Mina skolår
Jag började årskurs ett år 1994. Dagen innan skolans start var jag väldigt
nervös men samtidigt kändes det mycket spännande. Det pirrade i magen och
på kvällen kunde jag inte sova. Jag kände ju inte så många av mina
klass|kamrater. Bara några få personer och mina två grannar som jag visste
att jag skulle få gå i samma klass som.
På morgonen när skolan började cyklade jag till skolan ihop med mina två
grannar. Vi hade inte så lång väg, bara nån kilometer. sannolikt saknas
sida
det var dags för den första rasten.
Alla pojkarna gick till fotbollsplanen och spelade fotboll. De flesta
flickorna åkte rutchbana eller hoppade kråka, men jag gungade på en gunga.
När klockan ringde in så fick vi rita våra egna hus och familjer på färgade
papper. Jag ritade mitt blåa hus på ett vitt papper. När vi hade ritat
klart våra teckningar så satte fröken upp dem på väggen med häftstift.
Sedan var det dags för lunch. Vi gick två och två i ett led igenom skolan
till matsalen. Vi gick igenom
sannolikt att sida saknas
och mina skolkamrater var snälla. Jag längtade till nästa skoldag. Den
dagen minns jag väldigt tydligt och jag tycker att tiden har gått väldigt
fort sedan dess.
Slutbetyg: G
Min Syn på Skolan
Hej!
Jag heter Patrik Casaverda och går min sista termin i 9:an. Jag har många
förslag som jag skulle vilja framföra. Vi kunde kanske ändra några regler
t.ex: Att man får ha tuggummi på lektion och likaså med keps och mössa,
bara man arbetar och lyssnar på läraren.
Att eleverna ska kunna äta frukost i skolan.
Att om en elev blir trött på en lektion så ska han/hon kunna be om att få
en 5-10 minuters rast.
Skolan borde ha en egen Caféteria, både för att samla in pengar och för att
eleverna ska kunna köpa frukt eller någon dricka m.m.
Det här var några punkter du kan fundera över. Men tyvärr så ska jag också
skriva upp dåliga saker om skolan.
Vissa raster är för korta.
Det finns nästan inget för oss nior att göra.
Vissa lärare tjatar för mycket så att eleverna blir sura och slutar lyssna.
Det är inte bra!
Det är dåligt att man inte får ha kompisar i skolan, som kan få sitta med
på lektionen bara han/hon är tyst.
Tyvärr så är det här vissa saker som är dåligt med skolan, men självklart
så ska jag skriva bra saker om skolan också.
Maten i Skolan är väldigt ofta god, men det beror ju också på sin egen
smak.
I vissa skolor t.ex i våran skola, så kan man om man känner sig deprimerad
eller trött så kan man gå till en lärare och prata för att dom lyssnar.
Det är bra att man tre dagar i veckan kan sitta kvar efter skolan och göra
sina läxor eller göra färdigt betinget.
2000-talets skola ska se ut så här tycker jag:
En skola ska ha en egen caféteria, en egen simbassäng, egen gymnastiksal.
Från dagis upp till 9:an och alla elever som bor långt ifrån skolan ska få
ett busskort. Som dom lämnar in efter terminens slut.
Det här är några idéer om hur skolan skulle kunna se ut, och jag hoppas att
du åtminstone försöker att fixa detta!
Med vänliga hälsningar Patrik Casaverda
Käre skolministern!
Jag skriver nu från Grindskärsskolan i Vara. Jag skriver till er för
jag vill ändra skolans utseende. Här är på tok för gammalt och de tidigare
eleverna har försökt slå skolan sönder och samman. Här har även varit
inbrott. Jag har gått runt här och frågat några elever om hur de trivs här.
En flicka med blont hår svarade:
-”Jag trivs här bra, men jag tycker de borde byta stolar, bänkar och
toaletter”. Jag har även frågat en liten brunhårig tjej:- ”Jag tycker de
borde göra någonting åt inbrotten”. Som ni ser trivs inte eleverna så bra
här. Om de inte trivs arbetar de inte så bra. Om de inte arbetar bra får de
inte så bra betyg. Får de inte bra betyg får de inte bra jobb. Får de inte
bra jobb blir de uteliggare. Så allting hänger på skolan. Därför vill jag
att ni skickar en summa pengar så skolans brister blir mindre och eleverna
får en bättre framtid.
