Mina skolår
Jag började ettan på Tenstaskolan. Jag kommer ihåg den uppropningen. Jag
var helt fylld och nästan sprickklar för att få börja skolan. Det pirrade i
magen för alla nya kompisar man skulle få. Ettan, Tvåan och Trean gick bra
i skolan.
När jag gick i trean så gick jag i fyran och när jag gick i fyran så gick
jag i femman. Alltså, Jag hoppade upp ett år i två år. Men i femman började
det gå utför, mina föräldrar skjilde sig och flyttade ifrån varandra.
Pappa flyttade till Karlagatan och mamma till Örnev. Pappa bodde ju på
Karlagatan så jag bytte skola till Rödboskolan. Det gick väldigt bra i
femman där ända tills mamma fick ohyra i lägenheten och därför flyttade hon
till pappa tills hon hittade nåt nytt. Efter 6 månader hittade hon en
lägenhet på Tunnelv.
Vi flyttade inlagom till sommaren. Nu började jag sexan. första läsåret
gick bra men andra vet jag inte vad som hände jag tappade lusten helt och
allt gick utför igen. för det var ju så att på Tensta så hade jag ju alltid
mina kompisar nära. nu va det ju inte så längre. Det var jag ofta mycket
ledsen över. Men nu var det ju så att jag skulle börja högstadiet här på
Abrahamsbergsskolan och det var ju en liten knuff i ryggen.
Första månaden i 7an så gick det bra har jag för mig men sen brakade
helvetet löst! jag gick inte upp till skolan, kom aldrig i tid. Det var då
jag fick gå till Ada kändes väldigt bra att Ada fanns där och förstod vad
jag gick igenom.
Men ändå kunde jag inte skärpa mig. Jag höll på sådär hela 7an och 8an utan
att se vad jag gjorde. Nu i 9an så första läsåret så gick det väldigt bra!
Sen fick jag reda på att min farfar har parkinsons och då var jag väldigt
ledsen. Men det gick över det också som tur är. Efter 1 månad fick jag reda
på att min mormor fått Cancer och var döende.
Min mormor är död nu och det är väldigt jobbigt. Min mamma är ledsen hela
tiden och jag mår inte heller så bra. Jag har mina ups and downs fast
kanske lite mer än alla andra! Just nu är jag inne i en svacka men den
försöker jag ta mig ur just nu. Måste ju få bra betyg så man kommer in på
Gymnasiet. Så det är det jag strävar efter, även fast mitt liv är ett
helvete ibland!
Slutbetyg: G
Att byta skola.
Allting kom som en chock. Plötsligt skulle vi flytta till stora Örebro.
Allt var jättehemskt men ändå lite spännande. Jag bodde i Hovsby och gick
på Nubbeskolan i årskurs 7. Det var en synnerligen bråkig skola. Men jag
trivdes jättebra ändå. Men nu skulle jag behöva flytta från min gamla skola
och alla underbara kompisar där. Bara för att mamma har fåt nåt förbannat
jobb på ABB i Örebro. Men det fans inget jag kunde göra åt saken.
Vi flyttade till Johannesberg i Örebro och jag började på
Johannesbergsskolan efter påsklovet. Jag mins första dagen som igår. Det
var en väldigt lugn och fin skola gemfört med i Hovsby. Jag fick gå med en
lärare till klass rummet där vi skulle samlas. Jag kommer ihåg hur nervös
jag var och det blev inte bättre av att det var ca: 40 ögon som glodde som
besatta på mig när jag klev in i klassrummet. Jag gick längst bak i salen
och satte mig. Allt kändes jättehemskt. Men rätt var de var blev det rast
och alla började prata och ställa en massa frågor om var jag kom ifrån och
varför jag flyttat till Örebro m.m. Och jag kände mig som en i klassen
redan då.
Under visningen var mycket bättre på Johannesbergsskolan. På Nubbeskolan
fick jag en bråkstämpel så att alla lärare viste att de bara va att skicka
ut mig om det blev bråkigt i klassen så blev det lugnt sen. Så är det inte
på Johannesberg här kan man prata med lärarna och dom förstår mig, och tro
det eller ej jag förstår dom med.
Jag hade nog fått bättre betyg om jag hade gått kvar på Nubbeskolan om jag
hade gått på alla lektioner men å andra sidan har jag nog lärt mig mer på
Johannesberg.
