Född i Sverige samt minst en svensk förälder – Sida 50

Skrivuppgift 4, Min syn på skolan.
Brev till skolministern.

Hej skolministern!
Jag är en elev i nian på en skola utanför Luleå. Jag tycker att skolan har
varit bra i alla de nio år som jag har gått i skolan. Men ibland har det
varit jobbigt med skolan. Till exempel när jag har varit trött.
Det är få skolor som är perfekta. Men jag tror att många skolor kan bli
förbättrade.

Som jag ser det borde skolan vara som ett andra hem. Man tillbringar flera
timmar genom att vara i skolan. Då måste skolan vara trivsam, så att
ungdomarna kan gå till skolan och vara glada.

Det finns flera bra saker med skolan som jag går i. Framför allt så får vi
jättegod mat. Det är inte ofta som jag går och äter någon annanstans. På
vår skola har vi ett eget elevfik. Där kan vi elever köpa dricka och
godis.

Nackdelarna med vår skola, det är att det är ganska gråa väggar. Om det
skulle vara några roliga färger istället kanske att man skulle bli lite
gladare. Sen är det inte så trevligt när det är ”sprättade” snusar på
väggarna. Men det är inte skolans fel. Det har vi elever själva orsakat.

Alla elever är inte morgonpigga. De elever som inte är det får ändå hasa
sig upp tidigt på morgonen. Prestationsförmågan blir sämre om man är trött.
Därför borde samtliga skolor göra någon form av flextider. Fast det kan nog
vara ganska svårt att genomföra. Men att skolan börjar lite senare och även
slutar lite senare. Då tror jag att eleverna orkar mer.

För att göra skolan till en plats där man trivs och har lätt för att
prestera saker. Då borde skolan få ändrade tider, finare väggar och maten
ska vara bra. Alla skolor borde också ha flera datorer, ungefär så många så
att 5-10 elever har en dator. Eftersom dagens samhälle är mycket tekniskt
utvecklat kan det vara bra att kunna handskas med datorer.
ny sida
Sen borde lärarna vara välutbildade och mycket trevliga. Elever och lärare
ska nästan kunna ha en kompisrelation. Det kan man nog vinna mycket på tror
jag.
Rektorn ska också vara snäll och trevlig. Han /hon ska veta hur eleverna
mår. Även kunna lyssna på eleverna.

Det är de här grejorna som jag tycker att framtidens skola ska ha. Då kan
man komma långt.
Sen är det också ett stort plus i kanten om skolan är snyggt designat
byggt. Då blir det trevligare.

Hoppas att du får någon nytta av mitt brev. Att det blir någon förändring
och förbättring på skolorna.
/en nionde klassare

Mina skolår

En termin kvar i grundskolan. Känslorna kring det är en blandning av
nervorositet och spänning. Jag minns första skoldagen på högstadiet. Vi i
tjejgruppen som hade hållit ihop enda sen andraklass, gick runt och klängde
på varandra för att inte någon skulle komma bort, skolan var ju mycket
större än det vi var vana vid.

Första intrycket av min nya klass var inte så bra. Vi var en mycket stökig
klass. Tror alla lärare våndades inför att undervisa oss.
Bild, som är ett av mina favoritämnen, hade nog de stökigaste lektionerna.
Jag minns en lektion då vi tog sönder 3 stycken linjaler, vilket var fler
än antalet som hade gått åt under förra terminen. En annan gång så var det
någon som hade spottat en stor snorloska bredvid bildlärarens kateder.
Morgonen därpå fick hela klassen sitta i förhör. Alla nekade till att det
var dom som gjort det. Det visade sig sedan att killen som var skyldig hade
försovit sig. Han fick torka golvet medans en niondeklass hade bild, men
istället för att rita följde dom intresserat den skamsna pojken.

