Slutbetyg: G

Lågstadiet

Det var när jag var hemma en morgon som skulle bli min första skoldag. Jag
var jätte spänd och ivrig, så kommer man där gående in i klassrummet, man
känner hur hjärtat bara börjar gå snabbare och snabbare, det var Jätte
spännande att se en massa nya och främande personer men några hade jag
träffat innan. Vi började med en lek så att alla skulle lära sig namnen för
de var ju de här kompisarna jag skulle gå med i sex år. Jag tyckte att
Lektionerna var ganska lätta då för jag kunde läsa och räkna ganska bra.
Dagarna var inte så långa och man fick inte mycket läxor det tyckte jag var
bra. Också började sommar lovet. Nu började jag i två:an det var nästan
lika spännande som att börja i ett:an förutom att jag kännde dom i klassen.
Dagarna började att bli lite längre och man fick lite mer läxor. på
rasterna brukade vi hålla på med hockey bilder som nästan alla hade. Tiden
så fort, så nu började de att bli sommar igen och alla längtade efter
sommar lovet. Tiden bara gick och gick på lovet så Till slut var det skola
igen, tredje klass. Då kännde man sig stor för de var året innan
”Mellanstadiet” som man ville börja i. Dagarna var långa nu tyckte man för
man slutade 14:00 vissa dagar. Brorsan gick ju i sexan och han tyckte man
var stor då och han slutade jätte sent, klockan 16:00 ve o fasa för att gå
så länge, tyckte jag och alla dom svåra Läxorna, han kom hem med dom ville
man ju inte ha, nä fy, tänkte jag förstöra hela fritiden med läxor och då
började man tänka till om mellanstadiet så ville man ju inte ha, så då
började det inte bli lika kulatt gå i skolan med detta skolåret började
också lida mot sitt slut och de Jobbiga mellan stadiet skulle börja efter
sommar lovet

Mellan stadiet

Efter lovet när vi började fyran fick Vi en ny lärare och fyran var inte
lika tråkig som jag tänkt mig det var nästan lite roligare för man fick
lära sig saker man inte kunde. Det började en ny elev i klassen också men
några av oss kände honom redan och denna årskursen nästan flög iväg med
vinden. Så började femman med ett brak och snart var vi störst på skolan
som vi velat bli nästan hela tiden. det var nu som mellanstadiet nästan var
slut, bara en årskurs kvar snart också började vi ”sexan” nu var vi störst
på skolan dagarna var långa och vi fick mycket läxor. Alla var spända inför
sjuan.

Högstadiet

När sjuan började började jag i en ny klass det var ganska Jobbigt att
hitta för nu skulle man vara i olika salar och lektionerna i. Det var lika
Jobbigt som sexan nästan. Åttan började och vi alla var spännda för i år
skulle vi få våra betyg. Ingen tyckte att dom hade fått bra schema och
tiden gick väldigt fort och vips var åttan slut. Nu började vi i sista
årskursen på högstadiet ”Nian”. Nian startade lite dåligt för jag har varit
sjuk, men Jag börjar bli bättre nu. Nu sitter Jag här och skrive Nationellt
prov i svenska och man undrar ju vad som skall hända när man börjar i
gymnasiet.

