Född i Sverige samt minst en svensk förälder – Sida 39

Del 1 Min skoltid (Mobbingen).
När jag gick på dagis längtade jag efter att få börja skolan, inte för att
jag inte trivdes på dagis utan för att jag tyckte precis som alla andra i
min ålder att man blev ett snepp äldre då man börja skolan. När jag väl
började första klass blev det inte riktigt som jag trodde. Nämligen
eftersom jag hade både utlänsk bakrund och svart hår plus ett par stora
glasögon blev jag mobbad. Efter ett halvår var det inte så skoj eller
roligt att gå i skolan längre och jag ville hälst av allt stanna hemma.
Jag brukade faktiskt låtsas vara sjuk för att slippa få en knytnäve i
huvudet så att mina glasögon inte skulle ramla ner på marken och en av
killarna som mobba mig skulle trampa sönder dom. Trots att jag blev mobbad
var jag ganska duktig i skolan eftersom jag läst ganska många serie
tidningar om bland annat Superman, i och med det så kunde jag jämnföra hans
och mitt liv och oftast hade han också varigt med om allt skit som jag gick
igenom. Det gav ganska mycket inom skolan också nämligen att jag utvecklade
mina läs egenskaper med hjälp av serietidningarna. Jag var också klassens
bästa på engelska eftersom jag tittade mycket på TV, mest tecknat som
nästan alltid var på engelska.
Jag slutade bli mobbad då jag börja fyran eftersom det var då jag inskaffa
linser, det gjorde ganska ont att sätta in dom i början men vad gjorde man
inte för att slippa bli mobbad. Men då jag började med linser blev dom som
mobbade mig ganska sura, så att dom började slås istället för att mobba.
Och det resulterade till att jag ganska ofta hamnade i slagsmål. När jag
kom i slagsmål var det inte så att jag började slås utan jag stod still och
tog emot ganska många smällar innan en lärare kom ut och satte stop för
det. Men visst hände det att jag slog tillbaka men då var det oftast för
att det inte kom någon lärare eller för att slagsmålet var avskärmat.
Just den tiden var ganska jobbig för man ville ju inte gärna säga till
mamma och pappa för då hade man antagligen blivit mobbad på grund av att
man sa till sina föräldrar.

Slut på del 1.

Del 2 Min skoltid (Pappa försvan).
När jag höll på att sluta sexan hände något som påvärkade mitt liv enormt.
Jag vaknade en morgon då det var kalt och min pappa skulle precis köra till
jobbet. Han fråga om jag kunde komma ner och säga hej då till han men jag
orkade inte gå upp ur sängen. När dörren stängdes efter han kände jag att
det var något som inte stämde, den morgonen blev en morgon som jag inte
vill komma ihåg. När jag var på väg ner och äta frukost kom där inrusande
en ambulans|förare och sa att vi skulle snabba oss in i ambulansen. När vi
kom fram till sjukhuset fick jag sitta i 3 timmar utan besked om vad som
hänt.
Tills en doktor kom in och sa att min pappa hade avlidigt i en bilkrock.
Jag visste inte vad som hände utan plötsligt exploderade all ilska som jag
under alla dom gångna åren hållt inom mig.
Efter smälen i mitt huvud blev allt lungt och skönt och ingenting spelade
längre någon roll. Efter olyckan sjönk min skolgång bara djupare och
djupare ner. Men när jag började sjuan var jag ialla fall inte mobbad
längre, och dom som då mobbat mig blev mobbade av alla andra på skolan. Som
sagt det gick inte vidare bra i skolan och det var inte förens i åttan jag
började ta tag i mina studier och varken kunde eller ville bry mig om något
annat.
När jag började nian blev jag skoltrött och mina betyg sjönk.
Det var säkert inte förens jag hört den musik som än idag inspirerar mig än
idag som betygen började att stiga. Så just nu är jag varken mobbad eller
har dåliga betyg. Men jag ser nog fram emot gymnasiet trots allt pluggande
och läxläsning som väntar där. Så det är bara att hitta sin stil och sitt
tempo så går allt bra.

