Etnicitet: Född i Sverige samt minst en svensk förälder

Hej skollministern

Jag är en elev på Sundby skolan i klass 9. Jag tänkte skriva om vad som är
bra/dåligt med våran skola. Det är ganska mycket på våran skola som är bra
men även solen har fläckar. ”Hôlet” som är caffeeterian på skolan är ett
bra ställe att vara i på rasterna. Där kan man köpa dricka, negerbollar och
frallor. Jag tror det är bra för en skola att ha en caffeteria det har
blivit som en trygghet att gå dit för lärarna kommer nästan aldrig ner dit
och styr och ställer. Sen så har vi lektionerna de är på tok för långa en
del som tex på måndagar då har vi två 80 min lektioner efter varandra och
gissa hur trött man är på sista då så jag tycker inte en lektion förutom de
praktiska ämnena ska vara längre än 40 min. Lärarna ska vara utbildade och
kunna förklara så man förstår och det kanske inte alltid är så lätt men det
är trotts allt deras jobb.
ny sida
Jag tror att om man skulle ha en idrotts lektion om dagen så skulle allt
bli mycket lugnare och eleverna skulle nå högre betyg.
Klassrumena kan man måla i lite färger så blir det gladare i klassrumen.
Det var lite vad jag tror skulle göra skolan bättre. Ha en bra dag.
Mv.H Fredrik

Skolbyten!

Känslorna om skolan varierar. I alla fall mina. När jag har mycket läxor
och min mamma tjatar om dem tycker jag skolan är botten. När allt flyter på
bra känns skolan inte alls så dum, men jag tycker inte att man går till
skolan för att träffa kompisar utan för att lära sig saker. I 1: an och 2:
an tyckte jag tvärt om. Jag gick på en liten skola vid namn Hådalen och
komp|isar var det viktigaste i skolan. I 2: an började min familj leta
efter hus och det föll sig så att huset de till sist köpte låg mitt emot en
skola som hette Ockeryd. Först hade vi tänkt att jag skulle ha gått kvar på
Hådalen, men när vi nu hade en skola som granne så bestämde vi att jag
skulle byta till den. Mamma ordnade så att jag i slutet av 2: an fick åka
och hälsa på i klass 2A som jag sedan skulle börja i. Jag var jätte|nervös,
men alla var jättesnälla och vi lekte och hade kul. Vi flyttade in i vårt
hus under sommar|lovet och när första skoldagen kom var jag nerv|ös igen.
Mamma lugnade mig så gott det gick och skickade sedan iväg mig till skolan
med orden: ’Det ordnar sig ska du se’. Jag trodde henne inte och fjärilarna
dansade i magen, men så fort som lektionen hade börjat kändes allting bra
igen. Åren flöt på och helt plötsligt hade jag börjat 6: an. Nu hade alla i
klassen valt ett B-språk och dom lektionerna skulle hållas i Skravesko|lan
som låg 15 minuter från Ockeryd. I början tyckte jag det var pirrigt att ha
franska-lektioner i Skrave eftersom skolan var större än Ockeryd. De stora
eleverna gjorde väl också intryck. 6: an gick och sommarlovet kom. Några
dagar innan skolan började började paniken växa. Nu skulle jag börja i 7:
an och flytta till Skrave. En ny klass skulle jag också gå i, men fastän
jag kände några sedan förut var jag nervös. När den första skoldagen hade
kommit var jag lugnare, men klumpen i magen var kvar. Allt gick bra och
lärarna verkade bra. När jag började trodde jag att jag aldrig skulle lära
mig att hitta i den enorma skolan, men bara efter ett par dagar orienterade
jag mig med lätthet. 7: an och 8: an flög förbi i rekordfart fast jag
kanske inte tyckte det just då. Nu i 9: an ska man plötsligt välja sin
framtid. Man måste välja en gymnasielinje och klumpen i magen kommer fram.
När man efter mycket om och men till slut lämnat in val-lappen upptäcker
man en viktig sak. Betygen måste höjas! Lärarna får en knäpp och proven
bara haglar ner över oss stackars elever. Mitt i alltihopa dyker de
nationella proven upp och vi elever försöker göra vårt bästa, men är rädda
att det inte räcker. När man överlevt alla prov börjar man tänka på hur det
blir på gymnasiet. En termin kvar att gå i en välkänd skola och sedan ska
man flytta igen. Om jag kommer in på den linjen jag valt kommer jag att gå
på Roslagsskolan och den skolan är stor! Jag har samma oro för storleken på
skolan som jag hade i 7: an. Jag kommer nog att lära mig att hitta i Roslag
också, men det känns inte så just nu.
Jag kommer att sakna Skraves lärare, men inte dess elever.
// Linda 9E

Att byta skola/att byta klass!