Mina skolår

Jag kommer ihåg när jag skulle börja 1:an på Fältdalsskolan. Skolan var
precis nyrenoverad så det var ganska fin. Men jag gilla inte den skolan.
Det var regler på allt. Man fick inte göra någonting nästan. Vi hade en
brändbollsturnering varje år på skolan som jag aldrig lyckades vinna. Vi
hade faktist en dator på skolan. Men lärarna visste inte hur den funka. Så
den bara stod där och samla dam. Vi hade också en utedag varanan vecka då
vi var i skogen och herja. Man kom inte hem en ända gång och var ren. Och
varenda gång det var skolavslutning för sommarlovet så var det lika tråkiga
sånger och dans fattar inte hur morsan och Farsan orka kolla på dom. Sen
var det dags att flytta till baggestadsskolan från 4-6. När jag börja där
så fyllde skolan 30år den skolan var mycket bättre. vi hade mera datorer
och bättre lärare. Fast lärarna visste inte hur man använde datorerna men
det visste Ja Ja bl. a. När jag börja 6:an så blev Jag och några till typ
lite halv värstingar som nu typ. vi hade mycket roligare på baggestad. Det
var ständigt en sport kamp mellan våran parallelklass i tex pings, fotboll,
Handboll och brändboll vi van ungifär 50% I Sexan så körde vi en brändbolls
match mot lärarna. Jag var med i laget. Vi vann mot dom. Sen var det flytt
till den beryktade Nydalsskolan och klassen 7C som senare blir 8C och 9C.
Det är den bästa klassen jag någonsin haft. I 7:an så var vi väldigt
stökiga precis som nu i 7:an så åkte vi till kisa och hade något läger det
var pra. Såv inte en blund på hela natten. Vi hade Martin som
träslöjds|lärare i 7:an men han sluta. tror det var för att vi var så
jobbiga men vet inte säkert. vi har haft gansk många dåliga lärare som tex
Laila och några till. Men den värsta av dom alla var ju Rosita. Jag tror
inte att någon gilla henne ingen i våran klass ialla fall Det blev inte
mycket gjort på hennes så kallade lextioner. Men nu har vi Mats Karlsson i
Engelska och han är skitbra. Snart så är det slut på högstadiet och vi får
se hur det går det blir nog bra om jag jobbar på.

Att byta skola

Det var när jag skulle börja nian. Min pappa hade fått nytt jobb i Tranås
och ville flytta dit.
Vi bodde i Helsingborg, min mamma, min pappa, min storebror och jag. När
pappa och mamma talade om det blev jag ledsen, jag hade ju så himla bra
kompisar och allt gick ju bra i skolan, jag ville inte flytta.
Min bror, Anders, blev jätteglad, han gick andra året på gymnasiet och var
ganska utstött.

Mina vänner visste ingenting innan den 7 maj. När jag sa att jag skulle
flytta började de gråta och de bad mig att stanna, men vi alla 5 visste att
jag var tvungen att flytta.

Tiden gick, vi fick sommarlov och efter en tid kom den 20 juni, det var då
vi skulle flytta. Men jag ville inte komma till ett nytt ställe och behöva
skaffa nya vänner.

När vi väl flyttat klart till vårat nya hus var det bara en sak jag var
rädd för: att börja i min nya klass, utan att känna någon.

Jag visste att första dagen i skolan skulle komma och det gjorde den också;

På morgonen var jag så nervös att jag knappt fick på mig kläderna. Ingen
frukost fick jag i mig heller och när mamma körde fram bilen och ropade att
jag skulle komma blev jag tvungen att gå på toaletten och kräkas.
Andreas ville åka så snabbt som möjligt, men för honom var det annorlunda.

Hans situation kunde ju inte bli sämre. Efter att inte ha haft någon kompis
sen man gick i ettan var ju detta ett drömläge ; att få åka till ett nytt
ställe där ingen vet något om en kan man ju låtsas vara jättepopulär och få
jättmånga nya vänner.
Men för mig funkar det inte så, jag ville tillbaka till Helsingborg. Där
hade jag allt jag ville ha!

Första dagen blev inte som jag trott, eller jo, lite ialla fall. Som jag
trodde blev jag presenterad för hela klassen och sen fick jag sätta mig
brevid en tjej som hette Sofia. Hon var hur snäll som helst och visade mig
runt på skolan, den var definitivt inte lika stor som min gamla skola i
Helsingborg.
Sen fick jag träffa Sofias kompisar, en av dem hette Nils, han var söt.
Efter min första dag i skolan gick jag och Sofia till det ”stora” centrum
som finns här i Tranås.

På kvällen den dagen låg jag och tänkte på skolan, klassen och Sofia. Sofia
var min nya bästa vän och redan då kändes det som att jag hade känt henne i
all evighet.

Lärarna var också bra, de var snälla och trevliga. Först trodde jag att det
berodde på att jag var ny, men nu vet jag att det inte var så, lärarna i
Tranås är helt enkelt bra.
De i Helsingborg var också bra men på något sätt känns det som att jag inte
förlorade något på att flytta.

Innan jag flyttade trodde jag att mina betyg skulle försämras, men när
vinterlovet kom och vi fick våra betyg såg jag att jag till och med hade
höjt mig i fyra ämnen, trots att jag inte förändrats något sen jag gick i
Helsingborg.