Men nu efter fem terminer tillsammans har vi utvecklats till en halvlat
klass, men den stökiga och busiga stämningen har minskat, jag ska inte säga
att den är helt borta, det vore en lögn. För ibland har vi våra dagar då
ingen orkar att göra något, så vi bara flamsar och snackar, men jag tycker
det är ganska skönt.
Det har alltid varit så att man i vår klass pikat varandra när man
skulle redovisa, eller göra något annat inför klassen. Så redovisa har
varit riktigt hemskt.
Jag minns en gång i åttondeklass. Vi hade arbetat med tobaksfrågor och
tjejen jag skulle redovisa med var sjuk. Hela dagen gick jag runt med
magknip och tankar på att skolka sista lektionen. Jag var dock för feg för
det.
När jag väl satt i klassrummet och läraren hade sagt ”- Ja, då är det
väl dags för lite redovisningar.” Så kändes det som att jag tappat min
andningsförmåga.
Så hör jag någon föreslå att jag ska börja. Jag börjar förklara att det
inte går eftersom jag var själv. Det blev då knäpptyst i klassrummet och en
kille utbrister ”- Du har skrivit det bästa arbetet och vågar inte
redovisa!? Kom igen nu Hebbe!”
Min bänkkamrat knuffade upp mig och efter redovisningen fick jag höga
applåder. Så nu när jag tänker på att lämna själva klassen känns det lite
bittert, det är många man kommer tappa kontakt med, andra man hoppas slippa
ha kontakt med, några man kommer ha kontakt med.

Man har nog lärt sig mycket av den saliga blandningen människor, vi har
skrattat med varann, skrikit åt varann, diskuterat tillsammans och jobbat
tillsammans under puberteten. Ser man sig omkring i klassen så inser man
vilka förändringar som skett. Alla har vi utvecklats, många till det
bättre, några till det sämre.

Fast gymnasiet som ligger framför mig känns viktgare. Gundskolan har varit
bra och gymnasiet ska bli bättre. Förnyelser, nya människor, att få känna
att man valt själv och att man måste ta mer ansvar. Jag kan knappt bärga
mig, men nu ska jag först umgås terminen ut med min klass.

1. Mina skolår
När jag började i skolan tyckte jag att det var jobbigt att kliva upp
tidigt. Men det var också roligt att träffa nya kompisar och första året
behövde vi bara leka och skriva berättelser. Det var kul att ha idrott för
vi fick göra vad vi ville. Och vi fick jättegod mat och fick också sluta
halv två varje dag. En gång i trean så gick vi på utflykt i skogen och då
såg vi många grodor och insekter och det var jätteroligt tyckte jag. En dag
på en lektion då fick min kompis en penna igenom handen och då fick han
fara på sjukhus. Och i ettan fuskade jag med läxorna jag frågade ibland när
jag kom hem om mamma kunde göra läxan åt mig.

2. Att byta skola/Att byta klass
När jag slutade trean flyttade mamma till ockelbo och då fick jag byta
skola. Jag brukade cykla till dal|sund och vara med mina gamla kompisar dom
första veckorna. Men sedan träffade jag kompisar i ockelbo.
Jag tycker att det var jobbigt att flytta och att det var roligare att bo i
dalsund för där kände jag fler kompisar och man fick sluta en timme
tidigare. Men efter ettan kände jag många kompisar och då var det lika
roligt att bo i ockelbo som i dalsund men det var längre att gå till
ockelbo skolan och jobbigare idrotts lektioner och så hade vi en lärare som
tjatade hela tiden och pratade bort hela lektioner ibland. Musik var en ny
lektion i fyran och det var roligt ända tills vi skulle sjunga.

3. Lära för livet!
Jag tycker att matten har gett mej många värdefulla egenskaper som t.ex.
Procent och multiplicerat. No lektionerna har jag också lärt mycket på som
t.ex. vad järn är gjort av och sånt och att göra ballonger och el-motorer.
Svenskan har jag lärt mig mycket av också. Och på SO: n har jag lärt mig
mycket om andra och första världskriget.

4. Min syn på skolan

Hej Skolminister.

1: Jag tycker att skolan har för korta raster och för långa arbetsdagar. 2:
Dom borde ha längre lunch och kortare lektioner och mindre Prov. 3: Och dom
borde ha så att man kan rösta vilken lunch det ska vara varje vecka. 4: Jag
tycker att egon är bra och att man har olika klassrum är också bra för då
blir man inte less på ett klassrum som man har. 5: Och dom borde göra
längre NO lektioner så att man hinner laborera klart. 6: Och det behövs mer
lärare. 7: Det är bra att det är tyst på proven och att man kan göra om
prov.
8: Det borde finnas mer Lov.
9: Längre idrotts lektioner.

