Inskannad version

Mina skolår

texten är skriven på dator
Aldrig för hade jag varit så nervös, men samtidigt så förväntansfull som
när jag skulle börja i första klass, Maleskolan. Jag kommer ihåg hur jag
gick med mina föräldrar som nog var minst lika nervösa som jag, ned för den
steniga vägen en hyggligt varm augistidag. När far öppnade grinden till
skolan fick jag för första gången se mina allra första skolkamrater. Det
var en livlig stämningen bland alla föräldrar och barnen. De bjöds på
kaffe, bullar och saft och mycket annat som för det mesta dels föräldrarna
gottade i sig. Väl efter mina föräldrar hade hälsat på mina nya fröknar
sprang jag bort till lekplatsen där alla andra förstaklassare lekte. Där
efter gick allt så fort. Innan jag ens visste av det, så gick jag på
mellanstadiet. Visst kände man sig en aning äldre, men fortfarande var man
ett barn. Maleskolan hade jag lämnat bakom mig, med en massa roliga minnen.
Nu var det Hedbergsskolan som gällde med Pog, fotboll och kompisar. På
lektionerna var det aldrig en tyst stund. Alltid fanns det någon som kom på
något nytt ståhej. Men jag fann min fridplats. Från vårat klassrum, från
min bänk, från min stol hade jag nog den finaste utsikten en fjärdeklassare
kan ha, ja, jag kände mig som en kung, med en utsikt över fotbollsplanen
och idrottshallen och alla träden, den branta, gräsiga backen, som var
vackrast när det hade regnat lite lätt på kvällen innan. Då var det ett
rent nöje att gå till skolan, bara för att få sitta på en sådan plats. Men
då kom dagen då läraren hade bestämt sig för att flytta runt alla eleverna,
eleverna som protesterade medan andra jublade. Själv grät jag nästan.

Och då så gick man i sjätte klass i Hedberg. Man var störst utav de minst
och man kunde nästa smaka makten i munnen. Det enda problemet var att man
nästan var som en hyena. Man skrattar tills lejonen kommer.
Högstadieeleverna. På rasterna fick vi lov att springa upp i
högstadieelevernas kafeteria och köpa godis. Jag var beroende utav klubbor,
helst köpte jag de som färgade av sig på tungan. Hur som helst, en rast när
jag precis hade köpt klubbor kom en nia förbi. Han frågade om han kunde få
en utav mina klubbor. Jag frågade vad jag skulle få utav han. Med ett
leende på läpparna svarade han: -skydd. Givetvis så gav jag honom tre
klubbor. Då var man en hyena som hade blivit adopterad utav lejonen, aldrig
vetande när de skulle bli hungriga. Med då kom tiden då mina föräldrar
beslutar sig för att skilja sig. Mor bestämde sig att flytta till Ekudden,
och far till Åsen. På så sätt skulle jag senare möta min nuvarande klass i
Sjöaskolan. Men fortfarande en termin kvar med min gamla klass i Hedberg.
Den terminen var nog den bästa jag upplevt i mitt liv än så länge.
Sent in på terminen så var det inte så mycket läxor och man kunde bara ta
det lugnt.
En sådan stämning kommer jag nog aldrig mer att få vara med om. Det går
heller inte att beskriva. Det är något som inte kan skrivas ner på blad
eller tryckas ner på ett tangentbord. Det finns inget ord som kan beskriva
en sådan stämning.

Då lade jag mig helst ner på den gräsiga kullen, kände mig lite grann som
tjuren Ferdinand, medan det andra alternativet, fotboll, inte tilltalade
mig så mycket just då. Inte heller de andra fotbollsnördarna valde att
sparka boll. Skolavslutningen och det efterlängtade sommarlovet närmade sig
med hast. Nu finns det inget skolarbete kvar, utan nu skulle lådorna
rensas, bänkarna tvättas och flyttas till en annan sal. Självklart var det
vi elever som skulle flytta och göra allt jobb. Skolavslutningen var nu
framme i vårat klassrum. Jag och mina klasskamrater hade samlat ihop pengar
till en stor bukett till våran lärare och hans hjälpassistent.
Hjälpassistenten hade gråten i ögat och halsen när hon tog emot buketten
som jag fick äran att ge. Alla sade adjö och önskade en trevlig sommar.
Sommaren det året var skapligt och jag hade inte tråkigt. Men en vecka
innan jag skulle börja i högstadiet, sjunde klass i Sjöaskolan, fick jag
fjärilar i magen. Jag hade inte tänkt på det innan så hemskt mycket men nu
när det var dags att köpa lite nya kläder för första skoldagen så slog det
mig. En helt ny, okänd skola, en helt ny okänd klass, nya okända lärare.
Då kom dagen då jag och min bror var tvungna att möta en helt ny värld.
Gelépudding var mer fast än vad mina ben var den dagen. Hjärtat bankade
vilt innan jag ens sett skolan. Jag hade tagit skolvägen bakom
idrottshallen och gick upp för trapporna bredvid fönsterna till
uppehållarn. Jag såg alla människor som är precis lika nervösa som mig men
ändå så verkar de så avslappnade, så lugna. Medan jag kollade på allihopa
undrade jag ”vilka utav dessa kommer att vara mina klasskamrater de
närmaste tre åren?”
Under hela min låg och mellanstudie tid hade jag aldrig varit ensam, hade
alltid haft en kompis vid min sida. Aldrig hade jag känt mig så ensam som
jag gjorde nu.

