Slutbetyg: G

Mina skolår 1/2

Det första skolårett i mitt liv var väl inte egentligen något riktigt
skolår det var mäst ett prov på hur skollan skulle komma att bli. Man hadde
väl någon läxa då och då men det var ju aldrig något större prov eller
läxförhör. Man satt mest och småpratade på lektionerna och på rasterna var
det fotboll som gälde. Så höll det väl i stort sätt på ända upp till trean.
I 3: an så började väl igentligen skolan på alvar det blev mera läxor och
det tillkom mera ämnen. Så man kan väl säga att det var i 3: an skolan
började på alvar. Sän trappades väl svårigheterna upp mer och mer för varje
år man gick där. Det var väl inte så där jätte svårt men det var inte så
himla änkelt häller. Men man lärde sig ju någonting och det var väll
meningen antar jag. Så kom man ju så småningom upp till femman och han
pasera dän. Så kom sommarlovet och det var väl ingen som tackade nej till
antar jag.
Så passerade sommarlovet förbi lika kort som altid / det hadde ju inte
skadat om det var ”lite” längre. Så kom det en dag då man skulle byta skola
och man viste inte om man skulle vara rädd eller glad. Den dagen då man
skulle träffas för att bilda den nya klassen var nog alla lite närvösa.
Man gick omkring ett tag och tittade och letade om man kunde hitta några
gamla klasskamrater för man viste ju att någon från ens gamla klass vär
där. Och så såg man en man gick fram och började småprata.
Vi började att gå runt och så hittade vi till sist denn klassen som vi
skulle vara med i.
Till en början var det bara några stycken som stog där sen kom det mer och
mer folk.

Men folket som kom och ställde sig där våran klass skulle samlas. Det
märktes ganska tidigt att de meniskor som hade gått i samma skola tidigare
håll i hopp som små gäng. Små klena ynkliga gäng.
Så kom klassföreståndaren och frågade om alla var där.
Så skulle vi gå in till våra klassrum. Alla var nog ganska nervösa vid
detta laget. Så var vi framme alla satte sig bredvid den person eller de
personer som de tyckte best om. Män efter några dagar delade gängen upp sig
och det bildades nya små gäng. Så gick det ytterligare en tid och alla
började umgås med alla. Mina skolår 2/2
Sen började man väl vänja sig i den nya skolan man började lära sig var
alla salar var. Man lärde sig shemat och man träffade mera folk från andra
klasser och fick mera kompisar. Man upptäckte ganska snart vilka lektioner
som var trista och vilka som var roliga. Första tiden var man ganska skonad
från större prov men sänn började dom att komma så blev det sommarlov igen.
Man hade rolig med dom kompisar man hunit få under det nya året i skolan.
Man pratade om minnen från skolårett och om händelser som har inträffat.
Så började man igen tiden flöt på så kom sjuan så var man klar med denn och
så kom åttan så paserade den. Så kom allas favorit tid 9: an man fick
skaffa moped vissa hade ioförsig haft moppe ätt längre tag men den känslan
av att få sitta på sin aldeles egen moped var oslagbar. Man fick en mycket
större frihet iomed den. Så fick mer och mer av ens kompisar moppe och man
började utförska sin hämbygd. Man åkte längre och längre bort.
Men man viste att imorgon var det en skoldag igen. Och så kom vinterlovet
man hade kul med kompisarna och åkte moppe igen. Så började skolan igen.
Man fick veta lite om nationella prov till en början var det väl lungt men
sen.

Början på historien är okey, men på slutet räknar du bara upp termin
efter termin efter mallen: ”Så kom. , Så kom” Tänk på att istället försöka
beskriva några händelser mer ingående. Det gör berättelser mer intressanta.
Var observant på din stavning!

Att byta skola

Jag kom hem en dag efter skolan, när jag kom in genom dörren så hörde jag
mamma skrika.
– Erik kom hit lite är du snäll!
Jag hörde den hesa rösten från köket. Så jag tog ett snabbt beslut om att
jag skulle gå in dit. När jag kom in i köket så såg jag alla sitta där,
mamma, pappa och lillebror. Då såg jag min lillebrors ledsna min. Jag
ångrade mig genast att jag gick in i rummet, men nu var det försent. Då sa
Pappa,
– Sätt dig ner.
Jag satt mig ner med en gång. Jag såg även att det log en massa papper på
bordet. Vi satt säkert där i 10 minuter utan att säga ett ord till sist
ytrade jag mig.
– Vad ville ni?
– Jo det är så att vi ska flytta!, sa pappa
Jag blev iskall, jag kunde inte röra mig, Inte ens mina läppar. Efter en
stund försvann den iskalla känslan lika fort som den kommit, och jag fick
fram.
– Vart ska vi flytta?
– Till Åsele, sa mamma
Men då kommer jag förlora alla mina kompisar!, sa jag.
Nejdå, dom kommer du kunna träffa igen, sa pappa.
– Och detta är redan bestämt, sa mamma.
Jag reste mig upp och gick in på mitt rum. Jag tänkte att jag inte ville
flytta, jag ville bo kvar i Hallby. Inte flytta till nåt jävla Åsele.

