Elevens kön: Flicka

ord inflikade med pilar och streck skrivs kursiverade

Skoltiden bereder ungdommar för framtiden. Iallafall är det så skolverket
och liknande ser den. Jag har alltid sett den som något mycket mer än så.
Jag tycker också att skoltiden alltid innebart ett stor ansvar gentimot
vårat land och hela vår värld. Det är vi människors plikt att för den
större utvecklingen frammåt och skapa förändringar. Allt detta utarbetas
med våran kunskap. Kanske också visdom men utan lärdommen skulle vi
definitivt inte ha möjlighet att leva så bra som vi gör idag.
Lärdom från skolan och livet i sig…

Jag minns mycket väl min första dag som elev. Byggdnaderna kändes stora och
skrämmande. jämfört med det lilla dagiset jag kom ifrån. Det sprang myror
för fullt i magen då jag klev in i det färgglada klassrummet. Men
nervositeten släppte snabbt då jag upptäckte att alla faktiskt var lika
blyga som jag själv. Till slut släppte spänningen och alla kunde vara sig
själva. Vi fick berätta vilka vi var en och en. Vips, så var snacket igång.
Och vi klickade verkligen.. Man skulle kunna säga att klassen skaffade sig
en gemenskap redan första dagen. Och den kom att hålla i flera år..

När man började skolan redan som sex-|åring tog man dock inte själva
utbildningen på allvar. Då handlade det hela mer om att just skaffa
kompisar, leka lekar och liknande. Men mellan allt det så lärde man sig
faktiskt en hel del som man fått nytta av på senare år. Sådana saker som
nästan omedvetet går in i hjärnan och stannar. På det stora hela så ser jag
faktiskt skoltiden (låg- och mellanstadiet) uppdelade i stadier. På
lågstadiet lägger man ner den mesta energin på att bilda sig ett välskapat,
socialt liv medan man på högstadiet inser allvaret och ger sig in i
pluggandet. Det betyder att man har med sig lite av varje i bagaget då man
börjar gymnasiet. En anledning till att man hårdpluggar just på högstadiet
är naturligtvis betygen!
De sätter press på eleverna, visar vad de kan förbättra från termin till
termin och berättar samtidigt att deras nästa stora steg frammåt i livet
faktiskt blir vad de själva gör det till. Inga privilegier utan enbart
kunskap.
Destu mer välutbildad man är destu fler alternativ får man i exempelvis val
av gymnasium. Det vuxna livet ger mer fakta och raka puckar.
Man får mer eget ansvar..
Det gör att man ibland kan längta tillbaks till lågstadiet då man tog på
allt mycket lättare. Ingen press fanns och allt verkade bekymmerfritt. Man
hade knappt några prov och fick den tid som behövdes till att lära. Men
visst är det spännande att känna hur livet går frammåt. Jag som många andra
känner mig nu redo för nya utmaningar och prövningar.
Precis som när jag började högstadiet. Spänningen var olidlig men tids nog
finner man sin plats och kan köra sitt race. Jag hoppas med hjälp av den
gångna och kommande skoltiden kunna åstakomma något bra i framtiden. Något
som kan göra våran värld ännu bättre och trivsammare..
Det är iallafall vad jag kämpar för och strävar efter!
//Anna-Maria

