Goddag skolministern!
Jag har blivit ombedd, eller vi i årskurs 9 har blivit om bedda att skriva
ett brev till dig.
Jag börjar med bristerna på skolan. De är många från min synvinkel. Om man
tänker på hur toaletterna ser ut, hur mobbing aldrig stoppas m.m. Så är det
fruktansvärda brister.
men, om man jämför med hur andra länders skolor har det så är jag glad för
att jag ens kan gå i skolan.
Det finns så mycket som är bra. Vi går på utställningar, åker in till Stan
och gör en del utflykter. Det är bra. Då får man komma ut och röra på sig
lite.
Hur jag tycker att 2000-talets skola ska se ut
För det första så måste man minska klasserna och skaffa fler lärare. Vissa
lär sig snabbare än andra, det är något man måste förstå och göra någonting
åt. Det skulle vara lättare för alla (tror jag) om klasserna var mindre och
det alltid fanns en lärare tillgänglig. I dagens läge får inte alla den
hjälp dom behöver, det är väldigt synd.
Dessutom måste skolorna rustas upp. Om man studerar i en trevlig miljö, med
fina möbler och –
ny sida
– mycket ljus så tror jag att alla skulle trivas mycket mer, och eftersom
alla då trivs så är dom i skolan.
Det ska vara kul att gå till skolan. Så jag tror verkligen på fräschare
lokaler, mindre klasser och fler lärare.
Mvh Sanna Johansen 9D
Sundbyskolan Spånga
Mina skolår
Jag minns när jag gick på dagis, jag skulle snart börja lekis. Det skulle
bli spännande. Första dagen var föreldrarna med sina barn, både Mamma och
pappa var med och det kändes bra.
När vi hade kommit igång så gick det bra, många kompisar och roliga
fruktstunder.
Men när det var dags för utedag så blev det jobbigt det var alltid någon
kille som fick gå med den fulaste tjejen i gruppen, men jag slapp oftast
det. Jag brukade gå med någon som inte var ful, annars så var utedagarna
ganska trevliga om man ser tillbaka.
I övrigt så gungade vi och lekte i sandlådan, och gjorde utflykter till
”stan”.
När jag sedan började 1:an så var pappa och mamma med i några timmar, det
kändes tryggt och bra. Klass ett gick bra och jag hade en snäll lärare
under hela lågstadiet.
Jag tror att det var någon gång under klass tre som vi hade cykelövning
genom flottsbro med polisen, min cykel blev inte godkänd för den hade ingen
ringklocka.
När jag började 4:an var jag lite nervös för engelskan, hur det skulle gå
med ett nytt språk, men det gick bra inga större konstigheter. Då var det
värre med tyskan som kom i 6:an där var det ett konstigt språk men det
kommer senare i krönikan.
År 5 gick bra vi hade nationella prov i engelska som gick måttligt bra de
blev godkända. Jag har för mig att det var i 5:an som jag opererade mig, då
var jag borta en vecka ifrån skolan. Jag fick teckningar från
skolkamraterna. Efter operatioenen fick jag inte vara med på gympan vilket
inte var så roligt. Vi höll på med hinderbanor och annat roligt.
När jag började 6:an så innebar det att välja ett nytt språk, i mitt
fall blev det Tyska som nämnts även tidigare i krönikan.
Tyskan var ganska jobbig i början men lättade mer och mer.
Sexan var ett spännande och kul år för att vi fick prova på arbetslivet
genom två dagars prao, det var spännande och interessant jag valde att
praoa på pågens bröd, det var att åka runt i en lastbil och lämna ut bröd
till butiker. Jag känner en som jobbar på pågens så det blev genom honom.
Han bor i Markaryd så jag fick såva över hos honom och hans fru och två
barn som nu är 11 och 15 år.
När det var dags att besöka skolan som jag och de andra i klassen
skulle gå i årskurs 7, Södergård var det lite jobbigt att gå omkring ibland
alla som var äldre än sig själva. Man hade hört att det fanns risk att man
skulle bli döpt i toaletten, men jag blev alldrig det.
Den första dagen på Södergård började på skolgården där alla klasser
samlades gruppvis för att sedan gå in till ett klassrum där man fick sitt
schema och en glass för att det var första dagen. Första dagen rullade på,
det blev inte så lång då vi gick till ca kl: 1300, dagen bestod av i stort
sätt information hela dagen.
