Slutbetyg: G

Att byta klass

Jag minns jag skulle byta klass från femman till sexan. Jag tyckte att det
skulle bli roligt att slippa dom jag inte tyckte om. Men dom jag inte
gillade då förstår jag nu att dom var riktiga och normala som inte gjorde
sig till för att få kompisar.
Men nu in efterhan så börjar fundera på valet, som bestämmde vilka vi
skulle gå med.
För jag tänker så här, att när vi gick i femman och skulle välja, vilka
kompisar vi ville gå med,
Så tänkte man inte på hur kompisarna var som personer. Utan hur tuffa
och modiga dom var.
Något man inte heller tänkte på var hur dom skulle förändras. Så när vi väl
bytte skola så märkte man hur kompisarna förändrades.
Som mina ”kompisar” började snusa och blev allmänt tuffa, vilket jag i
skälva värket tyckte var mesigt. Men det förstod jag inte när jag gick i
Tingsrydsskolan. För jag visste inte hur en riktig kompis var.
Så mina gamla ”kompisar” började jag glida i från, vilket nog var bra för
mig. För annars skulle jag bara hängt efter, och inte tagit egna beslut. Så
det var bara att börja söka efter nya kompisar. Vilket inte var det
lättaste, för jag var mycket blyg. Men tillslut så fick jag Nya kompisar.
Och dessa förstod jag att dom var var verkligen riktiga kompisar, såndana
jag alltid letat efter.
Och mina gamla kompisar fortsatte med deras skit. Men jag ignorerade bara
dom, vilket var svårt. Med mina nya kompisar kunde jag äntligen vara mig
själv. Jag gör precis vad jag vill och vad dom vill, och ingen av oss
känner sig utanför eller mobbad. Men så var det inte med mina gamla
kompisar. Där fick jag bara hänga med, och sa jag någonting så brydde dom
sig ändå inte.
Men jag förstår nu hur dåliga kompisar dom var/är. Så nu när jag tänker på
valet, så hade det inte spelat någon roll vilka jag hade valt för jag
träffade ändå nya kompisar. Så jag gjorde nog rätt val ändå.

Du uppehåller dig hela tiden vid kompisskapet i skolan oläsliga ord
vänner och s.k. ”kompisar”. Du tar inte upp något om de olika skolorna och
gör inga jämförelser mellan dem. Ämnet är angeläget, men du lyckas inte
reda ut begreppen. Det blir rörigt och osamman|hängande, och du upprepar
dig alltför ofta. Ordvalet är begränsat med många talspråksformer.
Meningsbyggnaden fungerar dåligt, men stavningen är i stort sett korrekt.

Svagt synliga ord verkar vara ifyllda av läraren/kopieraren.

Att byta skola/byta klass.
Där stod vi, längst fram i Breryds kyrka. Klass 5 från Brerydsskolan och
sjöng avslutningssånger, tror det var sjösalavals. Mamma och pappa satt i
främsta bänkraden och såg allmänt stolta ut efter min solo sång i slutet av
sissta versen.
Efter sången höll vår rektor Gunilla avslutnings tal och delade ut en ros
till var och en. Det var nog den ända gången på hela låg och mellanstadiet
jag såg henne med tårar i ögonen.
Sommarlovet gick fort som vanligt. Det var nog bara sissta veckan man
tänkte på att man om bara några dagar skulle börja på en ny skola. Klassen
skulle separeras till en a och en b klass. Innan vi slutat i 5:an i Breryd
hade vi valt vilka 2 killar och 2 tjejer vi heldst ville förtsätta gå i
samma klass som.
I sexan ställde lärarna större krav på en. Man fick ett eget skåp i
koridoren och en nyckel till det. Man fick en kalender där man skrev ner
läxor och andra påminn|elser. Skulle man råka glömma penna eller suddi-
gummi till någon lektion så fick man en prick. 5 prickar innebar en en
kvarsittning efter skoltid på 20 minuter.
I Breryd så hade alla lekt med alla Men på Skogsviksskolan blev man mer
eller mindre indelade i olika ”gäng”. Vissa gäng var häftiga andra gäng var
tönntiga. Det kändes som det inte fanns något mellanting ”antingen var man
först eller så var man sist.”
I Breryd hade vi lekt. Vi hade byggt kojor vi hade klättrat i träd på
rasterna… Leka skulle man inte göra i Skogsvik …Då skulle man ”vara”
även om det innebar samma sak… Ingen mera fottbol på rasterna… i
Skogsvik skulle vi antingen spela pingis eller så kunde man försöka smita
in till niorna i biljardrummet…

