Elevens kön: Flicka

Hej Skolministern.
Innan jag börjar klaga på allt som är fel, så vill jag först berätta vad
som är bra på våran skola. För det första så tycker jag att vi på våran
skola har börjat förebygga mobbning jätte bra. Det är ju jätteviktigt att
alla trivs i skolan. För det andra så har lärarna verkligen hjälpt till,
för dom som har det lite svårt i skolan. Genom att sätta dom i en mindre
grupp. Jag går själv i den gruppen och jag älskar dom lektionerna vi har
med gruppen, för det är så tyst och man kan verkligen fokusera sig på sitt
arbete. Och för det tredje så tycker jag att vi har ganska bra skolmat, man
kan alltid äta något.

Nu till dom grejerna jag vill klaga på. Hur kan ni se till att vi har så
bra förebyggande program mot mobbning, Men inte de andra skolorna. Ja just
det jag syftar på Långaslättskolan. Det är helt oacceptabelt att hänga ut
en fyra genom ett fönster. Det är också helt oacceptabelt att spöa på en
kille i nian bara för att han dansar balett. Detta skulle aldrig ha hänt om
långaslättskolan skulle haft ett bättre förebyggande program mot mobbning.

Varför tror du att det är så många som har dåliga betyg i t ex Areby? Jo,
för att dom aldrig får lugn och ro på, på lektionerna. Ni måste se till att
de får lugn och ro, kanske genom att sätta dom i mindre grupper.

Vi borde inte ens ta upp skolmaten i t ex Gustavsbrantskolan, för det gick
inte ens att äta. Till och med sexförbrytare, kvinnomisshandlare och
mördare får bättre mat än i vissa skolor. Är dom värda det? Är de.
Varför lägger ni bara era resurser på stadsskolor? För det måste ju vara
något fel, när jag inte kan klaga på något i min skola. Medans andra elever
i andra skolor kan klaga på tusentals grejer.

MVH.
772129

Mina Skolår

Många tänker ju på olika saker när dom hör ordet skola. Själv tänker jag
såklart på Gårdsskolan, skolan jag gått i från fyran och uppåt. Det mesta
jag minns från min skoltid minns jag härifrån. Men såklart minns jag också
lite från lekskolan till trean då jag gick i Gustav Vasa. Men dom minnena
kan ju inte jämföras med dom jag har från Gårdsskolan.
En sak jag kommer speciellt ihåg är när jag gick i Gustav Vasa,
då var jag en riktig upprorsmakerska, då fick jag hela min klass att
strejka utanför klassrummet och vägra gå in. Andledningen till detta uppror
var att vi ville ha längre raster, men det funkade inte så bra. Efter tjugo
minuters väntan började mina klasskamrater tröttna och en efter en gick dom
in i klassrummet. Sist kvar satt såklart jag, men till slut var tillochmed
jag tvungen att ge upp och bege mig in i klassrummet till mina
”upprorsvänner”. Det gav nog inte så mycket intryck på skolan som jag
trodde att det skulle göra.
Skolan har gjort ett så enormt stort intryck på mig, allt jag
kan är skolans och lärarnas förtjänst. Även fast eleverna inte visar det så
vet vi ju alla att dom är evigt tacksamma för skolan och lärarna och den
eviga kunskap som vi kommer ha andvändning av resten av våra liv. Och att
vissa elever har mage att klaga på vissa saker i skolan det förstår jag
inte. Om dom istället tänkt på vad skolan gett som inte lite bättre skolmat
eller en klassresa kan ge, kunskap för livet.
En till sak jag kommer ihåg är min nuvarande SO-SV lärare vi
satt alla i min klass i klassrummet och min lärare skulle precis börja
lektionen, men innan hon hinner öppna munnen börjar några elever tjata om
klassresa och att det är lärarens fel och att alla andra klasser får åka på
en. Dom får nästan tårar i ögonen för dom tycker så synd om sig själva. Min
lärare blir inte sur ofta men nu märkte jag att hon blev graft irriterad.
Hon höger rösten och säger:
– Tror ni att allt blir serverat på ett silverfat, om ni verkligen vill åka
på klassresa får ni ta tag i det det är klart jag kan hjälpa er. Men ni är
väll tillräkligt gamla för att lyfta en lur och ringa?

Då kände jag en bubblande känsla i kroppen. Det var det bästa jag hört nån
lärare säga, det är något jag aldrig kommer glömma! Efter den händelsen har
jag aldrig hört något mer om klassresan.
Så ni hör tillochmed lärare kan få nog ibland.
Så nästa gång ni hör ordet skola, istället för att tänka:
jobbig, tråkigt och krävande. Tänk: Lärdom, livskunskap och såklart
tacksamhet till dom som hjälpt er till jobbet ni har sen när ni är stora
och att kunna hjälpa era framtida barn med läxorna. Nästa gång ni ser en
lärare ge dom en kram för att visa tacksamhet.

