VG – Sida 25 – Skrivbanken

Hej! (Min syn på skolan)

Mitt namn är Cristina Anjou – Lundgren och jag går i 9: an på
Storviksskolan i Luleå kommun.
Du har skrivigt till min skola om att du vill att några elever från 9: an i
varje kommun ska sätta sig ner och prata igenom vad som vi tycker måste
förbättras i skolan.
Jag ”nappade” direkt på detta för att jag tycker att detta är min chans att
få mina åsikter fram förda och kanske tillochmed genom förda. Så när jag
fick reda på vilka mer elever det var som skulle vara med och prata igenom
ämnet så ringde jag till deras skolor och bestämde tid och plats där vi
skulle träffas och prata igenom ämnet.
Men innan jag for till mötet så pratade jag med mina klasskompisar för att
höra vad dom har för synpunkter, för att även dom ska kunna få fram deras
åsikter och för att jag ska kunna få ännu fler punkter som måste tas upp.
Nu när mötet har varigt och alla har fått chans att fram föra deras åsikter
är det bara för mig att det bara för mig att sätta mig ner och skriva till
dig om vad vi kom fram till.

Det som alla skolor ville förbättra var idrotten, att vi måste få mer tid
till idrott i skolan, för att alla mår bättre av det så varför kan man inte
göra det i skolan? Det är ju bevisat att dom elever som rör på sig
regelbundet har lättare att prestera bättri i skolan.

Vi tycker också att det måste anställa fler personer som man kan prata med,
som har tystnadsplikt t.ex. kuratorer och sjuksköterskor (både manliga och
kvinnliga) så att bägge könen har någon att prata med, för du kan nog själv
tänka dig att en tjej som för första gången i hela sitt liv har fått mens
och törs nästan inte ens säga det till sin mamma och om det då skulle vara
en manlig sjuksköterska hur skulle hon kunna säga det till han då?
Eller om killar har ”personliga” problem vill dom nog inte prata med en
helt okänd kvinna.

Sedan var det några skolor som ville förbättr skolmiljön, jag tycker det
ska vara en själv klar het att alla skolor ska ha bra bänkar och stolar så
att inte eleverna ska få ont i ryggen eller nacken för skulle nog kunna
prestera och konsentrera sig bättre om man kunde slippa dessa problem.

Sedan var det några skolor som tycker att det är aldeles för stor
lärarbrist, dom upplever det som att lärarna inte har tid att sätta sig ner
och förklara uppgifterna till dom som inte förstår dom. Detta leder ofta
till att dom inte förstår uppgiften överhuvudtaget och det gör att dom får
problem med att prestera bra på proven som ofta har störst vikt i betygen.
Men då är det väll inte elevens fel som inte förstår hur man ska göra eller
vad den går ut på, för att det är ju läraren som inte har haft tid att
hjälpa?
Men det är ju inte alla lärare som är så här, vissa är helt underbara på
att ta sig tid och dom går verkligen i sitt jobb att hjälpa elever som inte
förstår till 100%, och det är så alla lärare borde vara. Sedan var det även
många skolor och elever i min klass som tycker att det borde föras in ett
bättre betygssystem, helst som det gammla med 1 – 5. För att elever som
knappt har klarat G i slut betyg får samma betyg som dom som nästan har VG
men inte riktigt klarat av att komma över ”ribban”. Är det inte bättre att
dom som knappt har G får en 1: a dom som nästan har VG får en 2: a dom som
har VG får en 3: a dom som nästan har MVG får en 4: a och dom som får MVG
får naturligt vis en 5: a.

Nu har jag nog fått med allt som vi elever i Luleå kommun tycker att det
måste förbättras eller för|ändras på.
Så nu tycker jag att det är dags för dig att få höra lite posetiva saker om
skolan men även vissa av dom skulle man kunna förbättra. (Så det kan du
tänka på men det är inte brottom).
Det som alla skolor tyckte var mycket bra var att alla hadde ett fungerande
elevråd som blir accepterade av både lärare och elever. Sedan tycker vi att
det är bra att våra rektorer lyssnar på vad vi har för åsikter om våran
skola och allt runt om kring. Så ett stort plus i kanten för dom.
Sedan var det väldigt många skolor som tycker att dom har fått väldigt bra
datasalar och tackar hämst mycket för det.
Jag hoppas du har fått några bra förslag som du kanske kan genom|föra eller
förbättra.

Tack på förhand
/ Cristina Anjou – Lundgren
Luleå kommun 2003 – 02 – 07

eventuellt har några skiljetecken försvunnit kopieringen

Att byta skola/ att byta klass!
Jag kommer ihåg första skoldagen som om att det var igår.
Jag hade länge viljat börja skolan. Jag trodde man blev vuxen på så sätt,
men gud så fel jag hade. Första dagen var alla blyga och tysta. Klassen
blev senare allt säkrare på varann och alla hittade en eller flera
kompisar, alla utom jag. Först var det inget som störde mig men det hela
skulle bli mycket värre. Tidigt på Fredags morgonarna var det endast få
barn på skolan, många hade sovmorgon. Värken jag, Lotta, Anna eller Lena
hade det. Jag satt i klassrummet alldeles själv och målade. Då Lotta kommer
in. Hon går fram till mig, rycker pennorna.
Hon går sedan bort och sätter sig och målar. Jag reser mig och går fram
till Lotta för att ta tillbaka pennorna. Precis då jag tar tag i pennburken
känner jag ett ryck i håret. Jag vänder mig hastigt om där står Anna och
Lena. Jag tror det var så det hela började. Minnet av den dagen har
långsamt suddats ut med åren, men tiden efter den kommer aldrig försvinna.
Precis som aldrig ärret tvärs över ryggen kommer att göra. Dag efter dag
blev allt värre ryckningar i håret i ettan, tvåan och trean blev till
örfilar och glåpord i sexan, sjuan och åttan. Igentligen vad hade de för
anledning. Jag i åttan, lång, smal, långt brunthår ,mörka ögon, fin hy och
bröst jo till och med det.

