Slutbetyg: G

Min skolgång

Hej jag heter Reza och jag ska berätta om min skoltid från 1-9.

Det var en kylig Augusti morgon då min mamma väkte mig för att göra mig
iordning för första skoldagen. Jag dushade och tog sedan på mig mina
kläder. Efter att ha ätit min frukost så tog jag på mig gympaskorna och for
iväg till skolan med mamma och pappa vid min sida. En kort stund senare så
var vi frame vid min skola. Det stog med stora bokstäver Västerbyskolan.
Mamma hade nu kommit tillbaka efter att ha hittat mitt klassrum där vi
skulle samlas. Sakta men säkert började vi gå mot klassrummet som låg i ett
hörn mellan två byggnader.
Pappa öppnade dörren för mamma och mig. Jag tvekade en sekund men fick då
en lätt knuff i ryggen av pappa. Äntligen var jag inne men det var bara
avhängnings korridoren (en korridor där man hänger av sig sina
ytterkläder). Det var nu det skulle ske det var nu jag skulle gå igenom den
dörr som kommer att vara avgörande för min framtid under väldigt många år.
Vi går mot dörren som det står Välkomna 1a på. Jag tar tag i handtaget och
med darrande fingrar så öppnar jag dörren. Där satt en lärare och 12 elever
likamånga pojkar som flickor.
– Du måste vara Reza, sa fröken.
– mmm, svarade jag med en nervös röst.
– kom in, du kan sätta dig bredvid Per nere i hörnet, sa fröken.
Jag tittade på den här Per och såg att han såg väldigt snäll ut. Men den
här gången så gick jag in med ungefär hälften av min nervositet. Jag hängde
ryggsäcken på stolen och satte mig.
– Hej, vad heter du? frågade Per.
– R-R-Reza, stammade jag.
– o-och vad heter du, frågade jag.
– Jag heter Per
Då började läraren att prata
– Hej och välkomna till klass 1 a, jag heter Kerstin Räf Rydström.
– Vi kan väl börja med att säga vad ni heter, sa Kerstin samtidigt som hon
pekade på mig Jag öppnade munnen men fick inte ut nåt ljud men jag lyckades
säga vad jag heter iallafall. Då sa den ena efter den andra sitt namn och
när dagen var slut så kunde jag allas namn.
RRRRR (klockan ringer)
– Okej barn dags att sluta för idag och glöm inte att klä era böcker tills
imorgon. Utanför klassrummet så väntade mamma och pappa på mig. De hade
bilen med sig så jag fick skjuts hem. Äntligen så var vi hemma.
– Hur va det i skolan, frågade Mamma
– Det var jättekul jag har en ny kompis han hetter Per och vet du va Jonas
går i min klass, sa jag.
– Jonas? Vem e det? frågade pappa
– Du vet Jonas som jag på dagis med.
– Jaha den Jonas va kul, sa mamma.
Åren gick och jag utförde samma saker varje dag. Jag vaknade, dushade tog
på mig kläderna och åt frukost Sedan gick jag till skolan. En dag i trean
så lärde jag känna en kille som hette Robban, han gick i min pararell klass
och vi började att leka både iskolan och hemma. De var en väg precis
utanför vårt hus så det var ganska farlig att gå till honom för han bodde
på andra sidan vägen desutom så var vägen ganska trafikerad. Bara några
månader senare så hade bestämt sig för att flytta till ett ställe som heter
Torsås. Hela jag lyste upp när jag fick höra det och det va större än den
lägenhet vi har nu. Då flög jag upp i taket av lycka eftersom jag har fått
en syster nyligen och vi var tvungna att dela rum, men inte nu längre för
vi skulle flytta till en större villa. Den natten sov jag gott och tänkte
inte på att jag skulle få byta skola och lämna mina kompisar. Näst dag så
hade jag fått ledigt för att vi skulle titta på det nya huset och hälsa på
min nya klass. En is klump bildades i min mage.
– Ska jag bytta skola? skrek jag
– Ja men de väl klart du kan inte gå kvar här, det blir jättelångt att åka
annars.
Vi satte oss i bilen och åkte till Torsås som det hette. Det va ganska
långt som mamma hade sagt. Det tog ungefär tjugo minuter att åka dit med
bil. Men tillslut så kom vi fram. Husen var av tegel och alla va villor
förutom att de fanns fem hög|hus. Och det fanns inte en väg så långt ögat
såg. Det var helt ofarligt att gå ut och leka med de andra. Nu var det vår
tur att titta på huset. Vi gick in och såg hur stort det var, bara nere
våningen var lika stor som vårt förra hus. Det fanns ett vardagsrum, en
toalett och ett kök. Huset hade även en stor trädgård och altan. På
uppevåningen så fanns det fyra sovrum i två olika storlekar och en toa och
balkong. Jag va helt klart nöjd över det jag hade sett. Men nu var de dags
att åka till Grönhögskolan som den hette. På vägen in så träffade vi några
sexor som hejade glatt på mig och pappa. Jag hängde av mig kläderna och
pappa öppnade dörren och signalerade till läraren som var gammal och
rynkig. Hon sa att hon hette Margareta och att jag fick komma in och hälsa
när jag var redo. Lika bra att få det överstökat, tänkte jag så jag gick in
direkt och alla satt och tittade på. Kände svetten rina och skräcken växa
inom Hela min kropp skackade av nervositet.
– Du kan sätta dig bredvid Tomas här frame, sa Margareta. Med osäkra steg
sa satte jag mig ner bredvid Tomas som inte ens sa hej. Vi började som i
ettan. Alla sa sitt namn. När dagen var slut så sa Margareta att jag inte
skulle börja skolan förens efter jullovet. Veckorna gick och skolan
började. På rasterna så hade jag ingen att leka med.
Det va förjävligt att bara sitta ner och titta på alla andra.
– Reza va gör du halva tiden har gått och du har inte skrivit ett enda ord.
Vakna de e faktiskt nationella prov. Skrek vår nuvarande svenska lärare
Catharina.