Vänliga hälsningar:
Karin Lundgren

Jag vet att första gången jag bytte klass så var det från trean till fyran.
Jag vet att det är så men jag minns det inte. Däremot minns jag hur det
kändes.
Nya lärare och nya elever. I lågstadiet hade vi varit en ganska normalstor
klass, man kände de flesta men man höll sig mest i små grupper. Men när vi
bytte klasser och fick nya, okända lärare så var det omskakande. Som tur
var hade jag kvar några av mina gamla kompisar, jag vet inte vad jag hade
gjort utan dem. Lite jobbigt var det, det minns jag, men inte alls som när
jag gick från dagis till sexårsverksamheten här på Skogesskolan. Då var
precis allt nytt. Men även då hade jag två vänner med mig. Mattias och
Daniel.
Men bytet från trean till fyran var nog det som var minnst jobbigt, det
skulle bli värre senare.
Som jag tidigare sa så blev vi två stora klasser med tre lärare. Och du kan
ju tänka dig vilket kaos. 30-40 skolbarn i 10-11 årsåldern, med endast tre
lärare som dessutom var ganska nerviga av sig.
Den som var stabilast var nog vår engelskalärare, Ida. Jag har väl henne
att tacka för att jag har åtminstonde lite diciplin i kroppen. Hon lärde
eleverna och klarade sig ifrån nervsammanbrott. Den som klarade sig bäst
efter henne var Britt. Hon skulle lära oss matte. Jag beundrar henne lite
också, för hon stod ut länge. Det som var synd var att hon inte brydde sig
lika mycket och att lära, eller så var det kanske så att hon inte kunde
lära just oss. I vilket fall som helst så kommer hon på en klar
andraplats.
Den som tog mest stryk var Agneta, det är nog alla överrens om. Hon var nog
lite nervig och nervös innan hon fickoss, och vi elever tog verkligen kol
på henne.
Det gick väl något år, och jag antar att det blev värre. 87:orna har nästan
alltid varit de som skolan verkar ha experimen|terat på. Så gissa om jag
gick i taket när vi fick reda på att klasserna skulle splittras. Om skolan
nu ville experimentera med stora klasser fick de väl så lov att reda upp
det också, men det utan att det gick ut över oss igen! Så vad skulle vi
göra? Efter lite funderingar och ett möte så kom vi fram till ett beslut.
Vi gick helt enkelt i strejk.
Det är något jag minns tydligt, vi satt där utanför gula barracken och
vägrade gå in. Ida och Agneta kom ut och försökte fösa in oss så gott de
kunde, men vi bjöd på allt motstånd vi kunde ge. Britt kom ut och Agneta
fick ett sammanbrott och sprang iväg och grät.
Sedan kom det förödande, någon reste på sig och gick in. Allt gick i
spillror framför mina ögon. Min idé var ju på god väg att lyckas, och de
ger upp! ”Veklingar” tänkte jag. En efter en gick, vi var kanske sju
stycken kvar när jag beslutade mig för att hämnas förrädarna. Med tunga
kliv gick vi tillsammans in i barracken igen.
Inte kom det någon hämnd inte, mitt minne har alltid varit bra men kort och
alla vet väll hur mycket man har att göra när man är liten. Minnet av mitt
mer eller mindre misslyckade försök till uppror förflyttade sig till ett
mörkt hörn i min hjärna.
Det var nog tur att det misslyckades trots allt för endast gud vet hur det
hade gått om de klasserna fortfarande fanns. Nu blev det så att vi
splittrades till tre mindre grupper. två stycken på ca: 25 elever och en
mindre på 18 st. I den klassen gick jag.
Klart jag funderade över varför den var så liten, men det tog ett tag att
förstå att det var för att vi fick Agneta som mentor.
Nya och gamla kamrater och gamla lärare, trots det och ett nytt
klassrums|byte så tror jag att jag tog det ganska bra. Man installerade sig
snabbt i en så liten klass. Men värre var det nog för Agneta. För trots att
vi var så få så var vi ganska bedrövliga. Stojade hit och dit. Det fanns en
kille som hette Alberto i klassen, och han hade en elevassisten. Även denna
stackars assistenten fick låta sig trackaseras utav oss. Jag tror Alberto
fick byta assistent ett antal fler gånger än nödvändigt på grund utav oss
andra. Den som höll ut längst var en kille som heter Markus. Jag minns att
han var väldigt duktig på att teckna och jag hängde på det eftersom jag
gillat att rita enda sedan jag gått på dagis. Detta med att Markus satt och
ritade med mig på lektionerna måste ha varit ett allvarligt och störande
moment för stackars Agneta fick tillslut magsår. Självklart kan jag inte ta
på mig denna förträffliga utmärkelse själv, trots att jag var försenad
varje dag och aldrig gjorde några läxor. Nej, även alla andra i klassen har
hjälpt till. Som gänget som alltid tuggade tuggummi så att man trodde att
käkarna skulle trilla av på dem. Även Rickards våldsamma försök till frihet
hjälpte till. Agneta låste in sig på toaletten de gånger tre lärare fick
hjälpas åt att hålla Rickard på marken.
Egentligen var vi en ganska trevlig osäker på om ”trevlig” är det rätta
ordet klass. Trots det faktum att vi fick rekordmånga vikarier (på grund
utav Agnetas otaliga sjukskrivningar) som av någon märklig anledning aldrig
stannade mer än en halv dag och sedan aldrig kom tillbaka.
Jag minns en gång när jag satt bredvid Bobby i klassrummet, eller det var
väl så att han satt snett framför mig på min högra sida Våra bänkar gick
ihop eftersom vi satt i grupper. I alla fall så började det hela med att
han sopade över lite suddmassa från sitt sudd till min bänk. Jag sopade
tillbaka det till hans och med kom lite pennväss. Han tog lite pennväss ur
den stora pennvässaren som stod på bordet och lade det i en liten prydlig
hög på min bänk. Jag sopade än en gång över det på hans och fortsatte på
det som jag höll på med. Då blåste han plötsligt över alltsammans till min
bänk och det låg minsann inte i en fin liten hög längre. Då beslutade jag
mig för att få ett slut på det hela och tog den stora pennvässaren ifrån
honom. Jag drog ur lådan där allt pennväss ligger och till min stora
förtjusning är den alldeles över full. Men pennvässet stannade inte så
länge i sin lilla låda Nej, av någon märklig anledning så hamnade det på
Bobbys huvud. Och det praktiskt taget rann ner över honom. Nog blev det
slut på pennvässblåsandet alltid, och Agneta kom inte tillbaka på en vecka.
Så förflöt åren och vi kom upp i sexan, fortfarande som en väldigt stökig
klass. Men å andra sidan var de andra också det, men vi var ju så få och
ändå så jobbiga. I sexan var det dags att byta klass och lärare igen. Vi
skulle få välja några vänner som vi ville ha med oss. Det var tungt, för vi
hade blivit som en familj. Man ville ha kvar alla, alltid en omöjlighet.
Dessutom fick man inte skriva de som hade kommit in i Ma/No-klassen. I vår
klass var det, Mattias, Bobby och Lena. Man organiserade sig och man fick
dem man ville gå med tack vare det. Sommaren gick och tillslut var det
dagt. Högstadiet stod som en stor mur framför oss. Vi var få från den gamla
klassen, vi var få som gått i skogesskolan från början över huvudtaget. Det
var jobbigt, massa nya människor som jag inte hade en aning om vilka de
var. Det började i aulan. Där ropades namn upp och man delades in i
mentorsgrupper. Jag hamnade med en av dem jag kände sedan tidigare,
Josefin. Den första jag lärde känna av de andra var Jens. Jag tror det var
Pontus, Amme, Madde och Helena i den gruppen också. Vi fick Maria som
mentor Hon var schysst, inte alls som Agneta. Visst var jag van vid att
byta lärare så hela grejen med att ha olika lärare för olika ämnen var inte
stort. Men när även lärarna här började bytas ut så gick det lite för
långt. Jag tror knappast att det berodde på oss elever dock. Mellan sexan
och sjuan gick jag från fulla veckorapporter till blankt. Genom hela
högstadiet har jag bytt lärare minst en gång i varje ämne, förutom i ett.
Det är Kemi. I några ämnen som svenska, so, tyska och engelska har jag bytt
lärare mellan fyra och sex gånger. Så nu väntar ännu ett byte. En helt
nyskola, helt nya elever och helt nya lärare. Jag har varit väldigt orolig
för det men nu när jag skriver detta så ser jag att jag har gjort det många
gånger innan. Sedan kan jag kanske inte säga om det har gått bra eller
dåligt, men jag lever ju fortfarande.
Att byta klass och skola kan vara väldigt jobbigt, jag tyckte det var det,
men det är också så det går till. Alla gör det, hela tiden. Och vi lär oss
av det. Nu bara väntar jag, min gymnasie|ansökan är inlämnad, i tid. inte
som i sexan. Och jag har klarat mig i snart tio år i den här skolan, och en
del tack vare alla byten som gett mig ny mark att stå på. Man skall inte
vara så pessimistisk mot allt.
Och jag lovar, nästa gång jag försover osäker på om ”försover” är rätt
ord mig på ett upprop så skall jag tänka efter och se om det ändå inte
blir bra utan.

