Att byta skola/Att byta klass
Det är en vanlig sen torsdags eftermiddag och familjen sitter samlad runt
matbordet. När jag och min lillasyster Elin har ätit klart går vi ifrån
matbordet och går in i mitt rum för att spela lite på vårt nya tv-spel. Då
hör jag att mamma och pappa börjar diskutera om något, jag blir nyfiken och
går ut i vardagsrummet som ligger brevid köket, för att höra lite bättre.
Pappa säger att han har fått jobb i Göteborg och att vi måste flytta dit.
Jag rusar in och skriker ”vad menar du, ska vi flytta!”. Mamma säger att
det blir bäst så. Nästa dag som är fredag berättar jag att vi ska flytta,
de undrar varför? För att pappa har fått ett nytt jobb. Nu har det gått tre
veckor och sommarlovet har börjat. Vi sitter i bilen på väg till Göteborg,
det är en varm och solig dag och alla sitter tysta i bilen, det är bara
bilradion som hörs lite. Vi ska flytta in i en lägenhet, det kommer att
kännas litet för vi bodde i en villa förut. Jag undrar vad jag ska göra
hela sommarlovet, jag känner ingen vet inte något om staden så jag kommer
säkert att sitta inne i lägenheten hela lovet. Det känns inte bra att ha
lämnat alla kompisar, tänk om ingen tycker om mig det kanske blir
jättetråkigt i hela min skolgång från och med nu. Idag ska jag och mamma gå
och köpa lite nya kläder och en ny ryggsäck, för imorgon börjar skolan. En
sak som är skönt är att jag börjar sexan för då finns det inga äldre som
kan vara jobbiga mot en. Klockan ringer, den visar 07.00. Dags att gå upp
ropar mamma i från köket, det känns som att jag inte har någon mage kvar
bara en stor tung nervös klump. Vi bor två kilometer ifrån skolan så mamma
ska skjutsa mig dit och kanske vara med lite på morgonen, annars kommer jag
aldrig våga vara där. Hoppas att jag får en snäll fröken. Vi kommer dit fem
i åtta och skolan börjar klockan åtta. Vi går över skolgården och det känns
som att hela världen stannar upp och tittar enbart på mig. Min fröken
kommer ut och möter oss på skolgården, så att vi ska hitta till rätt
klassrum. Och när det ringer in står jag och min mamma redan i klassrummet
när alla mina nya klasskompisar strömmar in och sätter sig. Jag blir
presenterad och sen går jag och sätter mig, och mamma åker till sitt jobb.
Efter skolan måste jag gå hem, jag tror att jag hittar, när jag börjar gå
så kommer en av mina nya klasskompisar i kapp och frågar vart jag bor. Och
det verkar som han bor i lägenheten under mig, så vi gör sällskap hem. Han
heter Karl och är jättesnäll mot mig. Varje dag är jag med Karl och vi går
tillsammans till och från skolan. Nu har det gått ett år sen vi fick reda
på att vi skulle flytta, ett helt år och jag kommer knappt ihåg min gamla
klass. Det har gått så bra att bo här i Göteborg, och det är en sådan
trevlig stad. Fast jag saknar de fina sandstränderna där hemma. Nu är det
dags att byta skola igen, jag ska ju börja på högstadiet, i sjuan. Men det
känns inte så nervöst som det gjorde sist jag bytte skola. Under sommar
lovet ska jag åka hem till Helsingborg för att träffa mina gamla kompisar.
2. Att byta skola/Att byta klass
Jag heter Fia och blev mobbad under hela min skolgång. Jag hade några
kompisar i lekis. Men efter sommarlovet var alla som förbytta. Det började
med att tjejerna fryste ut mig. Jag fick inte vara och leka. Sen drog de
med killarna också. De började med att de kastade pennor. Lärarna brydde
sig inte. Jag blev behanlad som luft. Hemma vågade jag inte berätta nåt
heller för jag var jätterädd att mobbarna skulle få reda på det.
Men en kväll fick mamma reda på allt en då. Jag låg i sängen och mamma
skulle säga god natt då såg hon alla blåmärken som jag hade fått efter
killarnas slag.
– Vad har du fått dina blåmärken ifrån?