Men det fanns ett ämne som var roligare på Nubbeskolan och det var idrotten
för jag hade min favorit lärare där.
Nu i efter hand när jag tänker på mitt skolbyte var det nog bra för min
utveckling och mina studier.
MINA Skolår!
Jag började i skolan 1994 och det kändes bra det kommer jag ihåg för att
det skulle bli kul med skolan tänkte jag. Dem första åren i skolan var lite
halv sega för nu när man tänker tillbaka så var det extremt trögt för man
gjorde bara samma saker, man skulle lära sig alfabetet i ettan och tvåan
sen så alla månader och sånt liknande.
När man väl höll på med allt så var det kul, man fick nya kompisar och det
var spännande. Jag kände aldrig att det var tråkigt i skolan för på nått
konstigt sätt var det kul.
Jag kommer fort farande ihåg känslan när man gick ut på rast och spelade
bandy eller fotboll.
När vi gick i trean så var vi en väldigt samlade i klassen för alla kände
alla men när man va liten så tänkte man inte på sånt. I tvåan så började
det en ny kille, Ahmed heter han
Ahmed var en schysst kille han var väll som alla skulle ha varit om dem
började i våran klass i tvåan.
Han var snäll mot alla, det var bättre än att bråkade. När jag gick i trean
så började det fem stycken nya i vår klass.
Två utav dem är mina ”bästa kompisar” nu.
Det hände inte så mycket när dem började förutom att det var mer elever i
klassen. Sen började man i fyran då blev det lite svårare för då började
man tycka det blev tråkigt så då var alla dagar jätte långa och man
längtade hem.
Tiden gick sakta men säkert. Det blev svårare med tiden liksom.
Det var tråkigast i slutet på varje hösttermin för då kom hög stadiet och
mulade sönder en med snö varje rast. Men det är smällar man får ta helt
enkelt
När vi gick i sexan så hade vi vår andra klassresa. Vår första behöver man
inte nämna igentligen för den var till fiskeboda och det var den tråkigaste
klass resan jag hade vart på.
Tillbaka till vår andra klassresa.
Vi skulle åka till Salt ön. Vi skulle planera allt iklassen, man skulle bo
i stugor, fyra i varje stuga.
Jag skulle bo med leif, Jonas och Ola.
Man fick femhundra kronor att handla mat för, vår grupp handlade mat för
trehundra kronor unge fär sen köpte vi läsk och godis för tvåhundra medans
alla andra köpte mat för femhundra. Sen åkte vi och det var en tråkig
bilväg till bryggan där vi skulle ta båten. Vi åkte en båt till Salt ön det
var en liten båt, en liten trä båt.
Alla hade sett fram emot den här klassresan.
När alla var framme så fick vi välja vår stuga.
Det var ganska fula stugor. Direkt när vi kom in i våra stugor började vi
packa upp vi rensade våra väskor snabbt så vi kunde ta det lugnt resten av
dagen. På kvällen så skulle vi laga middag, vi skulle laga makaroner och
köttbullar. Det gick inte så bra för vi hade ut ett kilo makaroner på
golvet men som tur var så hamnade några i kastrullen. Dagen efter så
började vi med att äta frukost. Sen så gick vi ut och spelade fotboll och
allt va frid och fröjd.
Vår grupp hade planerat en liten fest på kvällen men det var några i
klassen som förstörde det, men jag nämner inga namn. Som middag så skulle
vi äta pannkakor.
Vi hade köpt en pannkaks mix så man bara behövde tillsätta vatten Det
skulle bli hundra stycken.
Det började dåligt för vi fick slänga typ tio stycken. Sen blev alla så
tjocka och så, så vi fick till slut tre var. Den natten som kom sov vi
inte mycket. Dagen efter så skulle vi åka hem det skulle bli kul. Sen så
gick dagarna och innan man visste ordet av det så skulle man börja hög
stadiet.
Vi började i sju:a. Vi i klassen fick på ökt av tre nya tjejer dem va
riktigt trevliga. Tiden gick faktiskt snabbt och nu sitter man här i ett
klassrum, det är sista terminen och man gör nationella provet i svenska det
tänkte man inte riktigt på när man va en liten kille och gick i ettan. Det
var allt jag hade och berätta.
Mina Skolår
Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas
Mina skolår
Jag var sex år och vi började då skolan. Alla barnen som var där var blyga.