Att byta skola
– När börjar du?
Jaha, samma trevliga stämma väcker en med samma fras som vanligt.
– Som alltid.
Allt hade alltid varit ”som vanligt”. Nej, inte alltid, för fem månader
sedan var sommarlovet slut och det var dags att byta skola och börja
gymnasiet. Jag hade fruktat den dagen länge nu, ända sedan åttan faktiskt.
Jag ville verkligen inte byta ut min underbara klass. Min förra skola låg
nära, tog bara tio minuter att gå, men min nya skola ligger mer än fem
kilometer bort. Det innebär att jag måste åka en halvtimme med tunnelbana
varje dag. Tänk, på en månad har jag spenderat ca tio timmar bara på den
gröna linjen. På ett går blir det väl grovt avrundat ca nittiofem timmar.
Det kallar jag deprimerande. Allt är dock inte negativt med den nya skolan,
förutom den långa resvägen, unkna klassrum, stinkande toaletter och
sönderbankande skåp, har jag för första gången hittat en vän. En riktig
vän. Hennes namn är Elida, ett vackert namn tycker jag. Det bästa med Elida
är att hon alltid säger vad hon tycker och tänker. Hon är ärlig och den
första som märker när något är fel. Det är skönt med en sådan kompis. I min
förra skola trodde jag att jag hade allt, bra lärare, fina klassrum, en
massa vänner och ingen mobbning som förekom. En massa vänner ja, genom
Elidas vänskap har jag insett att de bara var ytliga vänner, sådana som var
med en för att man var populär, men jag trivdes med det då så jag ska inte
klaga. Elida och jag är vad man kan kalla ”out siders”. Utstötta. Vi är
inte mobbade eller så, men folk släpper inte in oss i gemenskapen heller.
Jag kan kanske förstå skälet. Elida är både gothare och satanist vilket hon
inte döljer.
– Hur kan du vara satanist? Hur kan du dyrka djävulen?
– Uttala dig inte om sådant du icke vet.
Ovanstående är ett exempel på en ofta före|kommande konversation mellan
Elida och resten av skolan. Jag frågade henne en gång varför hon är
svartklädd, sminkar sig som hon gör och varför hon är satanist. Hon hade
leende svarat att hennes svartmålning hörde ihop med gothmusiken medan
hennes kläder bara gav henne självförtroende. Sedan gick det några dagar
och så kom jag på att hon inte förklarat det här med satanism. I min förra
skola fanns det några satanister drog jag till minnes. De höll på att dyrka
uppochner|vända kors. Det var så mycket flum i min skola. Som populär fick
jag veta allt direkt, men nu när jag inte var det i min nya skola fick jag
det i alla fall. Fast inte på något trevligt sätt direkt. De populära är
sällan omtyckta har jag förstått nu. De har bara makt och därför fjäskar
männi|skor och ställer sig in.
Några dagar in på månad två såg jag en vacker tjej, hon var verkligen
snygg, ändå blev hon mobbad. För vad? Jo, för sina glasögon. I min förra
skola skulle någon hjälpt till. Någon hade gått fram, tröstat och skällt ut
mobbarna. På min nya skola fanns inte någon.
Jag frågade Elida om det här med satanister, och hon svarade lika klokt som
vanligt:
– Tror du jag håller på med att dyrka djävulen och offrar framför
uppochnervända kors? Tror du att jag skär mig med kniv? Det jag sa är i
alla fall vad extrem satanister gör. De som håller på med satanism för att
vara ”coola”. Det räcker inte med att du ser och hör, du måste tänka också.
Jag tror på att gud och djävulen inte alls existerar, att det är själen som
är centrum. Något annat tror jag inte på.
Det var så hon sa. Hon är smart, det är hon, ändå har hon inte så bra
poäng, i alla fall om man jämför med mina. Trots det vet jag att hon kommer
att lyckas i livet för hon tror på sig själv. Min förra skola var liten med
få elever, och vi var faktiskt utestängda från världen kändes det som. Den
jag går i nu är en skola med ett tusental elevr, men så har vi också
flextider och lokaler i andra skolor. Här har vi nästan ingen
sammanhållning och det är grupperat. Lärarna är i alla fall minst lika bra
som de i min andra skola. Maten är också mycket bättre.
Elida och jag har som alla vänner någon gång blivit ovänner. Den gången
hände det i ljushallen. Hon stod och grälade med en mörkhyad. Jag gick fram
och väste henne i örat att hon skulle bli klassad som rasist, vilket var
sant. Jag trodde till och med inom mig att hon var det. Jag hade så fel.
Elida blev rasande och jag var tvungen att gå bakåt. Hennes ord ringde i
mina öron:
– Vad snackar du om? Får jag inte prata, argumentera och bråka med en
mörkhyad för att jag är vit? Detta är en personlig sak mellan mig och
Istvan, det har inget att göra med hans hudfärg! De som ser mig som rasist
för att jag har en mörkhyad vän, är hundra gånger mer rasist än vad jag är!

