Född i Sverige samt minst en svensk förälder – Sida 48

Att byta skola/Att byta klass

Jag heter Sten Hellstrand Namnet som eleven använder är inte sitt egna,
men jag har för säkerhets skull gjort även detta anonymt och bor på
Bergvägen 2. Jag är en helt normal kille, men jag har ett problem, jag är
mobbad. Det började redan i förskolan då alla utom jag hittade en kompis.
Jag var ensam i förskolan. Men när jag började i 1:an på lågstadiet så hade
det flyttat en ny kompis som var lika gammal som jag och vi blev genast
kompisar. Han hette Niclas och var väldigt schysst i mot mig. Niclas var
borta ganska ofta ifrån skolan. Han sa att han var sjuk och allergisk i mot
pollen. En gång när vi gick i 3:an så hade vi studiedag och vi var ensamma
hemma hos Niclas. Då ville Niclas berätta en hemlighet för mig. Jag trodde
att det var något häftigt, men när Niclas berättade att han hade blodcancer
så blev jag tyst. Jag visste inte så mycket om cancer men min morfar hade
haft cancer och hade senare dött. Allt efter tiden gick så glömde jag bort
att Niclas hade cancer.
I skolan var vi inte så populära. Dom flesta tyckte vi var töntar för att
vi inte gillade sport. Vi gillade Pogg och Magicbilder. Som man spelade om
i skolan. När vi gick i femman och fick sommarlov bestämde sig Niclas och
jag för att bygga en koja. Vi hade ett problem/det fanns knappt några träd
att bygga den i. Men då fick Niclas en ide. Hans farmor och farfar bodde på
landet och ägde en massa skog. Och han sa att vi kunde åka dit och ligga
över i en vecka och bygga en koja där. Jag tyckte om iden och sprang hem
och frågade mamma om jag fick. Mamma ringde och och frågade Niclas mamma om
det var okej. och det var det men vi var tvungna att jobba lite där också.
Vi gick med på förslaget och nästa vecka bar det iväg. Vi åkte nu bort
ifrån Bergvägen och mot landet. När vi kom dit fick bädda i ett gästrum.
Det var ett ganska gammalt hus och man kände att det luktade landet. När vi
skulle arbeta på gården så fick vi mata korna, hästarna och hönsen. Dom
skulle mata både morgon och kväll. Men det räckte med att vi matade dom på
kvällen. Med det fanns mer arbeten att göra. Varje dag skulle vi hjälpa
till att köra hö och det blev inte mycket tid över till kojan.
Näst sista dagen fick vi ledigt från arbetet och vi frågade Niclas farfar
om vi fick bygga en koja. Niclas farfar tyckte inte om iden men vi tjatade
och till slut fick vi en massa bräder att bygga en koja. Vi arbetade hela
dagen och på kvällen så blev den klar. Vi var nöjda över den. Och den var
ganska fin. Sista dagen kom Niclas mamma och hämtade oss och vi fick 300
kronor var för att vi hjälpt till med att arbeta. När vi kom hem så åkte
Niclas ganska snart bort igen. Och en vecka efter ringde hans mamma och sa
att han inte fanns mer. Han hade dött i blod|cancer. Jag sprang upp på mitt
rum och grät. Jag fattade inte att han var död. Vi var ju nyss ihop och
byggde en koja. Jag undrade hur det skulle gå i skolan nu när jag inte hade
några kompisar. När jag började sexan så blev jag genast retad. Jag fattade
inte hur de kunde reta mig nu när Niclas hade dött. Och värre blev det.
Nästa vecka tog dom min väska och slände den i en å. Min lärare märkte att
jag blev mobbad i skolan och ringde hem till min mamma och sa att jag blev
mobbad. Mamma blev jättearg och frågade vilka det var som mobbade mig, men
jag sa inget. Mamma tyckte att jag skulle byta skola och det kändes mycket
bättre. Jag fick nya busiga kompisa i ett gäng. Men helst av allt så skulle
jag vilja att Niclas var här. Men jag kände mig stark en då, och det kändes
som om Niclas hade upp|stått, fast i mig. Men jag märkte också nu att jag
kom i fel gäng. Och jag som mina gamla klasskamrate hade tyckt att jag var
en tönt. Men mina nya klasskamrate tyckte jag var en schysst och cool
kompis. Jag hade nu förändrats när Niclas dött och Jag bytt skola. Åren
gick och det kändes skönt att ingen mobbade än. Och rätt som det var
började en ny kille som hette Markus. Markus påminde mig om någon men jag
kunde inte komma på vem. Jag och Markus började bli kompisar och jag var
mindre med det ”coola” gänget. Och tillslut kom jag på vem han påminde mig
om det var Niclas. Men jag sa aldrig något till Markus om Niclas. Jag vet
inte varför men det blev bara så. En gång tänkte jag tillbaks på den tid
Jag och Niclas var kompisar. Jag kom ihåg då vi hadde byggt en koja hos
hans farmor och farfar. Jag såg på mitt liv som ett liv med stora uppförs-
och nerförbackar. Jag hade ju varit mobbad, och sedan fick jag en kompis
som senare dog. Sen blev jag mobbad igen. Sen bytte jag skola och kom med i
ett tufft gäng och tillslut fick jag en ny kompis igen som påminde mig om
Niclas.