lärarkommentarerna för svaga för att vara läsbara

Jag gick igenom dörrarna och såg hur alla blängde på en som om dom sett ett
spöke. Det kändes obehagligt att gå genom alla oändligt långa korridorer,
och höra hur alla viskade då man gick förbi. Till slut kom jag fram till
rektors|expeditionen där rektorn och mina nya klassföreståndare stod och
väntade. Jag kunde känna pulsen slå då jag klev in i rummet, och då jag väl
satt mig ner kände jag mig som en dvärg bland jättar. Jag kunde inte prata
ordentligt utan mumlade bara i ett försök att få fram något svar på alla
frågor. Om bara mamma eller pappa varit där hade man iallafall känt sig
lite mer säker. Det var som om det satt en stor klump i halsen om man kunde
inte yttra ett ord. Efter något som kändes som en evighet fick jag äntligen
gå. Mina klassföreståndare eskorterade mig fram till ytterdörren och när
jag väl klev ut ville jag bara springa men istället gick jag lugnt till
skolan var utom synhåll och sprang sedan som om det gällde liv eller död.
Väl hemma i hängde jag av mig den gamla, trasiga jackan jag fått av
brorsan, tyvärr dog han förra vintern i en bilolycka. Jag saknar han, han
brukade ställa upp för mig när jag hamnade i trubbel. Med honom kände jag
mig säker. När jag klev in i köket sken mamma upp som en sol och började
genast ställa frågor om det varit. För att inte göra henne besviken sa jag
att alla varit trevliga och att jag redan skaffat mig kompisar. Sedan gick
jag raka vägen till teve-rummet och satt där tills jag somnade. Nästa dag
var det lördag och hela familjen var samlad till frukosten. Allting var
tyst, ingen ville heller bryta tystnaden även om jag såg att min syster
hade någonting att säga. Till slut bröt pappa tystnaden och frågade hur det
varit på skolan även om han var helt ointresserad om svaret. Bara för att
testa hans uppmärksamhet sa jag att hela skolan var full av kriminella som
bar vapen på sig. Pappa bara fortsatte att läsa sportbladet. Jag gick sedan
upp på mitt rum och slog på stereon. Strax där|efter bankade syrran på
väggen, ett tecken på att musiken var för hög. En stund senare kom mamma in
med ett leende på läpparna.
– Ska du inte ta och ringa till nån av dina kompisar, sa hon. För att inte
göra henne besviken lyfte jag på luren och låtsades slå ett nummer.
– Hej, är det Klas? Vill du göra nåt, typ fara ut och cykla eller nåt? Bra,
då kommer jag till dig. Hej då!
Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna och jackan
– Jag kommer hem om ett tag! skrek jag då jag gick ut genom dörren. Jag tog
cykeln och bara trampade utan att veta vart jag skulle. Jag hinner sitta
där länge innan en kille i samma ålder kommer cyklande. Jag försöker
ignorera honom men precis då han ska passera bromsar han in, och får fram
ett nervöst
– Hej
Jag mumlar nåt i gensvar, sedan är det tyst en lång stund innan han vågar
säga nåt mer
– Det är du som är den nya killen, eller hur?
– Ja, svarar jag
Det tar ytterligare en stund innan han yttrar sig igen
– Du. vill inte, typ följa med och cykla.. eller nåt
– Kan jag väl göra, svarar jag lågmält. Jag sätter mig på cykeln och vi far
iväg. Efter en stund börjar vi prata och jag får veta att även han gillar
att sitta framför tv: n och datorn. När vi cyklat en bit stannar han till
– Här bor jag, säger han stolt
– Jag skulle inte kunna få ditt nummer, frågar han sen
Utan att svara plockar jag upp en liten papperslapp och skriver ner det och
ger det sedan till han.
– Jag kanske ringer imorrn säger han då jag cyklar iväg. För första gången
känns det som om jag fått en riktig kompis.

ord inflikade med pilar (gjorda av eleven) skrivs kursiverade

Mina skolår (mitt första)
Mitt största minne var då jag började här i Eknäs.

