Slutbetyg: VG

MINA SKOLÅR
Det är min första dag i skolan och jag känner mig både arg och lessen.
När jag passerar in genom skolans mörka och trista dörrar känns det som att
jag bara vill springa hem.
Jag kommer in i klassrummet där min klass 1b redan sitter ner vid varsin
bänk och tittar på mig med vakande ögon. Min fröken som heter Marja hälsar
mig mycket välkommen till den nya klassen.
Det pirrar i hela magen när jag sätter mig ner.
Idag ska vi ha upprop och skriva vårat namn på varsin bänk, som vi ska ha
de sex närmaste åren.
Jag vänder mig försiktigt om och ser att en flicka tittar på mig och vinkar
som att vi kände varandra.
Jag tror inte att jag har träffat henne förut men vinkar snällt tillbaka.
När vi har rast kommer hon fram till mig.
Och knappt hinner jag hälsa innan hon dragit tag i min arm och sprungit ut
med mig på skolgården.
Skolan kanske inte är så tråkig trots allt.
Jag pustar ut och känner hur solen värmer i mitt redan solbrända ansikte.
Skolan har börjat!
Vädret ser trist ut innifrån skolan och dess fönster, där jag sitter och
kollar ut. Det är vitt överallt på backen och jag fryser så fort jag
snuddar fönsterrutan.
Allting är så jobbigt här i skolan.
Ären har gått så snabbt, nästan lite för snabbt.
Om ett halvår ska man börja högstadiet och skaffa nya kompisar.
Det känner jag inte ett dugg för.
Eleverna snackar om vem de vill de vill gå i samma klass med.
Men jag årkar inte bry mig. Varför tänka på det nu och inte sen?
Halvåret gick snabbare än vad jag hade trott och till slut var det sissta
skolavslutningen för mellanstadiet.
Nästa avslutning skulle vara för högstadiet, i en ny skola, med nya elever.

Sommarlovet är slut.
Det är dags att ta det stora klivet och bli lite mer vuxen. Jag vågar inte
gå själv till skolan, så jag går med min kompis Ruben som jag ska gå i
samma klass med. Den här skolan är mycket större än våran gamla och man
känner verkligen den stora klumpen i halsen.
När vi väl sitter i vårat nya s.k hemklassrum så ska man berätta om sig
själv för dom andra och leka någon fånig namnlek.
Klassrummet ser annorlunda ut och så också eleverna. Där inne står det bord
i stället för bänkar och man får varsitt skåp att ha sina grejer i istället
för krokar. Man får också ha skor på sig vilket man inte fick ha på förra
skolan.
Under sjuan fick jag många fina kompisar, men också en hel del ovänner.
Tjejerna i åttan trodde de var så grymma och kunde hacka ner på vem som
helst. Ibland verkade det som att det bara var jag som var utsatt.
Jag kände mig så liten och svag.
Dom kallade mig för saker, och sa att jag hade herpes. Så hållde de på i
lite mer än ett år, innan jag sa ifrån. Jag kommer ihåg att jag var jätte
arg, för jag kallade dom för många saker.
Men hur som helst så hjälpte det.
Efter det kunde de säga något ibland, men jag var kaxig nog och stog imot.

I åttan var allt lite svårare, med betyg och passa tider. Det blev mycket
skolk och dåliga betyg.
Jag trodde att jag var häftig och började röka, men det försöker jag sluta
med.
Jag var mycket med mina kompisar i stort sett varje dag.
Sen kom då nian.
Strörst på skolan, måste föredra med gott exempel. Gör jag det?
Det vet jag faktiskt inte. Nian är ganska tuff och jag är glad att den
snart är över.

Att byta skola

Jag stod i dörröppningen. Det var första dagen i min nya skola. Jag skulle
börja fyran och hade precis flyttat ifrån mitt gamla område och var därför
tvungen att byta skola. Jag var ganska nervös. Jag kommer ihåg den pirrande
känslan i magen. Jag är nästan helt säker på att jag var röd i ansiktet,
det var så pinsamt på något sätt. Det värsta var när fröken skulle
presentera mig
– Det här är eran nya klasskompis Maria Svensson
Jag såg hur tjejerna satt och fnittrade och viskade samtidigt som de
tittade på mig. Det var ganska jobbigt.

Jag fick sätta mig brevid en kille som hette Jonas, Jonas Karlsson. Han var
ganska lång och hade knall blåa ögon och var ganska smal. Han var verkligen
fin. Det första han sa till mig när jag satt mig var:
– Har du någon kille?
– Nej, svarade jag generat.
– OK, då vet jag, sa han med ett leende på läpparna.