Dagarna och veckorna gick det gick bra och allt fungerade, kompisar var
snälla och inget bråk.
När vi hade gått en termin så var det jullov, då hade det redan
passerat ett höstlov.
Efter jullovet i Januari så var det dags för en frilufsdag där man fick
bestämma vad man ville göra, jag valde att åka till backen där man åker
skidor. Där var det kul men det var lite nervöst i början för jag hade inte
åkt så mycket skidor innan, så jag började inte förän det var två timmar
kvar att åka, då höll jag till i barnbacken. När jag hade åkt en stund så
började det att snöa, det snöade mycket.
När vi var på skolresa i sjuan så var vi på Liseberg där var det kul.
Skolavslutningen var varm och skön, vi åkte upp till Benjamins konditori
där vi drack cappuccina och åt en kaka.
Året vi började åttan var det år som var skönast det var inte allt
för många läxor. När jag praoade i åttan så var jag på Verkets zoo uppe vid
sommarland där fick jag rensa kaninburarna varje morgon, det var ganska
äckligt att rensa kaninernas avföring. Men ännu äckligare var det att byta
sand i fåglarnas bur, det var också jobbigt för det var ganska stor risk
att fåglarna smet. Jag träffade en kompis när jag praoade som heter Simon.
En dag skulle vi lägga i nytt tidningspapper i syrsornas bur, det var inte
mysigt. Den sista dagen på praon skulle vi lägai nya fiskar i akvariumen,
det skulle dom inte låta oss göra för vi gjorde fel och hälften av fiskarna
dog.
När Simon skulle bära en påse fiskar så tappade han påsen men det var inte
så många som dog.
Efter jullovet, på frilufsdagen valde jag att vara hemma hos farfar och
hjälpa honom i skogen och det var han tacksam för. Jag körde traktor och
han körde motorsåg.
Skolresan i årskurs 8 gick till Stockholm där besökte vi riksdagen.
Efter besöket hade vi fem timmar på oss att kolla vad som fanns att hitta
på i storstaden. Jag och några kompisar gick en runda i gamla stan för att
sedan gå vidare till nya stan där vi åt mat på Mcdonalds. Efter det gick vi
till en busshållplats där vi tog 47:an till djurgården, för att roa oss på
Gröna lund.
Skolavslutningen var lika dan som sjuans.
Nians nationella prov kommer att bli jobbiga. Men det ska också bli
skönt att sluta grundskolan och börja gymnasiet.
Efter att vi haft jullov hade vi som vanligt frilufsdag, det blev
backen. Jag åkte med en kompis, efter ca: 2 timmar ramlade han och bröt
nyckelbenet.
Han fick åka till Östermo sjukhus, men kunde följa med hem när bussen körde
hem.
Jag ser fram emot skolavslutningen och hoppas det blir en kul sommar
och tre skojiga år i gymnasiet.
Att byta skola/Att byta klass
Att byta klass är jobbigare än vad man tror. Jag tyckte att det var jätte
jobbigt att byta klass. Det känndes nästan som att byta familj för under
mina skolår så har jag och Alfred bråkat varje rasst. Jag var lite tjockare
då för jag tränade inte sex gånger i veckan som jag gör nu så han retade
mej varje rasst och jag tryckte ner han varje rasst och när jag skulle byta
klass så fick man skriva upp villka man ville komma med. Och mamma sa
särskilt till lärarna att jag inte ska komma med Alfred. Och jag hade valt
mina kompisar affe, hannes, demir, çarko, olle, isak och lars Och just i
slutet av sexan så årkade jag inte trycka ner han mer och det märktes på en
person Adde. Han började bli mer och mer kaig. Och då var det två som var
jobbiga. Då fick jag lappen hem. Jag blev nästan schockad. Där stod det att
jag skulle hamna med dom som var dom jobbigaste i världen, efter mina
bröder då. Och dom två och en bara massa Årsholmare som jag inte känner och
jag letade och letade och letade men inte en ända av mina kompisar var med
på listan. Olle hade hamnat i 9A och Demir, Çarko, Affe, Hannes, Isak och
lars hade hamnat i 9B och jag själv i 9c utan kompisar. Jag var rätt nere
dom sista veckorna på sommarlåvet. Det känndes som att man inte skulle få
träffa dom igen. Sen första dan i skolan så var jag fortfarande inte glad.
