ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!

Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.

Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.

Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.

Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.

Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.

Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!

Betyg: VG

Mina skolår
Det var en helt vanlig sensommardag men inte för mig, det var första dagen
i skolan.
Året var 1994 och jag skulle börja 1.an. Jag och min mamma cyklade
tillsammans till skolan.
Jag minns hur det pirrade i magen men mamma sa att det skulle gå bra. Vi
sammlades i klassrummet för upprop av fröken.
Vår fröken var inte den där jag tänkte mig att hon skulle vara. Jag tänkte
mig en fröken som mer var som en mamma, snäll, trevlig omtänksam och som
alltid hade det där leendet på läpparna.
Tyvärr må jag säga var hon inte det. Hon såg ut som min farmor men hennes
inre var långt ifrån en farmors.
Hon roppade upp oss efter klasslistan. Det knötsig i magen på mig.
Än i dag kan det göra det på mig, även fast jag nu är 15 år och kan säga
mit namn klart och tydligt utan några som helst problem. Jag vet inte
riktigt varför det gör det.
Men den dagen förstår jag mig själv det var ju endå första dagen och jag
kände knapp nån i rumet. Jag kommer ihåg hur jag ställde mig upp vid min
bänk och svarade tydligt på mit namn.
Efter att Astrid som vår fröken hette hade ropat upp oss och pratat lite
fick vi gå hem.

Ettan och tvåan var ganska snarlika för mig. Ofta när jag tänker tillbaka
på de åren kan jag inte skilja på dem. De var nog förlika de två åren. Vi
var ofta ute i skogen eftersom vår fröken var en friluftsmänniska som
älskade att vandra i skogen. Jag hade många vänner i min klass som jag
lekte med både i skolan och på fritiden.
Jag kan komma ihåg vissa gånger att jag var ganska prat glad. Att fröken
var tvungen att säga till mig många gånger att vara tyst. Även på rasterna
var jag olydig, vi kom ofta försen jag och mina kompisar efter en rast.
Många gånger av dem med flit, vi ville helt enkelt ha kvarsittning och det
fick vi. Eftersom vår fröken var rättså sträng. Många säger att hon nästan
var försträng. Jag kan hålla med om det vissa gånger. Som en gång när hon
sa till en kille i min klass som pratade väldigt mycket, hon tog i så
mycket att han inte vågade prata något mer. Härifrån skriver jag in från
elevens kladd, som eleven inte hunnit renskriva
Han blev som en annan
person han slutade prata helt, han sa aldrig någonting. En i dag säger han
inte så mycket.
Hon var hård med många andra men de tog det inte lika hårt som han.

3:an var ett år med mycket bråk och mycket tårar.
Vi var 5 tjejer som ofta var med varandra men det blev mycket små bråk i
mellan oss. Jag tror att det blev så för vi alla var sånna starka
personer.
Jag vet igentligen inte riktigt vad vi bråkade om men oftast var det små
saker. Vi fick ofta sitta och prata med nån vuxen efter rasterna när vi
bråkat. Jag grät många gånger under dessa samtal det gjorde de andra fyra
många gånger också. Eftersom det var min bästa kompisar var det
kännsloladdat. Vi redde ut det många gånger och blev kompisar igen.

När vi skulle börja 4:an skulle vi va tvungna att splitra våran klass för
att blandas med två andra klasser. Så att det blev 2 st i stället för 3
klasser. Vi fick önska två stycken personer vi ville gå med. Jag vet
fortfarande i dag villka två jag valde.
Efter det skulle lärarna sätta ihop klasser som skulle bli så bra som
möjligt. När det var klara tog vår fröken först ut alla tjejer i vår klass
för att berätta. När hon gjort det visades det att jag inte hade kommit med
nån jag ville. Jag tog det väldigt hårt och blev ledsen, grät mycket gjorde
jag.
Mamma pratade flera gånger med fröken om att jag skulle få byta klass. Men
det fick jag inte
Sommaren kom det var en sommar med tårar. Min bästa kompis skulle flytta
från stan.
Men vi höll kontakten det gör vi än i dag även fast vi inte ses så ofta.