Allt ändrades den 7 februari 1999. Som vanligt började dagen med Svenska,
tätt följd av Engelskan. Men efter det en 2timmars håltimma.

Jag satt på betong bron och dinglade med benen mot marken. Då någon grep
mig i armen. lottas breda leende hånade mig rakt i ansiktet. Hon putte mig
hårt rakt fram och drog mig tillbaka.
sidbyte
– Tur att jag höll idig, flinade hon. Plötsligt släppte armen och jag föll
handlöst mot marken den vita väg grisen som används för att blockera vägen
skar in i ryggen. Då tappade jag medvetandet.

Jag vaknade sedan i en stor vit sjukhus säng. Det var sista dagen i den
skolan. Redan efter en vecka var jag på benen igen. Min nya skola var
1timmas buss väg här ifrån.

Jag sprang genom korridorerna inte en människa syntes till.
Jag sneglade på klockan 8:15….
sidbyte
Fan sen redan första dagen,.
Vart låg sal 131? Längst bort i korridoren skymtade jag en dörr, ju närmre
jag kom desto tydligare blev nummret på dörren. 131. Jag stannade till
fixade håret och knackade på. En kort, tjock kvinna öppnade och log.
– Välkommen
– Tack… Min röst darrade lite så många ögon riktade mot mig.
– Det här är Lina Johansson antar jag?
Jag nickade till svar.
– Du kan sätta dig där nere vid Anna Hon pekade bort mot höger hörnet. En
oerhört vacker tjej med långt blondt hår log mot mig och putte på tjejen
brevid henne. Det var Karin en liten ur-söt tjej med det fint uppsatta
håret och den kritrandiga kostymen såg hon ut som att vara mindst nitton.
Jag har känt Anna och Karin i 4 år nu men de känns som de 4 åren har varit
hela mitt liv. När gymnasie valet kom stod Natur högst upp. Anna valde
också natur men Karin går samhäll ekonomi. I två timmar har jag nu suttit
och skrivit ner hela mitt liv. Utan Anna och Karin hade jag aldrig klarat
det. Ibland händer det att jag träffar Lotta och på nåt sätt tycker jag
nästan syndom henne.

Mitt liv är ju nu mer perfekt än jag kunde drömma om.
Jag har två underbara ”bästisar”, en stor kompis krets, toppbetyg och går
ut trean på gymnasiet nästa vecka. Efter sommaren börjar jag högskolan. Och
om 5år kommer jag stå där som färdig utbildad psykolog som jag alltid drömt
om.

30 sekunder kvar detta var sista tentan.

Att byta skola!

Min farfar var den bästa farfadern i hela världen. Hade grått hår som han
inte klippte allt för ofta. Hans leende fick alla gamla damer att bli
knäsvaga. Farfar bakade den godaste sockerkakan jag någonsin har ätit. Vi
har kvar en, som vi har fryst in. Jag brukade åka till honom och hans
bond|gård varje gång jag fick chansen. Men eftersom han bodde i Småland, så
blev det inte så ofta.
Nu finns inte farfar kvar, den 15 juli dog han. Två veckor senare var vi på
begravning. Hans aska stöddes ut i havet. Jag bor i en lägenhet i centrala
Göteborg tillsammans med min familj, som består av en irriterande,
rödhårig, 7 årig lillasyster, och mina kära föräldrar, som för övrigt
håller på att bli gråhåriga. Lena, min bästa kompis, är ofta hemma hos mig,
eftersom hon inte står ut med sina föräldrar som alltid bråkar.
I min klass och på min skola går det cirka tusen elever, alla av olika
sort. Det finns ett gäng punkare, punkar-Olle är deras ledare. Punkar-Olle
är smal och har tuppkam, som väldigt ofta bytar färg.
På skolan finns det också ett hippie gäng. De har peace märken hängande i
en kedja runt halsen, färgglada kläder och alla, utom Malle, har dreadlocks
eller rastaflätor. Jag tycker att det är bra att det är så blandade typer
av elever.
Skolan ligger bra till. Om man går ut från den stora, växtrika skolgården
finns en park, en fotbollsplan och om man går ner på första gatan till
höger så ligger där ett Mc Donalds.
Till McDonalds brukar vi ofta gå på luncherna och äta eftersom maten på
skolan inte brukar vara god.
Kära dagbok! 02-10-24
Igår fick jag reda på att vi har ärvt morfars bondgård och på jul-lovet ska
vi flytta dit. Pappa har länge pratat om att flytta till en lugnare plats,
och nu får han som han vill. Mamma har redan fått ett nytt jobb där och
pappa ska roa sig med att renovera hela stället. Jag vill inte flytta ifrån
mina kompisar och min skola! Jag trivs så bra. Dessutom har jag bara en
termin kvar i grundskolan. Idag berättade jag för mina kompisar att jag ska
flytta, de blev såklart ledsna, men jag är mer ledsen än dem. Gonatt
dagbok!