Jag såg Alfred och Adde stod och pratade med dom andra i min klass. Jag
ville inte gå dit. Så fort jag såg dom så mides jag allt det där jobbiga
rasterna. Sen började vi. Hade det inte varit för en person så hade jag
försökt att byta klass änu mer. Men sen visade det säg att dom inte vågade
säga nått till mej. Jag fattade inte, men så kollade jag bort vid borden,
satt min brossa och hans kompisar.
Alfred och Adde var nog bara rädda för dom visste vad som skulle hända om
dom sa något fult till mej.
Justin hade blivit ”skit förbannad.”
Så hela sjuan vågade dom inte säga nått. Men sen i åttan så kom det
tillbaks lite men då tryckte jag ner dom och sa att dom skulle lägga av.
Det gjorde dom med sen, typ, halvägs in i åttan. Sen försökte dom bli
kompisar med mej. Jag blev skit förvånad men det var sant. Men då hade jag
fått två kompisar.
Jim och Hannes från Årsholm. Dom blev mina nya bästa kompisar så jag
behövde inte Adde och Alfred. Men vi blev lite halv kompisar en då. Men sen
skilde sej Hannes föräldrar så han flyttade till Markaryd och då misste jag
en kompis till tänkte jag men då blev jag och jim mer och bättre kompisar.
Och sen höst terminen i nian så blev jag och Alfred kompisar för han hade
tröttnat på ”tuffa” Albin som skolkade och hade sej och då kom han mer och
mer till mej Henrik och jim. Och till sist blev vi kompisar jo visst
bråkade vi då och då men inte lika mycket och vi slogs aldrig. Ja, och nu
sitter vi här i svenska salen och kållar tillbaka på våra liv och då inser
jag att det var inte så farligt som jag hade trott vi är ju kompisar och
har kul ibland det gick ju bra ändå. Snart ska man byta skola igen och då
kommer man få uppleva det igen för det är bara jag från Näs som har sökt
till bygg programet i Lindhult. Typisst.
Tack för mej och ha det bra. Hoppas att du inte kommer sakna oss för mycket
Gunnel
P.S Men vi har ju några månader kvar
Anders Nilsson
Parenteserna runt ”och så” kan eventuellt vara gjorda av läraren. Eleven
och läraren använder likadan penna, så det är svårt att avgöra vem som
gjort dem.
Mina skolår
När jag skulle börja skolan för första gången så var jag väldigt nervös,
det var en ny värld som jag inte visste något om. Min första riktiga skola
var Enfors skolan, det är en väldigt liten skola som det gick ca 28 elever.
På skolan var det ifrån lekis och upp till trean. Men det var ändå en mysig
skola, man saknar endel stunder därifrån tex. när vi var inne i ”mysrummet”
och Pernilla läste berättelser.
Sen gjorde vi roliga utflykter och så, det saknar man lite nu. Sen när man
gick i trean på höst terminen så skulle vi på besök på sundbyskolan. Då var
jag väldigt nervös för det var en mycket större skola med massa nya
människor. Men samtidigt var det spännande och roligt på något sätt. Men
sen när vi väl kom dit så var det inte så farligt, dom verkade jätte-
|trevliga (och så) Man blev nästan besviken när man skulle åka tillbaka
till vår skola. Det var alltså några av dom som man skulle gå tillsammans
med efter sommaren
Sen kom svaren, jag skulle gå i 4A och Kim Svensson skulle vara
klassföreståndare. Nu var man nästan i samma situation som när man skulle
börja skolan, man skulle in i en annan värld igen med hundratals elever
istället för 28st. det var lite skillnad. Dom första dagarna gick lite segt
och nervöst men sen blev det bättre och man fick nya kompisar. Det var rätt
stor skillnad mellan Sundbyskolan och Enforsskolan och sen var man ju
vuxnare, det blev fler läxor. Det var rätt jobbigt för då fick man inte
lika mycket fritid, men man vande sig efter ett tag. Man började ta skolan
mer på allvar nu.