Det var en tidig sommarmorgon.
Jessika vaknade av att solen sken in genom fönstret. Hon ville spendera sin
sista lovdag i solen. Hon och hennes kompis Sarah gick till stranden, dem
träffade många snygga killar som dem började prata med. Kvällen kom och det
var dags att åka hem igen. Jessika somnade tidigt eftersom hon ville vakna
så fort som möjligt så hon fick träffa sina kompisar igen. Klockan närmade
sig midnatt och Jessika vaknade av några viskningar från köket.
Hon smög dit för att se vad det var. Hon gick försiktigt ner för den smala
trappan. När hon kom fram så såg hon att det var hennes mamma och pappa som
satt vid köksbordet och småpratade.
– Hur ska vi kunna berätta det för henne utan att hon blir allt för ledsen?
sa hennes mamma.
– Vi säger det bara rakt ut. – Vi måste flytta – . Jessika skakade till av
rädsla, hon såg att hennes mamma var orolig.
Jessika började få tårar i ögonen. Lars, som var hennes pappa fick syn på
henne.
– Lilla gumman, jag antar att du har hört oss? Vi måste åka om tre timmar.

Efter mycket om och men, så åkte dom iväg. Hon fick aldrig tid att ta
farväl till sina kompisar Dom flyttade till Stockholm.
– Är ni nöjda nu? frågade Jessika, nu när ni har tagit mig bort från alla
mina kompisar? Och vilken skola hade ni tänkt att jag skulle gå på?
Jessikas föräldrar åkte direkt till en skola och sa att hon skulle hoppa
av.
Hon trodde att dom skämtade när dom sa så. Men hon gjorde som dom sa, och
gick in i skolan. Det kom fram en lärare som sa:
– Hrrm. du är Jessika va? den nya tjejen?
– .Ja.Jo tydligen. sa Jessika.
Läraren tog med henne till ett klassrum. Hon fick en stor chock när hon såg
klassen. Den var helt tvärtom hennes andra klass. I hennes förra klass så
var alla noga med skolan och sitt utseende.
I den klassen som hon tydligen skulle börja i, var dom inte sådanna. dom
var punkare, alla hade svarta kläder och tuppkam, även tjejerna. Dom skrek
och kastade flygplan och sudd på läraren.
Jessika blev rädd.
Läraren som tog henne till klassen ställde sig på katedern och skrek:
– Var nu tysta! ni har en ny elev i klassen. Ingen brydde sig.
– Du kan sätta dig där, sa läraren och pekade bort mot en bänk som var
mellan två stora kraftiga punkare.
Hon gick lugnt och försiktigt fram till sin blivande plats.
Hon kände att hon fick något i huvudet. Det var ett pappers flygplan, hon
tänkte ignorera det men såg hon att det var nåt skrivet på det. Hon böjde
sig sakta ner för att ta upp det.
Hon tog med det till sin plats och vecklade upp det. Hon läste det tyst för
sig själv. ”Jag var också ny här för ett år sen, jag blev lika chockad som
dig, men tro mig när jag säger: du bli van”
Jessika höjde sitt huvud för att försöka lista ut vem det var, men hon
sänkte sitt huvud lika fort när hon märkte att alla de andra satt och
tittade på henne med skrämmande blickar.
Hon blev bara mer och mer rädd.
När matematik lektionen började, började naturligtvis hon att räkna.
Plötsligt så fick hon se som en stor geggklump hamna mitt i boken, hon
tittade försiktigt upp och fick syn på en ful, stinkande ”gris”. Han
började bara att skratta.
Då förstod hon att han hade spottat i hennes bok. Så var hela hennes dag.
När sista lektionen kom, fick hon nog, hon var trött på att bli behandlad
som skräp.
När samma elev kom och var redo att spotta i hennes bok så var hon berädd.
När han hade spottat i boken så reste hon sig fort och tittade in i hans
ögon. Alla blev tysta, Ingen hade någonsin vågat titta in i hans ögon.
Han fortsatte bara att skratta.
– Varför skrattar ni inte? skrek han till dom andra.
Jessika tittade fortfarande in i hans ögon.
– Tror du att du kan psyka mig eller? jävla missfoster? sa han och
skrattade.
Alla andra som brukade skratta MED honom var helt tysta.
Tillslut så öppnade Jessika munnen, men innan hon hann säga något så avbröt
Jocke henne (Han som var dum)
– Nej men titta, ska du våga prata nu? Jessikas temprament blev agresivare.
Jocke fortsatte att kalla henne dumma saker. till slut pratade Jessika:
– Men tror du att jag ville byta skola eller klass? va? tror du det?
Han blev tyst.
– Hur tror du att det känns att behöva flytta från sina kompisar och komma
till en sån skitklass som den här?
Jocke försökte låta tuff och sa:
– Men tigger du om stryk eller?
– Du tror att du är så tuff, att du äger den här klassen, men då ska jag
berätta för dig att du har fel! sa Jessika
Alla i den här klassen har lika mycket rätt att komma med sina åsikter.
– HaHaHa! här ÄR det jag som bestämmer eller hur? sa han och tittade på dom
andra.
Dom sa ingenting, bara gick fram till Jessika och stod bredvid henne,
tittade på Jocke och sa:
– hon har rätt, vi börjar också tröttna på att du bara styr och ställer med
oss.
– Va fan säger ni?! skrek Jocke
En utav dom tog sig mod till att säga:
– Du behandlar alla nya som skit! Hon kommer ju från en annan skola! en
annan stad! har inga kompisar, och det är så här du behandlar henne?
Jocke blev nästan lite rädd när han hade alla emot sig.