Jag vaknade tidigt på morgonen för att solen lyste in mellan gardinerna.
kastade mig upp ur sängen och slet på mig kläderna Såg på klockan 07.15
bussen går ju 07.20. Jag tog stora kliv ut ur min friggebod, började
springa.

Då jag kom fram till bussen dörrarna öppnades, då såg jag busschauffören
han var kraftigt byggd och hade en enorm ölmage.
ny sida
– Hej, sa jag med en mesig röst
– Tjenare, sa han med en bas röst

Jag såg Alexander längst bak i bussen jag tog mig dit med stora steg. Vi
satt där bak och diskuterade om olika saker.
– Visst känns det pirrigt att börja på en ny skola utbrast jag.
– Ja sa alex
Det sa bara vops! så var vi framme.

Vi tog några djupa andetag för vi var ju faktiskt framme, det rös i hela
kroppen på mig.
Men det känndes som ändå bra för att jag var ju inte ensam jag var ju med
alex.
ny sida
Då vi hade kommit in i skolan så luktade det svett det var massa folk över
allt. Man såg människor som man aldrig ens sett förut.
Vi virrade runt ett tag men så hörde vi en röst den var speciell den var
hög och lät bestämd. Han kom fram till oss och hälsade
– Jonas sa han
– Är det ni som är Anders P och Alexander M?
– Ja det är vi utbrast båda.
– Följ med mig, sade han.
Vi hakade på och vi kom in i vårat klassrum.
Jonas ställde samma fråga till alla
– Vad har ni för intressen. Alla stack upp armen till och med jag.
Självklart så frågade han mig först
– Jag svarade jag älskar att åka skate|board, fiska, vara med kompisar.
Han frågade alla och sedan fick vi sluta. Jag och alex gick till buss plats-

erna. Det kommer jag alltid att minnas. Det var den pirrigaste dag i hela
mitt liv.

1. Mina skolår
Ettan Då jag först började skolan så, var jag som alla andra lite
spänd och nervös. Men även lite glad att få nya vänner.
Fast efter en tid så vänje man sig

Tvåan hände som ingenting man hade kul och livet lekte

Trean Den var som bäst tror jag, för då fick vi nya leksaker på
skolgården. Det var en klätter ställning, en snurra och en
rutschkana. Så på varje rast, utelek eller fritids så var vi där och
lekte
sidbyte
Fyran: tror jag att vi flyttade från Berger till Bastuträsk varför
vetegudanar. Lekplatsen var inge bra för i den åldern så spelar
lekplatsen en välldigt stor råll åtminstone för mig. Men de fanns en
stor skog tyckte jag ialla fall.

Femman: var ingenting det var Svårare saker i Läxa och livet lekte inte
längre för man trodde man var vuxen då och på den tiden det låter som
det var länge sen och det var det så var jag precis som alla andra
man var tvungen att vara snygg för att få en snygg kille oj vad fel
jag hade
sidbyte
Sexan: Så slutade jag vara som alla andra för ”ensam är starkast” och
att börja sjuan var säll ingenting då.

Sjuan: började allting från början man var väldigt nervös och jag hade
fel dom var mycket fjolligare

Åttan: var som ingenting man fick bara betyg och jobbigare uppgifter
Ja och så fick vi pröva på SOL SjälvOrgenteringsLära

Nian: det som har varit var inte så svårt förutom att jag har varit
sjug välldigt mycket.
ny sida
och det var ju välldigt dåligt för betygen.
Men annars har skolan varit Skolan varit rätt okej