Slut // Reza 9H

Mina skolår!

Mina första skolår minns jag inte så mycke av. Förutom att jag hade två
lärare som jag verkligen hatade. Jag tror aldrig att dom tyckte om mig
heller. En av dom drog mig i håret sen efter det tryckte hon hårt ner mitt
huvud i bänken. Detta hände i 3:an. Jag började gråta men torkade fort bort
tårarna för att hon inte skulle se. Sen när jag började 4:an fick jag en
bättre lärare, en manlig. Jag tror 4an var ett bra år för det kom fler in i
klassen då. Ifrån Löväng kom det elever som skulle börja i våran klass. Vi
som redan gick på Skuggetorpsskolan, Satt i ena änden av klassrumet och dom
från Löväng satt på andra sidan. Vi blev rätt bra kompisar. Jag och en
annan tjej bråkade så fort vi såg ögona på varan. Givetvis kom hon från
Löväng och var större och mycke starkare än jag. Ibland gick det bra i
mellan oss och ibland åt helvete. När jag gick i 4:an kom det en kille och
flyttade in brevid oss. Ingen hade bott där på ett tag. Men nu äntligen kom
det en Mamma med två söner. Lena, Markus och Adam. Markus var ett år äldre
än mig och vi blev bra kompisar och sen mer än kompisar. Men när det tog
slut mellan oss prata vi inte med varan på en hel vecka. I 5:an hade jag
blivit riktigt bra kompis med en av tjejerna från Löväng. Vi hade jätte kul
tillsammans. Men det var också i feman jag fick det hårda slaget, att mina
föräldrar skulle skilja sig. Jag hörde till och med när dom bråkade om det.
Jag tror att det är varje barns värsta mardröm att få höra. Men men
mardrömen var inte över än. Några veckor senare blev det värre. Först
började dom med lappar och onda blickar. En av mina kompisar visade mig
lapparna jag visste inte va jag skulle säga. Men det värsta var inte själva
mobbingen jag blev sårad av utan att dom hade varit mina bästa kompisar.
Inte nog med att dom mobba mig innan det hade de gjort så att den jag var
tillsammans med då. Gjorde slut och blev ihop med en av dom! Och när man
blir mobbad mår man jätte dårligt. Det känndes som ett rent helvete. Detta
händer när man blir mobbad.
1. Sjunker själförtroendet i bått.
2. Man har ingen att prata med.
3. Mår man inte bra går det heller inge bra i skolan. Mina betyg var i bått
dom med. Men när mobbingen var slut var det dags att välja vad man skulle
läsa för språk i sjuan. När jag började sjuan fick jag en jätte bra kompis
vi gjorde allt tillsammans. Vi va med varandra i skolan jämt. Vi ringde
till varandra kvällar och hälger ibland fler än en gång på samma dag. Vi
Hjälpte varan i skolan, trösta varan när vi var ledsna. Hon kände mig utan
och innan. Jag tror hon kännde mig mer än vad jag själv gjorde. du får
fortsätta och läsa på kladen tyvärr
När vi gick på Sandra dansa vi och hade inga problem. Jag träffa en kille
från Hagskog. Han var nog den elakaste man kan finn tror jag. Men jag hade
ju min bästa kompis som fanns där för mig alltid. Och jag fanns alltid där
för henne. Sen kom 8:an och som alla mina andra kompisar frös hon ut mig
också. Det trode jag aldrig faktist om henne jag trodde hon var bättre än
så, jag hade tydligen fel, tyvär. Nu måste jag ärligt säga att jag saknar
henne jätte mycke Hon fanns alltid där för mig. Men nu da visst jag ha en
jätte bra kompis nu som jag tycker jätte mycke om, men det är inte samma
sak. Hon känner mig inte utan och innan hon märker inte alltid när jag är
ledsen. Hon finns ju där men inte på samma sätt som det hon gjorde. Hon
finns ju fortfarande där för mig säger hon men det är inte som förut. för
mig. Hela sommar|lovet var jag med en annan tjej. Ärlig talat jag tror inte
vi hade så myck gemensamt (sommaren mellan 8:an – 9:an). Nu tycker jag mest
att hon är en riktig ragata. Och det sommarlovet som var från 8an till 9an.
Bråkade jag och min pappa så fort vi såg varan. Nu bor jag bara hos min
mamma. För att pappa tycker inte om mig och jag tycker inte om honom
längre. Jag var nog aldrig ens önskad att finnas för honom. Jag har alltid
varit ”pappas gull” men inte nu längre. Han sluta nog att tycka om mig när
dom skilde sig. Jag vill ha tillbaka min pappa som jag hade före dom skilde
sig. Men jag vet att det bara är en dröm och att det kommer att förbli en
dröm. Men nu när jag går i 9:an har jag det jätte bra, jag har bra kompisar
och en underbar pojkvän. Som stöttar mig och alltid finns om jag vill
prata. Enda saken i mitt liv som jag saknar är pappa. Jag vill ha honom som
han va förut, jag vill kunna berätta saker för honom. Och att jag ska kunna
va med honom på vissa saker. Och att han ska kunna kramma om mig och säga
”Anna, jag älskar dig”.