– Mamma, ska jag ha håret såhär. eller såhär? frågade jag.
– Men Jenna, det är bara en vanlig julavslutning! svarade mamma.
Men det var ingen ”vanlig” skolavslutning, för det var sista gången jag såg
många personer på länge.
Tre veckor senare:
Jag saknar redan mina kompisar, fasst vi pratar i telefon dagligen.
I stugan står ouppackade och uppackade flytt|lådor över allt. De är
ofärgade med en pil som pekar åt hållet som ska vara upp och det står
”flyttlåda” i stor blå fetstil på dem.
Imorgon ska jag börja i en ny skola. Där går 180 elever, 20 elever per
klass och en klass per årskurs.
Jag går upp extra tidigt så jag ska hinna piffa till mig lite extra, man
vill ju ge ett bra första intryck. När jag kommer till skolan står vissa i
ringar och tisslar, vissa hoppade kråka och hopprep och andra spelar
fotboll. Klockan var 07.55 när jag går för att leta upp rätt klassrum, det
var inte svårt eftersom där bara finns 9 stycken. Jag presenterar mig för
läraren som säger att jag ska sätta mig vid en bänk. Presenterade han
inte dig för klassen? Jag valde en längst bak, det tror jag att alla nya
elever gör. När klassen kommer in rusande i klass|rummet tror jag inte mina
ögon. Tjejerna har inget smink och deras kläder.
Efter skolan går jag bort, iväg från allting. Jag tänker på mina kompisar,
på min gamla tegelskola, på Göteborg med allt vatten och på min älskade
farfar och hans goda socker|kakor.
Här i Småland är skolan gjord av trä och i byn finns en ICA-affär, en
klädaffär som säljer tantkläder och en som säljer barnkläder. Jag förstår
att dessa affärerna är de enda där mina nya klasskamrater handlar sina
kläder. Det finns ingen stor stad i närheten som man kan åka och handla i.
Tre veckor senare, klockan visar 24.28.
Kära dagbok!
Ikväll har jag träffat Mia och Lisa. Vi tittade på Titanic, hemma hos Mia,
hennes bror är 17 år och väldigt snygg. Mia och Lisa, och de flesta andra i
klassen också, är faktiskt trevligare än jag trodde.
Jag trivs mer och mer i skolan nu, lärarna är minst lika bra som de i
Göteborg och det är riktigt mysigt med en liten skola. Man kommer mycket
närmre varanndra. Jag har märkt att luften är mycket renare här, det har
gjort att min hud också är renare och finare. Finnarna håller sig borta. Nu
ska jag sova. Gonatt!
Jag är på väg hem från en tjejträff en lördagsnatt den 2 augusti. Jag
cyklar förbi skolan som jag nu har slutat i. Sedan cyklar jag ut mot
stranden, parkerar cyklen och traskar ut på bryggan som är fuktig av dagg.
Jag sätter mig och tänker på hur glad jag är att jag kom hit. Jag trivs bra
här och jag ångrar inte att jag gick med på att vi flyttade. Mina nya
kompisar är jättesnälla. Jag har fortsatt att hålla kontakten med Lena i
Göteborg, vars föräldrar nu har skiljt sig.
Jag tror det är bra med omväxling! Jag tror det var bra att jag kom hit.
– Hej Jenna! hör jag.
När jag vänder mig om ser jag Mias snygga bror, några av hans kompisar och
Mia. De ska bada och frågar om jag också vill hoppa i. Vi tar av oss till
underkläderna och hoppar i. Vattnet är ljummet. Vi badar tills våra tår är
skrynkliga och våra läppar blå. Efter badet springer vi hem till Mia och
byter om och dricker varmt nybryggt te.
Kvar vid bryggan står min cykel och väntar på mig.

Min syn på skolan

Ärade skolminister!

Jag anser att skolan har blivit lite för slapp. Man försöker hjälpa de som
har sämmre betyg genom att sänka kraven. Till exempel kom förslag på att
ändast ha åtta gymnasieprogram och att låta alla få gå de program de vill.
Visst är det en trevlig tanke att alla som vill ska kunna komma in på t.ex.
det natur|vetenskapliga programmet. Men vad är det för mening med att låta
folk som är lite sämmre i skolan komma in på de svåraste programen utan att
sänka kraven så att de också kan ta studenten? Synen på att överhuvud taget
ta studenten har även den förändrats sen t.ex. min far gick i skolan. Då
fanns det en hel del människor som inte klarade av att ta sin examen och
det var inte ens alla som gick i gymnasiet. Det var okey för de som inte
var skapta för att gå i skolan att ta ett lärjungejobb istället. Idag finns
det istället ett tryck på eleven från både vänner och föräldrar att man
”måste” gå igenom gymnasiet annars får man inget jobb. Man kan ju fråga sig
om utbildning verkligen kan vara lika bra som förr. Kanske är de svårare
programmen i samma klass som förr men hur kan då tidigare nämda förslaget
låta bli att sänka denna kvalité.
Ett förslag som jag däremot tycker är possitivt är det borgliga blockets
tanke om att börja dela ut betyg tidigare än idag. Nu får man ju sitt
första betyg efter höstterminen i åttan och för många är detta en shock.
Betygen är sällan vad man trodde att de skulle vara. Överraskningarna är
både possitiva och negativa och de varierar ofta mellan olika ämnen. Därför
behövs någon form av betyg eller mera djupgående omdömen under hela
hög|stadiet så att man vet var man ligger när slutbetygen nalkas.
Hur lärare sätter betygen och vad de grundar sina betyg på är det många
som är missnöjda med. Det är ofta eleven som de flesta annser inte kan så
mycket får höga betyg. Även om mycket av dessa klagomål beror på avundsjuka
så är det svårt för lärare att veta vad eleverna verkligen kan. Jag är
övertygad om att lösningen på detta problem är oförberädda prov. Då ges
ingen möjlighet att lära in allt kvällen innan och sedan glömma allt efter
provet. Först då vet man vilka elever som har hängt med på lektionerna och
lärt sig något. Nakdelen med detta är förståss att de som varit sjuka då
inte klarar av vissa frågor men det får man ta hänsyn till vid rättningen.