Slut på del 2.

Mina skolår!
Jag minns när jag skulle börja i ettan, jag var rätt så nervös. Jag hade en
blommig klänning på mig och jag var ganska blyg. Jag kännde inte så många i
min nya klass, förutom en tjej, min bästa kompis, som jag lärde känna när
jag var 2 år. Hennes namn var Maria. Vi gjorde allting tillsammans, jag
tror inte att det var ett ändaste bus som vi glömmde att göra. Men åren
gick och vi blev äldre och äldre jag har inte så många minnen från tvåan,
trean, fyran och feman.

Så äntligen, vi gick i sexan. Sista året innan vi skulle börja högstadiet.
Jag hade gått i samma klass i fem år, snart sex. Jag kommer ihåg sexan som
det roligaste året jag har upplevt. Vi hade lika roligt på raster som på
lektioner och i största sätt var alla med alla, tjejer som killar. Vi
gjorde mycket tillsammans, även på fritiden. Jag längtade tills vi skulle
komma upp i sjuan, men jag blev jätte ledsen när jag fick reda på att vi
skulle splittras. Fastän lärarna tyckte att vi var den värsta klassen på
hela skolan älskade jag min klass och ville aldrig skiljas från den.
ny sida
Så började jag i sjuan. Jag kännde mig liten bland alla åttor och nior. Jag
saknade min gamla klass och Stenbäcksskolan, där jag gick hela mitt låg-
och mellanstadie. Åren gick snabbt på Sundbybergsskolan och nu går jag i
nian. Jag är inne på min sista termin och ska snart börja gymnasiet. Jag
tycker att det ska bli roligt att börja gymnasiet, att få lära sig mer nya
saker och att få en utbildning. Det är inte förrän nu i slutet av nian som
jag har insett det roliga med att gå i skolan.

Bra uppsats
Bra disposition, egna erfarenheter.
Lite väl kort

Mina skolår!
Jag kommer ihåg när jag började i fyran. Förut hade jag gått på
”Mackaskolan” och nu skulle jag börja på Kungsängsskolan. Den var mycket
större än min gamla skola så att det var väldigt nervöst. Vi skulle få vara
i den helt nya byggnaden men den blev inte klar förrän efter jullovet.
Första terminen spenderade vi på en gammal nerlagd fritidsgård. Det var
faktiskt ganska roligt där och eftersom där inte gick några andra elever,
lärde vi känna varandra ganska snabbt.
ny sida
Jag minns den första dagen när alla kom dit med sina föräldrar Vi gick in
och satte oss i ”klassrummet” och vår nya lärarinna Inger pratade lite. När
det var rast, gick allas föräldrar hem och vi var kvar helt själva, hälften
av min gamla klass och hälften av en annan klass.
I början var det ganska uppdelat, men allt eftersom började vi leka ”kurra
gömma” och tillslut var alla med.

Jag kommer också ihåg när jag började sjuan. Jag var jättenervös innan, för
att skolan var så otroligt stor och det var så många klasser. Jag minns den
första dagen. Alla sjuor samlades utanför huvudingången, där våra mentorer
tog emot oss. Göran och Olle stod och vinkade med en skylt där det stod 7E
på och vi följde efter dem till klassrum nr 412. Vi gick in och satte oss
och Göran och Olle berättade lite om det förestående läsåret.
Det första året kände jag mig inte trygg med klassen. Det var mycket bråk
och prat på lektionerna. Men tiden gick och klassen lugnade sig. Nu trivs
jag jättebra och det är med blandade känslor som jag lämnar det här för att
börja på gymnasiet.

