
kul och så kommer jag få träffa Johanna. Nu vet jag att det faktiskt kan
vara lärorikt att flytta och inte bo kvar på samma plats. Se det från den
ljusa sidan.

Att byta skola/Att byta klass

Hon sitter längst bak i ett hörn av det vitmålade klassrummet, stirrar ut
genom det något smutsiga fönster och ser några barn från förskolan skutta
omkring utanför.
Här inne sitter hon nu med sin nya klass, Natur 1: orna. Det är
hennes första dag på gymnasiet. Hon är ensam, ingen av hennes kompisar har
valt naturvetenskap. Framför henne sitter hennes nya klasskamrater på
varsin stol bakom de slitna bänkarna. De flesta verkar känna varandra,
eller i alla fall känna någon. Här bak sitter hon, Lisa Johansson, helt
ensam. Ingen ser henne, ingen hör henne. Hon känner sig helt genomskinlig.
När hon kom till skolan den morgonen hade alla tittat på henne, pekat, och
då och då slängt någon vidrig kommentar. De hade retat henne för hennes
rockmärken som var fästa på skolväskans framsida. Märkerna visade hemska
bilder på djur i fruktansvärda förhållanden, och nedanför stod en text.
Hennes favorit var en med en apa i bur på forskningsinstitutet med texten:
”Stoppa plågsamma djurförsök”. De hade kallat henne för gräsätare,
knäppskalle och skrikigt taskiga kommentarer om veganer. Hon suckar där hon
sitter med matteboken uppslagen på geomitri-kapitlet. Varför bry sig tänker
hon. Hon är van att bli kallad ”jävla veganunge”.
När mattelektionen äntligen tagit slut hittar hon fram till sitt skåp. Det
är grönt och precis som de andra skåpen verkar det nytt. Hon slänger in sin
mattebok på hyllan i mitten där hon bestämt sig för att ha sina skolböcker.
Hon är just på väg att putta igen skåpsdörren då hon upptäcker några killar
stå bakom henne. Hon vänder sig om och får en rejäl knuff på högra axeln.
”Asså du är vegan.” säger den längsta utav pojkarna. Lisa svarar inte, utan
vänder sig mot sitt skåp och låtsas leta efter en bok. ”Hör du inte vad jag
säger! fräser han. Lisa vänder sig ostadigt om.
”Vad vill du”, säger hon.
”Vad vill du, härmar en utav de andra killarna. Den längsta, som verkar
vara ledare, kliver ett steg närmare henne.
”Vi ville bara säga att du har inget här att göra, säger han. Lisa tittar
på de andra killarna. De hånler lite smått.
”Förresten har du väldigt fula kläder och en stor häck, säger han och de
andra skrattar. Längst bak står en smal kille. Han tittar ner i marken då
Lisa försöker nå hans blick. Hennes blick lämnar hans sorgsna ansikte och
letar sig neråt. Den når han stora, något torra händer. Lisa upptäcker
plåstren på hans handleder. De är smutsiga och på gränsen att lossna från
hans hud. Han lyfter sin tunga blick från marken och tittar henne rakt i
ögonen. Hans ögon är blåa med svaga inslag av grönt. Han rör på läpparna
men hon kan inte urskilja de ord som han försöker säga.
Lisa känner en lätt knuff igen, men den här gången i sidan.
”Kom så går vi” säger en hes röst. Det är pojken längst bak. Den store,
långe ”ledaren” vänder sig om och blänger ilsket på honom. ”Är du kär”,
flinar han.
Pojken säger ingenting utan går sin väg. Den store lutar sig framåt och
säger: ”Vi kommer tillbaka”.
Lisa ser hur skaran av pojkar lunkar iväg. Hon känner sig rädd och
uppskärrad. Nu börjar snart SO-lektionen, men hon tänker inte gå dit, hon
tänker skolka.

Det är varmt på caféet där hon sitter i en soffa längst ner i hönet. Hon
ser sig omkring. Här finns många bord som verkar vara väldigt gamla.
Sofforna är mjuka men något slitna. Lisa tycker att det är mysigt. Hon
lägger händerna om sin thekopp och det går en härligt varm ilning genom
henne. Nästa lektion har de bild, det vill hon inte missa. Hon bestämmer
sig för att gå tillbaka till skolan när hon har druckit upp sitt the.