Flytten som jag varit så rädd för visade sig bara förändra allt till det
bättre trots att det redan var väldigt bra innan.
Anders fick det också bättre, med alla nya kompisar mår han jättebra.

1. Mina skolår

Jag minns så väl när jag skulle börja skolan. Det var så nervöst, men
spännande. Jag ville att mamma skulle följa med, men det kunde hon inte.
– Marina, du måste ju lära dig att gå dit själv, sa min mamma.
Varför jag ville att min mamma skulle följa med var för att jag var rädd,
för dom som var ”större.” Dom kunde ju slå mig, säga fula ord, eller vad
som helst.
Men när jag väl kom till skolan så var det ingen som sa nåt eller gjorde
nåt. Vissa elever stirrade på mig: ett nytt ansikte i skolan var väl roligt
att kolla på. Men jag brydde mig knappt.

När jag sedan hade gått alla år på lågstadiet var det dags för mig att
börja på mellanstadiet. Då var det inte nervöst, jag längtade mest bara
dit, eftersom en lärare hade varit så grym och elak mot mig under
lågstadieperioden. Det gör fort|farande ont i mitt hjärta när jag tänker på
hur mycket jag led, utan att jag sa något till någon. Jag började i fyran,
med en ny lärare. Ungefär halva klassen var mina gamla klasskamrater, de
andra var personer jag aldrig hade sett tidigare. Klassen var väldigt
livlig, jag förstår inte hur vår lärare kunde klara av oss.
Vi fick en lärare, en kvinnlig, som inte var som andra lärare. Hon tyckte
om alla eleverna i klassen lika mycket, det fanns ingen ”favorit” i hennes
ögon. Hon var glad och livlig, och pratade mycket. Men i femman berättade
hon att hon skulle flytta till Strömstad. Vissa elever började gråta, men
inte jag. Jag hade lärt mig ända sen jag gick på låg|stadiet att dölja mina
känslor, att inte visa vad jag kände.
När jag sedan började i sexan, var jag väldigt ombytlig med kompisar. Jag
umgicks med alla möjliga människor. Till sist var jag mycket med en tjej i
min klass som heter Elin, och med en annan tjej i parallellklassen som
heter Anna. Vi var oskiljaktiga. Jag fasade för dagen då alla klasserna
skulle splittras, men som tur var kom vi i samma klass, alla tre!

Skolan jag skulle börja i efter sexan tyckte jag var läskig och stor. Alla
osäker på om alla är rätt ord människor var så ”stora” och så
”farliga.”
Min bror, som var två år äldre än jag, gick på samma skola. Alltid om någon
var dum fanns han där för mig. Det var hans axel jag grät mot om någon hade
varit elak. Folk tyckte vi var lustiga som stod och kramade om varandra men
det fick dom tycka, han var ändå den mest underbara bror man kunde ha.

I åttan fanns inte min bror kvar på skolan, jag saknade honom så mycket. Nu
skulle han aldrig kunna försvara mig, så blyg och snäll som jag var så
tordes jag aldrig säga ifrån om någon var dum mot mig.
Men jag förändrades helt och hållet. Jag tänkte att ”nej, jag orkar inte ha
det såhär mer! Han kommer ju sluta efter ett år när jag bör|jat, hur skulle
jag klara mig?”

Det var efter det jag förändrades. Den osäkra, blyga Katarina blev istället
en självsäker och pratsam person.
Jag fick fler vänner, eftersom jag pratade så mycket. Jag bjöd på mig själv
och folk tyckte att jag hade förändrats mycket.

En dag när jag gick i åttan bestämde jag mig för att berätta för mina
föräldrar om vad läraren gjorde mot mig när jag gick i lågstad|iet. Dom
satt i vardagsrummet när jag tän|kte berätta, och när jag väl gjorde det
satt min mamma och grät. Dom hade alltid sett på mig att jag verkade så
rädd att gå till skolan, men dom trodde aldrig att det var för att en
lärare tvingat mig att äta mat som jag inte ville ha. Ibland kunde hon
try|cka ner gaffeln så långt ner i halsen på mig att jag var tvungen att
springa till toaletten och spy upp det. Sedan satt jag där på toa|locket
och grät, innan jag gick tillbaka till klassrummet.