Inskannad version

Mina Skolår
Det jag nu kommer skriva om är alla dummhetor och tokerier som har hänt
mig. Det mesta hände när jag gick i första till tredje klass men mycket
hände under fyran och femman. Allt har hänt i verkligheten och är
nedtecknat som jag kommer ihåg det.

Prolog
Vi tre, jag, Oscar och niklas hängde nästan alltid ihop. Jag och Oscar är
födda nästan sammtidigt, våra föräldrar träffades på BB och det blev så att
dom träffades efteråt och vi lekte. Även en annan person föddes då, en
flicka som nu går i min klass. Hon var också med när föräldrarna träffades
och vi barn lekte. Jag mins en gång när en sådan träff var förlagd hos
henne, vi lekte med dockor i ett dockhus. Och för att få leken mer
realistisk bestämde jag och Oscar att låta vädrets makter spela in. När
dockskåpets ägare gick för att hämta kakor så tog vi den gula vattenkannan
och fyllde den med vatten fårn toaletthandfatet. Vi gick tillbaka till
dockhuset och fortsatte leken med vädrets makter i bakfickan. Vi började
hälla vattnet över dokhuset för att imitera regn. När dockhusets ägare kom
till|baka såg hon sitt fina dockhus bak flyta av taket, Skrikande sprang
hon ut i köket och berättade för våra föräldrar. Vi fattade att nu var det
kört. Vi gömde oss fort under hennes säng men dom upptäckte vårt briljanta
gömmställe direkt. Våra föräldrar blev sura, Varför visste vi inte, vi
lekte ju bara.

Detta var nog det första dummhet vi gjort tillsammans. Flickans namn har
jag valt att utelämna. Flickan i fråga har aldrig glömt denna historia och
vi har fått höra den under hela våran skolgång.

Kap1 Dagis och Strandskolan
Detta var en episod långt innan skolstarten. Sedan började vi på olika
dagis och slutade träffas. Jag började på dagiset trasten och träffade
Christoffer. Vi blev kompisar och hade mycket kul. Jag har inte så många
minnen från dagis tiden, det enda jag direkt kommer ihåg var att dom
brukade ha grodyngel i ett akvarium och att Christoffer ofta fick sitta i
skamvrån.

Efter dagis blev det lekis uppe vid Strandskolan. Där träffades vi igen,
där blev vi tre också niklas blev den nya kompisen. Vi hade mycket kul
tillsammans. Vi gick på upptäcktsfärder bort till den avlägsna och
förbjudna delen av skolan. Ibland vågade vi till och med gå in i
personalrummet och ”låna” kakor. Vi spionerade på vaktmästarna för vi
trodde dom drack whisky på jobbet. Efter många farofyllda expeditioner in
på vaktmästarnas kontor kunde vi konstatera att flaskorna inehöll
Vichyvatten. Efter vissa konfrontationer med lärare angående att öppna
föråden med alla roliga sparkcyklar och liknande saker smög vi in på
fritids och stal nycklarna till föråden Efter stort övervägande använde vi
inte nycklarna utan gömde dom i skogen brevid skolan. detta var inte
uppskattat av lärarna och vi återlämnade nycklarna när lärarna kom på att
det var vi som tagit nycklarna (troligtvis fick dom ett ”anonymt” tips).

Det hände mycket på Stranden men jag kan inte återge allt för många saker
mins jag inte, andra minns jag inte nog bra, en del vill jag inte berätt om
för dom har varit för pinsamma.

Kap 2 Björkängsskolan 4-5
I början på björkängstiden var vi ganska lugna, men den friden varade inte
länge. Vi upptäckte snart att det fanns en grön soptunna i
kopieringsrummet. Denna gröna soptunna var nästan alltid full med roliga
papper. Väldigt ofta var vi där och plockade på oss en massa papper. Detta
tog vi upp till vårat klassrum och la i en IKEA kasse som vi hade mellan
våra bänkar. Den kassen blev full på en termin. Vi började ta hem allt
ihopsamlat papper, Då kom nästa problem, vart skulle vi lägga allt papper.
Efter moget övervägande kom vi fram till att den bästa platsen var Oscars
garagetak. En annan sak hände av liknande natur men den är för pinsam och
folk kan nog fortfarande vara arga.