Den dagen gick jättesakta. Först hade vi syslöjd sen musik. Efter det var
det svenska, lunch och matematik. Jag tog sällskap hem med två tjejer som
jag hade pratat lite med i skolan. De hette Anna och Sara. Sara var smal,
blond och blåögd, Anna däremot var brunögd, mörkhårig och lite rund. Sara
följde med mig hem den dagen. Hon ville se mitt rum hade hon sagt. Sara var
jätte snäll, vi lekte hela den kvällen. Jag var med Sara och Anna nästan
varje dag efter det.

Jag trivdes verkligen i min nya klass. Det gick rykten om att Jonas var kär
i mig. Jag var lite kär i honom också, men det visste bara Anna och Sara
om.

Innan jag böt skola hade jag jättemycket kompisar. Jag var aldrig ensam.
Jag trivdes väl, men det var inte alltid så roligt. Det går inte att
förklara men det var något som var fel.

Min lärare var ganska konstig. Ganska mysko faktiskt. Hon skulle
tillexempel alltid vara helt klädd i rött eller helt klädd i grönt. Då
menar jag smycken, skor och nagellack också. Hon favoriserade elever också.
De elever hon tyckte om fick alltid en guld stjärna på sitt läx|förhör och
fick till exempel vara inne på rasterna, även om det inte regnade. Vi andra
var tvugna att vara ute även om Det var dåligt väder. Vi fick inga
guldstjärnor heller. Hon var nog ingen bra lärare. Min nya lärare däremot
favoriserade ingen, inte som man märkte iallafall. Det var bra. När man
jobbade i matsalen fick man vara inne på rasterna och ibland om det var
dåligt väder, men inte annars. Så om jag tänker efter så hade jag nog en
bättre lärare när jag böt skola. Min nya klass hade bättre sammanhållning
också. Ingen var mobbad och ingen mådde dåligt, men i min gamla klass var
det en tjej som var mobbad. Det var ganska jobbigt att se hur dåligt hon
mådde.

Det roligaste i skolan var nog när vi hade klassens timme. Andreas och
Jonas brukade alltid spela upp sketcher som de hittade på själva. Det var
alltid lika skoj. En gång var jag och en tjej som hette Helena med. Vi
sjöng Hit me baby, one more time, Britneys låt. Alla jublade och klappade
händerna efteråt. Det var verkligen kul.

För mig var det en bra sak att byta skola. Även fast jag var pirrig och
generad och gick vilse i den nya, stora skolan så var det början på något
bra. Jag trivdes verkligen. När jag började femman blev jag tillsammans med
Jonas. Men vi var tillsammans i smyg för att Sara var kär i honom. Inte för
att det har så mycket med mitt skolbyte att göra, men jag ville bara
informera lite. Hehe.

Mina skolår.
Lågstadiet. Det var här allt startade.
Här träffade jag kamrater som jag nu har känt i flera år. Vissa kommer jag
nog känna i flera år till.

Jag kommer ihåg lite grand från första dagen. Alla satt i en ring och sa
sitt namn, en i taget. Många namn visste jag redan från dagis.

I tvåan bröt jag mitt högra ben. Straxt över knät. Jag och mina vänner hade
lekt kull. Det gick lite vilt till, och det slutade med att personalen på
sjukhuset kom till min sjuksäng och sjöng ”Ja må han leva”. Japp, detta var
dagen innan min födelsedag.

Trean kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Klass 3d splittrades (vi gick i
3e), så vi fick tillskott på klassen. Av de jag kommer ihåg var det Kalle,
Anders och Cornelia.

Mellanstadiet känndes som ett enda långt skolår.
Under åren fick jag ett par nya vänner. Men det var dock också några som
lämnade klassen.

Jag tänkte och funderade mycket under mellanstadiet. I fyran tänkte jag
ofta på hur mycket kvar av skolan jag hade. Fem skolår. Den yngre av mina
äldre bröder, Fredrik, pratade ofta om gymnasiet. Fem skolår plus gymnasiet
blev det plötsligt.

Det var under mellanstadiet vi åkte på kanotresa. Jag kommer ihåg när
Johans farsa knuffade Emir så att han föll i vattnet. Ett fåtal gånger har
jag skrattat så mycket.

Nu började det närma sig högstadiet. Jag tänkte dock inte så mycket på det.
Jag började känna mig säker på livet.

Högstadiet… Här kan man snacka om förändringar. Helt nya lärare, nya
klassrum, skåp, kiosk och en massa prov.

Från sjuan är de starkaste minnen från sommaren. Varje lunchrast gick man
till Ica och köpte en liten påse godis. Det var också då vi började att
spela fotboll på rasterna.

Jag började tänka mer på framtiden och vad jag ville bli när jag är stor.

I åttan fick vi ytterligare tillskott till klassen: Edvin och Markus. Jag
kan garantera att högstadiet inte ens skulle vara hälften så roligt utan
dem.

Nu när jag går i nian så brukar jag tänka tillbaks på grundskolan | vänner
och upplevelser. Det känns ledsamt att jag kommer att lämna grundskolan,
men jag har nya saker som väntar på mig där ute i livet.