Naturligtvis hade hon rätt. Hur hade jag någonsin kunnat tvivla? Genom den
incidenten började jag tänka anor lunda. I min gamla skola fanns inga
svarta eller invandrare. Det fanns bara ”renblodiga svenskar” som mina
lärare var stolta över att kalla det. Nu förstod jag att sådana människor
inte var något att hurra för. Alla som bor i Sverige är svenskar, så är det
bara. Jag önskar alla i min gamla skola fått insyn hur verkliga Sverige såg
ut, inte hur lärarna tyckte det skulle vara.
– Riiiiing!
Hoppsan, där gick väckarklockan igång och talar om att om jag inte går upp
nu kommer jag komma försent till skolan. På med kläderna, nu och äta
frukost. Man borde servera frukost i skolan. Det ska jag introducera för
elevrådet. Elevrådet fungerar i alla fall i min nya skola. I förra var det
rektorn som beslutade allt, men skolregeln kräver att elever också ska
kunna påverka, så rektorn valde ut några som ändå tyckte som han. Sådant
kallar jag diktatur. Elida och jag blev vänner efter händelsen i
ljus|hallen. Hon är en sådan person som inte tar bråk som avslutad vänskap,
utan hon är som vanligt dagen efter. Om man själv inte är en liknande
perosn själv är det svårt att förstå hennes beteende. Som mina gamla
kompisar. Blev det bråk var man ovänner minst tre veckor. Är man som Elida
och jag vet man att den andre menar förlåt genom att man kan vara som
vanligt dagen efter. Jag tror jag börjar bli kär i henne. Hon är så snygg
och inteligent.
Ja, ja, om jag tyckte min förra skola var bättre eller inte, så har det
ingen betydelse. Jag kan ändå inte gå om en massa klasser hela tiden bara
för att vara där, utan nu får jag helt enkelt ”gilla läget” som Elida
ständigt säger. Jag tycker om min nya skola så det är inga problem. Elida,
snart får jag se henne och prata, skratta och flumma med henne. Det är just
nu bara en halvtimme på linjen som skiljer oss åt.
Mycket bra och levande skrivet. Några små fel.

1, Mina skolår.
Kvällen innan min fösta dag i skolan var jag jätte nervös. När jag skulle
sova satt mamma på sängkanten och pratade med mig. Jag trodde att man var
tvungen att stå upp varje gång man skulle prata. Men hon förklarade att det
inte alls var så. Tillslut somnade jag och kvällen blev till morgon och det
var dags för min första skoldag. Vi bodde inte så långt ifrån skolan så
jag, mamma, min kompis Anna och hennes mamma cyklade till skolan. Vi skulle
inte gå i samma klass hon skulle gå i F och jag i B. När vi kom in i
klassrummet pressenter-|ade våran fröken sig, hon hette Annika. Den dagen
var väldigt kort. Jag tyckte det var väldigt roligt i skolan, inte alls så
farligt som jag hade trott. Nästa dag skulle vi få träffa tvåorna och
treorna. De skulle bli våra faddrar. På fredagarna hade vi alltid klassråd.
Då fick man under veckan stoppa i lappar i en låda om man ville berömma
eller klaga på någon eller något.
Ettan var ett väldigt roligt skolår och jag minns det väldigt väl.

När jag började tvåan fick jag ett fadderbarn. Jag fick också veta att
Annika, våran lärare skulle sluta. Vi skulle få en ny som hette Hanna.

I trean var man äldst på skolan, men det var inte så speciellt. Efter
ungefär en termin samlades alla i ringen. Det kändes precis som när Annika
sa att hon skulle sluta. Det var kanske inte så konstigt, för Hanna skulle
precis samma sak. Hon skulle sluta och vi skulle få en fröken som hette
Gunvor. Alla blev ju såklart ledsna men vi kunde ju inte göra något åt
det.
När det var slut på det året kändes det faktiskt lite sorgligt att lämna
den skolan. Det kändes ganska tryggt där. Man kände alla lärare och så, men
det skulle ändå bli roligt att börja på en ny skola.

Dagen innan jag skulle börja fyran hade jag inte alls samma känsla som när
jag skulle börja ettan. Det är klart att det var pirrigt att börja på en ny
skola men inte alls lika mycket. Våran fröken hette Ann-Sofie. Vi hade
också en fröken som hette Sofia, men vi hade bara henne i NO och Matte. Det
var ett ganska roligt år. Man fick mycket nya kompisar och nya ämnen. Fyran
gick ganska snabbt och det blev sommarlov.

I femman fick vi en ny fröken istället för Sofia, jag kommer faktiskt inte
ihåg vad hon hette. Första dagen åkte vi på skolresa till Sparreholm. Vi
bodde i små stugor och badade och paddlade kanot. En dag skulle vi ut på
hajk. Då paddlade vi dit vi skulle vara. Vi fick göra maten själva. Den var
verkligen jätte äcklig. När vi hade ätit fick vi lära oss hur man sätter
upp ett vindskydd. På kvällen grillade vi korv och satt och sjöng. Vi fick
sova i indiantält, under vindskydd eller under bar himmel. Jag sov i
indiantält. Nästa dag paddlade vi tillbaka till stugorna och åkte hem. Det
var en ganska lyckad resa. Resten utav femman var ganska långtråkig. Det
hände inte så mycket, samma gamla ämnen.