Mina skolår

När jag tänker tillbaka på åren som har gått så känns det konstigt att jag
har gått nio år i skolan, tio år om man räknar med förskolan.
Året var 1993, jag skulle börja för|skolan.
Jag gick in på förskolan som en ensam cowboy, när jag kom in i lekrummet
såg jag en kille som satt i ribbstolen, nedan för ribbstolen låg det en
madrass.
De första bevingade orden jag sa var:
– Men hoppa då!
Pojken i ribbstolen hoppade ner och undrade vem jag var?
Mitt namn var John och pojken som hade hoppat ner hette Olof (som senare
skulle bli min bästa kompis) Åren gick och jag började skolan och fick en
lärare som hette Karin Martinsson.
Hon lärde oss vad siffror hette och vad man använde en kondom till. Sen kom
jag upp i 3-4:an och fick en lärare som hette Pelle björk, han var den
käckaste läraren jag haft någonsin.
Han lärde mig mycket även fast han hade en SAAB.
I 5-6:an fick vi en lärare som hette Kenneth Nilsson.
Han spelade/spelar i ett band = creedence clear water band ett cover band
åt creedence clear water revivel.
En gång satte vi häft stiftet på hans gitarr då blev han inte glad

Mina skolår2
En annan gång råkade jag ha med mig en häft pistol som låg i Jackfickan Jag
upptäckte att den låg där på rasten Vi gick till gungorna och sköt lite i
sanden, detta såg givetvis förskole barnen, sen blev det ett j-a liv på
kenneth.
I 6:an körde vi alltid råbandy, råfotboll och ”herre på täppan”.
En gång dängde jag huvudet på Fröler i bollplanket.
I 6:an åkte vi till till danmark på skol resa.
1:a kvällen gick jag och Olof ut från hotellet och ner i en källare, vi
hörde musik där nere så vi trodde det var ett disco. Vi gick ner för en
trappa och kom in i en hall där var det en massa neon rör och rökigt.
Vi gick vidare in genom en dörr där såg vi två nakna tjejer som stod och
dansade.
Sen kom två biffiga vakter och körde ut oss, det var en porrklubb. 2:a
kvällen gick vi på tivoli. Alla danskar rökte och lyssnade på Aqua och dom
hade reflexbyxor allihop.
Jag och Olof åkte en karusell 23 gånger innan han vågade åka dom stora berg
och dal banorna.
I den största banan spydde den dansken som satt i första vagnen så det kom
på oss i tredje vagnen.

Sen åkte vi hem.