Jessika var nöjd över att ha ändrat hela klassen från det att dom var
bråkiga till sådanna elever som var i hennes förra klass.
När hon kom hem så väntades hennes föräldrar att hon skulle vara sur på
dom. Dom fick en stor chock av att hon var glad och positiv. Hon gick fram
till sina föräldrar och gav dom en stor kram och sa:
– Den här dagen var perfekt! Jag sa ifrån dom som var dumma mot mig och jag
fixade den bråkigaste klassen till den klassen som var duktigast.

Slut.

Att byta skola

Det var en gång en kille som hette Thomas. Thomas var 14 år och gick i
åttonde klass på Borgaskolan i Lund. Där på skolan var Thomas en flitig med
bra betyg och många kompisar. Skulle man be någon av Thomas kompisar att
beskriva honom skulle de säkert säga att han vore ödmjuk, pålitlig och den
snällaste och trevligaste person man någonsin mött. I kompis gruppen
gillade alla Thomas, alla ville nog var som honom. Han var liksom som en
ledare i gruppen, men det pratade man ju aldrig om. Bland de andra eleverna
på skolan hade de flesta respekt för Thomas. Allt detta pågick till en dag.
Det var dagen då Thomas skulle flytta till Göteborg. Han skulle flytta dit
eftersom hans pappa hade fått ett chefsjobb på ett stort företag där.

Första dagen Thomas skulle börja på sin nya skola som hette Ekdalskolan
fick han skjuts dit av sin mamma. Utifrån såg skolan ut som ett gammalt
slott ungefär tyckte Thomas. Thomas gick ut ur bilen och började gå mot den
stora huvud|ingången. Vägen man gick dit på var en bred väg av sten
plattor. Plattorna var satt i ett rutigt möster av svart och vitt. Det såg
ut ungefär som en schackbräda. Sen kom han till den stora porten. På båda
sidorna av den var det en stor blå pelare. Pelarna gick upp till skolans
andra våning. Porten själv var gjord av två stora koppar block. På blocken
var skolans mönster uthugget. När han gick genom porten kom han till ett
stort förbindnings rum. På botten våningen där han va var det ett stort
runt rum med en massa skåp mitt i. Det var alltså här alla elever förvarade
sina böcker. Sedan var det fyra våningar till. Alla de var som runda ringar
med massa dörrar på. Det var där alla lektion salar låg. Thomas skulle nu
till rum nummer 43 och han antog att det stod för våning fyra rum tre. För
att komma dit gick han i genom dörren där det stod trappa. När han kom i
trapp huset såg han en svart trappa med guld|färgade räcke. Han gick sedan
upp till våning fyra. När han väl var där såg han en massa dörrar och fullt
av elever. Han gick sedan bort till rum nummer tre. Framför den dörren stod
det tre gäng. Ett gäng där alla flickor stod, ett gäng där de populära
pojkarna stod och ett gäng där de ”fjantiga” pojkarna stod. Eftersom Thomas
inte visste vid vilket gäng han skulle ställa sig ställda han sig en bit
där ifrån. Strax efter det ringde det in då gick först alla gängen in och
till sist gick Thomas in.