I sexan var man äldst på skolan, men det var som i trean inget speciellt
med det. Nu var det inte alls långt kvar till högstadiet. Det började
faktiskt bli nervöst.

När jag skulle börja sjuan hade jag faktiskt den där ”att börja ettan
känslan”. Jag var väldigt nervös, men det gick ganska bra även om niorna
försökte ”fällas” i korridoren. I matsalen var det hemskt. Jag var så rädd
för att tappa brickan och att alla skulle börja applådera. Men jag hade den
turen att jag aldrig gjorde det. Det var väldigt svårt att hitta till
lektionssalarna. Man kände nästan alla som skulle börja i klassen. Det var
ganska tråkigt.
ny sida
Det hade varit roligare om det hade kommit lite nya. Det var också ganska
mycket nya ämnen. Sjuan gick fruktansvärt fort. Jag tror att det berodde på
att man bytte klassrum mycket. På låg och mellanstadiet satt man mest i
samma klassrum.

Första dagen i åttan var ju absout inget att vara nervös för. Det var ju
samma skola, samma lärare, samma kompisar, allt var sig likt. I åttan fick
vi praoa två gånger. En gång praoade jag på Stenbäcksskolan, där jag gick
på lågstadiet. Dom flesta gamla lärarna var kvar, det var bara några nya.
Det var roligt att komma tillbaka och se hur dom hade det. Åttan gick lika
snabbt som sjuan.

Nu i nian är allt sig likt. Det är faktiskt ganska skönt att vara äldst.
Ingen att göra bort sig för. Nu har vi fått praoa en gång. Jag tycker det
är bra att vi får komma ut och se hur det är i arbetslivet. Nu har vi
precis valt till gymnasiet. Det ska faktiskt bli skönt att lämna
grundskolan nu.

Mina skolår

Jag började i skolan 1994 och tyckte att det var roligt i skolan.

I 1:an, 2:an och 3:an var jag mest lugn och jobbade bra. jag satt tyst på
lektionerna. jag låg alltid bra till på planeringen som våran lärare hade
gett oss. jag låg bland dom bästa i klassen och jag hade många kompisar.

När jag började i 4:an så fick vi en ny lärare och allt började gå dåligt.
Han var seg och han kunde börja förklara en sak, men aldrig komma till
förklaringen. Vi var tvugna att planera allt arbete själva och det var jag
dålig på. Från att ha varit bäst i klassen sjönk jag till dom sämsta. jag
lärde mig knappt något. Men tyckte fortfarande att skolan var rolig.

I 5:an fick vi samma lärare, men nya klasser, 4-5:or. På rasterna spelade
vi ofta fottboll och 4:orna tyckte att vi fuskade och spela oschysst. När
det ringde in så hade 4:orna sagt till lärarna och vi fick all skit och dom
skällde på oss.
ny sida
En dag när det ringde in kom min lillasyster till mig och sa att en kille
hade retat och bråkat med henne. Det hade hållit på länge, men lärarna
gjorde inget, så nu tänckte jag att jag fick ta hand om det. När jag skulle
gå och säga till killen så kom min lärare och sa att jag var tvugnen att gå
in till klassrumet. jag sa att jag kommer strax och att jag skulle fixa en
sak. Då blev han arg och drog in mig i klassrumet. Då blev jag arg och
började skälla på honom för att dom inte hade gjort något för att hjälpa
min syster. Han blev tyst och jag gick ut från klassrumet.

I 6:an var det lite bättre, men jag var fortfarande dålig i ämnena och jag
blev inte bättre. jag slutade skolan och jag var glad att slippa den.

När jag började 7:an var jag tvugnen att byta skola. jag började i en klass
där jag bara kände en person.
I början av 7:an var man lite rädd att man skulle gå fel och vad andra
skulle tycka om mig, men efter någon månad var allt bra. Man hade fått nya
kompisar och lärde sig vart alla klassrum ligger.
jag hade kompisar både i klassen och utanför. jag blev ovän med en kompis
från min förra skola och jag fick många emot mig. jag började hata skolan.
Mina kompisar från en annan klass hjälpte mig inte när jag behövde det. Men
tur var att jag hade kusiner i 8:an och 9:an som hjälpte mig. Under sista
terminen i 7:an struntade jag i vad alla sa om mig. jag orkade inte bry mig
mer.