Sen när jag gick i femman så fick vi besök av femman från Skönbäck, dom
skulle börja på vår skola efter sommaren. En av dom som var och hälsade på
hette Emmeli vi blev rätt bra kompisar direkt. Det skulle bli kul att få
lite nya elever i klassen. Det blev ännu mer läxor i sexan kändes det som i
alla fall man hade rätt mycket att göra inför sjuan. Men det skulle bli kul
att börja på högstadiet för då räknades man som äldre (och så). Jag var
inte särskillt nervös inför sjuan, eller lite var man väl, med nya lärare
och nya klasser, men jag blev nöjd med den nya klassen. Det var mer frihet
på högstadiet än mellanstadiet man fick lite mer ansvar (och så), det var
skönt tycker jag. Endel sa att det skulle bli mer läxor i högstadiet men
det tycker inte jag att det blev men det blev däremot mer prov. Men det
blev ju inte jobbigare kan jag ju säga, fast man tog skolan ännu mer
allvarligt nu än på mellanstadiet.
Sen fick man ju ännu mer kompisar för det kom ju elever från Grishult men
det var bara roligt med mer nya människor. Nu gör jag ju sista terminen i
nian och har precis valt min ”framtid”. Många frågar om det är kul att gå i
nian. Jag tycker väl det är kul men nian är ung. lika sjuan och åttan
förutom att man har lite mer press på sig i nian. Och endel undrar om jag
är nervös nu när man ska in i en ”ny” värld men jag var bara nervös när man
skulle bestämma sig för vad man skulle gå. Men nu har jag bestämt mig och
det känns bra, som om jag har valt rätt,
Så det är bara att köra på, bara man har vilja så brukar det gå bra.
SLUT
Mina skolår!
Jag ska börja i ettan och hjärtat bultade av spänning om hur allt skulle
vara att börja skolan, allt var så nytt och spännande, nya kompisar,
fröken, böcker, ja precis allt. Vi kom in i klassrumet satte oss i en bänk
där våra namn stod på en liten skylt, fröken hälsade oss välkommna och vi
sa ”hej”! Den dagen då var allt roligt och spännande man kände sig stor
fastän man bara börjat i ettan. En liten tid efter att vi börjat ettan så
skulle vi ha ett knytkalas alla skulle ta med sig godis och dricka sedan
skulle man dela på alltsammans och bara äta och ha jättekul. Allt var så
mysigt vi hade ljus tända och alla var upprymda av glädje. Nu hoppar vi
fram några år tills vi börjar 6:an då kände man sig stor, ja det var man
juh man var störst på skolan och det kändes juh givetvis superbra, man
behövde inte vara rädd för någon, man kunde bara vara sig själv.
Men man hade ett ganska stort ansvar nu när man var äldst man skulle juh
vara stor och duktig och visa att man kunde sköta sig nu när man var störst
på skolan. Så visst hade man ett ganska stort ansvar på sig att inte lära
dom mindre barnen en massa hyss, dom sk|ulle juh inte ta efter sånt som var
dåligt från oss som gick i 6:an utan sånt somm var bra och som dom kunde ha
nytta av sen. Och visst var det dom som både lärde dom bra och dåliga saker
så att dom mindre såg det och dom tyckte juh att allt som man inte fick
göra det var kul för dom. Jag minns en gång i 3:an vi lekte och pysslade
och så satt vi i vår ”fruktring” så kom vår lärare och gav oss choklad en
efter en sen så sa han ”vad konstigt att ingen kommer på det”. sen kom hon
till mej och hon ger mej chokladen och jag säger TACK och det var det som
hon hade väntat på att få höra så då gav hon mej 2 choklad|bitar extra bara
för att jag hade sagt just tack. Sen efter det så sa hon att jag var duktig
som hade sagt det sen efter det så sa alla tack men det var bara jag som
fick två chokladbitar extra för att jag sa tack först.
Vi hade ett uppehållsrum på vår skola också det var ett rum man kunde vara
i på rasterna och lyssna på musik, prata, dansa om man ville det, läsa ja
man kunde gör allt möjligt där inne.
Det var jätte kul att vara där inne men man fick bara vara där när man
börjat i mellanstadiet alltså 4:an. Så när man gick i 3:an ville man alltid
vara där nere men det fick man inte.
Egenteligen skulle man bara vara där när det regnade men det blev inte så
för att det var alltid nån lärare som öppnade dörren till slut, när man
tjatat tillräckligt mycket.
Nu får jag vell ta och berätta lite om hur det var att börja i 7:an då.
Det var så nervöst så nervöst jag har nog aldrig varit så nervös i hela
mitt liv tror jag inte iallafall. Jag kom ihåg jag frågade en kompis som
skulle börja i 8:an om man skulle betala när man gick på bussen eller vad.