I slutet på femman var vi ute och tältade med klassen. Det var väldigt kul
men ingen direkt händelse som passar i den här berättelsen utspelade Eller
rättare sagt så törs jag inte berätta om dessa händelser, det är på tok för
pinsamt.

Det var nog kortfattat allt som hände på björkäng. Nej föresten en sak till
hände. Vi var med i träningen till vi i Femman och vann i Länsfinalen i
Kronobergs Län. Jag går inte närmare in på det för det är en seriös bit av
mitt liv och denna berättelse är tillägnad allt som inte är seriöst.

Kap 3 6
I sexan började vi på Munkers. Vi blev mycket lugnare då, det fanns inte så
mycket att göra. Det direkt utmärkande för sexan var vår klassresa till
danmark. Där hände det VÄLDIGT mycket tokerier. Bland annat icke befogat
användande av nödutgångar (jag höll på att missa bussen så enligt mig var
det befogat). Busknackande på dörrar hör till när man bor på Vandrarhem.
Lite porslin gick i golvet men det var inget dyrt som sprack. Vid
frukostbufén så såg jag den häftigaste osthyveln jag någonsin sett. Det var
en rund skiva man stälde två ostar på. Mitt på skivan var det ett hål som
det gick en spiral igenom. Längst upp på skruven så satt det en vev med en
kniv på. När man snurrade på veven åkte skivan med ostarna uppåt och kniven
skar av en lagom tjock ostbit. En del annat hände men det orkar jag inte gå
in på.

Det var ungefär vad som hänt mig under några år. detta är bara ytan av allt
som har hänt men jag hoppas det räcker för att skapa en bild av mitt
förflutna OBS Detta är det enda det absolut oseriösaste som hänt mig mycket
mer oseriöst har hänt och en del seriöst men det minns jag inte mycket av.