Idag går jag i nian, mår väldigt bra och är rätt duktig i skolan, men jag
går hos doktorn och skolsyster ofta för dom tycker att min aptit är väldigt
dålig. Jag kommer aldrig berätta för dom om att det antagligen beror på
läraren i lågstadiet. Ibland kan jag skylla på henne, att det är därför jag
är så smal och äter så dåligt, för att det är HENNES fel! Det kanske är fel
av mig?

Mitt råd är att våga säga ifrån. När jag var liten hade jag lärt mig att
alla vuxna och alla lärare hade rätt jämt, men så är det absolut inte. Jag
önskar att jag hade vetat det för sju år sedan.
Tack för ordet. Jag hoppas att det jag hade att säga, gick hem hos någon.

Hej Skolministern!

Jag går i årskurs 9 på hagalunds|skolan i Kalmar och enligt min mening
skulle jag kunna förändra den svenska skolan till det bättre genom min
gedigna erfarenhet. För att kunna genomföra mina grundliga förslag behövs
det tillskutas mer pengar till skolan derför att annars går det inte att
finansiera dem.
Dessa förslag ger Sverige möjligheten till utveckling genom att villkoren i
skolan förbättras och barnen/ungdomarna lär sig mer och det är viktigt för
det är unga som är Sveriges framtid.
Nu till förslagen.
Varje klass får innehålla högst 20 elever detta bidrar i stort sett till en
lugnare miljö i skolan och lättare till att lära. Inför obligatorisk idrott
varje dag i skolan, detta bidrar till att de elever som inte idrottar på
fritiden får en bättre kondition och orkar mer i skolan, på så sätt bidrar
man till bättre resultat i skolan.
Inför en skoluniform som klassen bestämmer själva tillsammans med någon
förälder på detta viset bidrar man enligt min mening till en bättre miljö
genom att man dömer eleven för hur han/hon är isället för vilka kläder man
har. Betygsystemet som åter-finns idag med tre tecken (G, VG, MVG) bör
enligt min mening utökas till fem tecken så att det finns tecken (betyg)
mellan G och VG och mellan VG och MVG. Vad nu dessa tecken ska heta har jag
ännu inte hunnit fundera ut men jag kan återkomma.
Enligt min mening är orättvisan stor för att om en elev exempel|vis har G+
och en annan G så kan det skilja väldigt mycket i kunskaper mellan dessa
elever och det syns sedan inte när betyget delas ut eftersom det bara står
G på båda eleverna. Jag skulle vilja tacka dig för du har läst igenom och
tagit del av mina funderingar. Är det några oklarheter kan du ringa mig på
numret här nedan.
högaktiga hälsningar
Erik
Tel: 073-1111111