G+

Att byta skola

I sexan valde jag som elevens val drama när jag skulle börja högstadiet.

Det var jag och en till och från min gamla klass. Jag hade lite svårt att
passa in men till slut fick jag en kompis i klassen. Anna hette hon. Men så
var vår klass en ”värsting klass” och ”värstingarna” ville ha någon att
plocka på. De började på Stina, min gamla klasskompis, och när jag och Anna
hjälpte henne började de plocka på Anna istället. Kuratorn kom och pratade
med oss, men det hjälpte inte. Jag får nog säga att alla var inte såhär.
Det var jag, Anna, ”Minna” och Maria som gjorde som vi blev tillsagda. På
våra dramatimmar blev det ingenting igentligen. Vi började på ”Grease”, men
jag vet inte hur det går för dem.
sidbyte
När jag valde till sjuan hade jag funderingar på Ekskolan, Men kom inte
mycket längre än att tänka på det. Det var igentligen musik jag ville ha
och när jag valde drama trodde jag att det var mycket musik.
Vi hade 40 min halvklass! De andra klasserna hade iallafall helklass. Det
är hemskt, tycker jag.
Ibland stannade jag hemma för att jag inte trivdes, sa att jag inte mådde
bra.
sidbyte
Men så pratade Jonas Holmberg med mig och vi kom överens om att jag skulle
”praoa” på Ekskolan i en vecka.
När jag först kom till skolan pratade jag och pappa, som följde med mig,
med Nicklas. Han sa att vi skulle leta upp Anja och Sofia för Anja åker
också buss. Mitt första intryck av skolans korridorer var att de var långa
och smala. Jag förstod inte hur alla människor fick plats.
sidbyte
Jag var med på lektioner och jag blev alldeles paff.
De var ju tysta och räckte fint upp handen och lyssnade på läraren och
varandra.
En dag missade Anja bussen och jag visste inte var jag skulle vara. Som tur
var kom Jonas ut på trappan och hjälpte mig ner till fysiken som vi skulle
ha.
Alla var snälla och jag trivdes jätte-bra.
Jag började på Ekskolan* i åttan mest för att gå i musikklass men även för
att den har bättre miljö och mycket bättre lärare än på Bredvik som jag
gick på innan.

Jag fick massa nya kompisar och har utvecklat mig mer än väntat i både
musik och andra ämnen.
Matten t.ex. **På Bredvik gick man kurser: algebra, geometri, vardagsmatte
och sidbyte statistik och sannolikhetslära. Efter varje kurs fick man
göra ett prov. Om man klarade det fick man välja en ny kurs även om man
fick en poäng från IG.
På Ekskolan har man två grupper. En lite bättre och en som tar det lugnare.
Vad jag saknar på Bredvik är Engelskan och NO-ämnena. I Engelskan blev vi
uppdelade i fem grupper (Alla sjuor. 4 klasser.) Där grupp 1 tog det lugnt
sidbyte sen stegrades svårighetsgraden upp till 5 där vi gick igenom
ett kapitel i veckan ungefär.
NO-ämnenan och Teknik hade jag på engelska. Vi gick igenom på engelska och
gjorde våra arbeten på engelska. Det saknar jag.
Vad jag också saknar är mina gamla kompisar.
*När jag slutade på BV hade redan 3 st slutat eller bytt klass.
** har aldrig varit min starka sida
Jag har kontakt med dem men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det här med att åka buss gör mig ingenting. Det är det värt. Jag trivs
jätte bra på min nya skola.

