Född i Sverige samt minst en svensk förälder – Sida 61

Novell
De var första dagen på sommarlovet. När Sara var nere vid stranden
tillsamans med sin bästa kompis Bella. Medan dem låg där på stranden och
sola så pratade dem om skolan och hur det skulle vara till hösten när dem
börjar igen. Både Sara och Bella ser fram emot att börja skolan dem blir ju
äldst i skolan dem ska ju börja i sexan så dem börjar att planera inför
skolstarten vilka kläder dem ska ha och att dem vara med varandra varje dag
och att dem alldrig ska lämna varandra. Några timmar senare när dem har
vart på stranden hela dan så helt plötsligt täcks den blåa himlen med stora
svarta molm så Sara och Bella packar ihop sina grejer och sen springer dem
allt dem kan hem för att unvika regnet men på halva vägen så skiljs dem åt
eftersom dem bor åt varsitt håll. Precis när Sara kommer inanför dörren så
hör hon när regnet slår mot taket. Men när hon väl hade kommit in så ropar
Saras mamma på henne så hon går till henne och Saras mamma Lisa säger
osäkert om här verkligen är en radbrytning
Jag har en viktig sak att berätta för dig.
– Jaha va ä de då säger Sara.
– Vi ska flytta säger Lisa.
– Flytta.
Ja vi ska flytta till göteborg men men varför ska vi göra de? Jag har ju
alla mina kompisar här. Ja vet att du har de men jag har hittat en liten
lägenhet för dig och mig som skulle passa oss perfekt. Men när ska vi
flytta då så fort som möjligt. Men jag vill inte flytta säger Sara gråtande
o sedan springer hon in i sitt rum och låser dörren och lägger sig under
täcket och gråter. Men Lisa går efter o låser upp dörren så hon kan trösta
Sara. Men efter en liten stund så säger Sara jag vill inte flytta varför
de? därför jag har lovat Bella att vi alldrig ska lämna varandra. Men vi
kan väll skriva brev till varandra och de finns ju alltid en telefon så ni
kan prata med varandra och hon kan ju komma och hälsa på. Ja de är ju
klart. Nästa dag gick Sara direkt till Lisa och berättade exakt de som
Lisas mamma sa till Sara. Bella blev jätte ledsen och sa vi som skulle vara
tillsammans varje dag i skolan.

Två månader senare
Sara och Lisa har flyttat till göteborg där gällefall Lisa trivs. Nu är de
bara en dag kvar till skolan börjar säger Lisa till Sara. de är väll kul
Lisa suckar bara hon tänker bara på Bella och hur kul dem skulle ha
tillsamans imorgon. Men så är det ju inte. Sara ska ju gå till en helt ny
skola med helt främande människor som hon alldrig har sätt förr.
Nästa dag på det nya skolåret. Sara går till skolan där hon träffar massa
med skumma människor och alla bara står och kollar på henne som hon vore
dum i huvudet ellernåt. Men sen ringer de in och alla bara springer in på
lektionen där Saras nya fröken önskar dem ett nytt skolår och berättar för
eleverna att dem har fått en ny i klassen. Saras nya fröken Pia säger till
Sara att hon ska gå upp o pressentera sig så hon gör de. Hon säger att hon
precis flyttat hit och att hon bodde i Trollhättan innan. Sen ringer de ut
på rast och hon står ensam i ett hörn bakom skolan och tänker på Bella och
hur kul dem kunde ha tillsamans. De var ingen som pratade med Sara hon
kände sig helt ensam som att hon inte fanns. Hon vill bara hem, hem till
Trollhättan och vara med Bella. ny sida
När skolan var slut kom Lisa och hämtade Sara. I bilen hem frågade Lisa hur
de var i skolan Sara svarade tråkigt varför då? därför de var ingen som
pratade med mig de var inte ens nån som kollade på mig sa Sara. Lisa
frågade vad ska vi göra åt de då. Sara svarade åka hem till Trollhättan
igen. är de det du vill. ja svarade Sara Ja får fundera på det sa Lisa. På
kvällen sa Lisa till Sara vi flyttar hem. Sara blev jätteglad hon började
packa sin saker med en gång men en fråga hade hon. Varför vill du flytta?
Lisa svarade jag trivs inte heller med mitt jobb.
När dem kom hem till Trollhättan så gick Sara direkt till Bella. Bella blev
jätteglad och frågade vad gör du här? Jag har flyttat tillbaka svarade Sara
och så kramade dem om varandra och allt blev som vanligt igen.

Slut.

Att byta skola/att byta klass

Marie stod utanför den blåa klassrumsdörren nu. Klockan var 09:42 och
Hagalidskolans första lektioner hade börjat för 12 minuter sen. Marie
funderade på om hon skulle gå in. Hon ville inte sträcka ut handen och
trycka ner handtaget. Hon ville gå därifrån och börja på Vallängskolan
istället. Där hennes syster gick. Men nu stod hon här, eftersom hennes
komun inte ville betala för henne om hon skulle gått på Valläng. Maries
familj hade klagat flera gånger. Om storasyster Madeleine kunde gå där
varför fick inte Marie göra det?
Komunen hade svarat som de brukade, de hade inga pengar till det just nu
och när Madeleine hade börjat där så hade de haft det. Komunen kunde inte
förstå var det var för fel på Hagalid. Den var ju enastående, med bra
lärare, bra mat och mycket mer. Enligt komunen. Men Marie delade inte dom
åsikterna med dom.