Min syn på skolan

Hej

Jag har gått i skolan i snart nio år och jag har fått vara med om både
negativa och positiva upplevelser.

Det som jag tycker behöver mest förbättring i skolan är maten. Under hela
min skoltid är det det som jag aldrig har varit riktigt nöjd med. Även om
det har gjorts förbättringar genom åren med grönsaksbord, fil och
vegetarisk rätt som tillval.
För mig är det matens kvalitet som borde bli bättre. Den är smaklös och jag
njuter inte direkt av maten. När jag sätter mig till bords, äter jag endast
för att jag har vanan och är hungrig. Men jag är ytterst sällan mätt när
jag lämnar matsalen. När man har ätit dåligt mitt på dagen blir man trött
och hängig och orkar inte med eftermiddagen.

Veckorna innan jullovet hade klassen till uppdrag att göra egna
dokumentär|filmer. De kunde handla om saker som man ville förändra eller
förbättra. Jag och mina kamrater ville förbättra skolmaten, så vi gjorde en
dokumentär om det.
Vi gjorde intervjuer med elever, rektorn, skolintendenten och husmor.
Större delen av eleverna tyckte att maten inte var tillräcklig.
”Maten smakar skit” uttryckte sig en elev och flera höll med.
Jag tycker att maten är ljummen och ibland kall. Att äta varm mat är för
mig en självklarhet och det skulle vara en enorm förbättring.

Det sker mycket vandalismen på skolan och det gör en stor påverkan på
skolmiljön. Jag tycker att man borde skärpa reglerna och informera elever
bättre om nedklottring och nedskräpning, så att de förstår att mycket
pengar från skolans budget går åt till vandalismen.

Jag har även upplevt orättvisor mellan matte, no klasserna och de övriga
klasserna i högstadiet på skolan. De prioriteras på olika sätt.
De får till större delen bättre lärare och de får sitta på den ”övre” delen
av matsalen och varje termin tilldelas almenackor till dem medans vi andra
får pappershäften, som vi ska planera i under en hel termin.
Skolledningen påstår att vi andra då sparar pengar till klassresor men det
litar jag ytterst lite på.
Vår klass har hittills endast fått åka till Karlshamn, men den resan
betalade vi själva för.
Jag tycker att skolans lärare är bra men den första tiden på högstadiet
hade vi en rad vikarier i engelska. Jag kände att jag tapp|ade mycket av
den engelska grammatiken och man tog inte engelskalektionerna på allvar.
Vikarierna var ofta inkompotenta och en av dem kom bakfull till lektionen.
Skolan borde se upp med vissa vikarier som de anställer. Det är en tid som
jag aldrig kommer att få tillbaka.

Men det finns förtjänster på skolan. Jag trivs med mina kamrater och
lärare, vilket är viktigt för att man ska må bra. Jag har inte märkt av
särskilt mycket mobbing på skolan och jag tycker att det är bra att det
finns en kurator på skolan för de som behöver prata med någon.
Det är en bra läroplan och jag uppskattar verkligen att vi elever får
själva vara med om och bestämma planeringen av terminen. Eget ansvar är
viktigt inför framtiden och det tycker jag att vi får.
Att vi har betyg är för mig viktigt för då känner jag att jag har ett mål
som jag strävar efter under terminerna. Men man borde tilldelas betyg
tidigare i skolåren så att man blir förberedd och tränar sig inför
framtiden.