Men det skulle man givetvis inte göra men då sa jag tänk om dom säger att
jag ska betala då men då sa min kompis att jag skulle sluta oroa mej. Men
det gick inget vidare, det var det första jag var nervös för.
Sen när vi kom till skolan så var jag ännu nervösare då skulle vi gå till
matsalen för att se om alla var där som skulle börja 7:an.
Rektorn hälsade oss välkommna och pratade lite om regler och om det skulle
bli brand och så, vad jag minns iallafall. Sen började han ropa upp våra
namn så fick man säga ”ja” när han ropade upp ens namn och räcka upp handen
också. Han började med 7A och jag skulle juh gå i 7C så det var en lång bit
tills han skulle ropa upp mitt namn, men jag var så nervös för att dom inte
skulle höra när jag sa ”JA” och räckte upp handen men det gjorde han som
tur var, sen blev jag lite lungnare efter det. Sen gick vi in skolan och
gick till våra klassföreståndare som då var Kjell Andersson och Eva-Lotta
Sjökvist.
Dom sa ”hej och välkommna.” Vi satte oss i bänkarna och fick penna, sudd,
almenacka, lite smått och gott vad man skulle behöva. Vi fick ett schema
som vi skulle fylla i och ett annat häfte med alla lärare och sånt som vi
också skulle fylla i.
Den dagen var verkeligen rolig man fick många nya kompisar. Ja i 8:an hände
det vell inte så mycket roligt det var som plugget brukar vara.
Ja det förståss Bobba är juh alltid roligt att vara på, ”typ” spela pingis,
biljard, kort eller bara sitta och prata och läsa en tidning.
Åh nu till slut så får jag vell berätta om 9:an lite också så långt jag
kommit iallafall.
Ja 9:an är jätterolig tiden går så fort och allt är verkligen jättekul. Ja
man är juh störst igen och ska vara så lydig och duktig som möjligt. När vi
slutar 9:an ska vi juh på bal och det är nåt som ska bli kul tycker jag.
Nä nu har jag nog inget mer att skriva.
Av: Monica Olsson 9C.
1. Mina skolår
Jag var väll en sån som inte tyckte det var så jobbigt att börja skolan.
Jag fick rätt lätt kompisar och klassen var jättebra, tyckte jag iallafall.
Vi fick en bra lärare, Lena hette hon. Hon jobbar förresten kvar på skolan
ännu. Men när jag hade Lena, hade vi nästan olika åsikter om allt säger
mamma.
De var en gång när jag skrev med en på tok förliten blyerts|penna, då hade
Lena tagit den när vi var ute och spelade bandy, jag hade blivit helt tokig
och börjat att leta i pappers|korgen efter den.
Spela bandy ja, de gjorde vi varje rast även då vi bara fick fem minuters
raster, vi hann ju spela lite. Sedan var vi ju på skolresa hemma hos Lena.
det har jag faktiskt några minnen ifrån, eller om det bara är att jag har
tittat för mycket på korten vi har därhemma.
Annars kom jag inte ihåg så mycket, och rent skolmässigt så gjorde man väll
inte så mycket. Men man har ju faktiskt några skolböcker liggande där hemma
som är ifrån den tiden. Att de tog tre år och göra ut dom det verkar ju
helt otroligt, men man kunde ju inte så mycket på den tiden.
Jag har ett minne av att vi sitter nere på torget och äter glass med, vi
hade ju nått land med morötter och blommor och sånt som vi sedan sålde och
fick ihop lite pengar.
Nu kom jah på det med att vi hade inte bara Lena i lågstadiet, Malin hette
en, henne har jag inget minne av. Ulla, jobbar här fortfarande, men jag
tror inte hon känner igen mig, annars var hon himla snäll. Yvonne var den
fjärde läraren vi hade men hon slutade p.g.a att hon skulle ha barn. Om man
tänker efter nu så var det väldigt fint på lågstadiet, man behövde ju inte
ta så mycket ansvar och det var inte så stressigt till en massa prov.
En dag i trean kom Kaj och hälsade på, han hade ju ryckte om sig att vara
ganska sträng. Det var han som skulle bli vår mellanstadie lärare.
Mellanstadiet kommer jag om möjligt ihåg ännu mindre ifrån än lågstadiet.