Så jag berättade allt. Att jag inte fick vara med och leka. Jag orkade inte
hålla det för mig själv längre. Jag hade stått ut länge nog. Mamma
bestämnde att jag inte skulle gå i den hemska skolan längre. Hon tyckte att
jag skulle gå ut trean först. Det var ju bara en månad kvar. Min pappa var
nästan aldrig hemma. Han reste med jobbet. Så han visste ingenting. Men
plösligt dog han på ett möte i Frankfurt och kom aldrig hem igen.
När jag började skolan. ingenting blev annorlunda. Inga kompisar ingen att
berätta hemligheter för. Jag mådde så dåligt fast jag sa till mamma att jag
mådde bra. Dum som jag var. Jag trodde det skulle bli bra med tiden. Men
det blev det inte jag vågade inte säga något. Det hållde på så i tre hela
år. Sen var det dags för högstadiet då blev det bättre. Jag fick nya
kompisar som jag litade på. Jag var tidigt utveklad fick mycket finnar. Då
började det lite smått igen. Men jag blev inte mobbad. Sen brakade helvetet
loss när jag glömnde låsa om mig när jag gick på toa. Då började de kalla
mig äckel Fia. Det gjorde mig förbannad Men jag grät aldrig inför deras
ögon. Det gör mig väldigt glad för då kanske jag skulle haft det jobbigare.
Men det kändes bättre i mellanstadiet än nu för att i mellanstadiet var det
mest småsaker. Nu retar de mig och mobbar. Men i slutet av högstadiet blev
det bättre. Jag fick byta skola igen och fick mängder med nya kompisar som
tog mig för den jag var. Ibland så tänker jag tillbaks på hur elaka de var
emot mig. Jag önskar att inte någon måste uppleva det jag upplevde.
Var er själva!!
Hej,
Skolan är en trygghet vi haft och levt med i nio år. Då tycker jag att det
är viktigt att skolan är så bra som möjligt också. Skolan kan utvecklas på
många sätt och jag har en del förslag på hur.
Skolan ska vara en trygghet för alla som arbetar där. Därför tycker
jag att det är viktigt att alla skolor gör upp en plan för hur man ska
motarbeta tillexempel mobbning. På min skola har man en anti-mobbningsgrupp
där bland annat jag är aktiv. Det är viktigt att alla skolor har en
antimobbnings|grupp för då får eleverna själva ta ansvar för att motverka
mobbningen. De elever som är med i gruppen får en utbildning i vad mobbning
är och de i sin tur får berätta för de yngre eleverna på skolan. Detta ger
en sund inställning till vad mobbning är, och en vilja att förebygga det.
Jag vet inte hur det är på andra skolor men om jag tar min som
exempel så tycker jag att idén kan utvecklas mer. Det skulle till exempel
vara bra om själva idén med anti-mobbning fick ta större plats. Kanske en
representant har möte med alla representanter och handledargruppen. På så
sätt hade man fått en bättre bild av hur mycket mobbing som förekommer på
skolan, och så får man chansen att göra någonting åt den.
En annan sak som jag tycker är viktig och som är i behov av
förändring är förhållandet mellan lärare och elever. Jag känner det ofta
som att det är Vi och Dem. Och så ska det inte vara, tycker jag. Bara en
liten bagatell som att lärarna och eleverna äter i två olika matsalar gör i
alla fall mig upprörd. Vi arbetar tillsammans på lektionerna, men efteråt
vill lärarna helst slippa oss? Jag tycker att varje lärare borde ta sitt
ansvar och sätta sig till|sammans med sin klass i matsalen. För att detta
ska kunna fungera krävs det att alla scheman görs om, men jag anser att det
skulle vara värt arbetet.
Jag tycker också att det är tråkigt att lärarna stänger in sig i sina
arbetslagsrum, där de får tyst och lugn och ro, medans vi inte har
någon|stans att ta vägen när vi behöver lite tyst omkring oss för att till
exempel läsa på en läxa. Jag tycker också att det visar att lärarna har mer
rätt till lugn och ro på sin arbetsplats än eleverna. Ska det vara så?
Dessa punkter jag har nämt har inte direkt med undervisningen att göra men
det är grundläggande saker för att man ska kunna trivas och arbeta bra i
skolan. Vad gäller själva undervisningen finns det både bra och mindre bra
saker att nämna.