MINA SKOLÅR
Jag heter Isak och mina skolår har varit underbara.

Dagen jag skulle börja lågstadiet (1:an) var jag ganska nervös.

Jag vaknade ur sängen och gick ner för trapporna till undervåningen för att
äta frukost med mina andra syskon som heter Hugo, Jessica, Simon, Andrea
och Stella

Till frukost var det oboy med pannkakor.

Efter att jag åt min frukost så tog jag en dusch, min mamma hjälpte mig.

Efter att jag duschat så tog jag på mig finkläder som min mamma valt ut.

Till slut var det dags att gå till skolan, min mamma gick med mig till min
första skoldag.

När min första skoldag var slut så skaffade jag mig nya kompisar.

Desto fler skoldagar som gick desto fler kompisar skaffade jag mig, här är
några av mina vänner Emir, Zakarias, Johan, Johannes, Kristian, Filip och
Jimmie.
När jag började tvåan så skaffade jag mig två nya kompisar som heter Hakim
och Rafael som var bra på fotboll.

Varenda dag som gick så blev jag bättre på fotboll och varenda rast så
spelade jag (Isak) Emir, Hakim och Rafael fotboll oavsett vilket väder det
var.

I skolan så pluggade jag inte så mycket men när jag lärde känna Zakarias
Skoglund så fick han mig pluga mycket.

Om det inte vore för Zakarias så skulle jag inte få så himla bra betyg som
jag har nu.

När jag gick i tvåan så insåg min lärare Jessica Hägg att jag hade det
svårt med det svenska språket så jag fick börja på svenska två med en
lärare som heter Siv vilket är en jätte bra lärare.

Siv lärde mig prata ren svenska vilket jag är tacksam för.

En dag när jag var på en svenska två lektion så kom en vuxen man in i
klassrummet och frågade vem som var Isak.
Jag svarade:

– Det är jag som är Isak

– Jag har hört att du är en bra fotbollspelare och vill börja med
Tjärnlunds IK.

– Ja, det vill jag.

– Bra, då kan du komma och träna med oss på torsdag klockan 18:00.

– Okej.
Svarade jag och var hur glad som helst.

När jag började trean så gick allting som flytande vatten så jag behöver
inte berätta något om de två terminerna.

När jag och min klass skulle börja på mellanstadiet så började allting bli
lite svårare.

För det första så skulle jag till en ny svenska två lärare och göra ett
prov för att kolla om jag behöver gå på svenska 2 fast det behövde inte för
att jag hade nästan alla rätt på provet.
Lärarna på mellanstadiet sa hela tiden att jag hade utvecklats väldigt
mycket och på kvart samtalen så var det inget fel på mig, jag var den
eleven i min klass.

Jag är den typen som är snäll och som inte vill slå någon fast en vinterdag
när det var slaskigt ute kastade jag en snöboll på Johan och den träffade
hans jacka och helt plötsligt så gick han emot mig och brottade ner mig och
jag blev så jävla sur på Johan för att han blötte ner hela mig så jag
brottade ner Johan så han var i underläge och sa åt honom:

– En gång till du gör sådär kommer jag att ge dig en snyting, fattar du
det!

Och sen gav jag Johan en snyting.

När jag började femman så blev allt pluggande svårare.

Exempel matte, på varenda prov så fick jag underkänt hur hårt jag än
pluggade.
Det var femman det, nu ska jag berätta om sexan.

Jag ska inte berätta direkt om sexan utan att jag ska berätta om våran
klassresa som vi åkte på.

Vi skulle paddla till tre olika ställen på 3 dagar och 2 nätter vilket var
hur roligt som helst.

Första dagen så skulle vi paddla till en skog där vi skulle sova över en
natt och det var inte roligt för att det regnade i 2 dagar och det var
soligt den sista dagen vi skulle åka hem.

Jag tältade med Emir och Kalle och vi satt upp vårat tält på en backe och
allt skit regnade ner på vårat tält och andra dagen så övernattade vi på
ett mysko ställe.
Den tredje dagen så övernattade vi på Fjords badet och där regnade det
ingenting så vi var ute hela dagen tills klockan var tolv på natten och vår
lärare sa åt oss att lägga oss och det gjorde vi.

När vi vaknade så var det stekhett i vårat tält och jag kan tänka mig att
det var det i de andras tält också.

På kvällen så köpte en föräldrel en grillad kyckling till var och en och en
dricka till var och en.

Det var våran klassresa.
När jag skulle börja sjuan så var jag jätte nervös men min tid i sjuan gick
hur bra som helst.

Alla andra i min klass växer fast det gjorde inte jag.

När jag började åttan så fick jag ganska höga betyg vilket var jobbigt och
hålla de betygen.

I högstadiet så är det hur tråkigt som helst.
Det är inte lika roligt som mellanstadiet.
När jag började nian så fick nästan alla mina kompisar väspor och jag är
glad för deras skull för jag får provköra deras väspor ibland.