4:an var helt okej. jag hittade nya kompisar men var fortfarande ofta med
mina gammla kompisar i den andra klassen.
Vi fick Tre stycken nya lärare vid namn Petra, Stefan och Martin. Fyran
flöt fram bra och gick ganska fort.

Det var i 5:an jag kände av alvaret med skolan. Vi fick göra nationella
prov. Jag minns hur vi trodde att man var tvungen att gå om skolan om man
inte klarade dem. Jag vet inte hur mycket som var saning i det men jag
klarade de och behövde inte gå om. Det var nog i femman som våra lärare
började ha olika grupper i Svenska, Engelska och Matte.
Jag som inte var särskilt bra i varken Svenska eller Engelska fick gå i den
så kallade sämsta gruppen. Ofta var jag ensam tjej i de här grupperna
medans mina tjejkompisar var i de bättre grupperna.
Jag fick dåligt själv förtroende av det här. Jag vågade knappt säga
någonting på engelska, jag ville heller inte skriva på svenska för jag var
rädd för att stava fel.
Jag vet inte om det här har hjälpt mig med min Svenska o Eleven skriver
”o” med ett understreck
Engelska. Men jag kanske hade vågat mer om någon
hade berömt mig nån gång i stället för att trycka ner mig längre ned.

I 6an började jag på Slånet det var lite spännande, den här gången hade jag
inte med mamma.
Det var lite nervöst första dagarna mycket eftersom det gick så många äldre
på skolan. Första gången jag var inne i skolan trodde jag aldrig att man
skulle hitta i den. Det kan jag skratta åt i dag eftersom att nu vet jag
att den inte är så stor. Under detta år hann jag hitta många nya vänner,
många från Strindåsen klassen.
Det var dags för den andra splitringen för vår klass. Vid det här laget
trivdes jag mycket bra i vår klass i gemförelse med i fyran.
Även denna gång fick vi önska villka vi ville gå med. Men den här gången
fick vi önska fler än två. Jag tror det var en onsdag i maj som vi skulle
få veta de nya klasserna.
Det var kl 1300, vi skulle få lappa om villka vi hamnat med.
Jag min hur jag och mina kompisar räknade tiden fram till dess. När vi väl
fick veta blev jag mycket nöjd, jag hade fått hamna med många av mina
kompisar.

Så kom det den Stora dagen jag skulle börja Högstadiet.
Det var en Onsdag kväll vi skulle börja. Skolan var tom det var bara vi som
skulle börja sjuan och våra föräldrar. Även denna gång var det mamma som
följde mig till skolan. Allt gick bra vi fick hälsa på våra nya lärare och
klassföreståndare. 7:an inne bar många nya ämnen som Kemi, Biologi, Fysik
och nya SO ämnen. Andra språk hade vi börjat med redan i 6:an.
Jag hade då valt Spanska men var osäker på om jag inte skulle tagis Engelsk-
Svenska.
Men det blev Spanska och det är jag glad för att jag valde.
Resten av 7:an gick bra.
Första veckorna var väl kanske lite jobbiga eftersom vi hade nya lärare
näst intill i alla ämnen. Men det gick bra efter att jag lärt känna dem.

8:an tycker jag bara flöt fram på nåt sätt. Fast många prov hade vi, många
säger att 8:an är den värsta årskursen på högstadiet. Men det var inga
problem. Till julen fick vi våra första betyg med blandade känslor.

Nu när jag sitter här och bara har några månader kvar på grundskolan kan
jag undra vad jag lärt mig och vad man ska ha det till.
Jag känner även hur alla dessa år gått så fort. Vad mycket kul man gjort
och många tråkiga saker man har gått igenom.
Lucia tåget i 9:an var någ bland de roligaste jag gjort hitills i skolan.
Det var sånn känsla att göra det och det var så kul att det blev så
lyckat.
Nu ser jag fram i mot skolavslutningen och resten av detta läsår med
ljussyn. Jag kan bara hoppas att gymnasiet kommer gå lika bra som de här
åren gått och att jag kommer ha lika mycket glädje i livet som jag haft
hittilds.