klassrummet Thomas kom in i var ett stort ljust klass rum med nya fina
bänkar. Det fanns ganska många lediga platser, men Thomas tog en plats så
långt bak som han kunde. Lektionen de skulle ha nu var klassråd. Läraren
som Hans började med att hälsa dem välkomna till klassrådet. Sedan
berättade han att de hade en ny elev i klassen. Då vände sig hela klassen
om och började titta på honom. Efter det berättade läraren om allt som
skulle hända i veckan. När han gjort det var klassrådet slut. Då bad han
Thomas att stanna kvar. Han berättade lite grann om skolan för Thomas och
sedan gav han honom en skåp nyckel. Skåp nyckeln gick till skåp nummer 88.
När han fått den nyckeln fick även han gå. Han hade också fått ett schema
av Hans och på det såg han att han skulle ha Svenska nu. Thomas gick ner
till skåpet. Stoppade i jackan och satt upp schemat på skåps dörren. Då var
klockan tre i nio och han började klockan nio i sal 55 så Thomas slog igen
skåpet och började springa upp för trapporna. När han kom till våning fem
såg han att sal fem var öppen så han rusade dit jätt fort. På den lektionen
satte han sig lite längre fram i klassrummet. Lektionen började med att
läraren pressenterade sig. Hon hette Sanna. Idag skulle de ha hög läsning.
Hon delade därför ut en bok som hette ”Läs lust”. Då frågade Sanna första
vad Thomas hette och då svarade han naturligtvis Thomas. Han fick sedan
börja och läsa. Texten han läste handlade om en tjej som berättade varför
hon tyckte det var roligt att läsa. När Thomas läst en bit på texten var
det någon som sa läsa så man hör vad du säger jävla skåning. Då bad Sanna
mig att sluta läsa. Hon gick sedan fram han som kommit med den där
kommentaren. Han hette Lars. Lars var en av den som var med i det populära
gänget i klassen. Sanna bad Lars att han skulle läsa och det gjorde han.
När han läst färdigt skulle han försöka här min skånska och säga det är man
läser skåne jävel. Efter han sagt det fick alla andra i klassen läsa och
efter det var det dags för lunch.
ny sida
Matsalen de hade på den här skolan var ganska liten. Den rymmde ca 100
personer. Byggnade låg som en separat byggnad en bit från skolan. Idag
serverade de fisk bullar med potatis där. När Thomas tagit sin gick jag och
satt mig bland de populära i klassen. Då såg han att Lars satt där. Direkt
när jag satt mig sa han pys härifrån jävla skåne jävel. Jag försökte att
inte bry mig. Han sa sedan samma sak en gång till och Thomas brydde sig
inte den här gången heller. Då gick Lars därifrån och strax efteråt gick
även de andra i gänget. Thomas skyndade mig sedan att äta upp min mat och
därifrån ungefär en minut efter att de andra gått. När han kom ut genom mat
såg jag att några från de populära gänet stod vid ingången till skolan. Han
började att gå ditåt. När jag var halvvägs vände jag sig om. Då stod Lars
och de andra i det populära gänget vid utgången till matsalen. De började
springa mot Thomas då började också de vid ingången mot skolan spring mot
Thomas. Han gjorde då ingeting åt saken utan lossades i stället att
ingenting hände. Den som kom fram först var Lars han tog ett grep på
Thomas så att jag föll ner i marken. Sedan när de andra kom fram bar de
bort honom från skolans område. De stannade när de kom fram till häckarna
bakom matsalen. Då var det ca 5 stycken som höll i honom. Då gick Lars fram
till honom och sa att han skulle hålla mig borta från dem. Sedan slog han
honom med knytnävarna flera gånger i ansiktet. Till slut kände Thomas att
det både kom blod ifrån näsan och munnen. Då tog Lars fram en vatten flaska
och några tabletter. Då gick en i gänget fram till Thomas och höll upp hans
mun. Lars såg sedan till att han svalde de tabletterna.
ny sida
Det var sömn tabletter. När Thomas tillslut somnade kastade de in honom i
busken. När han sedan vaknade var det mörkt och han började då gå åt det
håll han trodde han bodde åt. Han var inte helt säker för när de åkte till
skolan imorse satt han och tittade i en tidning. Thomas fortsatte bara att
gå och gå. Tillslut kom han fram till en annan skola. Vid den skolan låg
det en fritidsgård såg han. Han började gå däråt för han tänkte att de
kanske hade en telefon. När Thomas började närma sig ingången såg han att
det populära gänget från hans klass stod och hängde där utanför. De började
spinga mot honom när de såg honom. Den här gången började också Thomas
också springa, men det tyckte inte hjälpa för de kom bara närmare och
närmare hela tiden och till slut var de framme vid honom och då slängde sig
Lars fram och högg kniven rätt i ryggen på honom. Thomas dog direkt
eftersom kniven gått in i hjärtat. Då vart alla gänget förskräckta och
sprang därifrån.

Dagen efter hittades liket. Polisen kom aldrig på vem mördaren var.

Slut. VG-

Hej Skolministern!