När hon öppnar dörren till huvudingången känns det som om alla tittar på
henne. Hon går genom korridoren och viker av vid ingången till klassens
skåp.
När hon är några meter ifrån tvärstannar hon. Framför henne ser hon pojken
med de blå ögonen.
Lisa ser hur ”hans gäng” omringar honom och trycker upp honom mot väggen.
Hon hör hur de fräser åt honom.
”Vad fan håller du på med”, säger de. Pojken säger inget. Han kollar ner i
marken. ”Försvarar du henne, din skit!”
”Nä, jag bara.”, lyckas pojken få fram.
Killen som hade tryck upp henne på förmiddagen ger pojken en spark i magen.

De slår och sparkar på honom.
Det är bara hon som ser, ingen annan i hela världen. Hon måste göra något,
hon måste. Utan att tänka får hon fram ett gällt tjut.
”Sluta”, ropar hon.
De vänder sig mot henne. Lisa vänder sig om och går i riktning mot
bildsalen. Efter sig hör hon de där orden igen. ”Jävla veganunge, hora och
gräsätare”. ”Du kan inget annat än att käka morötter och tända eld på scan-
bilar”, ropar de.

Orden ekar i huvudet på henne där hon sitter ensam vid ett bord i matsalen.
Hon sitter längst bort, längst ner. Lisa har suttit här länge. Sojakorvarna
har hunnit bli kalla på hennes tallrik. Bredvid korvarna ligger en stor hög
med sallad. Hon petar i sin mat och märker inte när de kommer. De slår sig
ner bredvid henne medan de hånler allihopa, alla utom pojken med de blå
ögonen. Hans ögon var det vackraste hon någonsin hade sett, lika blå som
den vackraste sommarhimmel. På hans tallrik ser hon, till sin förvåning,
likadana korvar som hon har. Lisa tittar honom i de vackra ögonen och
småler.
”Ska du inte äta dina sojakorvar, Tim”, säger den ene. ”Ledaren” som
tydligen heter Johan, hånler åt Lisa. Han kollar ner i sin mat och du då?,
frågar han.
”Jag är inte hungrig”, svarar hon.
”Vi sticker! Den här maten går ju inte att äta”, säger Johan. De reser sig
och ska just gå då en av killarna vänder sig om och häller sitt mjölkglas
över hennes mat. ”Här får du”, säger han. ”Jag har hört att veganer ofta
får kalkbrist”. De andra skrattar, men inte Tim. Hon ser hur de försvinner
ut genom den höga men smala utgången. Han går längst bak, pojken med de blå
ögonen, Tim.

Det är kväll, fredag kväll. Hon sitter i sitt rum med musiken på högsta
volym. De ljuva tonerna skär genom hennes öron, likaså rakyvem som skar
genom hennes tunna hud. Det svider, men hon vill se det blöda, se sig
plågas. Hon är så borta av musiken som dånar ut genom högtalarna att hon
nästan inte hör när det ringer på dörren. Hon slänger rakhyveln i
papperskorgen och med blödande handleder springer hon ner för att se efter
vem det kan vara. Det ringer aldrig på hennes dörr.
Lisa säger att det är hennes dörr, och hennes hus. Det är för att hennes
mamma och pappa aldrig är hemma, de jobbar jämt. Nu är de på krogen, och
kommer nog hem någongång när morgonen kryper fram. Då är de antagligen
fulla, som alltid annars.
När Lisa ser vem som står utanför dörren stannar hon. Hon stirrar in i de
härligt blå ögonen innan hon låser upp dörren. Försiktigt trycker hon ner
handtaget och dörren glider gnisslande upp.
”Hej”, säger han lite försiktigt.
”Hej”, får hon fram.
”Förlåt om jag stör eller så. jag ville bara. äh.Får jag komma in?”
Maja backade några steg bakåt och lät honom komma in.

Hon gick före Tim in i det lilla köket på Hallonstigen 7b. Taket var lite
flagigt, men väggarna såg nya ut med de lätt violfärgade tapeterna. Lisa
gjorde ordning the i två stora koppar. Tim harklade sig. ”Förlåt om jag
stör”, sa han igen.
”Det är ingen fara”, svarar hon med en lågmäld stämma.
Det blir tyst en stund, en lång stund. Tillslut avbryter han tystnaden.
”Förlåt”, säger han. ”Det var inte meningen att det skulle bli såhär”.
Han sneglar mot hennes handleder som fortfarande är täckta av blod. Tim tar
hennes hand och stryker henne över kinden. Hans ögon skriker av smärta, av
ångest. Hon förstår och ger honom en lätt tryckning med handen. Hon tittar
på hans plåster på handlederna och innan hon hinner öppna munnen kommer han
med ett svar.
”Jag mår inte heller bra. Jag trivs inte. När jag kom till skolan som etta
var jag också ensam. Jag började umgås med de. De var taskiga mot alla. Jag
var så dum, räddade mitt egna skinn och gjorde som de, var som de. Jag har
aldrig velat det, göra någon illa, vara taskig, därför skar jag mig. Jag
ville bara dö. När de gav sig på dig gick det inte mer. Du fick mig att
inse vad jag höll på med. Åh, Lisa, jag är så ledsen.” Han tryckte hennes
hand hådare i sin, strök henne över kinden igen.