Nu ska jag skriva om det riktigt stora problemet, kanske ett av de
största i dagens Sverige. Segregationen. Ett bra exempel är Malmö. I Malmö
har vi många, främst muslimska invandrare. De allra flesta bor i de östra
delarna av Malmö. Där går de även i skolan och där har de sina vänner. De
får aldrig en ärlig chans att lära sig ordentlig svenska och komma in i det
svenska sammhället. På vissa annars helsvenska skolor har man nu börjat
bussa in elever från invandrartäta stadsdelar. Sådana åtgärder är jättebra
för det är i skolan man måste börja och med tiden kommer detta
förhoppningsvis leda till en bättre blandning även inom bostadsområden.
Slutligen vill jag säga att det är en lögn att påstå att skolan var
bättre förr. I helhet har skolan blivit mycket bättre och jag tror att
eleven i allmänhet trivs bättre nu än de någonsin gjort. Men på vissa
områden har man gått för långt med att underlätta för eleven och det finns
fortfarande mycket kvar att göra. Ni har ett viktigt och svårt arbete trots
att så mycket redan gjorts av tidigare skolministrar.

Från Tomas Lundbäck, klass 9a på Tegnérskolan i Malmö

Mina skolår
Jag började skolan som sjuåring. Skolan var uppdelad i två byggnader.
”Stora skolan” där åk 2-6 gick. Och det lilla ”Annexet” där åk 1 gick. På
Annexet fanns bara tre små klassrum och ett personalrum. Det var en liten
skolgård och bakom den låg skogen där vi brukade leka. Bredvid Annexet låg
förskolan.
Första dagen i skolan tyckte jag var rolig men lite läskig. Jag var ganska
blyg. Där var fullt av andra barn som jag aldrig hade träffat. Föräldrarna
fick vara med hela tiden och det tyckte jag var väldigt bra. Min första
lärare hette Hedvig och var jätte snäll. Hon var ganska liten och hade
alltid håret fint uppsatt.
Jag tyckte att skolan var rolig. En bra och snäll fröken, snälla
klasskompisar och en rolig skolgård att leka på.
Första året i skolan gick ganska snabbt. Det var snart dags att börja
tvåan. När jag började tvåan tyckte jag att man blev stor. Då fick man
flytta ner till stora skolan, där matsalen, gympasalen och slöjdsalarna
låg. Där gick också de äldre eleverna. Jag hade stor respekt för dem.
När vi började åk 2, fick vi det minsta klassrummet på hela skolan. Det låg
längst bort i ena änden på skolan. Bredvid oss låg ett lite större klassrum
och där gick treorna som vi fick dela korridor med. Det som jag tyckte var
lite tråkigt med att flytta ner till Stora skolan var att man inte längre
kunde leka uppe i skogen. Man fick inte lämna skolans område om man inte
hade en lärare med sig.
Åk tre minns jag inte så mycket av. Jag minns bara att det var sista året
vi hade Hedvig som lärare. Vi skulle börja på mellanstadiet och bytte då
också lärare.
Den nya läraren hette Lisa. Hon var också ganska liten, hade grått och
ganska kort hår och hade nästan alltid mörka kläder på sig.
I början tyckte jag att hon var ganska bra, men senare upptäckte jag att
hon kunde bli arg ganska lätt och det tyckte jag inte om. Hon kunde bli arg
för småsaker på ett helt annat sätt än vad Hedvig kunde bli.
I åk fem var det dags att välja vilket språk man ville läsa. Det kom tre
olika lärare till vår klass.
De var Franska, Spanska och Tyska lärare. Franskaläraren hette Inger och
berättade för klassen om var man talade franska o.s.v. Tyska och
Spankska|lärarna radbyte vid avstavningen gjorde ungefär samma sak. Jag
hade ganska svårt att bestämma mig. Skulle man välja det språket som
kompisarna valde? Eller skulle man välja det språk som flest människor
talade? Efter att ha diskuterat länge med mina föräldrar, valde jag till
sist Tyska.
I åk sju var det tänkt att vi skulle byta lärare igen, eftersom man börjar
högstadiet då. Men vår lärare Lisa fick ett annat jobb tidigare än vad som
var tänkt. Vi fick vår nya lärare redan i sexan. Hon hette Pia. Hon var
väldigt snäll och lät oss göra lite mer som vi ville. Med henne fick vi
göra lite längre arbeten och projekt. Det tyckte jag var mycket roligare än
att bara göra samma saker hela tiden. I sexan började vi också läsa det
språk som vi hade valt. Det var en klar majoritet som hade valt Tyska. Vi
var många och det gjorde det svårare och lite tråkigare att läsa Tyska. Vår
lärare i tyska hette Ragnhild. Hon hade glasögon, brunt halvlångt hår och
hon hade oftast kjol på sig. Hon var ganska sträng men också snäll. I åk
sju åkte vi på vår första klassresa. Vi åkte ut till Åkulla där vi skulle
sova över i tält. Vi bodde en liten bit in i skogen där det fanns en sjö.
Man kunde låna kanoter och ekor som man kunde åka ut på sjön med. Mitt i
sjön låg en liten ö. Där vi bodde fanns ett stall med Islandshästar som vi
skulle få rida på. Min häst som jag skulle rida hette Juni och var
ljusbrun. Han var ganska liten och väldigt snäll och hade tjock man och
svans. Det var jätte roligt att rida Islandshästarna.
I åk åtta fick vi våra första betyg. Jag var jätte spänd och nervös. Jag
tyckte inte att jag hade dåliga betyg men heller inte så bra. Men det
ändrade sig lite på sommarlovet när vi fick de andra betygen.
Nu hade de också börjat bygga om skolan till F-9 skolan som de hade
planerat ganska länge. Det var ganska stökigt med alla brummiga maskiner
och alla avspärrningar.
Under sommarlovet började de gräva och dra ledningar och sätta upp
baracker.
När vi kom tillbaka på hösten i åk 9, fick vi äntligen flytta in i de nya
lokalerna. Det var väldigt annorlunda. De hade målat om väggarna vita och i
korridoren oranga. De hade bytt golv och tavlor, målat dörrar och bytt
skåp. Allt var annorlunda. Det luktade nytt överallt. Sedan kom julbetyget.
Det var jag ganska nöjd med, men jag hade velat höja mig i några betyg.