Men eftersom det var som det var nu, så stod Marie där. Plötsligt öppnades
dörren och mitt imot henne stod en pojke i hennes ålder. Han var runt 1.70
och hade rufsigt blont hår. Hans intensiva blå-gröna ögon stirrade på henne
och Marie stirrade tillbaka. Han stängde dörren hastigt. Marie blev
förvånad.
”Vad var det där” tänkte hon. Men det slog henne att han nog varit på väg
till toaletten men inte alls varit berädd på att hon skulle stått där. Och
därför stängt dörren av en ren reflex. Hon skrattade till, vilket bra
intryck hon hade gjort.

Någon sekund senare öppnades dörren på nytt och ett kvinnoansikte stack ut.
Marie tänkte genast på en hund, en leende hund.
Hundkvinnan öppnade dörren ändå mer och sa:
– Jahaja, vad har vi här då. Är det kanske Marie Samuelsson?
Marie han inte svara fören hundkvinnans tassar hade dragit in henne i
klassrummet. 23 par ögon riktades mot henne.
Hon visste att första intrycket är väldigt viktigt. Många skaffar sig en
uppfattning direkt och bestämmer sig därifrån om de ska lägga kraft på att
lära känna den nya eller inte.
Därför rätade Marie på ryggen och såg ut som ”jag-är-bäst-och-ni-är-sämst”.
Hon ville på ett sätt skaffa sig lite fiender. Hon älskade att prata sig ur
konflikter och var väldigt duktig på det. Hon vann nästan varenda gång. När
hon och hennes syster hade gått i 4 & 6, så hade de ibland tävlat om vem
som vunnit över mest på en vecka. Om man hade fått någon att gråta var det
pluspoäng.
Marie log i sitt inre vid minnet medan utanpå hade hon fortfarande ”jag-är-
bäst” looken.

Hundkvinnan pratade på och lektionen flöt fram väldigt sakta. Marie hade
fått en plats långt bak bredvid ett av de fem 2 meters höga fönstrena.
Hon hade alltid älskat höga fönster, man kunde sitta i dem och bara drömma
sig bort.
Marie satt och funderade på vilken skola som var värst. Hagalid eller
Mariaskolan, hennes förra. I och för sig så visste hon nästan ingenting om
Hagalid. Men hon hade haft en kompis som gått där, och han hatade skolan.
Det kunde bero på att han alltid ville göra det svårt för sig. Han var som
Marie, fast 10 gånger värre. Det fick ofta konsikvenser, så det han hade
sagt kunde hon egentligen inte räkna med.
Än visste hon inte hur maten var här, men hon var berädd på det värsta.
På Mariaskolan hade de inte fått mat på fredagar, eftersom skolan höll på
med nått sparprojekt. Annars hade maten varit okej. Förutom den sönderkokta
fisken och potatisen.

Mariaskolan hade varit en ganska liten skola med drygt 100 elever. Alla
hade vetat vem alla var och rykten hade spridits snabbt.
De 100 eleverna hade varit indelade i små gäng. Innegänget, fotbollsgänget,
töntgänget, m.m. Marie hade mest varit med hennes storasysters gäng. Ett
gäng där de flesta var i Madeleines ålder om inte ett år yngre. Marie hade
varit minst, men ingen hade tänkt på det då.
Sen hade skolavslutningen kommit och Madeleine och hennes gäng hade
slutat.
Marie hade stått ensam kvar. Nu hade hon inte riktigt vetat vart hon skulle
ta vägen.
På lektionerna hade det ju inte varit något problem, hon och Madeleine hade
inte gått i samma klass förut heller. Men på rasterna så kändes det som om
något hade försvunnit från henne. Då dagdrömde hon ofta om hur det skulle
bli när hon började på Vallskolan. ja, här har äng-et i Valläng trillat
bort.

Men sen på sommarlovet så hade beskedet kommit om att hon inte fick gå på
Vallskolan utan skulle gå på Hagalid istället. Maries värld hade rasat.

Nu satt hon här och tänkte tillbaka. Hon märkte att några tjejer längre
fram vände sig hastigt om för att lik hastigt vända sig tillbaka. De
fnissade. Marie undrade lite vem som skulle bli den första som grät pågrund
av henne.
Hon förventade sig inte att få några bra kompisar i klassen, iallafall inte
bland tjejerna. Kanske någon bland killarna, men bara kanske.
Om någon vecka skulle hon skriva ett nytt brev till komunen.
Hon skulle skriva om hur mycket hon hatade skolan och vantrivdes och att
hon inte hade nån kompis.
Madeleine skulle få hjälpa henne. Hennes syster hade en vild fantasi och
kunde få små saker att låta hemska.

Hundkvinnan ryckte henne i armen. Hon verkade iriterad över att Marie satt
och drömmde.
– Vi ska gå och äta nu, fröken Samuelsson.
Marie mumlade något och följde efter hundkvinnan till matsalen som låg i
källaren på skolbyggnaden. Väggarna där nere var målade i en svagrosa färg,
som inte alls passade in i skolans helhet.