Mina skolår

Det var den 18/8-94 och det var dagen innan jag skulle börja i skolan. Att
börja i skolan känndes kult och spännande. För drygt en vecka sedan så hade
jag mamma och min storasyster Madeleine varit på stan för att handla nya
väskor, bänkpapper, kläder etc. Den 18 augusti blev en väldigt lång dag
känndes det som iallafall. Det regnade ute och det fanns ingenting att
göra, så jag bestämde mig för att spela tvspel. Vid detta spel satt jag
enda tills jag skulle gå och lägga mig.
– Markus det är dags att stiga upp nu, sa mamm med en lugn stämma.
– Är det skola nu?, undrade en trött Markus.
– Ja Idag är det äntligen skola, sa mamma glatt.
I och med dom orden så studsade jag upp ur sängen, rusade raka vägen in i
köket där frukosten redan stod framme. Jag åt ett par mackor tillsammans
med ett glas oboy. Efter frukosten så gick jag in på toaletten för att
borsta tänderna, för att sen gå och klä på mig. Efter alla dessa
morgonsysslor så började klockan att närma sig halvåtta och det var dags
att gå. Jag anlände till skolgården ca: kvart i åtta och jag gick raka
vägen in i den stora byggnaden. Jag gick med nervösa steg fram längs den
långa smala korridoren, när jag gått en bit så möttes jag utav en medellång
kvinna i 40årsåldern.
– Hej, sa hon.
– Hej, svarade jag med darrig röst.
– Det är jag som är Anna-Karin och är lärare för den nya ettan, sa hon och
sträckte fram handen.
– Jag heter Markus och ska börja i ettan, sa jag med en säkrare stämma.
– Men då ska ju du gå i min klass, sa en glad fröken.
– Jo jag antar det, svarade jag säkert och följde med kvinnan. Jag riktigt
kännde mig välkommen. Fröken visade mig vägen till klassrummet och vilken
bänk jag skulle sitta vid, det visade sig att jag skulle sitta bredvid en
kille som heter David. Att få gå in där i klassrummet och hänga väskan på
kroken är defenitivt mitt starkaste minne från min skoltid.

När alla barn hade kommit så fick man presentera sig samtidigt som fröken
delade ut pennor och sudd. Jag visste inte då att jag nio år senare skulle
sitta bredvid samma kompisar plus en del nya. Nu när jag nio år senare när
jag sitter med pennan i ”högsta hugg” och kämpar för att få ihop
tillräckligt med poäng till det slutliga gymnasie valet så skulle jag vilja
summera min skoltid. Det jag kommer fram till är att lågstadiet var den
absolut roligaste tiden. Det var början på något stort.

Mellanstadiet var inte alls så roligt, men det var lärorikt. Jag skulle
vilja säga att mellanstadiet var en transportsträcka med många hinder, en
transportsträcka till nåt som skulle visa sig vara slutet på ett stort,
trevligt men framförallt tufft äventyr. Transportsträckan gick och gick och
stannade efter ett tag på en hållplats som kallas högstadiet.

Högstadiet börjar med klass sju, en årskurs full med nya äventyr, det är då
jakten på betygen startar. För min del så gick sjuan relativt bra, jag
ångrar nu att jag inte tog vara på all tid till studiehjälp som man blivit
erbjuden. När jag sen började i klass åtta och man skulle få sitt betyg den
hösten närmare bestämt när terminen var slut. Mina betyg var fullt godkända
och jag gick in i vårterminen med fulla hopp om att jag skulle höja mina
betyg. Jakten fortsatte men för mig så verkade jag ha ramlat ner i egen
grop. Mina betyg blev sämre och jag sade till mig själv när jag stod med
vårterminens betyg i min hand att när nian kommer så är det all tid till
skolan, så blev det. Nian började den 19/8-2002 och redan då var jag
skärpt. Hösterminen gick fort, väldigt fort men mina betyg höjdes. Nu
sitter jag här mitt i jakten på mitt slutbetyg och allt flyter på. Det
mesta känns bra och jag har snart kommit i mål på ett av mitt livs största
äventyr ”Skolan”.