Min skoltid har varit bra. Bra lärare och bra klasskompisar. Det enda som
jag har tyckt varit dåligt var att vi inte har fått flytta till
Skogslundsskolan. Att de byggde om skolan till F-9 skola.
Även om det har varit jätte bra här, hade jag velat byta till en annan
skola efter åk 6. Byta miljö och träffa lite andra människor. Det känns som
att det har varit för länge att gå på samma skola i 9 år utan ombyte.
Jag tycker också att det har varit dåligt att de inte har byggt om vår
gympasal på samma gång som de byggde om skolan. Och att vi var tvungna att
cykla till en annan skola varje gång vi hade idrott eller tyska efersom det
inte fanns någon tyskalärare på denna skolan.

Nej, hade jag fått bestämma hade man fått flytta till Skogslundsskolan när
man gick ut åk 6.
Jag tror att man behöver lite ombyte innan man kommer till gymnasiet så att
inte det ska bli som en chock att se alla nya människor, lärare och att
allt är nytt. Men vem vet, de kanske inser om några år att det är bättre
att byta skola och bygger om skolorna igen!

Min syn på skolan.

Jag är elev på en F-9 skola i Falkenberg. Jag har gått på denna skolan sen
lekis och börjar tröttna lite smått, men jag har ju bara ett par veckor
kvar här nu.
När jag började skolan, alltså första klass, delades min klass upp i två så
att ena halvan gick i skolan på förmiddagen och den andra halvan på
eftermiddagen. Detta sätt var ju självklart bra för lärarna när de skulle
lära känna oss men det var inte speciellt bra för oss elever som i andra
klass blev en och samma klass. Då kände man halva klassen och den andra var
som främlingar. Jag personligen anser att om klassen ska fungera som en,
ska eleverna lära känna varandra från början. Annars blir det bara bråk i
framtiden. Vi lärde känna varandra efter ett tag men man tröttnade ganska
fort på eleverna och det gjorde inte saken bättre när vi blev F-9 skola.
Hela saken med F-9 skola var inte speciellt positiv. När vi gick i femte
klass var man inställd på att få byta skola efter sjätte klass och när vi
fick reda på att vår skola skulle bli F-9 skola blev vi väldigt besvikna.
Vi var ju inställda på att få nya kamrater och en ny miljö att vistas i.
Kommunen byggde om vår skola. Den blev röd och efter den dagen har man fått
frågan om det är en ladugård eller en skola. Så mitt tips är att inte måla
skolan röd. Jag är väldigt glad att de byggde om skolan, även om den blev
röd, för nu känns det lite mer som en högstadie skola. Speciellt när de som
går F-7 är i en annan del av skolan med en glass dörr emellan, man kan vara
lite stolt över att få vara på vår sida av glas dörren då.
Vi fick skåp i samband med ombyggnaden. De är inte stora men man får in det
man vill få in. Enda stora problemet med skåpens storlek är att de kan stå
på varandra. Åttorna fick sina skåp under oss eftersom att de är yngre men
det gör också att de kan sitta kvar en extra stund vid sitt skåp för att
retas och man vill ju inte öppna skåpsdörren i huvudet på dem.
En förändring när det gäller skolmaten hade inte varit helt fel. När det
serveras fisk borde det finnas ett vegetariskt allternativ. En del
vegetarianer äter inte fisk och man blir inte mätt på konserverad potatis.
Som tur är har vi nu fått ett kaffé som säljer frallor till en ganska okej
pris, men de tar slut efter bara en kort stund. Kaffén med frallor är något
som alla skolor borde ha.
Jag är helt klart nöjd med mina skolår här men ibland kan det bli väl
stressigt. Vi har ingen riktig gympa sal som vi nior kan utnyttja, vi får
istället cykla till en annan skola. Anledningen till detta är att vi går på
en skola som ligger granne med bostads hus och de vill inte ligga och titta
på en stor röd koloss när de solar på sommaren. Men lite motion skadar väl
aldrig. Saken är bara den att vi är nästa färdig motionerade när vi kommer
till skolan. Men vi har schysta lärare som låter oss komma lite senare till
gympan.
Det är tur att jag har hamnat på en skola med bra lärare. De första åren i
skolan fram till fjärde klass var väldigt stela. Men vi fick nya lärare som
var roligare och de hade inte den typiska lärar attityden. Tack vare detta
har jag och säkert andra också lyssnat på lektionerna men det finns ju
vissa dagar man bara inte orkar lyssna.
På den framtida skolan anser jag att elever ska vara med och anställa
lärare. Jag vet inte om andra tycker det men jag vill gärna vara med och se
hur personen är som söker jobbet. Jag tror nog att vi elever kan se igenom
leendet på den personen. Man lägger ju alltid till sina bästa sidor när man
söker jobb och då blir man inte alltid sig själv.