Men tiden gick, vi flyttade. när vi hade kommit till det nya huset så fick
jag hålla med om att det var finnare än våran gamla lägenhet. Så kom det
till första skoldagen, jag var nervös. Men mamma sa att det skulle gå bra,
och att jag alltid har haft lätt att få kompisar. Vi satt oss i bilen för
att köra till skolan, det var en ganska kort bit, tog bara fem minuter med
bil. Jag såg den lilla skylten Åsaby|skolan. Nu blev jag ännu mer nervös en
tidigare. Vi gick ut ur bilen och vidare till expeditionen för att få en
guide som skulle vissa oss till min nya klass. Vi gick över skolgården
tills vi kom till en dörr. Vi öppnade dörren och kvinnan från expeditionen
sa,
– Så tar ni första dörren till höger. Min mamma svarade med ett leende på
läpparna.
– Tack för hjälpen.
Vi gick fram till den bruna dörren. Mamma knackade tre hårda knackningar på
dörren, ganska snabbt hörde man dörren gnista och även öppnas. Mamma tog
ett jätte kliv in genom dörren hon hade mig i ett hårt grep i handen så jag
flög in genom dörren med. Jag fick prensentera mig för hela klassen, efter
två timmar viska min mamma till mig.
– Nu går jag!
– Nej, sa jag. Går du så går jag.
Med lite övertalning så fick jag mamma att vara med hela dagen i skolan.
Till sist var skoldagen slut. Jag var överlycklig. När vi satt i bilen på
väg hem så fråga hon mig vad jag tyckte om den nya skolan, och mina nya
klasskompisar. Då svara jag, det var väl okej! Dagen efter fick jag gå till
skolan själv, jag var ganska tyst av mig hela fyran. Hade nästan inga
kompisar. Det var inte fören femman som jag började få kompisar. Jag fick
två kompisar som jag kom väldigt nära, tjejer började ta en väldigt stor
del av mitt liv. Precis när jag började känna mig hemma på den nya skolan.
Så var det dags för högstadium. Det känndes som om jag var tvungen att
börja om från början. Och den tanken var inte bra. Jag började på
högstadium efter en tid, det gick bättre än väntat. En av mina kompisar var
kvar från åsaby, men den andra hade flyttat till danmark. Jag fick genast
nya kompisar, och allt känndes perfekt. Och nu till sist sitter jag här i
årskurs 9. Med mitt nationella prov. Livet går vidare, man ska inte låta
det det förstöras pga. att man flyttar. För det blir alltid bra till slut.

Detta bygger på en sann berättelse!

Du håller ihop din historia på ett bra sätt och språket är oftast
korrekt, även om meningsbyggnaden är enkel och bitvis lite enformig. ”Vi.,
Vi.”
Försök få med fler tydliga beskrivningar av speciella händelser (du
försöker då du berättar om hur du får mamma att stanna hela första dagen)
Jag saknar jämförelser mellan tiden före och efter skolbytet.

Mina skolår

De hela började med Lekolär. Jag var en lite parvel på 7 år som tyckte att
det skulle bli roligt att börja skolan. Man kände sig stor även fast man va
nästan hur liten som helst. Jag hade som tur var ett antal kommpisar med
mig från dagis så man kände sig rätt hema från början. Vår första fröken
hette Kristin, som jag mins så var hon snäll men lite gammaldags ingen sån
där modärn fröken direkt. Sen hade vi en satmara (ursäkta uttrycket) till
fröken på fritis, Britt. Den mest fasansfulla av fröknar (i mina ögon). Jag
mins en gång när vi byggde med klossar så råkade jag stöta till en av mina
klasskamraters kostverk med foten så de välte, de var en ren olyckshändels,
men Britt bestämde sig för att jag hade gjort de med flit och satte mig på
en stol i en timme och där skulle jag sitta utan att göra någonting tills
vi skulle äta. Efter Lekolär kom ettan och sen tvåan. Vi hade fort farande
kristin som Lärarina igenom båda åren och Britt var lika ond som innan. De
här åren har nog varit dom ända som jag verkligen tyckt att skolan varit
rolig. När jag började trean fick jag ny fröken, Eva. Hon hade röd-brunt
hår och var ganska kort, jag tyckte att hon var okej. Även hit hade mina
polare från dagis hängt med vi gick alla i samma klass en 3-5:a. Jag kommer
ihåg att jag försökte smysla mig in i femornas gäng dom var stora och tuffa
tyckte tyckte man på den tiden (Nu är dom enbart små). Trean tog slut rätt
fort och jag började fyran. Undra om jag knarkade mig igenom fyran för
minena är som bort blåsta. Jag kommer inte ihåg ett dyfft. Då hoppa vi till
feman (entligen störst). De här var nog de roligaste året på Åsaby. Jag
hade bra kommpisar och vi hade roligt fast om jag inte mins fel så gick det
inte så grymmt i skolan jag sög i matte de året. Efter de började jag sexan
nu var jag stor (tyckte jag). Vi fick ny fröken, han hette Jonny. Han var
mycket snäll, ska jag var ärlig var han och är han lite för snäll. Till
exempel när Linda och Maria sitter och tjatar på lektionen. Han måste lära
sig att bli lite hård. Och polarna från dagis är fortfarande med, Lelle,
Ralf. Lina är jag väl ingen polare med men hon är med i alla-fall. Vi hoppa
7 och 8 för dem orkar jag tjata om. Nian alltså. Nu har man varit älst två
gånger, vi får väll se om man blir de någon mer gång.

