Mina Skolår.
Jag tycker att den är råligt nu för mina sista termin i grundskolan i
allafall. i skol-|tiden, var mycket bra iblan och tråkigt iblan. Dena bra
tid i skolan är, när vi har skollov. Den kan vara mycket råligt. På
skolanlov, jag bråker träffa många nya kompisser from olika stället.
Jag minst en dag på skollove, när jag var ut tillsamans med mina klass
kompisser, vi spellade fotball, vi läker med varandra, låga pittzer och
borda. Jag tycker att den är så råligt på mina skoltiden, när vi har
skollov.
När jag började mina första skolåret under mellanstadietiden, den var så
spännande för mig. Föratt första dag när jag kom till skolan, jag sag mång
elever som jag hade inte känna i livet. Jag var mycket närvours i den har
tiden. Mina första ämnem som jag tycker att det var bra, den var idrott.
För att den gjörde att jag ska har många kompisser. I minna första
skolåret, dena ämnem som jag tycker om bäst var Engelska, Idrott, Mate,
Bild, Slöjd och Svenska. Jag tycker att den här ämnem var bra för mig, och
lärarena av den här ämnemna var myc-|ket snälla med mig. Jag tycker att den
var råligt iblan när jag hade prov, på olika ämnem, och iblan bli de
tråkigt med läxorna åkså. Den är samansak. Jag gillar att har läxa på bild,
för att nån går hem, man ska bara sittar och börja rittar. Jag tycker att
den var så råligt. I första året på skolan, jag hade fött många kompisser.
Jag tycker att den var lite anårlånda i skolan har i sverige. Jag trode att
det skulle vara samma saker from kom i mitt land sierr leone och med samma
reglar. Men det var inte samma reglar. Jag tycker att skollan i sverige är
mycket bettre än skolan i sierra leone. För att lärarena slåg elevena i
sierra leone. Elever förädrana betalar for elevena att går till skolan. Men
har i sverige den är inte samma saker. Jag tycker att den är råligt att går
i skolan i svrige. För att allt är gratiss, och den är mycket
mgörligheten.
Jag hade känns bra nu att jag koma snart lämnar grundskolan. Och jag
känns liten lädsson för att många av av mina kompisana ska flyta, som vi
har lämna grundskolan tillsamans. Ska flyta till andr stöden. Men om jag
känna mig ledsson, kanske jag åckså ska flyta till andra stöd. Men jag koma
sakna många av mina kompisserna som vi hade gick till samma grund skolan.
Jag tycker att det var mycket råligt i skoltiden, den gjörde att jag ska
känna många kompisser, och läre mig om många olika saker för Exämple: Jag
läre mig mycket om första och andra väldkriget, och jag läre mig mycket
svenska, mate, slöjd, bild, Engelska, och Teknik. För att första gånge när
jag gick till skolan jag hade inte lärt mig ingentin om de här ämnem, men
jag tycker att den var råligt att läre mig om den här ämnem. Och den är så
viktig att man ska läre sig i skolan.
Etnicitet: Själv invandrat
Att byta skola/Att byta klass
Jag har bytt skola och klass en gång. Det var från Stegegrevsskolan 6B till
Hälleskolan 7B. De första veckorna i 7:an var jobbiga, jag kände nästan
ingen i den nya klassen. Det var jag och två st killar till från min gamla
klass. Det var svårt att hitta till alla klassrum och det tog ett tag innan
man lärde skänna alla. Jag själv och Niclas bråkade varge rast nä|stan,
antingen gick han efter mej och ville bråka eller så var det jag som gick
efter honom o ville bråka. De två första veckerna prata jag nästan ingen
ting me dom andra i klassen. Men nu har allt blivit bra. Ingen bråkar med
någon annan, alla tål skämt också. Det är bra stämning i klassen.
Nu har jag inte mera och skriva.
Min syn på skolan
Hej!
Jag är en ambitiös elev från AC skolan, som heter Amik. Under hela min
nioårig skolgång har upplevt både possetiva och negativa upplevelser i
skolan.