Jag fick veta att jag skulle ner i matsalen tillsammans med alla andra
sjunde klassare.
Där höll rektorn och vicerektorn tal men jag lyssnade inte utan spionerade
fortfarande på alla elever. Jag hade fått veta att jag skulle börja i 7A
och gå till en sal där jag äntligen skulle få träffa mina klasskamrater. Om
jag hade fått välja så hade jag nog valt att gå hem.
Då träffade jag en som frågade: – Ska du börja i 7A?
Nervöst kunde jag bara svara med ett simpelt: – Aa.
Tillsammans gick vi in i salen där vi skulle ta klassfoto. Där fick jag se
alla elever i 7A. Det var en präktig klass med en massa nya ansikten. Jag
talade inte direkt med någon, utan satt där under min nervositet och undrar
hur detta ska gå till. De första veckorna kände jag mig ganska ensam, men
sakta, sakta gled jag in i den nya världen jag har klivit in i.
Innan jag ens hann uppfatta det så hade jag en massa nya kompisar, inte
bara i min klass utan i hela skolan. Jag hann inte heller uppfattat
allvaret i att göra läxorna, eller att komma i tid i högstadiet, vilket
gjorde det ganska så jobbigt i åttan då jag var tvungen att ta igen allt.
Jag tror att en del lärare fick en ganska dålig bild utav mig då jag inte
skötte mig som man borde i sjuan. Men i åttan då man börjar med betygen
började jag tänka på gymnasiet. Om jag skulle komma in eller inte, med de
ganska halvtaskiga betyg jag hade. Under min tid som jag gick i sjunde
klass lekte jag bara, tog ingenting på allvar. Jag tycker att det är ett
under att jag står vart jag står idag så som jag slarvat i sjunde klass. Nu
medan jag sitter och skriver detta tänker jag på hur det kommer bli när jag
börjar gymnasiet. Kommer det att bli samma sak som att börja sjuan igen?
Eller kommer jag hantera det på ett bättre sätt? Jag har inte direkt något
stort präktigt minne från hela högstadiet, åtminstone inga trevliga. Jag
kan nöja mig med att jag har fått en massa nya kompisar.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augustidag om jag kommeri håg rätt så var det en måndag jag hade precis
vaknat. jag var så glad, jag tänkte ja engtligen, får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Såvardet dag att gå jag skyndade mig
att ta på mig jackan och skorna. Sedan gick det av. Vi åkte ner för gatan
jag börja känna en äcklig känsla som om det var en klump i magen. Jag
börjar att Tänka, Tänk om barnen är elaka mot mig. Jag bad min mamma att
stana bilen. Hon frågar huredetfatt min son?
– jo jag vill inte gå till skolan idag!!!
– varför inte det då?
– tänk om alla barnen är duma mot mig?
– Nej då dom kommerinte att vara
duma mot dig Okej!!
– Okej!!
så far det av. Mamma körde i i Gäst parkeringen och parkerade bilen så
hörde dom skol klockan ringa, då började dom å skynda sig in. lärare visade
väggen till klassrumet, alla var samlade läraren frågar
– Äralla samlade?
dom flesta nickar och visa roparja.
– Då säger lärare. Välkomna till Almstaskolan
– jag hetter Siv alm.
eleven börjar sedan med en ny berättelse, oklart vilken som är
finalversionen

Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augusti dag om jag kommer ihåg rätt så var det en måndag. Jag hade precis
vaknat, jag var så glad, jag tänkte Ja entligen får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Så vardet dags att gå, jag sknydade mig
och tog på mig min jacka och skor sedan gick vi. Ner förgatan gick vi Jag
höll mammas hand så hårt att jag nästan krossade den. Varför jag höll så
hårt var att jag fick ett par otäcka tankar om hur skolan var och hur alla
barnen skulle bete sig. Tänk om skolan är ligt ett fängelse där man
straffar dom barn som har gjort något dumt, Tänk om alla barnen skulle vara
elaka motmig, att ingen vill vara med mig. Det känndes som en stor klump
låg i magen det var den mest obehagligaste kännsla som jag någonsin hade
kännt. Jag rykte i mammas hand hon stande och böjde sig mot mig och frågar
vad det som har hänt? mamma jag vill inte börja skolan!!!!
– Varför inte det då?
– Tänk om alla barn är dum mot mig och tänk om skolan liknar ett
fängelse!!!
– Nej min son ingen kommer va dum mot dig och skolan liknar inte ett
fängelse det kan jag lova. Okej?
– Okej
Årskurs 6
det var roligaste året i mitt liv jag hade så många vänner nu varjag
alldrig ensam mer. men det blev ett också ett sorgsent år, Jag skulle
flytta till X-stad, nåt jag alldrig ville göra men pappa fick ett bättre
jobb han blev Vd för ett stort företag. Men jag kommer kontact med mina
vänner i hela mitt liv, jag håller på med det än. Den nya skolan jag skulle
börjai hette Kollehöjd skolan, jag var inte särskillt glad när jag började
jag skulle börjai 6C jag hade komiti mitte av terninen. Jag fick ganska
snabbt nya vänner dom hette Goran Hebevic och den andra Jonas Ferm. Det var
roligt att få nya vänner redan första dagen sedan dess har vi varit vänner
jag har haft det tur jag hade trot att mitt skol liv skulle bli ett h….
men ack så fel jag hade.
Årskus 7
Av en orsak hade mitt liv blivit rätt tråkigt jag viste alldrig varför men
det blev bara så, jag hade inte lust med nånting längre det gick nerot för
mig, kanske var jag olycklig? kanske fataddes nåt i mitt liv? Jag fann
alldrig något svar detta höll sig ända fram till hallva åttan. Det känndes
som blev uppdragen ur hålet. Det betendet kanske berode på att jag var
deprimerad, her.

Inskannad version

Mina skolår
19XX började jag i 1:an, fast jag kände ingen i min klass förutom min bästa
kompis som jag gått med på dagis, han hette Fredrik. Första dagen i skolan
skulle vi bestäma vem vi skulle sitta jämte, jag och Fredrik fick sitta
brevid varandra efter som vi kände varandra så bra..
Men jag och Fredrik var rätt så stökiga under lektions tid. och när vi
skulle sjunga ”nu är det slut för idag” så höll vi på att larva oss hela
tiden..
Till slut så tröttnade läraren som vi hade och hon hette Inga, hon var
tvungen att flytta på oss, jag fick sätta mig jämte en kille som hette
Tommy och Fredrik fick sitta jämte en tjej som hette Josefin.. Det hände
inte mycket mer under skolår ett..

Skolår 2
Efter ett långt sommarlov så kom jag tillbaka till skolan, resten av
klassen hade börjat tre dagar innan mig för jag fick lite längre lov
eftersom jag var utomlands.
I tvåan så fick också vara med en fritidslärare varje tisdag för att göra
kul grejer tex. rita, spela brännboll, baka och massa annat.
Vi blev uppdelade i två grupper i den första gruppen var B klassen och dom
fick ha en fritidslärare som hette Pia, vi fick ha en som hette Susanna.
Klassen lärde att börja känna varandra bättre många blev jätte bra
kompisar, själv blev jag kompis med Anders, Kevin, August och Isak.. På
rasterna brukade vi spela fotboll på skolans baksida men när 1:orna hade
fotbollsplanen så spelade vi mot dom om vem som skulle få planen.. Vi vann
många gånger men när dom vann så blev vi rätt kinkiga..

Skolår 3
Händer inget

Skolår 4
4:an var en stor skillnad från lågstadiet b.l.a att man fick ha på sig skor
i klass|rummet och att vi fick nya elever Kilhems|skolan..
Jag blev bästa kompis med en kille som kom från Kilhemsskolan han hette
Linus.

Skolår 5
På höstterminen hände inget, efter jullovet så fick vi två nya elever, en
tjej som hette Ella och hon skulle börja i min klass, och en kille som
hette Rebin som skulle gå i B.
Jag och Rebin kom från samma land så därför kände vi varandra.
Alla i B trodde att Rebin hette Rabbi, så det var kul att se hur förvånad
han blev när alla kallade han för det.

Skolår 7
Efter en lång sommar skulle man tillbaks till skolan. första dagen skulle
alla nya 7:or samlas i mat|salen för att höra rektorns tal.
I 7:an fick man många elever från Yrvikskolan som man blev helt bra kompis
med, och åkte upp till yrvik varje dag..

Skolår 8
Skolår 8:a var den längsta terminen av dom alla för inget hände förutom att
niorna myllade en lärare..

Skolår 9
På sommarlovet kände jag på mig att 9:an skulle bli den roligaste terminen
på hela grundsskolan. Redan efter sommaren så blev man beundrad av massa
7:or för alla typ visste vem jag va..
Under höstterminen hade vi inte mycket läxor och prov, som vi hade i 8:an,
utan det var rätt lungt och man kunde vara med sina kompisar.. I 9:an
glider man bort från yriksborna, så det blir mer stadsbor för sig och
yrvikare för sig. Vårterminen var lika kul som hösten.
Men det hände inte så mycket mer än att vi hade nationelt prov i onsdags,
och nu sitter jag här på ett annat nat.prov och skriver denna krönika..