Betyg: VG

Mina skolår
Jag kommer ihåg första dagen i skolan som om det var igår. Jag hade jobbat
hårt för att få ihop pengar till skolmaterial och fina kläder.
När jag kom till skolan med min pappa i handen tittade alla lite konstigt
på oss eftersom vi var färgade men vi blev mottagna med varmt hjärta.
När alla föreldrar hade gått var det en spänd stämning, det var tyst i
flera minuter.
Tillslut började jag sjunga en namn lek som jag hade lärt mig på dagis.
Läraren som hette christina fick genast en ny favorit elev nämligen mig.
Efter några veckor hade jag fått stämpeln klassens Joker. Redan då slarvade
jag med läxorna. När jag kom hem en dag från skolan var mamma redan hemma.
När jag kom in la jag jackan på golvet och sprang mot trappan men jag hann
bara fram till trappan när min mamma ropade på mig.
Vi satt en lång stund och pratade med min mamma om skolan och om att jag
måste göra läxorna.

Jag skötte skolan bra både Trean och tvåan.

Nu gick jag i Fyran och började i en ny klass, det var en 4-6:a. Jag hade
svårt att passa in i början på grund av min barnsliga humor men den
anpassade sig snabbt, min bästa kompis i klassen hette hampus och vi gjorde
allt tillsammans, han och jag pratade bort det första halv året i fyran med
min gode vän hampus, vi pratade så mycket att vi blev varnade så om vi
fortsatte prata fick jag byta klass.
I februari började våran klass prata om en klass resa, vi pratade om alla
möjlig resemål men tillslut bestämde vi oss att vi skulle åka till
Stockholm, vi skulle åka 19 maj.
25 april kommer jag ihåg att min pappa sa till mig att vi skulle på en
koncert, Spice girls, den 19 maj. Eftersom att vi skulle på klass resa då
Plus att jag hatade Spice girls och pop musik var valet enkelt, jag skulle
åka till Stockholm.

19 maj kl. 7:30 Stog alla på perongen, tåget skulle gå 7:45. Nisse räknade
ju alla elever, Det var en som saknades och det var Sasa Rad.
Alla började gå på tåget långsamt och tittade nervöst efter Sasa, när vi
hade gett upp hoppet om att han skulle komma så kom han springandes i
shorts och en påse i handen, alla blev lättade.
Stockholms resan var det roligaste på hela året.

På slutet av terminen kände jag ångest i hela kroppen eftersom femmorna och
sexorna skulle sluta, det blev jag ledsen för eftersom de hade bidragit
till att jag hade haft det roligaste skol året hittils.

På hösten började jag i femman jag kommer inte ihåg så mycket från just den
klassen, förutom att det började en massa töntiga fyror och att jag hade
mest respekt i hela klassen.

I sexan började jag i en ny skola det var då jag tröttnade helt.

I sjuan försökte jag jobba på lektionerna men jag hade helt enkelt ingen
lust.

Nu i nian har jag förstått att bra betyg är viktigt för mina höst betyg var
inte så bra, Nu jobbar jag för att få upp mina betyg och för att komma in
på den linjen som jag har valt till gymnasiet.