Allt från att bli utkastad ur en dörr av en lärare till att jobba Ma efter
skolan med min underbara Ma lärare Sofia. Under min skoltid har jag nästan
alltid försökt vara possetiv och jobbat hårt för att uppnå det bästa
betyget så möjligt, men det har varit hinnder till detta t.e.x lärare och
elever. Men det finns även lärare och elever som har hjälpt mig uppnå de
betyg jag vill ha för min framtid och även hjälpt mig vara possetiv.
En av skolans största brister idag är att lärarna har för lite kunskap om
barn och ungdomar. Det leder till att det blir svårare för dem att lära ut
sina kunskaper till eleverna. Jag tycker att när de blivande lärarna går på
sin utbildning, så ska det finnas en kurs om barn och ungdomar. Denna kurs
ska hjälpa lärarna att förstå barnen och förstå hur de tänker och agerar.
ny sida
En annan stor brist som finns i de flesta grundskolorna i Sverige är att
skolorna oftast köper in dåliga (svaga) datorer för att de vill hålla en
låg buget.
I min skola har vi datorer som är näst intill oanvändbara.
Skolan förstår inte hur viktigt den är med datorer. Om runt omkring 10 år
så kommer en person som inte kan mycket om datorer betraktas som en
analfabet. 2000-talet kommer att bli en dator generation.
Just därför ska skola ha bra datorer så eleverna kan använda de till max.
En av skolans bästa förändringar under min skolgång är att de skapade
”verkstadstid”. Verkstadstiden har get eleverna möjlighet att göra sina
läxor i skolan och att jobba upp sig i de ämnen man är mindre bra i.
En annan bra förändring är att lärarna inte bara går efter vilket betyg man
får på provet, utan de kollar även hur man jobbar på lektionerna innan de
sätter sitt betyg.
MVH Amik Abdullah 9 D ac skolan.
Mina skolår
Jag heter senad shabani. Jag är född i kosovo, men jag flyttade till
Sverige när jag var 1½ gammal. När jag började första klass så hade jag
lite problem med svenskan eftersom mina föräldrar inte kunne så bra svenska
själv så jag lärde mig ingenting av dom. Men i slutet av förstaklass så
pratade jag nästan flytande svenska. jag lekte nästan hela-|tiden med
eleverna från min klass även efter skolan. Jag kan förklara hur jag lärde
mig så lätt svenska. Det började med att så fort jag Gick in i klassen så
sa jag till min lärare att jag ville snacka med henne, så hon gick ut till
koridorren med mig då sa jag.: Jag skäms, tänk om dem inte gillar mig? då
sa hon.:
-varför skulle inte dom gilla dig? Jag bara var tyst jag visste inte vad
jag skulle göra så jag bara gick in och satte mig. Meningen till att jag
berättade det är att när man kommer från ett annat land och börjar i en
klass så är man oftast lite nervös och rädd att ingen kommer att tycka om
en, men jag blev van-
ny sida
efter sådär 2-4 veckor.
Att gå i första klass det var kul vi gjorde tusentals lekar och mina lärare
var jätte snälla. Jag kommer t.om. ihåg deras namn kristin och malin.
Kristin hade också en son i klassen han hette Johan. Vi brukade nästan
alltid leka efter skolan. Men när jag skulle börja i andreklass så bestämde
mina föräldrar att vi skulle flytta till Karlskrona. Jag började nästan
gråta för att jag ville inte flytta. Jag hade alla kompisar där. Men det
hjälpte inte så vi flyttade och jag fick börja i andreklass i Karlskrona.