Din historia är intressant på ett ställe! – När du berättar om klossarna
som föll och ditt orättvisa straff. Det är bättre att berätta om några
händelser än att bara räkna upp alla år. Språket är okey. Glöm inte att
sätta punkt och dela in i stycken.

Att byta skola/Att byta klass

Kap.1

Dörren stod vid öppen.
– Konstigt, tänkte jag mamma och pappa lämnar aldrig dörren äns upplåst.
Jag puttad försiktigt upp dörren.
– Hallå !?
Jag gick in i hallen tog av mig skorna hängde upp jackan.
– Hallå?! Mamma?! Pappa?!
Jag gick in i köket.
Jag ville inte äns minnas synen. Pappa satt med blodiga händer, ett gevär
låg på bordet.
– Vad Fan har du gjort?!?!?!
Han stirrade in i deras sovrum. Jag slängde upp dörren. Jag ville spy.
Mamma låg på sängen helt blodig, någon hade tagit på henne sin
bröllopsklänning.
– Någon?! Sa jag högt!
Jag sprang ut, jag slog på honom så länge tills jag kände hur mina knän
började skaka. Jag sjönk ner på golvet, slog händerna för ansiktet.
– Ditt sjuka jävla as!
Han stirrade fortfarande in i deras sovrum. Jag kallar honom inte för pappa
längre.
Han vred på huvudet och kollade på mig.
– Det var inte mening!
– Vad fan säger du din sjuke jävel. Jag hatar dig!

Kap 2.
Grannarna stod utanför huset. Två stycken polisbilar och en abulans. Dem
lyfte sakta upp båren in i abulansen, tårarna forsade. Han stretade imot
när polisen greppade tag om hans handleder. Han vände sig om en sista gång
innan dem tryckte ner honom i polisbilen.
– Du kommer ångra detta! Dagen då du kommer ut vill du inte leva! Skrek
jag! Stängde sedan dörren och satte mig ner lutandes mot dörren! Tårarna
forsade!
Kap. 3.
– Idag smäller det grabbar!
– Vad snackar du om? Frågade Mattias.
– Han kommer ut från psykiatriska vården idag! Vi ska bara skrämma honom
lite! Jag hånflinade.
– Ja, visst vi måste säga till dem andra också.
– Snacka med sen då!

Kap. 4.
– var fan är han någonstans?!
– Jag vet inte, han kommer väl snart! Håll käft nu Oskar!
Polisbilen svängde in på uppfarten.
– När polisbilen har åkt går vi fram, okej?!
Alla tio killar sa ja.
Dörren öppnades och han steg in.
– Ditt sjuka jävla as! Hur fan vågar du visa dig här igen!?
– Jag har fått byta skola för att alla vände ryggen mot när jag kom! Du har
förstört mitt liv! Jag bytte sedan skola där dom slog mig varenda dag! Han
rös vid återtanken, hur han hade gått på trottoaren till skolan och blivit
påhoppad och nertryckt i snön. Det hade varit vardags mat för honom.
– Tills jag fick byta skola igen, där jag fick ljuga och säga att du inte
var min riktiga pappa, som jag iochförsig inte ser dig som! Men du ska veta
att jag skulle dödat dig nu om jag nu inte visste att jag kunde sjunka så
lågt! Jag hatar dig!
– Kom igen nu killar, nu drar vi jag klarar inte av att se honom! Jag
spottade på honom! Hans ögon blev svarta av förnedring.

Kap. 5.
Klockan var tre på eftermiddagen och jag gick ensam på stigen fram till
mitt hus! Hoppas han sover tänkte jag.
Allt hade börjat som när han åkt! Människor i skolan hade börjat vända
ryggen mot mig igen. Till och med mina kompisar. Alla hade tyckt att jag
inte kunde bo hos honom.
Helvetet hade brytit ut igen. Jag hade fått en smäll idag av Mikael för att
jag snackade med min ”pappa”!

Kap. 6.
Jag packade ihop mina sista grejer. – Sådär, ja! Jag hade en resväska och
mindre väska som jag hade mina cd-skivor m.m. i.
I natt skulle jag bort. Jag skulle till Stockholm i en liten stad vid namn
Trosa. En stuga utan elektrisitet och värme men man kom iallafall bort. Jag
skulle ta tåget som gick 23.25 från Göteborgs station och sedan en buss ut
till Trosa. Jag smög ut, han sov.
Jag sprang hela vägen till stationen visade upp min biljett.

Kap. 7.
Jag huttrade till. Det var ju inte speciellt varmt härinne.
Jag hade varit där i tre dagar bara och jag saknade socialiteten. Jag hörde
ett svagt abulansljud som sedan avlägsnades.
Klockan var knappt sju när jag kollade ut genom fönstret. Billyktorna
trängde igenom dom glesa grenarna.
Jag minns det som det var igår. Hur jag kollade mig i spegeln, rätade till
min bruna lock från håret som böjde sig ner för dom blåa ögonen jag just
stirrade på.
En ganska storvuxen kvinna klev ur bilen, knackade tre hårda knackningar
steg sedan in. Jag satt som vanligt i min säng och stirrade ut genom
fönstret.
– Dem har hittat din pappa död! Han hade hängts sig!
Och varför säger dem det till mig?! Frågade jag mig själv.