Ett tag senare sitter de på soffan i Lisas rum. Tim har dragit henne till
sig och hon lutar sig mot hans varma bröst. Han har lindat om hennes
handleder och tvätta skärsåren. Hans pappa är läkare så han fick tidigt
lära sig hur man skall göra i olika situationer, säger Tim. Till sin
förvåning frågar han Lisa hur det var på hennes förra skola. Hon berättar
om hennes kompisar, de snälla lärarna, bildlektionerna som hon älskade. Ja,
förrut hade allt varit perfekt. Hon känner hur salta tårar rinner nerför
hennes kinder. Tim kramar henne hårdare. För första gången på mycket länge
känner hon sig trygg. Han lutar sig närmare henne och viskar i hennes öra:
”Allt skall bli bra igen, det lovar jag dig. Hon känner hur hans läppar
snuddar vid hennes, hur hans hand kramar hennes. Hon förstod ingenting. Hur
hade Tim, en av de populäraste killarna i skolan blivit kär i henne? Tänk
om han drev med henne? Tänk om han gick direkt och berättade för de andra
och allt skulle bli värre än förrut”. Tydligen förstod han vad hon tänkte
för hon kände hur de slingrade sig om varandra ännu mer. ”Det är lungt”,
säger han. ”Jag kommer aldrig mer göra dig illa. Jag tänker inte vara med
de mer. Det är du och jag nu. Vi är starka tillsammans.”
Hans ord kändes så lugnande.
”Tänk inte mer på skolan nu”, säger han. ”Nu har vi en veckas lov framför
oss. Det kommer att bli det bästa lovet i mitt liv”. Han ler. ”Och vi skall
hitta på så mycket skoj. Vi kan väl dela ut flygblad om du vill någon dag.
Om djurförsök till exempel. Du har väl förstått att jag är vegan va?” Hon
ler. Visst har hon förstått det. Lisa tittar rakt in i de blå ögonen. Nåt
så vackert kommer hon aldrig mer att få se och någon så underbar människa
som Tim kommer hon aldrig att få träffa igen.
De kysser varandra, och hon känner sig så lycklig. Hon känner sig lika fri
som en fågel, och lika viktlös som ett moln. De ler mot varandra, två
leenden som utstrålade glädje, trygghet och kärlek. ”Min lilla
veganflicka”, säger han, och ger henne en kyss i pannan.