Min första skoldag

När jag lämnade Mellanstadiet så kände jag att: Vad skönt det äntligen ska
bli att lämna grundskolan. Jag saknade inte Vasaskolan så mycket eftersom
jag bara gick där en halv termin. Det jag längtade efter var att lämna
grundskolan och gå upp i 7an på Högstadiet. När jag kom till skolan för
första gången så var det pirrit. Det var när jag läste franska för då var
man tvungen att komma till love för att de på vasa hade inte några
språklärare mer än Sv, Eng.
När jag började på lovelund så kändes det som om jag inte passade in i
klassen jag var vald i. Men tiden gick och vi i klassen blev bra vänner vi
började göra sacker ihop tex spela basket, pingis och biljard. Allt var bra
tills vi började med prov och läxor. Det var då jag insåg att jag inte hade
lärt mig så mycket.
Den riktiga chocken kom julen i 7an då vi fick vara betygskreterier. Där
stod det att jag inte kommer att få något betyg i Sv. Jag blev häpen över
detta. Jag blev som förstelnad över det som stod i brevet. Vad har jag
gjort för att få det här har jag inte jobbat tillrekligt hårt.
Min mamma sade att vi skulle jobba på det och det gjorde vi. Senare in på
8an så blev mina betyg bättre. Jag hade lyckats fått vg i min franska. Men
inte i Sv. Senare kom det att jag inte kommer att få betyg i So. Det var då
jag bestämde mig för att jag måste jobba hårdare med läxor prov och ta hem
och göra så att det räkte till mitt So betyg. Det går inte att flumma runt
och inte göra någonting på lextionerna.
Det blev resultat julen i 8an så fick jag mitt betyg i Sv och So jag tyckte
att det var en lättnad för jag vill inte hamna på iv osäker på om iv är
rätt ord . Sedan i slutet av 8an så hände det igen. Att jag inte kanske
skulle få betyg i matten. Jag blev åter orolig att jag kanske inte skulle
jobba i fatt det. Men min mamma sa åter att vi jobbar på det och det gör vi
fortfarande varje dag efter skolan. Men jag hinner fortfarande att vara med
kompisar. Allt gick väl i 8an jag fick mitt betyg i matte men det var
svagt. När väl jag började i 9an så var det en känsla som slog mig jag är
störst på skolan.
Men det var ju alla i min klass också och alla andra nior. 9an började bra
inte så mycket läxor. Sedan så fick vi en ny lärare i Sv och Eng. Hon hette
Linda Sundin. Hon tyckte jag var den bästa lärare vi haft i Sv. Men hon var
lika bra som Linda Ashton i Engelska.
Linda Sundin var alltid lika villig att hjälpa mig om det var något jag
undrade över tex läxor och sont. Det jag inte tänkte på var att vi skulle
ha nationellt prov i nian. Men allt var bra 9an gick bra fram jag hade
ganska bra koll på vad jag hade i läxa. Jag hade fått många kompisar i
klassen ända sen vi gick i 7an. Vi hade ganska mycket prov och det
roligaste var att jag fick vg i bilogi och kemi. Proven gick bra faktist Så
har jag inte fått något ig på proven i 9an. Det var en lättnad för mig. Men
det var ganska mycket som hände i 9an.
En gång så hamnade jag i bråk med Jonte. Det var inte roligt men han gjorde
mig upprörd när han snakade skit om mina föralldrar. Men nu är vi bra
kompisar det har inte hänt något mer bråk mellan oss. Men som sagt det som
börjar bra slutar altid med något dåligt. Jag förlorade mitt vg i franskan.
Det var mycket dåligt av mig att jag inte kunde ha jobbat hårdare för att
håla mitt vg kvar i franska. Jag tyckte att det var roligt franska för att
jag tyckte att jag var duktig i det eftersom att jag hade vg i det. Men nu
är inte franska roligt häller något mer. Men det som jag blev allra ledssen
för när jag fick veta en kväll då jag hade roligt att min mamma hade
cancer. Jag blev nästan gråt fardig over detta besked som hon hade sagt
till mig. Först trodde jag att hon skulle dö men sedan så sa hon att det
var inte så allvarligt men vist kan man dö av den. Jag mådde jätte dåligt
över det här efter som jag inte vill att hon ska dö men ibland har jag
tänkt såna tankar. Men det är hennes fotjänst som har gjort att jag har de
betyg jag har. För några dagar sen så opererade hon sig det var nog två
veckor sedan jag vet inte sakert men det gick bra. Hon låg på skukhuset
över natten men när hon kom hem så var allt bra igen bortsätt från att hon
inte kunde göra så mycket. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt
prov och det går bra. Jag vet att det kommer gå bra i framtiden för mig.
Jag har valt Sammhall till gymnasiet och om det går som det ska så kommer
jag att få gå i arboga på Lidbäck.
Och till Julen så kommer mina betyg att se hyfsade ut. Men jag är lite
orolig för nationella proven i mattematik och engelska. Men huvudsaken för
mig är att Lena mår bra så att jag inte behöver tänka på det något mera.
För vem annars ska hjälpa mig med mina laxor.