Min tid på lågstadiet

Jag kommer ihåg första gången jag kom till den stora gula skolan. Där var
fullt av barn som jag aldrig sett innan. Dom sprang omkrin och lekte,
medans föräldrarna stod och pratade med varanndra.

Alla barn som skulle börja i min klass fick sätta sig i en ring och så
skulle man säga vad man hette. Alla barn var närvösa.

Jag älskade skolan vi fick göra massa med roliga saker som måla, rita,
spela spel, hjälpa till att laga maten vi skulle äta, höra på när fröken
läste ur en bok och lekte lekar på idrotten.

Jag lärde mig att läsa när jag gick i förstaklass. Allt blev så mycket
tråki|gare i förstaklass. Man fick läsa, skriva och räkna matte vilket jag
inte var så bra på.

Det värsta av allt var att jag inte lärde mig klockan förens i femman. Jag
våga inte säga det till någon, för att jag tyckte det var pinsamt. Jag
trodde ingen ville vara kompis med mig då. Men så var det inte. Det va
istället så att alla flickor i min klass var avundsjuka på mig. Men inte
för det med klockan utan att när vi lekte ”kysse plött” så va det bara
pojk|arna som jagade mig och inte dom.

Jag kännde mig som en prinsessa i mitt långa blonda hår och mina stora blåa
ögon som pojkarna gillade hos mig. Det känndes som en dröm, när alla pojkar
bara ville pussa på mig.

Men på någotvis gullade dom ändå mig, för att dom bråkade om vem som skulle
sitta brevid mig i klassrumen.

Jag var alltid den som syntes och hördes. Jag var alltid i rampljuset kan
man säga. Som när vi bruka ha roligatimmen så bruka flickorna mima till
olika låtar. Jag var alltid den som skulle mima solo, medans några anndra
flickor i min klass fick stå bakom mig som kör. Det tyckte jag mycket om.
Ibland så tog alla dom som var i samma grupp på sig likadana kläder och
sminka oss så att vi skulle bli fina när vi uppträdde. Vi bruka visa upp en
dans som jag och dom anndra flickorna själv kombinerat till den låt vi
skulle ha.

Jag kännde mig aldrig utanför. Jag var en av dom populäraste på lågstadiet.
Dom på mellanstadiet ville alltid hålla på att ge mig massvis med
komplimanger.
ny sida
Det ämnet jag gillade bäst var idrott. Jag kunna det mesta som
idrottsläraren bad mig att göra. Alla flickor störde sig på mig. Fast dom
var inga problem för mig.

Jag hjälpte oftast dom som jag såg blev mobbade. För att han/hon som blev
mobbad inte skulle känna sig utanför, så fråga jag om han/hon ville leka
med mig.

Då sluta mobbarna genast. Jag hatade mobbning.
ny sida
På sommaren i skolan var det som ett paradis, tyckte jag. Gröna träd,
blommor som dofta ljuvligt. Vi fick sitta utomhus och räkna matte, läsa och
skriva då. Man hörde fåglarna kvittra i vet soliga vädret. Jag kunde
konsentrera mig bättre i skolan när det var sommar.

Jag tyckte inte jag lärde mig så mycket på lågstadiet, för att jag fick så
mycket uppmärksamhet av alla, så jag brydde mig nästan inte om skolan. Jag
lärde mig läsa, skriva och alfabetet långt efter alla dom andra i min
klass. Jag tyck-|te mer om att göra pjäser och sjunga.