Men det enda jag är rädd för i nian är nationella proven vilket jag hatar
och göra.
längre har jag inte kommit med ”mina skolår” så här slutar min berättelse.

Av: Isak Alejandro 9D2

Mina skolår

Året 1994 tog jag det stora klivet från dagiset till Bergsdalsskolan.
Första dagen var en väldigt stor dag i mitt liv, jag var mycket nervös. Jag
fick börja i 1b och hade Eva Lundgren som klassföreståndare. Hon var ganska
elak, mycket sarkastisk och ofta ironisk, ingen vidare ambisiös
lågstadielärare.
På lågstadiet var de flesta barnen otroligt sociala och större delen av
klassen var ofta tillsammans men jag och 3st andra flickor bildade vårt
eget gäng. Vi ansåg att de var lugnast så. Eva hittade snabbt sina mönster
elever och utgick sitt lärande av dessa.
Vi reste iväg på klassresa i 3an till en plats som hette fiskboda. Där
delades man upp i olika grupper, vissa stekte fisk, vissa bakade bröd och
vi lagade te.
Färdvägen dit var med bil, det var olika föräldrar som erbjöd skjuts.
Precis innan sommarlovet splittrades klass 3a vilket betydde nya
klasskamrater för vår del.
När det var dags att börja 4:an var många väldigt nervösa men ändå
exaletade til allt nytt som väntade.
Att få nya lärare kändes ändå som en slags befrielse.
Dels att slippa Evas sarkasm och även möta nya lärare.
Våra nya lärare hette Marie Skogsberg och Karin Steen Lindgren.
Karin var en väldigt bestämd kvinna medan Marie var en väldigt svag person.
Hon var väldigt intresserad av schack och av bibeln, hon smittade verkligen
av sig.
Hon fick nästan hela klassen att ställa upp i en ganska stor tävling som
kallas schackfrågan.
I 4:an var även första tillfället att delta i skolans melodifestival,
vilket var en väldigt spännande tävling i alla nykomna fyrors ögon.
Jag, Elisabet, Jannika och Johanna var klassens bidrag, med artisterna
Sisters of Sweden. Vi var väldigt upprymda och jätte nervösa inför
uppträdandet, men vi vann inte. I 5:an var klassens bidrag Smurfarna. Den
gången ställde Susanna, Maria O, Elisabet E och Kristin upp.
Inte heller de kammade hem någon vinst. De var sminkade helt blåa i
ansiktena och lilla Maria var den ultimata Lill Smurfen. När vi kom upp i
åk 6 hade vi mognat och deltog som artisten Britney Spears. Det var dock
sista året som man fick ställa upp med ett bidrag i melodifestivalen, det
var ju dags för högstadiet året som följde.
Sexorna ansåg att detta var en smula ledsamt men det är inte så mycket
annat än att acceptera.
Det fanns även en känd basket tävling som kallades LT-cupen.
Där hade flickorna i vår klass stor framgång medan pojkarna hade det mycket
tuffare.
Vi vann aldrig själva cupen, men hade stor framgång i vår skola. I 5:an
ställde vi upp i bibelfemman, en tävling som Frälsningsarmen organiserade.
Vi var 2 lag från vår klass, mitt lag vann. I mitten av åk 6 hade vi
lyckats knäcka Marie så att hon sjukskrev sig. Vi fick nya vikarier varje
vecka, den värsta var Markus.
I slutet av 6:an åkte vi på klassresa till Saltön, vilket slutade i
katastrof. I 7:an förändrades jag mycket som person. Jag vart mer social
och sökte efter nya vänner.
Hade velat berätta mycket mer fast tiden var knapp.
Hann verkligen inte med allt jag velat.