Då gick jag i en skola som hette långängs-skolan. i tredjeklass började jag
på Sundbyskolan skolan och den skolan förändrade mitt liv totalt. Det var
många som mobbade folk som trodde att dom var coola. Så dom mobbade mig
också men jag brydde mig inte. Jag bara gick vidare när jag såg dom. Men i
fjärdeklass gick dom en nivå högre dom började snacka om ens mamma och det
pallade jag inte med, så jag gav honom en rak höger rakt i ansiktet. Då
efter det började han respektera mig, men en dag tog han med 10 st
kompisar. Då var jag och min store bror ute på rast. Då började dom mucka
och min storebror gick i 6:an och vi i 4:an då blev det ett litet slagsmål
mellan oss och vi vann. Sedan dess har mitt liv varit ett normalt liv. Den
ända nycklen till att leva ett bra liv i en bra klass är att ta hänsyn till
varandra och va snälla. Ifall man känner sig lite blyg så kan man snacka
med en elev lära känna varandra så har du en bra framtid från 1-9 klass.
lärarkommentaren oläslig
Mina skolår
Den allra första skolan jag gick i var en amerikansk skola. Då bodde jag i
Bangalore där jag är född. Jag gick där i kindergarten, som är samma sak
som sexårsverksamhet. Självklart prata|de jag engelska. Jag kommer ihåg att
jag knappt kunde ett enda ord på engelska innan jag började där. Men jag
lärde mig snabbt.
Jag gick bara där i ett år och jag önskar nu att jag hade fortsatt gå där.
Jag kommer ihåg väldigt mycket, fast jag var ganska liten. När jag tänker
tillbaka kommer jag ihåg att jag hade roligt. Då skrattade jag och var glad
för det mesta. Jag hade många kompisar som jag lekte med, och vi gjorde
alltid något roligt i skolan.
Högtider som halloween, alla hjärtans dag och st: Patricks day minns jag
speciellt.
Under min tid på kindergarten kändes allting som en lek, allt var så
enkelt. Jag tror nog att det är hittills mitt bästa skolår. Jag är också
tacksam över att jag har fått uppleva att gå i en skola som är så
annorlunda från Sverige. Då förstår man vad man att det finns skolor som är
bättre än Sveriges.
Inte för att jag tycker att dom är dåliga, men man har något att jämföra
med.
När jag skulle börja ettan flyttade vi till Sverige. Det var första gången
jag bodde här. Jag kom till en bråkig stor klass och jag minns att jag inte
tyckte om det i skolan så mycket. Inte som jag hade gjort förut.
Jag började i den skola som jag går i nu, Sockenplanskolan.
Jag komme faktiskt ihåg min första skoldag i ettan, fast inte så mycket i
och för sig. Det jag minns var att jag fick en kompis som hette Linnea och
att vi fick potatisbullar med lingonsylt till lunch. Det är konstiga saker
man minns.
Jag gick i Sockenplanskolan under hela lågstadiet. Jag kommer ihåg att jag
var ensam ibland och ibland hade jag kompisar. Jag tyckte att många utav
mina klasskamrater var barnsliga, speciellt killarna. Det är två vänner som
jag hade som jag aldrig kommer glömma. Viola och Ida. Det va dom två som
betydde mest för mig i skolan under lågstadiet. Det är förvånands|värt
mycket jag kommer ihåg, det finns så mycket att berätta, men för att gå
vidare måste jag berätta om när jag började mellanstadiet. Vi flyttade till
Egypten när jag började fyran. Jag vissteinte ens vad det låg när pappa sa
att vi skulle flytta dit, men när jag fick höra att det låg i Afrika tyckte
jag att det var häftigt. Det var inte så svårt att flytta från Sverige, jag
visste ju ändå att vi skulle komma tillbaka. Det var tänkt från början att
vi skulle bo i Egypten i två år, men vi bodde där i tre år. Alltså under
hela mellanstadiet.