G+

Det va en regnig dag 1993. Jag skulle Börja 6års gruppen.
Det pirrade i magen och man va nervös Men ändå visste jag att jag skulle ha
en kompis där som jag gick på samma dagis me. När jag kom dit så va det
ganska mycket gamla och nya barn där och nästan alla va lika nervösa som
jag kändes det som ivafall!
Men så förändrades allt en gammal dagis kompis kom in och jag va inte alls
lika nervös längre. Jag gick och ritade me min kompis. Och många andra barn
följde också me.
När jag fick nya kompisar blev allt mycket lättare.
Enligt min uppfattning så va man nervös att inte få några kompisar men e
man sig själv löser det sig vad som än händer.
Man tänkte inte så mycket på att man hade gamla kompisar där också. I ettan
blev allt mycket lättare när man hade kompisar och dom flesta hamnade i
samma klass som mig och dom som hamnade i den andra klassen fick nya
kompisar.
Våran nya lärare va snäll vi skulle På utflyckt sa hon men hon berättade
bara att man skulle ha me sig Matsäck och pengar om man ville.
På torsdagen när vi åkte va det spännande vart skulle vi?? Eleven
skriver båda frågetecknen upp och ned
.
Så kom vi fram vi va i Stockholm vi började anna nåt.
Så tog vi bussen vi skulle till skansen. Vi var tvungna att gå i led och
lärarinnan tyckte vi va jätteduktiga. När vi kom hem va alla helt slut men
glada jag och min kompis gick ut och spelade fotboll.
tvåan va inte lika kul som jag trodde att den skulle va.
Jag skulle flytta till lotte fors. När sista lastet va hämtat så satt Jag
på flyttbilen och undrade om jag skulle få nåra nya kompisar i skolan när
plötsligt en kille kom fram till mig och frågade om jag skulle va me på
fotboll.
Jag blev glad och sa självklart Ja.
När vi hade Spelat klart gjorde han så jag fick en massa nya kompisar det
va kul men jag saknade fortfarande mina gamla kompisar i östra fengersfors
så jag hälsade På dom ganska ofta och dom kom till mig också.
I min nya klass fanns det en Riktig pajas vid namnet Stelan han var
adopterad.
Ibland kunde han va riktigt taskig me ndet slutade efter ett tag. Han ville
inte bli utbytt berättade han sen samtidigt berättade han att han va
adopterad.
Jag började i en ny klass och min kompis Stehpan fick gå om trean för han
Behövde glasögon och hade svårt att läsa men enligt mig så va lärarinnan
litte hård mot han för han va bäst i klassen på allt förutom att han läste
lite dåligt men han behövde ju glasögon.
I femman så började han i min klass igen jag gjorde så han fick nya
kompisar men han hade förändrats han ville bara vara för sig själv.
I åttan hade jag roligt vi va i Mora me klassen.
Det va den bästa klass jag gått i och alla va kompisar me alla. Men så blev
våran lärare Anna med barn och lena skulle Plugga nästa år me nån annan
skola.
Så jag fick börja i en ny klass in mot nian sista året. Det va inget jag
såg fram emot så jag började skolka det va ju ingen bra lösning tänkte jag
sen och jag måste ju in på gymnasiet.
Så att det ska bli skönt att sluta den här idiot skolan!!!!! Även om det
blir iv nästa år.

Eleven har ritat en kille som åker skateboard
G

ATT Byta skola/ATT Byta klass
Innan jag bytte skola gick jag på Vall skolan i klass 5B. Skolan var väl
helt ok sexorna hade bytt skola så man var ju stört bäst och starkast.
Lärarna var rätt bra men dom bästa hade redan slutat. Min Engelska lärare
var en riktig kärring hon var den enda läraren på skolan som alla hatade
hon skrek och klagade på eleverna. En dag fick en elev nog (Han hette
Markus) och klappade till henne hon fick en sådan chock att hon svimmade.
Ingen hade någonsin satt henne på plats förr.

Gympa läraren hade jag hört historier om från kompisarnas store syskon. Han
brukade gå in i tjejernas dusch rum och säga åt dom vart dom skulle tvätta
sig. Historierna behövde ju inte vara sanna men jag trodde på dom.

Till sexan så valde jag att börja på Långvalls skolan jag hade hört en
massa skit om den men den låg närmast så jag valde den i alla fall.

Jag hamna i klass 6c med Mange, Patrick och Månsa som jag kände sen
lågstadiet. Vår klass fick snabbt ett ryckte om att vara stökiga. I klassen
träffa jag också Kristian, Klas och Nicke. Vi alla blev snabbt kompisar och
gick runt som ett litet gäng på skolan.

Skolan var helt ok och förtjänade inte sitt dåliga ryckte. Niorna röjde en
hel del men det skall man väl göra i nian. Våran klass mobbade ut en kille
(vi var väl uttråkade eller nått) som var lika snobbig som en Södermalmare
och pluggis.

Till sjuan hade mobboffret slutat och bytt skola. I sjuan hände det inte så
mycket förutom att vår klass lugna ner sig. Det var faktiskt en lärare som
lugna ner oss. Hela klassen gillade henne och hade stor respekt för henne.