Slut

Mina Skolår

Jag kan sitta här idag och tänka på alla mina skolår. Alla minnen, och alla
kompisar man har tappat kontakten med.
När jag började ettan, minns jag hur alla fjärilar i min kropp från topp
till tå började komma fram i mig. Jag tyckte att det var läskigt. Även om
jag visste att mamma fanns där för mig. Jag tyckte aldrig om den första
dagen i skolan.
Idag kan jag sitta och fråga mig varför, jag går hellre om ettan än nian.
Men när jag satt där på bänken med mitt namn på, så ville jag bara bort.
Jag ville inte existera längre, Men klarade mig faktiskt bra. Allra mest
tycker jag om 6:an. Då var jag cool. alla såg upp till mig. Jag var störst,
bäst och starkast. Ingen vågade gå på mig. Mestadels så var jag med
killarna i klassen. Det gjorde mig cool, för ingen vågade säga något till
dom.
En rast i sexan, när det var snö, så hade jag satt mig ner på en kille jag
var väldigt kär i. Jag tog upp en isbit och kastade den på hans läpp så den
sprack. Jag fick börja spring så fort jag kunde. Det var nog den roligaste
rasten i mellan|stadiet som jag kan komma på nu. Sen så började jag 7:an,
fick träffa nya folk, ny klass och så var man minst igen. Men min store
broder gick i 8:an då, så jag kände mig trygg på ett sätt. Men kände även
en nervositet på hur jag skulle komma till rätt sal på alla lärare och
sånt. Man var fegisar!
Nu går jag i nian och sitter och väntar på att få komma ut till
verkligheten se mig omkring på nya ställen, bli minst igen. komma till en
ny skola och läsa vidare, vara mer seriös ta mera ansvar för skolan.
Efter alla dessa år i skolan har jag lärt mig vad skolan vill få ut. Det
ska bli jätte gott att få lämna grundskolan och att få ytterligare ta ett
steg längre fram. Jag kommer nog att sakna slappheten på Wicksellska
skolan. Men det ska bli jätte kul at återigen få träffa nya folk med andra
sidor, man kanske t.o.m får träffa sin kärlek om man har riktigt tur.
Att byta skola också ska bli ett nöje. Få komma till en ny stad och plugga
för framtiden – känna lyckan spreta mellan tårna. Gud så kul kanske t.o.m
flytta hemifrån. Allt kan hända. Jovisst!

Av Susanne Bergström

Din uppsats började bra med minnen från ettan – och sexan men jag tror
att du kunde ha gett lite flera exempel från dina skolår.

Att byta skola/Att byta klass

Där satt jag med mina fyra bästa vänner Sussi, Anette, Louise, och Linus.
Sussi satt och pratade om sin papegojja. Alla andra satt och skratta,
förutom jag. Jag satt och tittade på henne, hon såg så snäll ut, inget
tillgjort leende som min lärare hade.
För hon var aldrig glad, hon var sträng och sur. Visst var jag väl busig
men hon skällde verkligen hjämt!
Men Gun, ja för hon hette så, var alltid glad, och pratade med alla barnen
när hon var rastvakt.
Jag önskade så mycket att det var min lärare.
En dag, när jag kom hem sa jag till mamma att jag ville byta till Guns
klass, och få henne som lärare. Jag visste att det inte gick, men det var
värt ett försök.
*
Jag kulle precis sluta andra klass när jag fick reda på att våran klass
skulle få en ny lärare. Det var Gun som skulle bli våran nya lärare till
hösten. Men jag var inte alls glad. Jag skulle flytta igen, och jag skulle
få komma till en ny skola och en ny klass. Jag var så himla ledsen att inte
jag skulle få ha Gun som lärare efter sommaren.
samma kväll så grät jag jätte mycket. Den sommaren flyttade vi, vi bodde i
en hjättestor lägenhet med fem rum och kök. Jag, mamma, och mina två
systrar Alexandra och Renée.
Det var ett fint område, med stor lekpark, kolonier och småhus i närheten.
Jag var inte alls rädd att börja skolan, jag hade ju bytt förut. Jag hade
lätt att få många kompisar, och var inte alls blyg.
Mamma hade köpt nya kläder till mig och Renée, som vi skulle ha i skolan.
Själv tyckte jag att dom var lite barnsliga. Men jag använde dom endå.
Väckarklockan ringde, jag hörde mamma komma, och jag visste precis vad han
skulle säga.
– Cherie! Är du vaken?
Sen drar hon upp rullgardinen, och sätter sig på sängkanten.
– Ska det inte bli kul idag gumman? Jag kommer ihåg att jag inte svarade
henne.
Jag ville inte att mamma skulle följa med till skolan, men det gjorde hon i
allafall.
Skolan var stor och nybyggd, det luktade gott därinne. Först hittade vi
inte mitt klassrum, så mamma frågade en vaktmästare. Han var ganska virrig
och visste inte så mycket. Mamma blev irriterad, och jag skrattade litte
tyst för mig själv.
till slut kom vi till mitt klassrum, och vi gick in, Mamma presenterade oss
och lärare skulle precis berätta för mig vart jag kunnde sitta, men jag
hade redan gåt och satt mej brevid en kille med blont hår och gröna ögon.
han hette Robert. tjejerna tittade och pekade på mig. På rasten pratade
tjejerna bara om hästar och hoppade hopprep. Jag sa att jag inte tyckte om
hästar, och hoppade litte hopprep. Sen gick jag och spelade fotboll med
grabbarna.
Jag var den enda tjejen i klassen som lekte med killar.
Robert och jag bodde rättså nära varrandra och därför så gick vi till och
från skolan tillsammans varje dag. Vi lekte nästan hjämt, och vi hade
hjätte roligt.
jag tänkte inte så mycket på gun. Jag hade en hjätte rolig magister som
hett Leif.
Jag tyckte att hela trean var det roligaste skolåret.