En sak som jag tror skulle gagna alla är om vi skulle få börja en timme
senare, det vill säga vid klockan nio. De extra femtio minuterna tror jag
skulle ge en hel del. Man hade varit mer pigg när man kom till skolan, och
fler hade hunnit och orkat äta frukost. Jag tror att det hade varit bättre
om man gått lite längre på eftermiddagarna, än att man börjar så tidigt på
morgnarna.
Om det skulle bli såhär tycker jag att man sam|tidigt kan ordna så att
eleverna får äta frukost i skolan. I min skola får man som alternativ till
den ordinära skolmaten fil och cornflakes. Kunde man inte istället ordna så
att vi får filen på morgonen, eller att vi tar med oss egen frukost? Jag
tror att fler elever skulle äta då, och det skulle förmodligen bli bättre
gemenskap. Det i sin tur leder till bättre lektionsarbete.
En annan sak som jag tycker är mycket viktig är vilka lektioner man
har. Vissa ämnen har man från första klass, därför att de anses vara
viktigare än andra. Ämnen som musik och bild, som stimulerar eleverna på
ett annat sätt än matte och NO, de har man inte ens under vissa skolår. Man
orkar inte sitta dag ut, dag in med samma ämnen, man behöver bild och musik
och dylikt också. I dessa ämnen arbetar man på annat sätt, och man har mer
frihet, och det behövs för att man ska orka att kämpa i de andra ämnena.
Jag tycker att man ska ha fler sådana ämnen. Drama borde stå på schemat
minst en timme i veckan. Även filosofi och psykologi. Matte, svenska och
engelska har man flera timmar i veckan därför att det är grundämnen och
anses vara viktigare än andra ämnen. Vad skolan inte verkar ha förstått är
att alla människor har olika drömmar och mål, och kanske inte behöver så
mycket av till exempel de tre ämnena.
På min skola har man Beb-tid. Under beb-lektionerna får man arbeta
med det man behöver. Beb-tid är en bra idé, men den behöver utvecklas. Vi
får till exempel inte arbeta med vad vi vill, inte språkval och läxor,
utan lärarna ger oss beb-uppgifter som ska göras under beben. Jag tycker
det är fel att vi begränsas på det sättet. Ska vi ta ansvar för vårt eget
arbete kan det inte sättas upp en massa regler som styr arbetet. Men trots
detta tycker jag att beb-tiden är en bra idé och jag skulle vilja ha fler
sådana timmar.
Hur lång en lektion är styr ofta hur bra och hur mycket man orkar
arbeta. På en syslöjds|lektion där man får prata samtidigt som man arbetar,
orkar man arbeta länge utan rast. Men på matematiklektioner, där man bara
sitter och räknar tal efter tal, behöver man en rast efter en halvtimme,
eller en lektion som absolut inte är längre än fyrtio minuter. Det är också
viktigt att klasserna inte är förstora. Högst tjugo elever i varje klass
hade varit lagom. Alla elever hade varit mer effektiva, det hade varit
mindre prat, man hade sluppit ha så många läxor. För detta krävs pengar.
För ska klasserna bli mindre måste skolan anställa fler lärare. Men kan det
inte vara värt dom pengarna?
För att alla elever ska trivas tycker jag att nian borde var lite mer
som gymnasiet. Nian är sista året i gymnasievalet och alla elever har det
viktiga gymnasievalet framför sig. Jag tycker att en timme i veckan borde
ägnas åt ett sorts eget arbete där man får chansen att testa på några av de
olika saker som gymnasiet erbjuder, som till exempel drama, sång, el, barn
och fritid med mera.
Sist men inte minst måste både lärare och elever tänka på hur de
behandlar varandra. Vi måste alla respektera och bry oss om varandra.
För att allt detta som jag nämnt ska fungera, måste skolan fungera.
Jag förstår inte hur vuxna politiker, som själv gått i skolan, tänker när
de skär ner på skolan och tar alla de pengar som vi har rätt till. Vi är
framtiden, och för att vi ska kunna förbättra och förändra måste ni tänka
ord saknas extra nästa gång ni drar ännu en miljon från oss.