Av: Johanna Östlund 7/2 -03

Uppgift: 2 Min första kompis
Jag vaknade upp av att solen stod och sken rakt in i mitt ansikte. Jag tog
kudden över huvudet för att somna om på nytt igen. Men det gick inte.
vad jag än gjorde så tänkte jag bara tillbaka på allt som varit. Hur alla
pratat skit, klankat ner och gett mig hatiska blickar, på hur många gånger
jag kommit hem från skolan med tårarna rinnandes ner från mina tjocka
kinder. Och alla samtal jag haft med mina föräldrar, lärare och rektorer,
Men ingenting hade hjälpt. Jag var fortfarande lilla tjocka Hanna.
Igentligen var jag inte så tjock. Det var mer att alla mina kompisar var så
långa och smala.
– Ehh vilka kompisar mumlade jag för mig själv.
Jag hade ju inga kompisar, jag var alldeles ensam på raster, luncher,
lektioner och på friatiden. Fast jag hade min katt Lena, hon ställde alltid
upp och lyssnade. Men i morgon skulle jag börja en ny skola, en skola som
precis hade öppnats. Så det var nog fler än jag som var nervösa över att gå
dit i morgon. På natten låg jag i min säng och studerade alla klara
stjärtnor.
– Tänk om man vore en stjärna viskade jag.
Den kvällen sov jag inte mycket, låg bara och tänkte hur allt skulle bli.
På morgonen kom mamma inspringandes:
– Sanna, Sanna vakna! klockan är kvart i åtta.
Jag kastade av mig täcket, for in i duchen, ut igen och på med min röda
kofta och ett par tajta jeans. Sen var det dags att bege sig till skolan.
Eftersom att skolan låg precis vid mammas jobb så hade vi följe. När jag
närmade mig skolgården kom klumpen i magen precis som förr. Men denna dagen
var det inga blickar, ord eller tårar. När jag kom in i klassrummet satte
jag mig sidan om en kort, ljushårig tjej. Sen kom läraren in och hälsade
oss välkommna, och ropade sedan upp våra namn för att se vilka som kommit.
Efter prat om hur vi skulle arbeta, sitta och utdelning av scheman var det
rast. Jag gick ut och tog på mig min jacka, när jag kännde mig väldigt
iakttagen. Där stod tjejen jag suttit med i klassrummet. Efter vi tittat på
varann ett tag sa hon:
– ska du med ut?
Jag blev helt chockad, skulle någon så söt som henne vilja vara med mig?
Ett tag efter de fick jag fram ett svagt:
– Ja.
På rasten gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade. Hon hade också
varit mobbad i många år, så vi hade något gemensamt. Efter rasten skulle vi
ha hemkunnskap, jag arbetade med Fia som hon hette. Och när dagen var slut
frågade Fia om vi skulle göra något efter skolan. Det var så jag fick min
första kompis på en helt ny skola.

Att byta skola/Att byta klass

Jag var elva år. Jag gick i femman i Eckö skola i Handen. Mamma hade
bestämt att vi skulle flytta ut på landet och det skulle vi göra så fort
som möjligt.
Det gick några månader åt att packa och städa lägenheten där vi bodde
innan.
Det var ganska kul faktiskt. Att packa alltså. Jenny, min bästa kommpis,
som också gick i Eckö skola i min klass, brukade också hjälpa till med
packningen.
ny sida

Och så kom flyttningsdagen.
Mamma skjutsade mig till skolan och följde med mig in i klassrummet för att
ta farväl av alla i min gamla klass.
De verkade inte alls upprörda över att jag skulle lämna klassen och skolan.
Det var väl bra på sitt sätt men ändå så kändes det dåligt.

Jag minns hur jag stod i klassrummet och drog in ett djupt andetag av den
lite unkna morgonluften som alltid brukade tränga sig in i mina näsborrar
när jag öppnade dörren till klassrummet på morgonen.

Jag visste iallafall vilka jag skulle sakna mest

Först kom ju självklart Jenny. Men en klar tvåa var ju Oliver.

Oliver var den snyggaste,underbaraste, bästa killen jag någonsin känt.
Det var bara ren och enkel kärlek när jag talade med, och om honom. Han
kände förstås inte samma sak för mig.
Plötsligt kom jag tillbaka till klassrummet där jag stod in mina egna
sorgsna tankar.
ny sida
Vi tog farväl av klassen och gick ut till bilen.
När jag spände fast säkerhetsbältet kände jag hur magen knöt ihop sig och
en tår rann Långsamt ner från min kind.
Jag hade aldrig trott att det skulle kännas så jobbigt att sluta i Eckö
skola. Mamma torkade bort tåren från min kind och pussade mig på min andra.
Hon startade bilen och sa: ”Det går över. Vi kommer att få det så bra” och
log betryggande mot mig.
Vi kom fram till huset som låg i slutet på en väg nere vid en gård som
hette Skogsund.
Huset var fint och stort.

När vi kom in i huset stod det massa kartonger på köks- och
vardags|rumsgolvet.
Vi hann packa upp en del, det viktigaste, men sen blev vi så trötta så att
vi gick och la oss.
Dagen efter väckte mamma mig halvåtta på morgonen.
”Kom nu”, sa hon glatt ”Vi ska åka och besöka den nya skolan som du ska gå
i”. Hon log mot mig, fast hon såg att jag var ledsen.