10 minuter senare satt Marie och rörde med skeden i ärtsoppan. Hon vägrade
att röra den och roade sig med att täcka hela talriken med ärtsoppa. Som
genast rann nerför kanterna igen.
Plötsligt stod det någon mitt imot henne. Marie lyfte blicken från soppan
och såg in i flickans ögon. Flickan så otroligt snäll ut och log mot
henne.
Marie såg genast att flickan inte ville bråka eller nått liknande.
– Hej, jag heter Natalie. Får jag sitta här?
Marie nickade. De log mot varandra igen. Och Marie tänkte att det här var
nog inte en så dålig skola iallafall, hon skulle nog trivas, hon skulle ge
Hagalid en chans iallafall.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare

Börje börjar i ny skola.

Väckarklockan började ringa vid sju jag gick upp tittade ut genom mitt
fönster och såg att det regnade. Det här är den värsta dagen i mitt liv
tänkte jag.
Jag började dra på mig mina kläder som jag noga hade valt ut igår kväll.
Kanske skulle det gå bra, en stor klump satt mitt i maggropen. Jag var
nervös som aldrig förr.
Jag gick långsamt ut till frukostbordet, där satt mamma hon tittade på mig
och frågade hur jag mådde. Ja sa att jag mådde bra även fast jag inte
gjorde det. Frukosten smakade ingenting för jag var alldeles torr i munnen,
maten liksom klibbade sig fast i gommen.

Kanske skulle jag vara hemma bara idag, NEJ! Jag viftade snabbt bort den
tanken. Det spelar ingen roll för gå i skolan måste man ju tänkte jag medan
jag borstade tänderna.
Jag klev ut genom dörren rätt ut i spö regnet. Varför ska det regna första
dagen i den nya skolan som jag inte ens visste namnet på hittade gjorde jag
ju knappt heller eftersom vi hade flyttat in bara för två dagar sedan.
Nu såg jag ett par ungdomar, de verkade vara i min ålder så jag började
följa efter dem.
Inne i skolan var allt en enda röra precis som jag mindes från min gamla
skola, men här var det mera elever såg jag med det samma.
Jag visste var klassrummet låg och att det stod 9B på dörren, det verkade
vara tomt men klockan var inte riktigt åtta än. Snart började massa elever
komma närmare dörren med nyfikna blickar på mig, en av dem frågade vad jag
hette och jag svarade att jag hette Börje.
Läraren var en Fröken som Hette Gunilla, hon såg snäll ut fast ganska
gammal. Jag fick sitta bredvid en tjej som var jätte snygg hon hade långt
ljust hår och blåa vackra ögon.

Det värsta var att jag fick ställa mig upp och säga mitt namn och var jag
kom ifrån in för hela klassen. När jag satt mig ner igen tittade tjejen som
satt bredvid på mig och sa att hon hette Magdalena och tyckte att jag var
söt. Jag blev alldeles illröd i ansiktet förstod jag när hon fnittrade lite
åt mig.
På rasten kom många fram och hälsade och frågade t.ex. om jag spelade
fotboll eller om jag gjorde något annat intressant.
Nästa lektion hade vi engelska och då hade vi uppdelade klasser för olika
nivåer och kunskaper. Jag hamnade i en medelgrupp och den första jag såg
när jag kom in var Magdalena hon satt där själv vid en bänk. Jag funderade
om jag vågade gå fram och sätta mig, men då kom en kille in i klass rummet
han var stor och såg stark ut han gick fram och satte sig bredvid Magdalena
utan att blinka. Sedan pussade han henne mitt framför ögonen på mig, det
var som musten gick ur mig när jag såg henne sitta där och kyssa en kille
som jag visste att jag inte hade någon chans emot.
Lektionen gick trögt efter det men tur nog behövde jag inte säga så mycket,
jag längtade fram till idrotts lektionen sista timmen där jag kunde visa
Magdalena att jag var bra på idrott.

Det gick ganska snabbt resten av dagen då vi hade bild där jag hoppades att
inte skämma ut mig för att jag ritade så dåligt men Magdalena kom och
tittade över min axel och sa att det var söt. Jag började undra om det var
det enda hon kunda säga?

Sedan hade vi träslöjd fast då var det bara killar.

På jumpa lektionen så var det också uppdelade klasser jag kom med de bästa
däribland Magdalena och hennes stora kille. Det var Basket, jag älskar
basket!

När bollen flög upp i luften så hoppade jag efter den men Magdalenas kille
var mycket längre och tog bollen han hette förresten Jonas.
Han började dribbla och verkade allmänt självisk, jag sprang snabbt efter
och tog bollen vände och passade Magdalena som var med i mitt lag hon
passade tillbaks jag dribblade förbi två killar och hoppade upp och
dunkade.
Då kände jag att det här nog skulle gå bra i alla fall klumpen i magen var
helt borta nu och jag längtade tills i morgon.