10: Längre sov morgon.

Min syn på skolan

Jag kan börja med att säga att min syn på skolan är både positiv och
negativ. Ibland är den mycket positiv och ibland mycket negativ.
Min syn på skolan beror mycket på vilka lärare man har, vad lärare säger
till mig som elev, hur mycket prov som delas ut osv.
Jag gillar inte när vissa lärare favoriserar elever. Det händer nog i alla
skolor. Ibland, om det blir för tydligt att en elev favoriseras blir jag
arg och vill säga det till läraren men oftast vågar man inte. Läraren kan
bli arg och som värst sänka ens eget betyg för att man sa så. Jag är en
väldigt morgontrött person, så det skulle inte sitta helt fel med lite fler
och längre sovtimmar. De flesta lärare säger att man måste sluta senare på
dagarna om man ska ha så många sovtimmar, men det kan jag ta. Jag sover
hellre någon timme extra och slutar lite senare än att börja tidigt och
sluta ganska tidigt.
Något annat som borde förbättras i skolan är antalet praoveckor. Jag tycker
faktiskt att 1 vecka prao i nian är för lite. Om man inte får komma ut och
se sig om i arbetslivet, hur ska man då ha en minsta aning om vad man vill
bli som vuxen?
Alltså: MER PRAO!
En sak som jag tycker borde förändras är betygsystemet. Jag tycker att man
borde få betyg tidigare än i årskurs 8. Det är ju bra att få reda på hur
man ligger till. Om man exempelvis får betyg redan i årskurs 7 har man ju
mer tid att jobba upp sig på. Så mitt förslag är alltså att man ska få sina
första betyg tidigare än i årskurs 8, kanske i årskurs 7, om inte ännu
tidigare.
En annan sak som jag vill ta upp är att lärare och annan skolpersonal inte
ska bry sig så mycket om ifall vissa elever röker, snusar eller något
liknande. Inte för att jag gör det själv men det är deras liv som förkortas
och förstörs, dessutom tror jag inte att dom elever som gör detta bryr sig
så mycket om dessa regler som de flesta skolor har. Det verkar ändå som en
del lärare börjar acceptera situationen. Jag tycker självklart inte att det
är bra att folk röker eller snusar på skolan men som sagt var är det deras
liv och deras beslut hur dom vill ta hand om sin kropp. Jag tycker skolan
ska införa fler idrottstimmar. Inte bara för att jag själv är väldigt
idrottsintresserad, utan också för att allt fler ungdomar i Sverige slutar
att röra på sig och sitter istället hemma framför datorn eller tv: n. Jag
vet inte exakt hur många minuter som den genom|snittliga tiden för idrott
varje vecka i Sverige är men på våran skola har vi 80 minuter idrott med
klassen plus idrottsprofil som man kan välja till om man vill. Jag tycker
man kan ha cirka 3 timmar obliga|torisk idrott i veckan. Då får alla
ungdomar ett sundare liv. Det är ju också bevisatt att man höjer betygen
genom att ha mer idrott på schemat.
På gymnasiet får alla elever buss|kort, det tycker jag även att alla elever
på högstadiet kan få. Det är inte så kul att cykla till skolan när det är –
15ºC och 3 decimeter snö.
Som sagt var är jag väldigt idrottsintresserad och tycker därför att man
borde skapa fler sport|turneringar där man tävlade klassvis. Jag tror att
alla skulle tjäna på det. Klasserna skulle nog ”svetsas” samman mer och man
skulle få en bättre känsla i klassen.
En sak som borde utvecklas och förbättras är bekämpningen av mobbning. Fler
och fler antimobb|ningsgrupper startas upp, och det är ju bra. Men man
borde kunna göra mer än så. En bra grej är de här såkallade ”änglarna” som
finns på Knivstaskolan. Sånt tycker jag att fler skolor ska ta efter. En
annan sak som måste förbättras är stämningen mellan svenskar och
invandrare. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag tror båda
parterna måste ta sig i kragen och acceptera och respektera varandra. Det
är ett stort problem men jag tror det kan lösas om man bara vill. Problem
är väll till för att lösas?
Något som nog förekommer på varje skola är skadegörelse och stöld. Det
måste göras något åt detta problem. Man ska inte behöva vara orolig att
komma hem utan pengar och mobiltelefon efter skolans slut. På min skola
förekommer ofta stölderna i gympasalens omklädningrum. Ett sätt att
förhindra det är att sätta upp kameror men det blir nog inte så populärt
bland eleverna.
Men om inte vissa personer kan hålla sina händer i styr så ser jag inte så
många andra alternativ. Iochförsig kan man ju ta med värd|esakerna ut till
idrottssalen men det händer att man glömmer bort det och vipps så är
sakerna stulna. Jag tycker att skolan borde variera sig lite mer på hur man
jobbar på lektionerna. Ibland kan det bli lite väl mycket läsning och
tillslut förstår man ingenting. Tag biologi som exempel, istället för att
sitta i ett klassrum och läsa i en bok hela lektionen kan man ju gå ut i
naturen och se och uppleva allt i verkligheten. Om jag fick bestäm så
skulle det inte vara så många prov på högstadiet. Jag är nog inte ensam om
att bli lite extra nervös just när provlappen läggs på bänken. Jag tycker
att lärarna borde kunna dömma en elev mer på lektionsarbete, läxor och
arbeten.