I 8:an var jag fortfarande ovän med många i skolan, men jag lärde känna
många 7:or och blev kompis med några. Många sa att 8:an var den tråkigaste
och segaste året, men det tyckte inte jag. jag tyckte att det var roligt.
Men jag blev ovän med en klasskompis. jag frågade henne bara en sak så blev
hon sur.

I 9:an var det roligt. Fast mycket prov. jag fick nog av alla som snackade
skit om mig och jag gjorde en sak som fick dom flesta att hålla tyst.
Och just nu har jag vänner som oftast alltid ställer upp.
så har alla mina skolår varit.

”och-tecken” skrivna som understrukna u:n är utbytta mot &

Min syn på skolan.
Hej skolministern!
Jag heter Elin Henriksson och går i 9d på Björktorpskolan.
När jag gick i 1:a klass så hade vi en bra miljö att vara i, både i skolan
och utanför. Det jag minns som var dåligt var att utanför skolan var det en
skog. Många barn skadade sig i den och fick mycket idéer till att slåss med
vassa grenar.
Visserligen gör småbarn det ändå men den skogen gjorde mycket till. Fast
sen när man kom upp i åldern lite, fjärde & femte klass, så blev man också
lite förståndigare. så då var skogen inget för oss.
ny sida
Jag tycker att skolorna inte skall ha för mycket skog och sådan mark som en
del av skolgården.
Man borde lägga gränsen utanför. I femteklass och sjätteklass så var det
väldigt dålig luftkonditionering i klassrummet. ”Skolregeringen” borde ha
kontroller regelbundet och kolla så att det funkar.
Det blir väldigt jobbigt att sitta och jobba i ett klassrum med dålig vent-
|ilation. Jag fick ont i huvudet och kunde inte alls koncentrera mig. Jag
talar nog inte bara för mig själv, det är nog väldigt många som tycker som
jag.
Man vill ha höga betyg, iaf jag, men prestationsförmågan sänks väldigt
mycket pga hur luften är. Jag märker att det inte har ändrats speciellt
mycket under alla åren. Nu i nian är det ofta kvavt i klassrummen.
En sak till som skolan, framför allt lärarna, borde göra. Det är att lyssna
lite mera på oss elever om hur vi vill ha det i korridorerna. Vi elever
vill ha ett bord och stolar på ett ställe i korridoren. För att i uppehålls-
|rummet är oftast TV:n på och ibland musik, så då är det inte kul att vara
där och t.ex. lära på prov.
Det är mycket bättre att ha ett bord i en korridor där det oftast är rätt
lugnt. Men det finns också mycket som är bra med skolan.
Det är bra med en kafeteria i skolans uppehållsrum.
Om man inte hinner äta frukost hemma så kan man köpa mackor, fil och
flingor för bara 5 kr.
Det har skolans elevråd lyckats få igenom bra.
På tal om elevråd så skall varje skola ha ett. Det ger eleverna en chans
att påverka hur vi vill att våran skolmiljö skall vara.
En antimobbningsgrupp är också nödvändig. Där får lärarna en större chans
att se vad som egent-|ligen händer. Oftast ser inte lärarna det. Elevens
val har jag haft sedan 3:an. Det funkar jättebra och det är något som ni
borde se till att alla skolor har.
Ibland så händer det att det kommer någon person som föreläser om droger
och alkohol.
Man får verkligen en liten tanke-|ställare efter att ha lyssnat på
honom/henne.
Det är väldigt bra att skolan låter oss lyssna på dessa människor.

2000-talets skola
Det är svårt att säga hur jag vill att den skall se ut.
Det behövs inte katastrofalt mycket förändringar inom skolan.
Men dom synpunkter ovan i brevet är något att tänka på iaf.
Jag tror att mycket hänger på oss elever.
Om vi vill att skolan skall vara fin så måste vi försöka bevara den så
också.

Hoppas att mina synpunkter är till någon hjälp.
En liten bit på vägen iaf.