VG-
Reflektion saknas

Mina skolår

Det var först på mellanstadiet som alvaret började. Det var där man först
fick börja ta eget ansvar i form av eget arbete, på ea timmarna som det
kallades fick man göra det man mest behövde t.ex. om man låg efter i matte
fick man chansen att ta igen det då. Jag kände mig även lite vuxen, nu
skulle man föregå med gott exempel för de mindre som såg upp till en. Man
skulle också uppföra sig mer vuxet på lektionerna, nu dög det inte att
fjanta runt och bara göra det som passade och som var roligt.
Jag kommer särskilt ihåg sexan, nu var man störst på skolan och man kunde
göra saker på rasterna som var förbjudet utan att någon skvallrade. Jag och
några kompisar brukade gå upp till en närbelägen mack och köpa godis några
gånger i veckan, men vad jag kan minnas så blev vi aldrig på komna av någon
lärare även fast det var förbjudet att lämna skolgårdens område. Det var
både spännande och kull att bryta lite mot skolans regler, det var
naturligtvis inget gott exempel för de mindre med det tänkte inte vi på.
Ett stort intryck sedan årskurs sex var när vi gjorde ett intagnings prov
till en speciell klass på högstadieskolan där vi skulle börja. Denna klass
var en så kallad it-klass, den var speciell p.g.a. att all i klassen skulle
få en egen dator att sitta och jobba vid under skoltid. Denna klass var
alla intresserade av att gå i, så alla gjorde provet, sedan var det bara
att vänta och se om man kom in eller inte. En dag kom brevet med besked om
intagningen, jag kom inte in, jag klarade provet men jag kom inte med när
de lottade om platserna.
Jag gick ut mellanstadiet och började i en av de vanliga klasserna på
högstadiet. Jag trodde att steget från mellan till högstadiet skulle vara
stort och att det skulle vara besvärligt att komma igång men steget var
mindre en väntat och sjuan rullade på. Det gick ganska så bra på proven och
vi hade roligt i klassen.
En dag kom det på tal om att några skulle hoppa av från it-klassen och att
två ur de andra klasserna skulle ha chansen att komma in i stället. De som
var intresserade skulle skriva en lapp med intresse anmälan och ge till sin
klassföreståndare. Det skulle bli en ny dragning om de två platserna och än
en gång satt man och hoppades att man skulle komma in. En dag kom en lärare
till mig och sa att jag hade blivit dragen och att jag var en av de två som
skulle börja i it-klassen. Jag vart naturligtvis jätte glad och tackade ja
med en gång, de sa åt mig att jag skulle börja nästa vecka och att jag
skulle få en ”egen” dator. Starten i den nya klassen vart väll inte den
bästa precis, jag började med att komma sent till första lektionen och fick
en liten utskällning, men det gjorde nog inte så mycket.
I den nya klassen gick det många som jag inte kände sedan förut men vi
bekantade oss ganska så snart. Det blev en hel del spelande på våra datorer
och det var något som många lärare retade upp sig på, spel manin gick så
långt att vissa elever inte gick ner och åt utan stannade i klassrummet och
spelade i stället.
I början av åttan blev det förbjudet att ha spel på datorerna, det var
tråkigt men kanske nödvändigt en då. I åttan började det bli mycket
förstörelse i skolan, våran klassrums dör var hårt ansatt av folk som ville
komma in i vårat klassrum och utnyttja datorerna, därför skapades en regel
att ingen fick vara där på rasterna.
Skolarbetet gick ganska bra och jag led inte av några svåra prov eller
jobbiga läxor men det finns ett ämne som var svårt och jobbigt det var B-
språk. B-språk är nog mitt sämsta ämne, det är svårt och jobbigt att lära
sig ett nytt språk med ny grammatik och andra ordföljder som skiljer sig
från både engelska och svenska.
En del var jobbig med åttan det var betygen som man blir tvungen att kämpa
till, som man alltid behöver tänka på. Om man inte koncentrerar sig på
lektionerna säger läraren tänk på betygen!
Nian, nu börjar det riktiga alvaret läxorna och takten ökar och man måste
prestera bättre om man skall kunna nå de högre betygen. Betygen vill man
höja för att man skall kunna komma in på det gymnasium som man önskar gå.
Gymnasievalet var mycket svårt för mig, jag har länge funderat på vilken
inriktning jag skall gå men aldrig kommit fram till något vättigt. Hos
sykonsulenten och fick jag upplysningar om skolorna och deras utbildningar,
till slut viste jag vad skulle välja och mina betyg är ganska bra så vi får
se hur det går.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare

Att byta skola
När jag gick i mellanstadiet på Lärkskolan, så trivdes jag jättebra. Jag
ville absolut inte börja på Väster för vi hade så kul med alla kompisar
jämt, jag hade mina bästa kompisar Tommy, Ralle, Jakob och Eric vi var med
varandra hela tiden, gjorde bus och andra saker. På rasterna spelade vi
antingen fotboll eller om det var vinter så åkte vi pulka i backen, vi var
alltid värst, tyckte jag i alla fall.
Det började dra sig mot avslutning i kyrkan och för att sen njuta av ett
långt sommarlov och efter det plågas på Väster i tre långa år till.
Jag hade en känsla av att det skulle bli tråkigt och jobbigt att byta till
Väster.
Nu hade vi haft den tråkiga avslutningen i kyrkan och allt med Lärkskolan
var över, vad skönt!. det var sommarlov. Den sommaren var jag mest hemma
och gjorde ingenting men jag var lite med mina kompisar också, vi badade
några gånger, det var ganska kul och vi var på ungdomsgården ett par
fredagar och lördagar.