Gå ut grundskolan
Ibland tänker man att man inte vill lämna grundskolan, för alla ska ju till
andra skolor så man kanske inte får träffa dom mer. Men det är bara en
tanke, nu vill man börja gymnasiet för då får man jobba med det man vill
bli i framtiden

Inskannad version

Mina skolår.

Jag kommer ihåg mitt första år i skolan. Jag var så glad när jag
började skolan. En grej som jag längtade till i skolan var att träffa alla
tjejer, jag var galen i tjejerna och jag var galen i plugget. Jag låg bland
dom första i klassen, jag och mina kompisar tävlade i allt som det gick att
tävla i, ville imponera för tjejerna. Det var skoj första, andre, tredje
året och fjärde året var vi tvugna att flytta, jag och min familj.
Vi flyttade till norrköping.
Det var inget roligt längre för jag fick inte börja i samma skola som mina
bröder. Jag behövde dom, tyckte jag.
Att flytta och börja en ny skola är inte roligt.

Jag var nervös första dagen i skolan. Jag gillade att få uppmärks|amhet av
tjejerna men den här gången var det av hela skolan. Jag kunde inte tänka
längre. Lugnt och lugnt började jag få kompisar.
Pluget försvann ur min hjärna. Jag hade många tankar. Det berodde på min
pappa och hans bror vart anfallna av två män. Det vart bråk. Min pappa
skulle åka in i fängelset men ingen visste när.
När jag började sexan fick jag reda på att pappa skulle åka in i fängelset.

När min pappa satt inne fick min mamma cancer.
Jag struntade i skolan och vart kriminell.
Min pappa satt inne i ett år. Min mamma tjatade på mig att jag ska fixa
skolan.
Jag kunde inte bry mig om skolan, bara bryde mig om min mamma mest. Jag
hade lovat att jag skulle fixa skolan.
När jag gick i åttan dog min mamma. Jag la av med det kriminella och
började ägna mig åt skolan. Det var svårt från början men jag började
förbätra mig mycket. Jag fick mycket hjälp av Hasse. P. Hasse. P är min
kontaktperson. Jag fick honom när min pappa satt inne i fängelset. Jag har
honom fortfarande.
Hasse är en person som ställer upp för allt. Jag är glad att jag har
hon|om.
Nu i åtan och nian fösjöker jag att göra mitt bästa i skolan. Jag håller
mina löften Det räkte att jag gjorde mitt bästa.
Jag har höjt upp mina betyg men jag vet inte om det räcker. Jag tycker mina
första skol år har varit toppen.
Just nu vet jag inte om det är lika roligt i skolan för nu är det på
allvar.

Den här berättelsen är sann.

Inskannad version

MINA SKOLÅR!
Jag har snart gått i skolan i nio år. Och jag har bytt skola en gång bara,
och det var då jag skulle börja högstadiet.

När jag först började i ettan var jag jätte|nervös och rädd, jag kunde ju
inte prata flytande svenska. Och jag hade bara bott i Sverige i ungefär 2
år. Jag hade inte häller så många kompisar, jag kände mig lite utan|för
helt enkelt. Men efter några veckor i klassen så kändes allt bättre. Jag
hade redan fått många kompisar, och det var inte så jobbigt det där med
språket längre. Att vara invandrare och byta kultur och traditioner är inte
lätt. Speciellt om man är vuxen. Jag tror nog att det var därför jag lärde
mig språket rätt så fort, p.g.a att jag var liten.

Jag minns inte så mycket om mina skolår på lågstadiet, men jag kommer ihåg
mycket om mina skolår i mellanstadiet.

Trumman hette skolan jag gick på i låg- och mellanstadiet. Det var roligt
att gå där. Dom flesta lärarna var trevliga, snälla och glada för det
mesta. Mina lärare i lågstadiet hette Malin, Lena och Hans tror jag. Och
mina lärare i mellanstadiet var Lennart och Johanna. I 4:an och 5:an hade
vi Lennart i nästan alla ämnen, förutom i engelskan och ÖÄ:n. I 6:an hade
vi Johanna i nästan alla ämnen.

När jag gick i lågstadiet hade jag en bästis som hette Anna. Men hon bytte
skola när vi gick i 3:an Så jag blev tvungen att hitta en ny bästis, och
det gjorde jag. Melanie hette hon. Vi var ofta med varandra men efter ett
tag så växte vi ifrån varandra. Och vi hamnade i olika klasser när vi
skulle börja mellanstadiet. Då började jag att vara med en annan kompis som
hette Senja. Jag och Senja lärde ju känna varandra när vi gick på lekis.
Och vi hade gått i samma klass sen 1:an. Hon går fortfarande i min klass.