Jag är jätte nöjd och jätte glad över mina skolår, men det finns saker som
skulle kunna ändras på och tänkas igenom lite nogrannare. T.ex. blev vår
skola väldigt trång när skåpen kom in. Låsen på toaletterna går att låsa
upp uteifrån, vilket inte är kul när någon får för sig att låsa upp.

Tänkbara förbättringar gäller till största delen vid ombyggnaden.

. Ljudisolering
. Läge
. Färg
. Storlek

Ljudisolering är väldigt viktigt i nian när man har nationella prov med
hörförståelse. Står det åttor utanför dörren på rast är det inte tyst och
lugnt. Jag förstår att många saker är helt omöjliga att ändra på men jag
kan ju alltid hoppas på det bästa. Förändras inget drabbar det inte mig,
men jag tänker på de andra också.

Hälsningar

Skoltrött elev.

Nr. 2. Att byta skola

Det var den niode november och min sista dag i klass 8B på Norrskolan i
Göteborg.
Jag hatade den skolan. Alla år jag hade gått där hade jag blivit mobbad och
utstött.
Inga lärare eller elever brydde sig. Jag ville inte vara kvar på
Norr|skolan. Jag ville bort.
En dag bestämde jag och mamma att det var dags att göra något åt problemet.

Så detta var min sista dag på skolan. Jag skulle byta till Broskolan som
låg på andra sidan av stan.

Morgonen därpå när jag vaknade i min säng kände jag mig lättad över att få
en chans att starta om på nytt.
Men samtidigt var jag rädd. Jag kände en smärta i magen av rädsla. Jag var
rädd för vad alla de andra skulle tycka om mig.
Tänk om allting fortsatte som det var innan på Norrskolan?
Jag åt frukost och gjorde mig i ord|ning.
Mamma körde mig till skolan. Jag läste på pappret som skickats till mig en
vecka tidagre. Det stod att jag skulle gå till klassrum 13.
Det ringde in och alla eleverna gick till sina klassrum.
Jag gick in i klassrummet och satte mig på en stol längst bak i salen. Det
kom in en kvinna i klassrummet. Hon hade långt brunt hår, hon var ganska
mullig och såg väldigt glad och snäll ut.
Hon hade en mörkbrun kjol på sig och en vit tröja.
– God morgon, sa hon och tittade sökande genom klassen tills hennes ögon
fästes på mig. Hon log.
– Vi har en ny kille i klassen som ni alla säkert vet, sa hon och satte sig
ner på sitt skrivbord.
Många vände sig bakåt och tittade på mig. Jag log lite som ett svar
tillbaka.
– Du vill kanske komma fram och presentera dig själv? frågade hon.
Jag kände hur paniken grep tag i magen.
– Ja, sa jag tyst och försökte gå med bestämda steg framåt.
– Vad heter du? frågade hon.
– Jag heter Olof, sa jag och såg på henne.
– Jag heter Lena Karlsson, sa hon och log.
– Har du några syskon? Har du några husdjur? Vart bor du? frågade hon
sedan.
– Nej, jag har inga syskon. Men jag har en katt som heter Nisse och jag bor
på Solgatan.
Lena märkte att jag tyckte att det var pinsamt.
– Du kan gå ner och sätta dig igen, sa Lena.
Dagen gick förbi och alla i klassen var väldigt snälla.
Det fanns en kille som hette Joel. Han pratade jag mest med och vi satt i
matsalen ihop.
Efter två veckor började jag känna mig trygg och stabil i min nya skola.
Alla i klassen var så vänliga och roliga. Det var mycket bättre än min
förra skola.

Det blev December och snön började falla.