Sen var det dags, det var första dagen i Västerskolan och jag var nervös.
Jag kom in i mitt klassrum det var helt tyst alla satt redan där, läraren
kom och då skulle allt det tråkiga börja, men det blev inte så tråkigt som
jag hade trott.
I början var man lite rädd för att göra bort sig och sånt men det gick över
och allt blev bara roligare och roligare. Vi började busa precis som förut
och vi hade minst lika kul som på Lärkskolan.

När jag började i åttan så blev det ännu roligare då kändes det som om man
kunde bestämma lite mer. Det var några som verkade vara lite coola i sjuan
och dom blev jag polare med, vi fortsatte att ha kul hela tiden man var
aldrig seriös med något och det verkar inte som det behövdes heller för
betygen blev inte så dåliga.
Jag tycker fortfarande att åttan varit det roligaste skolåret för då var
det inte så mycket att tänka på, inte så mycket läxor prov och sånt.
Då kunde man strunta i massor av saker men ändå hänga med i skolan.
Under sjuan och åttan har det hänt mycket men vad jag inte visste då var
att det jobbigaste var kvar till nian.
I nian är det mycket att göra och tänka på hela tiden till exempel alla
nationella och dom vanliga proven men det är kul ändå i skolan för där är
man med alla kompisarna på rasterna i alla fall och då känns det bra
lärarna är hyfsade också så man trivs ganska bra, så det var ganska skönt
att byta skola trots allt.

VG-

Att byta skola
Det fanns en tid då jag var lycklig. Det fanns en tid då jag var omtyckt
och populär. Den tiden är borta. Jag var 13 år och gick i sexan. Jag kunde
varit en av de bästa eleverna i klassen, men på den tiden brydde jag mig
inte om skolarbetet. Jag ville bara vara populär och omtyckt bland kompisar
och killar, och jag gjorde vad som helst för att vara det. Jag spelade tuff
och självsäker. Jag spelade alltid, jag var en skådespelare av högsta
klass. Aldrig var jag mig själv. Hela femman betedde jag mig som den
tonåring som jag blev på vårterminen i sexan. Då hade lärarna slutat tjata
på mig, de hade väl gett upp hoppet precis som mina föräldrar. Mina
föräldrar hade väl insett att jag inte var en kopia av min väluppfostrade,
rara och ordentliga storasyster Anna. Hon gick på gymnasiet då.
Naturvetenskapliga linjen såklart. Hade MVG i det mesta och älskade att
plugga. Fick hon VG i något blev hon besviken.
Tillbaka till mig. På den tiden handlade allt om mig. Jag var en
egoistisk liten bimbo. På vårterminen började jag röka också. Jag var så
illa tvungen. Några killar från högstadiet kom och hälsade på en rast, och
jag ville inte verka som en tönt inför dem. Jag kände mig så jäkla ball. En
av killarna som kom den rasten hette Erik. Han var den snyggaste killen jag
någonsin sett, och han var så häftig. Nu i efterhand önskar jag att jag
aldrig sett honom, men det är ju lätt med facit i hand. Då var jag så
väldigt kär.
Första gången jag såg honom var på en fest den 14 februari, Alla Hjärtans
Dag. Jag spanade på honom i stort sett hela kvällen. En gång mötte han min
blick och log. Jag svimmade nästan, och jag trodde att det var den
lyckligaste dagen i mitt liv.
Nu vet jag att det var tvärtom. Alla hjärtans dag är den mest
plågsammaste dagen på hela året. Jag kommer aldrig bli kvitt lidandet den
dagen ger mig år efter år. Och det är inte av samma anledning som alla
singlar och olyckligt kära lider. Utan därför att det var den dagen jag för
första gången såg Erik. Resten av terminen brydde jag mig inte om några
andra killar. Höjdpunkterna i mitt liv var de raster som Erik och hans
kompisar kom till vår skola.
Men Erik gick i nian. Han var tre år äldre. Jag vet inte vad han
egentligen tänkte om mig.
Antagligen såg han hur kär jag var och insåg att jag kunde bli ett lätt
byte.
I slutet av maj, några veckor innan skolavslutningen, och ungefär två
månader efter att jag började röka med Erik, frågade han mig om jag ville
följa med ut på en tur i hans nya båt. Det är väl ganska givet vad jag
svarade. Killen jag är hejdlöst kär i frågar om jag vill tillbringa en dag
med honom, bara han och jag.