När jag började i 7:an förändrades allting. Man fick nya klasskamrater, nya
lärare, allt var nytt. Det kändes också jobbigt att börja på en ny skola.
Jag trodde inte att jag skulle trivas här, men det gjorde jag ändå. Snart
har jag gått på Vallsbo i 3 år. Och snart ska jag sluta här, och börja på
gymnasiet. Det känns konstigt och jag blir nervös varje gång jag tänker på
det. Men när jag tänker tillbaks på mina skolår så har det varit mycket
roligt, konstigt, jobbigt m.m.
Varje gång jag har bytt klass eller då jag bytte skola så har jag alltid
trott det värsta. Jag har alltid tänkt negativt, men nu inför gymnasiet så
har jag faktiskt börjat tänka posetivt. Visst är det nervöst och pirrigt
men det går nog över tror jag, det har ju gjort det förut så.

Det känns skönt att sluta högstadiet snart. Jag känner att jag har växt upp
så mycket nu, snart är man vuxen och ska bygga upp sin egen framtid. Skolan
är något viktigt, jag tror nog att jag är den jag är p.g.a skolan, men
också p.g.a vart jag kommer ifrån och där jag har växt upp och viktigast av
allt så tror jag att min familj och kultur har mycket med det att göra.
Jag kan inte uttrycka och beskriva mina tankar, känslor och minnen på ett
bra sätt, så att ni förstår hur mina skolår har sett ut eller varit. Men
jag kan säga det att jag har spenderat snart nio långa år av mitt liv på
att gå i skolan, men det är något som jag aldrig kommer att ångra.

Inskannad version

Mina skolår
Om jag noggrant tänker efter så minns jag väldigt mycket om lågstadiet och
mellanstadiet.

Det hela började när jag började ettan. Jag var jätte duktig i skolan när
jag var liten. Men jag hade ett litet ”misstag” i mig. Min svenska var
jätte dålig. Jag kunde inte tala ordentligt. Jag var skraj att om jag sa
nåt fel skulle folk antingen skratta eller rätta till mig sedan skratta.

Jag hann bara gå i den skolan i två månader, om jag minns rätt, för att
sedan skickas till en skola där jag kunde träna på min svenska. Det värsta
med den nya skolan var att jag fick gå upp tidigar en vanligt för att hinna
med bussen!
Att åka buss tyckte jag inte var kul alls. Men att hinna med bussen var
enkelt, för den stannade runt hörnet av pensioners|huset, som låg trettio
meter bort ifrån mitt hus. När jag satte på mig skorna för att springa ut
till bussen saktade jag ner ett tag. Jag fick en grumlig känsla i magen som
typ sa till: ”det här blir roligt trots allt”. Jag satte mig på bussen och
åkte nu till min nya skola.

När vi fram i bussen, stod en lärare utanför som sökte efter mig. Minns
inte hur hon visste att jag var rätta personen. Hon tog i alla fall tag i
mig och sa:
– Hej, jag heter Miriam och är din ny lärare, välkommen till Dal skolan.
Vi gick till ett klassrum och jag fick träffa flera personer. Dom flesta
bodde vid mitt område.
När skoldagen var slut åkte jag tillbaka med samma vita buss och samma
chaufför.
När jag kom hem lade jag mig på golvet, stoppade ner handen i väskan och
plockade fram ett svensk häfte. Jag började både att skriva och läsa det
jag skrivit.

Varje dag var en likadan dag för mig. Jag vaknar upp, hoppa ur sängen in i
duschen och sedan ut, tar på mig kläder äter frukost och går.

Efter sex månader i samma skola, blev min svenska mycket bättre jag kunde
läsa och skriva som alla andra barn. Jag skickades tillbaka till Rudeskolan
lagom till tvåan. Men nu vågade jag prata mer öppet och helhjärtat. Mina
dagar från lågstadit var i och försig likadana, varje dag.

För varje år som gick blev min svenska mycket starkare. Jag tyckte/tycker
om att prata med personer som man måste rätta för vissa ord. Det gjorde att
jag kände mig bättre. Det som gjorde mig unik då till skillnad från nu är
att jag alltid öppen, glad, rolig och självständig.

En dag så skulle vi cykla till en sjö ganska långt från skolan och alla
längtade, men inte jag. Jag kunde tyvärr inte cykla. I skolan lärde och
hjälpte min lärare till och hemma så var det pappa.
”Det härliga med skolan är vännerna och läraren” Det borde dom flesta
nämna, men antingen så glömmer dom eller så vill dom inte skriva det. Jag
var alltid pigg och glad i skolan.

När jag började sjuan var det inte alls lika som från tvåan till sexan.
Skolan låg precis bakom mitt hus (Stibboskolan) och jag kunde gå hemifrån
när det bara var två minuter kvar. Ändå så kom jag aldri försent.

I början var jag den bästa eleven i sjuan.
Kom alltid i tid, gjord läxorna och lyssnade på lärarna. Medans tiden gick,
började jag få samtal om att jag bråkat eller pratat för mycket i skolan.
Men det var en engång ett missförstånd.
Dom hade blandat ihop mig med en annan elev (inga namn nämns).