Jag tänkte ordna nya stolar och bänkar i klassrumen. I korridorerna tänkte
jag sätta några vilosoffor. I caféet vill jag att eleverna ska kunna handla
längre. Så caféet ska vara öppet 9-12. Så jag ordnar med IKEA och Måla. Med
tapetseringar och möbler.
När det gäller datorer är här inte så många. Jag har pratat med
systemadministratören, Lars, och han säger:- ”Jag hade köpt en massa
bärbara datorer till alla elever”. Så då köper vi Lars råd och köper in
massa bärbara datorer. Jag ordnar med ONOFF och Telia. Så eleverna kan ha
bredband i datorerna.
När det gäller toaletterna i skolan är det inte så bra. Jag vill göra pojk-
och-flick-toaletter med bås, som de har i USA.
Jag hoppas att ni får det här brevet. Tacksam för ett svar.
MVH Fredrik Sjökvist
Mina skolår
Det var hösten -93, då jag skulle börja 1an. Det var en spännande dag alla
som var födda 87 skulle börja skolan. Jag kände bara en på skolan, det var
min grane, han och jag hade känt varandra ända sen jag var litten. Vi hade
lekt så länge jag kan minas. På morgonen när jag vaknade så hade mamma
redan gjort frukost, jag fick ätta gröt. När jag hade alltid på olika lag,
och det var alltid livan och spännande då, för så sa mamma, Nu måste vi
fara anars kommer vi försent. Och det ville man inte gjöra första dagen.
När jag kom fram till skolan var Mattias redan där,
han stod och prata med någon när jag kom närmre så sa Mattias, Hej, kom å
hälsa på Henrik, Jag gick fram och sa Hej jag heter Andreas, Jag såg på
honom att han var snäll. klockorna ringde och vi gick in.
Det var jätte många som satt där inne, vi gick in och satte oss längst ner
i klassrumet. det var alldeles tyst, frökn satt vid katedern, och när alla
hade satt sig så sa hon, -välkommen till Granbo skolan, Jag heter Marianne
och är eran lärare. ä jag märkte att var ond eller sträng. Men det gick bra
första skoldan.
Och det var så det började, Jag, Henrik och Mattias vi gick i sama klas
ända tills vi gick i 3 och skulle börja 4an, klassen skulle delas i två,
Jag och Henrik fick gå i sama men Mattias fick flytta till B. Men det gick
bra vi var med varandra på rasterna och på olika aktivitets dagar. Jag
tyckte att det var kul att gå i skolan i 4-6, hälst på gympan, Gympan var
mit favorit ämne. Henrik och jag hamnade altid på det lag som förlorade
blev alltid retade i omklädning rumet. När vi började sjuan så kom vi i
sama klass igen och då kom även en som hette Johan in i vårt gäng. Han blev
kallad lill-Johan för han var så himmla liten fast han växte ikapp men han
blev ändå kallad lill-Johan, han gilade det själv tror jag. Och en sak
komer jag aldrig glöma när vi gick i 7-8an det är att varje onsdag så gick
vi till ett ställe som hette Gunillas för varje onsdag så är det oftast
fisk och på Gunillas så köper man en macka som kostar 20kr och en drika 5
kr och det har vi gjort ända sedan vi börja 7an så nu i 9an så är vi
stamisar på Gunillas.
Jag har haft det bra i skolan och tycker att det var roligas när jag gick i
5-6an.
Mina skolår
När jag precis hade fyllt sju år skulle jag borja ettan. Jag minns när jag
fick ett brev hem i brevlådan.
I brevet stod det i vilken klass jag skulle börja i, och vilken lärare jag
skulle få. Jag skulle börja i klass 1a och min lärare hette Karina
Ekström.
Första dagen vi började följde mina föräldrar med till skola. Det gjorde
även dom andras föräldrar. Vi var ungefär 26 elever, nästan alla kände jag
från dagis och 6-årsgruppen.
Karina började popa upp oss efter klasslistan, jag stod först. Vi skulle
berätta vad vi hette och var vi bodde och telefonnummret. Jag minns att jag
tyckte att det var hemskt pirrigt, men det gick bra.
Första dagen hade vi bara upprop så vi skulle veta varandras namn. Sedan
var dagen slut.