2. Att byta skola/att byta klass.

Mina skol byten

Nu är klockan halv åtta på kvällen. Imorron börjar jag i en ny skola, igen.
Det är femte gången av alla mina skol år. Det är så att jag aldrig trivs i
skolorna. Killarna är för mesiga, och tjejerna är antingen värsta töntarna
eller stroppiga, en del kan vara ganska jobbiga för att dom är så fnittriga
och låssas att inte förstå någonting. Men ialla fall imorgon är det min
första dag i den nya skolan. Undra hur alla är i den klassen jag ska gå i
då. Den heter 9H. Just nu är dom 28 stycken elever i klassen, men imorgon
blir dom 29 stycken. Nä nu ska jag nog sova.
Nästa morgon (Annas första dag)
God morgon klassen! ropade läraren. Hon hade en röd tröja och en svart lång
kjol på sig den dagen. Idag ska vi få en ny tjej i klassen, hon heter Anna
och kommer från Nacka men nu bor hon här i storstaden. Ha Ha. Jag tittade
ut över klassen, den såg ganska trevlig ut. Och alla tjejer såg inte så
bimbiga ut och killarna värkade inte så mesiga. En kille var jätte snygg.
Han heter tydligen Magnus. På första rasten med klassen Sara och Pernilla
kom fram till mig på en gång och frågade om jag ville följa med dom till
kiosken, som ligger på andra sidan gatan. Vi köpte lite godis. Det var inte
mycket kvar av dagen då Pernilla kom fram och frågade vad jag skulle göra i
helgen. Så vi bestämde att vi skulle gå på bio. Så att jag ska träffa flera
av hennes kompisar.
När Anna kommer hem
När jag kom hem kommer mamma nästan hoppande på mig, Jag för|stod vad det
var, Hon hade fått nytt jobb igen. Dags att byta skola igen. Men mamma jag
har precis börjat. Sen mamma och pappa skilde sig har mamma bara tänkt på
jobb. Hon är fotograf, och i vissa städer är det bättre med jobb, det är
därför vi flyttar så mycket, men hon säger att en dag när hon hitta en
plats där hon trivs, då ska vi stanna där.
2 veckor senare
ännu en ny kväll före första
dagen i skolan för Anna
Åh gud vad jobbit det här är tänker Anna när hon håller på och bestämmer
sig för vilka kläder hon ska ha på sig. Hon väljer sitt svarta linne och en
vit kofta över det sen ett på vita byxor. Sen går hon och lägger sig. Hon
vaknar klockan sju på morgonen där på av att klockan ringer. Hon går upp,
ställer sig i duschen. Hon klär på sig och sminkar sig, sen går hon ner för
trappan i det nya huset. Hon tänker här kommer nog mamma trivas. Hon är
nervös inför att träffa den nya klassen. Hon vet inte vad hon ska säga, hon
vet inte hur hon ska vara inför dom. Hon går till skolan i lugn takt, när
hon väl är framme tycker hon att skolan ser trevlig ut. Hon ska gå upp till
rektorn, i korridoren möter hon många elever i skolan, dom flesta kollar
bara på henne, några säger hej. Så kommer hon in till rektorn. Hej är det
du som är Anna Björkengren? Ja, säger Anna.
Så får hon reda på att hon ska gå i 9b och att hennes nya klassföreståndare
heter Tomas och kommer aldeles strax. Hon väntar och väntar. Hon är
jättenervös. Hon märker inte att han kommer utan hon hör bara en röst som
säger: Är det du som är Anna Björkengren. Ja säger hon.
Så visar han henne lite runt och till sist ska dom träffa klassen. Hon
håller på att dö av nervositet. Det känns som om hon skulle svimma när hon
kom in i klassrummet.
Hej, säger klassen.
Hon säger hej hon med
Det här är Anna, säger Tomas
Hon har gått i många olika skolor och flyttat flera gånger så alla får vara
snälla mot henne så hon kanske stannar, men han sa mest allt på ett skojit
sätt alla förstod ju att det inte var därför vi flyttade så mycket.
På rasten var jag med Daniella, som kallades Ella, och Diana. Dom är
väldigt roliga.
Pip pip pip. Anna vakna.
Jag vaknade plötsligt. Allt hade bara vart endröm. Men nu skulle jag
uppleva det jag drömde, att det blir lika bra. Jag fixar mig och klär mig,
ropar hejdå till mamma. Sen går jag ut genom dörren till min nya skola med
några små fjärrilar i magen.

Att byta skola/Att byta klass.

Min kompis byter skola

Det var en vacker måndags morgon. Sommarlovet hade börjat!! Äntligen hade
man slutat 3: an på Stigtomtaskolan. Nu skulle man bara ta det lungt och
slappna av och vara med sina kompisar. Det var precis den dagen allting
hände. Första dagen på Sommarlovet flyttar en liten, ljushårig tjej i
grannhuset. Hon såg väldigt snäll ut. Hon gick in för att hennes mamma
ropade efter hjälp. Jag gick upp till mitt rum sätter på cd-spelaren. Jag
ställer mig vid fönstret, kollar ner mot marken och kollar sedan in i ett
fönster som den nya familjen bor i, da ser jag den där tjejen står där och
ser jätte ledsen ut. Jag tängte: Vad är det som har hänt egentligen? Jag
springer ner till köket där mamma står och pratar med nån främmande kvinna.
Jag går fram och säger
– Hej
– Hej mitt namn är Eva och vi flyttade in i huset mittimot.
– Hur gammal är du? frågade Eva
– Jag har precis gått ut 3: an
– Vilket sammanträffande min dotter Sara har precis gått ut 3: an.
– Okej va kul.
– Ni kan väl komma över på middag i morgon kväll om ni vill förstås?
– Självklart säger mamma.
– Okej ska vi säga sju?
– Ja de passar bra.
Lena går hem till sig.
Jag vaknar upp på morgonen att det står nån där utanför och kastar
sten på mitt fönster. Jag går och kollar vem det kan vara. Utanför fönstret
ser jag den ljushåriga Sara står där med en fotboll i handen. Jag öppnar
fönstret och säger att hon kan komma upp och vänta medans jag skulle klä på
mig och äta frukost. Hon sa att hon kommer upp på en gång.
Det ringer på dörrklockan, jag springer ner och öppnar dörren.
– Hej Sara.
– Hej hur kunde du veta vad jag heter?
– Din mamma var här igår och berättade lite om dej.
– Okej ska vi gå ut och spela lite fotboll sa Sara.
– Ja visst kan vi göra det. De finns en fotbolls plan i närheten där vi
bor.
– Okej då går vi dit.