Mina skolår!
När jag skulle till skolan för första gången var jag sju och ett halvt år
gammal. Jag gick upp tidigt den morgonen, hade redan valt ut mina finaste
kläder dagen före. Klockan 0800 ringde det in och jag var spänd, jag hade
frågat min mammas nya man Ove om han kunde lära mej några engelska ord till
mej ordet bird dagen innan, som betyder fågel. Väl inne i skolan hade jag
inte träffat någon utav mina klasskamrater förut, men jag lärde snart känna
några. Efter knapt ett halvår skulle vi flytta till Alberga. Jag var arg
och nervös på nytt igen. Bara några veckor innan sommar|lovet fick jag
känna på min nya skola, Bergabyskolan hette den. Men dom veckorna var jag
bara på fritids, men lärde känna en tjej som gick i tvåan. Tjejen hette
Anna och var jätte snäll, henne umgicks jag med under sommarlovet hon var
min första vän. Det var nu dags för att börja i ettan och det var nog ännu
mera spent än att börja i barnskola, detta var ju en riktig klass, och
riktiga regler och helt annorlunda. När jag kom till skolan den morgonen
efter sommarlovet var jag såklart finklädd och vi flickor jämnförde våra
klännin|gar ute på gården redan första rasten och jag fann änumera
kompisar. I den skolan och i den lilla byn har jag starka minnen som lever
kvar än. En dag i slutet av mitt tredje skolår förändrades allt. Ove och
min mammas treåriga förhållande höll på att rasa, dom hade förlovat sej,
men det höll inte längre och dom separerade. Kvar bode jag, mina två bröder
och mamma i Alberga. Min mamma träffade en ny man som hette Kenet, dom var
tillsammans under sommar|lovet och gjorde slut precis i början av mitt
fjärde år. Men jag gick aldrig första halvåret i fyran. Min mamma träffade
nu en ny man som hette Pär och vi höll på med flytten till Syndby i början
av fyran. När vi hade flyttat klart började jag efter julafton i fjärde
klass, i Sundby. Mina gamla kompisar med alla minnen och soliga dagar var
förbi nu och alla mina känslor sattes på prov. Det var mobbing i skolan,
jag visste knappt att det ordet fanns innan, men nu var allt anorlunda.
Min nya styvpappa var ett vrak och alkoholiserad. Han tog över min mamma,
och jag satt där inne på mitt rum och var helt ensam, inga kompisar inga
nya kläder, inget!
I ett och ett halvt år gick jag i den skolan och lärde mej i stort sätt
inget mer än att spela basket. Mitt i vintern i femman tvingades jag att
flytta hem till min pappa som tidigare inte hade velat veta av mej alls,
och jag började om i Mjölby. Kom till|baka dit jag en dag börjat, det var
här jag hade gått i barnskola för sex år sedan. Här var det bättre, min nya
styvmamma hette Maricka och jag hade fått två nya halvsyskon. Men ändå
fattades något. Jag kunde ju ingenting i skolan och trodde att jag skulle
få gå om femman. Jag lärde känna en kille som hette Daniel, han trodde
också att han skulle få gå om femman. Cirka två månader innan sommarlovet
lärde jag känna en tjej som hette Martina. Vi blev bästisar, vi i femman
fick reda på att vi skulle gå i sexan i en annan skola, en högskola med
sjuor, åttor och nior.
Jag och min nya bästis Martina kom till skolan på morgonen och var
jätterädda. Men det gick fint och vi gick sexan ut här på Nykil och i
slutet av sexan åkte vi till lisseberg hela klassen. Sjuan gick jag här på
Nyk|ilskolan också. Vi hade nya klasskamrater i sjuan och vi var otroligt
olika allihopa, men vi klarade oss fint. I åttan var vi den bråkigaste
klassen på skolan, men nu i nian är det bara tråkigt. Alla bråkar och är
osams i klassen, och jag och Martina håller oss bara undan.
Vi har nyligen valt gymnasielinje och jag valde hantverkslinjen. Jag tror
det var ett bra val, jag älskar ju att klippa folk, prata och sminka folk.
Nu ska jag bara gå ur nian sen uppnar sej en ny värld för sjätte gången på
nio år.

Mina Skolår

Det första skolåret för mig kommer jag knappt ihåg. De saker som jag kommer
ihåg är att jag var väldigt nervös och att jag nästan vägrade. Men man
måste ju gå skolan så jag gick dit och redan efter första dan älskade jag
skolan.

Ett minne jag har var en av mina lärare. Han var speciell och rolig för att
han berrättade saker för oss att han t.ex. hade varit lärare i miami och då
det var – 4ºC ute fick dom stanna hemma från skolan. Men om man tänker
efter är väll det inte så intressant men det var det väll då och det är
därför jag kommer ihåg det.

Jag gillade skolan ända fram till årskurs fem då vart man less skolan och
vi hade en tråkig lärare som kanske bidrog ganska mycket. Men det ändrades
på högstadiet.

Då man började på högstadiet var också en ganska pirrig grej fastän jag
kände de flesta på högstadiet. Jag kommer ihåg i sexan då man längtade och
längtade till att få gå på ”rosen”, och tänk nu fick man det. Det var som
att då man började på högstadiet kom känslan tillbaka som man hade i
lågstadiet. Allting förändrades man fick nya tider, nya lärare, nya
klassrum men framför allt: en ny klass. Även det här med ”håltider” vart
nytt eftersom vi inte haft det på mellanstadiet.