När vi engång hade bildlektion så kom ”den” elev sent kanske tio minuter.
Läraren blev förbaskad och tog ut ilskan över alla andra.
– Ni är så jäkla dåligt uppfostrade, sade hon.
Jag blev så arg att jag ställde mig upp och skrek tillbaka och fick tyst på
henne. Killarna i rummet höll med mig om orden jag skrek, och började
klappa. Hon skickade ut oss.

Från den dagen bestämde jag mig att byta skola. Och det gjorde jag. Jag
byte till Avby skolan och redan under första dagen fick jag göra ett Ma-
test.
Efter det fick jag följa efter Henke P. och Kalle T. på en rundtur i
skolan.
Dom förklarade meningen med vad ”B” salarna stod för och vissade mig vart
jag skulle kolla.

Jag fick tillbaka Ma-testet och vart inte nöjd. Jag märkte att eleverna i
min klass låg på en bättre och högre IQ-nivå.
Dom var bra på allt.

När jag fick betygen i åttan blev jag inte glad. Sedan den dagen bestämde
jag mig att bli bättre. I nian började jag dagen med att hålla i en bok,
och avsluta med en bok.

Om inte arbete funnits i denna skola som jag går i nu, hade jag läggat
efter ganska mycket. I nian har vi haft mindre test/prov men mera
avancerade ord, tal & uppgifter.
”Och här sitter jag och gör Nationella|provet, som jag hoppas helhjärtad
klara av/lyckas med.”
Resten av historian och framtiden förtäljer vi inte.
SLUT!

Hej skolministern.

Texten är skriven på dator – Jag går nu sista året i den här skolan
,jag tycker att det har varit en jätte trevligt och har varit ett jätte
roligt år, men det finns saker som inte varit så lätta. Det var kämpigt in
i det sista med alla internatstionella proven.

– Det bästa aktiviteterna jag har haft i en skolan är nog ,
– Bränndbollstunering och fotbollsturneringarna.
– Det är skönt att ni lärarna och skolledningen tar tag i detta och gör
något i skolan kul för det tycker vi som elever är mycket roligt.
– Det finns så mycket att berätta om, vad som är bra.
– Jag tycker i alla fall att ni ska fortsätta med dom sakerna, för att det
blir väldigt tråkigt att sitta inne i skolan och arbeta så mycket.

Det ända jag blev lite sur på, när jag började i 9:an,var på grund av att
dom nya 6:na
Fick skåpen vi hade längtat efter, men det kunde vi inte påverka så att vi
fick skåpen innan dom började i skolan.
– Det jag tycker att ni ska ändra på ,när en klass eller flera klasser
försöker att få tag i något nytt, så måste dom få äga sakerna först som dom
har längtat efter.
– Jag tycker att på vintern så skulle det behövas lite mera värme i
skolsalarna, men det är inte så ofta att de finns det i alla salar.
Skulle man inte kunna göra så här att, när det är sommar så stänger man av
vissa element i korridoren, så att man sparar energi.
Eller om stänger av dom helt när det är varmt ut .
Det tycker jag att man kan gör när det behövs värme i skolan.
På tal om värme, tänk om det börjar brinna, då ska man ju springa ut och
ställa sig vid klassens stolpe i ett fint rad.
Men tänka om man får en sån panik, så att man inte vet vad man gör, vad ska
man gör då?
Jag tycker att man ska flytta den här stolpen någonstans utan för skolan.
Man skulle faktiskt kunna ha den vid stor fotbollsplanen!
Men det finns nackdelar fördelar till det.
Fördelen: Är att det blir lättare att hålla ordning alla, för att det är
så pass stor plats på fotbollsplanen.
Nackdel: är det blir längre att springa till stolpen, det blir en ända röra
när alla ska spring samtidigt, men det finns en sak som stor rätt dumt till
på skolgården , det är den lilla fotbollsplanen som är vid cyklarna.
Den skulle man kunna flytta bakom badhuset på gräsmattan, för att då har
man en större yta att röra sig vid om det skulle brinna.

Från motgång till framgång

Eleven börjar sin text med ett indrag och gör det texten igenom vid
radbyte
Sista året på Näsbo skola! Jag frågar tyst mig själv; vad har jag
lärt mig här?
Jag ville gärna svara mig själv;
– En handfull onödiga mattetal, hur man stressar ut sig, en massa skit som
jag inte kommer ha användning för. o.s.v.
Hjärnan arbetar och söker efter minnen som bevisar och bekräftar att
instinkten som säger att det inte alls stämmer är rätt.
Minnet uppenbarar sig innanför mina ögonlock och jag försöker finna
meningen.
Ett färskt minne från föregående terminen;