Mina skolår.

När jag började skolan började jag på en skola som heter Hådalen. Första
skoldagen var mycket pirrig, jag och en kompis gick dit, det var mycket
folk. Det första året var mycket lek. Jag trivdes bra i två år med min
klass men sen fick jag funderingar på att byta skola så jag prata med mamma
om att jag ville byta till Steningsbyskolan och det genomfördes. Efter tre
år på Hådalen började jag på ”Sten”. Det var den perfekta klassen för mig.
Jag träffade mycket roligt folk som jag så småningom började att vara med.
En kompis från Hådalen började också att tröttna på Hådalen så han böt
också till Sten. Han fick börja i min parallelklass. Efter sexan skulle
våran klass separeras för det gör man ju i sjuan.
Sommar lovet mellan sexan och sjuan var det mycket funderingar om tex,
kommer jag att få en bra klass? En bra klass fick jag men mycket roligt och
bra folk. Det svåraste var nog att hitta alla lektionssalar i början men
det gick över efter ett litet tag.
Skolan gick tillenbörjan bra men jag började att tröttna på att springa
runt till alla lektioner så jag började att skolka. Men skolans personal
”ryckte” tag i mej så att jag kom på rätt ”spår”.
Jag fick börja på något som heter Studiegården eller loftet som man kallar
det. Där fick jag mycket hjälp. I åttan var skolan mycket roligare för då
började en gammal kompis till mej på Skraveskolan och fick efter en tid
börja på Studiegården han och jag blev mycket bra kompisar vi började
tillochmed att vara på fritiden. I nian tröttnade jag fort på skolan
eftersom att min kompis på Studiegården var tvungen att byta till en
gymnasieskola för att han var överårig.
Men efter en lång tid i nian ”själv”. Så kom jag på hur viktig skolan är
för framtiden och mig. Jag ska nog bli en byggare det vill säga om jag
kommer in. För att bli en byggare så måste jag pendla med buss mellan
Karlstad och Arboga det kommer att bli jobbigt men jag tror att jag klarar
det eftersom att allting blir nytt för mig. Om jag nu inte skulle komma in
på bygg i Arboga så ska jag bli en VVS montör.
Då får jag gå i stan med mina kompisar. Men men jag ska iallafall klar
Godkänt i matte engelska och svenska så att jag kan bli något./Slut

Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.

Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.

– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.