Men efter några dagar så lärde sig vi känna varandra. Så efter en vecka så
var blygheten som bortblåst. Precis alla sprang runt och retades med
varandra. På rasterna när vi gick ut och lekte så såg man alla stora killar
som skulle ta hand om oss små barn. Men det var tvärt om. Dem hjälpte inte
dem små. Dem höll på att retas med oss.
Vi blev äldre och sedan började vi i andra klass. Det blev svårare i skolan
då. Men det kändes roligt att komma upp ett steg iallafall. Vi kom på att
skolan var tråkig då. Så vi slutade jobba lite gran då och började springa
runt och reta varandra. Lärarn blev då heltogig, för när man börjar i tvåan
så ska läran ställa fler krav på en. När vi var ute på rasten så gick vi
runt och retades med alla som gick i ettan, precis som de äldre gjort när
vi gick i ettan.
På Den här skolan så var det två olika byggnader för de olika klasserna. I
den ena så var det lekis, ettan och tvåan som man gick där.
Vi kom upp till trean och vi bytte byggnad då där vi gick tillsamans med
fyror, femmor och sexor. Men dem var tillräkligt mogna för att veta att man
inte skulle retas med mindre och sånt där. När vi gick i trean så ställde
läraren ennu fler krav på en så det blev ännu jobbigare då. Men det var
sam|tidigt roligare för man fick ta hjälp av datorer då som man inte ens
hade sett skymten av i lekis, ettan och tvåan. Man fick skriva på datorn i
stället för att skriva för hand, men det var jobbigt att lära sig var alla
tangenter sitter så det var svårt i början. Men man lärde sig med tiden.
Vi började med engelska glosor i trean som var helt nytt. Vi har annars
bara läst engelska. Det var lätta glosor då men man kunde inte engelska så
bra så det var svårt iallafall.
Vi började i fyran och då blev det mycket svårare. Vi fick inte längre än
fröken utan vi fick nu en magister som var strängare. Vi fick inte längre
fyra-fem glosor i engelska utan nu fick vi 15-20 st och vi fick bestämma
lite mer hur vi skulle lägga upp planeringen för att jobba tre sidor i
något ämne på två veckor som man förut har blivit tillsagd att göra. Så det
blev mycket krångel i början.
När vi jobbade med någonting så fick vi använda datorerna till att gå ut på
internet med som var något nytt. Man hittade det man ville hitta och mycket
mer.
Förut när vi gick i trean och inte klarade glosförhöret så hände ingenting
men när vi kom upp i fyran och inte klarade glosförhöret så så fick man
göra om det tills man klarade av det. Så då kände man att man var tvungen
att börja plugga mer. Man började hata skolan då för man ville bara sluta
skolan och göra något roligt istället men det gick inte.
Vi kom upp i feman och då tänkte man bara att man är närmre slutet av
skolan. Det är alldeles för jobbig. Läraren ställer enu fler krav på en då
och det är det som är jobbigt. Det enda som är kul med skolan är att man
lär sig saker och att man träffar kompisar som man kanske inte träffar
efter skolan. I feman får man jobba mer med religon än vad man får i fyran.
Jag tyckte att religon var roligt då när man fick veta vad dem gjorde förr.
Men efter ett tag så blir det för tjatigt så då vill man inte veta mer om
det då börjar man prata med kompisar och såna saker. Vi hade aldrig prov i
något sånt i låg och mellanstadiet. Det enda vi hade prov i var svenska ord
som man skulle stava rätt och engelska glosor som man skulle översätta.
Mycket mer prov hade vi inte.
Vi började i sexan men det kändes typ som feman för vi gjorde samma saker
så det blev väldigt långtråkigt då. Jo en sak blev svårare proven, alltså
engelska glosorna som vi hade varje vecka. De blev svårare och svårare hela
tiden men det var sånt som man hade fattat redan från början.
Det kändes grymt att vara störst på skolan men man var tillräkligt mogen
för att fatta att man inte skulle ut|nyttja det. Man gick runt och tänkte
hur det skulle bli efter sexan då hela klassen skulle splittras upp till en
massa klasser med många nya elever så man hade typ hjärnsläp på
lektionerna. Vi fick välja ett språk vi ville läsa i sexan. Men först fick
man testa alla tre språken tre gånger först. De tre språken är tyska,
franska och spanska. Man kunde välja engelska/svenska också men det var
inte många som valde det.