På slutet av åttan och i början av nian vart det tråkigt som det vart i
femman, man hade vant sig. Men det kommer väll att ändras nu igen då man
börjar gymnasiet. Jag längtar till gymnasiet men det känns konstigt att man
ska börja gymnasiet, tiden har sprungit iväg.

Min bästa och roligaste tid var ändå lågstadiet. Man hade mycket
friluftsdagar, gjorde roliga saker hela tiden och man hade korta skoldagar.
Så det var min bästa och roliga tid. Men det är inte säkert det kommer vara
det förevigt, saker förändras.

Min syn på skolan :

Hej Skolministern

Jo det var ju det med skolan. Den är bra till viss del.

Lärarna är bra, de flesta av dem. De lär ut bra. En lärare på 28 elever är
på tok för lite. De hinner inte hjälpa alla. Man behöver ju olika mycket
hjälp.
Tiderna är absolut inte bra. Man börjar för tidigt och slutar alldeles för
sent. När man sedan kommer hem. Ska läxorna göras. Jag fick sälja min häst
pga. Studier. Det är inte rätt. Vi går i skolan för att lära oss. Inte för
att förstöra vår ungdom.

Maten kan bli en förbättring. Den är oftast god men det finns dom som
nästan aldrig äter. Maten kan vara mera vanlig. Istället för rissotto,
ravijoli och fiskgratäng kan man få pasta istället. Elever äter mer och
orkar mer under dagen. Sedan så är det faktiskt så att vegeterianer får
sämmre mat. Sedan tycker jag deras mat ska stå framme som alla andras mat.
Muslimsk mat ska med finnas.

Lokalerna dom är bra men kan göras trevligare. En trevlig målning, finare
gardiner.

Bänkarna vi elever sitter vid kan göra bättre. Högre bord. Mjukare stolar.

Taken är inte så bra. Det regnar in och det kommer att bli mögligt på
väggarna till slut. Då blir luften i koredorerna inte så bra häller. Det är
vi elever och lärare som andas in den dåliga luften. Man kan bli sjuk.

Skolgården är inte bra. Finns ingenting att göra på håltimmerna. Man skulle
kunna skaffa något lusthus att va i. Det skulle göra till-varon på skolan
bättre.
Eleverna är inte så trevliga mot varandra. Det förekommer mobbning och nior
går på små sexor. Det är fegt och elakt. Man borde innskaffa änglar. De
hjälper dom som har det svårt. Det skulle vara trygt att ha änglar på en
skola.

Skolämnena är bra. Det borde vara mera idrott på en skola. Det är skoj och
bra för hälsan.

Chemat är inte bra man skulle kunna göra det bättre. Det är mycket
håltimmer. Man skulle kunna ha lektion där och sluta tidigare.

Detta tycker jag ska för|bättras. Mycket är bra När det gäller skolan men
mycket är även dåligt.

M.V.H. Anna, Lindahl.

Mina skolår!

Dagen innan hade jag packat ihop alla mina saker som jag skulle ha med mig
i min lila-gröna Supermario-ryggsäck. Första dagen i skolan. Jag var inte
ett dugg nervös, för jag kände alla mina klasskamrater sedan innan, från
lekis. Min mamma körde min granne Sylvia och mig till skolan.

Jag visste precis vart jag skulle gå. Sylvia och jag skilldes åt på
skolgården när vi skulle gå åt varsitt håll. Jag gick upp emot det röda
söta lilla huset, uppför den lilla trappan och öppnade dörren. Där stod
nästan alla mina klasskamrater. När de fick syn på mig sa alla hej och
några kom fram och började prata. Å vad kul jag tyckte det var att träffa
alla kompisar igen. Efter en liten stund kom våran fröken, Marie-Louise.
Hon öppnade dörren som det stog 1K på. Vi gick in, klassrummet var lagom
stort och alla började leta ivrigt efter sina platser. Jag hittade min
direkt, runt tjejbordet. Hellst av allt ville jag sitta bredvid Markus.
Honom hade jag varit kär i ända sen lekis.