Jag minns att jag tyckte att det var roligt att börja ettan. Jag längtade
bara tills nästa skoldag. Den första veckan fick vi en bok som hette
”Delfinboken”. Den fick vi för att vi skulle lära oss alfabetet.
Dagarna gick fort det första året i skolan. Jag var jätte nöjd med både
klassen och läraren.
Jag tyckte att skolan var precis lika rolig i tvåan men i trean började det
bli lite tråkigt.
I trean började vi med engelska, och jag minns hur tråkigt jag tyckte det
var. Vår engelska lärare hette Barbro eller Bengt om jag minns rätt. Jag
minns i alla fall det första ordet engelska läraren lärde mig, det var hus
(house).
I slutet av trean kom våra nya lärare, som vi skulle få i fyran och hälsade
på. Det var Barbro och Bengt. Jag minns att jag inte tyckte om dom redan
första gången jag träffade dom.
I trean kom det även en ny kille till klassen. Det var Emanuel. Redan
första dagen han kom blev jag kär i honom. Vi satt till och med bredvid
varandra i klass|rummet. Efter ungefär en vecka blev vi tillsammans. Men
det varade kanske i en vecka.
Sedan när vi började fyran fick vi två nya lärare, Barbro och Bengt. I
början var det väl helt okej med lärare och klassen. Men sedan började
dagarna bli långa och tråkiga.
Men i femman började det jobbiga.
Jag minns att läraren sa att vi skulle ha nationellaprov. Bara för att vi
skulle ha nationellaprov ville jag inte gå i femman. Men det gick som på
räls när vi väl hade gjort det…
Men alldeles mot slutet av femman började våra lärare sjukskriva sig. Så vi
hade vikarier hit och dit. Vi hade en vikarie som hette Frithiof och en
annan som hette Anders med flera.
Jag vet inte om det var i femman eller sexan ,en av våra lärare började
spela in oss på band bara för att vi var pratiga. Dom som hade skrivit upp
det i en speciell bok vi hade fick samtal.
I sexan fick vi nya lärare, Anne och Frithiof. Men Frithiof var inte kvar
så länge så vi fick tillbaka Barbro.
Att gå i sexan var väl helt okej förutom att vi fick nya lärare jämt och
ständigt.
Till sjuan hade jag valt tre personer, Natalie, Daniel och Nickan. Jag fick
gå i samma klass som Daniel och Natalie.
Första dagen vi började sjuan var inte jag i skolan. För då hade jag precis
kommit hem från Spanien.
Men den andra dagen var jag där. Jag fick sitta bredvid John och Richard.
Jag vet att jag tyckte det var jätte pirrigt den dagen.
I sjuan borjade det bli jobbigt för mig. Det började hända saker med min
bror. Då var jag inte så jätte mycket i skolan för jag mådde så dåligt. Men
sedan blev det bra och det rullade på.
I åttan skulle vi få våra första betyg. Det känndes jobbigt. Men även det
gick bra.
Nu i nian kan jag fortfarande tänka på hur det känndes när jag gick första
året i skolan. Under alla dom här åren i skolan har ettan till trean och
sjuan till nian varit bäst.
Mina skolår
1994 började något som jag inte visste vad det var utan jag visste bara att
man skulle lära sig läsa, skriva och räkna för det hade jag sätt på
barnporamen. Året innan var det någon som sa till mig. ”Nu slipper du vara
på dagis”. Det var då jag börja tänka jag bli stor, jag börjar skolan få
lära mig att skriva, läsa och räkna matte. Jag skulle kuna läsa kuna 1+5
kuna stava till glass (för när jag var mindre älskade jag glass.) jag trode
när man kom tillskolan så kunde man läsa, skriva och räkna. Det var liksom
inga problem. För ingen hade berättat vad kunskaper var eller alfabetet,
jag och min mamma hade ju sittit och tranlat och jag kunde det helt det var
bara det att jag viste inte riktigt hur det var med ÅÄÖ. Jag skrev gjärna
ÅÄÖ för jag tyckte det var så myckt änklarer att veta att den runda saben
skulle vara i mitten och dom som likande varandra, skulle vara på sidorna.
År 1995 var det året jag började tvåan. Det var då jag märkte en sak det
var en tjej som hete Sara som var ett år yngre än oss andra. Jag fatta
ingenting hon var ju lika bra som oss andra men jag fatta inte att hon
kunde vara ett år yngre hon ska ju vara med ettorna men hon var lika smart
som oss andra om inte smartare. Det var nog det som gjorde mig funder sam
hon var ett år yngre än oss andra hon var lika smart, fast hon var ett år
yngre. Jag förstod ingenting.