Kap. 8

Jag satt i bilen, Stockholm forsade förbi mig.
Jag trodde äntligen att jag skulle få lugn och ro!
Men min pappa förstörde allting åter igen!

Nu sitter jag här, 65 år gammal. Och det har gått 50 år!
Men en sak är säker, Jag skulle döda min pappa idag om jag såg honom!

Din historia handlar väl inte så mycket om att byta skola/klass, utan
mest om hatet efter ett mord som man inte får reda på varför det skett
Språkligt okey om än lite enformig meningsbyggnad. Du kan bättre!

Att byta skola/klass

Ja nu är det väll ungefär 3 timmar sen mamma och pappa berättade om
flyttningen, vi skulle flytta från ängelholm till Göteborg. Min pappa som
är en mycket bra ortoped hade fått jobb på karolinska sjukhuset. Jag och
min lillebrorsa Jonas var emot beslutet, ja skulle ju förlora allting,
kompisarna, fotbollen allt. Men så den 17 augusti kom den gigantiska
flyttlastbilen, jag och jonas fick hålla tillbaka tårarna när vi lämnade
Björkvägen. Det kändes så jävla lång.

Men då när vi hade bott här i nästan två år känndes det faktiskt rätt bra,
men i börja då var det jobbigt. Jag skulle även få ett par kompisar som
skulle vara avgörande i min framtid här i göteborg.

När vi svängde in till Kaptensgatan i hisingen stod de tre killar ungefär
lika gammla som mig, vid porten där vi bodde. När vi hade börjat bara upp
hejade den ena grabben på mig lite nonchalant. När det inte var så mycket
kvar frågade den ena killen vi ville ha hjälp, dom fick varsin låda till
Jonas byrå.

Min första skoldag blev ganska dramatisk men ändå inte. På morgonen när
mamma väckte mig kändes det som jag precis hade somnat. När jag kom utanför
porten träffade jag killen som hjälpt oss att bära.
– Tjena, sa han.
– Hej, sa jag.
Jag sa att ja skulle börja Drottningskolan 7b han sa att han också gick i
den klassen. han berättade också om ”kexen” i parallelklassen när han
berättade om dom skrattade han lite, jag bara log tillbaka (men ja förstod
inte riktigt vad han menade med ”kexen”).
När det senare ringde in satt vi i korridoren och snackade med de andra
grabbarna som hjälpt oss bära.
Jag satte mig bredvid Niklas som han hette. När fröken Karlsson kom in blev
det knäpptyst man kunde höra en nål falla.
Hon hälsade oss hjärtligt välkommna till en ny termin.
– Petter Söderström, sa hon.
Nej tänkte jag, jag räckte upp handen.
Jag fick gå fram till katedern, nu såg ja helt plötsligt hur det var
uppdelat det var, ”Skatarna” (Niklas och dom), ”Punkarna”, ”Plugghästarna”,
dom snygga tjejerna, Hippiesarna
Fröken sa att jag skulle berätta lite om mig själv, började punkarna
skratta.
Jag blev lite generad, men det var ganska lungt.
På lunchrasten satt vi ute isolen och tittade på några nior som åkte
skateboard. När det började närma sig ”Matte” hörde vi skrik från
”moppeparkeringen” vi som nästan alla andra sprang dit.
Det var två gäng som stod och ”glodde” och kastade fula ord på varandra.
Det var ”nynazisterna” på våran skola och ”invandrarna” från Partille
berättade Niklas. På minde än två röda sekunder började dom slåss. Men som
tur va hade dom redan larmat polisen. När polisen kom blev det tumult på
skolgården. Men till slut tog det slut, poliserna blev för många.
Mina vänner, blev ”skatarna”, ”punkarna” i min klass kallade mig
”skåningen” dom hånade mig och sa att jag pratade så jävla fult. Men jag
brydde mig inte jag hade ju Niklas och dom. Dagarna gick och det rullade på
i mitt dagliga liv.
Jag hade både börjat i fotboll och innebandy

Ja det är väll lite som hänt, mitt första år i göteborg. Mitt andra kom och
blev ännu mer dramatiskt

Den 21 november 1979 inträffade en händelse som haft stor påverkan på mitt
liv

Det var när jag och min lillebrorsa Jonas skulle gå till skolan en vanlig
onsdag i novemberrusket
När vi kommit till övergångsstället vid ”Lasses Livs” gick Jonas rätt ut i
gatan utan att se sig för. Pang sa det bara sedan kommer jag inte ihåg så
mycket mer.
Jonas hade dött när han träffade marken.
Hela släckten sörjde, kompisarna sörjde ja tillochmed skolan söjde.
Min älskade bror Jonas hade gått ifrån mig.

Jag sörjer än idag fast det har gått 15 år sedan den hemska dagen.

Nu lever jag ett ganska normalt ”Svensson-liv” med 2 barn och hustru sedan
4 år.

Du hoppar en hel del mellan olika händelser och försöker berätta om för
mycket på en gång.
En del meningar är slarvigt gjorda. Du behöver ge dig tid till att läsa
igenom dem.

Uppsats: C / ATT BYTA SKOLA OCH KLASS

Jag var jätte nervös när jag skulle byta skola och klass.
Allt kändes så främmande, så långt bort.
Det var inte lätt att lämna allt där man kände sig hemma. Där visste jag
var alla var för några. Men nu skulle jag få en ny chans att komma ikapp.
Skaffa nya vänner.
Jag kände mig rädd men ändå hoppfull.