Att byta skola/Att byta klass

När jag var fem år gammal flytade jag från svergie, jag hadde just gåt ur
förskolan när vi flyttade till england. Jag mins inte myket av den tiden i
både skolan och byn som vi hadde flyttat till, jag va nemeligen bara fem
när vi hadde flyttat dit. Jag kommer ihåg att i skolan satt jag längst bak
i klass rummet på det högra bordet på den vänstra sidan, Lärarinnan som jag
hadde va veldigt snäll men eleverna där kommer jag inte ihåg någoting ifrån
bortset från enn. Det va en liten och tjock unge, han va lite och jock men
han va större en dem flesta eleverna på den skolan även större än mig.
Varje rast så tilbringade han tiden med att springa runt och sno andras mat
boxar och äta maten som låg i den, man va nämligen tvungen att ta med sig
något att äta skälv varje dag men det gjorde inte hann. En dag när han håll
på att jag mig för att sno maten, efter en lång spring-tur på skolgården så
fälde hann tilslut krokben på mig så att jag fög omkull och fick ett sår i
pannan som va ca. 1½ till 2 cm lång, och det kommer jag altid att minnas
eftersom jag har ett ärr kvar av det i pannan.
Efter ett halvår där så flyttade vi vidare till en annan by med namnet
Shire. Det här va andra halvåret från 1 an. lärarinan som jag fick va på
borgan snäll men efter ett tag så framstälde det sig att hon va en riktig
Häxa, dem andra lärarna som gobade i grund skolan (grundskolan va från 1an
till 4 och högstadiet va från 5-10an) dem va inte heller så snällare, men
jag fick den värstaste av dem alla. Hon va som en mardröm, sofort man skrev
fel så så börgade hon skrika en alt va hon årkade i ens öra, och man fick
inte börga gråta för då fick man kvarsitning eller i mellanåt tilokmed en
smäll på kinden. Man fick inte slå tillbaks för att det va förbjudet för
barnen att slå lärarna, men det va laglit för lärarna att slå barnen. Jag
kommer ihåg en kille som en gång slog tillbaks efter att läraren hadde
slagit honnom, då vart han utkastad ur skolan och han hamnade i ett barn
hemm. I dagens läge skulle jag ha slagit tillbaks, jag skulle ha skitit i
om jag hadde flygit ur skolan.
I Grund skolan så hade man samma lärare och klassrum hela tiden, jag va den
enda som fick byta klass tre gånger i väckan och det va på religions
timmen, dem ville inte ha med mig för attj ag var ütlänning därför fick jag
gå till en annan klas gämt när den andra hadde religion.
Jag kommer inte ihåg klass kamraterna så väl men en kommer jag väl ihåg,
han va halv|lång, kort och blånt hår och hadde blåa ögon. Han satt brevid
mig i klassen, ytterlig såg han helt normal ut men innom sig så är han
störd. En dag när han satt brevid mig på vanstra sidan när vi hadde matte,
så hugg han mig bara med sin bläck penna rakt på lång fingret, jag började
skrika för att det gjorde ont som fan och det blödde och därför fick jag en
prick, och han som satt brevid mig fick kvarsitning. När jag komm up till
högstadiet, så vart alt myket bätre. Jag fick en ny lärare som va väldigt
snäll, man behövde inte att sitta i samma instängda klassrum hela tiden och
så vidare. Jag hadde gått ut 6 an när vi flyttade tillbaks till svergie
igen, det som va bätre med det va att man inte behöver ta med sig någon mat
till skolan, den längsta rasten är ca. 1 timma och inte bara 15 min., jag
har fått flera bra vänner och skolkamrater (som är normala i huvudet) och
en jätte bra lärare.

THE END

Du har verkligen haft en tuff skolgång. Du kunde ha fördjupat dig på
några ställen. En hel del stavfel. Du borde på ett tydligare sätt ha
jämfört högstadiet En-Sv.

Att byta skola/Att byta klass

Under mina 16 år på Jorden har jag gått i tre olika skolor. Jag har byt
klass två gånger. Dom tre första åren + dagis och lekis, gick jag i
Norrgården.
Norrgården var en bra skola då och den är nog lika bra nu, om inte bättre.
Dom tre första åren på Norrgårde var bägge roliga och tråkiga. Det roliga
var att det fanns så många kompisar att va med och man behövde aldrig gå
ensam. Om man inte spelade kula så fanns det alltid något att göra.
Det tråkiga var att jag var bråkig och stökig och jag hade svårt för att
lära mig saker t ex, att räkna matte, läsa, skriva m.m.