Jag sitter i mediateket. Är s.k ”borta”. Tankarna skär sönder mitt hjärta;
Familjen gnäller jämt, pojkvännen är försvunnen, och nästan det jobbigaste;
Min bästa vän har svikit mig.
Tankarna skapar den stund och och det ögonblick då man bara vill försvinna
bort, skita i andra och bara tycka synd om sig själv. Man känner sig ju
övergiven och ensam, så varför inte skita i skolan och tillkommande
plikter?!
Vad tror ni jag gjorde då?
– Nej, jag springer inte därifrån. Nej jag låter inte någon hjälpa mig.
JA(!), jag tar mig i kragen och tar itu med mina problem själv, tar mig
igenom dem. Och kommer ut som en ny människa. Starkare än nånsin. För i
bakhuvudet och i hjärtat säger alltid någonting; Jag vill må bra, jag vill
få en fin framtid, jag vill vara lycklig, jag vill inte att det här ska
knäcka mig.
Efteråt finner jag balansen och hittar in på rätt spår igen, efter att ha
sprungit för snabbt och fel.
Dylika upplevelser har gjort mig stark och jag tror att det är en
förberedelse för det vuxna livet. Att inte plötsligt tappa greppet då man
råkar ut för en eller flera motgångar.

Så vad var det egentligen som jag ville få fram? Jo, att inte tappa greppet
i motgångar. Det är inte värt det. Och försöka vända motgångar till
framgångar. Det är nog det bästa jag har lärt mig här.

Nu springer snart jag och resten av årskurs 9 ut från denna skola och dess
lokaler. Från minnen, från upplevelser, från erfarenheter. Till nya
kunskaper, till livet där vi ska använda allt vi lärt oss.
Skolan är en stor del till att du är just du. Om du inte tycker om skolan
så gillar du inte att leva. För skolan lär dig hur det är att leva. Skolan
är nämligen en del av livet. För alla.

Att byta skola/Att byta klass

Jag gick ner i köket för att äta middag, vid matbordet satt redan mamma,
pappa och min storebror.
Pappa sa att han hade något viktigt att berätta och jag satte mig ner för
att höra.
– Jag har fått ett nytt arbete och vi måste flytta.
Jag ville inte flytta, jag trivdes här. Jag hade vänner i skolan.
Jag nickade. Efter maten gick jag upp på mitt rum.
Jag gick in på internet och såg att jag fått ett gästboksinlägg på
Lunarstorm.

Hej Linus! Hoppas du mår bra. Skulle vilja träffa dig snart igen. Puss
//kramnettan
Linus visste inte vad han skulle skriva till svar. Han ville inte träffa
henne igen, hon var jobbig och hon var jättekär i honom. Han var inte kär i
henne. Det knackade på dörren och mamma kom in, Linus stängde av datorn.
– Jag vet att blir svårt för dig att flytta och byta skola.
Hon kramade mig och jag tryckte ansiktet mot hennes axel. För att vara en
kille på 14 år var jag kanske barnslig men just då brydde jag mig inte.
Dagen för flytten kom och jag satt i bilen och såg hur pappa låste dörren
till det stora vita huset. Huset som jag bott i hela mitt liv.
Vi åkte iväg och lämnade Sveg bakom oss. I bilen satt jag och tänkte på vad
som hänt igår. Då hade de ätit glass i skolan och han hade fått fina kort.

När de kom fram till Södertälje åkte de till det nya huset. Det var fult
och brunt inuti luktade det konstigt och det var tapeter från 70-talet.
Nästa dag följde mamma med mig till skolan. Den var grå och större än min
förra skola. Det luktade konstigt i korridoren och det var kladdat
överallt.
Mamma rynkade ogillande på näsan.
– Så det ser ut här.
– Ja, det är nog en gammal skola.
Vi möttes av en äldre dam, som först visade oss runt innan hon presenterade
mig för klassen. Alla tystnade när vi kom in i klassrummet och jag kände
allas blickar på mig, jag ville bara försvinna.
Senare på dagen hade mamma gått hem och jag satt på en bänk vid klassens
skåp. Ingen hade nästan pratat med mig och några tjejer stod och tittade på
mig. Du heter Linus va?
Det kom fram en kort liten kille med glasögon och utåtstående tänder.
– Ja.
Nu började fler prata med mig och jag fick några vänner.
När jag kom hem tänkte jag på dagen och tyckte inte att den varit så hemsk.

En sak som jag märkte ju fler dagar jag var iskolan var att ingen ville
vara med David. Jag tyckte synd om honom och började umgås med honom fast
jag riskerade att själv bli utanför.
David och jag var mycket på en fritidsgård där jag fick fler vänner.
Skolan var okej fast jag längtade tillbaka till min gammla ibland.
En dag när jag kom till skolan satt det en tjej på bänken vid mitt skåp.
– Är du den nya killen?
– Ja, jag heter Linus vad heter du?
– Lina.
Jag och Lina blev bra kompisar hon gick i min paralellklass.
Att byta skola var inte så farligt fast jag först inte ville.
Nu är jag och Lina ihop och hon är den första tjejen jag kysst.
Jag är inte glad att vi flyttade, men hade vi inte gjort det hade jag
aldrig träffat Lina och det är jag glad för.