Mina skolår!
Jag minns att när jag var liten, när jag gick i typ 1:an eller 2:an. Då
hade jag stor respekt för dom som var äldre än mej, de som gick i typ 4:an,
5:an och 6:an. Så är det inte nu längre, de i 1:an har ingen respekt för
oss som är äldre!
När jag gick i 5:an byggde dom om våran skola. Min klass var den enda
klassen som fick gå kvar när dom byggde om, vi hade vårat klassrum i en
liten barack brevid där dom byggde! Det var vinter och kallt ute!
När man går i sexan ska man ta en spruta… Jag och en tjej till i min
klass hade hört en del om sprutan, att den var stor och att den gjorde
jätte ont… Vi var såå nervösa! Vi kunde inte sitta stilla och jobba, vi
låg på bänkarna, under bänkarna, vi satt i taket… Och vi var på toa
hundrafemtio gånger… Och sen när det väl var varan tur gick det fort och
vi kännde ingenting… eleven har här ritat en glad min
Varje påsk i mellanstadiet fick våran klass låna en äggkläcknings maskin,
det var lika kul varje år, att få se hur många kycklingar vi fick. Alla i
klassen brukade få varsin, men iblan fick några ha en tillsammans. Vi
matade dom, lekte med dom på våra bänkar och tittade i böckerna.
Sedan hade vi val i sexan…
Vi var upp och hälsade på i skolan. Det var pinsamt tycker jag. Så mycke
nytt och nya människor. Sen blev det sommarlov, sommarlovet tog slut
väldigt fort… Nu skulle man börja i den nya skolan… pirrit. Förut var
man störst, men nu är man minst igen. Första dagen i sjuan… Jag gick till
bussen med små steg, när jag kom till busshållsplatsen stod det bara äldre
där, jag tyckte det var pinsamt, men det blev bättre sen när vi hade satt
oss i bussen. Vi kom till skolan, vi gick till det klassrum vi skulle vara
i. Vi lärde känna varandra och allt blev så kul!
När vi gick i åttan var vi på skolresa till Göteborg! Det var nog den
roligaste skolresan jag har varit med om! Vi åkte buss tidigt en morgon, vi
sov lite på vägen dit, alla var trötta. När vi kom dit fick vi gå på stan
ett tag sen skulle vi mötas utanför ett museum. Det var ett roligt och
intressant museum. Sedan när vi varit där skulle vi göra det alla hade
väntat på… Vi skulle gå på Liseberg! Vi var där några timmar, jag tror
att jag åkte nästan alla karuseller… Men sedan var det slut på det
roliga… Vi skulle åka hem. Sitta i en buss igen. Men vi hade ganska kul i
bussen också, vi sjöng och skrek. Det var några som försökte sova. Och
nu… nian!
Vi har ju jämt valt till gymnasiet… Så nu är det bara att vänta för att
se om/vad man har kommit in någonstans…
Det ska bli väldigt kul att börja gymnasiet, få göra vad man vill!
Träffa nytt folk och så!