Under alla dessa år som Jag har gått i skolan har jag samlat på mig
intryck, som är både bra och dåliga. Det finns många saker som är dåliga,
som t.ex. håltimmar. Istället för att ha hål|timmar så kan man få sluta
tidigare. Man har iallafall inget att göra på håltimmarna. Det är ju
alldeles för stressigt i skolan. Allting ska gå så fort. Och så hinner man
inte med, då får man lov att ta hem och jobba. Det är ju då man vill koppla
av och inte tänka på skolan. En annan viktig sak är att eleverna inte får
vara med och påverka. Lärarna och rektorn bestämmer nästan allting.
Eleverna borde få större inflytande i skolan. Och kunna bestämma mer.
Lärarna är alldeles för fega i skolan. När en elev är stimmig och håller på
att störa andra, så vågar läraren inte slänga ut eleven. För lite pengar är
ett annat problem i skolan. Vi har knappt pennor att skriva med. VI märker
hur man skär ner på pengarna till skolan. Det drabbar både eleverna och
lärarna.

Det är svårt att komma på något bra med skolan. En sak är maten, den är
väldigt god för det mesta. En annan sak är att lärarna är snälla och
hjälpsamma. Även fast det finns mycket att klaga på, så har jag lärrt mig
en hel del i skolan.
Så här vill Jag att skolan ska se ut. Eleverna ska få bestämma mer. Det ska
inte vara lika stressigt med prov, uppsatser och läxor hela tiden. Proven
ska vara mer utsprida istället för att det ska vara flera prov samma vecka.
Hål timmarna ska tas bort, så att eleverna får sluta tidigare. Sen vill Jag
ha mer praktiskt arbete, och mindre läsning och skrivning. Vi skulle få
använda datorerna mer också. SÅ tycker jag att skola ska se ut.

Hälsningsfras? Enkelt innehåll. Styckeindelning saknas. Avslutningsfras
saknas.

Hela berättelsen är inte renskriven, slutet finns endast i ”kladd”. Här
redovisas endast den renskrivna delen.

Att byta Skola.

Där stod han, lika snygg som alltid.
Han sneglade lite på mig med sina djupblå ögon. Jag ville bara stå där,
nära honom, känna hur han andades, åh, tänk om han ändå var min.
Jag kollade på klockan, den var 8.20. Nu kommer jag försent igen. Jag
skyndade mig att ta mina saker, sedan var det bara att springa in på
lektionen.
När jag öppnade dörren kollade min lärare på mig, men det var lugnt, han
var en snäll lärare.

lektionen var nu slut och jag gick till Anne, hon frågade mig om jag hade
lust att hänga med henne på fest, hon tänkte gå dit vid nio-tiden, då var
nog de flesta där och de hade nog kommit igång lite mer, det brukar ju vara
så segt i början.
Jag kände mig så trött och visste därför inte om jag hade någon lust. Hon
tjatade och sa att Kalle skulle komma. Då ändrade jag mig ganska fort.

Även denna skolvecka hade då gått, jag såg fram emot kvällen och hade stora
förhoppningar om att det skulle bli något mellan mig och Kalle.
Ungefär halv nio var Anne hemma hos mig, vi skulle gå på festen
tillsammans. När vi hade kommit fram till Jonas lägenhet (han som hade
festen) var det ett himla liv, alla pratade och musiken var högt
uppskruvad.
Jag gick in i TVrummet och där, längst inne i hörnet satt Kalle. Skulle jag
gå och sätta mig bredvid honom? Skulle han tycka att jag var dryg? Jag
bestämde mig för att gå till honom.
När jag gick emot honom reste han sig upp, kom fram till mig och gav mig en
kram och sa att det var roligt att jag kom.
Vi satt oss i soffan och pratade och skrattade. Jag hade så roligt med
honom.
Han bjöd mig på en öl, böjde sig framåt och kysste mig. Just då kom Anne
in, hon hade stora ögon och bara stirrade, sedan gick hon ut för att inte
störa.
Jag sov hos honom den natten. Allt kändes så overkligt, jag som hade drömt
om honom så länge. Att allt det som hade skett skulle ske. Jag var så
lycklig.
Vi var äntligen tillsammans.

När jag kom hem nästa dag, berättade jag för mamma att vi var tillsammans,
hur lycklig jag var.
Hon kollade mig i ögonen och sa att hon hade något att berätta. Hon hade
blivit erbjuden ett jobb i Enköping och tänkte ta det.
Jag skulle ändå börja gymnasiet, jag kunde skaffa mig en lägenhet här. Hon
sa åt mig att det, det var för långt ifrån henne, jag kanske behövde hjälp
med ett skolarbete. Jag insåg att det var ingen ide´ att tjata, de skulle
ändå inte funka. Jag frågade istället när vi skulle flytta och fick svaret,
om två veckor.
sidbyte
Jag sprang upp på mitt rum och la mig på sängen, tog telefonen och ringde
upp Anne, hon blev alldeles förskräckt, sedan blev hon ledsen.
När jag hade pratat ungefär en timme la vi på. Då ringde jag upp Kalle, det
var hans mamma som svarade.
När Kalle tog telefonen blev jag alldeles tyst, bara ljudet av att höra
hans röst och tanken att vara hos honom fick mig att gråta. Jag älskade
honom så mycket och ville inget hellre än att stanna kvar hos honom, men
det gick inte.