År 1996 var då vi fick en ny lärare vi blev i hop blandade med C vi kalade
den klassen för CP klassen och om kallade oss för dum klassen. Den nya
läraren hete Camilla och hon bröt på skånska det tyckte alla var roligt.
Tiger var ett av de ord hon inte kunde säga på uppslaitiska. År 1997-1998
var det året allt ledsamt hände. Plötsligt en dag så kom inte Camilla och
låste upp för oss utan det var vår gympa lärare hon sa: ”Camilla är sjuk i
dag och jag kommer ha er i dag” Jag tänkte vad roligt vår lärare är borta
och vi har en vikarie. Vi kan göra som vi vill. Som vanligt hade jag fel.
Nästa dag kom en anan lärare och sa samma sak. I två veckor hade vi olika
vikarier, tillslut kom äntligen vår Camilla. Under ”u:et” är upp- och
nedvänt den perioden så fattad jag att Camilla var den bästa läraren jag
någonsin hade haft. Sedan gick det några veckor och månader och inget hände
allt var bra det var liksom som det brukar. En dag var det som om något
hände inom mig Camilla var inte den glada tjej hon brukar vara när hon
låste upp. Vi gick in i klass rumet och då började hon prata om cancer, hon
sa vad det varförnågot. Sedan berättade hon om att hennes sambo Patrick
hade fått cancer i armen en gång och var tvungen att ta bort den. Okej
tänkte jag han kanske ska komma och hälsa på, och så sa hon detta så vi
inte skulle börja fråga om han kom. Jag hade fel igen. Hon fortsate prata
om att om man inte gör något åt detta i tid så sprider sig cancer och det
är då det är extra faligt. Änu en gå börja jag tänka att hon säger detta
bara för hon skall börja berätta om vilken tur hennes sambo hade att döm
han ta bort armen. Igen hade jag fel. Sedan sa hon att dom tog bor armen
försent att cancen har spridit sig i hans kropp och att Camilla skulle vara
borta ett tag. När vi gick i feman så hade Camilla bara hälsat på några få
tal gånger. Vårterminen i feman hände något som ingen var beräd på att få
veta vår nu-varande lärare skulle börja lektionen, det var efter mat
rasten. Hon sa att alla skulle vara lugna för det är något viktigt hon
måste berätta och så kom det från ingen stans Camillas sambo är död. Dog i
mårse. Jag blev chockad och bara satt på min stol jämfört med Jerer var jag
lugn han bara hopp från stolen och gav i från ett konstigt pustande. Alla
förstog att nu ser vi inte Camilla något mer dena termin. Det blev som en
stor deprition hade vält över klassen, så var det i en månad ungefär. Vi
fick skriva dikter till henne.
Jämfört med den andra feman så var vi den konstiga klassen som hade problem
och dom änglar som gjorde precise allt duktigt. Vi var ett hårdrocks band
galna och tokiga och dom som en orkester som spelade lugn och pryd musik.
År 1999 var ett år med nya upplevelser. Vi hade en förliten skola och dom
hade inte råd att bygga ut skolan. Sedan var det tänkt att dom skulle köpa
två lägenheter och slå ut väggarna så att det blev ett klassrum, men då
hade det blivit förlångt att gå till maten och gymnastiklektionerna och så
var det också fördyrt. Dom kom också på en ide att ha ett klassrum i fredas
fritidsgård och så blev det. År 1999 var det ett klassrum i fritids gården.
Det var inte bara vår klass utan den andra sexan. Vi var alltså femtio
elever i ett stort klass rum.
Det är väldigt många vuxna som har klagat över att det var så många i ett
och samma klassrum. Jag tycker att en sådan stor förändring var bra. Fast
det var inte bra för vi fick inte lära känna Eken (det var så den andra
sexan hete) så mycket, inget alls igentligen vi gymp aldrig till sammans.
Vi delade av klassrumet så att det var sex bord och Eken hade tre och
tallen tre. Dom satte oss inte till sammans med någon iden andra klassen.
Vi kunde ju ta och försöka men ingen vågade. Under det året vi var där hade
vi rätt kul. Dom placerade oss så åtta elever fick dela på ett bord. Mitt
bord hete mars.