I grunden trivs jag bra i skolan, men det finns förbättringar och dessa som
jag har nämnt skulle göra min- och andras tid bättre på skolan.

Tack på förhand

Hej Skolminister Tomas Östros!!

I mina 9 år i grundskolan har jag fått erfara både bra och dåliga saker,
faktist mest dåliga. Men det är nog för att jag är elev som jag tycker det.
Jag skulle kunna rabbla upp hur många dåliga saker som hellst men då skulle
jag alldrig bli klar. Så jag tar det som rört mig mest. Något overhört
dåligt är att det är så lite gymnastik på schemat. Om vi skulle få ha mer
gymnastik så tror jag att det skulle ge bättre studie resultat. Varför
skulle det bli bättre studie resultat? Jo därför att vi elever skulle få
stimulans i vår vardag. Vi skulle må bättre både fysiskt och sykiskt.
Eftersom vi skulle bli piggare så skulle vi kunna lära oss mer och vara
possetivare i skolan. Eftersom vi skulle utsätt kroppen för mer fysisk
aktivitet så skulle kroppen bli mer trött och det skulle resultera i att vi
somnade tidigare på kvällarna.

En annan dålig sak är elevinflytandet. Vi elever borde få mer
uppmärksamhet. De är ju ändå vi som ska lära oss allting. Som förra
terminen då hade vi prov efter prov och flera elever fick magsår. Är det
rätt? Visst, lärarna vill ju bara att vi ska lära oss så mycket som
möjligt, men man kan väl lära sig på andra sätt än prov!

Man orkar inte, man blir jättetrött sykist. Son nu på onsdagar då går jag
till skolan 0730 är hemma 1630 sen måste jag plugga för att det är prov
nästa dag. När får jag gå ut och spring? Alldrig. Jag är en sådan människa
som måste röra på sig. Så om jag var du skulle jag införa gympa varje dag.
Tro mig det skulle bli bättre studie resultat, för det är väl därför vi går
i skolan, för att lära oss!
Någonting som jag inte heller förstår är, hur mördare, bankrånar sådana som
sitter i fängelse kan får bättre mat och mer pengar än vi som går i skolan
gör. Helt sjukt men men..

Något som är väldigt bra på den här skolan är att den är väldigt fräsch.
Toaletterna skulle förstås kunna vara lite fräschare men det är ju vi
elever som vandaliserar dom så vi får väl helt enkelt skylla oss själva.
Sen har vi helt okej skolmat. Maten kan var lite överkokt och vattnig
ibland men ingenting kan väl vara helt perfekt.

Här kommer några förslag som jag tycker du borde göra för att vi elever och
lärare ska få det bättre:
. Sättet vi lär oss på. Prov borde inte vara så vanligt som det är. Man
kanske skulle ha lite mer föredrag, det är en bra träning inför
arbetslivet att stå och prata inför många människor. Eller
inlämningsarbete då får man planera sin egen tid. Det är också en bra
övning inför gymnasiet och arbetslivet. Det ska int va så enkelt för
lärarna. De ska inte bara ge oss några papper och säga det här ska ni
kunna till fredag om två veckor, det är fel.

. Någonting som måste åtgärdas genast är våra resurser. Mer pengar till
skolan. Lärarna måste få högre lön så att dom orkar ge oss mer tid. Vi
måste ha mer pengar till skolan så att vi kan få fler etablerade lärare.
Vi kan inte ha engelska lärare som varken kan prata eller lära ut. Vi
kommer ju ha nationella prov på det, då kan man inte skylla på att man
har en dålig lärare och man får IG. Mer resurser det säger jag. Mer
resurser till gymnastiken också.

. Sen det här med att i nian så har vi blivit bombade med prov. Det är fel
för man lär sig inget på det. Man lär sig till den dan man ska kunna det
sen är det glömt. Mitt tips är att man börjar redan i sjuan med prov med
lite högre disciplin. Det var ju struntsamma om man fick IG på ett prov i
sjuan. Man ska breda ut allt man ska lära sig lite mer, allt kommer u på
en gång. Ett litet tips bara.

. Någonting som jag tycker att vi borde lära oss är livsfilosofi. Hur vi
ska leva. Vad vi ska göra för att slappna av, och mer sådant. Det är
något som vi kommer behöva ha andvändning av hela livet. Studieteknik är
ju inte heller helt fel att lära sig.

Nu har du fått höra vad jag tycker och tänker! Ta vara på det för jag vet
att det är fler som håller med mig!

Ha det bra!!!

M.V.H. Emma Nygren Gemlasskolan 9Beta

Att byta skola
När jag skulle byta skola till sjuan var jag ledsen och nervös.
Lärkbergsskolan, där jag hade gått i sex år, hade blivit som ett hem för
mig och nu skulle jag lämna det.
”Vi skulle bli utputtade från boet och testa våra nya vingar. Vi skulle
flyga mot nya äventyr.”
Men vem visste vad det skulle bli för nya äventyr. Det kanske var
jättehämskt i den nya skolan. Vi skulle få gå med hämska, skrikande åttor
och rökande nior. Vem visste vad vi skulle bli utsatta för?!

Den sista månaden som vi gick i sexan tänkte jag på allt roligt som vi
gjort med klassen och lärarna. Nu skulle klassen splittras och vi skulle
börja i en ny skola med nya klasskamrater och få nya lärare. Den tanken
skrämmer nog sexor nu också.