Första dagen var efter jul. Jag hade stålsatt mig i två veckor nästan.
ny sida
Det var en pirrig känsla att gå uppför trappan mot dörren.
Hjärtat slog snabbare och snabbare. Jag visste vilket klassrum jag skulle
till eftersom jag hälsat på i höstas.
Jag satte mig på samma plats som då.
Alla vände sig om för att titta på mig. Mina andetag dundrade i öronen, jag
var väldigt nervös i hopp om att allt skulle gå bra.

Då kom läraren in i klass|rummet. Det var en svenska lektion.
Hon presenterade mig för klassen och alla vände sig om igen.
Några log andra tittade bara. Jag log lite nervöst tillbaka.

Lektionen började lite smått med någon enkel uppgift. Vi delade in i
grupper.
Jag blev lättad över att hamna med någon jag kände lite smått. Vi var fyra
i min grupp.
Uppgiften löste vi snabbt.
Jag satt mest tyst och studerade de andra och tänkte på vilka typer dom
var. Inte alls som dom i min förra klass, dom var stökiga och brydde sig
inte om att arbeta på lektionerna.
I den här klassen var alla lugna och jobbade flitigt, än så länge
iallafall.

När lunchen kom gick vi till matsalen.
Tjejerna jag gick med var väldigt snälla och trevliga. Det var inte
världens godaste maträtt, soppa, jag åt bara någon macka och ett glas
vatten.
Vi satte oss vid ett runt bord i hörnet. Då började alla fråga mig en massa
saker, en del var roligt att prata om, andra saker svårare.
ny sida
Sen berättade någon vad hon gjort under jullovet och alla började prata i
mun på varann. Det var jätte kul.

Alla andra lektioner fortsatte likadant. Lärarna presenterade sig för mig
och förklarade vilken bra klass jag hamnat i.
– Jag vet! sa jag och log.
Efter att läraren gått böjde sig alla fram och förklarade vilka lärare som
gjorde så, eller var så. Tills vi blev tillsagda.

Efter sista lektionen gick vi ner till skåpen, då kom min
klass|föreståndare och drog mig lite avsides och frågade hur allt var och
om jag trivdes, vilket jag gjorde.
Sen tog jag på mig och sa hejdå till alla.
Till min stora förvåning så kramade tjejerna i denna klassen varandra när
dom sa hejdå. Det hände även mig, och det värmde mycket.
När jag gick hem var jag väldigt glad över min nya klass. Jag kände mig
väldigt entusi|astisk för att gå till skolan nästa dag. Inte alls som förut
i min gamla skola där jag ofta var ”sjuk” eftersom jag kände att det inte
var någon mening med att gå till skolan, ibland var jag t.o.m rädd att gå.
Nu kände jag mig som om jag var på ett lotteri och att jag vunnit högsta
vinsten.

Nästa dag, och dagen efter var jag lika glad. Sedan visade även jag mina
bästa sidor. Jag pratade mycket under lektionerna, jag hade nog inte
riktigt vant mig vid den tysta arbetsmiljön, som tur va var jag inte ensam
om att
sidbyte
pratade på lektionerna.

Nu ett år senare känner jag mig mer hemma här än jag någonsin kunnat göra i
min gamla skola.
Jag ser mina gamla klass|”kompisar” ibland, jag hejar aldrig. Ibland tycker
jag synd om dom, att dom inte fattar hur dom förstör sina liv.
Jag trivs jättebra här.

Slut!

skriven på dator. Eleven har använt marginalutjämningsfunktionen, så det
går inte att avgöra om det är dubbla mellanslag gjorda någonstans