Nu när jag sitter här år 2003 och tänker tillbaka längtar jag faktiskt
tillbaka. Jag ångrar faktiskt ingenting och det gör mig glad och stolt. Ett
år efter jag slutade Björktorpskolan så hade Camilla hunit flytta tillbaka
till Skåne och seda flyttat till Kaliforninen. De åren på låg- och
mellanstadiet har varit veldigt omtumlande och roligt.
MINA SKOLÅR
Jag heter Daniel och är 15 år, som ni förstår slutar jag snart 9an men
vägen hit har varit lång. För att ge dig en aning om hur det har varit så
får vi gå tillbaka 9 år i tiden.
När jag var 7 år så visste jag vad som väntade mig, skolan.
Redan dagen jag började fick jag nya kompisar och en kompis som jag håller
ihop med än idag är Tobias Petersson. Jag visste att vi skulle gå i samma
klass och visste genast vem han var när jag kom.
Det var som om vi var menade och hänga ihop i vått och torrt. Sedan kom
våran lärare Margareta Vår. Margareta var jätte snäll och var inte för hård
på något sätt. När vi senare träffade resten av våra klass kamrater fick
jag och alla andra många nya kompisar. Så såg min första dag ut ungefär men
eftersom minnet sviker mig och jag inte kommer ihåg mer av ettan eller
något av tvåan, så hoppar vi direkt till trean.
Redan första terminen upptäckte man att jag hade läs och skrivsvårigheter.
Då fick jag en hjälp lärare som skulle hjälpa mig igenom grundskolan. Jag
fick göra tester och prov för att se hur jag kunde bliav med mitt problem.
Men efter ett tag när dom trodde det var lönlöst, så släpte det. Då kunde
jag istället för att bara läsa träffa lite kompisar.
När det var en månad till avslutningen ungefär fick vi reda på att vi
skulle ha Staffan Grönlöf som lärare på mellanstadiet men lyckan var kort
han skulle ta över efter en lärare som slutade och sökandet efter nya
lärare började. När vi kom till skolan efter sommar lovet så fick vi en ny
lärare som heter Carin.
Sedan när vi gått ett tag så fick vi en ny kille i klassen som heter
Johannes. Han hade tydligen tänt ta alla mina kompisar ifrån mig. Men det
gick inte så bra för honom varken på den eller skol fronten.
Vi skulle göra ett arbete om Sveriges län men mitt arbete försvann
miraculöst. Året tog slut lika fort.
När vi borgade femman kom problemen i en lång rad. I början på året blev
våran lärare med barn och fick stanna hemma. Det känns som om vi fick ha
miljoner vikarier. Men vi fick ingen riktig undervisning tycker jag. Vi
fick en ny lärare som hette Noak han var får Kongo och var inte så bra på
svenska så det blev väldigt flummigt. Johannes som nu hade det lättare tog
många av mina kompisar och livet som enstöring började. Jag var ensam på
rasterna och efter skolan med. Man lärde sig att inget blir som man tänkt
sig. Sexan var best vi fick tillbaka våran riktiga lärare och Johannes var
inte så intresserad av mina kompisar längre lektionerna började bli mer
riktiga och det blev faktiskt roligt.
Veckan efter lucia fick vi efter många samtal med rektor sova i skolan och
vi fick göra det på en torsdag till fredag så sov morgonen flyttades till
måndagen efter.
Vi hade efter Jul lovet ett litet na prov jag var bra i alla ämnen och bäst
i engelska.
På skolavslutningen blev det många kramar trots att man visste att vi
skulle ses nästa termin.
Sjuan var ett roligt år som började med ett läger på Långuddenslägergård
där vi fick lära känna varandra slapna av och bara umgås. Sen var man mest
i 312 och jobbade inte så omväxlande faktiskt. När vi närmade oss slutet på
sjuan var man nervös för att man skulle få betyg nästa år.
Åttan var det året som gick snabast och var då antagligen roligast. Vi hade
lite problem i klassen framför allt hos tjejerna som fick ha torsdagar
utanför skolans väggar. Men det löste sig och vi blev mycket lugnare. Åttan
var slut och nian stod för dörren, men den är svårt och skriva om eftersom
den inte ar slut än men det får bli någon annan gång.
Men i det stora hela tycker jag att skolan har varit helt okay och jag
hoppas att jag inte är den enda som säger att det inte ska bli så farligt
att fortsätta min utbildning mot en säkrare framtid.