Naturligtvis blev det snöbollskrig mellan åttorna och niorna. Snöbollskrig
var förbjudet på skolan men jag hade inte haft så kul på länge.
Jag och Joel gjorde det mesta ihop. Vi gjorde massa hyss också. Joel hade
en tvillingbror i den andra klassen som hette Lars.
Lars var ihop med Sara i våran klass.
Det bästa Joel visste var att skämta med Sara.
Det var inga snälla skämt. Han brukade kasta suddigum på henne, jaga henne
och knuffa på henne.
När hon fyllde år tog han en pappers|korg och fyllde den med vatten.
Han tog papperskorgen och hällde allt vattnet över henne och sa:
– Grattis.
Jag märkte att Sara inte tyckte om det så jag sa till Joel att han skulle
sluta. Men det gjorde han inte.
Efter några veckor kom Sara till mig och frågade:
– Kan du inte prata med Joel om att han ska sluta skämta med mig?
– Det har jag redan gjort, svarade jag.
– Men han lyssnar inte på mig, sa Sara.
– Vet du vad, sa jag.
– Nej, vad? frågade Sara.
– Nästa gång han skämtar med dig eller knuffar på dig så säg inget till
honom. Bara ignorera honom, sa jag.

Det gick någon vecka och Sara gjorde som jag sagt.
Joel tyckte det blev jobbigt och slutade skämta med Sara.
En kväll när jag låg hemma i min säng tänkte jag på hur mycket bättre allt
blivit.
Jag hade fått vänner och mina lärare tyckte om mig.
Jag hade till och med hjälp Sara med Joel.
Jag hade hjälpt någon som känt sig mobbad.

I maj började det en ny tjej i klassen.
Hon hade långt blont hår och ett jättevackert leende.
Hon var det vackraste jag sett någonsin. Hon hette Linda.
Hon verkade inte trivas så mycket med tjejerna utan umgicks hellre med
killarna.
En dag kom Linda fram till mig och satte sig bredvid mig.
– Hej, sa hon.
– Hej, sa jag och log.
Hon log tillbaka till mig.
– Vilket extra ämne har du valt? frågade hon.
– Jag valde matte. Vad valde du? frågade jag och tittade på henne. Hon hade
blåa ögon.
– Jag valde också matte, svarade hon.
– Jag undrade om du kanske skulle vilja hjälpa mig lite med matten? frågade
hon.
– Klart jag kan, svarade jag.
– Tack! Utbrast hon. Hon gav mig en kram och sedan gick hon.
Det pirrade i hela magen på mig. Jag kände hur jag ville hoppa upp och ner.

Då visste jag att jag var kär.

Vi umgicks mycket ihop jag och Linda. En dag berättade hon för mig att hon
också blivit mobbad på sin förra skola. Jag berättade hur det hade varit
för mig på min gamla skola också. Vi gick till ett nöjesfält som var i
Göteborg under veckan.
Jag och Linda hade jättekul tillsammans. Senare på kvällen gick vi hemmåt.
När vi var tvungna att gå olika vägar stannade hon och sa:
– Hej då, vi ses imorgon i skolan.
– Ja, det gör vi. Hej då, sa jag och pussade henne.
Jag var så lycklig!

Min syn på skolan
Efter snart nio år i grundskolan tänker jag göra en liten sammanfattning
och förslag på förbättringar.
Det har varit väldigt roligt att gå i skolan, iallafall i de lägre åren.
Sen när man blir lite äldre blir man ganska skoltrött. Undervisningen har
varit spännande och utvecklande i bland, fast det har ofta kännts som om
jag redan vet det läraren försöker lära oss. Då känns det som om man kunde
ha gjort något viktigare istället. Jag tycker att man borde göra skolan mer
individuelltanpassad, så att det blir lättare att få den hjälp man behöver
i vissa ämnen. Då kan man också ordna det så att man inte behöver arbeta så
mycket med andra ämnen där man inte behöver lika mycket tid. Det är många
dagar och timmar då man egentligen inte gör så mycket, så om man arbetade
mer intensivt under en lite kortare period, så skulle man kunna minska ner
längden på läsåren väsentligt. Det skulle nog vara bra för både elever och
lärare.
Det vore bra om man kunde välja lite mer fritt när på morgonen man ska
börja och sluta skolan. Då skulle de som är väldigt morgonpigga kunna börja
tidigt på morgonen och de som är morgontrötta börja senare. Man kunde göra
upp scheman några veckor i förväg, där eleverna lämnar sina önskemål om
tider att börja och sluta skolan. Sedan skulle lärarna kunna lägga upp sina
arbetstider efter det.

Staten behöver helt klart lägga mer pengar på skolan. Det är ganska dåligt
med material, vi får ofta använda gamla slitna böcker som knappt sitter i
hop. Maten är också dålig och behöver verkligen förbättras. Elever skulle
kunna laga maten, i hop med lärare eller utbildad måltidspersonal, som en
del i hemkunskapsundervisningen. Eftersom att vi är 600 elever på skolan
skulle det inte vara särskilt ofta man lagade maten och det skulle inte
störa den övriga undervisningen nämnvärt.
Vi har F-9 på våran skola nu och var de sista eleverna som stannade kvar
efter sexan och inte bytte till en högstadieskola. Det har varit tryggt på
ett sätt, men jag tror verkligen att det har hämmat oss i vår utveckling.
Vi har umgåtts med samma personer, varje dag, i nio år. Några få elever har
förstås kommit till eller försvunnit, men det har inte gjort någon större
skillnad. Jag tror att det hade varit bra för oss om vi hade fått byta
skola när vi började sjuan. Det måste ju vara lite tråkigt för lärarna
också efter ett tag att ha samma elever så länge. Jag tror att vi har haft
samma lärare som vi har nu (ungefär) ända sedan vi började femman eller
sexan.