Ja va sju år nar jag började skolan. Och första dagen så va allas föräldrar
med sina barn i skolan mamma och pappa. Jag fick sitta jämte Susanna.
Skolan hette Jonsboskolan jag kommer ihåg att våran fröken hette Annika
Johansson och Elisabeth hon va snäll hon.
Det va lite kul att vara så liten för när man gick till matsalen som låg
100 m bort så gick alla i ett led två, två jag gick oftast med Johan. Men
när vi kom till mat salen så fick alla ettor gå före i matkön det va
roligt. En dag så va pappa i min klass och hälsade på då spelade vi bandy
på rasten. Sen kom 2 ja då hade vi ännu Annika som lärare hon va sträng vi
gick i F-huset och jag kommer ihåg att jag va rädd för dom äldre till 2. Nu
är det 3 då fick vi en nu i våran klass. det va en tjej hon heter Malin
Jonnesson. Jag minns att vi byggde hus av skokartonger det va kul. Då gick
vi i Pavelgångarna. Elisabeth hjälpte mig och Marianne mycket med svenska,
engelska och matte. I våran klass hade alla hockeybilder som vi bytte med
varandra. Sen spelade vi bandy och jag var målvakt, Conny med. Vi kunde
köra matcher till 100. 4 Då bytte vi lärare som tur va. Vi hade ju haft en
fröken men nu blev det en magister som hette Ivar Svensson han var också
sträng så det blev inte bättre fast Elisabeth va ju kvar så det blev lite
bättre. Och då fick vi också en ny i klassen det va en kille som heter
Roland Svensson han såg tuff ut och hade färgat håret blå gult som Sveriges
flaga i håret. Första rasten då den dagen Roland hade kommit till vår klass
så blev det slagsmål mellan Conny och Roland och då tänkte jag att det
kommer nog att bli många slagsmål mellan dom. När jag började 4 så kändes
det enkelt men det va det inte bara i början. Vi hade mer läxor än trean,
längre dagar. Vi fick också bytta hus till H-huset som är det största huset
på Jonsbo. H-huset har 3 våningar min våran klass var på den mellersta. 5
Då hade vi våran magister Ivar. Det året fick vi ha hemkunskap uppe på den
stora skolan Ekehöjd det va spännande att vara på den skolan med. När jag
gick i 5 så hade Jonsbo ordnat en film vecka så man fick välja 3 filmer som
man fick kolla på jag kommer inte ihåg vilka jag valde. 6 Då fick våran
klass flytta upp till Ekehöjd. Jag tyckte nog att de va lite pirigt först
men sen blev det lugnt. Vi fick nya lärare Katrin Olsson och Ann-Marie
Godberger jag hade en extra lärare som hette Lisa-Maria hon hade jag i
engelska och i matte och lite i svenska ibland. Första dagen så bjöd dom på
glass och godis. Dom var helt ok kan man säga. Vi hade mer läxor och mer
prov än vi någon sin hade haft. I vårat klassrum hade i guld fiskar dom var
coola. Vi åt i en annan matsal en innan och hade andra lektionssalar vi
hade fått välja ett b-språk jag valde engelska. Sen så var det ju 7 också.
Jag minns det va då Felicia till vår klass hon kom från Stenbo. Vi bytte
lärare ingen. Ann-Marie blev klassföreståndare tillsammans med Lisa-Maria.
Jag var i en liten grupp i engelska. Och i matten tror jag att jag va. Nu
är det 8. Då va jag 14 år. Det är nog det svåraste läsåret tycker jag. För
det va mycket prov och allt skulle vara inne direkt kändes det som jag
minns att jag tycker att engelskan var svårast i 8. I åttan så får man ju
betyg men dom va ju inte värdens bästa. Jag satt ofta i kafeterian i skolan
med en påse godis fast det har jag ju på lektionerna också för det mesta.
Nu är det 9. Det är då man får kämpa för betygena. Halt händer så fort.
Först ska man välja vad man ska gå för något gymnasium, nationellaprov, ett
stort länder arbete och en massa prov. Det är vad nian går ut på kan man
säga. Nu är det bara att vänta tills gymnasiet. Jag hoppas att jag kommer
in på Hotel, Restaurang. För jag ska bli Kock.


G En bra skriven berättelse Johnny, skriven med känsla och
inlevelse. Lite slarv med talspråk bara. Annars bra! /AL

Att byta skola/Att byta klass

Nu sitter jag här på tunnelbanan på väg mot min nya skola och mitt nya
liv.
Idag börjar mitt nya liv tänker jag, undrar om den nya skolan är lika fin
som Hökåsen skolan.
Jag kliver av tunnelbanan och känner en stor klump i magen det var inte
långt till skolan ifrån centralen jag gick – ett par hundra meter och såg
den nya skolan den såg helt okej ut tyckte jag. Jag sprang uppför trapporna
och tänkte gud va pinsamt försenad till min första lektion i min nya
skola.
Jag sliter nästan rycker upp dörren och går in i klassrummet min nya lärare
reser sig sakta upp och frågar vad har vi här då? Jag svarade Daniel
Svensson jag är ny här var ska jag sitta?
Inte så bråttom säger Agneta Jonsson min nya klassföreståndare.
Jag tänkte att du skulle få presentera dig lite mer utförligt först okej då
svarar jag blygt, Hon fråga vad var det du sa att ditt namn var? Daniel
Svensson svarade jag okej Daniel var kommer du ifrån

– Jag kommer ifrån Västerås
– Har du några syskon?
– Nej det har jag inte
– Vad heter din mamma och pappa då?
– Min mamma heter Janet och min pappa heter Anders.
– Kan du berätta lite om dig själv?
– Okej då.

Som jag har sagt heter jag Daniel Svensson och är ifrån Västerås, jag är 15
år gammal och jag har inga syskon jag flyttade till stockholm för två dagar
sen! På min fritid spelar jag handboll och är med kompisar.
Det var ungefär allt sa jag belåtet och frågar var jag ska sitta Angne|ta
säger att jag kan sitta brevid Lena vem är Lena frågar jag lite blygt det
är hon längst ner till vänster. Första lektionen gick ungefär som jag hade
tänkt mig jag försökte sätta mig in i vad det var dom arbetade med.
Jag har redan hunnit skaffa mig nya kompisar en av dom var Lena hon jag
sitter brevid, nu är det dags igen tänker jag den andra lektionen i
Min nya skola och ämnet är engelska denna lektionen var lite mindre pinsam
för den här gången behövde jag bara present|era mig för min nye engelska
lärare. Hans namn var Amir Ashemmisu i engelskan höll vi på att jobba med
Harry Potter och det var skönt för det måste ju varit en slump att vi
jobbade med precis samma sak i min gamla skola.
Nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem till vårt nya hus.