Under sommaren fick jag en annan känsla. En spännande känsla. En känsla som
sa: ”Vad häftigt att byta skola. Vi får nya lärare för vartenda ämne. Vi
kommer att ha No-ämnen och laborera och koppla ledningar”.
Det skulle bli spännande att börja i en ny skola. Det visade sig att jag
skulle gå med mina bästa vänner så det skulle nog bli bra. Det var ju klart
att det fanns andra elever i samma klass men det var bara bra för då skulle
jag få nya kompisar.

När sommarlovet innan sjuan gick mot sitt slut blev jag nervös. Tänk om jag
tappar bort mig i skolan eller tänk om jag hamnar i fel klass. ”Min kompis
sa då att det inte var någon fara och att lärarna skulle ta emot oss och se
till att vi hamnade i rätt klass.” Då blev jag något lugnare.
När den stora dagen sedan kom var nog alla blivande sjuor väldigt nervösa
och förväntansfulla.
Till min förvåning gick den första dagen i sjuan bra. Vi fick lära känna
våra nya lärare och träffa våra klasskamrater.

Det var inte så hämskt som jag hade trott det skulle bli. Under de närmaste
månaderna efter det att vi börjat sjuan hamnade bara en och annan uppkäftig
sjua i bråk.

Våra lärare på mellanstadiet hade förberett oss på att vi skulle få en
massa läxor i högstadiet och att det skulle bli rena helvetet. Det sa att
vi skulle få en massa prov och att det skulle bli jättestressigt.

”Men nu när jag ser tillbaks kan jag inte påstå att vi hade så mycket
läxor. Jag tror till och med att vi hade mer läxor i sexan än i sjuan.”

Det som man gör är att man tar saker för givet. Jag trodde att det skulle
vara jättehämskt i högstadiet och sedan när jag började så upptäckte jag
att det inte var så farligt.
Det är sammasak nu inför gymnasiet. Man tror att det kommer att bli
jättehämskt och att man kommer bli mobbad och att man inte kommer att få
kompisar. Men sedan kommer man att upptäcka att det inte var så farligt som
man trodde från början.
Jag kommer såklart att sakna Åkerbergsskolan men man kommer över det och
man upptäcker andra saker som är bättre med den nya skolan.

VG

Att byta skola
”Riing!!” Jag vaknade i ett ryck, stönade och stängde av väckarklockan
Sakta gick jag ner till köket.
Jag satte mig vid bordet och började äta av ostmackan som mamma hade lagt
fram. Jag tog en titt på klockan som snart skulle slå åtta. Jag tog en
sista tugga av mackan och skyndade mig upp igen för att klä på mig. Jag tog
snabbt på mig Jeansen och T-shirten jag haft på mig dagen innan.
Nu var det bara några minuter kvar tills jag skulle börja.
Anfådd klampade jag in i klassrummet med skylten 6 B på dörren.
Alla blev tysta och tittade surt på mig.
– Försenad igen? Frågade Agneta, min lärare irriterat.
– Ja, förlåt, det ska inte hända igen, svarade jag och tänkte på alla de
andra gånger jag inte kommit i tid.
Jag tassade tyst förbi alla bänkar och satte mig längst bak bredvid Malin,
som var min bästa kompis.
– Köpte du några kläder igår? Frågade Malin.
– Nej, jag hittade ingenting jag ville ha.
– Men du vet väl att det bara är tre dagar kvar tills skolavslutningen?
– Ja, det vet jag, svarade jag.
Jag kom då att tänka på att både Malin och Maria skulle börja i en skola i
Hovsfors när jag själv hade bestämt mig för att börja i Hälleberga. Som tur
var skulle Catrin börja i samma klass som mig och det gjorde mig lite
lugnare. Det enda var att jag inte kännde henne så bra men va gjorde det,
hon var den enda jag kännde som skulle börja i en ny skola. De sista
dagarna innan avslutningen flöt bara förbi. Det var nu Fredagsmorgon och
jag stod och sminkade mig inför den kommande dagen.
Dagen innan hade jag och min mamma varit och köppt en svart kjol med
snörning i midjan och en rosa t-shirt med båthals.
Jag var riktigt nöjd med köpet och stod nu framför spegeln och beundrade
mig själv.
Vi hade nu sjungit sånger och allt det där man ska göra på en avslutning.
Vi väntade bara på att rektorn skulle önska oss lycka till och till slut
kom det
– Ha en trevlig sommar och jag önskar er alla en bra fortsättning, dånade
det i högtalarna av rektorns röst.
Jag skulle just säga hej då till Malin och Maria när det slog mig att det
här kanske var det sista jag ser av dem. Jag sköt undan tanken i hopp om
att jag skulle ha fel.
Men tanken fortsatte att tränga sig på och jag blev mer och mer orolig att
jag skulle mista min bästa kompis.