Nu går jag i nian på ett högstadium långt ifrån min gamla skola, långt
ifrån de människor jag kände under mina första 13 år. Jag har förändrats
till min raka motsats. Jag är ganska tyst och tillbakadragen, jag
koncentrerar mig på skolarbetet och till hösten ska jag börja gymnasiet,
naturvetenskapliga linjen. Jag har inte så många kompisar, ingen vet något
om mina första 13 år. I alla fall inte det 13:e. Det är inte så konstigt
att det inte är så många som vill vara kompis med mig. Men mina föräldrar
tycker om mig. Det är en skön känsla att veta att föräldrarna älskar en.
Jag tycker synd om alla som inte får känna den. Och jag tycker synd om
människor som är som jag var. Jag skulle inte vilja vara så igen. Jag
skulle vilja vara någon annan för att slippa alla bilder och minnen som
inte vill försvinna från min hjärna, men jag vill inte bli som jag var
förut. Det enda jag har gemensamt med den personen är mina minnen.
Det finns två personer som vet det mesta om mitt förflutna. Lovisa och
Tobias. De är mina bästa vänner. Jag misstänker att jag och Tobias håller
på att bli kära. Jag vet inte om jag klarar av det. Han är den första
killen jag brytt mig om på tre år. Om han kräver att få reda på mer om
händelsen kommer det inte gå. Men det tror jag inte att han gör för han är
snäll och omtänksam och vet att jag inte vill prata om det. Det som hände
på båten. Dagen efter min och Eriks båttur hittades vi av
räddningstjänsten. Jag låg medvetslös på land. Erik hittades död i
vattnet.
Jag fick ligga på sjukhus i en vecka och prata med en psykiatiker. Sedan
flyttade vi.
Jag gick aldrig tillbaka till skolan som jag hade två veckor kvar i, jag
pratade aldrig mer med mina klasskompisar. Ingen vet vad som hände i båten,
mer än jag, och ingen kommer någonsin att få veta.

MVG

Denna uppsats är skriven i ordbehandlare

Mina skolår

Jag minns när jag skulle börja sjuan, jag hade sökt till en IT-klass på
Västerskolan i Älmsta.
Vi hade i sexan skrivit ett intagningsprov på skolan, vi var ungefär 7
personer ifrån Rimbo som gjorde det.
Det skulle sedan dröja någon månad innan vi fick resultat, om vi lyckats
och hade blivit antagna eller om vi inte hade lyckats, själv kände jag att
jag hade lyckats rätt bra på provet och hoppades innerst inne att jag
skulle bli antagen till IT-klassen.
En dag solig och varm, det var på lunchrasten och vi hade varit och ätit,
Tony och jag satt i klassrummet och pratade om lite allt möjligt när det
plötsligt ringde i hans telefon, det var hans pappa som ringde och
berättade att han hade fått brevet ifrån Västerskolan och att han hade
blivit antagen.
Tony blev utom sig av glädje och skrek ”YES, JAG KOM IN!”
Jag klappade Tony på axeln och grattade honom och hoppades samtidigt att
jag också fått brevet.
Tony gick upp till lärarrummet och berättade den glada nyheten, jag följde
såklart med honom.
När vi hade berättat det så tyckte Stina, en av våra klassföreståndare att
jag skulle ringa hem och fråga min mamma om jag hade fått brevet ifrån
Västerskolan.
Jag gick till telefonen dom hade inne på lärarrummet och slog mitt
hemnummer, det gick några signaler, fem, möjligen sex signaler innan mamma
svarade.
Jag frågade henne om jag fått brevet, hon svarade då att det hade jag.
Jag hade innan sagt till henne att jag själv ville öppna det, se det med
mina egna ögon, läsa den goda nyheten som jag innerst inne hoppades skulle
vara sann, att jag blivit antagen till IT-klassen.
Som jag trodde innan så hade hon redan öppnat brevet, mammor är alltid så,
dom kan aldrig låta nånting vara när man säger till dom.
Jag frågade då om jag hade blivit antagen till IT-klassen, jag fick då höra
att jag blivit antagen.
Jag berättade det för Tony och lärarna som satt inne i lärarrummet och
drack sitt kaffe.
Efter det gick Tony och jag ut på skolgården, där såg vi en av våra
kompisar Mattias, vi berättade den roliga nyheten, men som vanligt så
trodde han inte på oss och sa att vi bara skämtade med honom.
Först när Stina och Monica, våra klassföreståndare berättade det för hela
klassen så trodde han på oss, han frågade varför vi inte hade sagt det
innan, Tony och jag utbrast i kör: ”Vi gjorde ju det, men du trodde ju inte
på oss!”.
Vi fick även nästa dag veta att en annan kompis till oss i klassen, Jacob
också hade blivit antagen, även Madeleine blev det.
Vi var nu fyra stycken ifrån klassen som hade blivit antagna.
Skolan fortsatte som vanligt efter det, enda skillnaden var att vi som blev
antagna till IT-klassen var lite gladare än tidigare.
Det dröjde inte länge innan skolan var slut för terminen och vårat
sommarlov äntligen började, nu kunde man vila upp sig inför sjuan, det var
där allt jobb skulle börja, det var även där man skulle känna doften av
framgång och känna segerns sötma.
Slutligen kom dagen då vi skulle börja, Jag vaknade 06:00 på morgonen, jag
skulle duscha och göra mig i ordningen inför dagen.
Ungefär 06:45 gick jag hem till Tony, när jag kommit fram såg jag att Tony
redan stod vi busshållplatsen och väntade, jag ställde mig bredvid honom.
Vid 07:10 kom bussen, vi gick på, sen började vår resa bort mot
Västerskolan och vår kommande högstadieskolgång.
Och nu sitter jag här, jag går nu i nionde klass och skriver detta, det är
en fredag och vi sitter och skriver uppsats till nationella provet i
svenska, det är delprov C, jag känner själv att jag har lyckats rätt bra
med min skolgång, jag är nöjd med betygen, vissa ämnen skulle jag kunnat
vara lite bättre i, men annars är jag helt nöjd med den skolgång jag haft
och den som Västerskolan har gett mig.
Ibland har jag känt mig trött på skolan, hellre velat stannat hemma och
sova istället för att resa mig upp ur sängen och åka till skolan, men jag
har aldrig gett mig och bara kämpat vidare.
Skulle inte skolan funnits så skulle vår värld inte vara lika bra som den
är idag, den skulle inte vara lika snabb med utvecklingen eftersom ingen
skulle veta något eller kunna lära sig något nytt.
Så tänk aldrig att skolan bara är jobbig, skolan är jobbig med samtidigt
ger den så mycket bra inför ditt liv som vuxen människa.