Veckorna gick snabbt jag passade ganska bra i Stockholm men självklart
tänker jag myck|et på mina kompisar.
Idag var det dags vi ska ha nationellt prov i svenska Jag hade verkligen
förberett mig för detta provet genom att ha fått mycket söm|n på natten och
ätit en stadig frukost.
Nu sitter jag vid min bänk och väntar på att få provet jag kollar på Lena
och jag märker att hon är precis lika nervös som jag.
Nu har jag fått provet och läst igenom alla teman man fått att skriva om
jag fick nästan lust att skrika så glad blev jag när jag såg att det fanns
en punkt som passade mig perfekt. Att byta skola/Att byta klass.

Jag började skriva jag skrev så svetten rann ner i pannan och att
skrivkra|mpen kom i handen.
Jag skrev så här Jag heter Daniel Svensson jag bor i Hökåsen I mil utanför
Västerås jag går på hökåsen skolan och mina favorit ämnen är Idrott och
Svenska och Eng|elska.
Jag har massor med kompis|ar och jag trivs jättebra. Men en dag när jag och
Patrik min granne och väldigt bra kompis gick hem från skolan såg vi något
väldigt konstigt när vi kom runt kröken vi mitt hus Vi såg ett par flytt
gubbar som stod och pratade med min pappa Patrik gick hem till sig och han
sa att jag skulle ringa sen och det skulle jag Jag gick in i huset och sa
hej hon svarade inte då fråga|de jag vad är det? hon svara|de din pappa har
blivit erbjuden ett jobb i sto|ckholm så vi ska flytta i över morgon jag
blir helt chockad det enda jag får fram är ska vi flytta mamma sa ja det
ska vi jag kastar min skolväska och springer in på mitt rum och ringer in
till Patrik och berättar den tråkig|a nyheten Patrik tog det så där först
fråga han om jag kunde hälsa på en massa gånger Det lovar jag svarade jag
med en darrande stämma. Jag kommer nog inte till skolan Imorgon sa jag till
Patrik jag måste packa, kan inte du säga till alla att ja ska flytta för
jag hatar avsked okej säger Patrik hälsa alla att jag kommer och hälsa på
och att jag kommer att sakna dom.
Nu är jag påväg ut ur huset och där står Patrik troget som en hund och
väntar på att säga hejdå jag kramar om min vän och säger hejdå och säger
lova att ringa han lovar.
Nu sitter jag här i stockho|lm och gör mitt nationella prov i svenska och
tänker tillbaka på den tid som har varit.
Den enda skillnaden jag har märkt av att va i stockholm är att man fick
mycket mer hjälp i Hökåsen för klasserna är mycket större i stockholm och
att skolan är typ dubbelt så stor som min gamla skola.

Mina skolår
Jag minns fortfarande första dagen i skolan. Jag skulle börja med sex andra
tjejer på Bejier skolan. I en klass med blandade elever från ettan till
trean. Vi sju nya tjejerna fick först träffa varanndra i skolan och leka
och lära känna varandra lite. Jag blev jätte bra kompis med en tjej som
hette Amanda Lindvall. Och så var jag redan kompis med Tove Sjölund som jag
kännt sedan dagis.
Mina första skolår var jätte roliga. Jag fick massor av nya kompisar varje
år eftersom det kom ett nytt gäng ettor varje höst. Vi sju tjejerna som
började samtidigt blev mycket bra kompisar, men ibland så uppstod det lite
problem efter|som det alltid var sju viljor inblandade.

I treans slut fick vi och vår parallell klass ett besked. Vi skulle byta
skola, efter denna terminen till ”skolan på udden”. Det var en ny skola som
var på väg att byggas. Alla tänkte på den nya fina skolan och att det
skulle bli jättekul att flytta dit.

Efter sommarlovet började vi på ”udden”, som vi kallade den. Vi tyckte
”skolan på udden” lät mesigt och alldeles för långt för ett skolnamn. Det
var väldigt spännande, en ny skola med nya möbler och arbets materiell. Det
första intrycket från alla elever i min klass var att allt var så fint och
bra. Men om man gick djupare så var det inte så. Vi gillade inte vår
lärarinna.
Hennes namn kommer jag inte ihåg, men iallafall. Hon var sträng och taskig
tyckte alla. Men efter ett år eller något sånt, så började jag tycka om
henne. Alla mina kompisar hatade henne fortfarande. Det var just det ordet
de använde ”hatade”. Hur kunde de igentligen säga så, de hade ingen aning
om hur starkt ett sådant ord är.
Men som jag sa: jag började tycka om henne. Ingen kunde förstå mig, men det
är väl så jag är. Jag ger alltid människor runt omkring mig en chans.

På udden fick jag också mycket nya kompisar, speciellt mycket killkompisar.
Min nya bästis var Rafaela Skog. Vi var alltid tillsammans och hade
jättekul. På udden hade vi, alla elever väldigt bra tillslut. Det var lite
annorlunda undervisning och vissa lärare var liksom inte utbildade till det
de undervisade i, men vi hade ändå det bra. Vi spelade mycket teater i vår
klass som vi sedan spelade upp för resten av skolan. Vi hade också mycket
småstjärnorna och roligatimmen. Så vi hade ganska mycket fri tid och fick
göra lite vad vi ville.