jag började i en liten svensk skola, med bara trettio elever. Mina syskon
började i en amerikansk skola. Jag kan ångra nu att jag inte valde den
amerikanska för att jag skulle ha fått mycket bättre undervisning. Att vara
den enda som gick i svenska skolan fyra syskon som gick i den amerikanska
var lite jobbigt ibland. Jag fick en utanförskänsla. Jag tyckte att de
glömde bort mig ibland och att mina syskon tog för myck|et plats. Fast jag
trivdes bra i Svenska skolan, de första två åren i alla fall. Det var bra
samman|hållning mellan eleverna, eftersom vi var så få. Åldrarna var
väldigt blandade, vilket var en bra sak. Det var kul att umgås med dom som
både var yngre och äldre än en själv. På rasterna kunde hela skolan t ex
spela fotboll, pingis eller basket. Vi gjorde många skol|resor, där vi bl a
var på safari, badade i varma källor, fick uppleva den egyptiska kulturen
eunt omkring Egypten. Jag är ännu en gång tacksam över att jag har fått
uppleva detta. Jag har fått uppleva saker som vissa andra svenskar inte har
upplevt eller aldrig kommer att göra. I och för sig så kanske dom inte
förstår vad dom har missat, men jag förstår vad jag skulle kunna ha missat
och jag är tacksam att jag inte har gjort det. Den bästa vännen som jag har
fått i Egypten är Åsa. Jag har fort|farande kontakt med henne. Hon gick
också i svenska skolan i en klass under mig. Jag kommer ihåg innan hon kom
till Egypten hade jag tröttnat lite på mina andra kompisar. De var väldigt
barnsliga. Jag kunde inte förstå hur de fortfarande kunde leka mamma, pappa
och barn.
När Åsa kom blev vi ganska fort bra kompisar, eftersom hon också tyckte att
de var barnsliga. Fast vi var ju ändå kompisar med de andra ändå, men vi
kanske mest var för oss själva.
Jag kommer ihåg att i sexan när Åsa flyttade tillbaka till Sverige tyckte
jag att det blev ganska tråkigt i skolan. Mina andra kom|pisar hade mognat
till lite, så det kändes i alla fall bra. Detta kanske låter värre än vad
det var, men jag tycker inte att det var så hemskt utan henne. Jag klarade
mig. Jag visste att jag snart skulle få träffa henne igen.
Andra terminen i sexan kände jag hur mycket jag längtade till Sverige. Jag
vill verkligen flytta tillbaka.
Det var ändå hemskt att flytta från Egypten. Jag skulle ju inte komma
tillbaka. Allt fick man lämna, huset, hundarna, skolan, kompisarna. Det var
så mycket jag skulle sakna och som jag nu fortfarande sak|nar. Nån dag tror
jag ändå att jag ändå att jag kommer åka tillbaka dit.
Att börja i sjuan, högstadiet i Sverige var hemskt. Jag förväntade att jag
skulle trivas bra i Sverige, men jag var ändå orolig för hur det skulle bli
med skolan.
Jag började i samma skola som jag gick i innan. Sockenplanskolan. Det var
många elever som fortfarande gick här sen förut. Egentligen ville jag inte
gå i den här skolan igen, men mamma och pappa sa att det var bäst så
eftersom det inte fanns en bättre skola jag kunde börja på.
Jag tyckte inte om att det var så många som kände igen mig och var
intresserade över hur jag hade förändrats.
Det som jag upplevde som jobbigt var grupptrycket, jag var inte van vid det
på detta extrema sätt. Jag är inte en såådan person som lätt faller för
grupptryck, emn jag tyck|te att det var jobbigt att man inte längre hade
kvar känslan att alla kunde vara med alla. Jag fick några kompisar i alla
fall, två utav dom stod mig lite när|mare.
Det var jättejobbigt att hänga med i skolan. Eftersom jag tidigare inte
fått så bra undrvisning låg jag lite efter. Men jag försökte så gott jag
kunde. Gjorde alltid läxorna och sen kändes det som jag hade kommit ikapp.
Andra ansåg mig som en utav de duktigare eleverna.
Sjuan tycker jag i stort sett var ett bra år. Fast jag hade under vissa
perioder varit ganska deprimerad, eftersom jag saknade Egypten och jag
tänkte mycket på Bangalore. Det gör jag nu också och jag tror att jag
alltid kommer göra det.
När sjuan slutade flyttade en utav mina närmaste vänner. Jag insåg inte då
hur svårt det skulle vara utan henne.
Åttan var ett väldigt jobbigt år. Mina kompisar svek mig och jag trodde
själv att det var mitt fel, fast nu förstår jag att det inte var det.