MVG-

När man tänker tillbaka på alla skolår man gått börjar man känna sig lite
gammal.
När jag började ettan gjorde jag det i en helt ny skola. Skolan var mycket
fin både innuti och utanpå, men skolgården såg inte så lockande ut för det
var mäst stora spår från olika maskiner. Alla klasser samlades ute på den
spåriga skolgården. I de flästa klasserna var det ungefär tjugo elever, vi
var trettiotvå.
Det fanns tre inngångar på framsidan av skolan, vi som skulle börja ettan
gick till den som var längst bort. Där blev vi uppropade och inndelade i
två klasser. Och så var man inne i en cirkel utan slut.
Man gick upp tidigt varje morgon, klädde på sig, åt frukost och så fick man
skynda sig till bussen så att man inte skulle missa den. Det gick fem
dagar, och så var det helg. Man sov lite längre på morgonen, ofta så länge
så att maten var klar när man gick upp. Men lika snabbt som helgen kom
försvann den. Man gick vidare utan att cirkeln tog slut. Så kom snön som
den alltid gjort: mitten av December, julen närmade sig och man satt i
klassrummet med sax och papper och julpysslade.
Jullovet kom och hjulet man befann sig i stannade till, men fortsatte lika
fort den dagen lovet var slut.
Tiden gick vidare. Det oändligt långa sommarlovet kom. Nu kunde man sova
och bada när man ville. Men det bästa med den sommaren var fotbolls VM i
USA. Ravelli, Brolin, Andersson och Dahlin, de hjälpte Sverige fram till
ett VM brons och de väckte mitt stora fotbolls inträsse.
Man laddade upp batterierna så att man skulle orka med ett skolår till. Man
blev äldre, och var tvungen att gå upp ännu tidigare så att man han med att
ducha och fixa håret. För nu var det viktigt att se bra ut så att man
imponerade på tjejerna. Men tiden stannade inte upp för det, tvärtom,
sommaren blev kortare för varje år.
I femman fick man plötsligt höra att man skulle ha Nationelt prov, jag hade
aldrig haft ett prov tidigare i mitt liv. Så satt man på en oändligt lång
lektion med provet framför sig, då undrade man om det kunde bli värre. Men
det var bara början.
Efter sex år med samma klass kompisar i samma skola skulle allt ändras. Man
fick nya klass kompisar och buss färden till skolan blev längre. Kemi och
biologi var nya ämnen och matten blev svårare. Allt man gjorde skulle vara
bra för man fick betyg på det. Skoldagarna blev längre och träningarna
fler, det var svårt att få tiden att räcka till. Men det var bara att bita
ihop och kämpa vidare. Men man kom snabbt in i den nya cirkeln. Sjuan
klarade man av ganska enkelt och man var glad att man fått nya klass
kompisar och nya utmaningar.
I åttan fick man de första betygen, jag tyckte att mina var bra. Och livet
gick vidare.
Nu har man valt vilket av alla gymnasier man skall gå, man vet inte om man
skall vara glad för att det är en ny utman|ing eller om man skall gråta för
att det verkar så jobbigt. Och så sitter man som man gjorde i femman, på en
oändligt lång lektion med ett Nationelt prov framför sig. Men nu vet man
att det kommer att bli värre.

Ett bra grepp visar du om ämnet. Det är raskt och trevligt skrivet.
Bilden med cirkeln är välfunnen. Det är inte perfekt strukturerat, men det
är trevlig läsning. Däremot saknas en inledning och en tydlig infallsvinkel
redan i början (t ex cirkeln). Avslutningen är välformulerad.
VG-

Mina Skolår

Jag minns väl när jag började förskolan man minns verklige när jag klev på
lekis bussen där satte massa okända ungar som man skulle bli kompis med men
det gick fort några dagar.
Det jag minns bäst där ifrån är nog alla lekstunder tex cykelbanan och
klätterställningen.
Sen var det ju dax för första klass där ifrån minns jag inte så mycket mer
än att jag var rädd för de större barnen i skol-bussen och att man var
stollt över sig själv när man lärt sig läsa. Men det man minns bäst är nog
alla roliga raster tillsammans med kamraterna Då höll man oftast till i
änget och byggde kojor eller på fotboll eller bandy|plan och hade riktigt
kul de stunderna glömmer man nog alldrig.
Sexan var nog det bästa eller skönaste män kände att man var lite kung och
regerade på skolan. Men det som gjorde att vi hade det så bra bortsett frå
de dåliga stunderna var nog att vi hade så bra lärare hon tyckte verkligen
om oss jag glömmer alldrig när hon sa ”ni är verkligen den bästa klass jag
haft”.