· Delvis missat ämnet, som inriktar sig på skolupplevelser.
· Disposition kantrar. Ca 8 sidor=gamla skolan/ 5 rader nya skolan/
jämförelserna ej genomförda.
· Språket- mb – satsradning

Lära för Livet!

I början av högstadiet såg jag på skolan som något tråkigt man blev tvingad
till, inte något som var bra och hjälpte mig, bara roligt att få träffa
vännerna.
Senare i åttan började jag gripas av panik, detta var i samband med mitt
första betyg. När jag såg detta kännde jag bättre än så här kan jag. Första
terminen i 9: an såg jag på skolan som en hjälp att få den kunskap jag
kommer behöva. Jag började ta skolan på allvar. Ibland behövde jag inte äns
läsa på ett prov, för att jag varit med och lyssnat på lektionerna.
I SO: n hade vi nu fått en ny lärare. hon hade blivit utbildad för gymnasie
nivå, detta märktes på både henne och våran klass. På hennes lektioner var
det studiero. Detta var väldigt bra för kunde man hänga med på hennes
föreläsningar förstod man nästan allt Denna lärare gav mig nytt hop om att
få gå ut 9: an med bra betyg. Vi fick även en ny lärare i Svenska, hon var
inte en utbildad lärare men ändå fick hon oss att lyssna och förstå. Hon
hjälpte mig med mitt språk och stavning. Hon gjorde det faktist ganska
roligt att gå på lektion (det är ganska viktigt efter 9 år).
Sen femte klass har både jag och mina föräldrar bett om extra hjälp med min
stavning, men nekats detta. Lärarna sade varje gång att man inte går på
stavningen längre.
Vi trodde dem men tyckte ändå att man borde kunna göra något åt mitt
problem, det är ju ändå viktigt att kunna stava.
Sen vi fått dessa nya lärare har jag förbättrat mig, börjat göra saker för
att underlätta min utveckling, som exempelvis tagit den hjälp jag kan få av
mina lärare, genom att han eller hon visar mig vad jag kan göra bättre.
När jag sen fick mina första betyg i 9: an märkte jag vilken hjälp jag hade
fått. Jag hade nämligen höjt mig i 5 ämnen.
Med detta vill jag bara säga att det är inte bara ämnena i sig som är
viktiga, läraren har även en stor påverkan!

Trots att jag har förbättrat mig så i skolan har jag nu valt att gå på Riks
handbolls gymnasiet!

Tänk om jag måste byta skola!

Ibland tänker jag på hur det skulle vara om jag och min familj skulle
flytta till någon okänd plats någonstans i världen. Jag skulle kanske
förlora dom flesta av mina kompisar. Några av mina bästa kompisar kommer
jag förhoppningsvis alltid hålla kontakt med, men man vet aldrig. Tiden går
snabbt och man kanske växer ifrån varandra och lägger sig på olika nivåer i
sitt liv.
Man flyttar till ett nytt område som är helt olikt detta ställe jag bor på
just nu. Man får nya grannar. Sen kommer man till den hårda biten, SKOLAN.

Det är ju i skolan man skaffar sig sina nya kompisar.
Sedan vet man ju inte om killarna i den nya klassen accepterar mig som
deras kompis eller om dom bara kommer att ignorera mig. Förhoppningsvis
kommer tjejerna förstå hur det är att vara i denna situationen jag sitter
i. Men jag hoppas på att alla mina nya klasskamrater kommer att välkommna
mig med öppna armar.
Man kan väl alltid hoppas på att man skaffar sig nya kompisar eller ännu
bättre, en ny bästis. Man vet ju heller inte hur lärarna kommer att
behandla mig eller om dom kommer att hjälpa mig att riktigt ”komma in” i
skolan. Eftersom det finns både negativa och positiva lärare vet man aldrig
vad som kommer att ske. Men det positiva med det hela är att man kommer ut
och får se vad som händer i omvärlden. Ett plus är ju att man alltid
träffar nya människor, även om man inte blir kompis med dom.

Om allt detta kommer ske någon gång så skall ni alla veta att jag kommer
alltid att längta tillbaka till det lilla o lugna samhället Husehult.

Att byta skola/Att byta klass!
Jag är en kille på 14 år som ska berätta om hur det var att byta skola och
klass.