och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här

Mina skolår

Jag mins min första skoldag så här.
Jag hade varit på skolan förut med lekis och sexårsgruppen, men det var
ändå en specieldag för mig, min första skoldag.
Jag och Annika gick till skolan tillsammans med våra föräldrar. Solen sken
och det var i mitten av augusti.
När vi korsade den lilla träbron som leder till skolan, började det pirra i
magen och man såg skolan framför sig bara några meter bort.
Den var röd med grönt tak, ett stort platt fyrkantigt hus med många
fönster.
När vi gick in genom entren var jag överlycklig, det skulle bli så
spännande och roligt att börja skolan. Alla förstaklassare samlades iett
klass-|rum, med sina föräldrar. Annika, som var in bästis på den tiden, och
jag stog med våra föräldrar i ett hörn och var jätte nervösa över hur
klasserna skulle bli, vilka lärare man skulle få också vidare.
Efter någon halvtimme var uppropen klar och man fick gå hem.
Jag och Annika som bor på samma gata gick hem till sammans och pratade om
hur vi tyckte om klassen och skolan, klassen var vi nöjda med. Vi hamnade
förståss i samma klass, för det hade vi sett till.
Allt var jätte bra. Nu började skollivet. Vi hade tolvårsskoltid framför
oss med upp- och nergångar, och ideliget pluggande.
Första skolåret var jätte roligt. Vi hade en såkallad ”ren etta” med bara
elever som var i samma ålder.
Vi hade världens bästa lärare, hon heter Gunvor Stenstig. Kanske den bästa
människa jag har träffat. Hon var jämt så glad, fast inte på ett överdrivet
sett utan lagomt.
Hon lyssnade alltid på vad man hade att säga, hon trodde alltid på mig och
peppade mig när jag var ledsen eller så, också var hon sträng när det
behövdes. Allt blev mycket personligare med henne. Nu är allt så himla
ytligt och jag undrar om lärarna ens bryr sig om eleverna. För även fast
eleverna blir större och mer självständiga så tycker jag ändå att lärarna
borde veta mer om hur eleverna är och bry sig mer.
Efter ungefär två veckor i ettan kom det en ny tjej som skulle börja i
våran klass. Hon hette Jenny Lundström. Henne var jag inte med så mycket
från början men sen när vi började tvåan var jag och Annika då och då,
efter ett tag så var vi alla tre bästisar och vi var med varandra jämt.
Efter några månader blev det mycket intriger mellan oss tre. Vi kunde helt
enkelt inte vara alla tre samtidigt. Var det inte Jenny som var utanför så
var det Annika och var det inte Annika så var det jag.
Vi hade ett såkallat ”tjej-snack” en gång i veckan för att försöka reda ut
varenda liten småsak som hänt. Men vi tyckte att vi hade jätte roligt
tillsammans, så vi ville ju inte sluta vara med varandra. ”Tjejsnacken”
fortsatte ända fram till sexan.

I trean kom lärarna på att de var tvungen att göra en till klass. Innan
hade vi två klasser, a och b, men sen skulle de ta elever från a och b och
göra en c. Så det blev lite tråkigt när några av klass-|kamraterna bytte
klass.

När vi började fyran hade man lärt sig läsa, skriva och räkna på ett
någorlunda skapligt sett. Vi skulle börja mellanstadiet och få en ny
lärare. Hon var ung och sträng, hade kort lockigt ljusthår och hette Märta
Virén. Henne hade vi hela mellanstadiet. Gud, vad man saknade Gunvor.

Sexan var nära, som man hade längtat, att få vara störst på skolan. Det
blev inte en så stor ”hit”, vi gick i en 5-6:a så att det kändes inte så
mycket att man var störst. Sexan fölt förbi ganska snabbt och utan problem,
vi hade ju lite prov och sånt, nationellaprov tillexempel, men det var inga
problem där heller. Jag har alltid haft det lätt för mig och har lätt för
att lära mig saker… bara jag vill.
I slutet av sexan fick man önska vilka man ville gå med i sjuan, för i
sjuan skulle vi byta klass och skola., vi skulle slå ihop klasser med
elever från en annan skola också.
ny sida
När vi fick reda på, vilka vi skulle gå med och i vilken klass, var det
katastrof. Annika gick inte i samma klass som mig och Jenny. Annika hade
önskat både mig och Jenny och vi hade önskat henne och varandra men Annika
hamnade ändå inte i våran klass. För att Märta hade tydligen bestämt att vi
inte var bra för henne. Annika grinade i flera dagar men hon fick ändå inte
byta. Ursh vad vi hyste agg mot Märta då.
ny sida
Oj oj oj, sommarlovet år 2000 var fyllt med oro och längtan, spänning och
nervositet.
Hur skulle det vara på den nya skolan med högstadie-elever?
Skulle det finnas många snygga äldre killar?
Hur var eleverna i den nya klassen? Hur var lärarna. Det var många
förändringar som skulle ske i min tillvaro och vardag.