Nu blev det lite mer ordning på oss med läxor varje dag och prov.
Idebäckarna kom också hit till oss.
De hände väll inte så mycket, det var bra att vi hade Kaj, han såg till att
vi skötte oss.
Mellanstadiet gick ganska fort och det var ju inte så svårt.
Tradeströmmarna kom sen i sexan då blev det lite roligare med lite nytt
folk och idebäckarna var inte så speciellt roliga. Albin G kom och vi blev
ganska bra vänner direkt. Det känndes nästan som om hela mellanstadiet gick
lika fort som sjuan. Men sjuan var ju extremt seg, det hände absolut
ingenting. Man fick ta mera ansvar och det blev mer allvar med proven. Vi
fick en ny SO-lärare som var lite speciell. Överhuvudtaget fick vi nya
lärare, för oss nya, det är inte så lätt att lära känna folk så snabbt, men
det gick ganska bra. Frejaskolan tycker jag har bra lärare. Dom är duktiga
och hjälper till om det behövs.
I sjuan började man längta till gymnasiet och få börja göra lite vad man
vill. Då blir det ännu segare om man går och väntar på det. I åttan sen
fick vi en svenska lärare som hette Jan-Åke, han var inte bara lite
speciell utan mycket! I och för sig gav han mig ett VG++ men det var ju
inte slutbetyg, så Sofia, våran klf. och svenska lärare som vi hade i
sjuan, kom tillbaka och genomskådade mig.
Annars var åttan med väldigt tung och jobbig med prov och arbeten som ska
lämnas in. Trots det var åttan inte lika seg som sjuan för den var extrem.
Sedan började vi nian efter ett långt, fint sommarlov.
I början på läsåret var det endel lärare som slutade. Den jag blev mest
ledsen över var helt klart Arne som vi hade i matte och fysik han var en
duktig lärare. Våran nuvarande lesbiska gympalärare som jag anser vara den
sämsta gympalärare i hela södra Sverige.
Vi fick tillbaka Sofia med och Jan-Åke försvann bort ifrån denna skola, men
han skulle visst ha tagit omställning på Nackaskolan.
Rektorn slutade också, vilket var rätt skönt. Om man ser till skolarbetet
har det lugnat ner sig ganska mycket, vi har ju fortfarande prov, men det
känns inte så farligt.
Jag tycker jag har haft en bra tid här på frejaskolan, men nu längtar man
ganska mycket till gymnasiet och få slippa vissa ämnen. Men vem vet, jag
kommer kanske sakna denna skolan.
Mina skolår
Jag började i skolan 1994 i årskurs ett. När vi började var våra föräldrar
med oss på vår första skoldag i ettan. Vi skulle får träffa vår nya fröken
som hette Ulla Karlsson och alla elever skulle man träffa och lära känna.
Jag tyckte att det var tryggt att ha med våra föräldrar den dagen. Jag
minnst att vår fröken kom till klassrummet och hälsade alla välkomna till
Observatorieskolan.
Vi fick sätta oss var vi ville och med vem som helst.
Jag kommer ihåg att jag fick en kompis samma dag som vi började skolan. Hon
hette Ida och hon var jättesnäll och vi blev bra kompisar. Fröken pratade
med oss och våra föräldrar och vi fick pennor och suddgummi av hon.
Den dagen var inte så lång så när vi hade slutat fick vi gå hem.
Nästa dag började vi klockan åtta och då var det en vanlig skoldag. Nu
skulle man gå i tre årskurser på lågstadiet. Åren gick fort, efter det var
det mellanstadiet som jag skulle börja på.
När vi började i årskurs fyra så fick vi en ny lärare som hette Alvar
Isaksson och vi skulle också ha han i tre år.
När vi började i fyran kändes det bättre för då hade man lärt känna många
elever.
Det var väldigt roligt att gå på mellanstadiet för vi gjorde många
utflykter tillsammans med de andra klasserna.
När vi hade gått i fyran och femman var det tid att börja i sexan och vi
skulle flytta in på Carl Gustafskolan och där skulle vi gå upp till årskurs
nio. Vi åkte till Liseberg med de andra sexorna och gick på tivolit, vi
åkte tidigt på morgonen och så var vi hemma sent på kvällen.
Vi gick på stan också där vi shoppade och hade kul. Det var väldigt skoj
att komma till Göteborg.