Mvh Elin Henriksson
9d Björktorpskolan

MELLANSTADIET!
MINA SKOLÅR!
Den skola jag gick på i låg och mellan stadiet hette Arlandaskolan. När jag
(vi) gick på mellanstadiet hade vi nog ganska roligt, iallafall på
rasterna. Då brukade vi spela fotboll, basket, King och brottas m.m.
Närmare jul brukade vi ha en friluf-|sdag i skolan. Då brukade vi göra
pyssel ex marsipangrisar, julgerjor och spela innebandy. Vi var indelade i
grupper och jag tror att vi hade någon sjettklassare som ledare. På
torsdagarna hade vi som åkte buss slöjd, det var nog ganska roligt. När vi
hade träslöjd så hade vi ibland färgkrig. Då målade vi varann i ansiktet
men jag tror inte slöjdläraren tyckte det var lika roligt som vi. Men när
han märkte det var det bara att gå ut och tvätta sig och börja om på nytt
(skojade bara). Dom som hade slöjd på tisdagar fick sluta tio i två på
torsdagar och vi som hade slöjd på torsdagar fick sluta tio i två på
tisdagar. I femman hade vi som nu nationella prov och det gick väl sådär
bra. Det går väl hundra gånger bättre i skolan nu än vad det gjorde på
Arlanda. Det var ju tur att det gick dåligt på Arlanda och inte här. Då
hade jag legat risigt till nu kanske.

MINA SKOLÅR PÅ HÖGSTADIET!
De roligaste åren på Björktorp har nog varit 8:an och 9:an. När man gick i
8:an var det inga nationella prov att se fram imot på vårterminen. Men det
är det nu. Men det var nog inte så farligt ändå som jag trodde, inte än
iallafall. Jag tycker det har varit roligt att gå på högstadiet. Det är
mera fritt här än på Arlanda ex att här får man vara inne på rasterna, man
får ha på sig skorna det fick man inte på Arlanda. Det kanske inte är så
roligt för dom som städar, men än då. I Januari varje år har vi en
frilufsdag då vi antingen får åka med till högfjället eller göra någon
aktivitet här i skolan som ex bada, trampolin eller så får dom som åker
buss vara hemma, men man måste vara aktiv hemma också i minst 3-4 timmar.
Sen har vi nog inte så mycket frilufsdagar. Men ganska många lov-|dagar.
Jag tycker det nästan är lika mycket prov i 8:an som i 9:an. Jag har fått
bra lärare och det är ju en fördel. Jag tycker det är en ganska bra skola
trots allt. Man kanske var mer med sina klasskam-|rater på Arland och det
var ju bra. Att gå sista året på Björktorp känns väl ganska bra. Det skall
bli roligt och spännande att börja på gymnasiet och träffa gammla och nya
kompissar och börja på en ny skola. För min del blir det nog
rindlergymnasiet i storgårda. Jag hoppas att jag kommer in på Barn-| och
Fritid (BF). För mig är det ju bra att gå i storgårda eftersom jag har
några släktingar där. Då menar jag inte sådana som har barn. Jag tycker
nian har varit rolig, det är bara det att tiden går så fort. Nackdelen med
att börja gymnasiet är att man blir så gammal. Ibland går tiden för fort.
Jag tycker inte det var så längesedan man gick i förskolan. Då var man ju 6
år alltså 10år sedan.
Nu kommer jag nog tyvärr inte på något mera att skriva för denna gången men
det får räcka.

Snipp Snapp Snut så var denna berättelse slut.