Inskannad version

MINA Skolår
När jag tänker tillbaka på min högstadietid märker jag en stor utveckling
på kort tid. I 7:an tog jag inte skolan på samma allvar som nu. Rasterna
var roligast och på lektionerna längtade jag dit. Nu när jag ser tillbaka
på det förstår jag inte hur rasterna kunde vara roliga. Nu i 9:an är det på
rasterna som jag längtar in till lektionerna. Det var troligtvis 9:orna som
förgyllde mina raster till nöjestid. De var nämligen mycket trevliga och
roliga att prata med. Jag fick en bra start på 7:an eftersom vi från
Grönestad i 6:an hade lektioner på Berghedsskolan en gång i veckan. Första
dagen i 7:an gick alla nykomlingar längst väggarna som vettskrämda får men
jag och mina kompisar kände ju väl till skolan. Vi gick, som kontrast till
resten av av 7:orna, med bestämda steg genom korridorerna. Vi var ett gäng.
9:orna respekterade oss och de skämdes inte över att sitta ner på rastera
och prata med oss. En av de första dagarna i 7:an minns jag väl. Det var en
kille ur 9:an som ropade till mig: ”Öh, kom hit”. Först undrade jag om det
verkligen var mig han ropade på. Eftersom han tittade på mig antog jag att
det var så. Jag tog mod till mig och gick fram. Han ställde några frågor
till mig och den sista löd: ”Har du någon pojkvän?” Jag svarade med ett
försiktigt ”Nej”. ”Varför”, blev nästa fråga. En klump satte sig i halsen
och jag hoppades på att inte låta rädd. – Öhm, började jag, Jag tror på
Gud. Ryktet gick snabbt, som med vinden och allt fler ställde frågor. Nu
kände jag mig på ett sätt populär. Medans de andra 7:orna knappt vågade
säga ett pip diskuterade jag livsfrågor med 9:orna (!). Detta var mitt
genombrott. Jag tror alla 7:or någon gång får sitt genombrott, jag fick det
tidigt. Andra kanske inte får det förrän i 8:an eller 9:an i värsta fall.
En del får aldrig sitt genom|brott, det är de som oftast blir mobbade.
Ibland var det jobbigt när de häftigaste 9:orna ropade ”lillgud” efter mig
men ändå måste jag säga var det en slags befrielse för mig. Jag kände mig
stor i 7:an och på ett sätt vuxen. Nu ser jag de flesta 7.or som små och
omogna. Man undrar ju om jag egentligen var lika liten som de fast att jag
kände mig större. Jag trodde mitt genombrott var fullbordat och att jag
aldrig skulle bli utsatt för sådant som andra 7:or blev t.ex. uppkastade på
skåpen och instängda på toaletterna. Jag hade fel. Det var en helt vanlig
dag i matsalen. Jag hade precis tagit min mat och letade nu efter det bord
där mina vänner satt. När jag såg dem riktade jag mina steg ditåt. På
bordet innan vännernas satt ett gäng killar ur 9:an och när jag gick förbi
dem sköt en av dem ut en stol som blockerade vägen för mig. Generositeten
steg och innan jag visste ordet av var jag röd som en tomat i ansiktet. Jag
svettades. Vd skulle jag ta mig till? Snabbt försökte jag komma på en
utväg. Jag tog mod till mig, drog in den lilla magen och pressade mig
nonchalant genom springan mellan den utdragna stolen och bordet mittemot.
Detta var min stora revolution. Mina kompisar tyckte att jag skulle hällt
min saft över honom men det vågade jag inte. Jag minns en gång när jag och
min kompis Pernilla skolkade från gympan för att cykla till Haverboskolan
och spana på en snygg kille i 9:an. När vi stod utanför skolan beslutade vi
i fall vi skulle gå in i skolan med risk att bli sedda av lärare eller att
stanna kvar ute med risk att inte se honom. Vi valde det första. Väl inne
visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Som tur var såg vi några toaletter
och gick snabbt in i en. Vi andades djupt och efter att vi tagit mod till
oss gick vi ut. Han syndes inte till någonstans och gick lite irriterande
ut igen. När vi stod där ute såg vi entrédörren öppnas och en kompis till
oss gick tillsammans med killen ut. De kom mot oss och den första frågan
när de kom fram var: ”Varför är ni här?” Vi skrattade lite och försökte
byta samtalsämne. Det blev pinsamt så vi ljög om att vi snart hade en
lektion som vi inte kunde missa