När årskurs sex var slut skulle vi börja i sjuan på högstadiet och då
skulle vi få nya lärare igen till årskurs nio.
Nu går jag i nian och det innebär att det är sista året på högstadiet och
det känns bra men det är rätt så jobbigt nu i det sista läsåret.
Vi har mycket läxor och prov och för ett tag sedan hade vi visprojekt.
Senare ska vi ha något tema om Karlskrona.
Snart är också grundskolan slut för oss och då är det tid att lämna Carl
Gustafskolan och det ska bli skönt att komma till en ny skola och se hur
det är där.
Jag har precis valt vilken linje jag ska gå på när jag ska börja på
gymnasiet. Jag har valt handel och adminstrations programmet och jag hoppas
att jag kommer in där.
Då kommer jag isåfall gå på Hällstrandsskolan och det ska bli väldigt kul.
Jag har varit där en gång på den skolan när det var öppethus och den var
stor och fin.
Men först ska vi ha sommarlov och det ska bli skönt att vara ledig.
Sen efter sommarlovet börjar gymnasiet och då kommer det vara mycket att
göta men det ska bli roligt iallafall.
Jag hoppas att det kommer gå bra för mig på gymnasiet.
Detta var mina minnen från mina skolår.
Mina skolår
Jag heter senad shabani. Jag är född i kosovo, men jag flyttade till
Sverige när jag var 1½ gammal. När jag började första klass så hade jag
lite problem med svenskan eftersom mina föräldrar inte kunne så bra svenska
själv så jag lärde mig ingenting av dom. Men i slutet av förstaklass så
pratade jag nästan flytande svenska. jag lekte nästan hela-|tiden med
eleverna från min klass även efter skolan. Jag kan förklara hur jag lärde
mig så lätt svenska. Det började med att så fort jag Gick in i klassen så
sa jag till min lärare att jag ville snacka med henne, så hon gick ut till
koridorren med mig då sa jag.: Jag skäms, tänk om dem inte gillar mig? då
sa hon.:
-varför skulle inte dom gilla dig? Jag bara var tyst jag visste inte vad
jag skulle göra så jag bara gick in och satte mig. Meningen till att jag
berättade det är att när man kommer från ett annat land och börjar i en
klass så är man oftast lite nervös och rädd att ingen kommer att tycka om
en, men jag blev van-
ny sida
efter sådär 2-4 veckor.
Att gå i första klass det var kul vi gjorde tusentals lekar och mina lärare
var jätte snälla. Jag kommer t.om. ihåg deras namn kristin och malin.
Kristin hade också en son i klassen han hette Johan. Vi brukade nästan
alltid leka efter skolan. Men när jag skulle börja i andreklass så bestämde
mina föräldrar att vi skulle flytta till Karlskrona. Jag började nästan
gråta för att jag ville inte flytta. Jag hade alla kompisar där. Men det
hjälpte inte så vi flyttade och jag fick börja i andreklass i Karlskrona.
Då gick jag i en skola som hette långängs-skolan. i tredjeklass började jag
på Sundbyskolan skolan och den skolan förändrade mitt liv totalt. Det var
många som mobbade folk som trodde att dom var coola. Så dom mobbade mig
också men jag brydde mig inte. Jag bara gick vidare när jag såg dom. Men i
fjärdeklass gick dom en nivå högre dom började snacka om ens mamma och det
pallade jag inte med, så jag gav honom en rak höger rakt i ansiktet. Då
efter det började han respektera mig, men en dag tog han med 10 st
kompisar. Då var jag och min store bror ute på rast. Då började dom mucka
och min storebror gick i 6:an och vi i 4:an då blev det ett litet slagsmål
mellan oss och vi vann. Sedan dess har mitt liv varit ett normalt liv. Den
ända nycklen till att leva ett bra liv i en bra klass är att ta hänsyn till
varandra och va snälla. Ifall man känner sig lite blyg så kan man snacka
med en elev lära känna varandra så har du en bra framtid från 1-9 klass.
lärarkommentaren oläslig
Mina Skolår!
För ungefär 9 år sedan så började Sofia i ettan och hon ska berätta lite om
alla hennes år i skolan från 1:an – 9:an.
– Jag heter Sofia Granlund och går i 9:an jusst nu och när jag började 1:an
så kommer jag ihåg att jag var så nervös på kvällen före, man tänkte på
alla kompisarna som skulle komma och hur dom var och hur alla lärare skulle
vara. Men när dagen kom så följde mamma med så att det var inte så hemskt.