När jag började i åttan så kände jag nästan alla niorna och livet lekte.
Jag började nästan att älska den här nya skolan om man jämför med den
gammla med sina töntig regler jag kände mig nästan fri. Jag och Klas fick
våran första snus av en av niorna. Jag kände mig snurrig det var en mycket
skön känsla. Både jag och Klas har snusat sen dess men jag saknar kicken
man fick i början.

När nian hade börjat så va vårt gäng kungar på skolan. vi röjde en hel del
men vi va ju störst bäst och starkast. Jag hade börjat hata läraren vi hade
i hemkunskap vi kan kalla henne för Pia. Hon snacka hela tiden om sin jäkla
mat cirkel. Jag äter väl fan vad jag vill. Det tog alltid 20 min för henne
att starta lektionerna för att hon hela tiden snacka om hur man skulle göra
för att köpa två liter filmjölk. Hon var allmänt irriterande och sa att vi
var dåliga.

Jag vet inte om jag har lärt mig så mycket i plugget för jag har så taskigt
minne. Nian har nog varit det bästa året under hela min skol gång men jag
har fått sjukdomen som kallas skoltrötthet. Snart börjar gymnasiet vi får
se hur det går.

Mina skolår.
När jag skulle börga första klass, kändes det pirrigt och spännande.
Man skulle även få chansen att träffa massor av nya barn och människor. När
man väl satt där vid sin bänk, som man hade sin nyskrivna namnskylt på.
Tyckte man att man var jätte stor som börgat skolan. Jag minns att varge
vecka så skulle vi lära oss en ny bokstav. Jag hade även väldigt många
kompisar i klassen. Det var två tjejer och resten killar. Jag minns att
båda tjejerna ville leka med mig, men inte med varandra. Varför vet jag
inte. Då var jag tvungen att vara med den ena under en rast och den andra
under den andra. Och en gång hittade jag den andra kompisen gråtandes bakom
en buske, bara för att jag var med den andra. Men vad ska man göra om dom
två är ovänner konstant.
Sedan i tvåan gick jag kvar i samma klass, och jag tyckte fortfarande att
det var väldigt roligt i skolan. Vi hade även två stycken gymnastiksalar.
Den ena var större en den andra, och den som var störst hade vi bara
gymnastik och lekar i. Den andra hade vi Drama och Teater i vilket jag
älskade.
När jag sedan skulle börga trean var jag tvungen att flytta och även byta
skola. Vilket jag hatade. Visserligen skulle jag träffa en massa nya
kompisar igen, men ändå var det inte fullt så kul. Innan jag börgade fick
jag gå till skolan en dag för att göra olika tester i olika ämnen. Sen
hörde jag att hon hade gjort det för att hon tyckte att hon redan hade
förmånga tjejer i klassen. Sedan när vi väl hade börgat så skulle vi ha
engelska, men den klassen hade redan haft engelska i ett år, vilket jag
inte hade haft. Så där snackade dom med varandra utan att jag fattade ett
dugg. Så skulle vi beskriva olika personer, men jag visste juh inte hur man
gjorde det så för min del var allt bara kaos.
Hela det året hatade jag. Jag kännde mig utanför, jag hatade min lärare och
skolan.
När jag sedan börgade fyran så fick vi en ny lärare plus att vi fick fem
nya killar i klassen. Vilket gjorde det läsåret mycket roligare. Jag fick
nya kompisar, då även en massa killar.
Våran lärare hade ett smeknamn som var lejonet. Det hade han eftersom han
röt som ett Lejon när han blev arg eller skämtade, vilket ingen fattade.
Men igentligen så var han riktigt larvig, som när vi skulle ha matte så tog
han en plastpåse på huvudet och sa
– Jag är kapten Mattematik och räknar ni inte får ni gå på plankan, alltså
ut ur klassrummet.
Resten av åren där var nästan likadana. Jag gick i skolan träffade polarna
och inte så mycket mer, förutom att jag simmade några gånger i veckan.
Sedan när jag skulle börja sjuan, så var jag tvungen att söka till en
skola, eftersom jag inte ville gå med min klass i tallgårdsskolan, och så
skulle jag i så fall inte hinna i tid till mina träningspass som jag hade.
Sedan under sommarlåvet kom det ett besked om att jag inte hade kommit in.
Jag blev både lessen och förbannad, så min mamma ringde och tjatade så till
slut kom jag in i alla fall, så när jag börgade sjuan på den nya skolan så,
Träffade jag en massa nya kompisar och en av dom var en tjej som jag hade
gått i samma klass: i trean, fast hon hade slutat sen. Det första året gick
blixtsnabbt. åttan gick jävligt segt. men man överlevde. Och nu går jag då
i nian och oroar mig för proven. Jag hade även väldigt stora problem med
vad jag skulle välga till Gymnasiet men nu har jag hittat det perfekta
gymnasiet i Göteborg. Jag kan juh hoppas att jag kommer in i alla fall.