//Desirée

Mina Skolår

Hej jag heter Fredrik, jag tänker berätta lite om mina skolår. När jag
började ettan var allt frid och fröjd. Då tyckte jag att skolan var det
roligaste som fanns. Jag gick i 1-3:an i Mullbäcken. Min klass var inte så
stor, vi var tre stycken i ettan. Det var jag, Per och Tomas. Det gick
väldigt lätt för mig i skolan. Det var bara det att jag kunde inte läsa än.
Men tiden gick och så var första året i skolan slut. Jag tyckte alltid att
läsåret gick väldigt fort. Men snart börjar ju tvåan, tänkte jag. Tvåan
gick lika lätt som ettan, fast i tvåan började jag att läsa lite. Och i
trean läste jag som alla andra, ändå hade dom läst i ett år längre än mig.
Efter att jag gått ut trean la dom ner Mullbäckens skola, så jag fick börja
fyran i Lysekil. Det var inte det roligaste till en början. Man kände inte
särskilt många. Fast några hade man ju spelat fotboll med. Fast det gick ju
bra ändå. Jag hängde med i skolan riktigt bra tycker jag. Sen började jag
femman, jag tyckte fortfarande om skolan ganska mycket. Nu har man ju lärt
känna alla i klassen. När jag började sexan började skolan bli tråkig.
Ibland kunde jag nästan somna på lektionerna. För jag var så skoltrött.
Allt började bli tråkigt. Sedan när jag började sjuan så blev det lite
roligare, ny skola och nya vänner. Det började gå bättre i skolan, bättre
än i slutet på sexan iallafall. Sjuan var som en nytändning för mig. Och så
var det ju det att man ville inte bli efter alla andra. Så det var bara att
jobba på som attan. I början på sjuan var vi på lägerskola för att lära
känna varandra bättre. När vi kom dit fick vi se våra sängplatser. Jag
skulle ligga i samma hus som Per, Daniel, Erik och Magnus. Jag, Per och
Daniel hade en varsin säng medan Magnus och Erik fick dela säng med
varandra. Våran stuga låg långt ovanför alla andra. Så när vi skulle gå
tillbaka till dem andra så gick vi fel och gick världens omväg. Så när vi
kom tillbaka var dem ”lite” arga på oss. Sen gick vi tipspromenad, det var
bara drygt. Senare på kvällen fick vi åka lite skogstraktor. Vi fick även
köra lite. Sen fanns det dem som bada, men det gjorde inte jag aldrig i
livet. Sen skulle vi gå och lägga oss. Men jag, Per och Daniel orkade inte
sova, så vi gick ner till brudarna istället. Magnus och Erik låg kvar. Vi
gick och lade oss Klockan två eller nåt. Nästa morron gick vi upp och åkte
hem. Det var det enda roliga vi gjorde i sjuan tror jag. I åttan började
det bli drygt med skolan igen. Vi åkte till göteborg i åttan. Där var vi på
Universeum och såg på en massa häftiga grejor. Sen var vi på Liseberg
också. Jag och Daniel åkte bergochdalbanan ungefär 20 gånger eller nåt. Jag
och Per skulle åka Coloradon så vi köpte ett varsitt regnställ, fast jag
hittade inget hål att stoppa huvudet i så det kvittade. Sen åkte vi hem,
det var drygt, det tog ungefär 3-4 timmar eller nåt. Vi var hemma vid tolv-
ett nångång, så jag var ganska trött. Vi gjorde inge mer särskilt i åttan
heller tror jag. När jag började nian var jag så trött på skolan så jag
visste inte vad jag skulle göra. Första terminen i nian var en ren plåga
för mig. Jag hade aldrig varit så skoltrött som då, men nu efter jul har
det börjat gå bättre. Jag känner att jag vill få upp mina betyg. Jag hoppas
att jag fortsätter med den tanken.

Slut

Min syn på skolan

Hallå min skolminister, jag tycker att det är alldeles för lite gymnastik,
musik, slöjd och hemkunskap på vårat schema.

Det måste tex. vara mycket bättre för en elev som går i åk 9 att få lära
sig spela guitarr riktigt bra så han kanske kan bli rockstjärna och tjäna
flera miljoner om året, men istället får han sitta på en hård stol och läsa
i en bok m industrin på 1600-talet i 1 timme om dagen och hinner glömma
bort alla toner och ackord som han lärt sig spela på musiken för en vecka
sedan.

Det är lika med idrotten, varför tror du tex. att kanada är så
bra på ishockey? Ja inte är det för att dom har gymnastik 2 ggr i veckan,
jag skulle tippa på att deras skollag i olika sporter tränar 2-3 ggr i
veckan utöver den vanliga gymnastiken.

Nu tillbaka till Sverige är jag tycker att det är hemskt
irreterande att bli tvungen att byta lärare två gånger på lika många
terminer i samma ämne, vilket? speciellt när man tycker att läraren man
haft dom första 4:a terminerna vart riktigt bra och trevlig och har gett
ett bra och rättvist betyg.

Det borde också vara en självklarhet att man får det språk man
väljer till åk 7 i grundskolan.
Jag själv valde att få prata spanska på lektionerna men eftersom våran
skola bara hade en spanskalärare så lottade dom om platserna och jag fick
läsa tyska istället, som jag tycker är ett jobbigt språk.

Nu var dom sämre sakerna slut så nu börjar det posetiva. En bra
sak är att vi just nu får äta godis när vi skriver nationella proven i
nästan 3 timmar.

Att vi på dom lite ”segare” lektionerna med de teoretiska
ämnerna får jobba väldigt valfritt och i grupper som vi oftast valt själv
tycker jag är positivt.

Förstås måste alla klasskompisar och vänner man lär sig känna
under dessa tre år i högstadiet vara positiva.