Datum! Den 7februari 2003
Av: Susanna Lind 9d

Att byta skola/Att byta klass

Nu ska jag berätta om när jag bytit skola!
Då kan vi börja när jag gick i tvåan. När jag gick i tvåan var jag en blyg
och tillbakadragen tjej, jag hade inte så många kompisar då. Mellan tvåan
och trean skulle hela min klass flytta ner till en annan skola, det fanns
också tre till tvåår.
Så alla tvåår skulle bli en hel trea. Jag tyckte det skulle bli spännande
men när jag började trean så var det sämre än vad jag föreställde mig, jag
fick inte så många nya kompisar och de jag fick lämnade mig när de började
lära känna mig.
På en eftermiddag varje vecka efter skolan så åkte jag till stallet och där
hade jag många kompisar och jag var inte så blyg och tillbakadragen. Jag
åkte allt oftare till stallet föd där hade jag mina kompisar. I skolan
kämpade jag, men allt var svårt. När vi började med att få provn det var i
6:an – 7:an så fick jag mest IG, jag hade ingen kompis som stöttade mid
deräkt.
När jag började 6:an så flyttade det upp en annan 6:a till min skola. Där
hittade jag tre st jag gillade så dem var jag med. Men så en dag sa de till
mig att inte alltid följa efter dem, de tyckte det var jobbigt, men vem
skulle jag annars va med? Så då gick jag mer själv igen. Skälvklart så blev
jag ledsen att de sa så och undrade vad det var för fel på mig. Jag hade ju
inte gjort dem något, jag ville bara ha några att vara med. Men iallafall
hade jag några att vara med ibland. Ungefär mitten av sjuan så sökte mamma
ett arbete för hon ville vara annstäld, inte ha eget som hon hade. Efter
ett evigt sökande hittade hon ett i Rydberga. Jag frågade vart Rydberga låg
för jag hade inte hört talats om det innan, hon visade var det låg på en
karta.
Hon åkte iallafall på en intervju där och fick det jobbet.
Då var vi tvugna att hitta en bordstad i närheten så vi letade i Rydberga,
Skogljunga, skara eller i ryding trakten skulle den ligga. Mamma började
att pendla mellan Skogsjö där vi bodde och Rydberga det tog 1 timme. När
hon kom hem var hon tvungen att köra mig till stallet det var förlångt att
cykla dit det tog nämligen 15 min att åka dit med bil. Vi letade och letade
bordstad det var väldigt svårt att hitta en. Men vi hittade en i Rydberga
så vi bestämde oss att flytta dit på sommarlovet mellan 7:an och 8:an. Vi
flyttade dit den 1 augusti och började i skolan i Rydberga 15 augusti.
Jag var väldigt nervös för att börja där, och jag hoppades att få kompisar
för jag hade knappt inga kompisar i Skogsjö.
När vi hade flyttat dit så träffade jag några som var lika gammal som jag
var. Så de hjälpte mig första dagen i den nya skolan alltså björktorp, jag
visste inte vart jag skulle ta vägen men jag fick reda på att vi skulle
sammlas i gympasalen. Efter det gick jag till klassrummet jag skulle vara
i, jag började i 8D. Den dagen var jätte nervöst. Efter någon vecka så
träffade jag en kompis hon kom och satte sig brevid mig en gång i matsalen
då började vi prata och skratta. Sedan efter någon ytterligare vecka så
träffade jag några 8C.
Jag blev så bra kompis med dem att jag ville byta klass till deras. Jag
bytte till deras klass efter första terminen i 8:an.
Så nu har jag fortsatt att gå i den klassen.
Nu går jag i 9C och ska snart byta skola igen denna gången blir det en
gymnasieskola.

SLUT

Bråk på Skolgården
Jag gick ifrån lägenheten, där jag och min familj bor, påväg till skolan.
Jag går i nionde klass och är en tjej på 15 vårar. Det här kanske låter
lite konstigt men jag hoppade över 2:e klass för att jag redan hade gjort
allt som man skulle göra i 2:e klass när jag gick i 1:an på min förra
skola.
När jag kom in på skolgården kände jag att jag fick en fängslande blick på
mig. Den ”fängslande” blicken kom från en tjej i 9E, Sabina.
Jag bara ignorerade henne.

Jag gick fram till mitt skåp, tog av mig jackan och öppnade skåpet. Då
kände jag två händer som lade sig på min midja. Det var min pojkvän Amir.
Amir har en gång varit ihop med Sabina men det var han som gjorde slut för
min skull. Det är därför hon är så arg på mig.

Idag ska 9:orna ha fotbollsturnering och fotboll är det bästa jag vet. Jag
hörde en röst bakom mig.
Det var min kompis Anna.
– Sara! vänta på mig, sa hon.
– Hej Anna! vad kul att se dig.
– Mm, men nu är det utklassning som gäller.
– Särskilt 9E, sa jag.
Vi kom in i omklädningsrummet inga från 9E var där. *pust*

Vi kom in i Idrottshallen.
Hela läktaren var full med folk som skulle titta. 7:or och 8:or.
Vi gick fram till spelordningen och kollade vilka som skulle börja spela.
9C mot 9E.
– Vi mot 9E, sa jag. Katastrof.
– Vart är självförtroendet? sa Anna.
Vi tar dom.
– Javisst men ett problem, sa jag. Sabina!
– Men du dribblar av henne lätt, sa Anna med troende röst.
– Ja, nu tar vi dom, ropade jag.
Matchen började.
Vi började att spela defensivt så att vi inte skulle bli pressade. Efter en
stund lade jag en hård passning, offensivt, på Martin som satte den uppe i
högra krysset.
Hela läktaren jublade. Snart hade det gått tolv minuter och Sabina kom
själv med bollen. Jag gick hårt in i närkampen och gjorde en glidtackling,
tog bollen och satten den i mål precis innan slutsignalen gick.
Vi fortsatte att vinna matcherna. Sammanlagt hade jag gjort 9 mål på fem
matcher och jag låg bäst till i skytteligan.