Betyg: G-

Mina skolår
Jag började i sexårsverksamheten. Där var allt mest på lek. Det är nog
därför som jag inte har så många minnen därifrån. Men jag två stycken som
jag verkligen minns.
Den mindre roliga hände då jag skulle gå och hämta en sak i lekhörnan. På
golvet satt fyra tjejer. När jag försökte gå förbi så snubblade jag på
något sett på en av dem och ramlade framåt. Jag hann inte ta imot mig så
jag landade på min högra arm. Jag hade oturen att ramla på ett stengolv.
Min arm gick av på två ställen. Det kändes som om armen var vriden flera
varv. Sedan blev det gips i flera veckor.
Den roligare hände när vår lärare hade varit ute i klädrummet. Hon stod och
pratade i fem minuter sedan började hon hoppa runt och skrika. Jag och mina
klasskompisar tyckte det var jätte kul. Till slut slängde hon av sig
tröjan. Vi blev ännu mer förtjusta för att hon inte hade någon tröja under
utan hon stod där i sin vita bh. Sedan såg vi att tröjan rörde på sig och
helt plötsligt sprang det ut en mus ur den.
Från 1:an och 2:an har jag inte några speciella minnen. I 3:an fick vi en
ny lärare. Hon var så lång att hon hade fått extra höga bänkar.
I 4:an fick vi stå i boden. Boden var ett litet hus bredvid fotbollsplanen.
Därifrån kunde man låna baskettbollar, fotbollar, styltor, bandyklubbor och
en massa annat. De som stod i boden skrev upp vilka det var som lånade och
vad de lånade. Om de inte lämnade in sakerna fick de en prick. Vid tre
prickar fick de inte låna på en vecka.
I 5:an fick vi en ny idrottslärare kanske den sämsta jorden skådat. Alltid
när hon var arg sade hon morr i slutet av varje mening. Ni kan tänka er
själva hur det låter.
Varje gång vi skulle spela brännboll var hon sur för att jag och min bästa
kompis aldrig ville vara med. Vi hatade brännboll men en sak som vi hatade
mer var domarna. De var alltid imot oss även när vi följde reglerna var de
imot oss. Men ändå var idrotten den bästa lektionen vi hade.
När jag började 7:an tyckte jag att vi hade lite läxor som jag jämförde med
6:an. Vår gamla lärare sade alltid att hon förberedde oss för högstadiet.
Vilket hon gjorde bra.