MINA SKOLÅR
Sommaren 1994. Jag satt och lyssnade på när min dagisfröken Lilli berättade
att vi skulle gå och hällsa på vår skola som vi skulle börja i till hösten.
Det var någrå dagar före sommarlovet och sista året på dagis. Hon sa att
Lundaskolan var Lunds bästa skola. När vi hade tagit på oss våra
ytterkläder och ställt oss i led utanför dagiset så börjadi vi gå emot vår
blivande skola, Lundaskolan. Det var inte så pirrigt som jag hade trott,
för jag hade varit på Lunda Innan, min syster hade gått där i tre år.
När vi kom fram till skolan sken solen och det var varmt. När vi stod och
vänntade på att vår blivande fröken Lene skulle komma träffade jag min
bästa kompis Jerome som stod och hoppade på några däck i en sandlåda. När
jag stod och pratade med jerome så ropade min dagisfröken att Lene hade
kommit, så gick jag dit. Lene visade oss runnt i skolan. Innan vi skulle gå
fick vi gå ned till matsalen och äta lunch. det var hamburgare den dagen
minns jag nu.
Ca 4 mån senare.
Det var några dagar innan jag skulle börja skolan. Det var välldigt pirrigt
då. Jag frågade mamma och pappa massa grejer om skolan dem dagarna före
skolan. När den första skoldagen kom och vi skulle börja skolan. Det var
nog den pirrigaste dagen i mitt liv tror jag. Mamma följde mej till skolan
den dagen. När vi var framme vid skolan frågade hon om jag var nervös. Då
svarade jag: Nej då. Men det var jag.
När vi hade gått in i skolan och satt oss vid våra bänkar ropade Lene upp
våra namn, hon ropade upp mitt namn sist. Jag hade några kompisar från
dagis som jag kännde ganska bra. Jag satt jämmte min granne Patrik då, det
känndes bra att sitta med någon man kännde.
Jag har aldrig tyckt om skolan särskilt mycket så de första månaderna i
skolan satt jag bara och ritade dinosaurier som Lene hade i en perm i en
hylla i klassrumet. Jag kom lite effter i skolan men klarade mig i alla
fall. Åren gick och jag började 2:an 3:an och tillslut 4:an då var året 97
tror jag. Det året flöt skolan på ganska bra. Jag var orolig för att jag
inte skulle klara de Nationella proven i 5:an. När proven kom så gick det
ganska bra. Jag fick G på alla proven om jag minns rätt. När jag började
6:an var jag väldigt skoltrött, det var mitt värsta år i skolan. Jag tyckte
att det var svårt också gillade jag inte min klass. På våren skulle vi
välja 4 nya klasskompisar till 7:an. Jag valde Gustaw, Anna P och Markus.
När sommarlovet kom var jag glad att jag skulle slippa min klass. När jag
gick mot skolan hösten 2000 effter lovet tänkte jag på hur kul det skulle
bli att börja en ny klass och få nya vänner När jag kom till skolan så
träffade jag Gustaw som jag umgicks med den första skoltiden. Det tog inte
lång tid innan jag blev kompis med de andra i klassen. När vi hade gått i
skolan en vecka så åkte vi på läger till Långegrändslägergård. Det var det
roligaste läger jag har varit på. Jag blev också tillsammans med Matilda i
våran klass. Det var ett roligt år i 7:an. Det hade inte gått så bra för
mig det året men det var roligt ändå.
När jag började 8:an så skärpte jag mig rättså reält. 8:an var det svåraste
året i högstadiet. Jag oroade mig för de Nationella proven, vi skulle ha i
nian. Det här är ett av de Nationella proven vi har i svenska. Jag hoppas
att det går bra.
Mina skolår
Texten är skriven på dator
De tre åren har snart gått. 3 år. jag viskar orden tyst för mig själv, det
låter overkligt. Tre år har jag haft lektioner i samma salar, haft samma
lärare och samma skåp.
Hur tråkigt det än låter så har jag knappt hunnit känna av det. Allting har
gått så himla fort. Jag minns första skoldagen. Den var så spännande, man
var så obekant med allt och alla. Åren har gått fort men ändå har dagarna
känts som evigheter.