Dagarna gick och gick. Allt gick bra och jag trivdes jättebra. Jag fick
massa nya kompisar i grannklassen 1J. Där fanns även en jättesöt kille,
Liam. Ingen skulle få veta att jag var kär i honom också. Tillslut blev det
sommarlov. Gud vad skönt det skulle bli. Redan andra veckan på lovet
började jag att längta tillbaka till skolan och alla kompisarna. Lovet gick
fort och snart skulle jag börja i tvåan.

Första dagen i tvåan var ungefär som första dagen i ettan. Dagarna blev
till veckor, veckorna blev till månader. Också kom mitt andra sommarlov.
Efter halva lovet började jag längta till skolan. Äntligen kom dagen då jag
skulle packa ihop min väska igen. Jag gick och la mig tidigt den dagen.
Första dagen i trean var lite annorlunda än tidigare. När jag kom in i
klassrummet såg jag två nya ansikten som jag inte kände igen. En pojke och
en flicka. Jag gick och satte mig på min plats. Fröken började prata. Den
nya pojken hade ljust krulligt hår och hette Klas och flickan hette Diana
och hon hade mörkblont hår ner till axlarna.

Dagarna fortsatte att gå, till sist kom dagen jag längtat efter, skolresan.
Vi skulle åka till Forntidsbyn ihop med grannklassen 3J. Vi åkte buss dit
och jag satt längst bak jämte Mia. Framför oss satt Markus och Klas.
Dagarna gick och vi hade jätteroligt hela tiden. På kvällen när vi kom hem
var vi trötta. Jag längtade till sommarlovet, och dagarna gick väldigt
fort. I slutet av terminen i trean skulle allt förändras. Våran klass
skulle splittras. Man fick välja mellan Forsskolan, 3-5: a eller att
fortsätta i ren 4: a. Mitt val blev svårt. Alla tjejerna i min klass hade
valt att gå på Forsskolan men där ville jag absolut inte gå. Markus och
några killar till ur klassen hade valt 3-5: a. Där ville jag också gå så
jag valde det. Några dagar senare fick jag ett besked om att det var fullt
i den klassen. Om jag skulle gå i 3-5: a skulle jag få börja i en helt ny
klass, ensam. Det ville jag inte. Då fanns det ju bara ett alternativ kvar,
ren 4: a. Det fick de ju bli. Jag bestämde mig för att det skulle bli bra,
och det blev det.

Första dagen var jag nervös, ny klass fast jag kände faktiskt nästan alla.
Och ny lärare, Erika hette hon. Det fanns även en ny klasskamrat, Malin
hette hon. Jag kände igen henne sen innan. Hon spelade fotboll, i KBI våra
värsta fiender. Jag vet inte riktigt hur vi blev kompisar, men kompisar
blev vi, bästa kompisar till och med. Vi hade så roligt jämt och vi va med
killarna varje dag. Till slut lyckades jag övertala henne om att börja i
vårt fotbollslag.

Det var samma här, dagarna gick och gick. Då sommarlovet till femman fick
jag och Malin en till bästa kompis, Sara. Hon hade flyttat ifrån Hisingen,
men hon gick på Krisseskolan. Vi träffade henne på fritids|gården. Vi tre
var bästa kompisar, vi var jämt med varandra efter skolan.
I slutet av femman skulle vi välja tre kompisar som vi ville gå med på
Sotareskolan, när vi började sexan. Vi tre valde varandra. Rektorn ringde
och sa till oss att vi inte skulle komma i samma klass om vi inte började i
montessori. Vi kände oss tvunga att göra det, så det blev så.

Ännu mer saker förändrades när vi började på Sotareskolan. Ny skola, helt
ny klass, helt nya lärare mm. I början trivdes vi inte alls bra. Sara bytte
klass. Då var det bara Malin, Kia och jag kvar. Kia hade vi blivit riktigt
bra kompis med. Vi kände henne lite sen innan. Vi försökte byta klass flera
gånger men vi fick inte för rektorn. Till slut gav vi upp och fick vänja
oss. Dagar och år gick och massa saker förändrades. Till slut blev det
ganska bra faktiskt, vi träffade en toppenkille, Sebastian. Som vi är
väldigt bra kompis med. Jag funderar ofta på det hade blivit om jag gått i
3-5: a eller bytt till Forsskolan. Men jag gjorde nog det bästa valet! Nu
sitter jag här i min bänk och har en termin kvar i nian. Och jag ser redan
fram