Jag gick upp med en positiv in|ställning. Jag tyckte faktiskt att det
skulle bli ganska kul, även om jag helst hade velat att Oliver och Jenny
skulle följt med.
Mamma hade gjort frukost åt mig, men jag petade bara i flingorna. Jag var
så nervös att jag inte visste vad jag ska ta mig till.
Vi åkte iväg till skolan med gott om tid på oss.
Vi satt knäpptysta hela bilresan. Jag hade ju fullt upp med att tänka på
hur skolan såg ut, vilka gick i kassen o.s.v.

Vi gick in i skolan och fick information om vart min nya klass var
någonstans för tillfället och gick dit.
Mitt första intryck av skolan var att den var liten, men mysig.
Alla stirrade på mig som om jag var en utomjording och det kändes
obehagligt. De satt tysta i klassrummet och bara tittade med öppna munnar.
ny sida
Då bestämde jag mig för att jag inte tänkte byta skola. Jag skulle gå kvar
i Eckö skola punkt slut.
Jag fick börja i Eckö skola igen några dagar senare. Det kändes bra, allt
kändes bra.
Det var lång bit till skolan men det var det värt. Jag fick ju vara med de
som verkligen tyckte om mig, mina riktiga vänner.

*du beskriver intressant dina känslor inför ett skolbyte, men det görs inga
reflektioner av generell natur utan du stannar vid de egna, personliga
erfarenheter
*slutet är oväntat och intressant
* språket är korrekt
VG

Min syn på skolan.

Hej! Efter gympan idag hade jag ont i halsen, och när jag var på bild
lektionen så höll jag på att somna. Allt detta beror på den dåliga luften i
skolan. Det är klottrat överallt i hela skolan och man trivs inte särskilt
bra. Maten i skolan är av sämsta klass och det serveras fisk nästan varje
dag, och den fisken är inte av högsta klass precis. Skolan har lite pengar
och det är problemet till varför inte vi får bättre mat, bättre luft-
kondisonering och trevligare skola. Det som är bra är framförallt att det
finns så många klassrum och att skolan är så stor som den är. Dom har
öppnat ett elevfik och så har skolan börjat göra frukost till eleverna
varje morgon. Jag anser att skolan behöver köpa in, mer mat till skolan,
till hemkunskapen och matsalen. Skolan har 400 elever och det bord öka med
några hundra eftersom skolan är så stor som den är. Datorerna i skolan är
mycket dåliga och det finns bara två skrivare i hela skolan. Vissa datorer
fungerar knappt och när man ska använda diabilds|projektorn så fungerar den
inte alls. Stolarna i skolan behövs bytas ut, alla är gjorda av plast och
vissa håller på att gå sönder helt och hållet.
ny sida
Klockorna i skolan är mycket få. Man borde stoppa upp en klocka i varje
korridor i varje våning. När jag skulle med bussen hem idag så fastnade jag
nästan i trappa för att hela trappan var full av läsk, den är sällan ren.
Vägarna i skolan ser bedrövliga ut, det är klotter, snus och annat kladd
där. Skåpen behövs bytas ut till nått helt nytt. Även lite mer soffer
skulle va bra eftersom nästan alla som finns nu är trasiga på något sätt.
Som sagt det som är bra i skolan är elevfiket som dem öpnnat och att skolan
har börjat servera frukost till alla på morgonen. Skolan har även byggt ett
Tv-rum i en koridorr eventuellt koridoor, otydlig handstil som är
mycket populärt bland oss elever. Den nya basket plan är mycket bra och att
om klädnings rummen har blivit större och trevligare. Det som är bra i om
klädnings rummen är också att det finns bastu, synd bara att dem aldrig är
på
slagna. Alla invandrare som kommer sätter dom i en egen klass som kallas
”Nationella klassen” , så inte någon som kan svenska mindre bra hamnar i en
klass som läser ganska hårt. Det är mycket bra. Skolans musik instrument är
många och dom är av nyaste klass. Det som är mycket bra är dem nya
busstidtabellerna som skolan har satt upp.
ny sida
Den nya 2000-talet skola skulle behöva helt färska datorer som alla har
internet. Varje klassrum ska ha varsin dator. Sen ska det finnas en dator
sal där det finns ett tjugotal datorer som man kan skriva,läsa,spela och
skriva ut på. Ett eget rum där alla skrivare finns och när man gör
utskrifter så kommer allting dit. Idrotts timman borde vara i två timmar
istället för en. Bastun borde eleverna själv kunna säga till när dom ska
vara på slagna. Nya soffor , speciellt i tv-rummet. Skolans mat få eleverna
själv bestämma genom att få göra en önske vecka två gånger i månaden.
Luftkonditoneringen ska bli mycket bättre över allt i hela skolan så att
eleverna och lärarna mår bättre och kan jobba bättre. Alla ämnen borde bli
mer praktiska och jobba mer efter vad eleverna tycker. En timme som kallas
”läs timmen” där eleverna får själv välja en bok att sitta och läsa. Skola
bör ha många fönster och högre i tak, mer luftigare klassrum. Införa fler
dushar och göra dom toaletterna som redan finns lite trevligare och en
spegel bör finnas i varje toa. Om jag återkommer till maten. I matsalen så
bör det finnas många olika sorters drycker och bröd både hård och mjuk.
Matsalens luft bör föbättras mera. Stolarna i varje klassrum bör vara av
tyg. Datastolar byts in mot dom gammla trä och plast stolarna.
ny sida
Bänkarna i skolan ska vara höj och sänk bara. Eftersom många i skolan lider
av fettma så tycker jag att idrotten borde vara längre, jobbigare och
ansträngande. Ett gym i skolan behövs, och i det gymmet bör det finns
bänkpress, hantlar med mera. Och alla som vill gå ner dit när dom vill och
kan. Skolans alla tv apparater tycker jag ska bytas ut mot en nyare model
och även tillsätta en video till alla apparater. Mattanterna ska ha en
mössa som skyddar hela håret och det ska vara obligtoriskt. Jag har nåra
förslag på att bygga en ny träslöjds sal som kommer bli myckt större,
luftigare och inte minst bättre. Trä slöjds timmen bör eleverna ha två
gånger i veckan och då är en lektion 2 timmar lång. Den nya skolan ska ha
kortfattat bättre ventilation mer idrotts timmar och en hel del andra
förbättringar. Eleven får mer frihet och får bestämma mer i den nya skolan.
Maten och Luften är nog det största problemet idag i skolan och det bör
förbättras anser jag. Framtids skolan 2000.