Min första skoldag på Långsboskolan! Första dagen i sjuan var inte så
speciell, inte mot för vad mina förväntningar ialla fall. Det bildades
snabbt grupper i klassen eftersom man håller sig till dem man kände sen
tidigare. Men efter någon vecka med aktiviteter och uppvärmning fick vi det
lite bättre i klassen. Vi hade tur när vi började för när vi började som
sjuor, så hade staten bestämt att sexorna också skulle börja på högstadiet,
så vi slapp vara yngst.
Allt har flutit på bra här på långsboskolan redan från första veckorna.
Som jag skrev tidigare har jag för det mesta haft det lätt i skolan och
haft en positiv inställning till skolan och tyckt att den har varit ganska
så rolig. Fast den gnistan har liksom slocknat. Nu tycker jag inte alls att
det är lika roligt längre och jag struntar i de flesta läxorna och proven.
Det är väldigt tråkigt att det har blivit så nu på slutet.
Det är inte länge kvar nu på nian så jag ska försöka rycka upp mig och göra
mitt bästa.
Ge gärnet!

/Vg+

Att byta skola och klass
Allt började när jag gick i trean.
Jag och min familj bodde ute på landet, och det tog cirka en timme
att komma in till stan där även skola låg.
I tre år hade jag åkt en två timmars resa varje dag, för att komma
till skolan och sen hem igen. Och plötsligt en dag bestämde sig mina
föräldrar för att flytta. Men vi skulle inte flytta in till stan, utan till
en helt ny stad. Varför berättade de aldrig, och om jag ska vara ärlig
brydde jag mig inte heller speciellt mycket.
Så kom då dagen då jag skulle börja i min nya klass, på en ny skola,
i en ny stad. Jag kände mig ju lite nervös, eftersom att på min gamla skola
kände jag alla. Men här, här visste jag inte ens vad mina lärare hette.
Redan den sekunden jag klev in i klassrummet, kände jag på mig att
jag inte skulle trivas.
Årena gick och jag blev aldrig utfryst, men heller aldrig riktigt en
i gruppen.
När jag sen skulle börja hög|stadiet, skulle jag än en gång få byta
klass. Vi skulle få välja fem i klassen som vi ville fortsätta att gå med.
Men eftersom att jag aldrig hade skaffat mig nån riktig kompis, under de
här tre åren, så skrev jag inte dit nått namn. Utan tänkte att de skulle
inte spela så stor roll vem jag hamnade med.
Sjuans första dag kom, och jag märkte då att jag bara hade hamnat med
killar från min förra klass.
Och om jag tänker efter var det bara tre tjejer och hela femton killar i
hela klassen.
Jag hade aldrig varit tjejen som tagit första steget, men om jag nu
skulle få några kompisar, tänkte jag att här var jag nu för första gången
tvungen att ta det steget.
Bara en vecka senare tyckte jag att de kändes som att vi var den
”perfekta” klassen. Jag och de andra två tjejerna höll jämt ihop, och
eftersom att vi var de enda tjejerna var vi jämt omringade av alla de
femton killarna.
Men en dag i slutet av åttan fick jag det jobbiga beskedet om att
mamma och pappa skulle skiljas. Dessutom skulle båda flytta, mamma upp till
Norrland och pappa till Island.
Nu var ju hela sommaren förstörd. Jag skulle behöva packa och bestäma
mig för vart jag ville flytta. Jag vägde för och nackdelarna, och till slut
bestämde jag mig för mamma och Norrland.
Den sommaren var nog den jobbigaste av alla somrar i mitt liv. Jag
var tvungen att skiljas från alla mina underbara kompisar. Vi hadeju
bestämt en massa roliga saker att göra. Till exempel åka och bada, segla,
tälta uppe i bergen och bara umgås. Men eftersom att jag hade fullt upp
hela sommaren, hann jag bara säga hej då till alla kompisar.
Resan upp till Norrland blev ett helvete. Jag satt bara och grät hela
tiden. Men det fanns ju inte mycket att göra, antingen att flytta med eller
att flytta med. Dan innan skolan började, bjöd mamma hem en
arbetskamrat och hennes son. Vi hade jätte trevligt alla fyra och
arbetskamratens son, eller Tomas som han också heter, berättade att han
skulle börja i 9c, precis som mig.
Den här flytten kanske inte var så dum ändå.