Sen kom vi till den tid då det inte skulle vara så mycket lek. Vi hade fått
valpappren och skulle välja högst. fyra personer man ville gå tillsammans
med. Sen skulle vi komma hit till Polhem skolan, och ta skolan på lite mer
allvar.

När vi tillslut började här efter ett långt sommarlov. Så var allt så
annorlunda men kul. Min klass som jag började i, med många från min gammla
klass på udden. Var väldigt splittrade i början, eller det är vi
fortfarande. Men inte alls på samma sätt. Här på Polhem skolan så har jag
mina bästa skolår. Jag iallafall vad jag vet, resten kanske bara blir
bättre. Här fick man skåp istället för bänkar och lådor. Och allt var mer
seriöst än vad det var innan.
Sen kom man till då man fick betyg. Det var då jag började ta skolan på
allvar. Eller nej det är inte sant det var nog denna terminen allvaret
började för mig.

Dessa fyra åren på Polhem skolan har gått väldigt snabbt om jag tänker
efter. Och nu står jag här, och bara om några månader ska jag möta en ny
skola med nya kulturer.
Jag hoppas de tre åren jag har kvar i skolan kommer vara lika bra så jag
inte blir besviken, eller rentav bara bättre. Mina intryck under skolåren
har varit på både gott och ont men lärorikt. Men det är väl det livet går
ut på.

Mina skolår
Jag skall nu berätta om min skoltid. Allt började en solig morgon och jag
skulle inte till dagis utan till skolan. Jag var otroligt nervös när jag
och mamma gick in på skolgården. Det var så många stora barn. Jag blev lite
rädd och tryckte mig mot min mamma. Hon tyckte bara det var trevligt att
följa med på förstadagen i skolan.

När vi kom in i klass rumet såg jag min kompis Caroline. Jag blev lite
lugnare då. Caroline och jag hade gått på dagis tillsammans i fyra år, hon
var som en syster för mig. När vi satt där vid våra bänkar så kom vår
fröken in. Hon var inte så lång men snäll. Hon läste en bok för oss om en
Tax.

Lågstadietiden var utan tvekan den roligaste tiden i skolan. Vi gjorde ofta
utflykter till Lund tex. I trean åkte vi på en Skåneresa. På julen pysslade
vi alltid. Om man hade räknat rätt i sin mattebok fick man ett trevligt
klistermärke. Men så är det ju inte nu tyvärr.

När jag började fyran blev det högre krav på en. Vi fick en ny lärare,
Hans. Han var lite konstig i början men vissade sig vara en mycket trevlig
lärare. Det var mest skola under mellanstadietiden. När vi slutade feman så
skulle vi byta skola. Klassen skulle splitras. Det blev en stor förändring
att byta från Ängbyskolan med sina gröna parker till Polhem med sin svarta
asfalt.

Det var nog första gången jag grät över att behöva gå till skolan. Det var
en ny klass men gammle Hans följde med. Vi fick nya ämnen och lärare. Allt
var nytt och spännande.

Det som var roligast med att börja sexan var att få läsa franska. Vi fick
nog världens roligaste och bästa franslärare.

Även om kraven höjdes änu mer i sexan var det ändå roligt att gå i skolan.
Det var en ny värld man kände sig vuxen.

Nu har jag gått på polhem i fyra år. Det har varit en tid med glädje och
sorg. Den skola jag en gång grät för att börja i, gråter jag nu över för
att skiljas från.

Jag tror att jag har blivigt formad av skolan. Det låter konstigt, men man
har gått på polhem under en tid man har utveklats och har blivit påverkad
av intryck. Polhem är inte bara en skola utan mer som ett andra hem för
många elever. Kommer man ner i matsalen så är alla mattanter så glada att
man kommer. Träffar man städorskorna i korridoren säger de alltid ett glatt
”Hej”.

Men alla lärare är inte bra. Vissa är så hemska att man gråter efter
lektionen. Sen finns guldkornen. Lärarna med det lilla extra. De vill en
bara väl och att man ska lyckas. De planerar inte sina lektioner utan låter
eleverna forma dem.

Att lämna polhem och att börja i gymnasiet kommer också att bli en stor
förändring.

När jag tänker på att jag trots allt har gått i skolan i nio år, så är det
en hel del år. Man kan undra var tiden har tagit vägen. När man gick i
ettan ville man bara att skolan skulle ta slut nu är man rädd för att den
ska ta slut. Man är rädd för verkligheten att inte få vara kvar i den
trygga skolan, där andra säger vad man ska göra. Det kanske hade varit
bättre om eleverna hade fått ta lite mer ansvar!

En sak jag vill säga till alla som går i skolan är ”ta vara på tiden”.
Skoltiden är en tid då man utvecklas. Skolan är en magisk plats. En egen
värld fylld med lagar och regler. Om man ej följer dem så kan man råka illa
ut. Det är något jag lärt mig av skolan. Gemenskap, att våga öppna sig är
nog det som har varigt nyttigt att lära sig.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om min skoltid. Den boken skulle vara
fylld med minnen. Men istället så bevarar jag mina minnen i huvudet.

Skolan som jag hatar så mycket älskar jag även. Skolan är viktig. En plats
att utvecklas på. Det är något man ska tänka på. Det kommer jag göra när
jag slutar. Min skoltid har varit en underbar tid, en tid jag sent kommer
att glömma.