I finalen mötte vi 9B och vi vann med 2-1. Jag gjorde båda målen. Under
hela turneringens gång så har sekretariatet utsett två av dagens bästa
spelare.
– Sara Gustavsson 9C och Amir Simsek 9F.
Hela läktaren jublade av glädje och jag såg hur Sabina kollade på mig. Hon
och hennes kompisar sprang iväg och jag gick fram till Amir och kysste
honom.

Efter att vi duschat, gick jag och Anna ut på skolgården och det var inga
andra där. Då kom Sabina och hennes två kompisar. En grep tag i Anna, och
Sabina slog till mig på käften så att jag ramlade omkull.
Dom sparkade mig hårt i magen men jag kunde inte göra någonting.
Då kom Amir och putte undan Sabina och dom sprang därifrån.
Anna ringde efter Ambulans och den kom och körde in mig till Sjukhuset.

Efter tre dagar på sjukhuset så är min familj och hälsar på. Sabina blev
avstängd från skolan tills vidare.

Just när min familj hade gått kom Amir in med 20 röda rosor och kysste mig
på munnen.
Just då kände jag att jag kanske inte vann kriget men jag vann ändå
kärleken.

1 Mina skolår

När jag började ettan tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt. Jag såg
verk-|ligen fram emot det. Eftersom vi hade gått i förskolan ett år så
lärde man känna varandra. Så när vi började var det inga problem för alla
kände ju redan varandra. I klass ett till tre hade vi Annika Svensson. Vi
var på en utflykt till Björkhagens forntidsby med henne. Där fick vi mala
eget mjöl och göra bröd. Det var väldigt roligt där. När vi gick i trean
fick Annika veta att hon hade en ögonsjukdom, så vi fick en lärare som
heter Margareta Andersson. Margareta hade vi lite i trean och hela fyran.
Jag kommer ihåg en sak som vi gjorde med Margareta. Vi åkte hem till henne
en jättefin vårdag. Där fick vi mata deras lammunge med mjölk i nappflaska.
Det var jättekul. Sen när vi började femman fick vi en som heter Kurt
Johnsson, men alla säger Kalle till honom. När vi fick Kalle kommer jag
ihåg att vi började ha kompissam-|tal och massage varje torsdag. När vi
hade kompissamtal fick vi säga om någon hade varit dum och efter det om
någon hade varit extra snäll. När vi hade massage ville jag aldrig vara
med. För man visste inte vem man skulle få massera så därför hoppade jag
alltid över det.

Det var i femman och sexan vi hade som roligast. I femman var vi på cykel-
|hajk med dom som då gick i sexan. Jag hade många kompisar i den sexan så
det var jätteroligt att vara på cykelhajk med dom. Sen i sexan var vi på
Loftö. Där fiskade vi på en stor fiskebåt. Vi var också på ett museum. Den
gården vi bodde på låg precis bredvid havet, så vi fiskade krabbor. Två
veckor innan vi slutade sexan var vi i Göteborg. Där åkte vi Paddan, en båt
som åker i kanalerna. Vi var på Naturhistoriska museet. Sen gick vi lite på
stan och sist var vi på Liseberg. När vi gick i sexan tyckte jag det skulle
bli tråkigt när klassen skulle bli uppdelad i sex grupper till högstadiet,
bara för att alla i våran klass var så bra kompisar. Efter våran
skolavslutning i sexan var vi i Bros församlingshem. Det var jättekul. Vi
gjorde massa lekar och sjöng och en massa annat kul. Sen när vi började
sjuan hade vi Annie Virén och Leif Svensson som klassföreståndare, Annie
slutade efter sjuan så då fick vi en som heter Birgitta Johansson istället.
Leif och Birgitta har vi än idag. Våran klass är ganska jobbig tycker jag.
Den är stökig och bråkig. Men jag har ändå många kompisar i klassen så det
får väl gå, det är ju bara denna terminen kvar. Jag längtar tills vi ska
börja gymnasiet. Jag ska gå samhäll. Det är kul för när jag börjar samhäll
kommer många av mina kompisar på mellanstadiet att gå i samma klass som
mig. Jag ska välja samhäll med språkinriktning. För jag vill bli lärare,
flygvärdinna eller reseledare så då tror jag att det är bra att gå samhäll.
Det här är vad jag har att skriva om min skoltid.

MVH// Oläslig namnteckning

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!