1, Mina Skolår
Nu sitter man här och har nästan gått ut hela grund skolan. Jag har lärt
mig mycket efter alla dessa år, båda bra och dåliga.
Jag tänker på när jag Börja första klass och allt var så spännande
och nytt. Jag började i en bra klass (som har varit min klass i snart 9
år).
Min lågstadiet lärare hette Helga. Hon var en bra lärare. För det var ju
hon som lärde mig grunderna i skrivning, läsning och räkning.
En speciell sak som hon gjorde var att till varje jul göra en
Julkalender. Var och en i klassen fick göra en lucka som man satt upp på en
väg, och sedan öppnade man en lucka varje dag, fram till julafton. Inuti
luckan fanns en dikt.
En sak som vi gjorde ofta på lågstadiet var att man åkte på utflykter
och lärde sig mycket om naturen. Vissa utflykter var till skogen. I skogen
tittade vi på olika växter och djur, Och när vi kom tillbaka till skolan
skrev vi om vad vi hade sett i en bok.
Jag minns en speciell bok som vi hade att skriva i. Boken var som en
dagbok. Man skrev i den när man hade gjort något roligt eller tråkigt både
i skolan Och i hemmet. Den boken fick man när man slutade i lågstadiet, för
att börja i mellanstadiet.
Jag såg fram imot att få börja på mellanstadiet, för att få lära mig
nya saker.
När jag började på mellan stadiet fick min klass några nya
klass|klasskamrater. Dom komifrån en klass som splittrades för att de var
för många klasser.
Vi hade två lärare istället för en. De hette Stina och Ada. De hade delat
upp undervisningen. Stina var den snälla och Ada var den stränga.
Vi hade några andra lärare som hade oss i andra ämnen. Jag minns
Bildläraren, Hon lärde oss nya sätt att rita på. Det var hon som gjorde att
jag fick intresse för bild.
Stina och Ada gav oss en pärm där vi kunde sätta i lösa papper. En
del av den pärmen hette Oä, Vilket i slutet av 6:an blev onödiga ämnen.
Men en tråkig sak som hände var att vissa utav killarna i klassen var
riktigt elaka mot Ada. De lyssnade inte på vad Ada sa Och kallade henne
elaka namn.
På en lektion vi hade med Ada blev hon så arg att hon kastade ut
killarna och frågade oss tjejer om vi visste varför killarna gjorde Så, men
det visste inte vi, Då tog hon in killarna och frågade dom, men ingen
svarade, Då började hon gråta, några dagar senare sjukskrev hon sig.
Som följd fick vi en massa vikarier som inte kunde något.
Men tillslut var det dax att Packa ihop och börja på hög|stadiet. Det
kändes jätte bra, att man var riktigt duktig för att ha klara det så här
långt.
När man började på högstadiet hade man inte längre några bänkar utan
man hade skåp.
Man fick också en massa nya lärare som man skulle lära sig namnet på och en
massa klass|rum att hålla reda på, men man lärd sig det ganka snabbt I
början var lärarna riktig hård men det blev bättre och bättre.
En lärare som är jätte hård är Klas Tanonen. Han är lärare i kemi. På
hans lektioner får man inte komma försent eller glömma penna. Att prata på
hans lektionerna är förbjudet, om han kommer på att en person pratar,
skriker han på den persnen (som tur är har han inte gjort så på mig).
Hans prov är också annulunda, Han sätter poängen på ett annat sätt än
vad de andra lärarna gör.
Vi har haft många lärare genom åren, Så jag kommer bara ta upp de
lärare jag har haft mest.
En lärare som vi har haft mycket är vår SO-lärare. Han heter Simon
Anlund. Han är en bra lärare, han gör så att man blir intresserad. Om det
inte är relion. Religon är inte ett roligt ämne. Det Roligaste so-ämnet är
samhälle. Nu i vårterminen av 9:an har vi läst först och andra
Världskriget. Det är verkligen intressan.
En annan lärare som jag har haft mycket är min sv- och engelska lärare
Simon Hallberg. Han är också en bra lärare. Han tror inte så mycket på
Prov, vilket vi elever tycker om!
Men min favorit lärare är nog min hemkunskapslärare, Pernilla En
andledning till att hon är min favorit lärare är att på hennes lektioner
får man laga mat och baka, vilket jag tycker om
Pernilla är också min handledare. Hon berättar för mig om saker ska hända
och det är till henne man klagar på saker.

Tjärnlundsskolan har varit en bra skola, förutom vissa saker som t ex
skolmaten och skol|material som inte är så bra. Men det finns bra lärare.
Jag har fått många intryck under min skolgång, om att
Tjärnlundsskolan är en bra skola Om man jämför med andra skolor.
Men snart är det dax att lämna Tjärnlundsskolan. Det känns faktis skönt att
komma till en ny skola och få träffa nya människor. Viss det är läskig att
inte ha några vänner där, men det är också spännande att börja i en ny
skola
av: Lina

Mina Skolår

Min uppsats ska handla om mina skolår här på Brännviksskolan.