Mina slutbetyg i åttan visade sig vara bra ändå. Jag hade kämpat mycket för
dom.
Vid slutet av åttan kände jag att jag inte kunde gå kvar i samma klass
längre. Jag hade inga riktiga kompisar och arbetsmiljön var stökig.
Då funderade jag på att byta klass till denna. Det var otur att det var en
matte och NO klass som jag tänkte byta till. Annars skulle jag utan tvekan
ha velat byta direkt. Matte är inte precis mitt favoritämne. Det har varit
tufft och väldigt ansträngande att byta klass. Men ändå tycker jag att det
var bra att jag bytte. Det är mycket bättre arbetsmiljö i den här klassen
det är lättare att koncentrera sig. Tyvärr sänktes ändå mina betyg med 15
poäng. Som sagt så var det ansträngande att byta klass, men betygen ska jag
höja.
På ett sätt känns det sorgligt att lämna grundskolan men ändå skönt. Man
inser att man inte längre är så liten längre och om man vill hinna göra
något nu i grundskolan ska man göra det nu. Själv är jag lite trött på den
här skolan. Har snart gått här i sex år. Det kommer bli både spännande och
nervöst att börja gymnasiet. Det är steget till nåt nytt. När jag lämnar
denna skola kommer jag känna mig lättad och befriad, kanske låter konstigt
men, så tror jag att jag kommer känna.
Att byta skola/Att byta klass
I 6:an känndes det som om det fanns en länktan till nästa skolår, då man
äntligen skulle börja på högstadiet och i en ny klass.
Men det fanns ändå en oro att man inte skulle få med sig någon av sina
”bästisar” till den nya klassen. Men så en månad innan sommarlovet fick vi
reda på dom nya klasserna jag och 3 av mina bästa vänner hamnade i samma
klass.
Glädjen vart förståss stor och man blev mer förväntansfull än tidigare.
Ett par veckor innan terminens slut gjorde vi ett studiebesök. Den ganska
spännande med speciella klassrum enbart för vissa ämnen och en alldeles
egna datasal.
Sista veckan innan lovet fick vi träffa våran blivande klass.
ny sida
Till det mötet kom jag och en kompis lite sent så det var bara att sätta
sig ner och försöka vara tyst, på detta möte fick man inget direkt intryck
av den nya klassen. Nu äntligen var det dags att lämna mellanstadiet, men
först väntade ett långt och skönt sommarlov fullt med fritid, sol, värme
och allt vad det innebär. Så det hände att man i mellanåt glömmde bort vad
som väntade en
ny sida
men man hade det hela tiden i bakhuvet på något sätt.
Nu var det äntligen dags att börja. Första veckan hade vi uteaktiviteter
och lekar för att lära känna varandra. Vi vart indelade i grupper
tillsammans med 8:er och 9:er som vi skulle utföra olika uppgifter vi fick,
9:orna var inte alltid schysta mot oss 7:or dom ville kanske bara visa upp
sig på något sätt.
ny sida
Men vi överlevde den veckan och jag tyckte att det var ganska kul.
Efter ett par veckor kom man in i det nya systemet och det flöt på ganska
bra, trots allt jag är ju här idag..
/G+
Mina skolår
Nå?, vad kan man säga, mina skolår När jag gick på dagis hade jag alltid
någon kompis att vara med. Nån gång varje vecka gick ”sexårsgruppen” som
jag var med i, vi hälsade på ett dagis som låg i övre solvalla (mitt låg i
det nedre). Där retade några killar alltid mej, men hur kunde Jonas killen
som retade mej mest veta att han och jag skulle bli ”bästa kompisar” när vi
blev placerad i samma klass när vi började ettan på hallängskolan. Under
den tiden var vi alltid med varandra, själv brydde jag mej ingenting i
skolan. Jag hade mycket kompisar på skolan eftersom mina gammla vänner på
dagis började i samma klass som jag. Åren gick tvåan, trean och fyran här
skulle mitt liv förändras helt. Fortfarande brydde jag mej inte i skolan.