Anledningen till att jag hade svårt för det var att jag har Damp, det syns
inte nu. Damp är en sjukdom som gör att jag har det svårare för att lära
mig saker. Jag har också svårt för att sitta still. Jag kommer inte ihåg så
mycket ifrån mellan|stadiet. Det jag kommer ihåg var att jag hade svårt för
att lära mig saker. Det värsta som hände under min skol tid på Norrgården
var att jag blev kallad för särskolebarn.
Det var inte så roligt att höra. I trean så flyttade min mamma, jag och
mina syskon till verkstadsg.

Eftersom att Karl sparre skolan var närmare än Norrgården så fick jag byta
skola. Det var en utav anledni|ngarna till att jag byte skola. Den andra
var att det gick så dåligt i skolan. Jag utveklades inte.

Så när treans termin var slut så byte jag skola till Karl sparre. Det var
nog det bästa som kunde hända mig då. På Karl sparre gick det genast
bättre. Jag blev bättre på att läsa och skriva.

Jag blev mycket bättre i allt och jag nya kompis. Det var jätte kul att
börja där fast att jag var nervös. Jag fick ett bättre självförtroende och
jag tyckte att det var roligare att gå till skolan. Efter tre år på
Karlsparre så var det dags att byta skola. Jag kom i klass 7a och fick
Vivianne Olofsson som klassföreståndare i Ljunghedsskolan. Efter att ha
gått i Ljunghed i tre år nu har jag kommit fram till att det är mycket
roligare här men mycket jobbigare än i låg och mellan stadiumet. Man måste
ta mer ansvar och man får betyg. om man sabbar till det i högstadiet så kan
det gå illa resten av livet och man kommer att ångra sig i resten av livet.
Så nu ska jag försöka att skärpa mig den sista termi|nen som nia.

Det är ingen flytt på texen och den hänger inte ihop.

Att byta skola/Att byta klass

– Sara ordet är ditt.
Det var Saras fröken. Sara är 14 år och går i sjuan. De har en lektion där
de ska redovisa ett arbete. Arbetet handlar om sig själv när man var liten.
Sara är nervös för att stå inför klassen. Hon har ju bara kännt dem i några
månader. Klassen består av åtta tjejer och tolv killar. Killarna är
idrotts|killar och tror därför att de är best. Tjejerna håller sig för sig
själva. I klassrummet sitter killarna vid fönstret och tjejerna på andra
sidan. Det är bara Johanna som sitter med killarna ibland, och det är
nästan bara hon som pratar med dem. Visst pratar Sara också ibland, men
bara ifall någon frågar henne något. Hon går fram till tavlan och börjar
prata med darrig röst, och ganska snabbt. När hon är klar går hon och
sätter sig. Hon tittar bort mot sin kompis Sofia, för att se så hon inte
gjorde bort sig totalt.

– Det var bra Sara, sa fröken snällt och fortsatte

– Ja eftersom detta var den sista som redovisade så kan ni få sluta lite
tidigare. Hej då.
Linda skulle ha följt med Sofia hem idag, men hon skulle rida När hon
cyklade hem kom hon ifatt sin kompis Elin.
– Hejsan hur är läget? Frågade Elin med en konstig min.
– Nja, sådär. Jag gjorde bort mig inför min klass idag, sa Sara
– Hmmm. Jaha, så kan det vara ibland. Vill du följa med hem till mig och
titta på film? Jag har lånat av min kusin.
– Ja det kan jag nog, bara jag får låna din telefon.

Hemma hos Elin gick de direkt ut i köket och tog var sin macka. Sen gick de
in på Elins rum och började titta på filmen Filmen hanlade om vampyrer och
vålnader och sådant ingenting för Sara igenteligen men tittade på den i
alla fall. Efter filmen gick det ut i köket igen för att fika. Sara satte
sig och tittade på när Elin höll på att tramsa omkring, som hon alltid
gjorde. Tillslut hade hon kunnat blanda en ordentlig saft, och lagt upp
kakor fint på en bricka. När de satt där och knaprade på sina kakor började
Sara och prata.
– Jag fattar inte vad det är för pinsamt med att stå framför klassen och
prata. Jag har ju kännt dem i ganska många månader. Det är bara för att vi
har bytt skola och kasskamrater. I femman och sexan kunde jag stå där
framme hur lätt som helst. Då var det jag och Sofia som ”bestämmde”. Nu är
det idrottskillarna. På idrotten får man inga passningar. Det fick man jämt
i sexan. Förut kunde man tramsa omkring utan att ha någon press på sig. Men
nu måste man ligga i och göra bra saker för att inte riskera att få IG. Nu
tar man åt sig när killarna skämtar. Ryckterna nu är mycket värre än i
sexan. Ett exempel, kommer du ihåg den killen som går i åttan. En tjej i
hans klass hade sagt att han gillade en tjej i sexan. Det var ju inte sant
fick man reda på sedan. Men oj, vad de retade honom. För när man går i
åttan får man inte gilla en tjej i sexan. Men när man gick i sexan så var
det helt okej att gilla någon i fyran. Visst är det sjukt?
– Ja så kände jag det också i sjuan men nu är det bättre. Killarna hade
mognat under lovet. I sexan var jag ju mobbad men det blev jag inte här
uppe i åttan, svarde. osäker på om svarde är rätt ord