I framtiden borde lärare och elever bestämma gemensamt hur man ska bedriva
undervisningen, hur den ska läggas upp, vilka böcker som ska köpas in, hur
och vad man ska arbeta med, hur skolan ska se ut (lokaler och vad som
behövs) och lägga upp scheman tillsammans.

Det skulle också vara bra om man kunde ordna så att åtminstone några elever
skulle kunna arbeta med ämnena hemifrån, och ha kontakt med sina lärare
över internet. Det arbetssättet är bra om man bor långt från skolan och får
åka buss länge både dit och hem. Genom att arbeta så kan man spara tid och
det kanske räcker om man är i skolan någon eller några gånger i veckan.

Det är ganska svårt att påverka i större saker i skolan som det är nu. Det
borde bli lättare att få tex. rektorn att ta till sig förslag från oss
elever.

Det finns mycket saker som är bra i skolan också. Jag tycker att det
fungerar bra mellan oss elever och lärarna för det mesta. Mobbning finns
det nog inte så mycket av på skolan tror jag. Inte som man ser något av
iallafall, men sådant pågår ofta i det tysta.

Jag tycker att lärarna måste ingripa mer och försöka stoppa rasism och
annan främlingfientlighet. Man skulle kunna anordna en kurs som alla lärare
och annan personal på skolan ska gå, där de kan lära sig hur man ska
hantera rasismn, nasizm, och mobbning i skolorna. Jag tror att det ofta är
det som är problemet att personalen inte vågar eftersom att de inte vet vad
de ska göra.

Det här är min syn på skolan just nu. Det finns en del bra saker men det
mesta behöver ändras ganska mycket.

Min syn på skolan.

Jag öppnar skoldörren. På vägen till mitt skåp så möts jag av lycka och
glädje från de flera hundra eleverna på skolan. Alla känner i princip alla,
eller alla hälsar på varandra alla fall. Mitt skåp är heldraget i en ljus,
snygg färg. Min underbart snälla klass sitter utanför dörren till
klassrummet och väntar med glädje på våran lärare.
På varje rast så är alla glada och mycket vänliga. Ingen slåss eller retas,
utan alla beter sig så som de själva vill bli behandlade. De flesta
eleverna sitter vid något bord och pratar med varandra, ingen känner sig
utanför. Den färgglada och fina skolan är det ingen som målar på eller ”gör
något illa” mot den.
På vägen till matsalen så doftar det underbart. Det känns nästan som att
maten är glad över att bli uppäten av just oss. ”Drömeleverna”.
Just det. Drömelever är just vad det är. Detta förekommer endast i mina
tankar. Tänk om detta var på riktigt, vilken dröm.
Just nu är det inget fel på skolan i sig. Utan det är vi elever som måste
ta ställning till vad som är rätt och vad som är fel. Så som man själv vill
bli behandlad, så ska man behandla andra.

Ämnesval och lärarkommentarer står på ett försättsblad.

Att byta skola.

Tunt! Och oengagerat? Bakgrund – ja, men ingen direkt uppföljning!
G

Här börjar själva uppsatsen

Fridolf går på trottoaren. Han ser något skräckslagen ut där han
promenerar. Det fula skolhuset byggt av grå sten väntar en bit framför
honom. Dess väggar är randiga efter rinnande regnvatten.
En borr hörs från ett hål i gatan, och det luktar svavel. Avloppsarbete.
Fridolf tittar på hålet och försöker hålla för näsan och öronen samtidigt.
Det ser fånigt ut. Han passerar arbetet och tänker på sin klass. Eller
förra klass.
Varje dag hade de retat honom för hans lustiga namn och för att han jämt
fick klädd i en av Mormor stickad ljusblå tröja. Varje dag samma ramsa
”Frii (här började de jämt skratta så de började om) Friiidolf har en
fjantig tröja!” Han mindes hur Arnar och Erik hade smugit efter honom och
hojtat hans namn.
Nu hade familjen flyttat till Stockholm, efter att Fridolfs pappa hade fått
ett nytt jobb där.
Fridolf är på väg in på skolgården. Den totala avsaknaden av rekreations
här har en rad försvunnit i kopieringen, måste åtgärdas
Ingen gungbräda, ingen klätterställning. Bara en basketkorg utan nät. Det
ser inte ut som en speciellt rolig skola. Fridolf stannar upp och ser sig
omkring. Huvudingången ligger upp för en trappa. Fridolf ser lite mer
skräckslagen ut nu. Han går upp för trappan, öppnar porten och kliver in.
Det luktar unket. Fridolf tittar på de närmsta dörrarna. Ingen av dem är
hans. Han letar vidare i korridoren, och näst längst bort hittar han
dörren. Klass 4b. ny sida
Det är två år sedan vi såg Fridolf sist. Han går nu i 6b. Hans pappas nya
jobb innebar att familjen nu kunde köpa kläder åt Fridolf, och han lärde
sig att Fridolf betyder Den Starke. I klass 6b finns den en likadan kille
som han var i trean, men nu är det Fridolfs tur att retas, hojta saker och
mobbas.