Sommarlovet började närma sig sitt slut och jag hade inte träffat Malin
eller Maria på hela lovet.
Jag har ringt ett antal gånger men de verkar aldrig ha någon tid. Så jag
beslöt mig för att de skulle få ringa istället
Större delen av sommaren hade jag spenderat tillsammans med Catrin och
under den tiden hade vi kommit varandra riktigt nära.
Det fanns nu absolut ingenting att oroa sig över inför sjuan.
Det var dagen innan den första skoldagen och jag lade fram kläderna jag
skulle ha på mig dagen efter.
Klockan närmade sig tio och jag beslöt mig för att gå och sova.
”Riing!!” Jag satte mig kvikt upp i sängen och stängde av klockan.
Klockan var bara sju och jag hade gott om tid att göra mig i ordning. På
väg ner till busshållsplatsen träffade jag Catrin som bestämt. Vi pratade
om hur roligt det skulle bli att få börja i en helt ny skola. Alla i den
nya klassen samlades i ett rum och fick en bestämd plats bredvid någon.
Jag fick platsen bredvid en tjej som hette Lena. hon såg snäll ut men vi
pratade inte med varandra.
Catrin satt bredvid en söt tjej som hette Sandra.
Jag kunnde både höra och se hur roligt de verkade ha där de satt och
pratade.
Att se dem gjorde mig ilsken och jag började tänka på ifall Catrin skulle
lämna mig för henne och jag såg ingen andledning till varför hon inte
skulle det. Sandra såg både mycke sötare ut än mig och var säkert roligare
också. Nästa dag satte sig Catrin bredvid Sandra fast vi inte längre hade
bestämda platser.
Från och med den dagen var Catrin alltid med Sandra och aldrig mer med mig.
Detta gjorde mig riktigt ledsen och arg. Jag hade inte längre någon kompis.
Jag spenderade all tid i skolan med mig själv. Att det här hände var precis
det jag var rädd för. Men jag hade aldrig kunnat tänka mig det hända De
kommande dagarna ville jag bara stanna hemma men mamma tvingade mig till
skolan och för varje dag som gick mådde jag bara sämre. Det var en helt
vanlig måndag och vi satt och väntade på läraren.
Så öppnades dörren och in klev min lärare och en flicka.
– Hej, jag vill att ni hälsar på Jenny hon ska börja i vår klass.
– Jag skulle behöva någon som visade henne runt, sade läraren
Han tittade omkring i klassrummet och hans blick stannade vid mig.
– Du ska visa Jenny runt, sade han fortfarande med blicken fäst på mig.
Jag tittade nervöst på flickan bredvid min lärare. Hon gav mig ett leende
och jag svarade svarade nervöst ja.
Dagarna gick och det hade nu gått en vecka sedan jag för första gången
träffade Jenny.
Jag och Jenny satt alltid bredvid varandra på lektionerna, kanske berodde
det på att hon inte kännde någon annan eller kanske för att hon ville vara
min vänn.

VG. Inte klar?

Mina skolår!

När jag började lekis, så ville jag inte alls dit! För jag ville vara hemma
med mamma. Det var många andra barn som skulle börja lekis som man inte
kände. Första dagen jag var på lekis så fick jag en kompis direkt! Vi
sprang upp och ner på en stor kulle, som var täckt med gräs. En gång när vi
skulle färglägga frukter, så målade jag alla i Rosa och lila färger. Sedan
sa lärarna nu ska vi måla frukterna i färgerna som de har i vanliga fall,
inte i färgerna som vi bara tycker om, Och då hade jag redan målat
frukterna i mina favorit färger! Då blev lärarna lite sura på mig. När jag
gick på lågstadiet fick man gå fram till almanakan och läsa vad det var för
datum och vilka som hade namnsdag, jag kommer ihåg att jag var jätte|nervös
när det var min tur att gå fram och läsa vad det stod på almanakan, det var
bara nervöst för att om man sa fel, så trodde man att hela klassen skulle
skratta. Utanför klassrummet hade vi en röd sak som man fick sitta i, och
om man lutade sig bakåt, framåt eller åt sidorna, så snurrade den. Man hade
en planering som visade vad man skulle göra, och längst ner på listan stod
den där röda snurr saken! Men man fick bara leka med den en gång per vecka.
När jag gick i trean, så fick vi som gick i trean hjälpa dom som gick i
ettan och tvåan i omklädningsrummen. Vi fick se till att det inte var så
skrikit och stökigt. när jag gick i fyran så hände det en hemsk sak. en
pojke som gick i min klass blev överkörd av en buss, pojken som cyklade
åkte in i bussen, och hamnade under den. Han fick åka till sjukhuset
direkt. Han levde ett tag. Men på eftermiddagen när vi satt i vårat
klassrum, så sa våran lärare att han hade dött, det blev knäpptyst i
klassrummet och alla började gråta! Till och med dom tuffaste killarna
grät. Vi hade också vattenkrig i fyran, vi brukade ha vattenkrig nere i
duschrummen efter att vi haft idrott, det fanns en dörr mellan killarnas
och tjejernas duschrum. En gång när vi hade vattenkrig, så var det en av
dom tuffa killarna som tappade sin handduk! En del kastade vatten med
schampoo och parfym i hinkarna som var fyllda med vatten. När jag gick i
femman så hände det inget speciellt som jag lagt på minnet! När jag gick i
sexan så var vi i våran klass bara fyra stycken som gick i sexan, och vi
fyra var tjejer. Vi hade olika ”gäng” i våran klass, det var vi tjejer som
gick i sexan och killarna som gick i fyran som hade ett gäng! Dom andra som
gick i våran klass ville också vara med i vårat gäng, men det fick dom
inte. Vi var uppdelade i olika klasser, 4-6A, 4-6B och 4-6C, vi gick i 4-
6A. Vi tyckte inte om dom andra som inte gick i våran klass! i sexan så
hade vi nationella prov. När jag började sjuan så kom jag i en klass som
jag inte kännde någon alls i, så jag fick byta till en annan klass. Man
kännde sig jätte-liten när man gick i sjuan, för dom som gick i nian var så
stora och vuxna. I åttan hände det inte så mycket, inte vad jag kommer ihåg
i alla fall. Nu går man i nian. I nian har det hänt rätt mycket! Man får ju
betyg som avgör vad man ska bli, vad man ska gå på gymnasiet. Nu när man
ska sluta grundskolan känns det faktiskt väldigt bra, man tar ett steg
närmare in i vuxenvärlden.