Man kom upp i sjuan i helt nya klasser med många nya elever. och det är
jobbigt i början. Sjuan är typ precis likadan som åttan och nian förutom
att det blir svårare och man får betyg i åttan och nian som är bra att
tills man ska söka ett program.
Slut
Att byta skola.
Det började så här.
Jag började skolan när jag var sju år, jag var mycket närvös den dagen. För
jag kommer mycket väl ihåg den.
Båda mina föreldrar följde med mig när jag skulle gå till skolan för första
dagen i mitt liv. Det var många barn som stod där och väntade på skolgården
den dagen. Sedan så kom tre stycken lärare ut och sa,
– Hej och välkomma hit.
Sedan så ropade dom upp
en sida saknas
år och man började fyran, och det var på stora sidan av skolan.
Då så fick jag ännu en ny lärare och hon hette Karin Svensson.
Henne hade jag till jag slutade sexan.
En dag i femman när jag kom hem från skolan så sa min mamma att hon hade
träffat en ny kille.
Min mamma och pappa skilde sig när jag gick i tvåan. Jaha tänkte jag och
undrade vad det var för kille hon hade träffat.
Det gjorde jag.
Sedan så blev det sommarlov och vi flyttade, det känndes tungt mycket
tungt, att flytta i från alla kompisar.
Men jag sa till dom att vi fick fara och hälsa på varandra.
Men nu när jag går i nian så har jag bara en kompis kvar som jag håller
kontakten och det är synd.
Det blev för stort avstånd så man tappade dom nästan på en gång.
Själv så om jag tänker efter så är det ganska bra om alla flyttar, för då
binder man nya kontakter.
Men man vänjer sig efter ett tag.
Men nu om jag tänker tillbaka så är jag glad över att mamma träffat en ny
kille. För att hon och pappa bråkade hela tiden på slutet.
Ja så triffs jag faktist här, där jag bor nu.
Man har ju träffat killar och kompisar som man nog inte hade träffat om vi
inte hade flyttat. Snart så är det dags att byta skola igen då. Men då
byter man för att börja gymnasiumet.
Det är ju nästan ett måste att byta då.
Det kommer att bli roligare än vad jag tror att det kommer att bli, eller
jag hoppas i alla fall det. Då får man ju ännu fler nya kompisar än vad jag
har eller jag hoppas det i alla fall.
Men man vill ju ändå ha kvar dom som man har nu.
Det var så det blev när jag bytte skola.
Mina skolår
Jag var i mitt rum när klockan ringde, morsan kom och sa – Nu får du gå upp
klockan är sju, nej tänkte jag det var första dagen i skolan jag skulle
börja i ettan. När jag kom till skolan började vi sjunga en sång bä bä vita
lamm. Efter vi hade sjungit bä bä vita lamm tio gånger i rad så skulle vi
lära känna varandra en hette Anders en hette Henrik ja vi rabblade på med
namnen, sedan var det dags för rast. Det var en tant som kom fram till oss
och sa – Nu är det rast!, Och jag är eran rastvakt, sa hon till oss. Äsch
tänkte vi hon hinner inte och ta oss om vi smiter. Alla i klassen gick till
ett par buskar och viskade ska vi smita, – Nej det kan vi inte sa en tjej
som hette Ninni!,- jo fan, vi ska smita den rastvakten såg inte ut som en
sprint, sa en som hette Pontus, han var coolast i klassen. Nu ringde det
in, rrrrrrrrrrrrrrr.
När vi kom in till fröken igen så fick vi bullar och saft det tyckte alla
var gått förutom Johannes Eliasen för han gillade bara godis.
Efter fikat så smög jag iväg ut i korridoren där sprang jag ihop med Sanne
hon såg ut som en häxa men inte precis hon sa – Vem är du då, sa hon –
Olle, sa jag – Jasså, hur gammal är du då? Sex och ett halvt jag ska snart
bli sju sa jag. Sedan kom fröken arg och hon kanske var en häxa – Kom nu
Olle du får inte smita. Vi kom in i klassrummet igen där satt alla tysta.
Jag fick sitta bredvid Jeremias. Och så började ettan.
Ett år senare
Jag var sju år fortfarande och hade assisten hon hette Annika och var
stark, men ibland så sprang vi igenom hela skolan för jag smet väldigt
ofta.