Resten av terminen var som vanligt. Killarna satt vid fönstret och tjejerna
på andra sidan. Sara satt ofta och tänkte på vad hon och Elin hade pratat
om, och om det någonsin skulle kunna bli som i femman och sexan.

Tiden gick och snart blev det Lov. Efter sommarlovet gick allt mycket
bättre. På idrotten blev det mer passningar till tjejerna. I klassrummet
var det inte bara killarna som satt vid fönstret, utan tjejerna flyttade
närmare och närmare. Nu kunde de prata och skratta tillsammans. Nu kännde
Sara att det kanske fanns en chans, att få det lika bra som i femman och
sexan.

Att byta skola/Att byta klass

Det första intrycket jag fick när jag hör den här meningen. Är när jag
själv skulle byta klass, från sexan upp till sjuan. Jag var mycket nervös
in-för flytten, för man visste att man skulle bli minst på skolan igen. Jag
hade ju det så bra på Norrgårdsskolan. Varför skulle vi flytta där-ifrån?
osäker på om frågetecknet är av skribenten eller tillagt av läraren Man
gick runt och grubblade på vad som skulle hända. Skulle jag bli spolad i
toaletten? se föregående vinkelparentes Eller skulle de bara låta mig
vara? se föregående vinkelparentes Man mådde mycket dåligt hela
sommaren. Jag sov dåligt, och tänkte på det hela tiden.

När första skoldagen kom var jag jätte-nervös. Jag hade fått gå på toa
flera gånger innan jag gav mig iväg.
När jag hade anlänt till skolan, som också heter vinghed skolan, stog jag
bara en stund och kollade upp på den ståtliga skolan, och jag sa till mig
själv osäker på skiljetecken här Detta kanske inte blir så farligt iaf.

Vi hade samling i aulan 830 på morgonen. Alla nya sjunde-klassare var där.
Ungdomar från norrgården, karl sparre och skolan nere på vanja. Alla var
där. Det kändes lite skrämande men också mycket kul. Jag satte mig vid mina
kompisar från ishockey|laget, vi skrattade och hade det skoj, enda fram
till att gerda började prata. ”gerda var våran rektor på skolan.
Hon hälsade oss välkomna. Hon pratade om de nya kraven de ställer på en
osv. Hela talet tog ungefär en halvtimme. Tillslut Sa hon att det var dacks
att möta våra nya klasskompisar, osäker på om kommatecknet är tillagt av
lärare så vi traskade med vår nya klassföreståndare Sofi Tenngren upp till
ett av klassrummen.

Det var stort och trevligt. Alla hälsade på varandra. Vi nämde vad vi hette
och så var det inget mer med det. Sofi började prata, allt kändes helt
underbart. Man hade ju redan många kompisar från klubblaget i ishockeyn. så
till en början umgicks man med dem. Men efter hand, ju längre dagen gick,
började man umgås med annat folk också. Och äntligen fick man den känslan
av att vi hade blivit en riktig klass. Klockan hade blivit två och det var
dacks att gå hem. Jag längtade redan till nästa dag, och hoppades att
skoldagarna aldrig skulle ta slut.

Nu när jag har gott på skolan i några år känns det fortfarande roligt. Jag
har inte blivit spolad i toaletten, och tur är väll det. Så det enda råd
jag kan säja till de som kommer upp är att. Ta det lungt det är jättekul!