Mina skolår
Gud så roligt att börja ettan och räkna Matte och sånt. Man hade roligt på
rasterna, man spelade kula på sommaren och på vintern så spelade man
landhockey och var ute och lektne i snön. Man brukade tävla med varandra om
vem som låg längst fram i matteboken, det var goda tider det. När man blev
lite äldre och började på mellanstadiet, så hade man roliga snöbollskrig
Klasserna emellan. Jag var hjälpte alltid en annan klass, eftersom jag hade
alla mina kompisar där. Då var det olika idrottstu|rneringar mellan
klasserna, men ingen i min klass ville vara med. De andra i min klass hade
inte samma intressen som mig. Mina kompisar som jag spelade fotboll och
hockey med gick i en annan klass. När vi gick i sexan och inte fick åka och
titta på Sundbyskolan där vi skulle gå, så bestämde jag mig för att byta
klass. Jag skulle byta till den klassen där mina kompisar gick, men inte
förrän i sjuan. På den sista skoldagen i sexan hade jag min sista lektion
med mina gamla klasskamrater, det kändes skönt att byta klass. Man var
ganska nervös inför första skoldagen på högstadiet, men det gick bra.
Eftersom jag hade alla mina kompisar i den nya klassen, så trivdes jag från
första skodagen. Det var också några nya i klassen som ingen kände sedan
tidigare. Det var mycket som var annorlunda på den nya skolan: den var
mycket större och hade två våningar, det fanns mycket fler klassrum och det
fanns andra ämnen också. I början var det svårt att hitta till alla
klassrummen, men lärarna brydde sig inte om man kom fem minuter sent eller
så. Man mötte på en del ämnen som man aldrig hade haft tidigare, till
exempel: Kemi och fysik. Den största skillnaden mellan mellanstadiet och
högstadiet var att man hade olika lärare och klassrum i alla ämnen på
högstadiet och det hade man inte på mellanstadiet. Det var roligt den
första veckan på högstadiet, men sedan blev det mycket allvarligare och man
började få mycket läxor och prov. Skolan började kännas mer och mer tråkig
och lärarna blev strängare.
Samtidigt som det blev mörkare och mörkare ute och snön öste ner, så
började jullovet närma sig.
Man blev mer motiverad att jobba när man tänkte på hur kort tid det var
kvar till julen. Att kunna sova hur länge man vill, att kunna göra exakt
vad man vill, det är det som gör loven så sköna. Veckorna som var kvar gick
långsamt och det var prov nästan varje vecka.
Men helt plötsligt så var det sista dagen i skolan innan jullovet. Det var
lugnt i skolan och man fick mest julpyssla och göra i ordning till
julavslutningen som var på kvällen. Det kändes skönt att få åka hem från
avslutningen och veta att man inte hade någon skola på över två veckor.
Men som alltid annars så går loven fort och det känns som att skolan börjar
innan man har hunnit göra nåt. Första veckan var lugn och läxorna få,
lärarna var snälla. Men sedan var det hårt arbete som gällde igen, en massa
prov och läxor hela tiden. Men det kändes som om vårterminen gick väldigt
fort, eftersom loven ligger ganska tätt då. Till exempel Sportlovet och
påsklovet. Dessutom så blev det hela tiden ljusare ute och temperaturen
steg, sommaren kom närmre och närmre. Men nu var det dags för en massa prov
igen. Man var irriterad på lärarna som hade lagt alla proven ungefär
samtidigt, de borde kunnat planera bättre. Men efter alla proven kändes det
skönt att veta att man inte skulle ha läxor eller prov på hur länge som
helst. Det var sommarlov!
Sommarlovet gick fort det var skoldags igen. Nu skulle man få betyg, så man
längtade nästan till skolan.
ny sida
Det kändes spännande och nytt att få betyg, det var något som man aldrig
mött på tidigare. Nu skulle man ha något att kämpa för. När första
skoldagen kom, så tyckte man att det var jobbigt att kliva upp så tidigt
och gå till skolan. Den första veckan pratade man mest om roliga minnen
från sommarlovet och man hade inga läxor.
Men som i sjuan så kom läxorna och proven tätare och tätare. Det var ganska
spännande att få betyg på proven, men man blev snabbt less på alla prov.
Det var:
Prov på prov på prov….. Läxa på läxa på läxa….
Proven blev svårare och det blev svårare att få bra betyg på dem. Men jag
var ganska nöjd över betygen jag fick till jul. Vårterminen skulle bli
jobbigare, nu gällde det ju att hålla betygen, man ville ju inte sänka
dem.
Vi fick ofta byta lärare, vilket jag tyckte var dåligt, eftersom det blev
fler prov. De ville ju se vilket betyg man låg på. Jag sänkte mig i något
ämne, men betygen var ändå ganska bra efter vårterminen. Nu skulle man
börja i nian och man var äldst på skolan!