Nu har det gått några veckor och sommarlovet är snart slut.
Jag har varit med Sara nästan hela Sommaren. De har varit jätte roligt. Men
nu börjar den tråkiga skolan igen. Men det som är kul den här gången är att
vi kommer få en ny tjej i klassen. Och det är Sara.
Det är måndag morgon, Sara och jag går till skolan. Sara som är ny i
klassen får välja var hon vill sitta och det finns bara 2 lediga platser. 1
brevid mig och 1 brevid en kille som ser ut som en pluggis. Sara valde mej.
Vi har jätte kul på lektionerna.

Det har nu gått några år nu. Sara och jag är fortfarande jätte bra kompisar
men nu går vi i 6: an. Jätte kul. Sara har skaffat pojkvän och jag med. Min
pojkvän heter Henrik och är jätte söt. Men just nu när jag står i mitt rum
och ska bädda sängen kommer båda mina föräldrar upp på mitt rum och sätter
sig i den nybäddade sängen.
– Va är de för fel mamma och pappa?
– Nej det är bara att pappa har fått ett jobb i Stockholm som är jätte bra
så vi blir tvungna att flytta dit.
– NEJ!! Jag vill inte! Hur kan ni göra så här mot mig??!!
– Vi måste.
– Men Sara då?
– Du får ta tåget hit till Sara nån gång i månaden och så kan Sara komma
hit. Ni kommer inte tappa kontakten för att vi flyttar.
Nu har det gått några veckor, jag har precis kommit igång i skolan här
i Stockholm. Det är jätte kul här men jag saknar Sara. Och pojkvännen
gjorde jag slut med den dagen jag åkte. På telefon. Fegt va?
Men snart är det fredag och Sara ska komma hit. Hon ska få träffa alla mina
kill och tjej kompisar.
– Killarna här i Stockholm är skit snygga!!
Fredagen har kommit och Sara har kommit. Vi har bestämt att ikväll ska vi
gå på bio och imorgon ska vi gå på stan med Johan och Linus. Johan är 1 år
äldre än oss och Linus är lika gammal som oss.
De ska bli jätte kul.
Men just nu så gör vi inget speciellt. Mamma är nere i köket och lagar mat
innan vi ska gå på bion. Pappa är ute och lagar bilen. Vi käkar lite mat
och sen åker vi med pappa in till bion.
Efter bion är slut så ringer vi till pappa och ber han komma och hämta oss.
Han kommer på 10 minuter. När vi kommer hem så kollar vi lite på TV sen
somnar vi.
Imorgon kommer det att bli en rolig dag, jag hoppas Sara börjar gilla
Linus.
Det är lördagsmorgon klockan är 11.30.
Mamma kommer upp och väcker oss. Nu måste ni skynda er. Tåget går 12: 10 in
till stan. Vi klär på oss och äter frukost, borstar tänderna sen är det
bara springa till tunnel banan. Vi hinner me den. Vi skulle möta Johan och
Linus vid plattan kl. 12.30. Vi kommer dit och där står dom. Sara hade
träffat Linus 1 gång tidigare och hon tyckte att han såg bra ut. Men när vi
kommer dit ser jag Saras min. Hon säger:
– Fan va fin han är. Han har förändras jätte mycke.
– Tycker du?
– Ja
Vi går vidare på stan vi sätter oss på ett fik i gamla stan. Vi sitter och
pratar om hur det är och var i Stigtomta. Vi skrattade väldigt mycke. Sara
säger att Stigtomta och dom som bor där har förändrats sen du flyttade, de
är inte lika kul där utan dej.
Det är ganska sent nu. Johan och Linus frågar om dom kan få sova hos
mig.
– Ja de får ni väl.
Vi 4 åker hem till mig. Vi är ute å umgås me mina andra kompisar. Men sen
när vi kommer hem så börjar Sara och Linus pussar och Jag och Johan ochså.
Det var jätte mysigt.
Söndag har kommit å Sara ska snart åka hem. Vi bestämmer att jag ska
åka hem till henne nästa helg. Och då ska Johan och Linus komma på lödagen.

Vi vinkar av Sara vi station och sedan åker jag och pappa hem.
Nu börjar skolan igen. Fan va tråkigt men nästa helg ska vi ha kul.