Jag går till skolan, samma väg. Vägen det alltid varit och alltid kommer
att vara så länge jag går här. Det är kallt och jag fryser, jag tappar
känseln i fingrarna, kan inte röra mina läppar och mitt ny duschade hår
blir som istappar. Vägen känns lång, längre än vanligt.
Jag börjar småspringa, snart når jag skolan, värmen.
Ordet skola tar upp både lyckliga o jobbiga tankar. Mest jobbiga för min
del.
Alla andra i klassen tycks inte känna av detta, dem ser så lyckliga och
problemfria ut.
Jag går till skolan med ett tvång visst är det ett MÅSTE att gå i skolan,
men när man inte skött den som jag gjort, så är det inte roligt längre, jag
önskar att jag kunde göra allting ogjort.
Men det går ju inte, det är omöjligt. Jag tänker tillbaka på de jag gjort
eller rättare sagt inte gjort, och ångrar mig. Önskar jag kunde spola
tillbaka tiden och förändra allt, göra läxor, gå på lektioner. men det går
ju fortfarande inte. Jag vet att jag borde tänka framåt istället för bakåt,
att tänka bakåt får mej att falla längre ner mot marken.
Men bilder går inte att suddas ut.
Så som tankar inte går att sluta tänkas eller känslor att sluta känna.
Detta är något man påminns om och alltid kommer att påminnas om så länge
man går i skolan. Men ordet skola tar inte bara upp jobbiga,dåliga och
besvärliga minnen, utan också en del lyckliga, det har alltid hänt något
roligt på lektionerna, något som man kan tänka tillbaka på och skratta,
något som kommer följa mig livet ut. För visst har jag den underbaraste
klassen, dom är inte bara klasskamrater utan också underbara vänner som
alltid ställt upp, alltid funnits där för en och alltid hjälpt mig. Hur jag
än skött mig.
När jag tänker tillbaka till första året, sjuan. Så kan jag inte låta bli
att le, det var inte bara första skoldagen utan det var också då allting
började, smink, tuffa kläder och tufft beteende. Man ville bli en i
mängden. Betygen var då bra. Man kände ju ingen då och ville göra ett gott
intryck. Men tråkigt nog så förändras man, men måste gå igenom den jobbiga
perioden, många går igenom den men är det ett måste? För varför känns det
som om det bara är jag som gör det? Och hur länge ska den vara? Jag vet
inte hur den började bara när den började. Det var i andra året,åttan. Man
började smått skippa några lektioner. Sedan blev det värre och värre. Som
cigaretten, det börjar med några gånger i veckan, men slutar med att man
blir beroende.Jag antar att jag föll för grupptrycket, så som annat folk
gör för sprit och knark. Man är dum, man låter sig övertygas. ”Att missa en
lektion är väll inte så farligt.” Sedan ångrar man sig men gör ändå inget
åt saken. Men sprit, knark och cigaretter är väll ändå värre. eller? Skolan
är ju framtiden och går man inte till skolan..så blir det väll ingen
framtid? Så det kan med andra ord inte jämföras. Inte enligt mig, visst har
droger och alkohol den kraften att kunna döda en människa. Men att inte
sköta skolan och sedan börjar bry sig när det är försent då dör
inombords,sakta och långsamt. För man har låtit det gå för långt och inte
insett att saker man gjort varit fel förräns det varit försent.
Och sen kommer tredje året, nian. Då det är meningen att man ska kämpa,
kämpa och kämpa. Och fortfarande har man inget ork i kroppen, bara viljan,
men den tycks vara för svag.
För fortfarande har man inte ändrat på sig, men är den man varit sen man
började förstöra för sig själv. När och hur kommer det att sluta? I sagor
slutar det alltid lyckligt men hur blir det när man lever i en mardröm då?
Texten är skriven på dator
1. Mina skolår
Mina år i novaskolan
Det hela började i sexan. Då vi skulle förbereda oss för sjuan och
klassbytet till novaskolan. Jag kände min nervös inför detta och trodde att
jag inte var beredd för nåt sånt, vilket nog var fel för när jag började
sjuan så var det faktiskt istället lättare på något sätt. Man lärde sig
grejer på mycket kortare tid, längre raster hade man och såklart hade man
långa sovmorgnar det jobbiga var att man sluta ganska så sent nästa varje
dag och att man att man fick en del läxor med sig från skolan. Skolan hade
en viss dag i sjuan då man skulle åka på läger med sin klass den var rätt
så skojig ärligt talat men man fick inte i för sig inte sova mycket när dom
andra prata hela tiden. Så småningom började man få prov rätt så ofta och
så var utveckling samtalen också, Där man pratade om din framtid och att
man skulle få betyg nästa år jag fick kalla kårar över detta med betyg
redan nästa år, Hur mycket kommer det att kräva? Kommer jag att klara det?