Det enda jag gjorde på fritiden var att spela spel och vara med kompisar.
Men så kom det, jag fick höra att vi skulle flytta till Luleå.
Det tog jag riktigt hårt men klagade aldrig. Jag som hade bott här i
eskilstuna i 10 år skulle flytta ifrån alla mina barndomskompisar. När jag
väl hade kommit till luleå blev jag rätt ensam på det sommarlovet. Men
jonas var och hälsade på typ två gånger. Sen började jag femman på
solbäcksskolan, läraren var väldigt dålig och inte några kompisar hade jag
heller. Men med tiden blev jag kompis med många människor på skolan, dom
främsta var Patrik och Jonny som var barndomskompisar. Vi blev goda vänner.
fortfarande brydde jag mej inte i skolan men hade heller aldrig några
större problem i ämnerna, förutom träslöjd. Året gick, och för en tid
glömde jag nästan bort eskilstuna. Jag och Jonas var mycket sällan och
hälsade på varandra. Sommarlovet kom och jag, patrik och jonny var bra
kompisar både på skoltid och på fritid. Eftersom femman var sista året på
solbäcksskolan så började jag på en ny skola Fridhem|skolan 6-9. Det kändes
kul att börja på en ny skola. Jonny placerades i 6a, jag placerades i 6D
med Patrik. Nu i Sexan hade vi rätt mycket prov som jag upplevde som mycket
svåra, men jag tror att jag hade G i alla ämnen, vilket inte spelade någon
roll tyckte jag. Jag började bli mer och mer irriterad på Patrik och Jonny
och började se vilka dom verkligen var, det slutade i bråk och jag blev
aldrig mer kompis med Patrik eller Jonny. Då blev jag verkligen ensam.
Men då efter en tid bestämde jag mej för att vända mej till killarna i
klassen som alltid satt för sej själv och pratade. Jag lyckades bli kompis
med dom och det visades sej att dom var mycket bättre kompisar än Patrik
eller Jonny någonsin varit.
Jag höll fortfarande kontakten med Jonas. Då när jag slutade sexan. Då var
det att flytta tillbaka till Eskilstuna av någon anledning. Det blev jag
faktiskt glad över. När jag var tillbaks till Eskilstuna igen så insåg jag
att jag hade förlorat kontakten med alla mina barndoms kompisar förutom
Jonas. Men så kom tiden när jag började här på Harsjöskolan i sjuan. (Jonas
började på solvalla). Här har jag gått sen dess. Klassen som jag går i nu
har jag aldrig hittat en riktig vän, jag har väl kompisar på skolan men
ingen har samma intressen som jag eller tycker något gemensamt med mej. Jag
har alltid haft två riktiga vänner som alltid har varit lojala mot mej,
Anders och Jonas. Dom har jag känt sen bardommen. Jag har varit i mycket
bråk och konflikter både med vänner och fiender. Och har lärt mej att man
ska vara väldigt rätt om sina kompisar. Jag har haft många vänner som
Patrik och Jonny, olojala jävlar som jag har hamnat i bråk med. Man säger
håll dina vänner nära men håll dina fiender närmare…
Albin! Du har gjort många viktiga reflektioner och funderingar över din
skolsituation. Bra!
Min syn på skolan
Hej! Jag heter Bobby och jag går i en skola som heter Hobyskolan. Den
ligger i Borås.
Jag tycker vi på våran skola behöver mer personal och absolut fler lärare.
Då behöver man som elev inte vänta lika länge på hjälp. Vi behöver personal
som går runt i korridorerna och tittar så det inte är bråk eller blir det
eller någonting annat. Man som elev skulle känna sig tryggare. Jag tycker
vi skulle ha rulltrappor istället för vanliga trappor för när man har gått
upp för alla trappor så orkar man inte mer och man vill bara lägga sig ner.
Du kanske tycker att det är bra att gå upp för alla trappor för man får
bättre kondition. Visst det tycker jag med men man blir så trött att man
inte orkar hänga med på lektionerna vilket inte är bra.