Mina skolår

Mobbning och mosade pajalabollar

Mina år i skolan har inneburit både positiva och negativa upplevelser, mest
negativa. Min klass har bråkat sedan den första dagen som vi träffade
varandra.

Jag minns fortfarande dagen då jag började i skolan som att det var igår.
Jag hade på mig min blåa klänning som mamma hade tvingat på mig och jag
kände mig fruktansvärt obekväm. När jag och min mamma gick in i klassrummet
var luften så tjock av alla spänningar att man nästan kunde ta på den. Mina
för|väntningar steg allt eftersom min blick vandrade från person till
person, när mitt hjärta plötsligt sjönk som en sten i bröstkorgen. Där satt
Hon, min ärkefiende från dagis, Maria Lövkvist.

Vi hade alltid bråkat, ända sedan vi började på parallellavdelningarna
Grisen och Kossan. Oftast bråkade vi till ingen anledning. Det kunde vara
om struntsaker som ingen av oss egent|ligen brydde sig om. Det var sällan
som något verkligen hände som gjorde att man hade en anledning till att
vara sur, så därför bråkade vi i det tysta.

Åren gick och vi bråkade mer och mer och i fyran skulle man kunna säga att
jag blev mobbad. Då hade det gått så långt att hon hade fått med sig hela
klassen, men en dag fick jag nog. När hon sparkade mig, sparkade jag
tillbaka. När hon sa något elakt till mig sa jag något tillbaka och det tog
hårdare på henne än vad jag hade väntat mig. Till slut var mitt
självförtroende så pass stort att jag inte orkade bry mig något mer, så
bråket slutade. Vi var inte vänner, men vi kunde sitta i samma rum.

Jag förstod aldrig varför jag blev mobbad. Kanske var det så att jag var
ful, men senare insåg jag att det var hon som bara hade en dålig självbild
av sig själv och jag var bara ivägen. Jag var inte den enda som var det,
Alla som inte gjorde som hon sa blev med en gång retade och utstötta. Det
var därför som det kunde gå så långt, alla var rädda för henne ny sida
så ingen vågade säga ifrån.