Dessa frågor surrade omkring i mitt huvud irriterande.
Höstterminen närmade sig mot sitt slut, det var typ åtta dagar kvar till
skolavslutning och det var lussespex en rolig grej i skolan som det brukar
vara varje år innan vinterlovet, det blev grejer som t.ex. spybar, strippor
och m.m. Under själva vinterlovet hände det inte mycket och det dröjde inte
länge innan skolan började igen vilket var fruktansvärt jobbigt då man var
tvungen och vakna tidigare nu igen. Vårterminen var något jobbigare för att
då hade vi fler prov i ämnena svenska, matte och engelska och det är alltså
huvudämnena fast som sagt så är det inte betyg åren ännu, så jag tog det
lugnt och inte så allvarligt vilket man igentligen skulle göra för detta
vara bara ett förberedelse år inför åttan och nian. Tiden har rusat iväg nu
är det bra ett par veckor kvar till sommarlovet och årskurs sju närmar sig
mot sitt slut.
Veckorna har gått och nu är det sommarlov en vecka kvar tills man börjar
åttan det känns obehagligt på nåt sätt för detta år kommer man få betyg med
sig hem efter skolavslutningarna. Idag började skolan då och jag var något
nervös efter att inte ha möt klassen i tio veckor, nu har man en
fruktansvärt jobbig tid framför sig betyg åren har börjat och jag ser inte
alls fram emot det. Ett par veckor har gått så är det prov nu igen som
kommer sättas in i betyget, detta gör mig väldigt nervös men jag klarar
proven ändå. Det dröjer inte länge innan utvecklingssamtalet för
höstterminen kommer och jag får reda på att jag har fått en enda
betygsvarning och det är i matte för att jag inte har räknat ordentligt,
jag svär till mig själv att höga detta. Sedan så är det dags för
vinterlovet nu igen det är en vecka kvar till dess och det är lussespex
idag igen, jag tyckte att det var bättre detta år än vad det var förra
året. Veckan har rusat iväg och idag är det avslutning jag känner mig
nervös, väldigt nervös för vilket betyg jag kommer få. Nu är jag påväg hem
skolavslutning var väl okej betyget däremot var väldigt bra, godkänt på
allt utom b-språket Men nu så undrar jag på hur mamma kommer tycka om detta
också, Ville hon att det skulle bättre? Hon tyckte att det var fruktansvärt
bra gjort av mig.
Efter vinterlovet var jag väl förberedd för denna termin som även som den
förra började väldigt hårt. Vi hade redovisningar t.ex. som jag inte alls
är bra på för att jag är fruktansvärt nervös inför såna. Under april månad
så hade jag det väldigt tufft med läxor. Nu var det bara några veckor kvar
till sommarlovet och jag hade tre prov i respektive huvudämne matte,
engelska och svenska, Svenska och engelska provet gick rätt så bra fast sen
så kom matten nu igen jag fick inte alls bra i slutprovet så då sa läraren
att det blir icke godkänt vilket blev väldigt besviket. Tiden har glidit
iväg och jag går hem med mitt betyg som inte alls var bra och jag undrar
vad min mamma kommer att tycka om detta. Hon också tyckte inte att det var
bra men är bombsäker på att jag höger mig till gymnasiet. Nu har jag då
börjat nian och vi har vart i frejgården den första dagen och jag är påväg
hem med en kompis som säger att det är prao om två veckor och jag vet inte
vad jag ska välja för något. Min praoplats blev rusta vilket inte alls var
dåligt vi fick också ta grejer för 200 kronor. Efter praon sa hade jag SO
inlämning och svenska uppsats som ska lämnas in. En vecka kvar tills
vinterlovet börjar för tredje gången i denna skola och lussespexet dras
igång en tredje gång denna gång hålls föreställningen av en del nior från
våran klass. Idag var det avslutning igen då, och jag klara det godkänt på
allt. Så alltså har tiden här varit en ren blandning av bra och dåliga
minnen.