Min första skoldag var verkligen läskig, men som tur var kunde min mamma
vara med mig. Jag fick träffa min första fröken Eva (hon var verkligen
snäll) och så fick jag träffa mina nya klass|kamrater.
Men 1:an gick väldigt fort. Sen så skulle jag börja 2:an men dagen innan
blev min mamma stucken av ett bi. Jag ska berätta om den dagen:
Jag och min kompis Johanna hade bestämt att vi skulle leka. Jag åt frukost
med min familj som består av min mamma och pappa, mina tre systrar Anna,
Sara och Johanna och min bror Niklas. Jag satt på mina kläder och sa hej då
till alla och gick till min granne Johanna.
Så när jag kom hem till henne så lekte vi med allt möjligt. Vi lekte med
Barbies, gubbar och med massor med andra saker. Jag åt med Johannas familj
och sen så lekte vi ännu mer. Sen när klockan var mycket, så gick jag hem.
Men när jag kom hem så var alla ledsna. Mamma och pappa var inte hemma. Jag
frågade min syster Johanna var de var och då sa hon att mamma hade blivit
biten av ett bi. Johanna sa att hon var allergisk och att mamma var på
sjukhuset (pappa var med henne). Jag var rädd att jag aldrig skulle träffa
mamma igen. Men när jag skulle lägga mig så gick det inte. Jag tänkte på
mamma. Men tillslut så somnade jag. Nästa dag var det dags att åka till
skolan. Jag ville inte det men pappa tvingad mig. Men Pappa kunde inte
komma för att han var tvungen att jobba. Han jobbar på Österbygymnasiumet.
Pappa körde mig till skolan och lämnade mig där med Eva (min lärare).
Alla mina skolkamrater hade med sina föräldrar. Jag fick vara med Eva
istället. Det var läskigt att vara utan mamma. Det kändes som den längsta
dagen i mitt liv.
Men sen var också 2:an slut. Sen så började 3:an. Jag minns inte mycket av
3:an, men det jag minns mest var skol|resan till ”tomeboda”.
Jag minns att jag ville att mamma skulle var med det kunde hon inte.
Vi var där i två dagar. Vi fick lära oss hur man levde på stenåldern. Vi
vart uppdelade i ca 5 grupper. Min grupp fick fixa köttet.
En i min klass (Nils) kläder började brinna. Hans pappa läckte elden. Det
roligt att se det hända.
Sen så var det dags att säga hejdå till Louise och Lina. De skulle börja på
en musikskola. Sen fick man säga hejdå till Eva också. Det vart känsligt.
När 4:an började så fick vi nya lärare igen. De hette Marie (hon gillade
jag inte) och karin (hon gillade jag).
Det kom också in fem nya elever. Vi tävlade i ”Schackfyran”. Vi vart en av
de bästa men vi var för få att gå vidare.
Då började 5:an. Då började en ny elev igen. Hon hette Zara. Vi var med i
oläsligt ord femman och vi kom 1:a och 4:a. Vi fick en pokal och 5000
kr. Vi hade också Nationella i Svenska, matte och engelska. Det gick bra
för mig. Jag klarade alla delarna av provet. Sen så började vi 6:an. Vi var
inte med i någon tävling och det händ inte så mycket. Men i slutet av 6:an
så åkte vi till Saltön. Det var roligt. Jag vart biten av en insekt. Det
gjorde ont. Leas (en klass|kamrat) mamma hjälpte mig med att rengöra såret.
Vi var där 12 dagar.
Sen så var det dags att säga hejdå till Marie och Karin också. VI fick en
ros var, när vi slutade.
Sommarlovet gick fort, då var det dags att börja 7:an. Det var pirigt först
dagen på högstadiet. Men det gick bra. Jag lärde känna alla nya lärare. De
var snälla mot en och det var bra.
7:an gick fortare än vad jag trodde att den skulle gå.
Då var det dags att börja 8:an. 8:an var rolig. Man kände att man vart
bättre i ämnerna och man fick nya kompisar. Men det jobbigaste med 8:an var
att man skulle få betyg. Jag fick ganska bra betyg. Jag fick några VG och
resten G.
Sen var det dags att sluta 8:an också.
Jag var i Spanien på sommar lovet. Vi var där i 3 veckor. Sen så var ett
till sommarlov slut. Då var det dags för 9:a och där är jag nu.

Det känns bra att sluta 9:an snart men det är skrämande också.
Att börja på en ny skola med nya elever och nya lärare. Det kommer nog bli
interissant. Jag hoppas det går bra.

Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.

Del. 1
Att byta skola
Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten över att byta skola. Skulle
man bli accepterad och komma in i gänget? Eller skulle man bli utstöt och
bli en nolla?
Det var dom tankarna man hade under hela sommarlovet men man hade ju sina
kompisar från gamla skolan så klart men man var ändå nervös. Jag var
speciellt eftersom det blev allt svårare och svårare att ta kontakt och bli
kompisar ju äldre man blir. Jag var tvungen att byta skola när man skulle
börja i sjuan. Men jag hade erfarenheter sen tidigare från trean till fyran
men det var inte lika svårt för då var man så liten och hade lätt för att
skaffa kompisar.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på att man skulle byta
skola och försökte hålla mig sysselsatt så jag åkte upp till en släkting i
skaraborg och åkte och badade nästan varje dag och jag hjälpte mina
föräldrar med hushålls arbete men när lovet drog sig mot sitt slut så var
jag ändå jätte nervös och hade inget att göra än att sitta och vara nervös.
Också kom den dagen då Skolan började. På morgonen steg man motvilligt på
skolbussen men samtidigt som kroppen sa:
– Jag vill inte
Så sa den också:
– kom igen det blir roligt.
Så jag steg på bussen och hälsade på min gamla vanliga chaufför.
När jag steg av vid skolan ifrån bussen skyndade jag mig att leta upp mina
gamla klasskamrater som kom i en annan buss och sen när jag hade hittat dom
gick vi till det klassrum som vi hade fått reda på att vi skulle gå till.
Mina vänner Filip och Alex som jag hade känt sen i förskolan var nog lika
nervösa som jag bara att det inte syntes på dom lika mycket som det gjorde
på mig. När vi äntligen var alla samlade i klassrumet såg man alla dom
elever som man hade sett på det där klassmötet som vi hade haft i sexan men
jag kände igen långt ifrån alla men en del hade man lyckats att lägga på
minne. När man bara satt där i klassrumet och lyssnade på lärarinnan som
gjorde upprop kände jag hur nervositeten började bli värre och värre men
plötsligt hörde jag lärarinnans gälla röst som sa:
– Anders, Anders Enarsson
eleven har här uppgett ett annat namn i uppsatsen som sitt eget
det var mitt namn men min hjärna fattade inget så jag bara satt där som en
dum fåne och skämdes men efter några sekunder var det som om hjärnan
började fungera och då fick jag ur mig till slut:
– här. Alla tittade bara på mig och jag skämdes väldigt mycket.