Nu är det april den fjärde april och jag ska snart bli stor som niorna dom
är ju jätte, jätte, jätte stora tyckte vi. Imorron fyller jag år jag blir
hela åtta år.
Dan där på låg jag i sängen till pappa och mamma skulle komma med 100 paket
hoppades jag i alla fall att dom skulle komma med. Jag tyckte att dom
aldrig kom men jag väntade och väntade men till slut hörde jag något det är
dom, dom öppnade dörren och sjöng det gamla vanliga Ja må och leva. Efter
dom hade sjungit färdigt sin finfina sång så var det paket dags jag fick
inte hundra paket men 10 paket var det i alla fall. Efter jag hade öppnat
alla paketen. Så var det dags för fika, jag fick bullar, saft och en tårta
där det stod Olle åtta år. Det var jätte mumsigt med bullar, men tårtan var
ändå bäst. Efter den dagen så var jag jättetrött och somnade direkt.
Tre år senare
Jag har fått en ny assistent.
Det är den assistenten som jag sprang ihop med i ettan, Sanne alltså, idag
börjar dagen med lite musik med Tone vår musiklärare.
När vi kommer fram till musiken står alla grabbar först och tränger sig för
att komma före tjejerna in till musiken, för nästan alla tjejer i klassen
gillar musik. Men Tone verkar inte vara där så det är låst in till
musiksalen.
Sanne säger till alla att sluta trängas, och säger att Tone är sjuk idag så
vi har ingen musik idag. – Jo det har vi viste sa en darrig och pipig röst.
Alla i klassen vart tysta förutom Johannes han sa vi ska ha Amira. Just det
sa Amira jag har er idag för Tone är sjuk, prutt sa det ur Amiras stjärt
när hon satt sig och efter 3 sekunder satt Amira på golvet för att stolen
hade brakat och gått sönder och det tyckte alla var roligt och alla garvade
för fullt.
– SLUTA SKRATTA FÖR NU ÄR DET DAGS FÖR ATT SJUNGA EMIL !
Och gud vad det lät när Amira sjöng E…….Mi…..l Em….i..l och
det tyckte jag och Sanne var tråkigt så vi gick hem till Sanne och
fikade, det var mycket trevligare att fika en att höra Emil visan
falsk.
Efter fikat hos Sanne så gick vi tillbaka till skolan igen och hade
hemkunskap.
Ett år senare
Nu har jag börjat högstadiet Nu har jag ingen assistent, jo Aron från
Solen kommer imorgon. Undrar vem han är.
På högstadiet är det väldigt stort.
Jag har förresten börjat hos Tage. Han är bög säger Jeremias för han
smeker barn tror Jeremias, det tror faktiskt jag med.
Dan därpå
Aron kommer – Hej! Sa han – Nu ska vi ha skoj! Men först ska ni gå upp
till Tage! Sa Aron.
En dag när Aron var sjuk så skulle vi upp till Tage bestämde jag och
Jeremias att vi inte skulle säga nåt på hela lektionen, sedan när vi
kom till Tage. Sa Tage – Hej barn nu ska vi ha Engelska roligt va! sa
Tage. Vi sa ingenting. – Hör ni barn ska vi ha engelska eller inte? –
Hallå! – Jag ringer hem till era föräldrar om ni inte säger någonting!
Vi var fortfarande knäpptysta.
Nästa dag
Aron kom tillbaka idag efter att haft ont i magen.
– Ja hur gick det hos Tage igår? – Sådär. Sa vi, – Vi var tysta hela
lektionen sa jag. Aron undrade varför – För vi hade inget att säga. –
Men nästa gång så måste ni säga nåt lova det! – Ja vi lovar sa vi.
Tre år senare
Nu så går vi i nian och har Jimmie som lärare. Röda rummet heter det
stället där vi brukar vara, vi har två soffor och tre datorer och en
tv som vi inte kollar på så värst mycket på. Förra höstterminen hade
vi ett stort rum men nu har vi flyttat in bakom det rummet. I det
stora rummet är det lärarrum nu, där gick jag och Jeremias förut men
nu har vi fått en riktig utskällning för att vi inte får gå genom det
rummet.
Sanne har flyttat upp på högstadiet, för nu har hon andra grabbar med
sig. Nu håller vi på med att skriva en uppsats i svenska om mina
skolår.