Så lyssna nu på mina förslag och gör skolan bättre Hur?
mvh Fredrik

Att byta skola
Det hela började för cirka 4 år sedan. Då bestämde sig mamma för att vi
skulle flytta till Björksäter men hon var även den enda som flytta för alla
andra trivdes i deras klass. Men hon lämnade in en intresse anmälan till
gutegårdarna.

En dag sa fick vi ett brev från gutegårdarna där stod det i vi har tagit
emot eran intresse anmälan och kan säga att lägenheten är eran om ni vill
ha den. Så då var det bara att börja packa.

När vi hade börjat packa och var halvvägs genom flytten kom det omtalade
snökaoset. Så vi ringde pappa och han kom med plog maskinen och hjälpte oss
fram till dörren.

Sedan när skolan började så fick jag presentera mig för klassen
vilket jag inte gillade alls. Dom hade något liknande mentorstid när jag
kom in, efter att jag preseterat mig så satt jag mig ner på en stol och
lyssnade. Skolan jag hade börjat på hette Björksäterskolan och avdelningen
hette Aspen.
Det var en ganska lugn avdelning, inte så många stökiga personer förutom
två stycken i min klass Jeremias och Rafael.
Dom var för det mesta allmänt dryg, satt och gapade och levde om.

Jag trivdes ganska bra i min nya klass. Jag spelade innebandy med
killarna på rasten. Men under lektions tid satt jag för mig själv. Men
efter en vecka så började jag att umgås med Jeremias. Jag började sitta
bredvid honom på lektionerna.

Tiden gick och vi började få en hel drös med läxor. Det var en väldigt stor
skillnad på våra läxor, dom var mycket svårare.
Jag hade extra svårt med matte läxan. Varje gång vi fick matte läxa satt
jag med den i timmar. När det blev förhör så sa jag dom jag kunde annars så
satt jag tyst.
Vi hade också en datatimme då vi skickade E-mail till varandra. Vi hade
ingen sådan på min förra skola så Barbro våran fröken hjälpte mig att
skaffa en.
Jag skrev för det mesta till en tjej som hette Sofie, hon var normal lång
och hade brunt hår. Jag skrev också med en kompis från min förra skola som
hette Christian. En väldigt lång och stark person.

Jag började att umgås mer och mer med Jeremias. Vilket inte Rafael
tyckte om, han tyckte antagligen att jag tog hans bästa kompis. Så när vi
spelade innebandy så knuffade Rafael ner mig som hämd.
Så efter en månad i skolan gav jag upp. Jag vägrade helt enkelt att gå till
skolan. Så vi flyttade tillbacka till Alby. Mina funderingar kring detta
är:
gjorde jag rätt?

2. Att byta skola
Det hela började för ca 4 år sedan när jag och min familj (beskriv mamma,
Andrea, Anna). Mamma hade gjort en intreses anmälan om en lägenhet på
Krusbärsvägen 187c, Der var endast mamma som ville flytta dit, alla andra
stormtrivdes i deras klasser men mamma ville flytta dit för att det verkade
lungt och trevligt. Sedan några veckor senare fick vi ett brev från
gutegårdarna som skrev att lägenheten var våran om vi ville ha den, så det
var bara att börja packa. Men det döck upp ett problem när hälften av
grejorna var framme, då kom det så kallade snökaoset, så flytten vart en
aning försenad vi fick ploga oss fram med hjälp av pappas plogmaskin för
att komma fram med grejorna. Sedan när skolan började så fick jag
presentera mig för den nya klassen vilket jag inte gillade för mycket. När
jag väll satt mig ner så hade dom också en slags mentorstid. Jag hade
börjat på Björksäterskolan som var en ganska fin skola. Avdelningen jag var
på hette Aspen det var inte så många som var rötägg och levde om där,
förutom två stycken i min klass som hette Jeremias (men kallades för
pösmunken för att han jämnt satt vid datorn. Och så var det Rafael som var
lång och hade glasögon. Han var för det mesta allmänt dryg och levde om.
Jag trivdes någorlunda i min nya klass jag spelade innebandy på rasterna
men satt ensam på timmarna. Men efter någon vecka började jag att få
kontakt med olika personer bäst med Jeremias som jag började att sitta
bredvid på lektionerna.
Tiden gick och vi började att få en massa läxor av våran fröken som hette
Barbro. Det var en väldigt stor skillnad på våra läxor jämnfört med den
gammla skolan dom var mycket svårare. Speciellt matte läxan där vi skulle
göra grejor som jag knappt hört talas om. Jag hade stora problem med den
här läxan det var så svårt att jag var tvungen att ta hjälp av mamma och
pappa på varje tal. Vi kunde sitta i kanske två timmar innan läxan var
klar. Och ibland hann vi inte äns klart med den. När det var dags för
förhör som för övrigt var muntligt så sa jag mina svar om jag hade lyckas
lista ut några, annars så satt jag bara tyst. Vi hade också andra läxor men
dom hade jag inte lika stora problem med. Vi hade också en såkallad
datatimme när vi satt och läste våra E-mail och skickade brev från våran
hotmail. När jag var där för första gången så fick jag min adress för vi
hade inte någon sådan i min gammla skola. Så den nya skolan låg före min
gammla skola i utvecklingen. Jag satt och skrev till en tjej som hette
Sofie som gick i den nya klassen hon var normal lång och hade brunt hår.
Jag satt också och skrev till min kompis Kristian som gick på den gammla
skolan, men han var också den enda som hade hotmail.
Jag började att umgås med Jeremias mer och mer och det tyckte inte Rafael
om, han tyckte väll att jag snodde hans bästis. Så han började att spela
fult mot mig på innebandyn. Han knuffade ner mig på marken och andra
grejer. Men jag fortsatte att vara med Jerry och att ha problem med matten
så efter en månad så vart det för mycket så jag slutade att gå till skolan.
Och sedan så flyttade vi tillbaka till Alby och min gamla klass. Mina
funderingar kring detta är: gjorde jag rätt?