Mina skolår del 2

Men som sagt det var ju inte alltid bra vi gjorde ju en del bus oxå tex när
vi fyllde toalett trapporna med vatten när toaletterna låg på utsidan av
skolan för då blev dom vatten skadade då fick vi ju en del skäll det
glömmer jag nog alldrig. Det fanns ju oxå bråk och slagsmål men oftast! var
det lungt och fridfullt. Till slut så var det ju slut det minns jag ju
mycket väl för vi band ögonen på Siv vår lärare och sen åkte vi traktor och
vagn till kajsby träsk och grillade korv och badade. Men det var ju ändå
tråkigt att man skulle skilljas från alla kompisar nu när man var så bra
kompis med alla. Och det fann ju en rädsla att man inte skulle få så många
kompisar på berga som på mellanstadiet. Men nu går man här i nionde klass
och skall snart börja gymnasiet och är mycket god vän med alla men skall
snart åter på nytt skilljas från sina kompisar. Nu när det är så kort tid
kvar så tänker man tillbaka på alla roliga stunder med klassen här på Berga
skolan och alla minnen man har och att man faktiskt snart är inne på sitt
tionde år. Men ändå känns det bra för vi har ju snart bara tre år kvar och
efter det är man vuxen och skall söka jobba käna pengar och skaffa familj
det tänker jag väldigt mycket på nu. Att man snart är vuxen helt enkelt!!!

Slut!!

Småtrevlig och utförlig beskrivning av dina skolår, konkretare för de
första skolåren och lite mer allmänt för högstadieåren. Det skulle vara bra
med en blandning i varje avsnitt (egna erfarenheter/ minnen + reflexioner
över dem) Ny mening och nytt stycke slösar du däremot inte precis med!

Jag blev skilld från mina kompisar i 6: an, dom tyckte att jag var stödig
mot allt och alla. Med dom mennar jag lärarna och med allt och alla mennar
jag lärarna. Lärarna tyckte inte om mej kanske för att jag var som jag va
och visade det så tydligt.

Jag har alltid varit en lite udda persson. Men jag har aldrig varit taskig
mot nån av mina kompisar eller andra elever på skolan. Det fanns bara folk
som var dumma eller taskiga mot mig. Och det var det som fick mig att
tvingas till att byta skola. Jag mår mycket bättre nu än innan bytet. Men
då var det inte så. Jag kunde inte förstå varför det var jag som fick byta
skola och klass, när det var dom som mobade som fick vara kvar. Mitt själv
förtroende har blivit bättre efter att jag fick byta skola dels för att jag
har fler kompisar nu än vad jag hade då. Och för att jag fick som jag ville
skolan delade på mobarna tillslut. Och ännu mer konstigt var att en av dem
kom till min skola och vi blev kompisar. Nu skall jag byta klass igen men
den här gången kommer jag att ta klassen med mig till den nya skolan vi
skall nämligen bli 7: or och det skall bli roligt men jag oroar mig för att
det skall bli som förut med alla ord och allt skrik och lidande som jag
fick stå ut för under det året jag var tvungen att byta för att jag vart
mobbad. Det var den värsta tiden under min skolgång. Mina kompisar hjälper
mig att vilja byta klass och det blev ganska lyckat.

Redan dom första veckorna på den nya skolan kände jag att jag mådde bättre
på alla nivåer. Mina kompisar och jag delade på oss alltså vi gick inte i
samma klass men var mycket på fritiden. Jag fick en klump i magen första
dagen då jag fick se att 2 av mobbarna från min första skola kom i samma
klass som jag och det första dom sa va
– hej du annar inte hur mycket vi tackar dig för det du gjorde.
Dom hade blivit delade och hade byt skola och klass och på deras nya skola
hade det blivit tvärt om. Dom hade slutat mobba och börjat hjälpa till,
börjat lite smått arbeta mot mobbingen, och gjort det som man absolut inte
trodde att dem skulle kunna göra vilket var många saker. Dom hade blivit
”normala” efter att dom byt skola och det var inte bara jag som hade märkt
det. Dom själva också. Det finns många som tycker att det är mobaren som
skall flyttas och inte mobingofret. Men det kan ju vara en possetiv sak att
byta klass det är ett bra sätt att börja om på nytt.

Dom flesta byter juh inte klass för att dom blir mobbade men det kan vara
en av orsakerna till att man byter klass.

Jag tycker att det är helt ok att byta klass det blir ju oftast till något
bättre. Som i det här fallet.
Du har egentligen en viss infallsvinkel till den här uppsatsen, nämligen
mobbningen. Den är däremot inte klart utsagd i början, men kommer sedan in
här och var i berättelsen samt i reflexionerna på slutet. Skildringen av
bytena av klasser och skolor ger ett något rörigt in|tryck som helhet, men
du belyser ändå med flera exempel hur det var i den gamla respektive hur
det blev i den nya klassen.