Och det är det som ska in till vår svensklärare Klara. Hoppas hon blir
nöjd.
Från Olle 9c om mina skolår.
eleven har skrivit uppsatsen på dator
Att byta skola/att byta klass
Jag var bara 13 år. Jag och min familj bodde i en liten lägenhet på
Kungsholmen i Stockholm. Min familj bestod av en mamma vid nam Johanne, en
lille bror vid namn Emanuel och sedan jag, Simon Andersson. En ganska
vanlig familj i mina ögon. Förutom en sak. Vi hade ingen pappa. Det brukar
jag ofta tänka på. Men Emanuel är den som blir mest berörd av det. Han
undrar ofta när pappa kommer hem. Han är bara fem år och tror att han är
och jobbar i Kina. Men Emanuel behövde inte veta mer, inte just då.
Min familj hade under en lång tid funderat på att flytta. Det
föreslogs att vi skulle flytta till Råby. En liten ort mellan Nyköping och
Flen. Jag var väldigt nervös. Jag var en av de man tyckte var konstig. Jag
är fortfarande inte säker på varför, jag tyckte att jag var som alla andra.
Men ändå var det mig de gav sig på. I slutet av första terminen i sjuan
åkte jag och hälsade på min nuvarande klass.
Skolan var fin. Tyckte jag i alla fall.
Eleverna verkade jätte trevliga, men man fick ju räkna med lite blickar.
Efter en timmes nervös väntan kom Samir. Det var han som skulle visa
mig runt.
Han visade skolan och vi pratade och hade jätte kul. Sedan mötte jag
klassen. De tog emot mig mycket bra. Sedan hamnade jag här. längst bak i
sal 14.
– Simme… Simme!
– Ehh. Va?
– Det är rast nu.
Mina skolår
Första dagen i skolan var väldigt rolig, vi lekte, pratade och lärde känna
varandra. Det var spänande att träffa nya kompisar. Min lärarina var
väldigt snäll. Hon pratade och lekte med oss. Hela första året var ett
väldigt roligt år. Det var roligt att lära sig att läsa och räkna. På
rasterna hade vi väldigt roligt. Vi spelade mycket kula. När man spelar
kula så lägger man upp en eller flera kulor och sen ska en annan försöka
träffa kulorna med en annan kula, gör hon/han det vinner han/hon kulorna
som hon/han träffar. Vi byte också mycket hockey bilder i ettan.
När vi började trean så hade vi slutat och spela kula och byta hockey
bilder. Då spelade vi med poog.
Det är inte så lätt att beskriva med ord hur man spelar poog, men det är
hårda pappersbitar med tryck på. Man la de upp och ner sen skulle man
försöka att vända upp de genom att kasta en hård plast bit på pooget. På
lektionerna i trean började vi och lära oss engelska. Vi fick lära oss vad
alla färger hette. Våran lärarina hade färgade pappersbitar som hon höll
upp, då skulle vi säga färgen på engelska. I trean tyckte man fortfarande
att det var kul att gå i skolan och lära sig saker. Det kom en ny elev till
oss i trean. Det tyckte alla var roligt att det kom en ny elev. Men eleven,
som var en tjej, flyttade när vi började fyran. Det var ingen som viste
varför hon flyttade, därför att hon flyttade på sommar|lovet. Men det var
inte så många som brydde sig om det. Alla i klassen var kompisar med alla
så det var kanske inte så lätt för henne att komma in i klassen. Våran
lärarina var fortfarande väldigt snäll, hon blev nästan aldrig arg på oss.
Men när hon blev arg så blev hon helt tokig. Jag kommer ihåg när några hade
varit och gjort pys punka på några cyklar, då blev hon helt galen.
I feman då tykte man att man var stor. Man var störst på
mellanstadiet. På rasterna i feman spelade nästan alla killar fotboll eller
innebandy. Det var jätte skoj. Det var många glasrutor som gick sönder då.
Det var ingen vanlig fotboll vi spelade. Det liknade mera rugby. Vi
tacklades som tokar. Efter ett tag så blev vår lära|rina jätte arg på oss,
för det var så många som gjorde illa sig. Det hände en ganska otäck sak i
femman. Skolan blev bombhotad. Då fick vi gå hem. Alla tyckte att det var
jätte bra att man fick gå hem. Men när vi nästan hade lämnat skolgården så
säger de i högtalarna att det bara var två killar som ville skämta lite. Då
sprang alla så fort man bara kunde hem. I feman kom två nya elever igen, en
kille och en tjej. Då blev det lite förändring igen. Det var skoj. Båda två
går fortfarande kvar.