Jag bor i Vaxholm i ett rött hus.
En tidig Lördags morgon vid frukosten säger mamma att vi ska flytta till h-
vall. – Varför då? frågar jag henne.
– Vi har inte råd att bo kvar här.
– Men jag känner inte en ända människa där.
– Men du kommer få många nya kompisa i den nya skolan.
Jag gick upp på mitt rum och ringde min bästa kompis Martin.
– Martin. Svarade han.
– Hej, det är Johnny.
– Hej.
– Jag vill bara säga att nästa helg bor jag i H-vall, jag ska flytta dit.
– Vad tråkigt. svarade han och lade på luren.
Den sista veckan i min gamla skola undvek Martin mig.
Men jag brydde mig inte om det jag bara tänkte på att h-vall kanske var ett
bra ställe.

När helgen kom och vi var på väg till H-vall med tåg tänkte jag bara på att
det nog kommer bli kul.

När vi var framme var redan det färdigt möblerat och våra rum var precis
som i Vaxholm.

När jag skulle gå och lägga mig på Söndagen kännde jag mig lite nervös
inför morgondagen.
Jag somnade ganska fort den kvällen.

Jag vaknade tidigt på Måndag morgon, när jag vaknade kännde jag att mina
ögon bara ville stängas igen.
Det var då jag kom och tänka på, just det idag är det första dagen i den
nya skolan och klassen.
Jag kännde att mina ben började darra.
Men jag tänkte inte mera på det.
Jag klädde på mig och gick sakta ner för den långa, smala och gråa trappan
ner till köket för att se om det fanns något att äta till frukost. Men det
ända som fanns i det gamla kylskåpet var fyra ägg och en mjölktetra som
hade gott ut för två dagar sedan.
Jag stängde kylskåpet och började gå mot badrummet för att fixa min fresyr
som jag brukade ha den.
När jag kännde i mitt hår var det alldeles torrt och det spretade åt alla
håll och kanter.
Jag börja gå sakta mot badkaret för att ta mig en dusch, när min
lillasyster kom inspringande och skrek:
– Du ska läsa en saga för mig.
– Jag har inte tid. sa jag med en svag och hes röst.
– Dumma dig! skrek hon och sprang för att skvalra för mamma.
Efter duschen var det bara att ta på sig skona och börja gå till skolan. Då
kom det igen, mina ben började darra av nervösiteten. När jag nästan var
framme mötte jag en väldigt söt tjej. Hon hade långt urblekt hår och ett
par söta blåa ögon. Hon kom fram till mig och sa:
– Hej.
Jag svarade snabbt:
– Hej.
– Är det du som är den nya killen som ska börja i våran klass?
– Ja, svarade jag.
– Du kan få gå med mig så du vet vart du ska vara.
– Tack, svarade jag.
– Jag heter Thilda, vad heter du?
– Johnny.
Ett fint namn sa hon med en svag röst.
Jag bara log åt henne.
När vi kom fram till den stora tegelskolan sa hon:
– Vi ska gå till rektorn så du kan få din skåpnyckel.
Vi gick in i dörren och började gå med raska steg mot rektorns rum.
– Hej Mr Bergström.
– Hej Thilda.
– Här är Johnny han är ny här och han skulle vilja ha en skåpnyckel.
– Det ska vi ordna med en gång.
Hon tog imot nyckeln och la den i min hand.
Vi började gå mot skåpen då jag plötsligt kännde att alla killar vi gick
förbi kollade ilsket på mig.
Då kom jag att tänka på att hon nog var skolans populäraste tjej.
Alla killar var sura på mig för att hon visade mig vart jag skulle gå och
vilka lektioner vi skulle ha.

Första lektionen på schemat var engelska.
Vi gick in i klassrummet och satte oss längst bak på två tomma stolar.
Då kom en ganska kraftig kille fram till mig och sa:
– Jag ska sitta bredvid Thilda. Jag reste mig upp när Thilda plötsligt drog
ner mig på stolen igen.
Och sa till killen:
– Linus nu sitter Johnny här du får sätta dig någon annan stans.
Han kollade med en skarp blick på mig och slog knytnäven i handflatan.
Men efter någr veckor blev jag och Thilda tillsammans och jag hade jätte
mycket kompisar.

En kväll tänkte jag.
– Jag trivs jätte bra här.
Sen somnade jag.

Mina skolår
Vårterminen i årskurs 9. Hur är det möjligt att tiden har gått så fort?
Det känns som att tiden fått ben och bara har sprungit iväg.
Gick jag inte i 1:an nyss?
Jo, det gjorde jag, kommer ihåg det så väl. Jag kom för sent till allra
första skoldagen också men tur som det var gjorde det inget. 1:an – 2:an
innebar EME. Det var ett gäng som bestod av mig, Martin och Eon. (EME står
för våra namn, samma metod som ABBAs.) Vi var de coola smågrabbarna som
samlade på döskalleklistermärken.
Läraren vi hade då hette Margareta, undra om on ens lever idag?
I 1:an och 2:an höll vi till uppe på ”lillskolan” men när vi skulle börja
3:an fick vi flytta ner till den skola jag går på nu, ”forsskolan”. Min
föredetta klass 2:B slogs ihop med 2:a för att bilda 3:A. Eftersom 2:As
elever och 2:Bs elever kom så bra överens vart det lätt lite tjafs i
klassrummet. Efter några veckor som en enad klass begravdes stridsyxan.
Jag fick även en ny lärare i 3:an, Inga-Lill, fast jag hade fortfarande
Margareta också. De två kom inte så överens så det var inte ofta man hade
en lektion när både Margareta och Inga-Lill undervisade samtidigt.