den andra texten är en renskrivning av den första

Mina skol-år.

Allt jag tänker på är hur otroligt mycket jag har förändrats sedan jag
började skolan. Jag kommer ihåg första dagen i ettan. Det var samling och
jag hade ”finkläder” på mig. En jättful tröja! Fast då var den ju det
finast som fanns. Och jag var så blyg. Och, m jag inte minns helt fel, så
gick det ganska segt i skolan då. Alla andra var bättre på allt. Jag hade
väldigt dåligt självförtroende. Vågade ingenting. Ända fram till sjuan,
åttan. Jag hade det jättejobbigt i trean. Var alltid ensam. Min bästis hade
flyttat och bytt skola. Och då blev det ju jättejobbigt att börja fyran.
Nya lärare och allt. Men i femman oläsliga ord . Då blev det lättare. Då
var det inte bara jag längre, utan hon och jag. Vi var alltid med varandra.
Vi gick jämt och höll varandra i handen på rasterna. Men om någon frågade
om vi var bästisar sa vi nej! Hon hade redan en bästis där hon bott förr
och jag ville inte ha någon på grund av hur det gick förra gången. Så
självklart gick det ”lebbrykten”. Men det visste vi inte om förrän i
sommras, och då var det ju saksamma. Vi hamnade i samma klass i sjuan. Fick
nya kompisar i klassen. Som hade kompisar i andra klasser, som hade
kompisar i andra klasser. I sjuan var det bara jag, Jonna, Maria och Lina
som var med varandra. Till slut blev det för mycket för oläsliga ord .
Jag började vara med Susanne. Hon tävlings|dansade och fick mig
intresserad. Varje måndag åkte vi dit och dansade. Vi var med varandra
jämt. Sov hos varandra hela tiden. Vi var mycket mer lika än mina andra
kompisar. Vi blev bästisar. Det kändes så skönt. Att ha en bästis är
ungefär som att vara kär, fast det håller längre. Det var mest hon som
gjorde att jag fick bättre självförtroende. Att jag fattade att jag
faktiskt såg bra ut, var bra på saker. Men skolan då? Den gick fortfarande
trögt. Det var först i åttan som det började hända saker i mitt liv. Inte
för det hade varit helt ohändelserikt förr, men nu mådde jag bättre och
bättre hela tiden. Fick fler kompisar. Men på betyget stod det ”stor
frånvaro”. Aj då. Sen började nian. Då tänkte jag få ording på skolan. Och
så gick allt åt helvete. Det blev för mycket. Jag orkade inte mer. Men jag
fick inte stanna hemma för mamma och pappa, även om det visste att jag
mådde dåligt. Och till skolan ville jag absolut inte gå. Så jag hamnade på
stan eller någon kompis. Jag var alltid orolig på mornarna, före skolan,
hade jätteont i magen. Så hade det alltid varit. Mamma och pappa fick reda
på att jag inte var i skolan. Och vi pratade och pratade och pratade. Till
slut nådde pappa fram till mig – Man kan styra över sina känslor. Man kan
välja att må dåligt, man kan välja att må bra. Man kan välja att vara
orolig varje morgon, man kan välja att inte göra det. Och jag har insett
att jag är j-ligt smart. Men, det handlar inte om vad jag vet eller inte
vet. Eller om jag kan lära mig eller ej (som pappa tror), utan om vad alla
andra vet. Så egentligen är det inte jag som är smart. Det är alla andra
som inte är det. Det är bara det att skolans ”system” för det hela inte
fungerar på mig. Väldigt mycket av det jag kan nu har jag lärt mig av pappa
och av livet. Inte av lärare och skolan.