Vi hade samma lärarina i fem år. Det gjorde inget för hon var så snäll. Vi
trodde att vi skulle ha henne i sexan också, men under sommarlovet blev
hennes pappa sjuk och hon var tvungen att jobba lite närmare Sala, för hon
bodde där. En elev slutade också när feman slutade. Den eleven blev mobbad
under feman. Men det var inte därför han sluta. Han skulle flytta till
Vaxholm.
När man började sexan kände man sig inte så stor längre. För då
flyttade man upp på högstadiet. Vi var riktigt taskiga mot våran lärare som
vi fick då. Det var nog för att vi aldrig hade fått någon ny lärare.
I sexan började vi och ha prov. Alla blev jätte nervösa. Men efter några
prov kändes det bättre.
Nu går jag i nian och det känns jätte skönt. Nu börjar man och se
slutet på skolan. De två sista åren har man tröttnat på skolan. Sen vi
började sexan har vi bytt lärare fyra gånger. De flesta har blivit gravida
och har därför slutat. Det har både varit jobbigt och roligt att träffa nya
lärare. Det jobbigaste med nya lärare är att de arbetar olika, det, blir
många olika arbetssätt. När man går sista termin i nian känns det skönt att
det snart är slut.
Men det flesta lärare säger att bara ni får börja gymnasiet så kommer ni
att längta tillbaka. Nu tänker man inte äns den tanken men man vet ju inte
vad man tycker då.
Då ska vi sammanfatta de här åren i skolan. Åren har varit väldigt
roliga, med många snälla lärare och kompisar. Man har lärt sig väldigt
mycket. När man började kunde man inte äns läsa eller skriva och nu har jag
skrivet en hel uppsats som snart är slut. De här åren har alltså varit helt
fantastiska om man tänker efter. För utan de hade man inte klarat sig i
livet man har framför sig.
Läran för livet!
Efter att man har gått i skolan nu i nästan nio år så har man ju lärt sig
ganska mycket. Men jag tycker också att man lär sig onödiga saker. Tex. i
Svenska, man ska lära sig vad som är tex. agent akebungstikobjekt eller vad
de nu hetter. Visst det är jätte viktigt att kunna skriva och läsa men
måste man kunna vad allting hetter. Själlv tycker jag att Svenska kan vara
både tråkit och roligt. Men jag hatar ord klasser. Men lära spänade böker
är ju skit kul. Samma sak tycker jag om NO:n. Man ska veta vart ljus tar
vägen och hur en atom ser ut. Jag menar att som jag ska gå på
byggprogrammet så behöver jag inte kunna så mycket No. Det är nästan bara
de som ska gå på Natur vetenskapliga och Sammhäls|linjen som ska ha bra
betyg i No. Det kanske är fler linjer, jag vet inte. Idrott tycker jag att
man ska ha ofta i skolan. Det är både roligt och bra för hällsan. Jag tror
att många barn behöver Idrott fast det inte ser ut så. Jag tex jag är inte
ett tjock men för jävlit latt. Jag tycker själlv att det är viktigare att
kunna engelska än svenska. Snacka svenska kan vilken Svensk som helst. Men
det finns många som inte kan svenska men engelska. Om tex ska åka utom lans
måste man kunna engelska. Jag tycker att precis när man ska sluta 8:an så
ska man välja vilken inriktning man vill göra och säga till lärarna villken
linje man vill gå. Om nån vill gå NV så får man ha mer No. Eller om någon
vill gå en musik linje så ska de få ha mer musik i skolan. Vill man gå
Fordon så ska man få ha mera teknik O.S.V. Sen tycker jag att man ska ha
mycket mer praktik. Jag menar en vecka i halv året kan man inte hinna gör
nånting eller hinna se vad man får göra för nånting. Samman lagt har jag
haft tre veckor praktik. Och sen ska man veta vad man vill bli. Det är ju
förjävlingt igentligen. Men visst har man lärt sig en massa och det är väl
också skolan som har gjort en till den man är (om nu det är bra). Man har
ju också alla kompisar här i skolan.