G-

Lära för livet
De flesta val vi gör här i livet innebär både fördelar och nackdelar. Man
försöker välja de alternativ som ger fler fördelar än nackdelar. I många
val får man aldrig veta om beslutet man gjort var rätt eller fel, eftersom
man inte vet hur det blivit om man valt ett annat alternativ. Det ämne jag
valt att skriva om är musik. Det beror på att ett av de stora val jag gjort
i mitt liv var att välja att gå i musikklass. Det tror jag var rätt val för
mig.
Eleven markerar nytt stycke både med ny rad och med indrag I min skola
har vi duktiga lärare så jag lär mig mycket innom själva ämnet. Jag
utvecklar min sångröst och min musikalitet. Men musiken hjälper även till
att förbättra mitt självförtroende. På musik|lektionerna lär jag mig att
våga visa vad jag kan, våga göra fel och våga synas. Detta trots att jag
inte är den som sjunger bäst eller är jätteduktig på att läsa noter. Jag är
nästan sämst i klassen på att spela trummor, och bas är inte heller min
starka sida.
Detta, att våga göra saker är något jag har nytta av hela tiden i mitt liv,
till exempel i skolan. Att våga svara på frågor även om man är osäker,
eller att våga prata med läraren om olika saker innebär ofta fördelar.
För mig är musik inte ett ämne där man sitter och latar sig och trallar
med. Musik är ett krävande och ofta väldigt svårt ämne. Man måste vara
koncentrerad och uppmärksam, och detta om något är en kunskap man har
annvändning av i klassrummet under såväl matte- som bild lektionerna. Och
om det är som jag tror, kommer jag att annvända dessa kunskaper i
arbetslivet och i det allmäna livet som vuxen.
Jag anser att både de konkreta kunskaperna, som sång|tekniken och
musikerfarenheterna, och de mer abstrakta kunskaperna, som självförtroende,
målmedvetenhet och att våga visa sig själv, kommer att vara viktiga för mig
i framtiden. Det är till exempel lättare att få jobb och andra möjligheter
om man vet vad man vill och tror på sig själv, och alla har nog glädje av
att kunna sjunga.
Jag tror att detta inte bara beror på att jag går i musikklass. Jag tror
att musikundervisningen på andra skolor kan ge lika mycket om eleven vill
lära sig och tar till sig kunskapen.
Under mina skolår har jag fått uppleva, och upplever, mycket roligt. Jag
har medverkat i musikaler där jag fått spela teater, dansa och sjunga. Vi
har även gjort många koncerter, luciatåg och andra sånguppvisningar, vilket
gjort musiken och skolan rolig.
Jag vill fortsätta med musik och det är lektionerna i skolan, och det som
hör till, som fått mig att upptäcka något otroligt roligt som jag skulle
kunnat missa helt. Jag älskar den pirriga känslan innan ett uppträdande.
Jag älskar sorlet från publiken som tystnar när lokalen släcks ner. Jag
älskar sången och uppträdandet, jag älskar överraskningarna, och jag älskar
känslan efter en bra föreställning.

Innehåll: Lära för livet. Mycket trovärdigt o genomtänkt. Form: Artikel
– ej gått igenom instruktioner. Många bra formuleringar. VG +

Att byta skola
Jag vaknade av att mamma kom in i rummet och sa:
– God morgon.
Solen tittade över horisonten, in i mitt. Det var en speciell dag, jag
skulle börja i en ny skola på andra sidan stan.

Jag klev upp med en känsla av oro inom mig, tog på mig kläderna och gick ut
mot köket för att äta frukost.
Min mamma och jag satt ensamma till bords den morgonen. Vi pratade om hur
roligt det skulle bli att börja i en ny skola, jag såg i hennes blick att
hon också var orolig. Orolig över den långa bussresan, det var faktiskt
över en mil dit och jag skulle byta buss i centrum. Mamma berättade att min
granne Catrin skulle åka med på bussen. Hon gick också på den skolan men i
en årskurs över mig.

Klockan började närma sig halv 8, jag tog på mig ytterkläderna och gick ner
mot busshållsplatsen. Solen hade vandrat upp på himlen och dess starka ljus
gav mig hopp om att detta skulle bli bra en dag. Jag mötte Catrin nere på
grusvägen och vi började gå ner mot storavägen där busshållsplatsen låg.
Bussen kom några minuter över halv 8 och gav ifrån sig ett fruktansvärt
ljud när den bromsade in vid sidan av oss.

Jag klev på och betalade med en fribiljett som jag hade kvar från
lågstadiet. Busschaffören gav mig ett kvitt och jag gick och satte mig
längst bak i bussen. Hela bussresan satt jag med huvudet lutande mot den
vibrerande fönsterrutan tills jag äntligen fick gå av, i centrum.