Tiden gick och man började i 4:an, vuxet värre tyckte man. Vi fick byta
lärare till en som hette Jan, en skäggig gubbe som var snäppet strängare än
våra tidigare.
Det bästa minnet just från 4:an, eller från 4:an – 6:an, är när jag och en
bunt spänningssugna klasskompisar gömde oss i klassrummet under rasterna.
Eftersom vi var tvungna att vara ute under rasterna var det väldigt
spännande när en lärare, antingen Carla eller Sven, kom in och letade oss i
det trånga klassrummet med över 30 bänkar. Jag har ett starkt minne av att
jag satt i en brun wellpappkartong, som en TV hade varit i, och gömde mig.
Den var placerad under ett litet bord. Jag undrar än idag hur jag fick
plats! Andra ungar hade gömt sig i ljusgråa höga skåp, vissa låg ovanpå de
där skyhöga skåpen. Det var roligt det, men mindre roligt om man åkte fast.
Då fick man sig en rejäl utskällning plus att man fick ta på sig
ytterkläderna och gå ut.

Sen efter tre år med Jan var det tack och adjö, man var redo för 7:an.
Efter ett långt varmt sommarlov började skolan bli lite mer allvarlig. Man
hade inte en och samma lärare i varje ämne längre. Bänkarna med utrymme för
skolmaterial försvann också. Man hade skåp istället, gråa och nerklottrade
var dom. 7:an gick nog fruktansvärt fort, för rätt som det var, när man var
2:a på 9:ornas ”bejb|lista” och när sommaren hade börjat komma så tog det
slut. Gräset var ytterligare grönt, solen gassade ännu en gång som ett
stort element.
Sen efter tio veckor kom den kalla hösten igen, för fjortonde gången i mitt
liv.
Årskurs 8 var nog den jobbigaste hittills, jobbigare än den del av 9:an jag
upplevt iallafall. Den var jobbigast men ändå roligast. Då var alla
kompisar omkring en, ifrån 7:an till 9:an.
Fast mycket orättvisa och tråkiga saker upplevde man också. Exempelvis
hamnade många av mina vänner i knipa efter att ha gjort nåt de verkligen
inte borde ha gjort. Själv så blev jag oskyldigt anklagad för vandalism och
skadegörelse. Det var otrevligt och kränkande. Speciellt när man får böter
på 20.000 kronor. Som tur var lades fallet ner och jag slapp betala. Alla
otrevligheter jag berättade om nu inträffade på vårkvisten och just som det
var, så var det sommarlov igen.

Och jo, nu är det jag eller vi som går i 9:an. Det som var så himla stort
är inte längre det, tvärtemot. Känner mig faktiskt mindre, för jag jämför
allt med gymnasiet nu. Eller, på ett sätt känner jag mig stor,
storleksmässigt. Om vi jämför oss 9:or med 7:orna. De är verkligen, då
menar jag VERKLIGEN jättesmåa! Knappt att de är en meter! Aldrig i livet
att jag var så liten när jag gick i 7:an, inte en chans! Antingen har
människan börjat bli mindre, eller så är 7:orna på denna skola en grupp
vanskapta ungar eller nåt. Nej då, men de är väldigt småa.

Som sagt, tiden rinner iväg alldeles för fort. Snart så lämnar man
Enskededalens skola för gott. Det känns alldeles underbart på ett sätt, men
motsatsen på ett annat. Jag kommer nog sakna skolan och lärarna, de få man
gillar, enormt mycket. Samtidigt kan jag knappt vänta tills jag börjar på
gymnasiet!

Det kommer också kännas väldigt konstigt att behöva skiljas från klassen
och från sina bästa vänner. Sedan 6:an har det varit jag, Eon, Lukas och
Martin, och ingen av dom ska gå på det gymnasie jag ska börja på. Alla
saker vi har gjort och fått upplevt under alla dessa år är oförglömliga.
Jag tror personligen att vi är de som har haft roligast bland alla elever
under skoltid.

Jag kan erkänna att det känns som om man har kastat bort lite av sin bardom
men det är inget jag kan göra åt det.
Man får ha så roligt man kan ha under den del som är kvar, för man är inte
ung för evigt.