Våran klassföreståndare var inte en särskillt bra lärare. Hon hette Karin,
men vi kallade henne för Charin, när man sa det riktigt fort lät det som
Kärring. Hon sa inget om det, hon vågade nog inte.

Karin hade sina ljusa stunder ibland. Hon lät oss sammla in pengar till en
klassresa, så varje månad gick vi en runda runt lovön och sålde polka
grisar eller pajalabollar (som mumsmums ungefär). Varje gång så gick vi
till den tjocka tanten och sa.
– Hej! Vill du köpa pajala bollar?
och varje gång svarade hon.
– Nej tack, jag har diabetes. Med en överdrivet trevlig röst.

Jag förstår inte varför hon inte bad oss att dra åt Helvetet. Vi visste ju
att hon hade diabetes och vi gick ändå dit. Varför vet jag inte, det var ju
bara slöseri med tid.

Jag minns särskillt bra den gången då jag och Elsa sålde pajalabollar
tillsam|mans. Det var min tur att bära påsen med förpackningarna och av
någon underlig anledning fick vi för oss att vi skulle springa. Vi hann
inte ens springa tre meter förrän jag snubblade över ett cykelställ och
flög över påsen och mosade alla pajalabollar. Trots att de flesta
förpackningarna var mosade var vi ändå tvugna att sälja dem, så vi
fortsatte att knacka dörr och när någon snäll själ sa.
-”Ja, jag skulle vilja ha en förpackning”,
så var vi tvugna att komma med följd frågan
-”Vill du ha mosade eller hela pajala|bollar?”

Mina skolår.
Första dagen:
Den första dagen i skolan var spännande o min energie var på top, men ändå
var jag lite rädd för att träffa dom andra eleverna.
Men första dagen gick bra, men andra dagen var jävlig. Det var då dom
”tuffa” grabbarna började mobba mig. Jag kommer ännu ihåg hur jag en dag
blev hårt sparkad i magen o nästa dag överbemannad ner på marken. det var
också så att den ”tuffaste” av dom fråga nånting o pekade , o när jag
skulle svara så stickte han ner pekfingret i min mun så jag råka bita hans
finger. Då började han slå mig halv
hårt i magen o lätta örfilar. Ingen lärare brydde sig om mig, o jag tror
jag vet varför.
Killens mamma var/är lärare o på den tiden skyddade lärare andra lärare.

3 år senare:
I åk. 3 så hade allt lugnat sig o jag var mycket längre än dom flesta. Tror
jag var 155 cm o vägde ca 57 kg. Vi hade också fått nåra nya i klassen. Två
av dom går ännu i min klass. I alla fall så var det lite mobbing ännu men
nu gav jag också igen på nåt eller annat sätt. På vintrarna var jag ”Herre
på teppan”, i klassen. ”Herre på teppan” har enkla regler som t.ex: Den som
blir först-sist kvar vinner o ingen fick kassta saker som snö mot t.ex
ansiktet. Det blev ett rätt så roligt skolår, o i 4:an så blev vi en
dubbelt så stor klass men var ändå o samma klass, inge A o B klass

Två sista åren på mellanstadiet:
I 5:an börja det hända saker. Vi blev ”herre på teppan” för hela skolan o
en massa bråk mellan våran klass o dom i 6:an, allvarliga bråk.
I 6:an så var vi Lugnare o vi fick veta att en del av klassen skulle få gå
ihop med nåra från adelsöskolan i 7:an.
Jag o 7 andra (3 killar o 5 tjejer) fick gå ihop med adelsön. Vi fick också
träffa dom när vi skulle på besök på nya skolan.

ny sida
Högstadiet:
HaHaHa. Ja, första året på högstadiet (7:an) var rätt roligt, men många jag
kännde från 6:an o blev i den andra klassen flytta o bytte skola.
2 från min klass flytta också i 7:an. Min klass blev kännd bland lärarna
också som ”den versta, jobbigaste klassen på skolan”. Tråkigt men sant.
I 8:an blev det bättre i klassen. Killarna var mycket lugnare än tjejerna o
vi fick våra första betyg. Jag fick rätt bra betyg.

Sista året på högstadiet:
9:an kvar o alla sattsar max på betyg, o jag ökar betygen första terminen.
Nu sista terminen så har vi nationela prov o jag hoppas på mycket höga
slutbetyg. Det gör nog dom flesta i klassen o jag hoppas jag kommer in på
mp (media) här i Umeå.

Slut.