Mina skolår.
När jag slutade förskolan och skulle börja i första klass var jag väldigt
nervös.
Men många av mina vänner skulle börja i samma klass som jag.
När min första riktiga skoldag började hade jag varit så nervös att jag
knappt hade sovit under natten, så jag var väldigt trött.
Men när jag väll kom till skolan blev jag mindre nervös när jag träffade
mina vänner och min nya lärarina som hette Anneli.
På vår första skoldag visade hon oss runt på skolan.
Efter det fick vi våra bänkar och våra första skolböcker
Efter det var det lunch.
Vi var alla ganska nervösa inför vår första skollunch.
Vi hade hört dåliga rykten om skolmaten och de flesta av rycktena stämde!
Sedan var första skoldagen slut.
Redan andra skoldagen hade jag börjat att vänja mig vid att gå till skolan,
men inte den tiden vi började på morgonen.
Vi började redan 8.30 vilket jag tyckte var väldigt tidigt och jag som är
morgon trött.
När jag väl kom till skolan så fick vi börja att lära oss alfabetet. Vi
började med att lära oss bokstaven A och sedan lärde vi oss en bokstav per
vecka tills vi kunde alfabetet.
När jag väl hade gått utt låg stadiet och skulle börja i fyran var jag
väldigt nervös för att vi skulle byta skola, få en ny lärare och klassen
skulle splittras och blandas med andra elever.
Men när jag började i fyran så fick jag många nya kompisar och vi kom
mycket bra överens.
Men min nya lärare som hette Kasper var sjuk den första veckan så vi fick
ha en vikarie som hette Annsofi. Men vår nya skola som hette
Drottningholmsskolan var på ombyggnad när vi började så vi fick ett
klassrum på en fritidsgård som hette Åkerbruksgården. På Åkerbruksgården
fanns ett dagis vilket var väldigt jobbigt ibland när vi hade lexion och
någon unge började skrika eller gråta.
Men när vi skulle ha lunch, idrott eller slöjd var vi tvungna att gå till
Drottningholmsskolan vilke jag tyckte var väldigt jobbigt och tråkigt.
När vår riktiga lärare Kasper kom tillbaka så blev det mycket läxa. Han var
ganska sträng men ibland var han trevlig.
Varje morgon i skolan så tvingade han oss att göra morgon gympa.
Men när skolan var färdig byggd och vi flyttade in så trivdes jag inte så
mycket där för att Drottningholmsskolan var mycket större än min första
skola som hette Laxegården. Men när tiden gick och jag blev äldre och
större så började jag att trivas på Drottningholmsskolan.
Sedan när jag äntligen började i åk 6 så tyckte jag att det var mycket
roligt att gå på Drottningholmsskolan.
Vi had bytat lärare fem gånger och en av lärarna hade till och med fått
magsår.
Men nu hade vi fåt en mycket bra lärare som hette Alberto Sepeda.
Han var mycket trevlig och gillade sport.
Nästan varje dag var bra i skolan, jag hade många kompisar och jag trivdes
där. Men den dagen vi gick ut åk 6 var en dålig dag.
Vi visste att alvaret skulle börja och att vi skulle splittras igen.
Fastän det bara var några timmar kvar till sommarlovet var det ingen som
var riktigt glad.
Men efter ett skönt sommarlov så hade vi börjat i högstadiet.
Det var bara tre ifrån min gamla klass som började i samma klass som jag.
Vilket var en stor besvikelse.
Och när vi hade börjat på Laxenskolan fick man en mentor som tog hand om
en. I början var det väldigt svårt att hitta i skolan för att skolan var
stor och vi hade olika salar för alla de olika ämnena, och vi hade olika
lärare för de olika ämnena.
Men snart hade vi lärt oss att hitta, lärt känna våra lärare och fått nya
kompisar. Så gick termin efter termin, tills vi skulle börja i åk 9.
Vi var både glada och nervösa.
För nu skulle vi få betyg som vi sedan skulle söka in på gymnasie skolan
med.
Tiden gick och höstterminen tog slut.
Sedan efter ett skönt Jullov kom vår terminen och de nationela proven och
här sitter jag och gör ett.
Slut.