Att byta skola/Att byta klass
Vinden blåste mig i ögonen när jag skyndade mig till skolan, jag hade bara
tio minuter på mig att komma fram och jag hade en bra bit kvar. Idag var
inte som en vanlig dag. Jag skulle börja i sjunde klass och jag kände ingen
på skolan.
Jag såg nu skolans fönster glänsa i solen. Jag visste att det inte var
långt kvar. Jag kände mig nervös, nästan paralyzerad, Känslans av att
träffa nya individer var obehaglig. Här börjar nu tre stycken nya jobbiga
år. Jag hade träffat klassen en gång förut och alla hade verkat väldigt
olika mig i personlighet.
Nu var jag vid skolans huvudentré. Eftersom att jag hade gått på en
relativt liten skola innan, så verkade denna enorm. Skräcken av att behöva
möta alla stora nior i korridoren lyste ur ögonen på mig. Efter ett tag så
tog jag mig samman och gick med lågpunkt sakta framåt. På väggarna fanns
målningar uppsatta. Det var bara vackra tavlor som var uppsatta. Väggarna
vara oranga med gula blommor på.
Mina fötter gick som av sig själva sakta framåt. Plötsligt så svängde jag
vänster. Jag hade en känsla av att det var rätt väg. Men eftersom att jag
aldrig hade varit där förut så var jag ganska osäker. Jag passerade endel
lärare på vägen. De såg rätt så bittra ut när de fokuserade sina blickar
emot mig. Min tanke var då att lärarna se mig som ännu en extern elev,
vilket jag var. Jag tyckte att lärare måste ha ett väldigt monotont arbete,
i stort sett göra samma saker varje dag. En lärare måste också vara lyhörd
för att kunna uppfatta stämningen i en klass.
Snart var jag vid mina klasskamrater. De stod ien grupp utanför ett
klassrum. Alla verkade känna alla, jag var den ende av 24 stycken som inte
hade någon att prata med.
Efter några minuter så ny sida läraren. Det var en av lärarna som jag
hade sett i korridoren. Sakta öppnade hon dörren och högen av elever
strömmade in, tjutande och stojjande.
Inne i klassrummet så fanns det 24 bänkar. Själv så satte jag mig ensam
vid en fönsterplats. Solen hade nu gått i moln och vinden hade tagit fart.
Det kunde jag se på de vackra björkarna som vajjade med sin ljusgröna löv.
Läraren började ropa upp våra namn. När vårat namn nämdes så skulle vi
också uppge vår address och telefon-|nummer. Jag visste inte min address så
där bra som man borde kunna. Men det löste sig tillslut.
Det har nu gått cirka två år och sex månader sedan jag började här och
hittils så har det gått bra. Jag fick nya vänner redan andra dagen, vilket
underlättade den första veckan. Lärarna var inte så hemska och arga som de
verkade vara den första dagen. Det har varit en lärorik tid som jag har
spenderat här. Nu känner jag alla i klassen och vågar både fråga och
konfrontera dem.

Hej

Jag heter Magnus och är elev på Skrave skolan. Jag tycker skolan är rätt
bra men den har sina dåliga sidor. Som tillexempel att man inte får ha snus
jag har det alla fall, men jag tycker det är en dålig regel. Att snus är
farligt är helt överdrivet. Det är större chans att dö av mat förgiftning
än att ta alvarlig skada av snus. Ok man kanske blir beroende men det är ju
inte skolans val om en person ska snusa eller inte. Det är föräldrarna som
bestämmer om han får eller inte. Jag tycker till och med snus är bra för
oss, det är massor av rökare som har börjat med snus istället och som alla
vet är ciggaretter cancer-framkallande. Att man får sämre kondition är
också bara bluff om man tränar regelbundet så ökar konditionen precis lika
mycket som för en idrotts man. Jag tycker helt enkelt det är en dum regel
eftersom man inte tar nån mer skada än att tandköttet fräts bort (lite).
Men jag tycker bra om skolan också alla tema dagar vi har är ju kul, och
dom flesta Lärarna är trevliga

mvh

Magnus
Kuhlthau