Att byta skola!
– Dana, jag och pappa har funderat på detta länge, och jag vet inte hur jag
ska berätta detta för dig.
– Vadå ska ni skiljas eller? sa jag med en klump i halsen.
– Nej nej, det är så, vi vill flytta till Göteborg sa mamma med svagare
röst.
– Va till Göteborg. Ja, det blir ju kul var min första tanke.
– Tycker du värkligen de sa mamma med en lättad röst. Men gå nu till skolan
innan du kommer försent.
Mamma gav mig en puss på pannan och gav mig min väska.
På vägen till skolan funderade jag om dethär med flyttningen.
Göteborg är stort och nya kompisar, nya lärare, nytt folk. Sen kom jag och
tänka på alla mina kompisar här och Anders. Hur ska jag berätta detta för
honom? Men jag vill inte att det ska ta slut. Då kännde jag hur pressen
klämde mig i magen. Ju mer jag tänkte på att flytta destå mer ont fick jag.
Jag kom fram till busshållsplatsen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag
stod och kollade på alla människor som paserade förbi. Efter en mycket kort
stund kom min buss, jag klev på och hela vägen till skolan satt jag och
stirrade ut genom fönstret.
När jag äntligen var framme så träffade jag anders vid håll platsen. Då
tänkte jag för mig själv ”snart kommer jag aldrig se dig igen”. Jag gick av
bussen, där stod han med världens finaste leende. Då kännde jag hur fan ska
jag lämna dig. Nu kände jag igen klumpen jag fick i morse.
– Hej Älskling sa Anders och såg jätte glad ut.
– Hej sa jag och vågade inte äns kolla på honom
– Vad är det med dig gumman? Har någonting hänt? och stannade upp mig. Dana
kolla på mig. Du vet att du kan berätta.
– M sa jag och kännde hur tårarna ville komma ut. Det är så att mamma och
pappa vill flytta upp till Göteborg jag sa det så tyst så jag trodde att
han inte äns hörde.
– Nej du skojar med mig nu? sa han och blev helt förvirrad.
– Nej, det är sant. Pappa är i Göteborg nu och så fortt jag slutar 7:an ska
vi flytta. jag kollade upp mot honom och en tår föll från min kind.
– Med det är om en vecka eller nu på fredag. Men dom kan flytta inte du.
Men vem ska jag vara med om dagarna då sa Anders med en lessen röst. Och
vad händer mellan oss då? sa han lite mer allvarligt.
Vi stod där tysta en stund och såg på varandra. Vi hade börjat skolan och
solen sken starkare än någonsin.
– Du vet att jag kommer att alltid älska dig och att du är min första
kärlek. Där fick jag inte fram några ord mer, hela hjärnan var tom känndes
som allt stog still. Det ända jag kännde hur det trycktes i min mage och
hur tårarna ran på min kind.
Vi sa inget och började gå upp mot skolan.
– Du vet att jag vill inte göra detta och du vet hur mycket jag älskar dig
och allt vi har gjort tillsammans men är det inte bäst att vi gör slut?
frågade han mig och släppte min hand. Då stannade jag upp igen, Och bara
kollade på honom. Han stannade inte utan fortsatte gå. Nu kände jag hur
mycket illska och hat jag hade mot mina föreldrar. I nästa sekund när jag
kollar upp var han borta. Jag gick med tunga steg till skolan. När jag kom
in kollade jag mig omkring såg på alla klottrade såpen. Fick tillbaka
blickar.
– Dana så du bara vet så är du 20 minuter försenad. sa min bästis Lina.
– M säg att jag kommer sa jag med en jätte svag röst.
Vi hade svenska lektion och läraren var inte där just nu. Men kvarsittning
skulle jag nog få.
Jag trivs så bra i min skola.
Min kontakt till lärarna är också bra. Jag kan snacka med dom om allt utan
att skämmas.
– Dana varför är du sen? sa min svenska lärare
– Jag missade bussen. där ljög jag
– Okej, med jag vill att du stannar kvar efter lektionen och du ska läsa
boken du fick förra lektionen av mig på detta passet sa Fröken och kollade
in i mina ögon.
Hela klassrummet var knäppt tyst. Det var det alltid på alla lektioner. Men
ibland brukade vi snacka när vi blev utråkade.
Tänk skolan i göteborg dom är säkert sånna som inte bryr sig om skola eller
nåt. Det var min första tanke.
Eller tänk om jag inte får några kompisar.
– Okej nu får ni gå alla elever. Tack för idag sa fröken högt.
Alla plockade ihop och gick ut till sina skåp.
– Du ville snacka med mig sa jag
– Ja, Dana ska ni flytta.
– M, pappa är i Göteborg nu. Och så berättade jag allt för henne. Det
kännde så bra att prata ut om det. Den där pressen i magen gick bort. Hon
talade om för mig hur det var där uppe och sånt. Jag tänkte tillbacka det
kanske är inte så dummt i alla fall.