Slut!

Att byta skola är jobbigt.

Första gången jag skulle byta skola var när jag bodde Ödeshög och gick i
Krylboskolan.
Jag hade just slutat trean och var jätte ledsen. Jag trivdes mycket i min
klass och ville fortsätta att gå där men mina föräldrar flyttade mig för
att jag skulle ha det bättre.

Medans sommaren gick tänkte jag inte på den andra skolan, istället lekte
jag med mina vänner nästan varje dag. Jag klarade mig jätte bra under
sommaren inget farligt hände mig det lovet.

I slutet av sommaren hade jag väldigt roligt eftersom jag var ute och
reste. Jag har vaga minnen av var jag reste men jag tror det va till
Italien.

I Italien hade jag glömt bort skolan. Varje kväll var vi ute och åt på en
restaurang. Allt jag åt äkta italiensk spaggeti med köttfärssås.
Vi åkte till olika delar av Italien för att se monument eller kännda
platser.
Venedig var bland det första vi åkte till. Det va den allra vackraste
staden jag någonsin sätt. Vi gjorde väldigt många saker i venedig, men det
var synd att det regnade första dagen vi var där.

När vi kommit hem från Italien så var det ungefär en vecka kvar tills jag
skulle börja skolan igen.
Jag va hemma i två dagar sen åkte jag till skolan för att träffa min nya
lärare och få veta i vilket klassrum jag skulle va i och få se mina nya
klasskammerater i skolkatalogen. Så klart så var jag orolig och var nära
att hoppa ner på marken för att det känndes otroligt mycket i magen.

När jag tillslut hade börjat skolan darrade jag i hela kroppen men jag var
inte själv om det efter som det var kallt i korridåren.

Jag stod lutad mot väggen sen kom Rolf och började prata med mig tills vi
började.
Jag satte mig på den platsen jag fick och lyssnade spänt på vad läraren sa.
Jag hade roligt den dagen.

När vi hade lunch var jag vrål hungrig. Jag väntade på att vi skulle bli
insläppta till matsalen två tre minuter tills dom två utvalda för veckan
dukat klart. När vi blev insläppta blev jag häpen. Maten var framdukat på
borden i skolar liga stora som en talldrick.
Jag åt så mycket jag kunde sen gick jag ut på skolgården för att utforska
lite.

När jag kom till baksidan av skolan var det runt 15 personer som hoppade
längdhopp.
Dom frågade om jag ville vara med. Eftersom jag gillar att hoppa längdhopp
så ville jag det.

Jag hoppade fyra fem gånger och sista hoppade jag ett nytt rekord och
lyckades vricka handen ordenkligt.
Jag fick gå upp till klassrummet och berätta det till min lärare.
Jag var uppe i klassrummet i fem minuter. Sen ringde det in.
min lärare stod och pratade i några minuter. Jag lysnade så bra jag kunde
men jag kunde inte koncentrera mig för smärtan i handleden och illamåendet
som smög sig på bakifrån.

Jag ringde efter min mamma för att hon skulle hämta mig.
Jag låg och såv hemma i ungefär 4 timmar efter att jag hade kommit hem.

När jag äntligen kommit hem hade det mesta av smärtan dämpat sig. Jag kompå
att cyklen var kvar i skolan. Min mamma körde mig till skolan för att hämta
cyklen.
Efter att jag hade hämtat cyklen gick jag till min granne som också är min
bästa vän och vi hade roligt resten av dagen.

Åren gick tills jag skulle börja sjuan. Jag kännde till Stora Dalsskolan
lite efter som jag hade språk där och för att vi var där med klassen och
skulle besöka vår nya klass.

Sommaren gick som på smör och tanken om att börja i en ny klass var inte så
farlig denna gången.

Jag hade varit i spanien i tre veckor så jag mer än utvilad. Jag hade
skaffat mig några nya vänner att umgås med.

När jag skulle börja på Stora Dal var det spännande att få träffa sina nya
klasskamerater.
Jag blev glad när vi började för det känndes som en evighet sen jag sist
träffat mina vänner.

Varje byte av skola förändrar en mycket inifrån och ut.
Snart är det dags igen att byta skola igen men innan dess finns det mycket
att göra. Jag kommer att gå i samma klass som några jag gått med i ettan
till trean, fyran till femman och sjuan till nian.

Det kommer att vara svårt att byta skola igen eftersom man har fäst sig
till skolan. Skolan kan va tråkig och långsam men det finns ändå saker som
är värda att hålla fast vid. Lärarna är ett exempel eftersom dom har
hjälpte eleverna från ena sidan till den andra. Dom har stött en om man
inte tror att man klarar av något. och har dåligt självförtroende.

Skolan är ocks ett värde för andra, olika platser kan ha varit minnesvärda
eller roligt att umgås på.