På rasterna får vi inte vara i våran gymnastiksal vilket är synd för man
får bättre kondition av att röra sig och enligt texthäftet på sidan 8 får
man bättre betyg. På sidan 8 så handlar det om en skola som har en så
kallad SA-tid. SA-tid är självständigt arbete varje dag, sammanlagt 6
timmar i veckan. Man som elev kan välja att ha två extra idrottstimmar
utöver de obligatoriska idrotts|lektionerna. Man kan välja bland olika
sporter som t.ex. fotboll, ishockey, handboll m.m.
Vi på skolan har IPS vilket nästan är likadant som SA-tid fast vi har de
bara tre gånger i veckan och sammanlagt tre timmar i veckan. Vi kan bara
välja att ha en gång i veckan idrott. Vi har inte som dom bara en idrott
utan olika sporter och lekar. Jag skulle vilja ha IPS varje dag och så
skulle man kunna välja idrott på varje IPS pass.
Hej då!
ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…
Betyg: G
Mina skolår
Vi hade just flyttat från Finland hit till Umeå när jag skulle börja lekis.
Jag kommer ihåg att det var väldigt spännande att börja lekis, och att få
nya kamrater. Det gick bra för mig, ändå jag pratade Finska men jag lärde
mig fort att prata svenska. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden.
Det är en liten Detalj som jag kommer ihåg väldigt bra. det var att utanför
lekis så fanns det en gungställning med endast två gungor. Till de försökte
vi alltid komma först till på morgonen, men det var Mikael Roosblad som
oftast satt där först.
1,2 och 3 var nästan likadana. När jag skulle börja 1:an så kommer jag ihåg
att det var så mycket mer spännande, än att börja lekis. Jag vet inte
varför kanske För att när man börjar lekis så börjar man egentligen inte
skolan men när man början 1:an så börjar man skolan ”på riktigt”.
Årskurs 1 och 2 så hade vi en ganska speciell lärare. Hon spelade väldigt
ofta gitarr, t.ex. ”Broder Jakob, sover du?” på alla möjliga språk. Det var
ganska kul ändå att lära sig att sjunga, en liten fördel.
3,4 och halva 5:an så hade vi en lärare som hette Agneta. Hon var ganska
jobbig. För alltid när det hade hänt en liten grej, att någon retat någon
annan el. liknande. Då skulle hela klassen sitta i en ring och prata om vad
som hade hänt. Det hände ganska ofta att någon gjorde någonting. Så då blev
vi sittande i den där ringen väldigt ofta. Jag vet inte om det blev så
mycket bättre av att sitta i en ring och snacka.
Halva 5:an och hela 6:an var de roligaste åren på mellanstadiet. Då hade
man lärt att känna alla i hela klassen helt bra. I 5:an brukade vi köra
snöbollskrig mot 6:orna. Det var väldigt kul men vi var också enormt fega
för gick oftast alla mot en 6:a. Den här sista perioden av mellan|stadiet
så fick vi en ny lärare igen som hette Birgitta Almgren. Hon var den bästa
läraren jag hade på suoviisaariskolan. Hon var enormt snäll och bra på att
lära ut till elever.
I slutet på vårterminen i 6:an så åkte hela våran klass på en klass|resa
till Finland, vi var där i en vecka. Vi till Vasa och var där i två dar.
Första dagen så åkte vi båt halva dan och shoppade den andra halvan. Andra
dan så åkte på massa museum och liknande. Tredje dan så åkte vi buss till
Lappo. Vi skulle sova i en liten by som heter Lappokiila och där sov vi i
stugor. När vi kom dit så var det nästan kväll, så vi såg oss omkring sedan
så gick vi och sov. Fjärde dagen så for vi till Lappajärvi, en väldigt känd
Fjord som fjället går rakt ner på bägge sidor. Där inne fiskade vi och
Andreas fick tre jätte|stora sejar. Femte dagen for vi hem. Det är mina
minnen från Suoviisaari|skolan.
Det var en väldigt bra skola tycker jag. Jag tror det är bra att gå i små
skolor när man är liten.
G-