Fredag!
Idag är det skolavslutning och nu finns det ingen Anders i mitt liv kvar.
Varje dag har jag gråtit. Inte äns ett telefonsamtal. Varje kväll har jag
inte vågat ringa honom. Jag skrev ett brev till Anders som jag skulle ge
honom sedan.
Jag och alla kompisarna gick till kyrkan där våran rektor alltid håller tal
och ger ut stipendium och diplom.
Vi kom in i kyrkan. Och jag älskar doften där inne det luktar så gott. Det
var små tända ljus. När jag väl hade satt mig så kollade jag mig omkrig.
Men jag såg inte Anders. Jag var inne i min lilla egna värld.
– Dana du ska gå upp du har fått ett diplom sa min Bästis Lina och lät
överlycklig.
– Va jag varför då sa jag helt förskrekt.
Sen reste jag mig upp och med samma gång såg jag anders. Jag blev helt
tomat röd i ansiktet när jag gick upp.
Jag tackade för diplomet och gick med det största leéndet på läpparna.
Efter en timmas lyssnande på rekton så var det slut. Alla gick ut och
letade upp sina lärare för att önska glad sommar. Då kände jag någon som
kom och kramade mig bakifrån.
Jag vände mig hastigt. Det var Anders och jag hoppade upp och kramade honom
igen. Sen gav jag honom brevet och önskade honom lycka till med plugget och
tjejerna.
– Här detta är till dig sa han och sträckte fram en illröd ros
– Tack, sa jag den kommer jag aldrig att kasta.
Skolavslutningen var klar och alla gick hem för att på kvällen var det
fest. Men för mig var det att flytta.
Skolan i Göteborg!
Sommarlovet tog slut och nu skulle jag börja 8:an. Allting var som att
flytta från himlen till helvettet.
Det var så pinsamt när jag kom in jag kännde ingen.
Jag stälde mig vid dörren och kollade på alla.
– Du kan sätta dig här sa en tjej som heter johanna.
Jag gick fram och satt mig med henne.
Vi började snacka. Men det var fortfarande pinsamt och jag var fortfarande
röd i ansiktet. Nu har jag bott i Hovde i ett och halvår. Och visst längtar
jag tillbaka till min förra skola.
Skolan jag går i just nu är helt okej den duger. Men klassen är lite jobbig
alla tycker olika och det är mycket tjafs ingen lyssnar och det var absolut
inte så i min förra skola. Jag kan inte klaga på lärarna heller för dom är
bra Men jag tycker inte det är bra att flytta när man har blivit stor eller
iallafall när man är tonåring. Det är svårt att flytta ifrån kompisar och
nära och kära.
En sak till som är konstigt i min nya skola är att lärarna ringer hem utan
att eleven vet om något. Det gjorde man aldrig i min förra skola.
Men nu kära dagboken får du ha det bra
Hej då!
/Dana
*som saknar sin förra skola*

Att byta skola/Att byta klass.
Nej! Skrek jag i hela rumet.
Mamma tittade på mig med sina gjylenbruna ögon och sa:
– Vi måste flytta, vi har inget anat val.
Hon fick mig att tänka tillbaka. Tänka på allt jag har varit med om.
– Mamm. Jag har bott här sen jag var ett litet barn, kan jag åtminstondet
få stana kvar med mina kompisar i skolan?
– Nej det får du inte, svarade hon. Och i samma sekund rusade jag in i mitt
sovrum och smälde igen dörren. Jag la mig på sängen. Jag blev tårögd. Jag
satt och tänkte på alla mina roliga dar som barn, o i skolan, mina snälla
lärare. Det skulle bli det jobbigaste, tänkte jag. Att byta skola, mina
klasskompisar skulle byta ansikten. Jag bestämde mig för att göra ett nytt
försök hoss farsan. Han är snällare än vad mamma är tycker jag. Han låter
nog mig gå kvar mitt sista år med. Jag flyttar mig långsamt mot dörren och
hör att han sitter och pratar med min äldre syster. Hon blir skit sur. Inte
för hennes skull, för min. För henne spelar det ingen roll om vi flyttar
eller inte, för det drabbar inte hennes utbildning:
Jag hör henne säga:
– tänk på syrran då, hon går i 8:an. låt henne otminstonde få gå klart! Hon
vet att skolavslutningen för 9:orna är galet roligt i min skola. För att
hon själv gått där. Men farsan säger, nej, med en hög och iriterande röst o
jag lägger mig på sängen igen. Nästa dag i skolan så sägger min lärare:
– Nu är det 2 veckor kvar tills Skolavslutningen. Vad hade ni tänkt o göra
på sommarlovet?
Min klasskompis Lina säger att hon ska resa bort med sin pappa till
Grekland. Det låter kul tycker jag. Killarna ska spela fotboll och åka på
turneringar med fotbollslaget. Och när det min tur så säger jag att jag
skall flytta. Alla vänder sig snabbt och tittar på mig. AAaa. Så är det!
Säger jag. Va synd svarar min lärare. och frågar om jag ska byta skola. Jag
rusar ut och smäller igen dörren! Läraren fortsätter sin lektion igen.
Dagarna går och sommarlovet har börjat. Morsan har redan börjat o packa. Vi
sover på madraser det är jobbigt tycker jag. Men en kväll presic när vi har
flyttat, så frågar jag min morsa: Varför!
– Varför vadå, säger hon o tittar konstigt på mig.
– Ja, varför flytta vi?
Hon kollar på mig med ledsna ögon och säger:
– Jag ska börja jobba och vi behövde större hus det vet du själv. Du sov
juh på madrass där borta. Jo, tänkte jag, det är sant.
– Men varför skola?
– För att det blir närmare för dig att plugga där. Du får nya kompisar o
allt.
Jag blev tyst o la mig för att sova. Jag hade aldrig varit i den skolan jag
skulle börja i tidigare Så den dagen skolan började Så viste jag inte vart
jag skulle gå. Så jag bad min morsa komma med mig. Jag skämdes oerhört
mycket. Men sen såg jag att där sitter juh tjejerna från kyrkokören. Va
bra, tänkte jag. Nu har jag i allafall kompisar o vara med. Men mina lärare
såg anorlunda ut. Och schemat.. jag fattade ingenting. Men jag tänkte det
här kommer jag att bli van vid. Och suckade. Ingenting var som min förra
skola.
Min förra skola var mer öppen och ljus. Och den här skolan är mörk och tom.
det är en liten skola. Alla känner varandra. Jag plockade snabbt till mig
nya kompisar. Redan efter första dagen var jag ute med tjejerna i min
klass. Jag tycker att dem är knasiga. Men det är bara posetivt. 1 vecka
efter skolan så.. åkte vi till ett ställe för att bada och ha skoj med hela
klassen. Det var kul och jag lärde käna hela klassen bättre där.
Några dagar därpå satt jag på altanen med min farsa och pratade. Han
frågade hur skolan hade gått för mig, om det va som jag trodde att det
skulle vara. Men, nej det var det inte. Det var roligare och bo här än vad
det var och bo i lägenheten där borta. Jag trivs mera här och känner mig
mer fri! sa jag till honom och krama om honom och gick och la mig.