Del. 2
Att byta skola
Efter en stund så kom lärarinnan till s och sa:
– Roger Kjellson
– här
Svarade en röst alldeles bakom mig och jag vände mig om och tittade, det
var en kille som jag hade gått i scouterna tillsammans med men ändå kände
jag honom inte så väl. Efter lektionen så gick vi ut ur klassrumet för rast
och då upptäckte jag att Roger gick framför mig och efter en stunds
övertalande så gick jag fram till honom och sa:
– hej, Jag heter Anders vi har gått i scouterna tillsammans
– Ja, dig kommer jag ihåg sa Roger och det var som om en klump hade lyfts
bort ifrån mitt hjärta.
Under resten av dagen gick jag och Roger och pratade om gamla minnen och
han presenterade mig för en ut av hans kompisar som hette Jeremias som
också gick i samma klass som mig och han var en sån person som kunde få en
att skratta när och var som helst och var en allmänt trevlig person som
hade samma intressen som jag med andra ord dataspel och Roger som jag lärde
känna allt mer var en sån som aldrig var dum mot en eller bråkade med en
med andra ord han var en Sann kompis.
Allt eftersom dagarna gick blev jag allt mindre och mindre nervös och efter
som jag hade Filip och Alex som också var jättebra kompisar och Roger och
Jeremias så blev det inte längre en pinna att vara i skolan och jag slutade
att vara nervös och istället mådde jag bra.

Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten.

EN INBLICK I MITT SKOLLIV
Under mina nio år som en skolelev har jag gått i fyra olika skolor. Mina
första två år var roligast, dom var liksom lättast. Det var inte mycket
plugg utan mer lek och kamratskap. Det är den bekymmers|lösa skoltiden, då
man bara umgås och leker med alla i sin klass. Lågstadieskolan jag gick i
var ljus och barnvänlig (så borde alla skolor se ut)
Vi hade ett bibliotek i mitten av byggnaden runt om fanns klassrummen. Det
med att klassrummen alla var runt omkring varandra gjorde nog så att man
kände ett sammanhang med resten av skolan. Vi hade också en liten sceen på
en sida av biblioteket där stod olika klasser sissta timmen på
fredagseftermiddagen och visade upp något. Jag kommer ihåg att vi i klassen
alltid sjöng när det var vår tur att visa upp på den lilla sceenen.
Jag tyckte jätte mycket om min klasslärare Annsofie, jag tror att det beror
på när man bara är 7-8 år är det viktigt att man har en lärare som bryr sig
och verkligen tar hand om sina elever, och det var det hon gjorde.