Det var kul att träffa alla. Och när vi kom in så fick vi sätta oss vid
bänkarna på stolarna och så ropade läraren upp våra namn. Men sen när det
var klart så lekte vi på skolgården och alla våra mammor gick hem. Då lekte
vi tills dom rigde i ringklockan för sån hade dom då. Sen så fick vi alla
våra böcker, men så mycket var det ju inte eftersom vi gick bara i ettan.
Och man fick ju matte-böcker och skrivstilsböcker man fick träna i och så
hade man lästimmar, då fick man äta frukt och man fick göra halsband av
pärlor och leka me kompisar. Och så var de nästan ända upp till 3:an. Men
då var de kanske lite mer att man måste jobba i alla böcker man hade. Och
sen så kom sommarlovet och snart skulle vi börja 4:an på en ny skola och
alla var glada och nyfikna på hur det skulle vara. Och i 4:an så var det
jobba, jobba nästan hela tiden. Men det var kul. Då träffade jag en kompis
som jag vart jätte bra kompis med och vi är bästa kompisar fortfarande. Men
i allafall och sen så var de lika kul och mycket jobba ända från mitten av
5:an till 6:an, då när vi satt och gjorde nationella proven, som jag nu
sitter och skriver, men de var ju lite lättare då. Sen kom sommarlovet
mellan 6:an och 7:an Då började man fatta att det blev svårare och svårare
och man bytte skola igen och träffade nya kompisar och lärare. Det blev
mycket jobbigare och mycket läxor och man hade knappt nån fritid men det
blev svårt och nu började betygen gälla och det var bäst att göra alla
läxor, annars kunde det bli rätt svårt om man fick läxprov ibland men det
var kul i skolan för man kände sig så stor, men alla 8:or och 9:or som gick
då vi gick i 7:an var ju så stora och man var lite rädd för vissa av dom.
Det blev ofta småbråk mellan killarna. Och i 8:an var de lika dant då
började ju 9:orna första ring och flyttad och så kom de nya 7:or till
skolan och så var de, de var lika mycket läxor om inte mer, men nu blev det
ju massa prov, och prov hela tiden så man hade knappt nån fritid då heller.
Och så kom jag upp i 9:an efter sommarlovet. Träffade alla kompisar och det
var skit kul. första veckan men sen satt det igång igen. Mera prov och mera
läxor och vi lära börja tänka på våran framtid, vad vi ville gå för linje
för efter jullovet så ska man ju söka in och allt man gör i skolan går på
betygen. Tex man ska komma i tid till lektionerna och vara på alla, göra
alla läxor och prov vi fick och alla hem|läxor. det var jobbigt med allt så
i 9:an har man nästan ingen fritid, ibland har man 2-3 prov i veckan och
det är inte kul. Men nu är det snart slut på 9:an och man får se om man
kommer in på nån linje eller man kanske får gå i en special|skola för man
inte sköter läxor och om man inte klarar proven så jag säger bara de till
er som inte har kommit så långt än ”att gör proven och sköt läxorna” för om
ni värkligen har en dröm eller att ni värkligen vill bli nått som kräver
höga betyg så gör allt ni måste för annars blir de inge kul om ni blir nått
eller kommer in på en linje ni inte vill gå.. De va allt jag hade och
berätta.
”lycka till i framtiden”
Lära för livet!
Skolan kan tyckas vara tråkig och onödig men i själva fallet så är det
viktigt att lära sig olika saker. Jag själv tycker att engelskan är
viktigast. För det är väldigt viktigt att veta längre fram i livet utifall
man åker utomlands t.ex.
Praktik tycker jag också är viktigt men det är för lite. Det borde bli
kanske 2 veckor till. På så sätt lär man sig om ett jobb är tråkigt eller
om det är något man kan tänka sig jobba med i framtiden och det påverkar
också vilken linje i gymnasie man ska välja.
Visst är alla andra ämnena är ju också viktiga t.ex. matte : det måste man
kunna bara, svenska : viktigt att kunna stava och prata riktigt, so :
Sveriges och världens historia är bra att veta, idrott : att ha bra
kondition,
och hemkunskap : där får man lära sig laga mat, baka och lära sig viktiga
saker om livet. mf.