Mina skolår!
Första gången jag gick till skolan kommer jag inte ihåg, men delar av ettan
kommer jag ju ihåg t.ex. vad lärare hette, vilka gammla klasskompisar jag
hade och vad lite vad vi gjorde. Min första fröken hette Lena. Hon var
jättesnäll och tyckte mycket om barn. Hon hade brunt hår, medel|lång och
smal. Henne glömmer jag nog aldrig. I ettan hade vi alltid fredagskul. Om
man ville kunde man med några kompisar ordna ett litet disco eller någon
rolig lek. Mina bästa kompisar var Eric som jag fortfarande är bästis med.
Sen var där ju Markus och Eino. Varje rast spelade vi fotboll vilket väder
det än var: Regn, snö blåst så spelade vi. Sen är det inte något mer jag
kommer ihåg.
När vi sen började tvåan så hade vi samma lärare och jag hade samma
kompisar. Vi spelade fortfarande fotboll på rasterna. När vi sen gick sista
året i lågstadiet så var det samma lärare. Och sen var det fortfarande
samma saker man gjorde och samma kompisar. Så var det ända till slutet, sen
så var det då vi skulle börja högstadiet. Och det var ju på en annan skola.
I trean så var vi på en utflyk som alla treor var på. Den hette
Skånerundan. Då besökte vi en massa ställen och fräckast var Glimminge Hus.
Det var spännande och vi hade en bra guide. Det som jag också gillade var
Allestenar. Sen när vi skulle upp i mellanstadiet så skulle vi ha en ny
lärare. Lena började gråta när hon inte fick ha ”världens bästa klass”
längre. Lena skulle flytta till Gotland men varför kommer jag inte ihåg. Vi
var i kyrkan exakt alla terminsslut så sammanlagt blev det 12 gånger. De
första 3 gångerna var roliga men sen blev det tråkigt. När vi slutade gav
vi Lena jätte|mycket blommor och vi fick vars en ros av henne. När vi sen
började fyran fick vi en lärare som hette Karin. Hon var rätt snäll men
inte snällare än Lena. Hon spelade fotboll på sin fritid så vi gillade
henen mer bara därför eftersom ibland spelade hon med oss. I fyran så var
det inte mycket mer skillnad från trean. Vi gjorde samma saker men vi hade
inte fredagskul längre.
Men sen när vi började Femman så fick vi nya lärare igen. Karin hade fått
ett jobb med bättre lön och hon sa att on hon inte tog det skulle hon ångra
sig. Då fick vi en lärare som hette Marianne och henne hade vi i matte och
hon var klassförståndaren i klassen. Sen hade vi Östen. Honom hade vi i So
och svenska. Han var jätte|rolig. Sen vår tredje lärare var Klara. Henne
hade vi i dom andra ämnena förutom i gympa där hade vi Marianne. Sen i
sexan fick vi en till lärare. Han hette Christian men han kallades Trisse.
Han var mer en hjälplärare. Han gjorde så vi kom in i datorsalen på
rasterna om vi ville. Honom gillade alla. I sexan då så åkte vi på en
klassresa till Fyn. Där var vi i 2 dagar. Det var jätte|roligt. Där hyrde
vi cyklar och sen på kvällen så grillade vi och hade roligt. På kvällen sen
så berättade Trisse spökhistorier för oss. Sen när man slutade
mellanstadiet så skulle man upp till en annan skola. Mina kompisar från
ettan till sexan fick jag inte i min nya klass. Men jag fick ju nya
kompisar. Sjuan och åttan var rätt långa och jobbiga, Eftersom vi gick
längre och hade mer prov och läxor. Nu går jag sista terminen i nian och
det kommer många prov. Men jag har fortfarand kontakt med mina gammla
klasskompisar.