Folket sprang som galningar runt omkring mig. Vissa var sena till bussen,
andra skulle hinna köpa morgontidningen innan tåget avgick. Catrin och jag
tog oss till den andra bussen som innehöll ett väldigt liv av barn som
skrek och skojade. Catrin gick till sina kompisar och började prata. Det
såg ut som om hon hade längtat efter dem hela sommaren.
Jag stod kvar och höll med ett fast handtag i en tjock järnstång för att
inte tappa balansen.
Jag såg skolan växa sig större större genom fönstret och när bussen
stannade sprang alla barnen ut och bildade grupper som gick tillsammans in
på skolgården. Catrin gick med sina klasskamrater. Själv gick jag ensam,
osäker och rädd. Jag hade varit på skolan förut så jag visste var mitt
klassrum låg. Men då var skolan öde och tom nu sprang alla barnen omkring
och lekte alla möjliga lekar. Jag tittade med stora ögon på den
utsmyckningen som fanns på skolgården. Det var borgar och king-rutor
överallt. Jag vågade inte gå fram och fråga om jag fick vara med och leka.
Istället gick jag mot mitt klassrum med osäkra steg. Nu var jag rädd, rädd
för att vara ensam.
Jag drog upp den tunga dörren till skolan och klev in i korridoren. Det
första jag hör är två röster skrika:
– Jonte!
Jag vänder mig om och känner modet och glädjen ta över min kropp. Framför
mig står Jocke och Krille som jag gick tillsammans med på lågstadiet. Vi
hälsar på varann och jag ler, jag ler för första gången på denna dag.
Tidigare på morgonen har jag varit rädd och ängslig, nu känner jag hur
lycklig och glad jag är. Lärarinnan ropar in oss i klassrummet. Jag, Krille
och Jocke sätter oss bredvid varann. Nu vet jag att mitt val av skolbyte
var ett bra byte. Nu är jag inte ensam och jag gör det jag vill göra.
Sjunger.

Innehåll: Handlar om övergången. Ej före eller efter. Vad bytte du
ifrån? Form: Novell som delvis är självbiografisk. Ett vackert språk med
fler metaforer; som av solen och Catrin som finns som en trygghet. Betyg:
G+

Mina skolår
Skolan; något att minnas, något att förtränga.
måndag 08:30-15:30:
räkna matte, ha prov, lära grammatik
måndag 15:30-23:40
titta på tv, plugga, äta, plugga, sova
tisdag 08:30-15:25
ha gymnastik, räkna matte, skriva läxförhör
tisdag 15:25 (
äta, spela dator, plugga.
. och så fortskred det, dag efter dag, år efter år, en friluftsdag då och
då, en konsert någon ibland och kanske en utflykt per termin.
Mycket mer än så är inte skolan. om man utesluter alla kompisar d.v.s. de
som kanske har betytt mest för ens utveckling och tillvaro. De kontakter
man har brutit och de man har knytit. Allt som har satt spår i både
beteende och utseende. Hade jag inte haft de kompisar jag har idag kanske
jag fortfarande hade varit den person jag var i mellanstadiet: motsträvig,
elak och intolerant – det tackar jag dem för, precis som jag uppskattar och
tackar för allt som jag lärt mig.

1.an, 2:an, 3:an, 4:an, 5:an, 6:an, 7:an, 8:an och 9:an. Det finns så
mycket att skriva om: varje årskurs skolstart, vad man har lärt sig, vad
man skulle ha kunnat göra bättre, men det känns redan som om jag har nämt
vad jag tycker har varit viktigast hur ni känner och vad ni anser är något
jag lämnar till er.

Från att ha varit en ivrig sjuåring nyfiken på vad skolan har att erbjuda,
till att vara en påläst femtonåring med erfarenheter från hela grundskolan,
skoltrött men en aning nyfiken på vad gymnasiet har att erbjuda.- Historien
upprepas.
Tänk på att om 9 år i grundskolan går så här fort, måste gymnasiet vara
himmelriket

Innehåll: Bra men outvecklade tanketrådar, lite för kortfattad. Hur har
du förändrats? Ge exempel? Form: ”Kåseri”? Avskalad. Betyg: VG