Sedan kom den tiden då mina föräldrar hade bestämmt att vi skulle flytta.
Jag kommer ihåg att jag först blev ledsen jag ville inte lämmna kompisarna,
skolan och allt annat jag kände mig trygg i (detta har jag kommit fram till
senare)
Men när det sedan verkligen dras igång med flytten och allt blir man
gladare.
Jag började på Hörbyskolan i trean. Jag minns fortfarande första dagen i
skolan. Jag hade nya sandaler på mig och en rosa klänning. Min mamma hade
flätat mitt hår, det var ju ändå första skoldagen i min nya skola. När jag
kom in i skolan märkte jag att den inte alls såg ut som min gamla, denna
skolan var gammal, klassrumsdörrarna som var i trä var höga. Skolan var
mörk och dyster på något sätt.
Jag la nog märke till detta eftersom jag kom från en skola som var färgglad
och ljus.
Men iallafall terminen gick och jag fick många kompisar. Och efter ett tag
hade jag glömmt bort min gamla skola.
Två terminer gick och sedan var det dags att byta skola igen, eftersom vi
skulle börja i mellanstadiet. Eleverna blandades och det bildades nya
klasser, och så började man i en ny skola som var större och nyrenoverad.
Mellanstadiet finns inte så mycket att berätta om. Det var liksom den tiden
då man var barn men ville vara äldre än man var.
Jag var rätt duktig i skolan redan från lågstadiet hade jag lätt för dom
olika ämnena och så läste jag mycket. Mellanstadiet är nog den tid jag har
läst flest böcker på.
Jag och en tjej i samma klass (Ariana hette hon men vi kallade henne för
Arri) började i slutet av femman göra saker som lärarna inte tyckte om. Vi
sprang tex. alltid på rasterna till ICA och handlade chocklad, fastän det
var förbjudet att lämna skolgården.
Så efter några gånger vi gjort det och blivit tagna, blev det samtal hem.
Vi slutade med det efter samtalet!
Sedan fanns det en kille i vår klass som jag och Arri tyckte om att reta
upp. Det var rätt taskigt när jag tänker på det så här i efterhand, men det
var jävligt kul. Mycket mer finns det nog inte att säga om den tiden.

Sedan i sexan blev vi flyttade till denna skolan, Långholmsskolan. Om jag
tyckte att min andra lågstadieskola var dyster och mörk måste denna varit
som natten. Men det var ändå rätt kul, jag menar vi hade ju inte längre ett
och samma klassrum till alla lektioner, vi hade inte en och samma lärare i
alla ämnen. Och vi fick skåp med lås på. Allt detta trot jag fick oss alla
att känna oss äldre och mer ansvarsfulla, men vi var dom minsta på skolan
och såg fram till att bli dom äldsta…
Detta är nog den största förändringen som skett i samanhang med skolan. Man
hade rast efter varje lektion och i början var det nog vanligt att jag kom
försent eftersom man inte var van vid så många raster och klassrumsbyten.
Sedan fortsatte nog allt som vanligt det året (vi räknades fortfarande som
mellanstadiet)

Efter kom högstadiet och från att ha varit minst på skolan blev vi näst
minst. Det var också nu allvaret satte igång. Det fanns inte tid för lekar,
trams och fånigheter. Lärarna började ge oss mycket läxor och pressade oss
inför nästa år när man skulle få betyg. Jag skötte mig rätt bra det året
förutom samma sak som hade följt mig sedan lågstadiets utvecklingssamtal:
”Vanessa snackar för mycket under lektionstid”
men den kommentaren tror jag både jag och mina föräldrar var vana vid.
Jag tror det bara är så jag är. Jag har liksom alltid lätt för att ta
kontakt med människor och sådant. Jag är en öppen person som inte blir blyg
lätt.
Det är nog därför som min mun har pladdrat på sen lågstadiet fram till
högstadiet.
Arri som jag hade varit med sen fyran hade flyttat och bytat skola. Det är
kanske därför som jag lugnade ner mig i sjuan.

På sommaren sedan var jag mycket med en kompis som gick i min
parallelklass, Andrea.
Några veckor innan höstterminens start i åttan gick jag och Andrea upp till
vår rektor och undrade ifall hon skulle få byta klass till min, det tog ett
tag innan han bestämmde sig men vi fick vår vilja fram…
Så första dagen i åttan gick vi båda till skolan tillsammans och travade in
i klassrummet tillsammans. Denna terminen kan man säga var den värsta tiden
av mina skolår.
Eftersom det var hon och jag hela tiden så kanske vi isolerade oss bort
från resten av skolan och alla andra elever som vi kännt sedan lågstadiet.

Detta var nog vårt eget fel.
Vi båda hade utländsk bakgrund, så jag vet inte riktigt nu i efterhand vad
vi försökte få fram, men vi började bråka och argumentera med folk som
fällde minsta lilla kommentar om utlänningar som var negativt.
Det som i början hade börjat med lite bråk och kaxigheter ledde till en
stor händelse där föräldrar, rektor, lärare och elever var inblandade.
De sades dumma saker och skrevs. Men på något konstigt sätt ordnades allt
upp på vårterminen. Men jag hade sänkt mig i skolan p.ga. dessa
tramsigheter vi höll på med, och det tog sin tid innan allt var över. Men
vårterminen gick utan bråk och snack, Jag höjde mig och mina andra betyg
till sommaren blev bra, bättre än julterminens betyg iallafall.

Sommaren gick och det blev åter dags för skola, fast denna gången med en
lättnad att det var sista året i den skolan…
Och om mitt sissta skolår i grundskolan har jag inte mycket att säga
förutom att jag kommer hit och gör det jag ska, alltså lär mig.
Mer gör jag inte, eftersom jag fortfarande inte trivs i denna skolan och
fortfarande tycker att miljön här inte är bra, men jag känner att det inte
är viktigt nu eftersom det är inte lång tid kvar tills jag slipper denna
skolan för alltid…