Av: John Krispinsson
eleven har renskrivit uppsatsen

Mina skolår
Första året när man började sjuan så kände man knappt någon. De enda man
kände var ju de tre kompisarna man valde plus de man kände sen sen ”sen”
nr 2 är överstruket tidigare. De första veckorna så var man nästan bara
med dom som man redan kände. Efter ett tag så var man kompisar med alla. I
sjuan så var det mycket trams och bus. Jag tror man tog det bara på skoj,
men nu var det dags att få bra betyg så man kommer in på den linjen man
vill. Jag tror många inte tänkte på det Många tog det nog som man hade
gjort i sexan. Klart första året i sjuan så visste man att man inte skulle
få betyg, men det var där man skulle bygga ut grunden på betygen. Det tror
jag inte många tänkte på i första hand. Många i klassen trodde nog att allt
gällde i åttan att man började på G och sen får försöka bygga upp betygen
för VG och MVG. Men så var det inte. Klart första året så hade man inte så
många prov och arbeten som jag tror man får i åttan och nian. Själv så
tyckte jag sjuan gick väldigt snabbt och bra. För vissa i klassen så tror
jag vissa blev besvikna och vissa fick kanske bättre än vad dom trodde dom
skulle få. Vissa hade kanske mycket bra betyg för att börja åttan på topp,
vissa hade kanske mindre bra. Sen var det dags att börja i åttan. Som jag
trodde så var det mycket tuffare än i sjuan, för det var många nya ansikten
som lärare, som inte visste vem vi var och vad vi stod i betygen. Vi fick
en ny lärare gymnastik som inte visste vem vi var. Den läraren som vi hade
i sjuan kände oss väldigt bra plus han var en väldigt sträng lärare så jag
tror inte många elever i klassen tyckte om honom. Men han läraren vi skulle
ha sen var mycket trevlig och nästan för snäll mot eleverna. Så det var nog
därför de flesta i klassen tyckte om honom. Han sa till oss att han skulle
bara vara där halva åttan så han skulle inte sätta betyg på oss så han
skulle sätta de betyg som vi fick i sjuan. Så dom flesta i klassen blev
väldigt besvikna. Men han läraren vi fick sen tyckte jag bättre om än den
läraren vi hade som bara skulle vara halva åttan, så de flesta i klassen
var nog nöjda. Sen när det gällde matte och no så fick vi han lärare vi
egentligen skulle haft i sjuan. De flesta i klassen blev glada förutom jag.
Jag tyckte väldigt mycket om han läraren vi hade i sjuan. Han förklarade
väldigt bra men han läraren vi fick förklarade ännu bättre så till slut var
alla nöjda i allafall. Som jag sa innan så trodde jag det skulle vara flera
prov och arbeten. Jag hade rätt. Proven blev mycket svårare och arbeten
skulle vara på minst fem till tio sidor jämför med sjuan så skulle det
kanske vara minst 3 sidor. Samma som i sjuan så gick tiden väldigt snabbt.
Jag hade själv sänkt mig i ett ämne som var Tyska men annars så var betygen
samma som i sjuan. Precis som jag sa i sjuan så hade några höjt sig och
vissa sänkt sig. Sen var det dags för sista året och jag hade bestämt mig
att jag ville bli målare och då skulle man söka in på byggprogramet. Själv
så tror jag att de flesta var medveten om vad dom ska bli. Vi har bara gått
halva terminen så nu har vi redan sökt in på de program man vill gå på.
Självklart så blir mycket svårare och sen blir det mycket arbeten att göra.
Det är ju en halv termin kvar så allting kan hända, man kan höja och sänka
sig i betygen så kanske så kommer man in på det man vill bli. Som sagt det
är halva terminen kvar. Det var min krönika om mina skolår här på
axelsbergsskolan.

kära skolministern
Jag skriver detta brev till dig för att berätta vad man skulle kunna göra
bättre i skolan. Jag har ju gott i samma skola i 10 år snart och ska snart
in på gymnasiet. Skolan jag går på hetter Klövsjö skola och ligger Mitt i
samhället Klövsjö.
det är en ganska lagom stor skola som har alla klasser från lekis till
årkurs 9:o.
När jag gick i årkurs 3-5 så önskade vi Bandu mål och någon
klätterställning. Det fick vi när vi började 7:an. Men jag tycker alla
borde ha sådant på sina raster.
Nu när jag är äldre vill jag ha mera idrott i väkorna. Vi har två 50
minuters lektioner i väckan. Det vore bra om man hadde fler för man vaknar
till och kan arbeta bettre äfter en idrotts lektion.
Sedan tycker jag att det skulle vara trevliggare med lite roligare och
trevligare färger i klassrummen. det gör att man trivs bättre i skolan.
Man ska också ha tillgång till någon slaks biblotek där Man kan hitta fakta
om det är något Man forskar om t.ex. dattorer och internet är ocks ganska
vigtigt.
MVH Hans Johnson 9A i Klövsjöskola

//Emmy Johnsson 9B